Ängeln med dolda horn, del 1

Denna novell är en omskriven version utav sexscenerna i Margit Sandemos 25 bok i Sagan om Isfolket, Ängeln med dolda horn. Den är delvis omskriven utav mig för att bli godkänd utav reglerna på sidan. Hoppas ni gillar det. boken har jag för mig utspelar sig i mitten på 1800-talet och därför är det lite andra miljöer än idag.



Tula Backe var ett sådant där praktbarn, som alla föräldrar önskar sig. Robust, godmodig, rund och glad. Inga bekymmer als med henne i spädbans- och småbarnsåldern. Guldgula lockar och pigga ögon. En bred och skrattlysten min i ett kärnfriskt ansikte. Söt var hon också. Ett sådant där knubbigt charmtroll, som man fick lust att krama om ordentligt.



– Ett så förtjusande barn ni har fått, Gunilla och Erland! Sa besökande. Ett litet gudslån, en riktig liten kyrkängel!



Tula var en jävel. Men det talade hon inte om för någon. Hon kallade sig själv ”Ängeln med dolda horn” och hade mycket roligt åt det.



Redan i tidig ålder hade hon insett att folk tyckte bättre om snälla, glada och fogliga barn. Alltså blev hon snäll, glad och foglig. På ytan. Detta hade on också mycket roligt åt. Blev den fromma attityden henne för kvalmig ibland, så svor hon bara en ramsa i tysthet.



Svordomar hade hon snappat upp av drängarna på gården, och hon hade en alldeles speciell läggning för att förstå vilka uttryck som var värst och mest chockerande.



Tula avskydde att behöva gå till kyrkan på söndagar. Några gånger hade hon lyckats få stanna hemma på grund utav en plötslig feber eller huvudvärk. Dock gick inte det i längden. Hon var klok nog att fatta det. Hon avskydde gångerna hon var tvungen att följa med mer än hon skydde pesten. När hon dock satt på bänken i kyrkan och lyssnade på prästens dravel knöt hon händerna och drog många fula ramsor inombords.



Mångas blickar drogs till den lilla ängeln med guldhåret som bad så intensivt att knogarna vitnade. Var det en ängel som stigit ner till dem mån tro? Hon la ju ner så mycket kraft i sina böner och så intensivt hon bad. Hon tittade inte upp en enda gång.



Hade dessa människor kunnat läsa tankar hade de nog ramlat ur kyrkbänkarna.



– Helvete, helvete, helvete… Hon ägnade även några böner till prästen som pratade. Djävla, förbannade, helvetes skitgubbe. Måtte Fan ta dig och ditt pissprat.



I den stilen gick hennes tankar under de timmarna hon satt i kyrkan och lyssnade på ”dravlet”.



Under sin uppväxt hade hon varit väldigt rättfram och hennes väninnor tyckte ofta att hon var alldeles för frispråkig. Hon pratade om den gången hon råkat bevittna hur rättaren låg mellan kuskens frus ben, igen, och skakade okontrollerat. Alldeles nakna dessutom.

Hennes vänner förnekade detta omedelbart.



– Tula! Vuxna människor är aldrig nakna, det vet du väl!



Tula trodde nu rakt inte på detta och hennes ide bekräftades en dag då hon satt i stallet, på höskullen och tittade på den arbetande ynglingen som ryktade hästar. Vid denna tid var Tula tretton år gammal och tyckte ynglingen såg bra ut. Därför befann hon sig nu på höskullen.



Efter några minuter kom dock en av kokerskorna in i stallet och gick fram till ynglingen. Tula kunde se att tanten hade en mycket tunn klänning på sig som dessutom lämnade mycket utav den storma barmen bar. Tula kröp ner ännu en bit i höet så att de inte skulle upptäcka henne.



Kokerskan stod nu mycket nära mannen och drog då upp sina kjolar. Mannen var inte sen med att sticka in handen mellan hennes ben när han fått signal på vad kvinnan ville. Tula förstod inte så mycket av vad som hände och när hon blev vuxen glömde hon bort händelsen helt. Men just då så hade dröjt några sekunder innan ynglingen drog ner sina byxor och tryckte upp damen mot ena väggen.



Några dämpade stön hördes och sedan låg mannen ner med kokerskan över sig som red i full galopp. Det var nu inte längre några dämpade stön utan kvinnan skrek ut sin njutning för full hals och Tula såg hur ynglingen nervöst såg sig omkring. Antagligen rädd att någon skulle se den ytters genanta händelsen. Tula log för sig själv och kände hur det pirrade mellan benen. Hon drog upp sina kjolar och stoppade in handen mellan benen och smekte lite.



Efter någon minut gav ynglingen ifrån sig ett konstigt ljud och kvinnan log nöjt. Sedan reste hon sig upp och när mannen reste sig, daskade hon till honom på rumpan och gick ut ur ladan och rätade till sina kläder. Tula såg då sin första kuk. I efterhand förstod hon att den var så liten och slapp för att han ljust kommit. Men då trodde hon bara att den skulle se ut som en urvriden disktrasa. Hon var inte särskilt imponerad.



Tula var mycket, mycket nyfiken på vad mannen gjorde med sin snopp mellan en kvinnas ben som kunde få henne att bröla som en ko. Hon frågade sin mamma om det och hon sa bara att det skulle hon inte få veta. Att hon aldrig skulle låta en man lägga sig mellan hennes ben.



Tula hade en gång varit ute och gått i skogen i närheten där hon bodde. Hon hade kommit fram till en glänta och där, mitt i gläntan låg en man mellan en kvinnas ben och stötte. Tula gick lugnt och försiktigt fram till dem och satte sig bredvid och kollade. Ingen utav de två älskande hade sett att hon satt sig och fortsatte med sitt konstiga beteende ett bra tag till.



Sedan vände kvinnan på huvudet och såg flickebarnet sitta där och studera dem. Hon gav ifrån sig ett gällt skri och kämpade för att komma bort. Mannen upptäckte då också flickan som iakttog dem och for upp på benen. I ett klumpigt försök att dra upp sina byxor som låg vid fötterna snubblade han och föll. Kvinnan hade hunnit samla ihop sina kläder och kröp en bit bort innan hon kom sig upp på fötterna.



Tula hade dock hunnit se lite utav mannens kuk. Nu i full storlek och oj, så det kittlade i henne. Det hjälpte inte att mannen försökte hålla för den, hon hade redan sett den och vad den kunde användas till.



När hon kom hem den dagen tog hon fram ett talgljus och låste in sig i sitt rum. Där försökte hon på sig själv. Att föra in talgljuset men det tog snabbt stopp och hon kastade ifrån sig ljuset. Hon blev lite sur och korsade armarna över bröstet.



– Äsch! Det gör ju bara ont. Vuxna är bra dumma. Hon surade den dagen men nästa dag var hon lika nyfiken igen.



Två år senare hade Tula fyllt femton år och hon var fortfarande utan sin debut på området. Hon höll trots det skenet uppe och lossades vara glad och snäll.

En dag när hon skulle gå hem från en kyrkokörsträning såg hon hur en kista med sorgefölje bars ut ur ett av kapellen på kyrkogården. Kistan var så liten. Tula visste vem som låg inuti. Det var en åttaårig flicka från grannbyn som hittats skändad och strypt i skogen för några dagar sedan.



Uppståndelsens hade varit enorm, för det var inte första gången detta skedde. Hon var den fjärde flickan inom loppet utav två år som hittats på detta sätt. Alla förmanade den söta, snälla och oskyldiga Tula att inte gå ensam, alla var oroliga att de skulle missta henne till denna våldsman om hon inte var försiktig.



Körledaren i hennes sånggrupp var omtyckt utav alla. Dock tyckte Tula inte om att träffa honom med kören. Hon tyckte inte om kören över huvud taget eftersom den skedde i kyrkan, men hennes mamma hade insisterat på att hon med sin vackra röst bara måste vara med.



Körledaren var, enligt alla, en mycket sympatisk man som tyvärr hade förlorat en närstående på det tidigare nämnda sättet. Hans namn var Knutsson.



En dag efter träningen höll han kvar henne ensam. Hon hade inget emot det. Knutsson var snäll han och han hade alltid så vackra kravatter. Tula älskade att beundra dem. Idag var den violett i flera skiftningar. Han lade handen mjukt om hennes nacke och smekte det blonda håret.



– Tula lilla, vad ska vi göra med dig?

– Hur då? sa hon med storögt blå blick.

– Du är ju så duktig, mumlade Knutsson och såg på henne med bekymrade ögon.



Det fanns ett stänk av sorg i dem. Det var så klädsamt tyckte Tula, sett mot bakgrunden av barnaförlusten. Det var egentligen hans frus barn som dött, hon hade haft hennes redan innan hon gifte sig med honom. Han var en ganska vacker man i 40-årsåldern, en aning fyllig, men inte för mycket, precis lagom egentligen. Med mörka ögonbryn över lite simmiga drömmande ögon –sorgen, förstås- och kraftiga, sensuella läppar. Alla vuxna damer gjorde sig till för honom, så mycket att det var äckligt.



– Du sjunger ju så bra, fortsatte han och strök och strök hennes hår. Men du vägrar ju att uppträda.



Jag vägrar bara uppträda i kyrkan, vilket då blir nästan alltid tänkte hon och önskade samtidigt att han inte skulle smeka hennes hår så där.



– Jag sjöng ju i torsdags i Wexiö. Och i…

– Ja, ja, men det är som om du får panik så fort det blir allvar. Är du rädd för människor? De tycker alla att du är så söt och så duktig… Har en sådan fin röst.



Hur kan de tycka det när de inte hört mig sjunga? Tänkte hon för sig själv. Det var hemskt vad han darrade kom hon också att tänka på, och svettades! Det luktade så konstigt av honom nu. Som när det fanns en tjurgalen tjur i ladugården och tjuren bölade i sitt bås.



– Jag måste nog gå nu. Mor väntar. Hon ville komma bort härifrån så fort som möjligt.

– Javisst, sa han och släppte hennes nacke. Var bor du Tula?

Hon förklarade.

– Jaså, du. Nej där har jag aldrig varit. Sa han och hon tackade för dagen och gick ut.



Innan hon gick ut hann hon märka att han hade en stor bula frampå byxorna och hon kom att tänka på paret i skogen som hon sett två år innan. Hon fnittrade glatt och undrade var Knutsson tänkte på.



Knutsson blev stående och såg henne springa över den öppna platsen så att lockarna dansade. Hon där… den finaste av dem alla. Trots sin ålder så hade hon fortfarande ett barns runda lämmar och figur.



Dessa troskyldiga, rena ögon. Ett barn, ett verkligt, äkta barn. Mjuk hud, lite knubbig, varm… måste vara underbar att ta i. Röra vid. Huden.



Han händer letade redan sig i tankarna under hennes kjolar. Hur kunde hon se ut under den nätta klänningen, månntro? Få känna, få tränga in. Skriket de ger ifrån sig när de inser att det gör ont trots att de gett sin tillåtelse. Åh, det härliga skriket som fick allt att rasa hos honom. Oh det ljuvliga ögonblicket!



Det värkte och sprängde i honom, så han måste sätta sig ner med händerna fastknipna mellan benen. Det var länge sedan nu, alldeles för länge sedan. Det var en god ide han fått med dessa barnkörer lite var stans. Nära barn, kunna välja sin favorit och sin njutning… Dock gav alla barnen sin tillåtelse före, vilket gav honom mer. Egentligen protesterade de inte fören efter…



Han tog ofta bara flickor som var över femton, men fortfarande oskulder. Den lilla flickan från grannbyn hade varit en olyckshändelse. Han gillade inte när de var allt för små. Under femton var de för små, dock gillade han barnformer på en i de övre tonåren. Blev de kring arton var de för gamla tyckte han.



Tula var perfekt. Och dagen skulle snart komma när han inte behövde vänta längre.



Några dagar senare skuttade Tula på vägen från byn till deras hus som låg en bit utanför byn. Det gick en man på vägen och hon tyckte det var något bekant över honom. När hon kom närmare såg hon att det var körledare Knutsson som gick där. Hon tänkte glatt att då kunde de ju ta sällskap.



Han verkade glatt överraskad över att se henne.



– Nej, se Tula! Ja du sa ju att du bodde här, det hade jag glömt.



Han ville inte säga att sedan hon talat om var hon bodde så hade han väntat flera timmar i skogsbrynet på att hon skulle komma själv. Hans upphetsning hade bara stigit de senaste dagarna och det hade nu växt till ett vulkan artat tryck. Han hade lite svårt att andas. Hon var ljuvligare än någon han tidigare haft. Som en nygräddad, rund och härlig kaka. En liten gudsängel, åh, hur skulle han stå ut de sista minuterna?



– Jag följde efter en liten kanin, den såg skadad ut och jag ville hjälpa den. Dock sprang den in i skogen för en liten stund sedan. Jag tänkte gå in och leta efter den. Vill du hjälpa mig? Han log stelt mot henne.

– Du kommer inte hitta den igen, sa hon nyktert.

– Jag trodde du var en sann djurvän, det har man sagt mig. Jag tyckte jag såg blodspår också.



Hon rykte på axlarna och undrade varför han så gärna ville ha med henne. Hon tänkte på deras möte tidigare och blev nyfiken.



– Vi kan ju alltid titta om vi hittar den, sa hon med en ängels röst. Men vill den gömma sig så klarar den det, trots att den är skadad.



De gick över diket och in i skogen och snart var de gömda för omvärlden. Knutsson ledde henne längre och längre in i skogen och längre och längre bort ifrån omvärlden. Efter flera hundra meter stannade han och satte sig på den mossklädda marken.



– Nej nu lönar det sig inte att söka mer. Sa han.



Han klappade på platsen bredvid sig och hon gick och satte sig. Han hoppade så att han satt lite närmare henne. Lite väl nära tyckte Tula, men lät honom hållas.



– Är det inte skönt att sitta såhär? Frågade han. Han luktade tjur igen.

– Jo, svarade hon, tämligen ointresserad utav hans fråga och mer intresserad utav bula i hans byxor som växte och växte.



Han la en arm om hennes skuldror.



– Du är allt bra söt du, Tula. Hur gammal är du?

– Femton, snart sexton.

– Då har du en pojkvän redan?

– Pojkvän? Jo, men han bor så långt borta. I Norge. Jag har bara träffat honom en gång. Det var länge sedan nu.

– Fick han smeka dig lite då? frågade Knutsson och Tula såg hur svetten trängde fram i hans panna.

– Vad för något? Äsch, nej sånt larv!

– Det är inte larv. Det är ganska skönt. Som så här…



Knutsson strök med sin hand över hennes arm. Nedifrån och uppåt, så de fina fjunen reste sig. Han började andas tyngre varje gång hans hand råkade nudda de små brösten.



Vad i all världen var det här! Tula blev nyfiken och lät honom hållas. Hans hand smög sig ner i hennes halsringning och trevade efter de toppiga brösten. Så småskrattade han låg och nervöst.



– Inte så mycket där, du är ju inte mer än ett barn så…



Tula blev lite förolämpad och tittade på honom.



– Det är de visst! Sa hon och började snöra upp livet. Mina är större än de andras i kören. Jag har kollat det.



Nu var snörningslivet helt uppe och Knutsson kunde se de små skära bröstvårtorna som var lite upphöjda på de nästan omärkbara kullarna. Han flämtade och slickade sig om läpparna.



– Ja nu ser jag, sa han och klappade sig på knät. Kom och sätt dig här i mitt knä Tula så att jag ser bättre.

– Mamma säger att jag är för stor för att sitta i farbröders knä. Jag antar att jag är för tung för det. Hon lät så troskyldig som hon bara kunde och öppnade livet lite mer.

– Men du skulle ju kunna lägga dig ner? Med knäna uppdragna. Det är skönt och det är du inte för gammal för. Han flåsade som en blåsbälg vid detta laget och han började fingra vid sin livrem.



Ytters road gjorde Tula som han sa och började ana vad detta skulle leda till. När hon la sig passade hon även på att dra upp sina kjolar så att de ramlade ner på hennes mage och lämnade hennes underliv helt blottat. Snabbt stoppade han ner sin hand mellan hennes ben och kände på hennes fitta. Den var lite våt och han började undra om hon verkligen var orörd.



Hon skrattade lite och rörde sig lite mot hans hand när han stoppade in ett finger i hennes inre. Det var skönt upptäckte hon och undrade vad som varit felet förra gången hon provade med talgljuset. De vuxnas lekar var kanske inte så dumma ändå.



– Nu, nu äntligen… Sa han efter ett tag och hans röst lät konstigt. Alldeles grötig tyckte hon. Han böjde ner sitt huvud mellan hennes ben och tryckte tungan mot den lilla knoppen strax ovanför det ljuvliga hålet.



Den lilla flickkroppen ryckte till och hon gav ifrån sig ett långt stön. Sedan började han slicka henne mellan benen och lapade i sig hennes safter. Hon smakade underbart.



– Vad farbror än gör så får han inte sluta sa hon, och avlutade meningen med ännu en lång stön.



Knutsson höll på att spricka och drog snabbt fram sin kuk och lade sig över henne. Kuken nosade henne mellan benen och hon tittade på honom med stora ögon. När han tryckte på lite gjorde hon en grimas och han njöt. Nu snar skulle det komma. Det han längtat efter så länge nu.



Med en stöt så kom hans ollon i den oknullade fittan. Hon skrek till lite och vred sig för att komma loss. Han log brett och tryckte på lite till. Hon var så trång. Inte den minsta fitta han kommit in i, men den skönaste. Hennes hull kändes underbart under honom. Han drog sig ur en bit och stötte in igen. Han höll fast henne för att hon inte skulle åla sig så värst.



– Det gör ont Knutsson. Kan du inte sluta? Snälla.

– Nej, det är såhär det ska vara. Det ska göra ont. Det är det som är skönt. Du är bara för dum för att fatta det. Skrik nu.



Han drog sig ur henne och stötte in igen. När hon tänkte efter så var det lite skönt faktiskt och efter några stötar till ville hon inte att han skulle sluta. Hon stönade och han sa åt henne att skrika. Han ökade takten och hon njöt. När han böjde sitt huvud ner och bet henne i ena bröstvårtan flämtade hon till och vred sig lite. Ett skri kom även över hennes läppar.



Han sög på den lilla knoppen som nu styvnat och ökade takten ytterligare. Han stötte ut och in ur henne så fort att man kunde jämföra honom med en kanin under parningssäsong. Hon stönade och flämtade och förstod nu vad det var de vuxna gillade så mycket med det här. Hon fick en orgasm och hennes rygg böjde sig i en båge och hon skakade. Något så skönt hade hon aldrig varit med om. Att han endast gjorde det för att hon skulle få ont brydde hon sig inte om.



Han var frustrerad. Hon skulle skrika. Annars gick det inte för honom. Hon var tvungen att skrika annars skulle ju halva nöjet vara borta!



Han fick en ide. Han drog sig snabbt ut och vände henne om så hon stod på alla fyra. Rörelsen hade varit så plötslig att Tula inte han stoppa den. Knutsson riktade in kuken och tryckte in ollonet i hennes anal.



Han gillade inte att komma in bakvägen, men han visste att det fick flick-slynorna att skrika. Och det lyckades nu med.



Tula kastade sig framåt och skrek. Inte att litet skri, utan ett riktigt: FY FAN I HELVETES JÄVLA RÖVHÅL! -Skrik.



Hon hade kastat sig framåt så att Knutsson tappade taget om henne och nu var hon som en vildkatt. Hon visade sin rätta personlighet. Han hade gjort henne illa och hon fattade nu att det måste vara han som var illgärningsmannen. Han som dödat alla de små flickorna, inklusive hans eget barn. Hon hade förstådd det redan när han trängde in i henne i fittan, men hon hade tänkt utnyttja honom först.



Hon reste sig upp, gick fram till honom och satte foten på hans bröst och tryckte ner honom på rygg. Visst Tula var liten, men när hon var arg fick hon en oerhörd kraft. Som om djävulen själv levde i henne.



”Ängeln med dolda horn” var en mycket bra beskrivning utav henne egentligen.



Nu glödde hennes ögon när hon tittade på honom. Han kröp ihop inför hennes blick. Om blickar kunde döda, skulle han vara förintad. Hon tog sats och sparkade honom så hårt hon bara kunde i skrevet.



– Må du brinna i helvetes alla eldar innan Fan själv tar dig som riddjur. Jävla horbock. Må du bli riden utav helvetes alla demoner innan du får brinna i helvetes eviga eldar.



Med det sagt och gjort, gick hon därifrån och rätade till sina kläder. När hon kom hem, var hon samma glada, snälla och fogliga flicka hon alltid varit. Körledaren flyttade snabbt ifrån trakten och lämnade sin fru bakom sig. Hon var förkrossad, och likaså alla andra kvinnor i byn som gjorde sig till inför honom.



Tula var nöjd med sig själv. Hon gillade att lura alla. Hon gillade att bli knullad och skulle se till att hon blev det igen. Knutsson hade inte skadat henne heller.







Detta är del ett.