Bara din

Tiden hade på något vis lyckats fortsätta gå efter mitt möte med den perfekta främlingen.

Trots det tycktes varenda del av det som brukade göra mig till just mig – dö bort i takt med minnet.

Jag försökte länge förneka och leva vidare som den jag var förut, innan den där stormiga natten.

Och det gick bra tills en dag i slutet av juli…



Den puttrande kaffekokaren väckte mig ur min morgondvala där jag satt vid frukostbordet med en skål flingor under näsan.

– Vad sa du? Hasplade jag hest fram till den rara killen som satt mittemot mig.

– Hm, jag sa att det var visst flera träd som orsakat en massa skada i stan under stormen, vilken tur att du klarade dig. Svarade killen med de

oskyldigaste blå ögon man någonsin kunnat tänka sig.

Det gjorde nästan ont i hjärtat att se honom sitta där, min fina Emil.

Det var något så välbekant med honom, så hemtrevligt.

Till och med hans händer kändes hemma som alltid försiktigt smekte mina runda bröst innan han nervöst trängde in i mig.

Men efter stormen så var det inget mer, än trygghet och hem.

Jag hade sagt till honom att glöden var borta och att jag borde flytta ut, men han lyckades på något vis hålla mig kvar i den lilla tvåan.

När min sambo sedan två år nämnde stormen så snördes hela mellangärdet ihop, inte bara av skuld utan även av upphetsning.

Jag hade använt den mentala bilden av min älskade främlings vackra kropp och lem konstant som tändvätska när det skulle fumlas i sänghalmen.

Men minnet hade börjat blekna och jag kunde inte längre föreställa mig smaken av honom, det drev mig halvt till vansinne.

Jag upptäckte till min förnärmelse att jag satt och lät tungan glida över platsen där såret som stormen lämnat mig med en gång var.

När jag tittade upp och mötte Emils blick så flämtade jag förvånat till inför det mörker som verkade sprida sig i de babyblå ögonen.

– Fan, det är så illa va? HELVETE! Kaffekoppen flög genom rummet och det lilla handmålade örat krasade mot en av mina tavlor.

Jag svalde nervöst och försökte få rösten under kontroll.

– Ja, jag antar det. Min röst lät vek och tom.

– Är det någon annan eller? Vad fan, tror du jag inte vet?

Jag var förvånad över hettan i hans röst, Emil hade aldrig tidigare visat denna sida av sig.



Ett brak bredvid mig fick mig att nästan flyga upp ur stolen medan hans långa gestalt tornade sig upp över mig.

– Nej Emil, lägg av. Jag satte varnande upp handen som jag såg darra hysteriskt under armbanden som hängde slappt över handleden.

– Varför? Shit! Han slängde runt och la huvudet mot kaklet som för att kyla sina tankar.

– Men… Min röst dog bort när han med ett nytt lugn svängde runt och borrade sina mörka ögon i mig.

– Det var den natten va? Han morrade nästan orden med ett leende lekandes i mungipan.

Jag började få panik och förstod inte alls situationen, vi satt precis och drack kaffe, stormen, läppen.

Jag fick inte ihop det.

Men jag kände en kokande hetta inom mig som drev mig till orden igen.

Jag rätade stolt på ryggen och mitt svar blev korthugget och kyligt – Ja.

Hans min var detsamma som om jag hade svingat näven över hans smala läppar.

Under ett plågsamt ögonblick så stod han bara två meter framför mig och betraktade mig och jag började känna mig obekväm där jag stod i mitt lilla

linne och de slitna pyjamasbyxorna.

– Inte utan kamp. Orden lät konstiga, som om det vore något främmande språk i mina öron.

Jag vågade inte röra mig när han kom fram till mig och tog tag i mina axlar.

Medan han slet mig hårt intill sitt stenhårda bröst så mumlade han åter i mitt hår – Inte utan kamp.

Jag var stel som en pinne och förstod inte vad som hände innan jag kände marken under mig försvinna.

Emil lyfte lätt upp mig på sina armar, vilket inte var en kamp för en stark man som honom.

Jag blev inte klok på mina känslor, jag var rädd, panikslagen, förvånad och nyfiken medan jag tittade in i de numera mörkblå ögonen som perfekt ramades

in av rader av tjocka fransar.

Min Emil var borta, detta var ett djur, ett djur som väckte en galen respons i hela mig.

Med en ljudlig smäll flög vårt uppdukade frukostbord i golvet och jag tog över rostbrödets plats på den massiva ek-skivan.

Som förlamad låg jag på rygg på bordet och väntade med skräckblandad förväntning på vad som skulle komma.

Han tog barskt tag i mina byxor och slet av dem i ett svep med trosorna med sig i farten.

Jag hann inte ens reagera när linnet gick i två delar och plötsligt låg jag helt naken på vårt bord med en man fylld med sådan hetta att det verkade

som om han pulserade.



– Du är min. Det var en befallning, med sådant mörker och djup i rösten att det sände kårar längs med min kropp.

Han kisade smått medan han lät sin stora hand dra över hela mig, brösten, magen, låren.

Ljudlöst och elegant var han plötsligt ovanpå mig, vilket fick det hela att kännas ännu mer surrealistiskt, men jag ville inte tänka.

Jag ville tämja mitt monster.

Han tog ett hårt grepp om min haka och tittade onådigt ner i mina ögon tills det att jag slutade andas.

Med ett leende förde han min haka bakåt och sjönk ner mot mina bröst. – Min.

Jag kände de välbekanta läpparna som på något vis kändes så främmande mot min glödande hud medan de sökte sig mot mina styva bröstvårtor.

Han sög girigt tag i den vänstra och lät tungan snurra runt den stenhårda knoppen medan läpparna sög hetsigt.

Det var en smärtblandad njutning och jag gav ifrån mig ett stönande skrik.

Mannen över mig frustade till och tog ett stadigt grepp om mina skinkor och pressade mig längre upp på bordet.

Jag kände hur huden sveddes medan jag gled upp mot mitten av bordet, men smärtan tycktes bara bidra till min extas.

Jag mötte de mörka ögonen igen innan jag kastade huvudet bakåt med ett högljutt stön när jag kände fingrarna som krävande trängde sig in i mig.

– Alltid min. Rösten var tjockare och mer ägande denna gången.

Jag kunde inte få fram ord utan svarade med ett tillgivet stön medan den mjuka med samtidigt hårda tungan sökte sig in mellan mina små blygdläppar.

Jag hade aldrig varit med om en sådan känsla som när han sakta vred fingret inom mig medan tungan slickade och sög så häftigt att det kändes

som att han försökte äta mig.

Jag tryckte mig hysteriskt mot honom och försökte pressa hans mun hårdare mot min bultande fitta.

Plötsligt drog han sig bakåt med ett outgrundligt uttryck.

– Snälla… Kved jag med armarna utsträckta mot honom.

– Så du är bara min? Väste han medan han sakta rörde sig mot mig med ett hotfyllt uttryck.

– Ja, snälla, ja, alltid din! Skrek jag mot varelsen som väckte sådan lust inom mig.

Lika smidigt som jag hamnat på bordet så var jag nu nere från det.

– Då ska du visa det. Morrade han tyst i mitt öra medan han pressade mig mot sig.



Jag kunde inte längre kontrollera det djur som legat i dvala inom mig, all ilska och frustration jag burit på så länge bröt loss med en våldsam kraft.

Med hetsiga händer slet jag av Emil hans slappa mjukisbyxor och frustade när den långa kuken kom fram.

Jag skulle precis böja mig över honom när han tog tag i mig och snodde runt mig så att jag trillade och hamnade på alla fyra.

– Jag ska ta dig nu, som jag vill.

Jag pep till svar och lyfte rumpan så att han kom åt hela mig.

Till min förvåning så lekte inte ollonet vid hålet som det brukade, utan hela han stöttes in i mig med full kraft så att stjärnor blinkade för mina ögon

en kort sekund.

Jag skrek ut min kåthet och plåga medan han tog ett grepp om mina styva bröst.

Rytmiskt kände jag den långa kuken åka fram och tillbaka inom mig.

Jag kved av lust och fylldes av en känsla av att behov.

– Jag vill ha dig mer. Snyftade jag fram medan jag tryckte mig bak mot honom.

Han upphörde att knulla mig och drog ut den långa och nu våta kuken.

– Nejnej, vad gör du!? Flämtade jag och skulle precis vända mig mot honom när jag kände det svullna ollonet dras över min lilla anal.

Jag flämtade till av förvåning och njutning, vi hade aldrig gjort detta, JAG hade aldrig gjort detta.

Den hårdhänte Emil verkade ligga i vila medan jag kände ollonet och en vått finger som försiktigt masserade min analöppning.

Jag stönade till av fullkomlig njutning och lät överkroppen trilla ner i golvet så att jag stod med rumpan rätt upp i luften.

Hela min kropp vred sig under hans beröring – Mmmm, ta mig….

Jag kunde nästan känna hur jag öppnade mig för att ta emot honom när hans grova ollon pressade sig in i min öppning.

Ett skrik av smärta blandades bort i njutningsfulla stön när hela kuken hittade sin väg in i mig.

Jag kunde inte röra mig, hela min kropp var stel av absolut och total njutning medan han försiktigt drog sig in och ut ur mig.

– Ta mig mer, bottna i mig! Fräste jag över ett tjockt stön och tryckte upp min rumpa ännu mer. – Hela du!

Ett par starka händer tog ett rejält tag om mina smala höfter medan jag kände hela kuken fylla mig.

Vi skrek rakt ut samtidigt medan den brinnande kampen kom igång igen.

Emil la sig frustande över mig och började pumpa i min anal.

Jag kände varenda centimeter av honom och höll på att bli vansinnig av den njutning som sköt blixtar i hela min kropp.

– TA MIG HÅRDARE! Skrek jag rätt ut utan en tanke på något annat än hans sprutklara ollon som pressade sin väg i mig.

Han morrade till medan han ökade tempot och väste – Du gillar att bli knullad såhär va, och detta är bara mitt, bara min!

Skrikande instämde jag i hans påståenden och började arbeta med höften för att få honom att ta sig ännu djupare i mig.

– Spruta i mig, nu, nu!

Jag kände ett hårt grepp runt min midja medan den stenhårda kuken tog ett sista tag med full kraft in i mig och släppte loss sperman.

Ett nöjt och upphetsat läte pressade sig ur min strupe medan jag tryckte rumpan mot hans bultande kön.



Vi föll ihop i en hög av hud och svett.

Jag kunde inte förstå att det här var min Emil.

En stark arm sökte mitt ansikte och jag vände mig mot två tindrande och kärleksfulla ögon.

Sorgen grep hela mitt hjärta och jag fick kämpa mot tårarna.

– Förlåt Emil…

Jag hann inte säga klart innan hans mun täckte min.

– Men nu, nu är du bara min, eller hur? Sa han med ett snett leende fyllt av triumf.

Jag sjönk ner med huvudet mot hans bröst och tog in hela sinnesbilden av honom innan jag slöt ögonen och lyckligt muttrade: ”Bara din!”