Heidi i skolan 2

Heidi i skolan 2









Heidi hade nog lärt sig en läxa inne hos rektorn och hon insåg nog att det var bäst att hålla sig därifrån, trots att det hade varit det skönaste hon varit med om i sitt unga liv. Rektorn hade inte gjort fler närmanden ännu och Heidi hade hållit sig ifrån henne så gott hon kunnat ändå.

Kanske hon skulle ta sig i kragen och försöka skaffa bättre betyg. Lite mindre tid med polarna och brädan? Fast kanske inte! Hon tyckte det sög som fan att hålla på att plugga, när det enda som betydde något är vem man kände. Hon skulle säkert hitta något jobb som passade henne ändå.



Hon åkte på sin bräda med båda händerna i fickorna i sina slitna grå mjukisbyxor. Det korta rufsiga håret stack ut under den slitna svarat kepsen som satt på snedden. Golvet klickade under brädan vid varje skarv, men var jämnt och skönt att åka på.

Just som hon passerade en tvärgående korridor, fick hon skolans vaktmästare att väja med sin kärra.

-Vad i helvete! Du! Hoppa av den där med en gång innan jag tar den! ropade han efter henne.

Heidi hoppade av och trampade till på bakänden så att den slog upp i hennes hand med fronten. Hon greppade den och lade brädan över axeln och lunkade vidare tills han inte såg henne längre, då åkte hon såklart vidare.



Vaktmästaren skakade på huvudet och muttrade något om ouppfostrade ungar och glömde helt bort hur han själv hade cyklat i korridoren på sin skola för länge sedan. Heidi kom just i tid till lektionen och satt för en gångs skull och försökte lyssna och ta till sig det hon hörde. Hon var inte dum och hon kom på sig med att faktiskt komma ihåg en hel del av det hon hört. Något som gladde henne, innerst inne.

När lektionen var slut och de gick ut i korridoren, hoppade Heidi upp på sin bräda och sparkade fart längs korridoren. Vaktmästaren hörde ljudet, men var för långt bort för att kunna göra något åt det. Surmulet grimaserade han och lade det på minnet.

Senare på dagen när det bara var två lektioner kvar, var Heidi trött och stod lutad mot en dörrkarm och väntade på syokonsulenten, Saga Bogsäter. Under tiden hon väntade skrapade hon med naglarna på skylten och fann att bokstäverna gick att skrapa bort och att de båda prickarna gick att flytta.



Fnissandes såg hon nu till att det nu stod ”Suga Bögsate” på skylten. Men så slog en grov näve ner på hennes smala axel och hon skrek till av överraskning. Det var vaktmästaren som så klart hade sett henne stå och pilla med syokonsulentens namnskylt.

-Du igen? Vad är det med dig? Va fan skulle det där vara bra för?

-Vadå? Vilket?

-Vad vilket? Det där du stod och pysslade med, så klart! Vad tror du Saga kommer tycka om sitt nya namn?

-Det var inte jag!

-Var det inte du? Jag såg dig ju för fan stå och göra det!

-Vet inte vad du talar om! Den var så när jag kom hit!

-Tro inte att du kommer undan så lätt, unga dam! Du ligger risigt till och jag varnar dig här och nu! Inget mer jävelskap från dig! Förstått?

-Ja ja! Det är lugnt! sa Heidi och tittade oskyldigt på den reslige mannen i fyrtioårsåldern med de breda axlarna och det kortklippta håret. Han såg verkligen inte glad ut!



Han gick därifrån, muttrandes och Heidi satte sig ner och beslöt sig att vänta tre minuter till, men syon dör inte upp, så Heidi fick gå till sin lektion. Det var historia och hon försökte hålla sig vaken, vilket bara gick med nöd och näppe. Tråkigare ämne fick man leta efter. Någon för länge sedan gjorde något ett visst datum, någonstans långt borta och av någon anledning var hon tvungen att veta detta. Vilket bullshit!



Sista lektionen var hemkunskap. Lärarinnan som hade den lektionen var både snäll och vacker, men Heidi hade hursomhelst ingen tanke på att bli en husfru, så det var med visst besvär hon stod ut. Det funkade i ca tjugo minuter, sedan bad hon om att få gå på toa, men hade ingen avsikt att komma tillbaka.

Lärarinnan nickade jakande och Heidi smet lättad ut och ställde sig på brädan för att köra mot utgången. Korridoren svepte förbi henne och när hon kom till en sidokorridor, såg hon hur vaktmästaren kom bärandes på två lådor. Hans ögon låstes på Heidi och hon såg att det var klippt igen. Full fart mot utgången!



Heidi sparkade fart och kom runt ett hörn, där rektorn stod med ryggen till ca tio meter bort. Fan! Henne ville hon gärna undvika, särskilt om vaktisen var på jakt efter henne. Vad skulle hon göra? Kunde hon komma undan? Nej! Kunde hon gömma sig? Bakom pingisbordet? Nej, det skulle inte gå! Men dörren då?

Hon såg hur en dörr stod på glänt, den hade inte gått i lås riktigt och blixtsnabbt sköt hon in brädan under en bänk längs väggen och gled in genom dörren och drog igen den bakom sig, just som vaktmästaren kom klampandes. Heidi stod med klappande hjärta och lyssnade på hur vaktmästaren Klas, berättade för rektorn vad som hade hänt. Rektorn verkade lugna honom och samtalet dog ut. Hon väntade tills de med all säkerhet var borta och försökte då öppna dörren. Det gick inte! Vad var detta? Varför kunde hon inte komma ut? Hon försökte fler gånger, men med samma resultat. Nu hördes snart ljudet av elever som strömmade ut från sina klassrum och var på väg att bege sig hemåt. Det var ju fredag och Heidi hade verkligen ingen lust att sitta i det här rummet, som för övrigt var fullt med lådor och städmateriel, samt elskåp.



Till slut tystnade det utanför och Heidi förstod att hon var ensam. Nu tog paniken övertaget och hon sparkade allt hon kunde på dörren som dock inte öppnades. Hon skrek efter hjälp men inget hände.

Hon började gråta och satt säkert så i tjugo minuter innan hon bestämde sig för att försöka komma ut på något vis. Hennes mobil hade ingen täckning här, så hur skulle hon kunna få uppmärksamhet? Hon gick fram till elskåpet och öppnade det. Sedan slog hon ifrån alla säkringarna, för att sedan slå till dem igen. Detta upprepade hon flera gånger, men utan resultat.

Hon satte sig ner igen. Hon hade tillgång till vatten och hon kunde säkert kissa i vasken, men i övrigt saknade hon en ordentlig toa och dessutom mat. Hon satt med händerna mot ansiktet i en bra stund till, tills hon plötsligt hörde nycklar skramla.



-Hallå? Hallåååå? Jag är häääär! Släpp ut miiiig! skrek hon och dunkade på dörren.

En nyckel gled ljudligt in i cylindern och Heidi hoppade jämfota av lycka. Äntligen! Dörren gled upp och vaktmästarens breda skugga syntes. Heidis glädje dämpades en smula, men hon var beredd att ta en utskällning för att slippa sitta där hela helgen så klart.

-Men kolla! Är det inte skolans coolaste, som sitter i klistret?

-Förlåt, liksom! Dörren gick bara i lås!

-Låt mig gissa! Det var inte du som råkade gå in och dra igen dörren när jag var på jakt efter dig, va?

-Asså, förlåt då! Kan du släppa förbi mig? sa Heidi och försökte känna sig modigare än hon gjorde.

-Faktiskt inte! sa Klas och stängde dörren bakom sig med en duns.

-Va? Vad menar du? sa Heidi oroligt.

-Varnade jag inte dig för att hitta på mer otyg? Jag vet nog det mesta om dig, Heidi! Jag hör hur lärarna pratar och hur otrevlig och ouppfostrad du är! Jag tror du behöver en läxa som du sent glömmer!



Det här hade Heidi inte räknat med! Vad skulle han göra? Skulle han misshandla henne? Det verkade så fullkomligt otroligt, men blicken i hans ögon och hans hotfulla ton, gjorde att det nog kanske vore en möjlighet att beakta. Hon blev rädd.

-Vad tänker du göra? kved hon.

-Jag tänker sätta dig på plats en gång för alla! När du går häri från kommer du att tänka dig för både två och tre gånger innan du hittar på jävelskap igen!

-Men snälla! Du kan väl låta mig gå! Jag lovar att aldrig hitta på något dumt igen!

-Du har haft många chanser! sa han och närmade sig henne hotfullt. Han skrämde henne verkligen och det var just vad Klas hade avsett! Han visste dock inte hur rädd hon faktiskt blev. Hade han vetat det hade han låtit bli, men just nu var adrenalinet på topp och han tornade sig över den kortklippta skejtartjejen.



-Shiiit! Snäällaaa? skrek hon. Jag gör vad du vill, bara du släpper ut mig!

Klas stannade upp och såg på henne. Han backade inte, utan såg ut att få något att tänka på, så såg han ut att skaka det av sig, men stannade åter upp.

-Vad är det du säger? sa han grötigt.

-Bara släpp mig! Jag gör vad du vill! grät hon nu nästan. Hon ville verkligen inte få på skallen av den stora mannen, som skrämde henne så!

Han insåg att han skulle backa nu och låta henne gå och att detta skulle räcka, men något mörkt och höll honom tillbaka. Han stirrade på henne, tittade ner i golvet, tittade runt sig och såg sedan ut som om han bestämt sig och skämdes för det.



-Stå still och rör dig inte! sa han innan han gick fram till henne och tog hennes hand. Hon tittade överraskat på honom, när han förde hennes hand till sitt skrev och satte den mot den stora bulan i hans arbetsbyxor. Heidi kunde inte säga någonting. Hon var som förstummad över det han gjort och höll bara handen mot hans kuk som kändes hård under tyget.

Han grymtade nöjt och Heidi insåg hur hon kunde komma ur det hela utan att åka på stryk, vilket var vad hon trodde skulle hända. Hon började massera hans hårda bula och följde hans kuk och insåg att den var stor och lång. Hon tittade på honom och plötsligt såg han inte så hotfull ut. Nu var det hon som hade honom i sin hand, bokstavligt talat!



-Är det det här du vill ha, vaktis? sa hon och gnuggade hans kuk hårt. Han nickade och blundade. Heidi visste inte riktigt vad hon skulle göra, men Klas tog genast av sig sin tröja så att han var barbröstad. Han såg stark ut, men hade nog tio kilo för mycket på överkroppen. Snabbt tog han även av sig sina arbetsbyxor och kämpade några sekunder med sina kalsonger som trasslade in sig på något sätt i hans styva stake som nu stod rakt upp.

Heidi flämtade när hon fick bekräftat att den var stor. Den var större än hon trott och hon insåg att hennes arm var smalare än den präktiga kuken framför henne. Han drog oblygt tillbaka förhuden och hans blanka, rosa ollon frilades. Heidi undrade panikartat vad hon skulle ta sig till, men Klas tog tag om henne och tryckte henne hårt till golvet. Han höll om hennes huvud och försökte sikta in sig på hennes mun, men hon vägrade.

Han lyckades efter några långa sekunder och Heidi kände hur hans ollon tvingades in i hennes mun och hur han började jucka sig in i hennes huvud. Hennes käkar var på väg att gå ur led när han tvingade sig in och hon fick tårar i ögonen av kräkreflexen som utlöstes gång på gång. Klas verkade inte bry sig, utan lät henne bara hämta andan någon gång då och då, för att därefter knulla sig in i hennes krampande mun. Heidi snyftade och flåsade, medan Klas nu började svettas och grymta medan han svor och stönade.



-Jävla snorungar! Jag ska nog se till att ni får vad ni behöver! Ta min kuk din lilla pest! Jag ska spruta dig full med sperma och du kan inte göra något för att hindra mig!

Heidi var helt utlämnad åt mannen och det var bara att lyda honom! Han fick inte plats med mer än det kraftiga ollonet och det var knappt att Heidi kunde röra sin tunga därinne, men när hon gjorde det stönade han av vällust. Snart drog han ut kuken igen och Heidi föll framåt och flämtade efter luft.



-Ta av dig byxorna så jag får knulla dig!

-Nej, snälla! Det går inte! Du………du är allt för stor!

-Struntprat!

-Nej, seriöst! Jag kommer gå sönder! Du får inte! sa hon och var själv förvånad över att hon inte grät just nu.

-Nu tar du av dig byxorna, annars hjälper jag dig! sa han mörkt och stod där på golvet med sitt jättestånd och breda axlar.

Heidi vågade inget annat, så hon ställde sig upp och tog sakta av sig byxorna och trosorna, men behöll tröjan på. Han visade ändå inget intresse för hennes små bröst.



-Ställ dig på alla fyra! beordrade han och vände henne om med en hand på hennes axel. Hon gick långsamt ner på alla fyra och kände nu hur tårar av skam började att rinna från hennes ögon. Han ställde sig också på knä bakom henne och överraskade henne med en dask på hennes högra skinka.

-Aaaaajjjjjjj! skrek hon.

-Skrik du! Det är ingen kvar som kan höra dig! sa han och grävde hårt in sina starka fingrar i hennes mjuka skinkor, varav den ena nu var illande röd. Han smekte hennes rumpa och det kändes som om han fick plats med de båda skinkorna i sina båda händer. Så tog han och förde ner sin högerhand mellan hennes ben och lät den glida fram och tillbaka längs de mjuka yttre blygdläpparna och hon hörde det tunna fitthåret frasa.

-Är du redo att bli spetsad, skejtarbruden?

-Nej! Nej, allvarligt! Det går inte! Du får inte! skrek hon.

Men han bara skrattade, spottade i sin hand och smorde in hennes springa med saliven. Hon böjde upp ryggen och stålsatte sig när hans långfinger letade sig mot hennes hål. Det var halt av saliv och han skruvade lite på fingret så att han kom in i henne någon centimeter.

-AAAAAHHHHHHHH! skrek hon rakt ut. Hans finger var ju större än den kuk hon haft i sig, den enda gång hon haft sex och det var inte skönt. Hon spände hela kroppen och försökte slingra sig undan, men han höll henne hårt med den ena handen på hennes svank och den andra mot hennes fitta, som dock inte gav med sig.



-Kom igen nu! Släpp till! sa han, spottade ner mot sitt finger och vred det ytterligare och så plötsligt gled det med visst besvär in i Heidi och hon skrek och gnydde när hon kände det grova fingret penetrera henne.

Klas grymtade nöjt och körde in fingret så långt det gick, för att sedan dra ut det och köra in det igen, allt fortare och hårdare. Heidi försökte lägga sig framåt, men han var för stark!

Han fingerknullade hennes fitta någon minut, tills hans tålamod var slut. Han drog upp henne mot sig, spottade ner på sin kuk och satte det massiva ollonet mot hennes fitta. Fittläpparna pressades åt sidorna och Heidi kände hur det stramade i dem, när han försökte komma in.



-OOOOAAAAAAJJJJJJJJJJ! SLUUUTAAA! DET GÅÅÅÅR JU INTEEEEEEEEE! skrek hon.

Klas svor högt när han insåg att det inte skulle gå. Han var grym, men han ville inte vara hur grym som helst.

-HELVETE!

Han snurrade runt henne och Heidi var glad över att han slutat, men hon hann inte säga tack ens, innan hon kände hur han tog tag om hennes huvud och körde in kuken i hennes mun igen. Hon hade ingen som helst kontroll över det hela, utan han hade henne i ett hårt grepp och knullade henne i munnen medan han frustade och stönade.



Varje gång Heidi fick chans drog hon ett djupt andetag, för att sedan låta honom fylla hennes mun till bristningsgränsen. Klas var ordentligt upphetsad och han hade inte mycket omtanke om Heidi, utan tittade nöjt ner och såg hur spetsen på hans rejäla kuk pumpade i hennes mun så att kinderna putade ut.

Tack och lov dröjde det inte så länge tills han började att stöna alltmer och förvarnade Heidi om den stundande orgasmen.



-Aaaaaaahhhhhhhh! Ahhhhhhhhh! Aaaaaaghhhhhhhh!

Den stora vaktmästarens kropp stelnade till i omgångar och Heidi visste att det var dags. Den första strålen sperma sprutade hårt ner i hennes svalg och genast började hon att på kräkkänningar. Reflexerna gick inte att hålla tillbaka och hon kunde inte hindra sperman från att nå dit den gjorde. Hennes kväljningar och kroppens kramper gjorde att hon lyckades slita sig från den sprutande kuken. När hon nu fick luft drog hon efter andan samtidigt som sperman retade hennes luftvägar och svalg.

Vaktmästaren försökte dock hålla hennes huvud så att han kunde ta sig in igen, men han fick nöja sig med att se sina tjocka vita strålar med het sperma skjutas ut över Heidis illröda ansikte. Hon hostade och kväljdes om vartannat och han fick en och annan träff på munnen, så att strömmar av salivblandad säd rann ur munnen, samtidigt som hon fick hans vita sats över ögon, panna, kinder och haka.



Hade Heidi varit lite mindre borta, hade hon kanske reagerat på hur mycket sperma hon utsattes för, men som det nu var så tog obehaget över och så fort han släppte henne, föll hon framåt och lät munnen tömmas på golvet under henne. Hon hostade hårt och försökte få upp de sista resterna av den klistriga satsen som brände i hennes hals.

Klas tittade ner på den smala flickan som nu låg och han såg hur ådrorna på hennes hals bultade i takt med hennes hostningar. Han fick nu dåligt samvete över vad han gjort och försökte lägga en hand på hennes axel, men hon reagerade inte på det.



När hon hämtat sig tillräckligt för att röra sig kontrollerat, satte hon sig upp och slog armarna om sina uppdragna ben. Hon rörde på käken i sidled för att känna så allt satt på rätt plats, innan hon vacklande reste sig upp. Klas tittade på henne och kanske särskilt på den lätt behårade fittan när hon drog på sig trosorna igen. Han tog också på sig och började först nu undra vad som skulle ske härnäst. Skulle han be om ursäkt?

Han bedömde att han var tvungen att fullfölja det hela om han ville behålla kontrollen över situationen.



-Nästa gång är du inte lika olydig, eller hur?

-Nej då! Men en sak ska du veta din store skitstövel! Du är skyldig mig en stor jävla tjänst om jag håller tyst om det här! Du kan själv räkna ut vad som kommer hända om jag går ut med det här! Du kan lugnt räkna med att bli av med jobbet och dessutom råka ut för lite tid i ett härligt fängelse för sexförbrytare!

-Du ska inte komma här och…………

-Du skulle inte komma ner i min jävla hals, så jag nästan spydde! Nu är det jag som bestämmer och du vet att du kommer råka riktigt jävla illa ut om du inte gör som jag säger hädanefter!



Vaktmästaren nästan vacklade inför den lilla skejtartjejen med sitt rufsiga korta hår och bestämda min. Det här hade han inte riktigt väntat sig och han insåg att hon nog hade honom i sitt grepp.

-V-vad vill du?



Heidi tänkte efter en sekund.

-Jag kan tänka mig mycket du skulle kunna göra för mig här på skolan, men till och börja med så ska du låta mig skejta i korridorerna så mycket jag vill! sa Heidi och satte kepsen på sned och tittade bestämt på honom.