Hypnotisören Eden Del 3.

Detta är en fortsättning på serien Hypnotisören. Men den har fått en egen underrubrik, Eden.

Trevlig läsning, hoppas jag.

Mvh Lorden

Hypnotisören. Eden. Del 3.

”Hur har du det med kärleken?” Lisa plirade med sina blå ögon när hon sa det och förde kaffekoppen mot sin mun. Maria skrattade till och skar upp en ny bit av vetekransen som låg på bordet mellan dem.

”Kärleken? Nej nej, det var länge sedan. Ingen prins på en vit springare här inte.” Maria bet av en stor bit av vetekransen.

”Du måste komma ut lite, träffa snygga män, vicka lite på rumpan, då kommer prinsen och kärleken.” Lisa flinade, blinkade snabbt ett par gånger med sina långa ögonfransar och tog en klunk av sitt kaffe.

”Ja, lite vick på rumpan lockar säker till sig prinsen, och alla halvfulla kåta hanar som inte begriper att nej betyder nej.” Maria sköt över den sista biten av vetekransen till Lisa och fortsatte, ”Du då? Har du funnit din prins?”

Lisa tog upp den sista biten av vetekransen, höjde på ögonbrynen och smålog innan hon bet av en bit. Och med munnen full av vetekrans svarade hon,

”Kanske. Eller jag vet inte, kanske.” Hon svalde och sköljde ned med en klunk kaffe. ”Det finns kanske någon som intresserar mig.” sa hon och räckte ut sin tunga mot Maria.

”Aha! Doktor Lisa är kär!” sa Maria i retfull ton och skrattade. Lisa reste sig och tog med sig kopparna och ställde ned dem på diskbänken.

”Nja, kär vet jag inte. Men det är något speciellt med honom, något spännande. Jag liksom dras till honom, ser upp till honom, känns som om jag skulle kunna lägga mitt liv i hans händer och lita blint på honom. Det är svårt att förklara.” sa Lisa samtidigt som hon sköljde ur kopparna och ställde in dem i diskmaskinen.

”Ha! Du är visst kär!” Sa Maria och reste sig ifrån stolen, tog påsen som vetekransen legat i och slängde den i papperskorgen. ”Var träffade du denna prins? Vickade du mycket på rumpan?” Maria flinade åt Lisa när hon frågade.

”Inte mer än vanligt.” sa Lisa och vickade demonstrativt på sin rumpa. ”Han är, eller var en patient hos mig. Eller inte en patient, ja, eller nått. Jag hjälpte honom med lite terapi inför hans frisläppande kan man säga.” Lisa torkade sina händer på kökshandduken och möttes av Marias förvånande blick.

”Frisläppande? Har du gått och kärat ned dig i en kriminell buse?”

Med kinder som började få en lätt rödaktig ton svarade Lisa lite förläget,

”Kär och kär, det vet jag inte. Och han är ingen buse. Nu säger jag inget mer, tystnadsplikt, Ha!” Lisa räckte återigen ut tungan mot Maria, som stod och flinade åt henne.

Professorn drog in luft genom sin näsa, kände hennes doft där han låg bakom henne med näsan inborrad i hennes hår. Värmen ifrån hennes mjuka kropp mot hans fick de morgontrötta tankarna att börja snurra. Kuken svällde mellan hans ben och pressade sig mot hennes rumpa. Motvilligt lyfte han på täcket och gled försiktigt ur sängen för att inte väcka henne. Du ska få sova lilla vän, så du är pigg ikväll. Tänkte han och tog sina kläder och smög tyst ut ifrån sovrummet.

Efter en snabb dusch, och en macka på stående fot stängde Professorn ytterdörren bakom sig och gick till sin bil. När ytterdörren gled igen öppnade Jane sina ögon och släppte ut en lättnadens suck. När hon hörde att hans bil startades och körde iväg, sträckte hon försiktigt på sig. Kroppen gjorde ont efter att hon hade legat stilla hela natten utan att röra på sig, i rädsla för att minsta rörelse skulle väcka honom, och att han då skulle få för sig att börja om igen.

”Så där. Då var allt klart, och här är nycklarna, varsågod. Hoppas du kommer att trivas.” Professorn tog emot nyckelknippan som Mäklaren sträckte fram emot honom och sa,

”Jag kommer att trivas. Jag kommer att trivas alldeles ypperligt. Kommer att må, som en gud.” Professorn stoppade ned nyckelknippan i fickan och reste sig upp ifrån stolen,

”Mitt gamla hus ska du få sälja åt mig. Jag ska bara rensa ut det lite först innan du får tillgång till det. Jag hör av mig.” Professorn sträckte fram sin hand mot Mäklaren, som sken upp och tog i hand,

”Strålande! Vi ska säkert kunna få till en bra affär där också.” Mäklaren log sitt bredaste vita leende och hela han utstrålade en förväntan efter att tjäna mer pengar. Professorn släppte hans hand, vände sig om och gick mot dörren och tänkte, jävla yuppiemupp.

På parkeringen utanför Mäklarens kontor satte sig Professorn i sin bil och trummade med fingrarna på ratten.

”Vad gör jag först?” Han sneglade på klockan, vred om nyckel i tändningslåset, ”ett artighetsbesök kan aldrig vara fel.” sa han och körde iväg.

På dörren till Doktor Lisa Anderssons privata mottagningsklinik stod det, – öppnar kl 13:00 -. Professorn satte sig på en bänk bredvid dörren och kisade upp emot den värmande vårsolen. En halvtimmes väntade i denna sol kommer göra min solbränna gott, tänkte han och slöt sina ögon.

Hans tankar flöt iväg till deras möte på anstalten. Hur hennes klädsel hade eggat honom, hur nära det hade varit att han hade kunnat se rakt ned i hennes urringning, och hur han nästan hade kunnat se hennes trosor under den uppdragna kjolen, om hon nu hade några trosor under! Han drog ett djupt andetag och kände hur det började bli trångt i skrevet. Hon var verkligen en riktigt liten läckerbit, precis i min smak tänkte han och undrade vilket minspel han skulle frambringa hos henne när han trängde in i henne med sin grova kuk. Han smålog där i solen när bilden av honom själv sittandes vid brasan i nya huset, och med sin snart nya familj runt omkring sig blev glasklar.

”Alla för en.” sa han tyst för sig själv med dåsig röst och slumrade till, och vaknade senare av att någon försiktigt petade på honom och med mjuk röst sa,

”Professorn, sover du?”

Han vaknade med ett ryck och satte sig spikrakt upp på bänken, lätt desorienterad och såg först inte vem personen framför honom var. Men efter att ha blickat ett par gånger med ögonen och kisat upp mot personens ansikte såg han att det var Lisa.

”Oj, ja jag somnade visst lite.” Sa han och reste sig på lite ostadiga ben. ”Ursäkta mig, men det var så skönt här i solen. Härligt att våren är här, solen skiner och fåglarna kvittrar, eller hur?” Han var inte riktigt vaken än, utan bara pratade på utan att egentligen veta vad han pratade om. Lisa skrattade lite åt honom och sa,

”Ta det lugnt. Det gör inget alls. Jag brukar själv sitta här på bänken och njuta av solen ibland.” Hon tog fram sin dörrnyckel och gick mot ytterdörren,

”Men vad gör du här? Väntade du på mig?” Hon sneglade på honom och smålog när hon sade det, och Professorn blev genast klarvaken i huvudet.

”Ja, jag ville bara komma förbi och tacka för hjälpen nu när jag har blivit en fri man. Allt känns bra, tack!” Hon låste upp dörren och öppnade den,

”Kom in en stund. Jag har en kund alldeles strax, men du kan komma in en liten stund först. Om du vill alltså?” Hon log mot honom och Professorn log tillbaka, och gick in genom dörren som hon höll upp för honom.

”Så jag stör inte då, du hinner med vad du ska innan kunden kommer i alla fall.” Han sa det samtidigt som han såg henne ta av sig jackan och hänga upp den. Hennes vita blus var nästan genomskinlig och han såg tydligt konturen av behån genom den. Byxorna smet åt runt hennes runda höfter, och den där rumpan, den hade han svårt att slita blicken ifrån.

”Inga problem. Det är ingen ny kund. Hon är här med jämna mellanrum. Det går på rutin.” sa Lisa och vände sig mot honom och sträckte lite på sig. Bysten pressade sig mot tyget i blusen och Professorn var nästan säker på att hon hade gjort det med flit. Hans slet bort sin blick ifrån hennes bröst och såg henne i ögonen istället, ett litet knappt märkbart leende spred sig över hennes läppar. Hon såg hur jag stirrade på hennes bröst, hon gjorde det med flit, tänkte han.

”Rutiner är bra. Rutiner är viktigt. Utan rutiner, ingen ordning. Ordning är bra.” Han såg hur orden sjönk in i henne och hur hon bearbetade informationen. Hon lutade sedan sitt huvud lite åt ena sidan och såg på honom med beundrad blick och sa,

”Du säger så kloka saker på ett så enkelt sätt så det är helt omöjligt att missförstå.” Hon tog ett steg fram emot honom och strök sin hand mot hans kind.

”Tack för att du kom hit idag. Jag har tänkt mycket på dig efter vårt möte på anstalten. Jag förstår inte, men allt du säger blir som en lärdom för mig, det låter jättekonstigt, jag vet. Men så är det. Du, du är, är så full av kunskap. Kunskap som jag vill lära mig.” Lisas ögon tårades när hon sade det, men det upptäckte Professorn först när han slet bort blicken ifrån hennes urringning och tvingade bort bilden av de nakna runda brösten som pressade sig runt hans ådriga kuk.

Professorn harklade sig och sa,

”I morgon, öh, jag har köpt ett hus, skulle du vilja följa med mig och titta på det imorgon. Jag kanske är som du säger full av kunskap, men inredning och sånt är inte min starka sida.”

Lisa sken upp och nästan hoppade till och utbrast,

”Ja! Det vill jag gärna, det ska bli jättekul!” Hon tittade snabbt på sin klocka, ”Oj, nu kommer hon snart. Nu måste jag förbere.” mer hann hon inte säga innan Professorn böjde sig fram och kysste henne. Lisa blev först helt stel, men efter en halv sekund så slog hon sina armar om hans hals och besvarade kyssen. Professorn drog henne tätt intill sig, pressade medvetet sin svällande kuk mot henne och kände hur hon nästan flämtade till, och hon förde ner sina händer mot hans rumpa och pressade honom ännu mer mot sig. Motvilligt så lösgjorde hon sig ifrån hans grepp och sa,

”Jag måste göra mig i ordning, hon kommer snart!” Professorn log förstående mot henne,

”Ok. Kan du följa med i morgon eftermiddag, ut till huset?” Lisa nickade ivrigt och svarade,

”Hämta mig vid ett tiden. Nu måste du gå innan Maria kommer! Iväg med dig!” sa hon skrattade, och insåg inte att hon precis hade talat om vad hennes kund hette. Professorn stelnade till och tvärstannade med handen på dörrhandtaget. Tankarna snurrade fort igenom hans huvud. Att göra något oplanerat var inte något han gillade, men detta tillfälle kunde han inte missa, utan vände sig om och lade sitt huvud på sned, och frågade,

”Din kund. Är det något allvarligt som hon söker för, eller är det mest, terapi? Jag menar, jag kanske skulle kunna vara till hjälp på något sätt. Jag har trots allt rätt mycket erfarenhet.” han log när han sade det sista.

Lisa bet sig lite i underläppen,

”Det är inte brukligt att diskutera sina kunder med andra, men med dig så gör det nog inget. Hon är den som jag berättade om på anstalten, hon som ammar och gillar vin. Jag hjälper henne att motstå vinet. Det är nästan smärtsamt för henne, men hon biter ihop och är jätteduktig!” Professorn tog ett steg mot henne, lade sina händer på hennes axlar och sa,

”Smärta kan vara en bra sak. Att utstå smärta för någon annans skull är ädelt och även njutbart. I hennes fall gör hon det för sitt barn. Jag kan få henne att förstå det, om du vill låta mig göra det.”

Lisa stirrade på honom med stora ögon och halvöppen mun, och svarade sedan,

”Gud vad vis du är Professor Peter Arvidsson. Ja, ja du får gärna hjälpa henne.” Professorn sken upp och började smida en plan i sin hjärna.

”Men jag vill inte att hon vet att jag är med. Du får hämta mig när du har hypnotiserat henne.” Lisa nickade och tog tag i Professorns hand, och ledde honom in i ett litet rum längst in i lokalen.

”Stanna här tills jag kommer.” sa hon och stängde dörren.

Professorn gick otåligt fram och tillbaka i det lilla rummet. Vilken tur att jag åkte hit först istället för till huset, tänkte han och lade örat mot dörren. Först hörde han ingenting, men plötsligt så hörde han Maria säga,

”Vi måste se den filmen snart.” sedan hörde han en dörr stängas och det blev tyst. Måste lugna mig, måste lugna mig, tänkte han upprepat för sig själv och drog långa djupa andetag. Efter vad han tyckte var en evighet öppnades plötsligt dörren och Lisa sa,

”Kom.” Hon gick före honom fram till en stängd dörr och satte handen på handtaget,

”Vänta Lisa. Jag behöver vara själv med henne om jag ska kunna koncentrera mig ordentligt. Jag är lite ringrostig som du vet.” han log sitt bredaste leende mot henne, och hon gav honom ett leende tillbaka och nickade,

”Säg till när du är färdig.” sa hon och gick bort mot dörren där de hade kommit in. Professorn öppnade försiktigt dörren och steg in i rummet, Maria satt helt stilla i en fåtölj och stirrade rakt fram, Professorn stängde dörren bakom sig, låste, och gick fram till fåtöljen framför henne och satte sig långsamt ned med sammanbiten min.

Hennes mörka hår var lika långt som förut och föll ned över hennes rygg. Hennes ansikte var fortfarande lika vackert, och den där munnen med de fylliga läpparna som var som gjorda för att sitta fastklistrade runt en grov kuk. Han slöt sina ögon för ett ögonblick och försökte minnas hur det kändes när hon sög honom. Han öppnade sina ögon igen och lät blicken vandra nedåt, ned mot hennes bröst, som förföriskt fyllde den något tjata svarta tröjan hon hade på sig. Undrar om hon har ringarna i bröstvårtorna kvar, tänkte han och höll på att resa sig av ren nyfikenhet och titta efter. Men han hejdade sig och lät blicken vandra ännu längre nedåt istället, mot hennes lår som var fullt synliga en bit över knäna i den röda kjolen hon hade på sig.

”Vem är far till ditt barn?” Frågade han plötsligt, fortfarande stirrande på hennes mjuka lår.

”Peter Arvidsson.” svarade hon entonigt.

Han reste sig ifrån stolen och ställde sig framför henne, sträckte ut sin hand och förde sina fingrar över hennes ena bröst, stannade när han kände bröstvårtan och förde sitt finger runt vårtan, för att känna efter ringen, men det fanns ingen.

”Vem har skrivit på faderskapet?” sa han greppade sin hand runt hennes ena bröst och kramade lätt.

”Ingen. Fader okänd.” svarade hon.

”Ge mig din hand.” sa han och Maria sträckte fram sin ena hand. Han tog den och satte hennes handflata rakt på sitt skrev och sin svullna kuk.

”Känner du den? Känner du hur den sväller?”

”Ja.”

”Du kommer snart att få känna den i dig igen, vill du det?”

”Nej.” svarade hon och fick en lätt rynka i pannan.

Professorn tog tag i handen hon hade på hans skrev och lade ner den bredvid henne igen.

”Minns du vad du gjorde mot mig. Hur du fick mig inlåst?” frågade han och sjönk ned på knä framför henne.

”Ja.”

Han lade sina händer på hennes knän, och började långsamt att sära på hennes ben.

”Jag minns också. Du var inte snäll.” sa han och förde sina händer upp för hennes särade lår.

”Är du rädd för att jag kommer att ge igen? Att jag kommer att straffa dig?” Hans fingrar nuddade vid hennes trosor, och han förde dem ner mellan hennes lår.

”Det kommer jag, för jag är tillbaka nu.” Han förde ett finger in innanför hennes trosor och drog det lätt över hennes blygdläppar.

”Har du kvar tatueringen? Mancipium, ägodel och slav?”

”Ja.” rynkan i pannan blev större. Professorn flinade mot henne.

”Visa mig.” sa han och drog bort sina händer ifrån hennes skrev.

Maria reste sig och drog upp kjolen, tog tag i troskanten och drog ned den så hennes venusberg syntes.

”Men men men, vad är detta. Har du låtit håret växa för att den inte ska synas?”

”Ja.” svarade hon.

”Rätta till klädseln igen och sätt dig.” sa han och satte sig i fåtöljen framför henne och studerade henne fundersamt en stund innan han reste sig,

”Du kommer inte att minnas att jag har varit här. Vi syns snart igen, vill du det?”

”Nej.” svarade hon, och Professorn gick ut genom dörren för att leta efter Lisa.

Han hittade henne i det lilla fikarummet där hon stod och bläddrade i en tidning.

”Jag är klar nu, men det behövs nog en session till innan det blir helt bra. Kanske jag kan vara med nästa gång också?” Lisa sken upp,

”Ja tack, gärna. Hämta mig imorgon så åker vi till ditt nya hus tillsammans. Jag måste in till henne nu.” Professorn vinkade med handen och gick mot ytterdörren. Han hade redan börjat fundera på resten av dagens aktiviteter när han satte sig i sin bil. Svullnaden i skrevet hade inte lagt sig och han kände ett brinnande behov att gör något åt det, så istället för att åka ut till nya huset så bestämde han sig för att åka hem till Jane lite tidigare. Fast först lite handel, tänkte han och körde iväg.

Professorn tog den bruna påsen och klev ur sin bil, gick upp för trappan och knackade på dörren, och väntade. Han hörde hur dörren låstes upp, men den öppnades inte. Han tog tag i handtaget och öppnade dörren och klev in,

”Ohövligt att inte öppna när det knackar på dörren.” sade han och ställde ned påsen på golvet och sparkade av sig skorna.

Jane svarade honom inte utan stod helt still med armarna över bröstet.

Professorn tog av sig jackan och började dra tröjan han hade på sig över huvudet och släppte den på hallgolvet.

”Du förstår lilla vän, idag så har min kuk blivit uppretad flera gånger utan att få komma till. Han pausade och drog även T-shirten över huvudet och slängde den på hallgolvet och fortsatte,

”Så jag beslutade mig för att komma hem till dig lite tidigare.” han böjde sig ner och drog av sig sina strumpor.

”Så vi kunde ha många timmar framför oss innan det är dags för att sova.” han flinade åt henne och såg hur hon bet ihop sina tänder hårt och andades hårt genom näsan.

”Mycket trevligt blir det. Jag har varit snäll och köpt lite saker, till dig.” sa han och knäppte upp sina byxor, drog ned dom och kalsongerna i en och samma rörelse, och klev ur dem. Jane stirrade på hans redan styva kuk som nästan stod rakt upp. Han tog ett steg fram emot henne och sa,

”pussa den och säg välkommen hem.” Jane gav honom en svart blick, böjde sig ned och pussade honom på ollonet, och mumlade,

”Välkommen hem.”

Professorn böjde sig ned,

”Förlåt, jag hörde inte riktigt.” Jane drog ett djupt andetag och sa klart och tydligt,

”Välkommen hem.” Professorn reste sig och skrattade så magen hoppade på honom.

”Bra lilla vän!” Han tog upp påsen och plockade upp ett paket ur den och räckte fram det till Jane.

”Här, ta på dig detta så går jag upp på ditt rum och väntar så länge.” Med ett par steg, nästan halvspringande, tog han sig upp för trappan och in på Janes rum.

När Jane kom in på sitt rum visslade Professorn till och utbrast,

”Ojojoj! Och du tror inte att killarna ligger och fantiserar om dig på kvällarna! Titta här!” sa han och skuttade upp ifrån sängen han satt på och gick fram till väggspegeln Jane hade på ena sidan av rummet.

”Kom, titta!” Jane gick fram och ställde sig framför spegeln.

”Se så vacker du är! Så vackert din chokladbruna hy bryter mot de vita stay-upsen.” Professorn ställde sig bakom henne och förde sina händer upp och ned på utsidan av hennes lår och pressade sin stenhårda kuk mot hennes ända. Hon ryckte till men flyttade inte på sig.

”Och den här höfthållaren, perfekt passform! Inte för stor, inte för liten, precis lagom för att inte dölja för mycket.” sa han och förde sina händer fram på hennes lår, och sedan långsamt upp, för att till slut mötas på hennes venusberg.

Han satte sin mun mot hennes öra och viskade,

”Jag är så sprängkåt förstår du. Vackra damer har eggat mig idag, och en dem, har inte bara eggat mig, hon har även retat mig länge. Gud vad jag längtar efter att få ta hand om henne igen.”

Han förde sina händer upp mot hennes bröst, kupade dem och kramade försiktigt.

”Bra att jag har dig att roa mig med så länge, eller hur?”

Jane tvekade en liten kort stund innan hon svarade,

”Ja. Det är bra.” Hon skälvde till när hon sagt det, och studsade till när professorn plötsligt släppte hennes bröst och med klar stämma sa,

”Skriver du dagbok?”

”Va, ja det gör jag, vadå?” svarade hon oförstående. Professorn slängde sig raklång på sängen med händerna bakom nacken.

”Läs lite ur den för mig.” sa han och log mot henne. Jane stirrade på honom, tänkte först börja protestera, men ville för allt i världen inte känna kylan komma krypande längs med ryggraden. Hon gick med långsamma steg mot sitt nattduksbord, drog ut lådan och plockade upp sin dagbok.

”Du vet nog vilka avsnitt jag skulle kunna vara intresserad av. Kanske du har din pojkvän med någonstans där i!” sa han och flinade mot henne. Jane såg ut som om hon skulle börja gråta när hon öppnade boken och bläddrade i den, och började läsa högt för honom.

”23 November 2013. Anders var här ikväll. Gud vad jag älskar honom! Han är så fin och känslig. Vi älskade för första gången ikväll. Vi fick vara jättetysta, för Mamma och Pappa var hemma, snacka om skämmigt om dom skulle höra något! Jag hade lovat honom att jag skulle smaka på hans penis ikväll, fast att jag egentligen inte tycker om det. Men han lovade att han skulle smaka på mig, så då kände jag att jag ville göra det för honom med. Han lovade att säga till innan han sprutade, men det gick väl så där med löftet, skratt. Jag hade knappt hunnit få in den i munnen innan den sprutade, och jag tyckte så synd om honom efteråt, för han såg så skamsen ut, stackaren. Men han höll sitt löfte och smakade på mig efteråt, och det var himmelskt skönt att känna hans tunga mellan mina ben! Någon orgasm fick jag inte, han hittade inte riktigt rätt med sin tunga, och jag ville inte såra honom genom att säga något. Gud vad jag älskar honom! Han gav mig ett guldhjärtan innan han gick hem, det ska jag alltid bära. Hoppas att vi blir för alltid. Godnatt kära dagbok. Ps, nu ska jag tänka på hans tunga mellan mina ben, och fixa den där orgasmen.

Jane stod och såg ned i golvet med rödaktiga kinder. Hennes händer darrade och hon såg ut att vilja vara på precis vilken annan plats som helst, utom där hon just nu fanns. Hon stängde långsamt sin dagbok och såg på Professorn, som låg och betraktade henne.

”Vad fint du skriver. Älskar du honom så mycket? Då kommer ni säker att leva lyckliga länge!” Jane gav honom en svart blick och fräste,

”Inte nu längre! Inte efter dina bilder!” Professorn höjde på ögonbrynen och sa med spelad förvåning,

”Ja just det. Det hade jag nästan glömt. Förlåt lilla vän. Du kan lägga tillbaka dagboken nu.” Jane bet ihop sina tänder, gick fram till nattduksbordet och lade tillbaka dagboken i lådan, och stängde den med en smäll.

”Men vet du vad. Han, vad hette han, Anders? Han verkar ju gilla att bli avsugen. Så om du blir duktig på det, så vill han säkert ha dig tillbaka ska du se!” Professorn flinade illmarigt mot henne och särade på sina ben, så han låg med dem brett isär.

”Kryp upp mellan mina ben nu så ska du få träna lite. Se det som en biljett tillbaka till din pojkvän. Så, kom kom kom.” Jane kröp upp mellan hans särade ben, böjde ned sitt huvud mot hans kuk och öppnade sin mun.

”Slicka först, reta den, börja med pungen. Det kommer din pojkvän att gilla.” När han kände Janes tungspets mot sin pung och hur hennes cirkelrörelser fick det att pirra i hela hans underliv, så slöt han sina ögon och stönade.

”Undersidan av pungen, glöm inte undersidan. Mycket känsligt där. Precis så ja!” Han hade kunnat spruta direkt, tömma sig rakt upp på magen, men han ville tömma sig i henne, få henne att smaka på säden.

”Uppåt nu, upp längst skaftet.” Hennes lätta cirkelrörelser med tungan upp för hans hårda kukskaft höll på att göra honom tokig. Det riktigt dunkade i kuken och han kände hur kladdig han var på magen av försatsen som sipprade ur honom. Janes tunga var nu nästan upp vid hans ollon, och när tungspetsen ströks mot hans ollonsträng och sedan upp mot toppen så såg han nästan stjärnor innanför sina hårt hopknipna ögon.

”I munnen, ta den i munnen nu, fort.” sa han flämtande och spärrade upp sina ögon och såg hur hennes läppar slöt sig om honom, han sprutade direkt.

”Sug, sug, inte spilla, håll kvar.” orden ur hans mun kom stötvis och frustande. Jane knep med sina läppar om hans kuk, hostade till när en stråle träffade henne långt bak i munnen men lyckades behålla sina läppar tätt omslutna om hans kuk.

”Håll kvar.” sa han när den sista strålen lämnat hans kuk, och han lät sitt huvud sjunka djupt ned i kudden. Andfådd såg han ned mot henne där hon låg med hans kuk i sin mun och sina läppar hårt pressade runt den, för att inte sperman skulle rinna ut. Hon såg upp mot honom med en vädjande blick, ville släppa hans kuk, spotta ut hans sperma och springa och skölja munnen. Han flinade åt henne,

”Duktig gjort lilla vän. Smakar inte så illa va? Din pojkvän kommer aldrig att lämna dig om du gör så med honom.” Han reste sig upp på armbågarna och fortsatte,

”Sug hårt nu samtidigt som du för ut kuken ur din mun. Inte spilla!” När hans ollon gled mellan Janes hårt sammanpressade läppar gick det rysningar ifrån kuken långt upp för ryggraden på honom, och han stönade högt. Janes såg upp mot honom med helt stäng mun, väntade på hans ord,

”Nu när du var så duktig så får du bestäm själv om du ska spotta, eller svälja.” Jane hoppade ur sängen och sprang fort ut ur rummet, och Professorn hörde hur hon spottade och harklade sig inne på toaletten.

När Jane kom tillbaka ifrån toaletten så stod Professorn på golvet med den bruna påsen i ena handen, och ett rep i den andra.

”Gå in och lägg dig på mage i dina föräldrars sängen.” sade han i kort ton. Hon såg på repet i hans hand,

”Vad tänker du göra?” sa hon oroligt. Professorn svarade inte, utan stack ned sin hand i påsen och såg ut att leta efter något. Jane gick ut ur rummet och in i sina föräldrars sovrum och lade sig på deras säng, och väntade.

Han sade inget när han kom in till henne, utan tog bara hennes ena hand och slog en snabb knut runt handleden på den och sträckte sedan upp den mot den ena sängstolpen. Sedan gick han runt sängen och gjorde likadan med den andra handen.

”Sära på benen lilla vän.” sa han och när hon hade gjort det så slog han en knut runt hennes anklar, och drog dom mot de nedre sängstolparna, hon låg nu som ett kryss i sängen.

”Sådär!” sa han och satte sig bredvid henne på sängkanten och drog upp höfthållaren en bit, så hennes rumpa blev helt blottad.

”Nu lilla vän ska du få njuta lite också. Det är väl inte bara jag som ska ha det skönt, eller hur?” sa han och daskade till henne på rumpan med sin hand. Jane ryckte till när handen träffade och han såg hur hon bara väntade på att nästa slag skulle träffa henne.

Men istället för daska till henne igen, förde han ned sin hand mellan hennes ben och smekte henne på hennes fitta, drog sitt ena finger i hennes skåra och sa,

”Lite torrt. Tände du inte på att suga? Det måste du, annars så kommer din pojkvän känna sig olustig när du suger honom förstår du väl. Du måste lära dig att älska att ge lilla vän. Men det gör inget nu, titta vad jag har köpt.” Jane vred på huvudet åt hans håll och såg på vad han hade i sin hand.

”Ett litet ägg. Eller halvstort ägg kanske man kan säga.” Han skrattade lite och fortsatte, ”Har du provat en sådan här förut?” Jane skakade på huvudet. ”Inte jag heller faktiskt. Men någon gång ska väl vara den första. Men vi får nog ta lite olja på, nu när du är lite torr.” Han tog upp en flaska olja ifrån golvet och droppade ett par droppar på toppen av ägget, och förde sedan ner det mellan hennes ben. Han såg hur Jane spände sig och knep ihop med skinkorna.

”Slappna av nu, så går det fint ska du se.” sa han och satte ägget mot hennes fittöppning och tryckte försiktigt in ägget i henne.

”Så, det var väl inte så farligt. Och nu ska vi se hur den här fungerar.” sa han och tryckte på en knapp på fjärrkontrollen. Janes skinkor drog ihop sig av den plötsliga och oväntade vibrationen i hennes fitta som vibratorägget orsakade.

”Surrar skönt va?” Jane började slappna av i sina skinkor och svarade.

”Ja, lite.”

”Bra.” sa han och smekte henne med handen på hennes rumpa.

”Du har en sådan fin rumpa Jane. Lite bred kanske, men väldigt fin.” Han fortsatte att smeka skinkorna samtidigt som han ökade på vibrationerna i ägget med fjärrkontrollen. Ett lätt stön hördes ifrån kudden som Jane vilade sitt huvud på.

”Du förstår lilla vän, att få känna en trång våt varm fitta runt sin hårda kuk, det är helt underbart! Att få tränga in i en trång fitta, känna hur den nästan motvilligt ger med sig, hur den först vidgas, och sedan omsluter sig runt kuken, kramar den, det är underbart.”

Professorn tog bort sin hand ifrån hennes rumpa, ökade på vibrationerna i ägget ännu mer, och tog upp flaskan med olja. Janes stön ifrån kudden blev högre och kom oftare nu, och hennes höfter började göra små små rörelser.

”Fast när man som jag, är rätt välhängd och grov, så finns det något annat som nästan är lika skönt.” Han höll flaskan med olja över hennes skinkor, tippade den och såg hur oljan föll ned, och rann ned mellan hennes skinkor och ned mellan hennes särade ben. Jane verkade inte märka av oljan, hon låg med ansiktet i kudden och höfterna hade börjat röra sig i större cirklar, Professorn drog ett finger mellan hennes skinkor och sa,

”Din rumpa är för fin för att att jag ska kunna låta bli den.” Han ökade på vibrationen i ägget ännu ett steg, stönen ifrån kudden blev både längre, högre och kom oftare. Han klättrade upp mellan hennes ben, tog flaskan med olja och hällde oljan direkt på sin nu styva kuk och slängde flaskan på golvet och lade sig sedan försiktigt uppe på Jane och viskade i hennes öra,

”Vad som är nästan lika skönt är att känna hur din ringmuskel protesterar när jag tränger in i dig.” och med dem orden så stack han ned sin hand mellan sina ben, greppade sin kuk och satte den mot hennes anal, och pressade sig in och låg helt still i henne.

Jane stelnade till och gnydde högt i kudden, men efter en liten stund så började hon röra på sina höfter igen. Professorn sträckte sig efter fjärrkontrollen, ökade ett steg till, och kände vibrationerna i sin kuk, med långsamma stötar började han att knulla henne.

Janes stön i kudden övergick till nästan små snyftningar och i stället för att rulla med höfterna så pressade hon dem ner i madrassen, och Professorn anande att det var för att kunna gnida sin klitoris mot madrassen, hon var nära nu, och varje gång hon pressade ned sitt bäcken mot madrassen så spände hon sina skinkor och det blev ännu trängre för Professorns kuk i hennes anal, han var också när nu.

Ett utdraget doft vrål ifrån kudden och ett bäcken som hårt pressade sig ned i madrassen och ett par skinkor som trycktes ihop blev för mycket för professorns och han tömde sig djupt inne i henne, och sjönk tungt ihop över henne.

Han låg kvar en lång stund innan han kände hur hans slaka kuk gled ur henne. Jane rörde fortfarande på sina höfter, men bara med små små rörelser, han sträckte sig efter fjärrkontrollen och stängde av ägget och kände hur hennes rörelser upphörde. Han sträckte sig upp mot hennes händer och knöt loss dem, gled av henne och befriade även hennes fötter. Jane låg kvar helt stilla som ett kryss i sängen och andades tungt. Han förde ned sin hand mellan hennes ben och tog tag i det lilla snöret, och drog ut ägget med ett litet plopp. Han kröp ihop bredvid henne och lade armen om henne,

”Du är helt underbar lilla vän.” sa han och efter ett litet tag sov han djupt.

Fortsättning följer…

Av Lorden, någonstans i Sverige