Det sista minnet

Det sista minnet



Vilken vacker dag. Kristallblå himmel med luft som är så ren att det nästan känns som is. Våren har kommit och trädens gröna färg formligen sprutar av klorofyll som formligen suger i sig ljuset och värmen från solen. Jag sitter på en skön bänk placerad under en ek som står helt ensam på toppen av en låg kulle. Runt omkring oss, mig och eken, sluttar en öppen äng svagt ner mot skogen. Den lilla kullen vi befinner oss på gör att jag ser ut över träden, västerut ligger havet ett par kilometer bort. Perfekt.



Bredvid mig står Reda. En Personlig Mobil Assistent, eller vad jag kallar för hjälpreda. Eftersom jag inte vill ge ett riktigt namn åt en robot så får det bli Reda. Nånstans i världen finns det säkert fortfarande människor som faktiskt heter Reda, men så får det bli. Jag tittar på Reda och minns hur robotarna, eller Hubotar som de ett tag kallades fram till 2047 utvecklades till att bli mer och mer människoliknande. Deras AI var en sak, men kombinationen med att det till slut blev svårt att skilja en Hubot från en riktig människa ledde till slut till upplopp runt hela världen. Märkligt hur fort det gick, så fort att företag och stater blev tagna på sängen av människors motvilja att hubotarna blev svåra att identifiera. Jag tror vi helt enkelt blev rädda, instinktivt uppfattade vi hubotarna som nån sorts ny ras so hotade människor. Fascinerande. Efter de världsomspännande oroligheterna fastställdes snabbt världsvida regler som i princip slog fast nivån på AI och att robotar tydligt måste kunna identifieras Reda liknar mest en svävande snögubbe, vit med stora blå ”ögon”. Jag kommer ihåg en animerad film från länge sedan, Wall-E, där en avancerad droid återvände till en Jord lämnad öde av mänskligheten. EVE eller nåt sånt hette den. Lite så, fast större, ser min Reda ut.

Ja, idag är den perfekta dagen. Året är 2101 och jag är gammal. Inte trött, inte sjuk. Bara ensam. Reda kommunicerar med mina nanobotar och har full koll på mitt hälsotillstånd. Ibland tror jag nästan att den kan läsa mina tankar när den kommer med kaffe, eller lagar mat precis när suget väcks i min kropp. Nanobotarna i min kropp tar snabbt hand om de sjuka celler som då och då dyker upp och gentekniken har i praktiken stoppat åldrandet. Åtminstone det fysiska. Jag ser ut ungefär som jag gjorde när jag var 27. 1996. Herregud så länge sedan. Jag har för länge sedan slutat bry mig om att räkna ut min ålder. Jag tror det var när min sista vän från barndomen lämnade oss. Sedan dess känns det som att jag bara gått omkring, ensam med mina minnen. Jag har sett allt jag vill se, upplevt allt jag vill uppleva. Alla mysterier är avslöjade. Alla utom ett. Minnet rullar fram med samma styrka som vanligt. Minnet av en doft, minnet av en gåta som aldrig avslöjades.

”Reda, kom närmare.” Det är dags nu. Dags för mig att avslöja min gåta, mitt enda oavslutade kapitel. Jag har aldrig berättat om detta för någon levande själ och nu när jag inte har några människor kvar att lämna över gåtan till så finns bara Reda kvar. Jag sätter mig tillrätta i skuggan av eken och börjar berätta. ”Reda, jag kommer nu berätta om något som hänt mig. Något som till viss del format och styrt mitt liv, och alltid varit en del av det. Lyssna noga, du behöver förstå det här”.



”Händelsen inträffade under vårvintern när jag var 15 år. Vi var ett gäng konfirmander som var på ett läger i Jäkkviks Fjällgård nära Arjeplog. Jag var intresserad av utbildningen och diskussionerna men var den enda som svarade nekande när frågan kom om man trodde på Gud. Jag har alltid varit nyfiken och törsten efter lärande har varit min största drivkraft. Så varför var jag där? Ja, det var liksom nånting man gjorde. Jag var aldrig pressad till det, mest nyfiken. Och så var jag 15. Tjejer. En chans att umgås med tjejer var nog det som lockade allra mest. Jag var en blyg kille, vågade i stort sett aldrig visa mina känslor. Inte så att jag inte umgicks med tjejer, vi hade ett gäng som brukade hänga med varandra. Ibland var vi få, ibland många och ofta både tjejer och killar. Jag var intresserad av några av tjejerna, men det blev liksom aldrig läge. Eller snarare, jag visste inte hur jag skulle skapa ett läge, gick alltid och väntade på att det liksom skulle dyka upp av sig själv. Otaliga var de kvällar och nätter när jag låg och tänkte ”Varför gjorde jag inte si, eller sade så?” Tror inte jag var den enda tonåringen med samma problem i och för sig.” Jag lutar mig tillbaka och tar en klunk från glaset med apelsinjuice.



”Var var jag? Jo, konfirmandlägret. Vår grupp hade haft några träffar innan själva lägret. Det var en salig blandning ungdomar från olika delar av kommunen. Några som jag kände, många jag kände igen och ett fåtal jag aldrig stött på tidigare. Definitivt ett antal flickor vars kroppar fick hormonerna att rusa. Bussresan gick lite som väntat. Som vanligt med en ny konstellation av människor så måste olika roller sättas. Vem är den coola killen, tuffa tjejen. Vilka är högljudda, vilka är tysta. Några hävdar sig genom att snacka sex, vad de har gjort. Jag sitter mest tillbakalutad och läser en bok. Jag har aldrig varit mobbad, är en i gänget som inte sticker ut. När puberteten kom så visade det sig att jag nästan utan veta hur det gick till lade på mig en del muskler. Faktiskt var jag rätt nöjd med min kropp, atletisk utan att egentligen behöva anstränga mig. Min frisyr var lite standard med lång lugg som jag hela tiden fick slänga åt sidan. Det enda jag var lite obekväm med var storleken på min snopp. Som alla killar var det nåt som jämfördes och mättes och jag tyckte att min kunde vara större. Dumheter så klart men tonåren skall väl fyllas med nån ångest.”



”Hur som helst, efter bussresan kommer vi fram till kursgården. Ett fint hus i två våningar och källare, stor matsal/allrum, bastu och stora rum med våningssängar och bord vi kom att sitta vid under gruppuppgifter. Platsen ligger vid Hornavan, Sveriges djupaste sjö som den här tiden på året är täckt av is och med fjällen i bakgrunden. Kungsleden passerar nära. En fantastiskt vacker plats helt enkelt. Vi började med det obligatoriska vem-sover-var-stöket. Jag vill gärna ha lugn och ro så när jag upptäckte lite mindre sovrum i källaren tog jag snabbt plats där tillsammans med en god vän. Rummet var ganska litet, med egen toalett och ett litet källarfönster som sagt högt upp på väggen. Tyvärr blir min kompis sjuk efter två dar och blir tvungen att åka hem. Jag får frågan om jag flytta in till några andra, men trivs rätt bra att få sova själv. Jag är ingen nattuggla och går gärna och lägger mig, om inte tidigt så åtminstone inte väldigt sent.”



”Vi kom snabbt tillrätta, fick middag och började med lite presentationer och övningar för att bättre lära känna varandra. Sedan gick dagarna sin gilla gång, olika friluftsaktiviteter blandat med lektioner, diskussioner och sånt som hör konfirmationen till. Jag, och alla andra antar jag, spanade på de andra deltagarna. Det var några som helt enkelt såg väldigt bra ut, men mer och mer började några av dem sticka ut för mig. Det var speciellt två som såg väldigt bra ut, men framför allt inte behövde hävda sig på olika sätt. De kändes trygga i sig själva, starka men, likt mig själv, nöjda med att hålla sig i bakgrunden. De höll ofta ihop när vi själva fick välja sammansättningen på arbetsgrupper och jag försökte diskret, tror jag, ansluta till samma grupper. De skrattade åt mina skämt och delade en del av mina intressen.”



”Näst sista kvällen var det tur för vår halva av lägerdeltagarna att ha ett lägerbål uppe på fjällsidan. Vi hade blivit skjutsade på skoterkälkar upp till ett vindskydd med eldstad. Mörkret hade fallit och himlen var klar och täckt av stjärnor. Vi grillade lite korv, sjöng och hade det väldigt mysigt. Plötsligt började norrskenet bölja över himlen. En fantastisk syn liknande ett grönt sidendraperi som fladdrar i vinden. Plötsligt känner jag hur en av de två tjejerna, som till min glädje tagit plats bredvid mig, smyger in sin hand under min arm och lägger den på mitt ben. Jag tittar mot henne och får en blyg blick och ett leende innan hon vänder ansiktet upp mot himlen i beundran över skådespelet där uppe. Mitt hjärta slår så hårt så jag tror det skall hoppa ur bröstkorgen och jag tar hennes hand i min egen. Så sitter vi i stillhet, jag slits mellan den nästan fysiska njutningen av situationen och tankar som virvlar runt i min hjärna och skriker ”vad fan skall jag göra nu, sabba inte det här!!!” Hon trycker sig lite närmare mig samtidigt som jag ser hennes kompis på andra sidan elden. Hon tittar mot oss, fångar min blick och ler lite. Ärligt talat känner jag mig lite svimfärdig.”



”Till slut hör vi skotrarna som kommer tillbaka för att återigen föra ner oss till fjällgården. Ledarna börjar släcka elden och jag grips nästan av panik. Vad skall jag göra, vad skall jag säga? Till slut är det inte nåt annat att göra än att släppa taget om hennes hand, vi ställer oss upp för att samla ihop renfällarna, hoppa ner i kälkarna och återvända. Stunden av ren magi är över.”



”Väl tillbaka är det sent. Vi växlar några blickar och leenden och pirret i magen fortsätter med oförminskad styrka. Men till slut går jag till mot sovrum, borstar tänderna och kryper till kojs. Jag kan naturligtvis inte somna, tankarna spelar upp kvällens händelser gång på gång. Den här gången tänker jag dock inte så mycket på vad jag borde ha gjort i stället, utan jag försöker mer pränta in minnena. Jag vill aldrig glömma kvällen, känslan av lycka från att sitta bredvid henne. Som du märker, Reda, säger jag inte hennes namn. Det har försvunnit från mitt minne och jag vill inte tappa mer. Det är därför jag berättar detta för dig. Jag vill sluta förlora dessa minnen.” En tår faller nerför min kind när känslan av förlust plötsligt och utan förvarning slår mig. Jag torkar bort den, blickar igen ut över landskapet där en vindil får det långa gräset att svaja.



”Jag känner att jag inte kommer somna den här natten. Klockan har blivit tre på morgonen, men jag vill inte somna, vill inte släppa taget om det som skett. Mörkret i rummet är nästan totalt, det är bara en spalt av ljus från gårdsbelysningen som faller ner genom det lilla fönstret. Plötsligt hör jag nått. Ett litet ljud från dörren. Jag ser inget men det låter som fjädern som rör sig när handtaget sakta trycks ner. Jag ligger helt stilla på rygg när jag försöker urskilja det lilla ljudet. Det blir tyst igen och jag anar hur dörren sakta öppnas. Så blir allt helt stilla. Vad händer? Skall jag säga nåt? Jag ligger tyst och stilla, blir rädd för att skrämma bort den som öppnat dörren. Kan det vara hon? Jag anar hur dörren sakta öppnas och hur någon kommer in i rummet. Så stängs dörren och handtaget ger återigen ifrån sig små gnisslande ljud när det släpps upp. Den som kom in står länge helt stilla och jag försöker genom nästan helt slutna ögon se vem det är. Jag vet vad jag hoppas, men hon kan väl inte smyga in till mig mitt i natten? Jag har aldrig legat med en tjej, har aldrig hånglat. Lite kyssar och smekningar över kläderna är så långt jag kommit så den här situationen är helt ny. Om det nu är en sån situation? Jag beslutar mig för att låtsas sova, att inte skrämma iväg vem det nu är. Med ögonen nu helt slutna försöker jag få min kropp att slappna av, att vara naturligt ledig. Med synen ur spel så är det hörseln som går på högvarv. Jag hör ljud som jag tror kommer från fötter mot det hårda, kalla golvet. De låter lite mer på den slipade betongen, men så försvinner ljudet när de kommer till trasmattan bredvid sängen. Tystnad. Jag håller andan när jag plötsligt kommer ihåg att sovande människor faktiskt andas och med en liten suck andas jag ut igen. Så hör jag en fot som sätts ner på den hårda betongen igen, bort från mig! Nästan i panik rör jag mig lite under täcket. Tystnad igen. Jag väntar på nästa ljud, vad gör jag om hon börjar gå ut? Jag vet ju inte ens vem som smugit in i rummet, tänk om det inte är hon, hon jag suttit bredvid med hennes hand i min? Plötsligt anar jag hur personen närmar sig igen. Fortfarande med slutna ögon försöker jag tolka varje uns av ljud. Jag tror jag hör andetag en bit bort när plötsligt ett lätt luftdrag rör min kind. Jag rycker till och förstår att personen är mycket närmare än jag trodde. Så lågt att jag nästan är osäker på om jag verkligen hör det anar jag hur hon viskar mitt namn. En gång till, vad gör jag nu? Skall jag svara eller riskerar det att skrämma bort henne? Nu har jag åtminstone hört att det är en tjejröst, men så lågt att jag inte känner igen den. Jag beslutar mig för att fortsätta låtsas sova, om hon ville väcka mig hade hon väl talat högre?”



”Tystnaden faller igen och inget händer under vad som känns som flera minuter. Till slut rör jag mig lite, fortfarande helt täckt av mitt täcke som ligger strax under hakan. Ljuset från fönstret faller över mitt ansikte och bröst vilket gör det ännu svårare att se in i det omgivande mörkret. Om jag nu hade vågat öppna mina ögon vilket jag nu definitivt inte gör. Jag vill nästan skrika GÖR NÅT, både till mig och henne när jag tycker mig känna hur täcket rör sig en aning under min haka. Sakta börjar det vikas tillbaka, ner över mitt bröst. Centimeter för centimeter känner jag hur mitt bröst blottas. Tur att det är ganska varmt i rummet, hade varit svårt att ligga och låtsas sova med gåshud. Nu är hela min bröstkorg blottad, jag ligger med ena armen längs med sidan och andra tvärs över magen, fortfarande dold av täcket. Fortfarande enbart med hörseln till hjälp tycker jag mig ana hur hon lutar sig över mig och det är då det händer. En doft når min näsa. En doft jag aldrig känt innan och aldrig senare. Inte parfym, inte schampo. En doft av människa, av kvinna. Det här är mitt mysterium, det jag sökt hela mitt liv men aldrig funnit efter denna natt! Jag har varit med många kvinnor genom åren, upplevt många saker, men aldrig har denna doft nått mig en andra gång.”



Jag känner en fjäderlätt beröring mot min kind som måste komma från hennes hår. Hon verkar vara nära rakt ovanför mitt ansikte eftersom även andedräkten känns mot mina läppar. Hon rör sig ner mot min bröstkorg. Nu känns inget hår, men jag anar hennes andedräkt mot mitt vänstra bröst som är närmast henne. Plötsligt växer luftdraget, hon blåser lätt mot mitt bröst och min bröstvårta styvnar direkt. Huden runt den knottrar sig under hennes direkta andedräkt och min andhämtning blir ytlig av chocken. Jag tvingar mig själv att återigen andas djupare när hon slutar blåsa. Måtte hon inte sluta. Snälla, snälla. Återigen känner jag hennes andedräkt mot mitt bröst men inte med samma riktade verkan. Jag känner det mjuka tyget från hennes pyjamas eller nattlinne mot min arm när hon lutar sig närmare. Så, utan förvarning, är det något som snuddar vid toppen av min bröstvårta. Jag drar efter andan och rörelsen slutar. Återigen tvingar jag mig själv att slappna av, verka normal. Beröringen fortsätter, ytterst på toppen av den nu stenhårda bröstvårtan, och andedräkten runt omkring gör att jag drar slutsatsen att det måste vara hennes tunga. Tungspetsen fortsätter att röra sig mot toppen, sedan runt sidorna vilket gör att den också kommer i kontakt med vårtgården som också blivit väldigt känslig. Vilken känsla! Hur kan något så litet, så enkelt som en minimal beröring skapa sån vällust? Kanske är det just det lilla, det minimala som gör det? Jag njuter i fulla drag av både situationen och känslan. Njutning, spänning och rädsla att det plötsligt skall ta slut. Jag märker hur hon lyfter sig upp för att flytta sig till mitt högra bröst. Samma sak händer där, bröstvårtan är sedan länge styv i upphetsning när hon närmar sig och till slut låter tungspetsen nå den. Det känns som om nerverna får kortslutning av den lätta beröringen. Jag känner tyget från hennes nattkläder glida över min bröstkorg när hon så återigen drar sig tillbaka. Jag suckar till men hör ljudet av tyg som dras över hud. Inte min hud. Hon måste göra nåt med pyjamasen/nattlinne men jag kan inte öppna mina ögon hur gärna jag än vill. Tystnad igen, men jag anar hur hon nu står bredvid min säng i stället för som tidigare då hon måste ha stått på knä. Jag hör hennes andetag och märker hur hon nu verkar böja sig ner över min bröstkorg. Är det hennes händer som nu vilar mot sängen på båda sidorna av mig? Jag känner små rörelser i madrassen som kommer från vad som måste vara hennes händer. Den här gången kommer det ingen andedräkt mot min hud, men jag anar en värme. Är det… Jag rycker nästan till när min vänstra bröstvårta återigen utsätts för en beröring som den här gången känns annorlunda. Inte lika fokuserat tryck, inte den lätta vätan från tungspetsen. Ett finger? Nej, det här har en mjukare känsla, inte som en fingertopp. Så slår det mig. Hennes egen bröstvårta! Hon måste luta sig över mig med stöd av sina händer och för sin ena bröstvårta över min. Jag matchar för mitt inre känslan jag upplever med bilden av hur hennes bröstvårta förs över min, jag känner hur den blir en aning hårdare och antar att även hon njuter av beröringen, och att hennes bröstvårtor styvnar och blir hårdare. Jag tycker mig höra att svagt stön undslippa hennes läppar när hon förmodligen byter så att hennes andra bröstvårta får komma i kontakt med min. Efter några sekunder av detta reser hon sig en aning, flyttar på händerna högre upp på sängen. Vad händer nu? Ett par sekunder senare får jag svar på frågan när jag känner en beröring mot mina läppar. En mjuk känsla av något som lätt dras först över läpparna och sedan mitt mellan dem. Det är hennes bröstvårta som nu glider över och mellan mina läppar. Jag kan inte hålla mig stilla utan särar dem en aning, precis så att bröstvårtan omsluts lite mer. Nu hör jag tydligt en suck från henne när hon drar först ena sedan sin andra bröstvårta över min mun. Jag slits mellan önskan att suga in den i min mun, att rulla hennes bröstvårta mellan mina läppar, spela med tungspetsen över den på samma sätt som hon gjort med mig, och risken att det skulle döda hela situationen.”



”Återigen reser hon sig upp, lyfter sig bort från mig. Den här gången dröjer det inte många sekunder innan jag känner hur hon fortsätter att vika ner täcket längre och längre. Hennes försiktighet har minskat en aning, men hon rör sig fortfarande med långsamma rörelser. Jag gissar att hennes kåthet växer i takt med min egen. Jag kommer att tänka på att även hon måste ha legat sömnlös dessa timmar, hur hennes tankar måste ha lett henne till att göra detta. Hon måste vara väldigt upphetsad och jag är tacksam att jag är mottagaren. Vem det nu är som kommit till mig. Hon har nu blottlagt hela min överkropp och fortsätter att sakta rulla undan täcket. Till saken hör att jag sover naken sedan många år. Inte när jag delar rum, men eftersom min rumskompis inte var kvar längre så… Min kuk har sedan länge styvnat och har legat obekvämt nervikt under täckets tyngd. Jag märker hur hon rullar saktare när kanten av täcket passerar magen och till slut blottar mina pubeshår. Hon stannar till och jag ryser när hennes fingertoppar försiktigt snuddar håren. Så fortsätter hon rulla undan täcket och jag känner hur den svalare luften når min hårda kuk. Även hon stannar upp igen och jag antar att det svaga ljuset som faller över mig tillåter henne att se vad som nu blottats. Lite överraskande känner jag hur hon med lätt beröring snuddar vid den lena huden på min bultande kuk. Min upphetsning är nu så stor att jag plötsligt blir orolig. Hur skall jag undvika att inte komma här i sängen, jag har ju aldrig upplevt känslan av någon annans hand mot mig på detta sätt, än mindre någon som rör vid min penis. Isbjörnar, bada i isvak, rulla sig i snö, fula monster. Desperationen växer i samma takt som den fjäderlätta beröringen fortsätter. Hon stryker försiktigt fingrarna över styvheten, följer blodådrorna som fyller kuken till sprängningsgränsen. SMACK! Täcket har åkt ner tillräckligt långt för att släppa taget och min penis firar friheten genom att sprätta upp som en stålfjäder och daskar till mot magen. Den hänger nu fritt i luften ovanför min mage och rör sig en aning i takt med min puls. När detta sker hör jag ett kvävt ”shit!” från henne och allt blir återigen helt tyst och stilla.”



”Jag undrar om hon fortfarande tror att jag sover, eller om jag skall visa att jag är vaken. Mina tankar avbryts av känslan av hennes andedräkt som återigen når min hud. Den här gången är det min mage som njuter av denna mer än lätta beröring innan den dröjer sig över penisen. Undersidan, som nu vätter uppåt, smeks av luften från hennes andetag. Hon verkar studera min kuk, ser hur den rör sig bultande, formen av skaftet och övergången till ollonet. Jag blundar fortfarande men klarar inte av att hålla mina ögon slutna. Försiktigt öppnar jag dem så att en smal springa gör det möjligt för mig att ana hur hon håller sitt huvud ovanför min kuk. Ljuset från fönstret som faller över mitt ansikte gör att jag är lite bländad så jag kan fortfarande inte se några detaljer. Jag kan med nöd och näppe se att hon bär ett ganska kort nattlinne som nu återigen fallit ner längs hennes kropp. Återigen stelnar jag till när hon plötsligt kysser min penis, mitt på skaftet. Hon dröjer lite, flyttar sig en aning innan nästa kyss faller högst upp på undersidan av ollonet. Nästa kyss faller på samma plats men denna gång dröjer hennes läppar kvar i kontakt med min hud innan jag känner hur hennes tunga glider fram och tar över beröringen. Hon glider med tungan, först i små cirklar uppe på toppen av ollonet som fortfarande döljs av förhuden, innan hon sedan med slingrande rörelser slickar sig neråt längs skaftet. Återigen hör jag ett stön från henne och ser hur hennes ena arm rör sig nära hennes kropp. Det verkar som att hon kanske smeker sig själv med den handen och stöder sig mot sängen med den andra. Ytterligare några svaga stön kommer från henne innan hon nästan med ett ryck reser sig upp. Snabbt stänger jag den lilla glipan som tillåtit mig att åtminstone ana vad som skett. Den här gången tar det bara några sekunder innan jag återigen märker ganska kraftiga rörelser i madrassen. Den här gången tyngs den ner märkbart mycket längre än tidigare och i höjd med min höft. Jag vågar glänta på ögonlocken igen och ser hennes fötter på ömse sida om höften. Hon står upp i sängen och grenslar mig. Jag sluter ögonen igen och sängen gungar till lite när hon sakta sänker sig ner mot mig. Nästa sak som händer är att jag återigen känner en beröring mot min styva kuk, fast denna gång är det inte strävheten från en tunga eller känslan av fingertoppar. Det är tyg och det tar ett par sekunder innan jag förstår att det måste vara hennes trosor som nu lätt pressas mot mig. Återigen drabbas jag nästan av kåtslag när jag inser att hon står på huk över mig och gnider sitt sköte mot min kuk. Jag känner hur tyget som först glider lätt men snart känns det strävare, som att friktionen ökar. Till slut förstår jag att det är fukten från hennes fitta som sprider sig genom tyget. Hennes kåthet är nu rätt tydlig med häftigare rörelser och större och större tryck mot min kuk.”



”Åhhh”. Hon utstöter ett nu ljudligt stön och ställer sig återigen upp och kliver av från sängen. Jag hör nu ljudet av nåt plagg som faller till golvet innan hon nu ganska oförsiktigt återigen kliver upp på sängen i den nu bekanta positionen grenslandes mig. Jag känner hur hon sjunker ner mot mig, fast inte på precis samma sätt som förut. Nu går hon ner på knä, jag känner hennes ben snudda vid mina höfter, lutar sig fram och sätter händerna bredvid mitt huvud. Jag känner hennes bröstvårtor glida över mitt bröst, komma i kontakt med mina fortfarande styva vårtor innan de rör sig vidare. Hon lutar sig närmare och låter en större del av hennes toppiga bröst glida i kontakt med min kropp. Hennes andhämtning kommer nu blandat med små gnyenden när hon lutar sig tillbaka och reser sig en aning innan hon tvekar och blir stilla. Jag känner hur hon sätter ner sina händer ganska nära fötterna. Jag måste röra mig lite och när jag lyfter höfterna några millimeter händer det. Jag känner hur huden på min kuk snuddar vid henne igen. Den här gången utan nåt tyglager emellan. Jag sjunker ner igen men den sekundsnabba beröringen kommer jag aldrig glömma. Jag vill ha mer och är tydligen inte ensam om det eftersom hon nu sjunker ner så hennes sköte når min kuk. Hon för sitt underliv fram och tillbaka, varje gång med hårdare tryck mot kuken och efter ett par drag känner jag hur hennes fittläppar särar på sig. Ett ännu högre stön kommer från henne och jag känner hur huden på kuken snabbt fuktas av safterna från hennes våta fitta. Fortfarande på huk rör hon höfterna i snabbare takt använder min kuk för att smeka, gnugga sina fittläppar och klitoris. Jag är hennes redskap och njuter i fulla drag. Jag har ingen aning om hon fortfarande tror att jag sover, hon är någon annanstans och oavsett är det nu ingen av oss som bryr sig. Hennes stön övergår till gnyenden som blir kortare, skarpare och längtande. Hon måste vara nära att komma när hon så tar ena handen och placerar den under kuken, mellan den och min kropp, för att sedan pressa den hårt mot sig. Hennes hand trycker toppen av kuken mot vad jag antar är hennes klitta och hennes rörelser övergår plötsligt till ryck och skälvningar samtidigt som hennes gny fortsätter utan att ta slut i ett kvävt skri samtidigt som hon skakar av orgasmen som böljar genom hennes kropp. Upplevelsen av att hon kommer över min kuk som blir ännu blötare av saften som orgasmen pressar ur hennes fitta gör att ryckningarna jag känt från roten av min kuk avslutas i min egen orgasm. Min sperma pumpas gång på gång genom min stenhårda kuk, ut genom toppen av ollonet och hamnar i hennes hand som fortfarande pressar kuken mot hennes fitta. Mina stön blandas med hennes gnyenden när våra unga kroppar skälver av njutning.



Efter vad som känns som en evighet hör jag återigen ett svagt ”shit” från henne. Jag låtsas fortfarande sova när hon, nu med större försiktighet, kliver av från sängen. Jag hör svaga ljud och märker hur hon försiktigt torkar av min mage från sperman och hennes safter. Det blir en hel del kvar, men det är inget jag kommer säga till om. Mer ljud av vad jag förmodar kommer från att hon tar på sig sitt nattlinne. Så… tystnad. Jag är helt stilla när hennes rörelser i rummet stannar av. Under några sekunder händer ingenting innan jag hör hennes tassande över golvet följt av dörren som försiktigt öppnas och sedan stängs. Jag ligger stilla, slår upp mina ögon och njuter av vad som just skett. Mina händer glider över min mage som definitivt bär spår av det som just hänt. Min sperma har jag ofta känt på magen, men nu finns det också en hinna av sekret från hennes fitta. Spåren av henne, och hennes orgasm är härliga att glida med fingrarna genom. Till slut ställer jag mig upp på lite darriga ben, går till toaletten och tvättar av mig alla spår av natten.

Nästa dag minns jag som i ett töcken. Lägret avslutades, vi packade ihop och satte oss på bussen hem. Jag försökte fånga blicken från ”min” tjej från fjället, men hon tittade varje gång bort och verkade försöka undvika mig. Desperat tittade jag mot hennes kompis som bara skakade på axlarna i en gest som verkade indikera att hon var ovetande om vad som gjort att hennes väninna betedde sig som hon gjorde. Jag såg hur hon gick bort till henne och sade nåt, tog tag om axlarna men hur ”min” tjej slet sig undan och sprang undan. Jag kände mig helt förstörd. Var det hon som kommit till mig? Varför reagerade hon på detta sätt? Var det mitt fel, hade jag förstört nåt genom att låtsas sova och låta det som hände ske? När vi efter en miserabel bussresa lämnade varandra försökte jag igen fånga hennes blick. Den här gången tittade hon upp mot mig i förbipasserande och det enda jag minns är tårarna i hennes ögon. När hon passerade mig kände jag doften av hennes parfym, men inte doften från natten. Var det hon? Spelade det någon roll om det var hon som kommit till mig eller inte? Det var sista gången jag såg henne. Jag beslöt mig för att inte konfirmera mig eftersom jag under konfirmationen bekräftat för mig själv att jag inte hade någon gudstro så den ceremonin var jag aldrig med på.”



”Reda, resten av mitt liv har jag hela tiden varit på jakt efter den där doften. Det har inte styrt mitt liv men har hela tiden funnits där. Letandet efter lösningen på det enda mysterium som finns kvar efter alla dessa år. Nu är jag trött. Trött på letandet, trött på ensamheten. Trött på jakten efter den doften. Det räcker nu. Förstår du mig, Reda?”

”Ja, jag förstår” Redas mjuka harmonier kommer i kontrast till min röst som fast stämbanden är de hos en ung man färgas av åren hos en gammal.

Vilken vacker dag. En perfekt dag. Jag lägger mig ner på gräset under eken, känner hur den ljumma vinden som sveper över gräset också glider över min kropp. Jag känner dess smekning, ljusets värme, lukterna från gräs, träd och jord.

Jag ligger och njuter av närheten till naturen när jag plötsligt rycker till. Måste ha somnat. En oro sprider sig genom mig utan att jag förstår vad som händer. Pulsen ökar och jag förstår inte vad som händer. Något sker, en aning närmar sig ytan av mitt medvetande och kommer överraskande till ytan. Doften! Är det verkligen… Omöjligt, men ändå inte… Det är samma doft som från den natten! Min kropp, mitt undermedvetna måste ha reagerat innan mitt medvetna jag registrerade den. Jag öppnar ögonen och blir omedelbart bländad av solen som står högt upp på himlen. Jag blinkar bort tårarna som bildats när en skepnad tar ett steg fram och omges av skenet från en sol som blir starkare och starkare.

”Vem där? Vem är det?”

”Hej, det är jag. Jag har saknat dig så. Vill du komma med mig?”

”…Ja. Ja, det vill jag.”

………

………

[28JUL2101 HUMCENT från RDA1342]

*Objekt GD690298 terminerad på egen önskan*

*Objekt kremerat*

*Objekt GD690298 sista objekt på denna planet. RDA1342 redo för omplacering*

SLUT