Nattjakt

Vattnet efter kvällens tidigare störtskur stänkte upp längs deras ben när de sprang på stadens alla skyskrapor. Alla moln hade skingrat sig från den svarta natthimlen och den stora, vita fullmånen kastade ett ljust sken över den ödsliga storstaden.

Axel hade snart Xanthius inom räckhåll och aldrig att han tänkte ge upp nu, inte när han var så här nära. Han hade varit efter den vampyren länge nog och tänkte inte nöja sig förrän han hade honom i sitt förvar. Vampyrjägare eller inte – det här var personligt. Han släppte inte Xanthius breda ryggtavla för en sekund med blicken och när han sträckte ut armen kunde han nästan nudda vid vampyrens långa svarta skinnkappa.

”Ge upp Xanthius, ge upp nu och överlämna dig till mig.” Flämtade Axel.

Xanthius vände lite på huvudet men verkade inte ha några planer på att stanna. Hans smala violetta ögon glimrade till när de hastigt mötte Axels isblå.

”Kom igen, jägare. Du kan väl inte vara trött än?” Han föste nonchalant undan sitt långa korpsvarta hår från ansiktet och höll upp några små, sylvassa projektiler mellan fingrarna. Han vände överkroppen mot Axel och kastade de små silverskimrande kastknivarna åt hans håll. Axel slängde sig snabbt undan men hörde hur knivarna skar genom luften och gjorde några små märken i hans korta, slitna skinnjacka. Xanthius flinade nöjt, hans attack hade sinkat ner den vithårige ynglingen tillräckligt mycket och gett honom ett rejält försprång. När han nådde skyskrapans kant tog han sats och kastade sig ut över den. Axel som snart var framme vid kanten hejdade sig och tittade häpet på när den ståtlige vampyren svävade i luften mellan skyskraporna. Han landade elegant på den andra skyskrapans tak och vände sig mot Axels håll. Han blåste bort en hårslinga som låg över hans bleka ansikte och placerade båda händerna i sin slanka midja.

”Vad väntar du på?” Han gjorde en gest med handen menat att Axel skulle komma. ”Jag lovar att jag snällt ska stå kvar tills du är över.”

Axels blick blev mörk och han muttrade för sig själv på andra sidan. Han tog några hastiga steg bakåt för att sedan med ett vrål kasta sig ut i nattens lätta vind. Xanthius såg nöjd ut efter vampyrjägaren tagit mark och bara befann sig några meter från honom.

”Snyggt!” Skrattade Xanthius med sina vassa tänder helt synliga. ”Jag trodde inte att du skulle våga men du har ju faktiskt stake i dig! Dessvärre så har jag inte tid med sådana här lekar – vi ses!” Han vände ryggen mot Axel och tänkte precis springa därifrån när två kraftiga järnkedjor slängdes mot hans håll. Han vände överraskat på sig och de rasslande, matta kedjorna virade sig runt hans handleder och låste fast dem mot varandra. Han märkte hur kedjorna försvagade honom och förstod på en gång att detta inte var vanliga kedjor.

”VA!? NEJ!!” Han föll förvånat ner på knä och tittade med ursinniga ögon upp på Axel framför sig.

”Vad tycker du om min nya utrustning?” Log Axel. ”Kedjorna är av Heliga Kyrkans gamla altarkrucifix som smälts ner och omformats. Ganska effektiva, eller hur?” Hans leende övergick till något mer åt det psykotiska hållet när Xanthius tungt sjönk ned mot marken och han njöt i fulla drag av att se sitt byte ligga och vrida sig i plågor.

”SLÄPP MIG!!” Gastade Xanthius allt mer desperat. ”Det här är oschysst…”

Axel började skratta och plockade upp en mindre, vackert graverad silverdolk. Xanthius tittade upp när Axel satte sig på huk framför honom, han vände sedan på vampyren så han hamnade på rygg och tryckte upp hans fastkedjade armar över huvudet. Xanthius försökte hela tiden att göra motstånd men det var lönlöst så länge kedjorna blockerade hans krafter. Den stolte vampyren som alltid var överlägsen gentemot Axel när det gällde styrka och snabbhet utgjorde numer inget hot alls. Axel höll dolken ovanför vampyren som vände bort huvudet och knep hårt ihop ögonen under tiden som han väntade på att få känna hur eggen mycket snart skulle borra sig genom hans bröst.

Han blev mycket förvånad när han hörde ett starkt klingande ljud ovanför sig och öppnade ögonen för att upptäcka att Axel låst fast hans fastkedjade armar med dolken som var hårt nedborrad i betongen. Xanthius gjorde några kraftiga ryck med armarna för att försöka komma loss men dolken rubbade sig inte ens och han tittade med sina numer väldigt osäkra violetta ögon på ynglingen till vampyrjägare som lugnt satte sig grensle över hans skrev. Han letade i sin jackas innerfickor efter något och drog slutligen fram en av knivarna som Xanthius tidigare slängt efter honom. Han lät den tunna, vassa eggen sakta smeka över vampyrens vackra ansikte för att sedan försiktigt dra den över hans hals och långsamt ner mot hans bröst under tiden han lade huvudet på sned och log ett lätt sadistiskt leende.

”Du din…” Väste Xanthius mellan sina vassa tänder när Axel försiktigt började sprätta upp hans åtsittande svarta linne. Han skälvde till när han kände hur Axel starka händer rörde över hans kalla bröst och mage. Axels varma andedräkt slog mot hans bröst innan bet ett ordentligt tag om ena bröstvårtan och Xanthius gnydde högljutt när han kände Axels tänder nästan bita sig igenom den. Med bara det ena ögat öppet såg han hur Axel försiktigt började flytta sig längre neråt.

”Jag hoppas du har tillräckligt med kraft i dig för att klara av mig.” Viskade den vithårige vampyrjägaren. Xanthius flämtade plötsligt till när han märkte hur hans gylf knäpptes upp och hur hans åtsittande skinnbyxor sakta började lirkas av hans höfter.

”Jag tror jag aldrig tidigare stött på en vampyr med lika stor skinnfetish som dig…” Axel lyfte blicken från Xanthius skrev för att få ögonkontakt med honom.

”Håll käft…” Han bet sig själv hårt i läppen när Axel drog av honom byxorna och det enda han hade kvar på underkroppen var de höga nitbeklädda skinnstövlarna som nästan räckte honom till knäna. Hans släta bleka hud lystes upp i månens starka sken och hans styva lem låg vilande mot hans platta mage.

”Sexigt.” Hånlog Axel när han hungrigt slickade sig om munnen och särade på Xanthius ben. Det långa svarta håret dolde större delen av hans ansikte och hans andning blev hela tiden tyngre, han ryckte till när han kände Axels varma tunga långsamt slicka längs hans penis och han kastade huvudet bakåt hårt i betongen och spände varenda muskel i hela sin kropp. Han kved lågt till när två fingrar oväntat penetrerade honom och Axel tittade upp från hans skrev samtidigt som han vred om fingrarna upprepade gånger i honom.

”Vad tycker du om att bli fingerknullad av mig?” Axel gav honom ett smalt leende under tiden han slickade honom över den redan salivindränkta toppen. ”Skönt?”

Xanthius försökte skaka på huvudet men hela hans kropp var paralyserad, dels berodde det på kedjorna som gradvis försvagade honom och dels på Axels retfulla behandling. Han gapade stort med en strimma saliv rinnandes från hans mungipa och andedräkten hängde kvar i den kyliga nattluften samtidigt som han hörde de slippriga, våta ljuden Axels fingrar åsamkade.

”Nåja, det verkar som du är redo.” Axel drog långsamt fingrarna ur honom och satte sig upp mellan hans ben och knäppte långsamt upp sin gylf. Han böjde sig framåt under tiden som han lyfte upp Xanthius långa slanka ben.

”Snälla… Vad som helst men inte…” Han tappade helt och hållet talförmågan när han kände hur Axel trängde djupt in i honom och hur mycket han än ville skrika så fick han inte fram ett ljud, han hade aldrig känt sig så maktlös som han gjorde vid detta tillfälle. Axel fick en mer sammanbiten min än tidigare när han rytmiskt stötte i honom och såg ner över den totalt underkastade vampyren. Han upptäckte efter en stund hur tårar sakta började rinna ner över nattvarelsens kinder och böjde sig ner över honom och slickade upp en salt tår från hans ena kind. Xanthius öppnade sina fuktiga, blanka ögon och tittade rakt upp på honom.

”Gör det mycket ont?” Viskade Axel med mjuk, lätt andfådd röst. Xanthius skakade en gång på huvudet och tvingade fram ett leende.

”D-det går bra… m-men jag vill hemskt gärna hålla om dig, Aa-Axel…”

”Xanthius…” Axel sträckte fram sin ena hand ovanför Xanthius huvud för att lossa dolken som höll fast kedjorna mot marken. ”Kan du röra dina armar?”

”Jad兔 Kedjorna rasslade lätt när Xanthius försiktigt lyfte sina svaga, darrande armar över sig för att sedan lägga dem över Axels rygg och tryckte honom hårt mot sig.

”Förlåt, jag var så ivrig över att visa dig mina nya vapen.” Sa Axel mellan stötningarna och tryckte ansiktet mot Xanthius hals.

”I-ingen fara… m-men jag blev nästan lite rädd ett tag där, du har blivit stark…” Xanthius slöt ögonen och började stöna allt högre när han kände Axels välbekanta rörelser inuti sig, hur han åtskilliga gånger stötte emot den känsliga punkten och hur kraftiga blixtar fyllda med behag strömmade ut i hela hans svettiga, skälvande kropp.

”Du är lika skön som alltid…” Flämtade Axel och gjorde sig loss från vampyrens grepp, han satte sig upp och torkade hastigt bort några svettdroppar från pannan, lade Xanthius ben på var sida om sina breda axlar och började stöta allt mer intensivt. Xanthius förde sina fortfarande kedjade armar ner till sitt skrev och smekte sin pulserande, våta lem under tiden den inre punkten våldsamt attackerades av personen över honom.

”Aaah… A-axel! J-jag k-kommer att…”

”Låt oss komma tillsammans…” De spände sina kroppar till det yttersta när orgasmen våldsamt skakade om dem båda, Xanthius varma säd pumpades kraftigt ur hans kropp och fläckade ner Axels bröst och mage under tiden han kände hur han själv fylldes av något rikligt och varmt. De såg på varandra medan de hämtade andan och Axel böjde sig ner för att kyssa honom. Deras andedräkter var fortfarande ansträngda när de länge och intensivt kysstes med tungorna långt in i varandras munnar.







Axel befriade Xanthius från kedjorna och vampyren satt kvar, fortfarande byxlös med sönderskuret linne samt skinnkappa och masserade sina handleder. Axel satt bredvid och såg på honom med sin isblå, lugna blick. Han flyttade sig ännu närmare och smekte Xanthius över kinden.

”Du måste vara hungrig.”

”Mm… lite.”

Axel drog ner jackan över axlarna och lade huvudet aningen på sned för att blotta sin hals.

”Drick – drick hur mycket du behöver. Det är jag som dränerat dig på all din kraft.”

Xanthius tvekade en kort stund innan han böjde sig framåt Axels hals och blottade sina huggtänder. Axel grimaserade till när han kände hur något vasst trängde in i honom, han slöt ögonen och försökte fokusera på annat än hur en större mängd blod lämnade hans kropp. Han nynnade lugnt på en liten melodi under tiden hans älskare drack sig mätt på hans röda kroppsvätska och fast det var smärtsamt så kände han ett lugn över att få mata Xanthius. De var fiender av naturen där kärleken segrat och de hade gett varandra ett löfte, att han inte skulle vara efter Xanthius så länge det bara var hans blod han förtärde.

Efter måltiden drog Xanthius försiktigt och långsamt ur sina tänder och slickade bort överflödet av blod från mungiporna.

När Xanthius stående fått på sig sina byxor så slängde han återstoderna av sitt linne mot Axel som fångade det i luften. Den kalla nattluften hade börjat övergå till lätta vindar som smekte över deras ansikten och Xanthius hår svallade vackert i vinden när han stoiskt såg ut över staden under sig och Axel kände hur ett otroligt lugn kom över honom när han tittade på den ståtlige vampyren framför sig.

”Tills nästa gång vi ses…” Axel tog ett kliv fram och gav Xanthius en hastig kyss. Xanthius tog ett steg bakåt med något lömskt i blicken. Hans vampyriska stolthet hade återvänt och han betraktade högdraget vampyrjägaren.

”Nästa gång är det jag som tar fast dig. Var beredd, jägare.” Han log ett snett leende innan han vände på klacken och försvann bort i nattens mörker. Axel stod lugnt kvar och blickade upp mot den stjärnklara natthimlen. Han förde Xanthius söndertrasade linne mot ansiktet och insöp den välbekanta underbara doften efter honom och visste att natten snart skulle komma då de åter igen mötte varandra.