Motvillig underkastelse

Starka händer tar tag och böjer mig framåt, över möbeln som är framtagen enkom för min skull. Mina händer låses fast i ett par bojor bakom ryggen och jag känner det kalla stålet mot mina anklar när benspridaren fixerar min ställning. En hand smeker mig över stjärten och får mig att slappna av. Men bara för ett ögonblick, sen kommer den första klatschen. Nu finns inte längre någon återvändo, det gäller bara att stå sitt kast och klara av vad som väntar. Klatscharna kommer i fast takt, på var skinka om vartannat. Jag njuter, känner hur endorfinerna frigörs i kroppen och gör mig rusig. Stämningen bland åskådarna höjs och blir uppsluppen, själv ler jag i mjugg och känner mig segerviss. Mig får man inte på fall med lite handsmisk, det vet jag, det vet åskådarna.



Och det vet Smiskaren för plötsligt känner jag något smalt löpa längs baksidan av låren, över stjärten och upp längs ryggraden. Rottingen. Jag ryser och stålsätter mig, vet att den kommer att kännas betydligt mer än handen. Ett lätt rapp får mig att stöna till, upphetsningen över själva situationen får mig att skälva av beröringen. Nästa rapp får mig att rycka till men än är jag långt ifrån besegrad. Rottingen snärtas gång på gång över min bak, hårdare och hårdare. Jag stönar och grinar illa när svedan sprider sig och får ögonen att tåras. Ett rapp blir obarmhärtigt hårt och jag hör ett förskräckt sus gå igenom församlingen, de vädrar blod och förväntar sig att jag när som helst ska sätta stopp för prygeln. Men jag biter ihop, vägrar att ge med mig. Jag SKA klara av det här, min styrka och stolthet hänger på det.



Smiskaren inser att han måste ändra taktik, HANS stolthet hänger på fallrepet. Det vore inte bra för hans anseende om han inte lyckades besegra mig, få mig att gråtande be om nåd. En listig plan tar form i hans sinne. Han lägger ifrån sig rottingen och för istället sin hand längs mitt sköte, lägger den som ett varmt hölje över det och masserar lätt. Jag känner en ofrivillig ilning löpa igenom mig och inser att detta kommer att vara svårare att uthärda än rottingen. Ett finger letar upp klitoris och lockar det att reagera. Hur jag än stålsätter mig kan jag inte hålla tillbaka ett stön. Jag försöker vrida mig ur greppet, förgäves. Smiskaren trycker ner mig och masserar min ömma punkt, nu med två fingrar, tvingar fram kåtheten i mig. Ju mer jag försöker hålla den tillbaka, desto starkare känner jag tårarna bränna under ögonlocken.



Jag känner ett kraftigt tag om mitt hår och en hes röst viska i mitt öra:

– Nå, vad behöver du nu?

– Mmm…, är det enda jag kan få fram, vill inte släppa fram tårarna, kapitulera.

Hans fingrar fortsätter behandla klitoris omilt innan han på nytt frågar:

– Vad behöver du? Säg!

Rösten är hård, han tolererar inte längre min lek med honom.

– Knulla…, kvider jag tyst.

– Högre!

– Knulla, jag behöver få knulla!



Orden pressas motvilligt ur mig, jag står inte ut längre utan sänker min gard. Plötsligt känner jag händer längs min kropp, hungrigt undersöka varje tum av den. Han måste ha gett sitt godkännande annars skulle ingen våga. Jag hör en gylf dras ner och känner en kuk nosa på min bak, på mina svällande läppar. En djup suck letar sig upp och jag trycker mig girigt mot lemmen, vill känna den tränga in i mig. Det spelar ingen roll vems det är just nu, jag vill bara låta mig knullas, bli av med kåtheten som håller på att fräta sönder mig.

– Så du längtar efter kuken hans, frågar Smiskaren retsamt.

Jag får inte ur mig ett ljud, kan bara nicka stumt.

– Säg snälla Smiskare, låt honom knulla mig.

– Snälla Smiskare, låt honom knulla mig, snyftar jag olyckligt.



Jag snarare känner än ser hur han nickar sitt bifall och i nästa stund tränger den efterlängtade kuken in i mig, ger mig den lisa jag längtar efter. Han knullar mig hårt och taktfast, till åskådarnas förtjusning. Jag kan äntligen släppa efter för kåtheten och njuta för fullt. Men så plötsligt hör jag Smiskaren säga:

– Hon ska gråta, det är det som är poängen. Gråten är det viktiga i sammanhanget.

Genast kickar min obstinata sida igång. Jag ska minsann inte gråta! Hur skönt jag än blir knullad så ska jag inte gråta. Jag biter ihop trots att tårarna faktiskt inte är långt borta, vill inte förödmjuka mig med tårar.

– Ta den här, hörs nån av åskådarna säga.



En mjuk butt plug trycks in i min anal, därefter fortsätter min hemlige älskare knulla mig. För varje stöt känner jag pluggen sända sensationer genom mig och jag börjar inse att mitt öde är beseglat. Jag kämpar för allt jag är värd för att undgå en anal orgasm men hur jag än försöker så kommer den allt närmare. Jag kan inte längre hålla emot den fantastiska njutning som löper genom både kropp, själ och hjärta och har inget annat val än att låta orgasmen ta mig i besittning. Som alltid när jag når riktigt hög extas kommer känslorna och med dem tårarna. Fulgråten får mig att hulka och skämmas över min svaghet. Men jag orkar inte längre kämpa emot utan väljer att underkasta mig Smiskarens krav på tårar för min uppkäftighet. När extasen ebbat ut känns det som ett billigt pris, belöningen var desto större.