Berättelsen om Imo, del 7

Imo och Vanja i Imos säng. De hade sovit sida vid sida och nära, men utan att ta i varandra. Vanja hade varit märkbart skakad under bussresan hem, och någonting sa Imo att det var som rätt att göra var att bara ligga bredvid Vanja och finnas.



Imo öppnade sakta ögonen igen. Hon hade varit vaken en stund, men inte samlat nog med mod för att ta sig ur sängen. Vanja låg utsträckt bredvid henne på sängen, så som hon legat hela natten. Imo kände inom sig att anledning till att allt var stilla nu, att ingen av dem försökt ta sig ur sängen, var för att ingen av dem visste vad som skulle sägas eller göras nu. Visst kunde man vara generad dagen efter, tänkte Imo, att det ibland blev jobbigt att träffa andra efter att man gjort bort sig eller varit för barnsligt ärlig med vad man tyckte, tänkte och gjorde. Det som hade hänt utspelat sig under natten var något helt annat. Det hade varit så naket att det var skrämmande. Fascinerande, men läskigt, tyckte Imo, och hon kunde knappt bärga sig till att få höra Vanja berätta… men så hade hon varit ovanligt tyst i taxin hem. Imo blundade igen och drog lite på munnen, mot bättre vetande, och snuddade vid tanke på vad hon sett.



Solen gassade och klockan sa att att de fått några timmars sömn i alla fall, och att Imo hade två timmar på sig innan hon skulle vara på sommarjobbet. Hon hörde att Vanja var vaken, andningen var kontrollerad och lite ojämn. Så som den varit under hela tiden Imo lyssnat efter den. Hennes hår låg utspritt över kudden så att Imo kunde se nacken. Vanja var solbränd ända upp i hårfästet och hennes skuldror som rörde sig försiktigt innanför linningen på linnet hon lånat av Imo. Sättet hon rörde sig på sa att hon låg lite obekvämt. Men annars låg hon alldeles stilla, som om hon försökte göra lite så väsen av sig som möjligt.



Imo hade öppnat munnen flera gånger för att fråga om hon var vaken, men inte vågat. Hur skulle Vanja vara nu? Dagen-efter och bakfull? Hade hon ont efter gårdagen? Och varför den tanken kittlade Imo visste hon inte, egentligen ville hon ju absolut inte att Vanja skulle ha ont. Men vad skulle Imo säga? Vad skulle hon göra? Tänk om Vanja var ledsen? Det hade ju inte varit konstigt. Insikten och synen av att Vanja kanske hade tyckt om hur mannen behandlat henne. Till och med, tyckt mycket om. Och om någon kunde förstå förvirringen som följde efter att man gjort något annorlunda, förnedrande och absolut inte borde göra… men ändå njutit av det – så var det Imo. Imo bet sig i kinden och lade handen på Vanjas axeln.



”Hey? Är du vaken?” Imo hade omedvetet använt den lilla, snälla rösten hon ibland hade använt när hon tilltalat Hans. Hon hann tänka att det var märkligt att det blev så, men då vände sig Vanja försiktigt så hon hamnade på rygg bredvid Imo.



”Ja… jag har varit vaken en stund.”

”Hur mår du?” Imo visste inte om det var rätt sak att fråga, men resonerade som att frågan lika gärna röra Vanjas eventuella bakfylla – och inte hennes sätt att tjäna extra pengar. Vanja log svagt och lade sin hand ovanpå Imos arm. Imo rös till av den oväntade beröringen.



”Det är okej, lite ont i huvudet… det blev ju ganska många shottar innan vi gick… och ja, på ett ställe till så känns det också.” Vanjas ögon glittrade till som om hon delade med sig av en hemlighet. Imo blev så paff över svaret att hon skrattade till, men samlade sig.



”Men annars är det bra?” Vanja tycktes nu också bli paff, men Imo hade svårt att tolka hennes ansiktsuttryck. Hennes läppar särades en aning som om tänkte svara, men inget hände. Vanja var tyst, som om hon var osäker på vad hon skulle svara. Det gick ett par darrande sekunder och Imo kände ett sting av nervositet, det knöt sig i bröstkorgen och hon undrade om hon sagt något dumt. Men plötsligt så log Vanja bara sådär svagt igen och innan Imo hann säga något-som-eventuellt-skulle-bli-helt-tokigt, så vände sig Vanja mot henne och kröp ihop. Vanjas ansikte hamnade strax ovanför Imos bröst och hon kunde känna Vanjas bröst mot sin mage. Det kändes mjukt och Imo kände hur hon fylldes av värme. Om värmen var sexuell upphetsning eller bara sådan värme som kan komma när man tar en komplimang på rätt sätt – det visste inte Imo. Men det kändes förbannat bra. Och hon trodde att Vanjas kände på samma sätt. Imo andades ut och la armen om Vanja.



De hade delat ett par tysta minuter i sängen innan Imo frågat om Vanja var hungrig och om de kanske skulle äta frukost. Hennes sängkamrat hade svarat mot hennes bröstkorg att hon var dödshungrig och sen bitit Imo i ena bröstet. De hade skrattat och brottats en stund, och Imo hade fortsatt känna sig varm. Sådär hade hon aldrig gjort med någon förut. Och känslan höll sig kvar nu när de hade dukat upp all frukostmat de hade kunnat hitta och dukat upp allt till en spontan buffé – från yogurt till kakor, från kaffe till läsk. Imo såg på Vanja i smyg när de åt. Hon var söt i sitt suddiga smink från gårdagen – de syntes att fortfarande spår av mörka mascaratårar – sitt rufsiga hår och i linnet som tappat formen efter för många tvättar. Hennes bröst skymtades genom bomullstyget och Imos blick fastnade vid dem. Hon tänkte på hur de hade sett ut när hon suttit på knä framför mannen som betalat för att hon skulle göra just det – hur det dåliga ljuset gjort att de sett bleka och gråaktiga ut och hur kylan fått huden att knottra sig och bröstvårtorna att styvna. Men det hade varit vackert – rått, kallt, men också vackert.



”Vad tyckte du om igår då?” Vanja bröt tystnaden och såg på Imo med stora ögon.

”Ja, jag vet inte… lite spännande var det förstås, även om jag var lite orolig för vad som skulle hända. Känns det verkligen okej att göra sånt där? Och är du inte rädd att de ska… göra dig illa på riktigt?”

”I början var jag det… när de var lite mer hårdhänta än vad det först verkat vara… men inte längre, hittills har alla hållit sig till att göra det de betalat för och inte mer.” Vanja tog stora tuggor på en macka och tycktes fundera.

”De flesta verkar tycka om att berätta noggrant om vad de vill göra innan de gör de. Då ska man se lite rädd ut, som om man aldrig hört något liknande… fastän de var mindre än 24 timmar sen man gjorde exakt samma sak för någon annan.” Vanja log snett, himlade med ögonen och fortsatte tugga.

”Vad är det konstigaste någon bett dig om?” Imo sneglade på henne, undrade om hon skulle få ångra sin fråga, men var allt för nyfiken nu.

”Män har ingen fantasi… men eftersom jag är bra mycket yngre än mina… ja, kunder, så verkar det vara det de flesta hänger upp sig på. Vissa har bett mig kalla dem pappa, vilket känns lite knepigt eftersom de borde ha barn i min ålder… andra vill att jag ska prata med barnslig röst och fråga dem hur vuxna visar hur de tycker om varandra…” Vanja svalde och tittade rak framför sig. ”Många vill att jag ska säga att jag är oskuld också.” Vanja börjat knöla av plasten runt ett paket kakor och hade sett hur Imo stelnat till. Hon fick fatt om en kaka som brutits på mitten och stack in den i munnen och fortsatte prata utan att se på Imo.



”Ingenting har känts speciellt konstigt hittills. Ingen har egentligen överraskat mig eller skrämt mig på allvar än. Eller jo, första gången någon ville att jag skulle kalla dem pappa så hajjade jag till. Och att suga på tummen samtidigt som man runkar av någon… ja, jag hade nog inte gjort det om jag inte varit full.” Vanja såg fundersam ut.



Imo hummade till svar och försökte att avslappnad ut. Så vissa män var alltså villiga att betala för att bli kallade pappa. Tanken gjorde henne mjukt i kroppen. Undra om Hans någonsin betalat för sådant? När Imo tänkte efter så kom hon att tänka på att hon inte visste mycket alls om Hans tidigare liv. När folk går runt och ser sådär ”som-vem-som-helst-ut”, så funderar man helt enkelt inte över det. Imo gjorde en tankenotis om att ta reda på vad Hans gjort innan han träffade mamma. Hade han haft andra kvinnor – andra styvdöttrar? Prasslandet från Vanjas kakätande fick Imo att komma tillbaka till verkligheten. Hon harklade sig och försökte låta samlad.

”Hur var det första gången? Och när var det?”

”Första gången var förra sommaren. Sommarlovet var nästan slut och jag hade följt med brorsan hit, eftersom varken han eller jag hade något annat att göra eller någon annan att vara med. Han stack nästan med en gång vi kommit till den där krogen, men stället var ju nytt för mig och jag var nyfiken. Nu för tiden känner vakterna igen mig, men då när jag bara följde med min bror hade jag aldrig kommit in utan att någon äldre var med mig. Jag minns hur spännande det kändes, och fastän jag kände mig skitskraj för allt och alla därinne, så lyckades jag beställa en öl… som var skitäcklig” Vanja skrattade. ”Och satte mig vid baren och tittade på folk. Det kom fram för gamla och ofta också för fulla män och stötte på mig hela tiden. Det var lite pinsamt, men det var också då jag kom på det.”

”Kom på vad?” Imo höjde ett ögonbryn.

”Att det är DE som vill ha OSS. Äldre män vill ha oss mer än vi vill ha dem. Och det gör att det är vi som bestämmer egentligen.” Vanja gjorde en axelryckning som skulle se blygsam ut, men Imo kunde ana att hon pyste av självgodhet. Men hon det var möjligt att hon hade rätt.

”Ah. Men pengarna då? Hur kom du på det?”

”Ja, jo, just det. I alla fall, när jag satt där i baren och samma man kom fram för tredje gången och frågade om jag säker på att jag inte var sugen på en drink eller ”något”, så kom en impuls över mig och jag hade frågat honom om det kanske var så att det var han som var sugen på ”något”. Han var ju inte ful egentligen. För gammal, men inte ful. Då hade han frågat om vi inte skulle ta en promenad och prata om det. Jag hade låtsats tveka och det var då det kom – han sa att han kunde betala mig.



Imo och Vanja hade pratat en stund om hur det hade känts, och Imo struntade ganska snart i både blygsel och sin normala försiktighet. Vanja svarade öppet och odramatiskt på alla frågor, och Imos nyfikenhet brann. När Vanja berättade så lät upplägget så simpelt, och visst fanns det risker, men ja… i närbutiken fanns det ju risken att de skulle bli rånade eller att en snattare skulle bli våldsam efter att ha blivit påkommen. Under frukosten hann Imo fråga om allt hon funderat på sen gårdagen – allt utom en sak. Var det så att Vanja tyckte om det?



När Vanja smitit in i badrummet för att låna duschen fick Imo syn på klänningen Vanja haft på sig. Utan att tänka på vad hon gjorde lyfte hon upp den från golvet och lät det lätta tyget glida mellan fingrarna. Det var ljust, lite strävt och hade gråa fläckar efter dammet inne på bussterminalen. Imo försökte föreställa sig hur de hade sett ut när taxin kom. Två flickor, för fulla, för unga och på för höga klackar. Den ena med nedsmutsad klänning och utrunnet smink, och med andras arm runt henne. Imo kände att hon blev kåt av tanken på vad taxichauffören kan ha dragit för slutsatser. Och vakterna? Visste de om vad Vanja pysslade med? Barpersonalen? Pratade de om det? Var det kanske rent av så att alla visste om det, alla utom Imo.



Dörren knarrade till bakom henne.

”Gillar du klänningen?” Vanja log på sitt söta, nästan överdrivna sätt, och Imo kände det som om hon blivit påkommen med att göra något dumt. ”Jag föredrar att ha klänning, faktiskt. Shortsen var fina, men det skönare att ha klänning.”

”Jag kan föreställa mig vad männen från igår hade tänkt om dig i klänning” Vanja fnissade och Imo visste inte vad hon skulle svara. Hon räckte ut tungan. Hon visste precis vad somliga män tänkte om henne i klänning, men det sa hon inte. Hon sa inte heller något om att mobilen som pep till i väskan. Hans, det måste vara Hans. Imo ville se efter, men trodde – eller hoppades – att hon skulle behöva vara själv när hon besvarade sms:et. Men Vanja hade obekymrat slagit sig ner på golvet och var i full färd med att borsta bort dammet från klänningen, så det var nog bäst att låtsas som ingenting, ta en dusch och fundera på vad Hans kan ha svarat.



Inne i badrummet låg hettan och ångan fortfarande tät. Imo lät alla kläderna falla till golvet precis innanför dörren och klev sen raskt in i duschkabinen. Tanken på att hon hade många, långa timmar i affären framför sig kändes långt borta. Den var varken jobbigt eller tråkig, bara långt borta. Hon saknade Hans. Hon saknade sex. Imo slog på vattnet och böjde sig ner för att nå duscholjan. Tanken slog henne att sen efter Hans hade tagit tag i henne i soffan dendärkvällen, så hade tänkt betydligt oftare på sex. Och hon hade också blivit kåt på ett annat sätt. Innan Hans hade upphetsning känts enbart mjuk och pirrande, och som en slags längtan och önskan. Men efter att hon känt Hans händer hade kåtheten istället börjat kännas som skarpa ilningar och värk, som ett behov som måste stillas. Och fram tills igår hade hon egentligen bara känt inför Hans.



Imo drog händerna längs sin kropp. Oljan och vattnet gjorde huden hal, och de små fjun som annars täckte och kändes över hela hennes kropp gjorde sig inte påminda. Imo älskade hur det kändes. Hon klappade sig själv lätt på höften och myste över det ”klatschande” ljudet. Ja, hon saknade Hans, men han skulle inte kunna ta i henne än på ett par dagar. Utan att reflektera över det så lutade hon sig tillbaka och satte upp foten på duschkabinens glasvägg. Duschmunstycket som hittills cirkulerat över hennes axlar placerade hon intill sitt höjda knä och riktade det mot fittan. Imo framkallade minnena från gårdagen i huvudet och hennes kropp reagerade precis som den hade gjort då. Hon höjde och sänkte duschmunstycket medan den där nästan smärtsamma kåtheten kom över henne, den där som Hans först hade lockat fram i henne och sen som också, lite oväntat, dykt upp vid synen av Vanjas tårar och nakenhet. Imo funderade omväxlande på hur de hade känts för Vanja, när mannens naglar rispat hennes gom – kanske hade de smakat öl eller tobak? Kanske hade mannen blivit förvånad över hur mycket Vanja kunde få upp munnen och hur länge hon kunde hålla den öppen sådär utan att få kramp i käkarna. Kanske var det så att han då visste precis hur van Vanja var vid den där behandlingen. Imo slöt handen runt sitt bröst, klämde lite, nöp lite. Hon bet sig i läppen. Han hade velat ha henne också, och innerst inne hade hon också velat.



Imo spolade framåt i minnet. Tänkte på hur Vanja hade knipit ihop ögonen och tagit emot mannen… på det där sättet. Analsex. Imo hade inte funderat mycket på det, hon hade inte ens varit säker på om det var något människor verkligen hade eller om bara var något man pratade om. Var det skönt eller gjorde det bara ont? Eller var det sådär ont-skönt, skönt-ont? Tanken fick det att rycka lite inuti henne. Hon måste prova, och hon måste bli full med Vanja snart igen så hon vågar fråga om det. Vanja skulle säkert berätta allt om det om hon bara frågade. Imo tänkte på Vanja. Nätta, söta, rara Vanja. Och mannen som böjt sig över henne, som pressat sig in i henne med tvång och fått hennes söta ansikte att rynka sig av återhållna skrik. Vanja hade sett sammanbiten ut ända fram tills hon inte hade kunnat hålla tillbaka ett skrik, det hade Imo tydligt sett. Imo bet sig i läppen när det började rycka i hennes igen. Duschmunstyckets strålar träffade helt rätt och Imo skruvade upp trycket lite. Om de skulle gå tillbaka till den där krogen… skulle hon bli insläppt i en av sina egna klänningar då? Skulle hon bli insläppt om hon hade rosetter i håret? Flätor? Om hon hade sugit in sin läpp när vakten tittat forskande och tvekande på henne? Skulle han känt sig ”tvungen” att känna och se efter om hon blivit en stor flicka?



Imo tappade duschmunstycket när hon kom.



När hon samlat sig och frotterat sig tassade hon in på sitt rum för att klä på sig och se efter vad Vanja gjorde. Imo kände sig tvungen att kontrollera om Vanja hade förstått vad hon gjort i duschen. Hon skulle naturligtvis inte fråga, bara se om Vanja såg på henne på ett konstigt sätt eller log konstigt. Men Vanja var inte inne på hennes rum. Imo rynkade pannan, men så hörde hon ljud från undervåningen. Imo svepte handduken hårdare om sig och gick ner till hallen. Där satt Vanja på en pall och böjde sig fram för spänna på sandalerna, hennes hår hängde fritt och nådde golvet när hon satt som hon gjorde. När hon fick syn på Imo gjorde hon stora ögon innan hon fick ordning på spännet och rätade på sig.



”Jag måste dra mig hemåt. Morsan vaknar nog snart och då är det bra om jag är hemma och låtsas som om jag varit det hela natten, fastän vi båda vet att jag inte varit det.” Vanja log snett och Imo skrattade.

”Du… ska vi ses ikväll igen?” Vanja tittade storögt på Imo igen. Hon log inte, utan såg ut att hålla andan. Imo nickade och tog ett steg framåt för att ge Vanja en kram. Hon skulle just böja sig fram och lyfta armarna när Vanja också gjorde det. Vanjas ansikte kom alldeles nära och Imo kände lukten nysvett och duscholja, och hann tänka att det luktade otroligt gott innan Vanja okonstlat kysste henne. Det smakade lite sött som alla tantsnuskböcker brukade beskriva det, och det kändes precis som de beskrev det också. Vanja såg på henne som om det inte vore något konstigt alls det där – en kyss-hejdå – och gick sen.



Imo stod kvar på samma ställe i en halv minut, hon sneglade på klockan i hallen och insåg tacksamt att hon hann ta en dusch till.