Hans händer var varma när de vilade på hennes midja, och Maria kände hur hela hon smälte. Det var något med sättet han rörde sig på – självklart, nästan som om han redan visste exakt vad hon behövde. Hon hade aldrig varit med om det tidigare, att någon bara… tog initiativet utan att tveka.
Han lutade sig nära hennes öra, så nära att hans läppar snuddade vid hennes hud.
“Du darrar,” viskade han. “Är det för att du vill det här… eller för att du är rädd för hur mycket du vill det?”
Hennes röst svek henne. Hon försökte svara, men allt som kom ut var ett mjukt, skamligt läte. Han log mot henne, ett långsamt, roat leende som fick henne att känna sig avslöjad på det mest upphetsande sättet.
“Kom,” sa han och tog hennes hand.
Han ledde henne bort från folket, mot dörren som gick ut till en smal bakgård med dunkelt ljus från en ensam lampa. Den kalla luften slog mot hennes hud, men det gjorde bara känslan starkare, råare. Hon var där för att tappa kontrollen – och nu hade hon gjort sitt val.
Han stannade med henne mot väggen, pressade henne mjukt men bestämt med kroppen. Hon kände hans värme genom kläderna, hans tyngd, hans intention. Hennes hjärta hamrade.
“Är det så här du vill ha det?” frågade han och höll hennes blick, som om han ville tvinga henne att säga det hon annars aldrig skulle våga.
Maria svalde.
“Ja…” Andetaget var knappt hörbart. “Jag vill känna mig… du vet.”
Han lutade pannan mot hennes.
“Säg det.”
Hon blundade, brände av skam och lust på samma gång.
“Jag vill känna mig som en… slampa.”
Orden hängde i luften, tyngre än hon trott, laddade som elektricitet. Hennes kinder hettade. Men så fort hon sagt det kände hon hur något inom henne öppnades – en dörr hon hållit låst i flera år.
Hans leende förändrades. Det blev mörkare, djupare.
“Bra,” sa han. “Då vet jag precis hur jag ska ta hand om dig.”
Hans händer gled upp längs hennes sidor, långsamt, prövande, som om han ville memorera varje kurva. Han tog hennes haka mellan fingrarna och vinklade upp hennes ansikte.
“Du behöver inte gömma någonting här ute,” sa han. “Inte din hunger. Inte din fantasi. Inte den du egentligen vill vara.”
En flämtning undslapp henne. Hon visste inte längre om det var kyla, hetta eller ren förväntan som fick henne att skaka.
Han drog henne närmare, lät sina händer vila farligt lågt på hennes höfter.
“Jag bestämmer tempot,” sa han. “Du följer. Och du njuter av varje sekund.”
Hans röst var som sammet över stål – varm, men orubblig. Det var precis det Maria alltid längtat efter utan att våga erkänna det: någon som tog kommandot, någon som gjorde henne fri genom att ta ifrån henne kontrollen.
Barens svaga ljud hördes på avstånd, men här ute var det bara de två. Hon kände sig osedd och samtidigt helt genomskådad.
“Du är så vacker när du ger efter,” sa han lågt. “Som om du väntat på det här i… åratal.”
Hon kunde inte förneka det. Hon ville inte.
När han sen drog sina fingrar över hennes lår, långsamt och medvetet, sköt en våg av värme genom henne som nästan fick hennes knän att ge vika. Hennes andning var snabb, oregelbunden. Hon hade aldrig känt sig så levande.
“Fortsätt,” pressade hon fram.
“Det kommer jag,” sa han. “Men du ska be mig om det. Ordentligt.”
Hans röst var så mjuk, men tonen var en order.
Maria stirrade på honom, genomblöt av lust och nervositet. Hennes stolthet höll emot några sekunder. Sen gav den vika – precis som hon ville.
“Snälla…” viskade hon. “Gör vad du vill med mig.”
Hans blick blev mörk och nöjd.
“Bra. Då börjar vi.”
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym