Assistenten Ann-Britt kommer till Stockholm

(Lite lång! Varning!)



Assistenten Ann-Britt kommer till Stockholm









Eva-Britt var fyrtiotvå år gammal och jobbade som assistent på ett stort försäkringsföretag. Hon såg mycket bra ut för sin ålder och visste hur man klädde sig med smak. Inte för att hon själv tyckte att hon var något speciellt, men hon märkte så klart blickarna och kommentarerna hon fick när hon hade något särskilt snyggt och kroppsnära på sig.

Hennes bruna hår var alltid uppsatt i en knut högt upp i nacken och sminkningen var hård, men passade hennes symmetriska ansikte väl. Hon hade ett par glasögon som fick henne att än mer se ut som en typisk sekreterare/assistent och hennes manér var oklanderligt och korrekt.

Alltid serviceminded, men också klar över vem som gjorde vad och när. Hennes chefer hade henne att tacka för mycket. Utan henne skulle de inte haft den ordning och reda i företaget som de nu hade.



Företaget hade för övrigt nyss köpts upp av ett stort engelskt företag och Ann-Britt hade nyligen fått ett erbjudande om en annan placering vid det brittiska företagets huvudkontor i Stockholm. Tydligen hade ord om hennes skicklighet och professionalism spridit sig och hon hade blivit erbjuden en ordentlig lön och en liten lägenhet hon kunde bo i eftersom hon och hennes familj bodde på annan ort.

Hennes båda barn var i övre tonåren och hon såg inte någon anledning att inte ta erbjudandet, särskilt eftersom hennes make Hannes, hade väldigt bra kontakt med pojkarna och ändå gjorde allt med dem. Det skulle bli tufft så klart, men lönen och möjligheten att få avancera i en annars ganska svår yrkeskategori, gjorde att Ann-Britt såg fram emot att få jobba med folk som kanske kunde ge henne lite mer av en utmaning.



Hon skulle ta tåget hem till familjen varje fredag och sedan jobba från måndagen därpå. Det kändes ok och dessutom som om hon hade stöd hemifrån, även om de inte var lika exalterade som hon.

Det tog en månad innan hon kunde lämna sin nuvarande arbetsplats, eftersom hon var tvungen att lära upp en ny och yngre kvinna, som skulle ta hennes plats. Den nya kvinnan hette Alexandra och var varken skickligare eller snyggare, men skulle nog kunna lösa det mesta så småningom. Ett stygn av dåligt samvete for genom henne, men hon intalade sig att tänka på sig själv nu, för en gångs skull! Annars hade hon ju bara hjälpt andra och var inte van vid att kunna göra som hon själv ville.

Tanken på att leva själv i Stockholm, utan andras tvätt eller mat att ta hand om var helt ny för henne. Hon skulle inte behöva bry sig om huset, eller bilen. Bara ta hand om sig själv, laga sin egen mat, läsa, ut och gå och givetvis lägga stor vikt på att göra ett bra jobb så klart.



Hon dök upp på avtalad tid på rätt adress, hon hade givetvis gått förbi flera gånger innan, för att försäkra sig om att det inte skulle bli några förseningar på den punkten. Hon bodde femton minuters promenad bort och hade inte för avsikt att ta buss eller skaffa bil, förrän till vintern och kanske inte ens då, om vädret tillät.

I entrén möttes hon av en ung man, med bakåtslickat hår, som fick henne att tänka på 80-talets yuppies. Det var märkligt hur även fula moden kunde komma tillbaka igen. Men han var väldigt trevlig och visade henne sin nya arbetsplats.

Hon hade ett eget rum! Ett relativt stort rum med ett fönster ut mot byggnaden mitt över och dessutom lite vattenutsikt. Bordet var stort och försett med en stilren och modern dator, en slimmad kontorstelefon med ett smalt headset. Han visade henne vad han visste, men Ann-Britt visste redan mer än honom vad gällde tekniken. Hon var mer intresserad över resten av tjänsten. Vilka hon skulle jobba med och hur de skulle sätta i gång.



-Jag tänkte att du kanske ville bekanta dig med rummet och tekniken någon halvtimme först, så kommer BJ sedan! Ja, alltså Bengt-Johan! Chefen! Vi kallar honom så! sa Oskar och log vänligt. Hans stockholmska var tydlig och hon undrade någon sekund om hon själv skulle låta så efter något år här.

Skulle kanske familjen kunna tänka sig att flytta upp om hon trivdes? Lämna allt? Det var något hon fick fundera på senare, insåg hon och satte sig prövande i den väloljade och behagliga stolen bakom bordet.



-Nå? Hur trivs du, Ann-Britt? sa BJ, när han kom in genom dörren.

-Jo, tack! Fint! Hej! Ann-Britt! sa Ann-Britt och reste sig upp och tog honom i hand.

-BJ! Men vad kul, då! sa han och log. De satte sig ner, hon i sin bekväma stol och han i besöksstolen mittöver bordet. Han verkade inte bry sig om att markera sin position i alla fall, tänkte hon. Skönt! De pratade i en timme om allt möjligt och Ann-Britt fick bra vibbar och hennes nervositet försvann snart. Det här skulle bli kanonbra och hon skämdes samtidigt över att hon inte gav familjen mer tankar än hon gjorde just nu, men det var hon det gällde nu! De andra skulle klara sig fint och hon skulle ju se dem om några dagar ändå.



-Klockan tre kommer vår brittiska chef hit och han vill gärna träffa dig då, om det går bra förstås?

-Ja då! Jag har inga andra planer för dagen, vad jag vet i alla fall! sa hon skrattandes.

-Bra! Då lämnar jag dig nu och skickar in IT-killen om en liten stund, så får ni reda med inloggningar, lösen och annat magiskt, som jag inte begriper mig på.



-IT-killen, Rashid, var nyss utsprungen från skolan, men verkade väldigt kompetent, om man bortsåg från att han hade svårt att han hade svårt att låta bli att titta på hennes barm hela tiden. Hon var på inget sätt oanständigt klädd, men det var ju svårt att dölja det faktum att hon hade en stor byst. Hon hade överseende med det och låtsades som ingenting och snart var hon igång med att kolla in allas kalendrar och hur löne och andra system var konfigurerade. Rashid lämnade henne med en artig bugning med ögon som följde hennes överkropp och sedan flög tiden tills det plötsligt knackade på hennes dörrkarm.



Ann-Britt ryckte till och tittade förvånat upp mot dörren. Där stod en stilig man i hennes egen ålder i en utsökt skräddarsydd kostym och ett självsäkert leende. Han hade kortklippt hår med en sidbena och var slätrakad.

-Ehh!Ahh…Hej! sa hon och kände sig dum.

-Hello! svarade han med en tydlig oxforddialekt, men fortsatte sedan på svenska med bara en aning av en brytning.

-Välkommen, Ann-Britt! Jag heter David! sa hon och lutade sig mot dörrkarmen med händerna i fickorna. Hon kom sig inte för att svara, utan nickade bara.

Han gick plötsligt in i rummet, fortfarande med händerna i fickorna. Ann-Britt hade nog väntat sig att de skulle skaka hand, men det gjorde han inga antydningar till. Däremot kom ytterligare en person in i rummet, som tydligen hade stått bakom honom.



En ung, vacker kvinna, med alldeles svart, blankt hår. Hon var rena fotomodellen, med smal midja, röda läppar och ögon som skulle sluka vilken man som helst om inte hennes upp-puschade bröst innanför den vita blusen hade fått honom på fall innan.

-Hej! sa Ann-Britt igen, men fick endast ett kallt leende till svar, ingen hand att skaka där heller.

-Min assistent Andrea! Spanska! Mycket kompetent och väl insatt i företagets verksamhet. Om inte jag är här, så kan du alltid gå till henne!

Det var första gången nu, som Ann-Britt kände en aversion, eller en obehagskänsla. Eller var det kanske en känsla av hot från den unga, sexiga kvinnan? Var hon ett hot mot Ann-Britt? Var de tvungna att vara ovänner? Ann-Britt hoppades inte det, men såg inte hur de skulle kunna vara vänner och detta efter bara några sekunder och inte ett ord från henne.

David tittade på Ann-Britt någon sekund för länge, sedan en hastig blick ner mot golvet, medan ett hastigt leende skymtade. Han visste! Han visste hur hon kände sig! Men vad var det som var fel?



David satte sig i stolen där BJ, suttit tidigare, medan Andrea stod snett bakom David med armarna bakom ryggen. Solen sken in på hennes överkropp och det glansiga tyget som spändes över bysten avslöjade två tydliga små bulor, där hennes bröstvårtor doldes. Hon såg inte fientlig ut, mest utforskande. Dock gillade inte Ann-Britt att hon stod så där, när hon gärna ville prata med David om jobbet. Kände inte han likadant?



-Well, well! Har du hunnit lära dig något än? Förresten, vill du bli kallad Ann-Britt?

-Ja, jag tycker inte Börje passar mig alls! sa hon skämtsamt i hopp om att spontant kunna bryta den spända stämningen. Hade bara Andrea visat ett aldrig så litet leende, så skulle det känts bättre, men hon rörde inte en min.

Också David satt ganska oberörd.

-Då så, Ann-Britt! fortsatte han. Berätta lite om dig själv!



Hon var j säker på att de båda visste allt redan som framkommit av intervjuer och annat, men de ville väl bilda sig en egen uppfattning, så Ann-Britt berättade samma sak hon gjort innan och David nickade emellanåt med ena pekfingret vilandes mot sin mun. Andrea tittade bara på henne och ut genom fönstret någon gång. Det var inte lätt att ignorera den välskulpturerade kvinnan och Ann-Britt antog att David och hon hade en relation.

Hon hade inga som helst bevis för den saken, men antog det i alla fall.



När det var över och hon inte hade mer att säga, lutade hon sig tillbaka i stolen och kände hur svetten rann mellan hennes bröst och på hennes rygg. Hon rös till, men utan att de andra märkte det.

-Bra Ann-Britt! Andrea! Hämta kaffe till oss!

Spanjorskan tittade på David och sedan på Ann-Britt, nickade nästan omärkligt och gick sedan ut ur rummet. Hennes runda rumpa rörde sig vackert under kjolen.



-Du gillar henne inte! sa David och tittade på naglarna.

-Va? Jo, då! Jag är säker på att hon är utomordentligt kompetent!

-En sak! Mellan oss råder det inga hemligheter! Ska vi jobba tillsammans, måste du alltid vara till etthundra procent ärlig mot mig! Annars kommer detta inte att gå! Jodå, hon är kompetent, men du gillar henne inte!

-Förlåt! Jag……Jag………har ingen ursäkt! Nej, jag känner mig inte behaglig med henne!

-Varför?

-Jag vet inte! Kanske……

-Ja?

-Kanske hon är för vacker? Är jag dum nu?



David tittade på Ann-Britt, som nu svettades ännu mer. Det började pärla sig på hennes panna och kinder.

-Nej, du är inte dum! Andrea har den effekten på kvinnor! Hon har en annan effekt på män om de inte är starka nog! Tror du att jag är stark nog? sa han mjukt.

-Ehhh……Ja………Jag vet ärligt talat inte! Hon är vacker!

-Ja det är hon! Och jag använder mig av det! Men, nej! Jag har inte haft något med henne att göra utöver det jobbet kräver! Underlättar det det för dig?

-Ja! Jag tror det!



Han reste sig snabbt upp och borstade byxorna släta med händerna.

-Ann-Britt! Vi ses i morgon! Du är härmed anställd! Glöm bara inte vad jag sade!

-Nej, då! Jag lovar! sa hon och nu var hon alldeles dyblöt av svett. Han gick mot dörren och passerade Andrea som stod med kaffet i händerna. Hon tittade ilsket på Ann-Britt, som om det var hennes fel och gick iväg utan ett ord.

Fortfarande hade hon inte fått någon respons från Andrea. Mycket märkligt! Och allt som hade börjat så bra!



Nästa dag dök hon upp i god tid och gjorde sig i ordning. Hon hade ringt hem och pratat med pojkarna och sedan gråtit när hon talade med Hannes. Hon skyllde på att hon saknade dem. Han försökte trösta henne, men hon visste att det skulle bli jobbigt dan därpå igen.

BJ kom in och undrade hur det hade gått med David. Ann-Britt berättade i stora drag och nämnde att Andrea också hade varit med. BJ tittade på henne och viskade.

-Akta dig för henne! Hon kanske ser ut som en pinuppa, men hon har ett riktigt skarpt intellekt och använder det gärna för att få sin vilja fram. Gör dig inte till ovän med henne!

-Hon verkade då rakt inte vara så vänlig, själv!

-Höhö! Nä, hon är som en isprinsessa! Vacker, exotisk och het, men med ett hjärta av is!



De pratade en stund till, men återgick sedan till sina respektive uppgifter. Varken David eller Andrea syntes till mer under dagen och allt började normalisera sig, när BJ kom in klockan fyra, vit i ansiktet.

-Men……men hur är det med dig? sa Ann-Britt oroligt.

-Säg mig ärligt, Ann-Britt! Berättade du vad jag sa om Andrea för någon?

-Va? Nej! Men vad……?

-Jag har fått sparken för att ha uttalat mig illojalt mot företaget under dagen, har jag fått reda på! Jag har inte sagt något annat än vad jag sade om Andrea till dig. Jag fick bara ett mail från David om att jag kunde packa ner mina saker och tack för de här åren! Fy faan! Och jag som har gett allt i sju år för det här jävla företaget!

-Men vad säger du? Jag svär på att jag inget sagt! Det…..Det måste vara ett missförstånd!



BJ sade inget mer, utan vände sig om och gick ut ur rummet, uppenbart nedslagen av det som skett. Ann-Britt sträckte förtvivlat handen mot honom, men det var för sent.

Chockad satte hon sig ner och stirrade på sin skärm. En ikon blinkade som visade att hon hade mail. Ingen avsändare! Konstigt! Hon öppnade det.



”Det har kommit till min kännedom att Beng-Johan har uttalat sig nedlåtande angående mig och vi har i och med det vidtagit åtgärder gentemot hans illojalitet och han har på egen begäran avslutat sin anställning hos oss. Tillsvidare kommer David och jag vara dina närmaste chefer och vi räknar med att en moralisk och effektiv anda kommer att råda hädanefter på arbetsplatsen!”



Det var undertecknat av Andrea de Fuego och visade inga spår av sympati eller andra känslor.

Ann-Britt kände sig plötsligt väldigt liten och utsatt. Det var ju bara andra dagen hon jobbade här och redan hade hon hamnat i den här röran. Det var nu bäst att verkligen se till att inte själv råka illa ut!

Hon arbetade den sista timmen som en zombie och gick sedan hem och grät, men utan att ringa Hannes. Hon ville inte att han skulle veta hur hon hade det.



Onsdagen började bra. Hon kom och tog vid där hon hade slutat dagen innan, men stämningen var tryckt och Ann-Britt försökte hålla sig så mycket för sig själv som det gick. Hon fick problem med ett USB-minne som inte datorn kunde hitta och hon ringde dit Rashid, som snabbt fick datorn att hitta USB-minnet igen och han visade henne också hur hon skulle göra i fortsättningen. Hon visste mycket väl hur man utförde säkert borttagning och kunde svära på att hon alltid gjorde det, men Rashid sa att det nog var lätt att glömma det. Det hände alla.



Just som han lämnade hennes dator, såg hon av en ren händelse hur två stiliserade bildskärmar med pilar strömmande mellan sig i grönt, syntes i den nedre högerkanten, men den försvann snabbt.

-Vad var det? frågade hon av ren reflex.

-Vilket?

-Den där ikonen som försvann! Två bildskärmar med gröna pilar!

-Ahh! Öhh, det var nog ingenting!

-Är du säker?

-Ja! Glöm det! Det var ingenting! sa han och gick därifrån, men nu utan att titta upp på henne. Inte ens på hennes byst. Ann-Britt fick en känsla av att han inte talade sanning.



-Rashid! Kom hit är du snäll! sa hon vänligt. Rashid stannade upp och tittade frågande på henne.

-Vad har………..

Hans min gjorde att hon kom av sig. Han uppmanade henne med ögonen och munnen att inte fråga mera. Hon begrep att vad det än var som skulle sägas, så var det inte här det skulle göras.

-Öhh…..det var inget! Tack, Rashid!

-Varsågod! sa han lättat och gick ut. Vad i hela fridens namn var detta? Hon var tvungen att få reda på mer!



När hon en timme senare såg Rashid vid kopiatorn, gick hon sakta bort till honom.

-Nå! Vad är det som pågår?

-Inte här! Möt mig i trapphuset, när du går hem! viskade han bara och lämnade henne sedan. Hon undrade så klart vad han skulle berätta för henne, men att det hade något med David eller Andrea att göra var nog självklart.

När hon slutade, stängde hon ner sina datorer och tog sin väska och gick ut genom entrén. Just som hon kom utanför dörren, hörde hon ett ”Psst”.

Ann-Britt tittade upp i trappen och såg Rashids svarta krulliga hår sticka fram. Hon såg sig omkring och gick sedan snabbt upp. Rashid gick upp en bit tills de kom till halva trappan, där ingen kunde se dem eftersom alla tog hissen. Däremot hördes allt mycket bra, så de skulle få vara försiktiga.



-Nå? Vad vill du? sa han snabbt och tyst.

-Har ikonen på skärmen något med BJ´s avsked att göra?

Han var tyst en stund.

-Fan, du är skärpt! Jag gillar dig! sa han och kunde inte låta bli att titta ner mot hennes kropp, just som han sade det.

-Vad är det som händer, då?

-Det kan jag inte berätta! men var bara försiktig med allt du säger och gör på kontoret, är du snäll!

-Kom igen, Rashid! Berätta vad du vet! sa hon och rätade på kroppen, så att hennes byst kom att tryckas ut mot honom. Hans ögon förrådde honom igen och Ann-Britt visste att hon skulle kunna få honom att berätta.

-Ähh, du vet! Det är allvarliga grejor, det här!



Då gjorde Ann-Britt något som hon aldrig hade trott hon skulle göra! Hon lade händerna under sina bröst och lyfte upp bysten mot honom.

-Är du säker på att du inte kan berätta?

-Jeeez! Öhhh……Allts充Det är farligt!

-Kom igen! sa hon lockande och såg att han stirrade med svettblank panna mot tuttarna. Hon skulle kanske behöva gå ett steg längre? Nu var hon ute på djupt vatten, men läget var så pass alvarligt att hon bedömde det som viktigt. Klockan gick!



Ann-Britt drog kappan åt sidan och började snabbt knäppa upp knapparna i blusen till naveln. Rashid stirrade hänfört på den vackra klyftan som började uppenbara sig. Hon drog isär blusen, så att hennes vita bh syntes och ovansidan av hennes bleka bröst.

-L-Lite till! stammade han. Ann-Britt fick nästan panik, men drog snabbt ner bh´n så att hennes rosa bröstvårtor hoppade övar kanten.

Den unge IT-teknikern gapade imponerat, tittade bråkdelen av en sekund på hennes ansikte, innan han återigen beundrade hennes tuttar.

-Kom igen nu! Berätta!

-Jag ska! Jag ska, om jag bara får…..

Han lutade sig fram och tog hennes bröst i sina händer och snabbt dök han ner med huvudet och sög in först den ena bröstvårtan och sedan den andra. Ann-Britt kände sig mycket obekväm, men fick ändå en känsla av upphetsning i kroppen. Var det sexuellt, eller var det makten över Rashid som gjorde det? Han kysste och slickade hennes bröst i ungefär en minut, innan hon drog upp bh´n och började knäppa sin blus.



-Nu har du fått ditt roliga! Nu berättar du vad jag vill veta! sa hon myndigt.

Han såg lycklig, men rädd ut.

-Visst! Visst! Andrea! Det är Andrea! Hon har ett program som avlyssnar all trafik från alla era datorer. Hon ser vilka utskrifter ni gör, vart ni surfar, vilka ni mailar och vad som står i mailen och dessutom hör hon och ser allt via webkamerorna och mikrofonerna. Hon hörde vad BJ sade om henne via din dator och han blev inte långlivad efter det. Så var försiktig, snälla Ann-Britt! Berätta inte detta för någon och avslöja mig inte! Jag gillar det inte, men jag vill inte bli av med mitt jobb!

-Shit! Okej! Okej, Rashid! Jag kommer inte att säga någonting! Du kan lita på mig!

Han nickade artigt och tittade leende ner på Ann-Britts överkropp, som om han fortfarande såg hennes mjuka bröst där. Han gick sedan och Ann-Britt likaså, när hon fått smälta en del av vad han sagt. Det var Andrea, den bitchen!



Ann-Britt var stolt över att ha fått reda på vad det var som hade hänt. Det faktum att hon hade visat sina bröst och att Rashid hade kysst dem, var inte hela världen, märkte hon. Hon levde sitt eget liv här och familjen var så lång bort. Hon var en annan person i Stockholm och levde efter andra regler nu. Hemma skulle hon så klart vara den hon alltid var, men just nu i den här situationen gick hon in i ett läge av ren självbevarelsedrift.

Hon kunde inte låta Andrea hålla på så här! Men hur skulle hon komma åt henne?



Dagen därpå var hon på jobb och försökte sköta sig så bra det gick. Hon kände sig stressad av att veta att någon kanske satt och tittade på henne just nu via webkameran och avlyssnade henne, men hon var tvungen att försöka! Varför hon bara inte sa upp sig, visste hon inte, men hon antog att det var något inom henne som förbjöd henne att bara ge upp nu när hon gjorde sin grej.

Klockan elva fick hon ett SMS, som visade sig komma från David.

”Lunch. LaGondola. 12.00.” och inget mer. Hon förstod att det inte var en fråga, utan en orden om att infinna sig på nämnda restaurang. Innan hon gick, kollade hon nervöst över sin sminkning och klädsel. Hon var strikt klädd i en dress som inte gjorde någon hemlighet av hennes smala midja, tilltagna barm och breda höfter. Han skulle inte kunna klaga på hennes utseende i alla fall!



Väl där, blev hon anvisad till ett bord lite avsides vid ett fönster ut mot fjärden. David var ännu inte där, så hon kollade ännu en gång i sin fickspegel att läppstift och mascara satt där det skulle. Det var nervöst att luncha med David och hon undrade intensivt vad som skulle hända. Skulle hon kunna ta upp allt som hänt? Stod David på Andreas sida? Var det rent av han som stod bakom allting och använde sig av den undersköna spanjorskan?

-Ann-Britt!

-Åh, David! svarade hon.

-Välkommen till den bästa restaurangen inom femton minuters omkrets! De har riktigt god Linguini! sa han och tittade forskande å hennes ansikte. Ann-Britt visste inte vad an tittade efter, men hon anade att han kanske visste mer än hon kände sig bekväm med. Hon stålsatte sig för att se ovetande ut och verka imponerad av restaurangen istället.



Kyparen kom och tog deras beställning. David hjälpte Ann-Britt och beställde åt henne, som om han aldrig gjort annat. De sade inte mycket, utan Ann-Britt väntade på att David skulle ta kommandot. Det verkade vara den rätta saken att göra och han verkade dessutom nöjd med det.

Efter att de ätit upp huvudrätten och väntade på kaffe, log han och lutade sig bakåt.

-Du är en fantastisk kvinna!

-Va? Öhh? fick hon fram, uppriktigt förvånad över hans kommentar.

-Du klär dig smakfullt och vackert, du pratar inte hela tiden och du verkar väldigt intelligent!

-Tack, David! sa hon uppriktigt smickrad. Vad skönt att bli bekräftad och inte behöva känna sig hotad. Skulle hon få en vän i David?

-Jag är lite speciell, som du kanske anar! Men jag gör heller inget utan att ha analyserat allt i förväg och jag misslyckas aldrig!



Ann-Britt bara nickade och trodde på det han sade.

-Kom närmre! sa han tyst och Ann-Britt satte sig lite närmre bordet. Han tog upp en oanvänd kniv och snurrade den mellan fingrarna.

-Sitt still och rör dig inte!

Hon stelnade till och såg hur han fattade kniven om handtaget och riktade den mot henne. Det var en vanlig bordskniv som inte var vass, men det var ändå obehagligt. Han sträckte sig fram och lät spetsen på kniven snudda vid hennes kavaj, just där hennes högra bröst befann sig. Han tryckte spetsen mot tyget och såg hur bröstet gav med sig och trycktes inåt. Ann-Britt flämtade till och märkte att han hade träffat just där hennes bröstvårta befann sig.

Han lättade lite på trycket och började istället cirkla med spetsen runt hennes bröstvårta, som om han kunde se den. Varför sade hon ingenting? Varför skrek hon inte? Varför sprang hon inte därifrån?

Hon visste inte, men kanske var det för att hon på något sätt litade på honom? Hon kanske fruktade honom mer än hon visste? Han log mot henne, medan han smekte henne med kniven, utan att bry sig om om någon såg dem.



Ingen verkade göra det, så länge hon inte reagerade. Hon höll andan och såg hur det lös i hans ögon av det han gjorde.

-Varför?

-Schhhhh! Bara sitt! sa han och drog metallen i ett kryss över den känsliga bröstvårtan. Ann-Britt blundade. Vad var det som hände?

Plötsligt slutade han och lade ner kniven på bordet. Han log mot henne.

-Ta av dig din sko!

Hon gjorde som han sade.

-Sätt foten mellan mina ben!

Hon lyfte foten under bordet och satte den mellan hans ben. Hon kände direkt hans hårda stånd under byxtyget och stannade genast upp.

-Rör din fot! Gör det skönt för mig! beordrade han henne.

Hon tittade sig snabbt omkring och kände en svettdroppe rinna ner i hennes nacke och ner längs ryggen. Så började hon röra foten och kände tydligt hur stor han var och hur hård han blivit. Hon hade aldrig gjort något liknande innan, men David verkade tycka att hon gjorde ett bra jobb, av hans leende att döma. Det var inte utan att hon kände sig lite smickrad och hon försökte nu verkligen se till att hon smekte honom med foten på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Han andades tungt men med munnen stängd.

De fick kaffet och Ann-Britt stannade inte ens upp under tiden, utan smekte hans kuk med undersidan av sin fot och sina tår. De drack sitt kaffe och Ann-Britt slutade inte förrän David hade druckit upp och plötsligt reste sig. Han såg till att kavajen dolde hans bula och Ann-Britt fumlade på sig sin sko och undrade vad som skulle ske härnäst.



Men inget speciellt hände, utan de bara gick ut och sedan tog David en taxi, medan Ann-Britt fick gå. Hon förstod ingenting! Var det ett dåligt skämt? Vad var det han höll på med?

Hursomhelst så tog hon inte illa upp, utan såg det som ett sätt att kanske kunna komma åt Andrea. Hon var alltid väldigt sur och butter. Kunde det kanske bero på att hon inte lyckats komma nära David? Det skulle kanske kunna förklara något!

Väl tillbaka, låtsades David inte om något, men när hon kom in på hans rum för att ge honom några papper för underskrift, ställde hon sig bredvid honom.

-Tack, David! Det var gott! sa hon oskyldigt och så att det skulle kunna höras av Andrea om hon nu satt och lyssnade även på hans dator.

-Varsågod! sa han bara och gav henne de underskrivna papprena, som om det var därför han sade det. Ann-Britt gick ut ur rummet och satt resten av eftermiddagen på sitt rum. När hon skulle gå hem, såg hon Andrea som snabbt gick in i hissen tillsammans med henne. Hon såg mer rasande ut, än hon gjort dittills. Bingo! Tänkte Ann-Britt.

Alltså var troligtvis inte David involverad, för då hade nog inte hans dator varit avlyssnad, antog hon.



-Hej! sa hon oskyldigt till Andrea. Andrea vände sig mot henne, stirrade henne i ögonen och väste ett dämpat hej. Så det var så hon skulle komma åt henne! Nu gällde det att vara försiktig! Hon skulle inte göra något som Andrea kunde sätta dit henne för. Gud, vad hon saknade sin familj och det trygga livet därhemma!



Men så ställde sig Andrea plötsligt sig intill Ann-Britt och log för första gången.

-Vad sägs om att vi två tjejer går och tar en drink? sa hon och verkade nöjd över att ha överraskat den äldre kvinnan.

-Va? Ja…Javisst! sa Ann-Britt och stirrade förvånat på den något kortare, svarthåriga kvinnan som hon egentligen var väldigt rädd för.

Deras konversation var relativt stel och Ann-Britt tänkte att det var något lurt på gång. Skulle Andrea försöka ta reda på något genom att vara vänlig, eller var detta på riktigt? När de kommit till en krog en bit bort i staden och hittat två platser som passade dem, började Andrea att ställa frågor. De var till synes harmlösa, men för varje svar hon gav, så kände hon att hon satt allt mer fast i Andreas garn.

Snart skulle säkert frågorna bli allt jobbigare och Ann-Britt var inte säker på att hon skulle kunna dölja sin aversion mot den exotiska kvinnan, eller det som hänt mellan henne och David på lunchen.



-Ursäkta! Jag ska bara pudra näsan! sa hon och gick mot toaletten. När hon var ur synfält för Andrea, gick hon snabbt till baren, där det stod en man i trettioårsåldern med helrakat huvud och tatueringar upp på halsen.

-Förlåt mig!

Han tittade på henne.

Jag sitter där borta med den svarthåriga kvinnan! sa Ann-Britt och pekade bortåt det håll hon kommit från. Han gick till barens ena sida och tittade förbi tegelväggen och visslade lite när han såg Andrea sitta där och titta ut genom fönstret.

-Jag har ett erbjudande till dig!

-Shoot, tjejen! sa han och tittade in i hennes ögon.

-Jag skulle vilja att du såg till att hon får rejält med alkohol i vad hon än dricker! Om allt går vägen, så ska du få lite bilder om jag får din mail! Vad sägs?

Han såg förvånat på Ann-Britt och drog den självklara slutsatsen att hon försökte få den yngre, vackra kvinnan på fall. Om han inte fick vara med om något sådant underbart, så kunde han kanske i alla fall få lite porriga bilder att runka till.

-Ja, för faan! Hon ska fyllas! sa hon och log ett belåtet leende. Ann-Britt tackade och gick sedan på toa och märkte då att hon började darra på händerna. Det här var inte direkt en ofarlig väg hon nu tog.



-Tjoo! Schka du ha en till? slöddrade Andrea med en märklig blandning av fyllestockholmska med spansk brytning. Hon verkade ha glömt bort att ställa svåra frågor till Ann-Britt och hon såg fram emot att slippa ljuga för henne. De hade det trevligt och det var tydligt att Andrea hade fått i sig oproportionerligt mycket alkohol. Hennes hår hängde i slingor över hennes ansikte och blusen hade på något sätt knäppts upp ett par knappar så att hennes klotrunda pattar nu var ännu synligare, precis som hennes röda bh.



-Kom! Det är dags för dig att gå hem! sa Ann-Britt och drog upp Andrea på ostadiga ben. Men Andrea var fullkomligt inkapabel att gå och stå själv. Hur skulle hon komma hem till sig? Vart bodde hon? När de gick ut, fick hon ett nöjt leende av bartendern som skulle vänta förgäves på bilder där de slickade fitta. Rätt åt honom!

Utanför baren insåg Ann-Britt att hon tagit sig vatten över huvudet och inte kunde lämna Andrea i det här tillståndet. Hon föll hela tiden till marken och fnissade som en galning. Det var verkligen inte lätt att hålla henne uppe.

En taxi kom förbi och hon lyckades vinka in den till kanten.

-Du! Jag tar inte fyllon! sa han.

-Det är ingen fara! Du får femhundra om hon spyr i bilen!

-Ska ni långt?

-Fyra kvarter, bara!

-Ok! sa han och de trängde sig in i bilen och blev snabbt körda till Ann-Britts adress utan någon spya.



Andrea mumlade glatt och försökte sjunga, medan Ann-Britt drog upp henne för trapporna till sin lägenhet. Det ekade i hela trapphuset och hon hoppades att ingen skulle komma ut och se vad som försiggick.

Väl inne i lägenheten, lät hon Andrea falla till golvet, medan hon tog av sig ytterkläderna. Vad skulle hon göra nu? Det här skulle säkert bli svårt att hantera när Andrea nyktrade till, eller möjligen skulle de nu bli bra vänner, när de delat ett sådant här ögonblick?

Hon kände sig lite ofräsch och dessutom obekväm i sin dress hon hade haft på sig på jobb. Och dessutom hungrig. Men först fick hon nog ta hand om Andrea och lägga henne någonstans så att hon inte somnade på golvet i hallen. Det krävdes en del styrka att lyfta Andrea och Ann-Britt var rädd att någon söm skulle brista i byxorna, men det gick bra.



När hon så hade ett grepp om Andrea med händerna låsta bakom hennes rygg och armarna under hennes, började hon dra Andrea, som nu sluddrade något obegripligt, mot sitt sovrum. Hon fick väl själv sova på soffan. Hur i helvete mycket hade bartendern fått i henne egentligen?

Då kom det! Utan förvarning! En kaskad av varmt kräk sprutade upp ur Andreas mun och träffade Ann-Britt precis nedanför halsen. Det rann ner för Ann-Britts kläder och dessutom ner innanför blus och bh, mellan brösten och ner längs magen.



Då ringde det i hennes telefon!

Hennes osannolika otur fick det att gå runt i huvudet på henne. Här stod hon nerspydd med en potentiell fiende och så ringer telefonen. Snabbt lade hon ner Andrea på golvet och sträckte sig efter sin I-phone. Det var Hannes. Hon var tvungen att ta det, annars skulle hon behöva ljuga för honom och det ville hon inte gärna.



Hon svarade där hon stod och kände hur kräket hade samlats runt linningen på byxorna. Hon försökte låta bli att gråta och lovade att allt var bra, innan hon avslutade samtalet med att hon var tvungen att göra sig lite mat. Hon saknade sin familj än mer nu. Livet i Stockholm var ju inte alls så kul som hon hade föreställt sig det.

Hon tog snabbt av sig kläderna i hallen, eftersom hon inte ville att det skulle hamna kräk någon annanstans. Hon behöll trosorna på sig, för de var rena nog. Av någon anledning kändes det inte så overkligt som man kunde tro, när hon nästan helt naken böjde sig ner över Andrea och började dra av henne kläderna. Hon hade ju fått lika mycket på sig.

Snart var Andrea helt naken och hennes kläder hamnade i samma hög som Ann-Britts. Tur att hon var mamma och hade hanterat kräk förr!



Andrea var lika vacker utan kläder som med. En vältränad kropp, stora runda bröst, visserligen uppenbart opererade men än då och ett helrakat underliv. Det var dock inget Ann-Britt fäste någon större vikt vid, eftersom hon nu försökte få in sin chef till duschen. Hon lyckades få henne att gå in själv med lite hjälp och så fort vattnet träffade dem båda, skrek de till eftersom vattnet ännu inte hunnit bli varmt.



Spanjorskans ögon flackade runt och stirrade oförstående på den äldre nakna kvinnan som tvålade in hennes kropp, men hon protesterade inte. För Ann-Britt var det ju som om hon tog hand om någon av sina ungar och hon tvålade oblygt in Andrea, även på de ställen där hon aldrig tidigare vidrört en annan kvinna. Det var mer märkligt att det var hennes chef, tyckte hon.

När de duschat klart och Ann-Britt torkat dem bägge, ledde hon in Andrea till sitt sovrum, för att hitta lite kläder. Hon ställde Andrea på golvet, medan hon letade upp lite kläder till dem bägge. Andrea frös, där hon stod med benen tätt ihop, armarna om överkroppen under de svällande tuttarna och mellan benen kunde man se den smala springan precis i y:et.

Det tog någon minut innan hon valt ut lämpliga kläder och hon gav en t-shirt, ett par trosor och ett par pyjamasbyxor till Andrea, som tog emot dem.



-T-t-tack!

-Varsågod! Hur mår du?

-F-för jävligt! Vad fan hände?

-Du råkade nog få i dig lite mycket att dricka och jag var tvungen att ta med dig hem. Och det hände en liten olycka i hallen!

-Spydde jag?

-Ja!



Hon var tyst en stund.

-Jag drack tre glas vin och ett eller två glas whiskey! Det kan inte ha gjort mig så full!

Nu blev Ann-Britt orolig. Tänk om hon skulle förstå vad som hänt?

-Någon måste ha lagt något i mitt glas! sa hon kallt.

-Vaa? sa Ann-Britt.

-Tack för att du tog hand om mig, Ann-Britt!

-Öhh! Självklart! Det var ingenting! Jag behövde ändå städa hallen! sa hon och skrattade avväpnande. Hon var ändå glad att Andrea verkade uppskatta det hon gjort.



Just som Ann-Britt böjde sig fram för att ta på sig sina trosor, vände sig Andrea om och tog en av kuddarna i Ann-Britts säng.

-Vad g………

”SMACK” sa det när Andrea slog Ann-Britt i huvudet med kudden. Ann-Britt stapplade tillbaka och gapade av förvåning. Andrea svingade kudden en gång till och träffade då Ann-Britts tuttar så att de studsade åt sidan.

-Kom igen! Kuddkrig! skrek hon. Tydligen var hon ännu inte riktigt nykter. Hon sträckte upp armarna och gjorde sig beredd att svinga igen. De runda brösten rörde sig knappt, men nu höjde Ann-Britt händerna och tog emot slaget.

Då släppte Andrea kudden och tog ett grepp om Ann-Britts midja och kastade sig bakåt. Ann-Britt skrek till och föll ner över Andrea som fortfarande höll henne hårt. Ann-Britts tuttar var just i höjd med Andreas huvud och hon tog vara på tillfället och sög in den ena bröstvårtan på ett av de hängande brösten.



-Hjäälp! Vad gör du?

Men hon svarade inte, utan sög istället hårt på knoppen, medan Ann-Britt försökte ta sig loss.

-Men sluta! Vad gör du? Jag är faktiskt gift! försökte hon med. Då tittade Andrea upp.

-Gift, smift! Du är i storstan nu, gumman! Här finns det inga regler! sa hon och slickade de gungande brösten ovanför sig.

Ann-Britt var något längre och vägde säkert mer, men Andrea var väldigt vältränad och höll fast Ann-Britt med ett stenhårt grepp, för att sedan välta över Ann-Britt på rygg och grensla henne.

Hon kände hur varmt det blev på den nedre delen av magen, precis där Andreas fitta trycktes mot hennes tunna hud. Spanjorskan smekte sina bröst och nöp sig i bröstvårtorna, som stod rakt ut, innan hon böjde sig framåt och satte sina små händer på Ann-Britts mammatuttar och klämde och smekte dem.



-Förlåt, Andrea! Men vi kan inte göra så här! Var snäll och sluta!

-Såja! Lite kul kan vi väl ha? sedan dök hon ner och kysste den sprattlande Ann-Britt på munnen, medan hennes ena hand gled ner mellan benen och kördes in i det fortfarande våta fitthåret. Ann-Britt försökte slå ihop benen, men det var för sent. Handen satt som gjuten mot fittan och fingrarna började röra sig, sökandes och retandes.

-Mppfhhhhhh! Neej! Mmmmmmmnnn!

Andrea var i total dominans och det var svårt att undvika hennes smekningar och kyssar. Till slut gav Ann-Britt upp och slängde armarna åt sidorna och lät benen särar en liten bit. Nu kunde Andrea smeka henne bättre och hon visste verkligen vad hon gjorde.

-Nu ska assistenten få det lite skönt! Sära lite till! Såja! sa hon och spretade ut med fingrarna, drog fingernaglarna över hela fittan, ända ut mot låren och undvek för stunden de innersta vecken. Ann-Britt stönade till hälften av njutning och till hälften av uppgivenhet. Hur hade hon hamnat i den här situationen? Det var ju inte den här positionen hon hade sökt!



Andreas smekningar kom allt närmre den dolda springan och sökte sig målmedvetet in mellan de yttre blygdläpparna.

-Du borde verkligen raka fittan, gumman! Din gubbe kommer att älska det! Men det är ändå rätt kinky, tycker jag!

Nu gled fingertopparna in mellan de inre läpparna och hon drog den mjukt och försiktigt längs hela dess längd, ända upp till den nu hårda klittan.

-Unnhhhhh! stönade Ann-Britt och blundade.

-Såja! Sära ännu mer nu! Slappna av!

Ann-Britt lät benen falla åt sidorna och kände hur den nätta handen började smeka hennes fitta tills den var alldeles våt av safterna. Då flyttade sig Andrea nedåt och lade sig mellan hennes ben. Ann-Britt tittade neråt och såg tydligt sin hårbevuxna kulle mellan benen och hur Andreas fingrar med lite ansträngning lyckades frilägga blygdläpparna och sedan sära på Ann-Britts känsliga fittläppar. Hon stack ut sin tunga och nu kändes det som om hjärtat hoppade över slag och hon fick svårt att andas , när Andreas skära tunga började slicka det våta, heta, hemliga mellan benen.



Det var säkert tre år sedan hon blivit slickad senast och då av Hannes. Han verkade inte gilla det speciellt mycket och hon brukade heller inte ta honom i munnen och speciellt inte hans sperma. Men Andrea verkade gilla det i alla fall, för hon slickade fittan med en inlevelse som verkligen fick Ann-Britt att häpna. Det smaskade om fittan och munnen, men emellanåt fick Andrea sluta och spotta ut ett hårstrå eller två, men hon satte sedan sin vackra, glänsande mun mot den äldre kvinnans fitta igen och slickade henne vant till en hejdundrande orgasm.



-OOOOOOOOOOHHHHHHHHHHHFFFFFFF! ÅH, JAAAAAAAAAAAAAA! skrek Ann-Britt när elden spred sig från fittan och ut i hennes mage ben och armar. Hennes ansikte förvreds av njutning och det ryckte i hela underkroppen.

Med en belåten min tittade Andrea upp över venusberget och såg hur Ann-Britt kved av efterdyningarna av orgasmen.

-De där var väl inte så dumt, va? Ann-Britt svarade inte.

Andrea lät Ann-Britt vila i någon minut till, innan hon lade sig bredvid Ann-Britt, men vänd på fel håll.



-Din tur nu, assistenten!

-Vaa? Uhh? fick hon fram och tittade åt sidan där Andrea låg och redan särade på benen. Hon drog handflatan över den rakade bullen så att fittläpparna följde med och sedan dallrande återfick sin runda mjuka form. Huden var redan blank och det var tydligt att det redan var vått mellan hennes ben.

-Kom igen! Slicka min heta fitta! Den väntar på din tunga! Smaka på mig! Knulla mig!

-Men herre jösses! Jag har aldrig…

-Du hade aldrig heller blivit slickad förr, eller? Och det gick ju bra! Nu vill jag känna din tunga! sa Andrea bestämt och det verkade inte vara på sin plats att inte lyda.

Med andan i halsen rullade Ann-Britt över och lade huvudet i närheten av spanjorskans underliv. Det luktade kön och hon kunde verkligen se varenda millimeter av det slätrakade könet. Eller var hon kanske vaxad? Det gick knappt att se en antydan till hårstrån. Andrea satte två fingrar mot sin springa och delade på läpparna så att de tunna, smala inre läpparna blottlades.

-Slicka mig! Slicka mig! manade hon hetsigt och otåligt.



Ann-Britt tvekade. Vad skulle hon ta sig till? Inte kunde hon väl……?

Men som i trans med ögonen låsta på den vältränade magen, kom hon allt närmre och närmre. Värmen tycktes stråla ut från mellanrummet mellan de särade fittläpparna. Doften…..doften…..

Munnens läppar mötte fittans och Ann-Britt kunde genom den lilla kroppskontakten, känna hur Andrea skakade i hela kroppen.

-SLICKA MIIIIIIG! skrek hon och Ann-Britt tryckte sin mun i en varm kyss mot Andreas längtande kön. Spanjorskan stönade och vred sig, medan den äldre men mer oerfarna kvinnans mun började nafsa lite prövande.

Snart kom även hennes tunga ut från munnen och smaken av den våta fittan fick henne att tillfälligt tappa andan. Inte så att det inte var angenämt att smaka på fittan, utan det berodde på det faktum att hon hade svårt att förstå hur hon nu kunde låta sin mun och tunga tryckas mot en annan kvinnas fitta. Och hon som var gift och allt! Både Hannes ansikte och barnens dök upp i hennes huvud och samvetet fick sig en törn.

Men Ann-Britt fortsatte och slickade nu allt ivrigare och hårdare, allt eftersom Andrea stönade och flämtade.



Tiden flöt ihop och när Andrea till sist med ett gällt pipande kom, var Ann-Britt helt slut i käke och tunga. Hon hade fittsaft över hela ansiktet och flämtade, medan tungspetsen fladdrade över Andreas lilla klitta. Andrea tryckte händerna mot sina stora bröst och de plattades ut mot bröstkorgen så mycket som silikonet tillät. Bröstvårtorna var stenhårda, mörka och hon nöp sig själv och drog i dem.



Flämtade förr Ann-Britt ner i sängen och kände hur hon låg emot Andreas varma kropp. Vilken upplevelse! Tänk att saker kunde ändras så snabbt!



-Andrea? Hur mår…….

-Det finns inget att säga! Det här har aldrig hänt och inget av det kommer att tillåtas dyka upp i framtiden. Då kommer det att stå dig dyrt, Ann-Britt! sa Andrea med en aggressiv röst.

-V-vaa? utbrast Ann-Britt förvånat, medan Andrea vigt tog sig upp från sängen.

-Du hörde! Du glömmer detta och håll dig dessutom på stort avstånd från David! Tänk på att jag kan krossa dig som en mygga, din lilla sekreterarfitta!

-Men…?



Men Andrea hörde inte på, utan gick upp och drog på sig kläderna som plockats fram tidigare. Hon tog sina egna saker och lade dem i en plastpåse hon fick tag på i badrummet, innan hon gick ut från lägenheten utan ett ord.

Ann-Britt låg naken och stirrade mot hallen. Först förvånad, men allt eftersom mer och mer sårad. Allt hon gjort! Tagit hand om Andrea när hon mådde dåligt och dessutom knullat med henne.

Knullat var rätt ord. Det var vad som hade hänt. Ann-Britt hade riskerat både jobb och familj för något så billigt och elakt. Hon drog täcket till sig och såg till att hon hamnade inunder det. I mörkret under täcket grät hon sedan tills hon somnade.



Nästa dag försökte hon sminka sig efter att ha tagit beslutet att hon inte kunde sjukskriva sig första veckan på jobb. Det skulle dessutom visa hur svag hon var. Andrea skulle inte låta det passera obemärkt. Bättre då att jobba och tiga stilla. Sitt ansikte lyckades hon få färg på, men de röda ögonvitorna kunde hon inte sminka bort.

Hon fick helt enkelt försöka undvika ögonkontakt och samtal och i stället hålla sig på sitt rum så gott det gick.



Tack och lov såg hon inte till Andrea. Hon visste att hon var på kontoret, men hon höll väl sig på sitt rum. Ann-Britt såg det som ett tecken på att hon kanske också var människa och inte ville visa sig. Hon började andas ut och det gick allt bättre att jobba.

Lunchen hoppade hon över. Hon hade ändå ingen aptit, utan jobbade på med sina arbetsuppgifter.

Då kom SMS:et!

”Du missade lunchen! Möt mig på La Gondola 15.00”



Det var så klart från David. Hon hade inte sett honom heller idag, men uppenbarligen hade han koll på henne. Var han också involverad i övervakningen av sin personal? Hon visste inte, men det vore ju inte märkligt. Han var ju ändå chefen.

Hon svarade efter några minuter att hon skulle vara där.

Det kom ett svar direkt efter.

”Bra! Du får inte ha trosor eller bh på dig!”



Ann-Britt flämtade till. Hur skulle hon göra? Hon ville inte göra saker mer komplicerade, eller riskera att stöta sig med Andrea. Dock gick hon in på toaletten en stund innan och tog av sig sin bh och sina trosor och stoppade dem i sin handväska. När hon gick ut från toaletten, kände hon sig alldeles naken, som om alla kunde se hennes nakna kropp.

Röd om kinderna, skyndade hon sig ut från kontoret och tog trapporna ner, för att sedan gå bort mot den italienska restaurangen. Hovmästaren som tog emot, tittade en mikrosekund på hennes blus och hon var säker på att hennes bröstvårtor kunde anas, men ville inte titta ner själv, utan drog kavajen om sig.



Hon blev anvisad ett bord, återigen vid ett fönster, relativt avskilt. David var inte där. Hon lade ansiktet i händerna utan att tänka på sminket och andades snabbt och nervöst.

-Välkommen! hörde hon hans lugna röst säga.

Hon tittade hastigt upp och såg hur han analyserade hennes ansikte och röda ögon. Hon tittade undan.

-Jag ska beställa till oss! Du måste vara hungrig!

Han väntade inte på hennes svar, utan beställde snabbt in lite mat och en karaff med vin till dem båda. Han lät henne hämta sig och sade inget mer förrän maten kom.

-Så! Ät nu, Ann-Britt och berätta sedan!

Hon ville inte berätta, men åt den goda maten och glömde rent av att hon satt utan trosor och bh. Hon glömde till och med Andrea för stunden. Hon tänkte bara på David. Fast så skämdes hon också. Hemma hade Hannes hand om pojkarna och hade inte en aning om vad hon var insyltad i.

Det här förtjänade inte han. För första gången började hon fundera på att säga upp sig och flytta hem igen. Hon stod inte ut längre!



-Så! Det var gott hoppas jag! Du såg ut att behöva det!

-Tack! sa hon bara, fast knappt så att han hörde det. Han tittade länge på henne, sedan en snabb blick runt om dem, för att sedan betrakta den stiliga assistenten framför sig.

Servitören kom efter en stund och tog deras disk. Han tittade som hastigast på Ann-Britt som hängde en aning med huvudet. När han gått gjorde David ett litet visslande ljud mellan tänderna som fick henne att titta upp. Han log , lutade sig fram och sa åt henne vad hon skulle göra.



-Dra upp din kjol, Ann-Britt!

Hon satte sig lite mer rak i ryggen, men hade fortfarande händerna på bordet.

-Jag säger inte till dig en gång till! Dra…upp…din…kjol! sa han kallt leende. Ann-Britt visste att hon skulle göra det. Självklart ville hon inte. Det fanns ju flera anledningar. David var hennes chef. Hon var gift. Hon befann sig på en restaurang och dessutom skulle en man inte bara kunna säga så till en kvinna!

Men hon flyttade ner händerna till låren och drog sakta upp kjolen. Hon fick lyfta lite på baken för att kunna dra upp den tillräckligt långt.

-Så! Nu vill jag att du placerar dina fötter på utsidan av bordsbenen på vars en sida om dig!

Hon tvekade, men gav honom inte tillfälle att repetera uppgiften. Hon sökte upp de båda bordsbenen med fötterna och satte ner dem utanför, vilket i praktiken innebar att hennes ben nu var ordentligt särade där under. Hon kände luften mot sitt könshår.



-Bra!…….Bra! Håll mig i handen med din vänsterhand, Ann-Britt!

Hon lyfte handen och tag hans hand. Han kände hur den skakade. Ann-Britt tittade sig omkring, uppenbart orolig.

-Lugn! Ingen ser oss!

-Men tänk om…..

-Schhhh!



Ann-Britt tystnade och försökte sakta ner sin andhämtning.

-Ann-Britt! Nu vill jag att du beskriver vad som finns under bordet. Jag vill att du ska beskriva dig, så att jag kan se dig rakt genom träskivan!

-Ehhh! V-Vad? Hur……?

-Bara gör det! sa han och leendet försvann.



-Men herregud! David! Jag……Jag har inget som……Jag har inga trosor på mig! Och……jag är naken!………….Mina ben är särade på vars ett håll och…………man ser min……..mitt kön!

-Meeeer! viskade han till henne.

-Okej!……Okej! Jag är……..min mus är bar och exponerad! Den är lite hårig, jag har bara bikiniansat henne och……ja, den ser väl ut som alla andras?

-Detaljer!

-Faan!……..Okej! Håret är lite mörkare och det är lockigt och ganska tunt. Jag har en triangel av hår mellan benen och sedan har jag………själva springan där inunder. Blygdläpparna ligger tätt ihop………(här var hon tvungen att svälja och hämta andan)………och de är liksom känsliga och…Åhh, jag vet inte mer! Snälla! Plåga mig inte mer!



-Det bestämmer jag! Nu lägger du handen mellan dina ben och talar om för mig hur det känns!

Ann-Britt var nära till gråten, men lyckades ändå göra som han bett om.

-Nu har jag lagt handen över mitt kön! Jag känn……känner håret under handen!

-Hur känns det?

-Mjukt! Men ändå lite strävt! Jag……jag känner att jag är varm!

-Bra! Dra nu handen upp och ner! Tryck den mot din fitta, medan du smeker dig!



Hon svarade inte, men tittade på honom med blanka ögon. Han kunde se på hennes överarm och axel att hon hade börjat. Emellanåt, när ljudet i restaurangen tillfälligt sjönk, kunde han till och med höra ett mjukt frasande komma från det ställe, där hon nu vidrörde sig.

Hennes mun öppnades en aning och hon andandes djupt nu.

-Tala!

-Jag rör vid mig! Jag låter handen röra sig och känner hur……hur……

-Leta dig in i springan! In mellan dina svullna läppar! Låt dina fingertoppar komma in i värmen, Ann-Britt!

Hon flackade lite med blicken, men han såg på hennes ansikte att hon nu lät två- eller tre fingertoppar glida in mellan hennes läppar och nu borde hon känna hur våt hon var.

-Är du våt?

-J-Jaa!….Jaa! stönade hon.

-Bra! Kör in dina fingrar i fittan nu! Så långt in du kan!

Hon slickade sig nervöst om munnen när hon sökte rätt på sitt våta hål.

-Glöm inte berätta!

– Jag sätter två fingrar mot min slida!

-Vilka?

-Långfinger och ringfinger! Nu är fingertopparna precis där jag är som våtast!

David nickade.



-Nu för jag in dem! Åh, guud! viskade hon och blundade.

David hällde upp lite vin och lutade sig bakåt.

-De är inne nu! Jag är……så våt! Jag rör fingrarna inuti mig! Jag känner hur mjukt och oregelbundet det är inne i min slida! Det……det är skönt!

-Bra, Ann-Britt! Låt fingrarna bli alldeles våta av din fittsaft och sedan börjar du smeka din klitoris, tills du kommer!

-Ja, David! stönade hon och han såg hur hon rörde hela kroppen för att få in fingrarna i fittan, gång på gång. Strax började hon smeka sig och hon satte sig lite mer upprätt och tittade sig omkring igen. Ingen verkade lägga märke till henne, förutom David så klart.

Han lyfte sitt vinglas och skålade i luften mot henne, under tiden hon fingerpullade sig själv.



Det här var nog det mest främmande hon varit med om. Inte en chans att hon skulle ha trott att hon skulle sitta på en restaurang och fingerknulla sig själv framför sin chef! Otänkbart!

Men här satt hon och kände hur slidväggarna slöts om hennes fingrar och hon kunde ju heller inte förneka det faktum att hon var våt! Så våt att det bara måste bli en stor blöt fläck på stolen hon satt på, men Davids ögon var så befallande, så ……s充hon visste inte! Hon bara gjorde det han sade.



-Du får komma nu! sa han och satte ner glaset. Hon blev glad och smekte sig på just det sätt hon bara själv kunde och snart kände hon hur upphetsningen fick henne att brinna av kåthet och en orgasm som bara ville ut.

Hon ökade takten!



-Får det vara något mer? frågade servitören och tittade frågande på de båda. Han verkade uppriktigt förvånad av Ann-Britts röda ansikte och slutna ögon, som öppnades i panik när hon hörde honom.

-Ett glas champagne till damen, när hon är klar! sa David lugnt och nickade åt henne att fortsätta. Ann-Britt fick panikkänslor, men hade kommit för långt för att bry sig egentligen. Hon tittade bort från servitören och fortsatte att låta fingrarna glida snabbt över den hårda klittan och när hon kom, bet hon ihop tänderna och fick bara ur sig ett dämpat gnyende.

Hennes fötter sparkade under bordet och slutade inte förrän hon hade kommit fullt ut. Svettig i ansiktet, vände hon sig mot servitören, vars mun gapade stort.

-Örhhhm! Jag tror jag tar det där glaset nu! sa hon efter att ha harklat sig.

Servitören vände sig ljudlöst och gick för att hämta champagnen.



-Bra!……Mycket bra, Ann-Britt! Du kan dra ner kjolen nu!

Hon gjorde det och märkte att hon hade haft rätt. Stolen var blöt av fittsaft.

Servitören kom med glaset och hon tömde det rakt upp och ner! Det var nästan så att servitören fann det mer märkvärdigt än det han just bevittnat, men han sade ingenting, utan drog undan stolen när Ann-Britt reste sig.

De tackade för bra service och David gav mannen bra med dricks, när de gick. Väl utomhus hade klockan börjat bli sen. Ann-Britt var oerhört trött och ville gärna få det hela avslutat och gå hem, men David hade andra planer.



Han beställde en taxi, som snabbt kom och hämtade dem. De satte sig i baksätet och han angav sin hemadress för chauffören, som slog på taxametern och började köra. De pratade inte med varandra, David satt tyst och tittade ut genom fönstret som om han pendlade till jobb en morgon.

Ann-Britts hjärna hade nästan kortslutits. Hon försökte tänka klart, men tröttheten, hennes lesbiska debut med Andrea och Davids märkliga dominerande gjorde att hon inte fick ordning på tankarna. Just nu var hon långt ifrån den organisatoriska och effektiva yrkeskvinna och moder hon annars var.

Återigen undrade hon över vad det var som hände. Hon var väl ingen lättlurad liten artonåring på fyllan?



När taxin var framme, betalade David honom och gick därefter runt och öppnade dörren för Ann-Britt. Hon klev ur och mumlade fram ett tack till chauffören, som lugnt körde därifrån. David hade en lyxig villa en bit ut på landet, med havsutsikt och stora fruktträd runt huset. Huset var gammalt och vackert, men tillbyggt mot havet till.

Det var vitmålat och den nya delen hade stora glaspartier som Ann-Britt var glad över att slippa putsa. Samvetet fick sig plötsligt en påminnelse. Hon var inte här för att putsa fönster! Hon var här för………för att vad?

Vad skulle David göra med henne? Skulle han älska med henne? Skulle hon göra det? Hannes då?

Hon skämdes när David höll henne under armen och ledde henne mot dörren. Hon kände sig plötsligt så billig och lättlurad.



-David?

Han stannade upp.

-Jag…Jag kan inte! Förlåt!

-Jo, det vill du! Gå in! sa han lugnt, men bestämt och Ann-Britt hade inte mer att säga. Hon orkade inte. Var det då så att hon ändå ville? Hon försökte känna efter, men kom inte fram till något svar.



Han stängde dörren och tog henne hårt i armen, medan han slog in en lång kod till det avancerade inbrottslarmet. När han var färdig, vände han henne mot sig och började med en gång att ta av hennes kläder, men han var för hårdhänt. Han drog och slet med en iver som gjorde att hon trodde att han skulle ta sönder dem.

Hon försökte hjälpa till och snart stod hon sorgsen och alldeles naken på golvet. Inte ett plagg på sig! Det enda hon bar var sminket och smyckena. Det var inte lönt att dölja sig. David gick runt henne och tittade noga på hennes mogna kropp.

De tunga brösten med sina styva bröstvårtor, hennes breda höfter, den duniga triangeln av hår mellan benen, hennes vältränade ben och hennes ledsna ansikte.



-Gå! sa han bara och pekade på det håll han ville ha henne. Hon gick, men med tunga steg. Hon hade inte förtjänat att bli förnedrad på det här viset! Men ’ändå lät hon honom hållas!

Hon gick tills hon kom till en portal som ledde in i den nybyggda delen av huset. Om det såg modernt ut på utsidan, så gav insidan ett äldre intryck, med träpaneler i blankt, mörkt trä och lampor i mässing. Längs ena långväggen stod det bokhyllor med mängder av gamla böcker.

En eldstad, ett bord och en stor röd fåtölj fanns det också. Hon ställde sig mitt på golvet och väntade sig att David skulle ta plats i fåtöljen, vilket han mycket riktigt gjorde. Han slog sig ner och lade benen i kors och knäppte händerna över magen.



-Du är vacker! Inte alls som Andrea!

Hon tittade förvånat upp.

-Ja, jag ser att du blir förvånad! Hon följer kanske den gängse uppfattningen om hur en vacker kvinna ska se ut. Stora tuttar, plutande läppar, smal och exotisk! Men jag ser bara en trasig människa som söker bekräftelse och betalar dyrt för det! Du, däremot! Härliga mogna bröst! En kvinnas former och du söker inte uppmärksamhet, utan lever bara för att göra ett bra jobb, både på jobbet och hemma! Det gör en kvinna synnerligen vacker, Ann-Britt!

Hon bara gapade av förvåning och glömde totalt att hon stod naken inför honom för stunden.

-Du behöver inte säga någonting! Du behöver bara göra som jag säger!



Ann-Britt visste varken in eller ut just nu. Vad betydde allt det här? Hon hade redan gjort saker hon aldrig trott hon skulle göra, men trots allt det fina han nu sade till henne, så kände hon att det räckte nu.

-David! Jag……

-Tig!

-Men…

-Tig och kom hit! sa han med ett ansiktsuttryck som verkligen stod i kontrast med hur han nyss sett ut. Nu verkade han inte lika sympatisk!

-Gå runt mig!

Hon lydde och med skammen på nytt brännandes hennes kinder, gick hon långsamt runt den röda fåtöljen med händerna framför sitt underliv. David följde henne med ögonen och noterade hur hennes ben rörde sig, hur brösten gungade tungt och hur hon tittade ner i golvet.

-Stanna!

Hon stannade framför honom, men vände sig inte mot honom. Han reste sig upp och gick bort till bokhyllan, där han lyfte bort en hel rad av bokryggar som satt på en träskiva och avslöjade ett utrymme där bakom. Hon såg inte vad det innehöll, men snart vände han sig om.

I handen hade han en svart glänsande gummitingest, som Ann-Britt påminde sig ha sett någon gång i en tidning hon hittat i en av sina pojkars rum. Hon var rätt säker på att den inte var avsedd för det normala hålet, men storleken var ju…….



-Vad är det? frågade hon tyst, fast hon var rätt säker på svaret.

-Det är jag som pratar. Du svarar bara! Kliv upp med knäna i fåtöljen och håll om ryggstödet!

Hon stod helt stilla och undrade hur hon skulle komma undan. Han stod bara och tittade på henne, tills hon böjde ner huvudet och gick bort till fåtöljen och ställde sig på anvisat sätt. Att puta ut med baken på det viset, var oerhört genant och tårarna började rinna utan förvarning.

Det var inget David brydde sig om, utan han gick fram till Ann-Britt och lade ena handen på hennes runda skinka. Så lyfta han handen och lät den smiska till hennes skinka med ett hårt kallt ljud.

-Aaaaajjjjjjjjj! skrek hon.

”Klatsch!” lät det igen. Hon skrek.

Fem slag till fick hon, innan han slutade och nu kände hon hur smärtan tilltog och hur öm hennes hud var där bak.

-Bara slappna av, kära du! sa han lugnande som om det inte alls hade varit han som slagit henne. Hon snyftade och det rann tunt snor från hennes näsborrar, som droppade ner på hans fåtölj. Nu smekte han hennes brännande skinkor och han kände och klämde på dem.

”Klatsch!”

-Aaaaaaaaahhhhhh!

-Så! Lugn och fin, bara!

Hon visste varken in eller ut! Skulle hon låta honom göra vad han ville med henne?



Nu smekte han hennes bak igen och hon stelnade till när ett finger gled in mellan skinkorna och drog längs den mjuka dalen. När han lät sitt finger dras rätt över hennes lilla känsliga hål, stelnade hon till ytterligare.

David vände och fingret gled åter över det förbjudna hålet, gång på gång. Sedan kände hon hur kall seg vätska droppade ner just där han hade fingret. Med små mjuka rörelser cirklade han runt hålet för att sedan med lätt handlag smörja in det med glidmedel, vilket Ann-Britt korrekt antog att det var.



Hon stönade ynkligt, men det hindrade honom inte. Fingertoppen sattes till den lilla punkten och med skruvande rörelser, sökte fingret sig in genom det lilla hålet, medan Ann-Britt vred sig. Visst hade någon kanske frågat henne någon gång om sådant här, men det var inte hennes grej, så det var helt nytt för henne. Hannes hade aldrig visat intresse för hennes rumpa.

-Så! Nu är min fingertopp inne i din röv! Nu tänker jag köra in hela fingret med en gång! sa David lugnt som en doktor som utför en rutinåtgärd. Han hann inte säga mer förrän han snabbt gjorde det han just förvarnat henne om.



-Aaaaaaaaannnngghhhhhhhhh! skrek hon ut i fåtöljtyget. Det kändes inte som ett finger, mer som en jättegurka, men obehaget avtog snart och David fingerknullade henne med långa rytmiska stötar. Hon grät nu stilla och försökte förgäves att ignorera vilken situation hon nu befann sig i.

Hur kunde han göra så här mot henne?



Så drog han plötsligt ut fingret och hon andades ut. Men direkt därefter kände hon något nytt mot det inoljade hålet. Något större!

Han tryckte föremålet mot röven gång på gång, hårdare och hårdare! Han låg hela tiden på gränsen till vad hon klarade av, men hon märkte också att han fick in föremålet allt längre och längre. Efter kanske fyra-fem minuter tycktes hennes röv nästan bedövad och med en märklig känsla passerade den tjockaste punkten på analpluggen och den liksom gled in den sista biten av sig själv.



-Ooooooooooofffff! fick hon fram när det spände som mest. Det var första gången hon hade något där och hon var ändå lite förvånad av att det inte hade känts mer än vad det hade gjort. Fast hade man en gång fött barn, så var väl detta ingenting.

David tryckte lite på sexleksaken, som för att verkligen få den att stanna kvar. Men den satt där den satt! Ann-Britt hörde nu hur han tog av sig sina kläder, men vände sig inte om. Han kunde göra som han ville med henne.

Så kände hon ena handen på den ömma skinkan och sedan hur något nosade mot hennes fitta. Det var David som nu siktade in sig på hennes fitta med kuken och hon tryckte faktiskt baken bakåt för att han skulle komma åt bättre. Han fann sitt mål utan problem och tryckte sig ända in i hennes kropp.

Det kändes så oerhört mycket mer, nu när hennes rövhål var ockuperat, så mycket trängre och njutningskänslan spred sig i hennes mogna kropp, trots att hon inte hade godkänt hans närmanden. Eller hade hon det? Att hon inte protesterat mer än hon gjort, skulle så klart uppfattas av honom som att hon var med på det.



Han greppade hennes rumpa med fingrarna och hon kände hur starka händer han hade. Det gjorde ont, men det blandades upp med smärtan från hennes anal och hans kuk som nu gled ut och in i hennes fitta.

Nu knullade han henne hårt och tuttarna gungade vilt fram och tillbaka, bröstvårtorna gled längs tyget fåtöljens sittdyna.

-Du är verkligen en skön kvinna, Ann-Britt! Inte som den där slampan Andrea! Hon försöker jämt att komma mig nära, men hon äcklar mig! Du däremot, är just som en kvinna ska vara!



Ann-Britt svarade inte, utan stönade bara till när han stötte sig i henne. Han knullade henne en bra stund, innan han drog sig ur henne. Han vände på henne och dök ner mellan hennes ben och slickade hennes dyblöta fitta. Hon stönade högt och hindrade honom bara några sekunder, innan han hade tryckte benen åt sidorna. Hon sög in hennes blygdläppar och nafsade på dem med tänderna. Han körde upp tungan i hennes pirrande hål och slickade frenetiskt på den styva klittan.



Under tiden tog hon sina tunga bröst i händerna och smekte dem. David var duktig med munnen och det dröjde inte länge innan hon sparkade med benen så att hennes hälar slog in i hans rygg. Just som hon kom, drog han i analpluggen så att hennes hål töjdes ut än mer.

-Aaaaahhhhhhhh! Mmmmmmnnnnnn!

Han drog ut den tills den var som tjockast och juckade den fram och tillbaka, vilket fick Ann-Britt att stöna alltmer. Njutning blandad med skön smärta! Hennes stönanden övergick i små skrik när orgasmen nådde sin topp och då drog han ut pluggen ur hennes bak och körde istället in sin ena tumme, så att han kunde känna hur muskeln drog ihop sig runt den.

Hennes kropp skakade och så fort hon var klar, slutade han slicka hennes fitta och lät istället tungan smeka rumphålet. Den var varm och Ann-Britt fann det skönt att känna tungan där, eftersom det nyss gjort rätt ont. Hon drog i sina bröstvårtor och gnydde när efterdyningarna fick kroppen att skälva.



Så reste han på sig. Ann-Britt tittade upp på honom, alldeles matt i hela kroppen.

-Vad väntar du på? Du ska ta min kuk hela vägen ner i din hals och suga av mig! När jag kommer ska du ta hela satsen i munnen och du ska sedan svälja alltihop! Har du förstått!

-J-Ja! stammade hon. Det här var heller inget Hannes någonsin hade utsatt henne för. Hon var inte riktigt säker på hur hon skulle göra. Hon satte sig upp och böjde sig fram. David tog tag om hennes huvud och hon gapade reflexmässigt när kuken närmade sig hennes mun.

Den smakade av hennes fittsafter och fyllde upp hela munnen. Hon försökte ta honom så långt in det gick, men han ville än längre in. Han tryckte kuken hårt in i henne och när ollonet började tryckas ner i hennes hals, slog kräkreflexen till. Hon tryckte honom ifrån sig och böjde sig fram med illrött ansikte. Det kom inget kräk, men däremot massor av slemmig saliv. Han tryckte sig in i hennes mu igen med samma resultat.

Återigen tryckte hon bort honom och kände sig kräkfärdig.



-Slappna av bara! Du klarar det! sa han och tog nu tag bakom hennes huvud och under hennes haka, när han lät sin stake fylla hennes huvud igen. Denna gången kände hon hur kuken trängde ner i hennes hals, men lyckades på något oförklarligt sätt låta bli att kräkas. Han stönade högt när hans kukrot mötte hennes muns läppar.

Hon hade mycket svårt att andas, men han knullade hennes mun i en halv minut ungefär, innan han drog upp kuken igen. Ann-Britt böjde sig flämtande framåt och lät den tjocka klistriga saliven rinna från både näsa och mun.

-Åhhhhhhhh! Uuuurghhhhhh! Åååhhhhh! stönade hon mellan spottloskorna rakt ner på golvet. David var dock inte klar än. Han tog ett nytt grepp om hennes huvud och den blanka kuken, försvann återigen in i hennes mun. Det tog emot vid svalget, men sedan gled den ner i halsen igen. Han knullade henne lite längre den här gången och Ann-Britts tårar vällde från ögonen och saliv rann från mungiporna och ner på de gungande tuttarna.



Efter ca fyra minuters knullande av hennes mun och hals, kunde han inte längre hålla emot. Han drog upp kuken från halsen och lät henne suga av honom som vanligt. Hon höll på att kväljas, men det här var i alla fall bättre än att ha honom nere i halsen.

David tittade stolt ner på det blanka, ådriga skaftet och skrek rakt ut när ha sprutade all sin heta sperma i hennes mun. Han höll henne hårt så att hon inte skulle dra sig bakåt. Hon fick andas med näsan, medan munnen fylldes av hans satser som pumpades in i omgångar i hennes mun.

Till slut var han färdig och drog sakta ut kuken ur munnen på henne.



-Nu, Ann-Britt! Nu vill jag att du sväljer alltihop! Kom igen!

Ann-Britt ögon tårades och hon ville verkligen inte detta, det var klart. Men hon tittade in i hans upphetsade ögon och med en enorm viljeansträngning, svalde hon den heta, slemmiga och starkt smakande sperman.

Så fort den var nere, böjde hon sig framåt och kände hur det knöt sig i magen, när kroppen ville ha upp alt igen, men hon lyckades lugna sig och lade sig sedan flämtande bak i fåtöljen. David stod och tittade på henne och runkade vilt. Detta hade gjort honom enormt upphetsad och när hon tittade på hans stora kuk, kunde hon inte förstå hur hon fått ner den i sin hals, som för övrigt ömmade av ansträngningen. Även hennes bakhål ömmade så klart.



-Du sköter dig bra, Ann-Britt! Du får mig upphetsad! stönade David och fick en andra orgasm, som sprutade ut över hennes mage och några droppar landade i hennes könshår. När han var klar, satte han sig på knä och böjde sig fram över henne, för att sedan slicka i sig sin egen sperma, droppe för droppe.

Ann-Britt reagerade knappt på det, utan slöt ögonen och andades tungt av utmattning. David lämnade henne sedan och hon tog på sig sina kläder, så fort hon kunde. Han kom tillbaka iförd en glansig badrock, rökandes en pipa. Vem trodde han att han var? Hugh Hefner?

-Jag vill hem! sa hon och tittade skamset ner i golvet. Hur hade hon kunnat låta honom utnyttja henne på det här viset?

-Jag har redan ringt en taxi! sa han lugnt som om inget hänt.

-Jag………Jag……! försökte hon.

-Du har inget att säga! Vi ses på kontoret och vi behöver inte ha något lönesamtal, bara så att du vet! sa han leendes, som om det skulle hjälpa.



Hon gick ut till taxin och åkte hem. Tyst och med huvudet fullt av tankar på skam och moral. Hur hon hade svikit sin familj och sig själv. Hur hon hade tvingats till saker hon inte trodde sig själv kapabel till. Eller hade hon tvingats? Hade han hotat eller våldfört sig på henne? Hon blev inte klok på det.



Väl hemma, tog hon en lång, varm dusch, satte sig i soffan under en filt med ett stort glas vin och grät. Mest av skam, när hon tänkte på sin man som så tappert tog hand om barnen, när hon betedde sig som värsta slampan.



På morgonen var hon som väntat inte i bästa skick, men hon sminkade sig och gick till jobb i alla fall. På kontoret såg hon inte till David. Däremot såg hon Andrea och hon såg inte nådig ut. Visste hon vad som hänt? Ann-Britt såg i alla fall till att hålla ett stort avstånd till henne.

Strax innan lunch, smet hon ut från kontoret och hade sett till att hennes telefon var avstängd, så att hon inte kunde ta emot några SMS. Lättad smet hon ut genom dörren, men stötte direkt in i Rashid, IT-killen.

-Åh! Hej, Rashid! sa hon och försökte låta bli att se bilden av honom mumsande på hennes tuttar framför sig.

-Öhh! Hej! sa han och såg blygt på henne. Hon fick plötsligt ett infall.

-Rashid! Kom med här! sa hon och drog honom återigen upp för trappan.



Han följde lydigt med den äldre kvinnan. När de kommit ett par våningar högre upp och nu befann sig vid vindsdörren, där det fanns en liten plattform, stannade de.

-Rashid! Jag behöver veta en sak!

–Njaa…! sa han tvekande.

-Du måste berätta för mig om övervakningen igen.

-Nej! Det kan jag inte!

-Jo, du måste! Jag lovar dig att det kommer gagna dig!



Han tittade tveksamt på henne och sedan på hennes byst. Hon suckade.

-Ja! Det också! Men bara om du hjälper mig med allt du kan!

-Vad vill du veta? frågade han försiktigt.

-Jag vet att Andrea står bakom all övervakning! Har hon övervakning i Davids hem också?

-Nu är du inne på farligt vatten! sa han och verkade inte alls vilja samarbeta. Ann-Britt suckade och knäppte snabbt upp både kavaj och blus. Hon drog ner bh´n så att tuttarna hoppade ut och hans ögon klistrade sig fast vid dem. Hans händer följde strax därpå och sedan hans mun. Han sög och slickade hennes bröstvårtor, tills de var alldeles styva.

-Nå? sa hon.

-Upp med kjolen och ta av dig trosorna! beordrade han, oväntat myndigt. Hon tittade på honom, men han såg bestämd ut. Hon suckade igen, reste sig och drog upp sin kjol till midjan och därefter drog hon ner trosorna till golvet. Han stirrade hypnotiskt på hennes bruna triangel av hår mellan benen.

– Sätt dig ner och smek dig!

Hon gjorde som han sade, efter någon sekunds tvekan. Hennes fingrar gled över fittan, strök håret åt sidan och sedan in mellan sina fittläppar. Han stönade tyst och började snabbt dra ner sina byxor. Hans kuk stod redan rakt ut, den var inte lång, men desto tjockare.

Han lade sig över henne och hon styrde in honom mot det väntande hålet.

-Vi måste vara tysta! viskade hon och han nickade ivrigt, medan han juckade redan innan han kommit in i henne. Så fort han var inne, satte han igång som en furie. Hans rumpa gick upp och ner som en maskin och Ann-Britt kunde tydligt känna honom inuti sig. Hennes bröst dallrade och det smackade när deras hud möttes vid varje stöt.



-Bra! Kom igen, Rashid! Gör det skönt för mig! Knulla mig! Spruta din heta sperma i min våta fitta! viskade hon till honom, allt för att han skulle komma så fort som möjligt. Han stönade tyst och hade det stort leende på munnen, medan han njöt av Ann-Britts mogna kropp. Han visade ingen finess, utan knullade henne bara tills han kom. Ann-Britt fick hålla handen för hans mun, när han gnyende lät kuken rycka inuti henne och hans sats sakta fyllde hennes inre.



När han var färdig, rullade han av henne och de låg båda och flämtade.

-Vill du berätta nu, då?

-Vad vill du veta, exakt?



På eftermiddagen, klockan fem över fyra, kom polisen och hämtade in både David och Andrea till förhör. De blev kvar i häkte och Ann-Britts anmälan mot dem slogs upp stort i tidningar och press. Hon hade svårt att berätta för Hannes vad som hänt, men man får väl vara ärlig och säga att hon kanske friserade sanningen lite grann.

Filerna med det som spelats in i Davids hem, var avgörande för att fälla de bägge och till Ann-Britts stora lättnad kom de aldrig att bli offentliga.

Det var med stor glädje hon välkomnade BJ tillbaka som chef, då han blivit avskedad på otillräckliga grunder och an fick ett stort skadestånd av företaget. Han fick dessutom möjligheten att välja personal och valde då givetvis Ann-Britt till assistent. Hon hade nyss fått ett ännu större skadestånd och funderade på att ge sig av hemåt istället, men BJ´s vädjan fick henne att göra det hon hade kommit hit för.

Hon stannade för att visa att hon råkat ut för en tuff behandling, men att småbarnsmammor minsann var ännu tuffare!