Berättelsen om Imo, del 6

Innan du börjar läsa, vill jag bara påpeka att det är här ren fantasi och att det är lättare att hänga med i berättelsen om du läst tidigare delar. Trevlig läsning!



Varsågod, pappa. Och tack för både uppdraget och för den här helgen :*



—

Imo satt i skräddarställning på golvet framför den stora vardagsrumsspegeln och iakttog flickan som med iver lockade hennes hår. Ju mer vin Vanja drack ju fortare hanterade hon locktången. Imo sippade på sitt eget vin, grimaserade och tänkte att Vanja var mer van vid både vin och locktänger än hon själv var. Sådant gjorde henne till det perfekta sällskapet för kvällen. Imo mös och var fortfarande lite flickigt glad över att Vanja så glatt tackat ja till att hitta på något när Imo ringt tidigare på dagen. Sola gick det ju inte att göra hur länge som helst, och Imo hade till slut låtit rastlösheten vinna. Hon hade skickat ett sms till Hans om att allt gått bra på jobbet och att hon solat i trädgården, men att hon misstänkte att någon spionerat på henne… och hoppats att han skulle nappa och börja sms:a tillbaka, men inget sms kom. Och vänta på sms gick det ju inte heller att göra hur länge som helst.



Det hade gått så lätt, att Imo nästan inte trodde på att det hade hänt. När hon ringde Vanja hade hon varit förberedd på ett nej, och i par darrande telefonsekunder trodde hon att det faktiskt skulle bli ett nej, men istället möttes hon av entusiasmen som var utmärkande för Vanja och – vips! – hade Vanja bjudit in sig själv. Hon skulle till och med bjuda på vin. Imo log åt sig själv i spegeln. Det verkade nästan som om Vanja väntat på det här.



Imo väcktes ur tankarna när hennes glas klirrade till av att Vanja försiktigt skålade med Imos glas, där det ensamt stod på golvet. Imo log blygt och undrade för sig själv om det syntes vad tänkte på, men Vanja bara flinade. När Vanja log så log hon alltid brett och stort, på ett sätt som var omöjligt att fejka. Hennes ögon blev dessutom till smala springor så fort hon gjorde det. Imo tyckte det var sött och önskade att hon kunde le likadant. Hon prövade att le tillbaka på samma sätt, och med lite vin i kroppen gick det nästan.

”Vill du att jag ska locka överhåret också?” sa Vanja och lyfte demonstrativt på en hårslinga.

”Såg du hur jag hade håret på Harry’s?” Imo fingrade på sitt glas.

”Ja, jag tror det. Hm… vänta lite…” Vanja böjde sig fram för att nå hårsprayen och Imo kikade ner i hennes urringning. Det här var första gången de umgicks själva och Imo fann det svårt att slappna av. De hade alltid pratat mycket när de träffade på varandra hos gemensamma vänner, som om de kände varandra mycket bättre än det gjorde. Vad visste Imo egentligen om Vanja? Hon var året äldre än Imo, hon hade tre äldre bröder, hennes hår var yvigt och mörkt, och på somrarna när hon blivit fräknig så var hon ruskigt lik Ronja Rövardotter. Och hon verkade gilla surt vin och skränig rockmusik, som lät ”burkig” oavsett vilka högtalare som spelade den.



Det gnagde lite Imo när hon tänkte på mamma och Hans. De hade absolut inget emot att Imo drack vin med en kompis på kvällen, men om de hade känt till deras plan hade definitivt protesterat. Vanja hade föreslagit att de skulle ta en tidig kvällsbuss till den lite större grannorten och pröva lyckan på krog där – det var mitt i veckan och ”inte en chans” att de skulle kolla leg. ”I alla fall om man inte ger dem anledning till det” hade Vanja uttryckt det och insisterat på Imo skulle låna ett par jeansshorts av henne. Ingen spets, ingen pastell. Imo tyckte att shortsen skar in i magen när hon satt ner. Skulle de verkligen vara så här tajta?



Timmen senare satt de på bussen och delade ytterligare en flaska vin. Imo höll flaskan en bit ifrån sig för att titta på etiketten. Det var svårt, men hon gissade på det var en tecknad känguru mot ett ljust landskap. Den lömska, sura drycken gjorde det tungan så torr att man var tvungen att dricka mer. Och flickorna drack mer och mer. Vanja lutade pannan mot hennes axeln och verkade fnittrade föra hela samtalet och dessutom snabbt byta mellan samtalsämnena ”vin som min bror brukar köpa” och ”anledningar till att du kommer ääälska det här stället, Imo”. Imo var visserligen också full, men Vanja tog priset. Och när Imo tänkte efter, så brukade det nog vara så. Vanja tog alltid priset.



Bussen var full. Vanja och Imo var fulla. Vanja och Imo ombeds vara tysta sådär vart femte minut, och även om Vanja inte verkade ta notis om det så gjorde Imo det.

”Jag lovar… det är världens bästa ställe… och jag kä-änner han som brukar stå i baren…” Vanja babblade på och Imo lutade huvudet mot hennes. Det här var mysigt, och genom bussfönstret anade hon att de snart var framme. Gatlyktorna blev fler och bebyggelsen tätare. Det pirrade i Imos mage, och ut i hela kroppen. Det här var spännande. Första gången hon var ute någon annanstans än i stan! Imo kände för osäker för att våga planera något, men bara uti-fall-att hade hon frågat Vanja om folk hemifrån brukade gå dit de skulle. Vanja hade gapskrattat och försäkrat att ”Nej, verkligen inte!”



Några minuter senare stannade bussen till och Imo och Vanja vinglade ut på onödigt höga klackar. Det var ju viktigt att åtminstone se lång ut om man inte riktigt hade åldern inne. Lika viktigt det var som att sminka äldre med. De högt skurna shortsen skavde inte lika mycket längre och Imo kände sig riktigt snygg. Ändå kunde hon inte låta bli att avundsjukt snegla på Vanja när de, så gott de kunde, tog sig uppför en grusig backe i sina vuxenskor. Hon såg äldre ut än hon var, men var rar som ett barn. Hennes klänning smet åt runt midjan och bysten, men fladdrade runt benen. Imo kom plötsligt att tänka på något hon läst i en broschyr på ungdomsmottagningen… något om att det var svårt att vara tonåring eftersom man var vuxen i vissas ögon, men ett barn i andras. Ibland var man stor och kunde ta vara på sig själv, och ibland var man liten och behövde någon. Imo var säker på hur hon såg just den här situationen. Just nu var det Vanja som guidade Imo, det var Imo som behövde henne.

”Vad tyst du är. Är du nervös? Det behöver du inte vara” Vanja lät plötsligt nykter.

”Lite grann. Vad gör vi om de inte släpper in oss?”

”Det gör de. Oroa dig inte för det… jag…” Vanja tittade ner och tycktes tveka. ”Det här får du inte säga till någon – men jag har varit här ganska mycket det senaste.”

”Jaha…?” Imo förstod inte vad Vanja ville komma, men anade ljus mellan träden och den dämpade musiken skvallrade om att det nästan var framme. Vad det än var Vanja ville säga fick hon säga det fort.

”Ja, alltså… mamma jobbar nästan bara nätter och mina bröder är aldrig hemma. Det är bara trist att vara hemma, så… det är bättre att komma hit och… få lite sällskap.” Nu lät Vanja nervös och Imo kände sig nästan lite sur. Vanja kunde inte få en ”snefylla” nu, inte när de var max 100 meter från målet. Imo drog lite i shortsen och rättade till sitt linne, sneglade sen på Vanja som ofokuserat tittade rakt fram. Hon tog några snedsteg och räckte över vinflaskan till Imo.

”Man skulle nästan kunna säga att jag sommarjobbar där framme” Vanja fnittrade till och slog händerna för munnen, som om hon chockat sig själv eller plötsligt blivit blyg och dolde att hon rodnade. Imo tömde vinflaskan och kastade in den bland träden. Vad babblade Vanja om egentligen? Hon öppnade munnen för att fråga exakt det, men Vanja hann greppa henne om axeln och fick henne att stanna.

”Lyssna nu, Imo. Jag gillar dig och ikväll ska jag lära dig någonting.”



Vakter släppte in dem. De var precis så oengagerade som om man kan föreställa sig att vakter är på småkrogar på småorter. Småkrogar som inte ens låg inne i själva samhället, utan placerats lite i utkanten av all bebyggelse och det enda man kunde säga verkligen låg i närheten var den lilla bussterminalen och ett industriområde som förmodligen inte ens hade ett officiellt namn. I alla fall inte något folk kände till eller ens skulle haft anledning att använda. Det var rätt deprimerande det här, det insåg till och med Imo. Men för henne, som aldrig sett krogen, vakterna eller omgivningen tidigare, så var det spännande. Hon skulle vara less på det här stället innan hon ens blivit myndig och enligt lagar och regler fick komma hit på riktigt. Men just nu så sket hon totalt i det och tänkte att hon fick göra det bästa tiden fram tills dess.



Avskildheten verkade påverka människorna lika mycket som alkoholen. Folk hånglade, skrek och spillde överallt där de kunde spilla. Imo tyckte det var märkligt hur folk kunde med bete sig – bara för att de var långt hemifrån. Hon kände sig lite illa till mods fastän Vanja stod bredvid och ivrigt tryckte hennes hand. Vanja sökte med blicken bland krogens besökare och vinkade till då och då när hon verkade känna igen någon. Hon såg lika van ut som om sa att var, och den lilla detaljen att bartendern hade bjudit på första ölen sa ju också sitt.

”Jag ser en sittplats! KOM!” Vanja drog Imo med sig till ett litet bord som tryckts in mellan spelmaskinerna och korridoren som ledde till toaletterna. Imo såg bara en stol, men det löste Vanja snabbt genom att först slå sig ner och efter det trycka ner Imo i sitt knä. Hennes armar slöt sig snabbt om Imos midja och brösten, som hela kvällen så sjukt mjuka ut, trycktes mot Imos rygg.

”Är du okej?” Vanja viskade så nära att Imo kände varenda ord mot örat. Imo undrade om hur okej hon kände sig, vred på huvudet och såg på sin guide för kvällen. Hennes bruna ögon såg nästan ut om mörka hål i den svaga belysningen. Hon såg både rädd, galen och glad ut. Det värkte lite i Imo. Vanja var ju så himla söt – så varför höll hon på med det här?

”Du behöver bara titta på. Det är säkert lite läskigt första gången, men det är världens grej det här! Win-win!” viskade Vanja ivrigt. Imo hade fått en noggrann, och – så vitt hon i sitt nuvarande tillstånd kunde avgöra – logisk förklaring om att det inte var något fel ge andra människor lite sällskap och ”närhet” om de behövde det och man kände att man kunde ge det. Och om man fick alkohol eller faktiska sedlar för besväret, det var ju inte så noga med det. ”Alla gör det någon gång” och Vanja sagt och ryckt på axlarna. Sedan hade hon lovat att berätta aaallt imorgon. Ikväll skulle Imo bara se hur det gick till.



Vanja höll hårt om henne. Ja, nästan krampaktigt, som barn håller i ett snöre till en ballong. Det blev varmt i Imo. Vanjas kropp var mjuk och för en sekund glömde Imo bort att oroa sig för att hon var för tung. Det kändes tryggt, kanske som det skulle kännas att sitta i ett knät på en storasyster. Imo kände en lätt, fuktig kyss mot sin bara axel innan Vanjas armar lättade sitt grepp lite. Hennes blick hade stannat på något eller någon, och Imo insåg var det var. En man närmade sig.

”Borde ni verkligen vara här?” Han såg forskande på dem. Imo gissade på att han var något äldre än Hans, köpte något större kläder än Hans och lade mer pengar på vettiga frisörer än Hans. Men annars var han nog… precis likadan.

”Vi borde ha en öl i alla fall” Vanja svarade fort och kort, och drog sin hand långsamt precis under Imos byst. Imo såg på mannen att han förmodligen såg direkt på Vanja och att hon förmodligen vägde honom med blicken på samma sätt han gjorde med henne. Med dem.

”Öl är väl tråkigt?” Mannens leende växte sig större. ”Vad sägs som något sött?”

”Jag ääälskar sött. Vad säger du, Imo?”

Imo nickade långsamt, och undrade samtidigt vad det var hon sa ja till. Och då tänkte hon inte alkoholen.



***



Vanja hade varit bestämd på ett sätt som imponerade Imo. Mannen hade förstås varit envis och lovat att betala dem båda så bra att de skulle ha gott om pengar över till taxi hem. Imo hade hållit andan medan Vanjas låtsades fundera på det. Det hela var så overkligt, och Vanja var så jävla lugn. Hon verkade totalt oberörd över att mannens lite hätska ton och hans oförmåga att se någon av dem i ögonen. Han hade inte presenterat sig, trots att de måste ha måste ha suttit vid det där rangliga bordet i säkert en halvtimme. Men det var passerad, oviktig tid nu.



Imo satt på bänken utanför bussterminalen. Mannen hade lagt sin jacka över hennes axlar med tillgjort leende innan han gick efter Vanja in på den tomma terminalens väntrum. Hon drog jackan hårdare om sig och spanade efter dem. Väntrummet, som låg intill en byggnad som på dagarna inhyste en kiosk och en biljettkassa, var triangelformad och inglasad så att Imo kunde se skogen på andra sidan. Väntrummet var släckt, men gatubelysningen gjorde att man ändå såg golv, bänkar… och två figurer som stod trycka mot varandra. Imo kisade lite. I fickan gned hon sedlarna mot varandra, och fann det rätt finurligt tänkt av Vanja. Genom att mannen lånade ut sin jacka med betalningen i fickan skulle det inte bli någon egentligen överlämning av pengarna, Imo skulle kort och gott bara stoppa dem på sig innan hon lämnade tillbaka jacka. Imo var mot sin vilja imponerad, och medan hon såg mannen dra sin händer över hennes väns kropp på andra sidan glasrutan kunde hon inte låta bli att se fram emot morgondagen och Vanjas berättelse. Vanja såg ut att ha full koll, och Imo undrade vad de skulle göra. Just nu hånglade det bara, medan mannen till synes tycktes leta efter en dragkedja. Vad hade han betalat för? Imo lät bli att titta sedlarna. De skulle ändå inte säga henne något.



Imo vaggade lite fram och tillbaka där hon satt. Det blev kallt när hon bara satt där. Vanja och mannen kysstes fortfarande. Han hade dragit ner axelbanden på hennes klänning och klämde nu på hennes bara bröst. Det var lätt att se att han var hårdhänt, mellan kyssarna rynkade Vanja pannan och flämtade med öppen mun. Imo hörde ingenting genom den tjocka glasrutan, och funderade på om hon skulle smyga sig närmare när mannen plötsligt fällde Vanja så att hon föll till golvet. En av bänkarna inne i väntrummet skymde hennes sikt och som hon satt nu såg hon bara Vanjas yviga hår. Imo reste sig och gick långsamt närmare. Varken mannen eller Vanja såg henne. Han såg leende ner på henne och hon ner i golvet. Han tilltalade henne och hon gav honom en frågande blick till svar innan hon stack händerna under klänningen och, utan att sluta titta på honom, lirkade av trosorna. Bara bröst, inga trosor, tänkte Imo och kände nästan ana hur Vanjas hud knottrade sig. Hon satt där, med trosorna i ena handen och bara tittade. Och väntade. Imo kunde inte låta bli att känna en viss upphetsning. Det hela var ju så overkligt, och hon kände sig trygg på andra sidan glaset. Det här var ju nästan som att titta på porr, fast bättre.



Vanja sträckte sig och lämnade över sina trosor, som lyste vita i det skumma ljuset. Mannen tog dem och tryckte ner dem i sin bakficka. Vanja andades med munnen lite för öppen för att det skulle se naturligt ut och hennes bröst hävde sig häftigt upp och ner. Imo fann det vackert och fastän hon inte hörde vad mannen sa, så kunde hon inte slita sig. Vanja hävde sig upp på knä och sökte med fingrarna efter hans gylf. Mannen greppade hennes hår, samlade ihop det och drog. Först uppåt, så att Vanja gjorde en tydligt grimas av smärta, innan han förde in sin lediga hand i Vanjas mun. Imo kunde se att Vanja skrek till bakom handen och hur hans hand började gå in och ut ur hennes mun. Vanja blundade och Imo såg hur det samlades saliv runt mannens hand. Det var inte svårt att konstatera att han inte hade betalat för försiktighet. Mannen tryckte in sin hand, drog tillbaka den lite och tryckte sen igen. Handen gick inte in i hennes mun förstås. Imo tyckte sig höra ljud när mannen sa något till henne. Eller sa, han borde närmast ha skrikit åt henne för att Imo skulle kunna höra det härifrån.



Imo gned låren mot varandra. Hon ville smeka sig själv, men vågade inte. Synen av saliv som rann ner för Vanjas haka, hennes lite tomma blick när mannen äntligen lät henne ta hela andetag och han som böjde sig över henne. Han släppte också hennes hår och lät henne sjunka ihop och hosta så mycket hon ville. Imo hade velat höra det, men hon blev kvar där hon stod. Ett par meter från dem, fast ja, på andra sidan glaset. Vanja vände sig om och stod någon sekund på alla fyra med ryggen vänd emot mannen. Hon andades djupt och i Imos fantasi så samlade hon mod. Hon sänkte överkroppen tills hennes bröst vilade på den kalla stengolvet. Klänningskjolen gled ner för hennes rygg och lade sig runt hennes midja som resten av klänningen. Imo noterade att även Vanjas rumpa var solbränd. Vanja förde sin ena hand in under magen och in mellan hennes ben. Imo flyttade på sig för att se bättre. Men jo, Vanja pullade sig själv och mannen såg bara på. Hon knep ihop med ögonen, förde in ett finger till och fortsatte. Fingrarna gick in lätt. Det stack av upphetsning i Imo när hon insåg att Vanja inte helt ogillade det. Pengarna var kanske bara en del av vinsten här.



Vanjas fingrar stannade och sökte sig lite längre uppåt och fortsatte smeka. Mannen knäppte upp byxorna och Imo höll omedvetet andan. Han sjönk ner bakom henne och gav Vanjas fingrar sällskap av sina egna. Imo tänkte på det hon fantiserat om i trädgården tidigare på dagen, nu var det hon som var iakttagaren. Mannen förde in ett finger i rumpan på Vanja, som fortfarande blundade hårt. Mannen förde in ytterligare ett finger och nu hörde Imo hans röst igen. Han sa något åt Vanja, som svarade honom något, men hans ansiktsuttryck förblev hårt. Han var tydligen inte nöjd med svaret, men sa inget mer utan stirrade på sina fingrar som nu gick in och ut ur Vanja. Hennes egna hand som vilat mot golvet en stund, sökte sig upp igen. Imo hade svårt att tro sina ögon när Vanja med viss svårighet och tydlig tvekan tryckte in en av sina egna fingrar. Mannen såg nöjd, och Imo skruvade på sig. Hon var inte nöjd. Hon ville så djävulskt gärna ta i sig själv, men inte här, hon tordes inte. Och hon ville för allt i världen inte lämna den här scenen. Det fladdrade förbi i huvudet att hon kanske skulle få fler chanser.



Imo hade knappt sett analsex på film. Hon hade svårt att beskriva för sig själv vad hon såg. Det var svårt att se om Vanja verkligen tyckte om det. Mannens kuk var ju… ja, lite större en tre fingrar. När han hade pressat sig in hade Vanja gapat stort, men inte skrikit. Hon hade fortfarande inte öppnat ögonen och ibland gömde hon ansiktet bakom ena armen så att Imo inte såg det. Undrar om det var planerat? Skulle inte Imo titta just nu? Mannen hade tag om Vanjas skinkor och rörde sig fort. Han var lätt röd i ansiktet och andades häftigt. Var han rädd att bli påkommen? Visste han hur gammal Vanja var? Var det därför han rörde sig så fort? Så att han skulle bli klar så fort som möjligt och slippa bli hittad med en omyndig tjej på knä framför sig? Det kittlade nästan outhärdligt i Imo nu. Skulle hon våga säga till Vanja att hon blev kåt av att se dem?



När mannen tryckte sig in en sista gång så såg Vanja ut att skrika rakt ut. Hennes rumpa var rödflammig efter hans fingrar och Imo undrade hur ont det gjorde. Hur det kändes. Vad Vanja tänkte på just nu. Men hon skulle snart få reda på det. Mannen verkade inte vilja slösa någon tid utan rätade på sig och knäppte gylfen medan han betraktade Vanja som inte rört sig. Det rann ner från hennes anus. Han sa något, men Imo kunde inte se om Vanja svarade. Han försvann bort mot utgången och Imo hoppade till när hon insåg att han skulle hämta jackan nu. Hon gick för att möta honom, ville inte att han skulle se hur nära hon stått. Gräset var vått och halt, Imo snavade när hon klumpigt tryckte ner sedlarna i fickan på shortsen. Mannen fick syn på henne och log sådär tillgjort igen. Han sträckte ut handen för att ta emot jackan och Imo räckte över dem och tänkte förtvivlat på om hon skulle säga något. Något som kamouflerade hur nervös hon var, men han hann före.

”Du är allt finare än din kompis. Nästa gång vill väl du ha lite också?”