HÄXAN del 1

Det fanns inget jag ville göra alls. Mina föräldrar var oroliga, mina lärare likaså. Jag var inte ”som alla andra”. Det är något akut som många vuxna verkar ha mer problem med än andra. Att anpassa sig till Svenssons normer och aldrig sticka upp. Eller ta mer utrymme än vad omgivningen bestämt och tillåter åt en. Det finns alltid någon ”Farao” i alla samhällsinstitutioner, arbetsplatser, i forskar och akademivärlden. Någon som bestämt ska ha foten på din rygg – hela ditt liv. Någon som ger pyttesmå ransoner jämfört med vad du hade rätten till. Och att du sedan ska anpassa dig till och acceptera det som en del av livets lott.



Jag ville inte heller vara som alla andra, inte se ut som dom, prata som dom, gå som dom, göra ”som-alla-andra” grejer. Ja, jag kände t o m en stolthet över att inte vara som alla andra. För ”alla andra” gjorde mig illa. Alla andra var elaka, bakfalska och baksluga. Alla andra hade alltid en dold agenda i precis allt de företog sig och sa. Verkade det ofarligt kan man ge sig sjutton på att de gillrat någon form av fälla åt en bara för att få nöjet att skratta åt mig. Det hade hänt mer än en gång och jag var så jävla less på det.



Jag började se ner på den här sortens människor. Tyckte de liknade apor i en bur. Sådana djur skapar sig hierarkier och rangordningar som ett sätt att överleva fångenskap. Ofria varelser som tar ut sin frustration på varandra. Som känner av att de i själva verket lever i en värld där de likt filmen Matrix i själva verket ligger i behållare med någon slajmig sörja och slangar i vartenda hål du kan tänka dig. De var dessutom så förbannat förutsägbara. Du kunde numrera deras kommentarer i följdordning, de sa samma sak – varenda jävla dag. Allt hade syftet att befästa deras egen förträfflighet.



Jag undrar vad fan det egentligen är med killar som spelar… ishockey? Är det sporten som skapar dessa förvrängda karikatyrer till män. Som får för sig att de ständigt ska kuva och dominera? Kanske de i själva verket inbillar sig att hela livet är en hockeyrink där de ska tackla varenda människa in i sargen så tänderna flyger? De verkar helt sjuka på bekräftelse. De utmärker sig på gymnastiken och simningen och låter inte en jävel få simma fortare än dem. Sker det så står de och väntar på personen efter skolan. Vad som sker då behöver jag inte ens berätta. De som gjort det går ännu med tandställning och mitella.



En sak visste jag de inte hade en chans på mig i. Det var samtliga andra ämnen i skolan – matte, fysik, kemi, biologi, samhällskunskap, historia, slöjd, teknik… ja, nämn vad du vill och jag drog ifrån dem så det rök om det. Självklart såg de inte mellan fingrarna för en sådan nesa. Jag fick stryk av hockeykillarna men höll armarna i kors så de inte kunde träffa gaddarna. Dock fick de in en massa träffar i revbenen och nämnda armar vilket resulterade i tallriks-stora blåmärken. De varnade mig för att va bättre än dem igen. Till deras stora besvikelse hände det igen och igen och igen. Slutligen ledsnade de på att puckla på mig för jag slutade aldrig att vara – EXCELLENT!



Jag hade inga ambitioner att bli en atlet eller idrottsman. Den avsmak jag fått för allt vad sport heter, bar dessa finniga grobianer bar skulden till. De hade gjort att jag totalt tappat intresset. Idrott var för mig synonymt med påtvingad grupptillhörighet, mobbing och översittarfasoner.



Där har du ännu en faktor – gillar du inte sport, ja då blir du ännu konstigare och utanför. Villkoret för om samhällets dörrar ska öppnas eller stängas verkar stå och falla med om du gillar – sport. Detta adderades till mitt redan digra register av att vara miffo, nördig, patetisk nolla och totalt ute. Jag hade bara ren tur att jag inte också var överviktig. Då hade cirkeln varit sluten.



Till och med deras farsor hängde på och snackade skit när de såg en på affären eller någon annan offentlig plats. Värst var tränaren för det lokala hockeyteamet. För att göra eländet värre var han också skolans gymnastiklärare. Ni kan ju bara gissa vilka som premierades då det var dags att skriva betyg. Inte fan var det dem som borde ha haft det. Reinhold Gunnarsson var rena personifieringen av Darvins tes om ”de starkas överlevnad”. Hans son, Morgan, den värste av dem alla, sponsrades och påhejades av sin far. Manlighet är för sådana att sätta sig på och dominera så många som bara är möjligt under den tid man vandrar på detta jordklot. Härska och regera.



Jag var sjutton år och ännu oskuld. Inte heller ful utan såg på det hela ganska bra ut. Men dejting var det ingen idé att jag sysslade med. Detta var också något hockegorillorna såg till att påminna mig om. Även deras flickvänner lät snacket sprida sig. Så snart hånades jag av i stort sett alla, flickor som pojkar. Tjejerna brukade vika upp sina tröjor och visa brösten då jag gick förbi och sedan fnittra.



– Titta vad du aldrig kommer att fåååå, Tim!



De gömde sig bakom och förvrängde min gångstil till en pantomin. Ja, det fanns alla förutsättningar att göra mig till ett nervvrak. Jag var uträknad av precis ALLA!!



En dag i min förgård till helvetet började en ny tjej i klassen. Hon klev in i klassrummet med säkra steg och utan minsta tvekan. Jag kunde se hur det störde de andra tjejerna som hade sin rangordning utstakat från mest betydelsefull till minst. Var det någon som skulle kunna kvala in till skönhetsdrottning på skolan så var det definitivt HON. Tjejen var nästan huvudet längre än de andra tjejerna i klassen. Hon var blondin med otroligt vackert självfall som slutade i en fläta med rosett vid ländryggen. På sig hade hon en svart ribbad tröja med snören som hängde längs med ärmarna. I övrigt jeans och vanliga lågskor. Kanske inget extraordinärt men du kunde känna att den tjejen ”ägde” så fort hon kom in i lektionssalen. Morgan var först att vissla. Hon reagerade knappt.



Magister Anders Paulsson, såg förvirringen och presenterade henne.



– Ja, mina kära elever. Vi har fått en ny klasskamrat, Chiara Balzani. Nyss hitkommen från Italien där hon bott med sin svenska mamma och italienske far. Stämmer det?

Chiara nickade och log.



– Chiara talar perfekt svenska och ska gå i vår klass ända tills tredje året. Jag vill att ni tar väl hand om henne.



– Lita du på det majjen, svarade Morgan och blinkade åt sina ”undersåtar”. Sedan formade han fingrarna på ena handen till en ring och juckade ut och in med pekfingret. De flesta skrattade utom hans flickvän Lena som insåg att hon snart skulle bli detroniserad. Hon blängde med mörka bruna ögon på nykomlingen.



– Vill du berätta litet för oss om vem du är, Chiara?



– Gärna, jag har vuxit upp i Turin. Pappa jobbade som chefsingenjör på Fiat och ritade samt konstruerade modeller åt bl a Ferrari. Mamma var hemmafru. Med pappas lön behövde hon inte jobba alls. Så jag var van vid att alltid ha mamma hemma vilket var underbart. Mamma jobbade som fotomodell i Milano tills hon träffade pappa. De gifte sig här hemma i Sverige men flyttade samma vecka till Turin där jag vuxit upp. Jag har en lillebror, Milo som också börjat i ett mellanstadium här på orten. Ja… vet inte vad jag ska säga mer… Jo, pappa fick jobb på BMW här i Sverige där han gör i stort sett samma sak som i Turin.



– Gillar du sport?



– Fotboll så klart, svarade Chiara. Juventus e laget.



– Inte Milan och Roma då?



– Visst, dom e bra men Juventus är bäst.



– Hockey då?



– Naeehh… Italien har inga vidare hockeylag vet du…



Någon skrattade och fick en grym blick av Morgan som drog fingret över halsen till svar åt personen ifråga. Han hämtade sig och utbrast:



– Öhhh majjen….



– Jaaa, Morgan… (suck!)



– Kan man ställa vilken fråga som helst? Magistern såg på Chiara som nickade.



– Kan jag få en dejt med dig efter skoldagen är slut? Chiara tittade på honom och växlade fot. Log med ena mungipan.



– Ehhh… tror inte det… förresten så har du ju en tjej… eller hur? Var det… Lena?



Alla såg förvånat på varandra. Hur fan kunde hon veta det? Hon hade ju just kommit in i rummet. Alla satt och gapade. Lovisa, en annan av tjejerna, som befann sig allra längst ner av alla tjejerna i hierarkin, fann sig och frågade:



– Har du någon hobby eller sånt du är intresserad av? Nu log Chiara och en lång stunds tystnad följde.



– Mmmm… men… jag vet inte om jag törs säga det.



– Kom igen nu, utbrast Lennart, bästis med Morgan och hans absoluta side kick.



– Mmmm… okej då… jag är… häxa.



– Det är väl alla brudar… eller? Morgan sökte casha in poänger och fick lydiga flatskratt av sina kumpaner. Tjejerna vände sig om och blängde förebrående på Morgan. Någon knackade sitt pekfinger menande på tinningen. Han gav henne långfingret. Chiara såg medlidsamt på honom.



– Ska du förvandla oss till grodor nu då? fortsatte Morgan.



– Nej men förvandlad…… det kommer den här klassen att bli och jag behöver ingen kristallkula för att säga att den börjar med tuffingen där borta som kör sina ”one-liners” där bak. Chiara log lömskt och log.



– Milan! utbrast han trotsigt.



– Juventus, svarade Chiara återigen. Eller hur, Morgan? Hon såg in i hans ögon och det var som om jag kunde förnimma en laserstråle komma från hennes ljusbruna ögon.



– M-m-m-iiii-laaaan… Juv… j-j-j-j… uuuventuus!! Nu glodde alla förvånat på honom. Morgan hade aldrig förlorat en argumentation – någonsin. Lärarna hade tuffa timmar då han satt i klassrummet. Han hade en tendens att alltid ta över lektionerna och göra dem till ett spektakel. Nu satt han med ögon stora som golfbollar medan hans mesar till underhuggare förvånat såg skolans självproklamerade Führer kapitulera och det inför… en tjej!!?!



– Se.. det var väl inte svårt, Morgan, eller hur??! Snart blir du nog supporter ska du se. Forza! Hon höjde knytnäven i luften och log med hopknipna ögon.



Nu brast i alla fall tjejerna till i ett gapskratt. Lena var dock tyst. Svartsjukan lyste i hennes ögon och redan smidde hon konspirationsplaner. Hon såg med avundsjuka på Chiaras perfekta former och uppenbarligen stora bröst. Chiara satte sig ner och lektionen fortsatte. Ingen av tjejerna vågade närma sig henne eller visa var i lektionsboken vi befann oss. Allt av rädsla för… Lena. Chiara bläddrade och slog självsäkert upp exakt den rätta sidan.



Magister såg dock problematiken med henne sittande ensam på sin bänk med en ledig bänkplats. Morgan gjorde redan ansats att flytta sig dit då Anders sa:



– Tim, du är ju duktig på ämnena, du kan väl sätta dig bredvid Chiara och se till att hon kommer igång? Seså, ingen tvekan! Kom och sätt dig här!



Han klappade uppfordrande på sitsen. Morgan och hans polare gjorde tecken med fingrarna och pruttade med munnen. Anders hötte med fingret. Jag såg mig tvekande omkring. Hade fortfarande ont i vänster sida av bröstkorgen efter sista omgången regn av sparkar så jag tvekade. Gick fram till tjejernas fnissande och grabbarnas burop:



– Nördman! Nördman! Se vicken’ stördman! Nördman! Nördman!



När jag satte mig bredvid henne såg hon fram emot tavlan och lyssnade uppmärksamt på vad Anders sa. Med en suck tog jag upp läroboken från ryggsäcken. Hon tvekade vid en mening och jag fyllde i vad Anders hade sagt. Gode gud, när jag såg in i hennes ögon!! Något vackrare tror jag aldrig jag någonsin skådat ens på film!! Chiara hade perfekta, vackra anletsdrag och stora, röda kyssläppar av den typen man bara skulle ha längtat tillbaks till om ens läppar fått vidröra dem. Jag bara satt och stirrade innan jag fann mig och visade på stycket läraren läste ur. Hon lade sin hand ovanpå mig handrygg. Hennes långa, svartlackerade och finskulpterade naglar med blommönster glänste. Hon såg på mig och viskade:



– Tim, det kommer att ordna sig nu. Jag är här. Allt kommer att bli bra, tro mig. Du och jag kommer att bli vänner. Riktiga goda vänner dessutom. Jag vet vad du gått och går igenom utan att ens fråga dig. Vändningen kom idag då jag steg in i klassrummet, lita du på det.



Jag såg med misstro på henne.



– Jo, så är det. Du behöver inte oroa dig. Anders hostade till och vi fattade att han ville ha vår uppmärksamhet.



– Nå Chiara, kan du berätta om vi har några primtal i den här ekvationen?



– 2 och 3. Sedan 5 och 7, Anders.



– Strålande, Chiara! Du kommer nog lätt in i det här ska du se. Chiara klappade mig ovanpå låret och log.



– Äh, bara nybörjartur, majjen, gastade Morgan. Tim viskade väl svaret i hennes öra. Inga blondiner är väl smarta, eller?!? Nu hördes ett gapflabb men det var bara hans kompisar som skrattade. Tjejerna tittade knappt, skakade bara på huvudena och blickade strax ner i böckerna.



– Magistern, Morgan kanske kan lösa primtalen i nästa uppgift? utbrast Chiara. Nu ska du få höra Tim, viskade Chiara och flinade.



– Ja, Morgan, få höra om du finner några primtal i nästa uppgift. Du vet tal som är delbara med sig själva.



– Öhhhh…



– Öööö är inget primtal, Morgan, svarade Anders. Det är sista bokstaven i alfabetet. Vi har inte svenska nu utan matte. Skärp dig nu, Morgan.



– Öhhhh… baaaanaaaaan….



– Sa du ”banan”, Morgan? Rösten var Anders igen. Nu fnittrade tjejerna, även Lena kunde inte hålla sig.



– Tja en banan är ju förvisso delbar… men kom igen nu. Morgan… nog kan du väl bättre än så?



– Jazzaaaaa…. nnnunnnghaaaaa…. bah… bah….. baaaaaaaahhh!!



– Är det där swahili, eller har du börjat tala i tungor, Morgan?! Nu gapskrattade tjejerna så tårarna rann på dem. De tittade bakåt och pekade på den stackars chockade Morgan och hans entourage av lismande fegisar.



– Okej, jag ger upp… men nu är lektionen slut och ni har lunchrast. Och ni… försök va snälla med varann, okej?! Snart måste skolsköterskan ha jour för att kunna plåstra om alla som ni hoppar på.



Bakom oss stod killarna i en ring runt den chockade Morgan som sökte fatta vad som skett. Chiara tog mig runt armen och följde mig till matsalen. Tjejerna stod full chockade och såg på hur skolans absolut snyggaste tjej följde med den störste nörden i samma plugg. Det tisslades och tasslades som i en bikupa.

Väl där så lassade matpersonalen i varsin skopa på tallrikarna och vi fyllde på våra glas med lingondricka och gick mot ett avskilt bord där jag annars brukade sitta helt ensam.



– Du är schysst, Chiara men du har nog skrivit under min dödsdom nu. Morgan har flera kiloton av övergödd stolthet. Han glömmer aldrig en förorätt och ger tillbaks med ränta om man gör bort honom. Chiara verkade inte lyssna på vad jag sa.



– Är detta verkligen spaghetti och köttfärssås?? Jag måste nog ge personalen farmors recept tror jag… eleverna skulle äta ihjäl sig om de fick hennes spaghetti.



Knappt hade hon avslutat meningen förrän Morgan och hans polare stod och glodde hotfullt runt bordet. Morgan log hånfullt och stötte mig hela tiden med knytnäven i ryggen och sidan av revbenen där jag ännu hade ont.



– Har du ännu ont, Tim? Kanske behöver du en påfyllning snart. En påminnelse så du vet din plats, nördjävel. Han vände sig till Chiara.



– Hur fan kan du sitta vid en nördjävel, bimbo? Han kommer ju att smitta av sig så att du snart sitter med brillor och tittar vindögt. (Ha, ha, ha, ha, haaa!).



– Men… du är alltså en… man då?



– Det kan du ge dig fan på! svarade Morgan kaxigt.



Chiara sväljer sin tugga och torkar varsamt av sina rödmålade läppar på en pappersservett.



– Visa mig då? Gör hundra armhävningar. Morgan flinar stöddigt.



– Bara hundra? Jag kan femhundra om du vill.



– Okej, Mister Muscle, visa mig då. Femhundra. Det torde väl en vältränad atlet som du klara av? Kom igen nu då, imponera på mig. Vem vet du kanske kan få din dejt?



Morgan kollar sig runt om och ler självsäkert. Sedan lägger han sig ner men orkar bara tio. Killarna tittar förvånat på varandra och på honom. Det brukar han ju klara utan ansträngning.



– Fyrahundranittio kvar tror jag, Morgan, kom igen nu… du sa ju du var en man! Morgan kämpar så svetten börjar lacka men landar bara på tjugotvå.



– Kom igen för helvete! ropar hans polare men Morgan dunsar ihop mot golvet. Sakta börjar han resa sig. Han är röd av ilska. Han för pekfingret mot sin överläpp och börjar gräva ut sin snus. Jag vet att han ska placera den mitt i min mat som han alltid gör, humorkungen.



– Morgan, alltså… skaffa dig ett bälte vet jag…

Rösten är Chiaras. Alla tittar på honom där han står med byxorna och kalsongerna nere vid fotknölarna. Kompisarna gapar i pur förvåning. Hon tittar föga imponerad på Morgans lilla kuk.



– Kan ingen veva upp hans brallor, veven sitter ju där.



Kjell, en av hans kompisar fattar, utan att han begriper det själv, tag om kuken och börjar snurra den runt. Innan nån vet ordet av har Morgan på sig byxorna igen.



– Se, det funkade ju! Men Morgan… det där var väl ingen… kuk, var det det? Då skulle du se italienska killars… wow, wow, wooow!



– Jääävla fitta!!! Du ska få…



Nu flög Morgan fram för att klippa till Chiara men knytnäven träffade istället Erik som stöp till golvet med ett vrål. Han gjorde en ny ansats och träffade Lennart med samma resultat. Hela intermezzot avbröts, innan det hela urartade, slutligen av ordningsvakten. Han grep Morgan om nacken och knuffade honom ut ur matsalen.



Plötsligt började Chiara fnissa, det växte tills vi båda satt och skrattade. Ordningsvakten tittade på oss men gick sedan ut.



– Fan så bra, Chiara!! Hur… jag menar…?!



– Jag sa ju att jag är en häxa… sådana som jag skickas till ställen som detta. Så funkar det bara. Vi rensar upp så folk kan andas igen. Vi sätter dom fria så dom kan LEVA. Men ont krut förgås inte så lätt. Morgan har ännu inte gett upp. Han kommer att försöka igen. Förmodligen då jag inte är med dig men var bara lugn. Han kommer att få sitt straff.



– Han kommer att hata dig för kommentaren om hans kuk…



– Men det var ju sant! Det såg du väl själv?!



– Jo… ehhh.. visserligen…



– Kom nu, vi har geografi snart. Visst sitter vi bredvid varandra den här gången också, va? Jag nickade och log.



– Du är bra gullig, Tim… nästan så jag vill pussa dig.



– Då svimmar jag nog och lägger tofflorna i vädret, svarade jag.



– Inte alls… kolla bara. Chiara ställde mig mot ett avskilt hörn med armarna på bägge sidor av mitt huvud och böjde sig fram. Jag har aldrig upplevt något liknande. Det var som om tiotusen volt gick igenom min kropp. Det gnistrade och sprakade om det rent av. Vita bollar dansade inför mina ögon. Jag kippade efter andan för den kyssen slog fullständigt knock på mig. Hon bara log och plockade fram läppstiftet ur sin väska och bättrade på det.



– Kom nu… vi blir sena annars. Hon drog iväg med mig till klassrummet. Vi var blandad klass. Morgan var lyckligtvis någon annanstans. Lena var dock närvarande. Hon kom fram till Chiara. Ställde sig med händerna vid höften och vräkte ur sig några dräpande och nedsättande repliker. Spottet fullkomligen yrde om det. Hon fortsatte trots att tiden började gå över i lektion medan Chiara medlidsamt såg henne i ögonen.



– Titta för fan inte mig i ögonen som om jag vore nån hundvalp! Chiara höll upp en tampong.



– Å va fan är det där?



– Vad ser det ut att vara? svarade Chiara torrt.



– Jag vet väl va fan det är!



– Och vad använder man den till? Chiara tittade ner på hennes ben där det formligen forsade mensblod. Lena skrek till!



– Åhhh… herreguuud… hjälp…. jag hade ju mens förra veckan…!?



Chiara stoppade tampongen i Lenas handflata och drog mig med sig in till en ledig bänk. Den här klassen är mer ”normal” än min egen och vi båda slapp kommentarer. Jag och Chiara besvarade varenda fråga läraren ställde tills han slutligen frågade om vi verkligen gick i första och inte tredje ring. Vi såg på varandra och log brett medan vi gav varann en high-five. Dagen flöt sen på tills det var dags att gå hem.



– Tim, vill du följa med mig hem? Mamma kommer fullkomligen att älska dig, det vet jag. Pappa med för den delen. Häng med. Snälla?



Till min stora lättnad stod inte hockey huliganerna och väntade vid grinden till skolan. Vi tog bussen ner till centrum. Jag sneglade i smyg på hennes guldörhängen som dinglade till bussens gungande färd. Allt med henne var i absolut toppklass! Själv satt hon och studerade omgivningarna. Slutligen hamnade vi i stans mer fashionabla kvarter. Vi steg av och styrde stegen mot något som mer liknade en herrgård än en villa. En betjänt öppnade och Chiara kysste hans kind.



– Har allt varit bra, signorina Chiara?



– Toppen, Luigi! Själv då?



– Har signorina någonsin hört mig klaga? Luigi log ett brett leende och sträckte ut näven till Chiara för en ”Power Fist”. Chiara mötte näven med sin och log.



– Nej, aldrig, och det är vad jag gillar hos dig, Luigi. Du är toppen!



– Signorina skämmer bort mig med sitt beröm…



– Inte alls, Luigi. Är mamma hemma?



– Hon är uppe i spaavdelningen. Manikyristen är på besök och även massören.



– Okej, då kan vi ta en macka under tiden, Tim. Pepsi eller Coke?



– Pepsi är nog min grej…



– Min med… ser du så det stämmer mellan oss?! Wow!



Chiara bredde mig en smörgås som hon dekorerade med allt möjligt gott. Är det något jag vet italienarna kan på sina fem fingrar så är det, förutom kärlek – mat. Jag tog försiktigt en tugga medan jag kollade ut över marmorgolvet som var i ett enda stycke i rummet som gränsade till köket. Panoramafönstret hade en fantastisk utsikt över stan. Det var fortfarande ljust trots att hösten sakta trängde sig på. Chiara släppte mig inte med blicken medan hon tuggade. Att bara se henne äta var oerhört sensuellt och erotiskt.



Hon såg granskande på mig, tills hon mellan en tugga sa:

– Tim, har du något emot att jag tar en sax och klipper dig på vissa ställen? Jag skakade på huvudet. Hon hämtade en sax och började frisera mig. När hon var klar hade hon gett mig en ashäftig frissa. Jag såg förvånat på då hon visade mig i spegeln.



– Nu ser du nästan ut som en riktig italienare. Men vet du en sak till… vi skulle behöva styla dig litet till. Har du nåt emot om jag lägger på litet eyeliner och ögonskugga? Det har nästan alla coola killar i Turin. De som inte har det får inga tjejer. Det är dagens sanning. Sedan är dina jeans för ”hela”. Det är ju inte ett hål vid knäna ens.



Hon ställde sig på knä och började riva upp mina nästan nya jeans. Tjejen visste dock vad hon höll på med. När hon var klar såg det ut som om jag krupit på knäna till och från plugget.



Chiara tog fram sin sminklåda modell större. Granskade mitt ansikte, höll upp färger för att bestämma vilken hudtyp jag tillhörde. Sedan började hon lägga på foundation och allt jag inte ens vet namnet på. Slutligen när hon var klar lackade hon mina fingernaglar svarta. Gav mig en armlänk med spikar på.



Då jag såg mig in i spegeln fick jag en chock. Jag såg ut som någon från ett turnerande metal-band man helst inte ska möta i en mörk gränd på natten. Jag stirrade in i den främmande personen på andra sidan spegeln som hotfullt stirrade tillbaks på mig.



– Ta av dig den där rutiga arbetarskjortan. Linnet kan du ha kvar. Du och jag är väl nästan jämnstora? Pröva den här läderjackan.



Jag tog på den och kände mig med ens som en helt annan person. Det var som om någon pumpat in det självförtroende omgivningen hela tiden sökt trampa ner så fort det visat sig. Chiara stod bakom mig med armarna hängande över mina axlar. Hon log och gjorde stora ögon då vi bägge såg in i spegeln och förvandlingen.



– Duuu…. nu är det nästan så det pirrar i mig då jag ser dig. Wow! Det där är DU, Tim! Kom inte och sök inbilla mig något annat!! Får jag fråga dig om en dejt?



– Mamma, kom och kolla in snyggingen jag raggat hem!



Den varelse som kom in tillhörde något jag aldrig ens trodde existerade förutom i fantasin. Hon var nog det snyggaste i kvinnoväg jag någonsin skådat. Jag förstod med ens vart Chiaras gener härstammade ifrån. ”Snygg” var rena underdriften, hon var snarare en sagogestalt som frammanats av någon välvillig fé.



– Oj! Chiara!! Den måste jag bara få låna och leka med en stund!



Jag måste ha sett ut som någon som fått ett par smällar bak i nacken av baseballträn. Jag kunde inte säga ett ord, bara råstirrade på inte bara en skönhet, utan två. Bägge kvinnorna skrattade.



– Så där reagerar precis alla killar jag tar hem! Kan inte hjälpa att jag har en sådan snygg mamma! Chiara kysser mamma på kinden som trycker hennes huvud mot sig. Hon går sedan fram till mig.



– Vanessa, och vem har jag den äran att få träffa här då?



– T-t-t-t-t-t… TIM! Tim Granfelt… g-g-g-ggååår i-i-i-i s-s-samma… k-k-k-klass…. ehhh… s-s-s-som… Ch-Ch-Chia….raaa.



Nu brast Chiara i sånt skrattanfall att hon sjönk ihop på golvet. Hon fick hålla sig fast i bänkskivan för att inte dråsa ihop totalt. Vanessa tittade på henne och snart satt de bägge vid varandra i en enda stor skrattande hög. Chiara torkade tårarna och berättade om skolan och om mig. Sedan om Morgan. Vanessas leende upphörde.



– Här också… hmmm… du vet vad du ska göra, eller hur, Chiara? Minns vad jag och mormor lärt dig. Chiara nickade.



– Har redan fått använda det, älskade mamma. Tror jag får fortsätta med det ett tag till.



– Bra, men var försiktig… bli inte för stursk utan håll dig ödmjuk. Ingen är oövervinnerlig, använd ditt sunda omdöme men framför allt ditt (nu pekade Vanessa på trakten av Chiaras hjärta) goda hjärta. Låt det få leda dina handlingar. Minns att även den sämste av dem kan ändra sig.

Chiara lyssnar uppmärksamt till sin mor och nickar instämmande.



Vanessa går sedan fram till mig och omfamnar mig.



– Du ska veta att du är varmt välkommen hem till oss, Tim. Ska bli så kul att lära känna dig. Du vet, Chiara, släpper inte in vem som helst ska du veta. Därför förstår jag att du är en bra kille.



Hon smeker min kind och ger mig en kyss, går sedan tillbaks upp till övervåningen. Jag är alldeles vimmelkantig efteråt. Vad är det med dessa två kvinnor? De måste vara från något annat solsystem där kyssar tar hundra gånger värre än på jorden.



– Kom! Vi åker ut och cyklar en stund. Du kan ta pappas cykel. Den har kolfiberram och 26 växlar, stötdämpare fram och bak, skivbromsar och annat lull lull. Den går praktiskt taget av sig själv.



Chiara släpar mig i handen till deras garage, öppnar carporten och ut swishar vi i den svenska sensommaren. Hon är hela tiden saligt leende. Hennes midjelånga hår virvlar runt ryggen på henne medan vi tar backe upp och backe ner. Jag kan inte se mig mätt på hennes vackra kroppsformer. Kan knappt tro att hon är jämngammal som mig. Hon ser mer ut som en hypermogen tjugoplussare.



Vi styr pedalerna ut mot havet och stannar slutligen vid en övergiven strand. Står sedan och skådar ut över den underbart vackra vyn med eftermiddagssolen som sakta börjar gå ner. Vi ställer cyklarna mot ett träd och tar bägge av oss skorna. Jag ser hur hon lever upp och njuter in i varje fiber av sin varelse. Hon sträcker armarna upp i luften och säger något på italienska medan hon dansar runt, runt. Plötsligt skiner hon upp och säger:



– Jag vill bada, Tim. Kom så badar vi!



– Men… vi har ju inga badkläder..



– Då badar vi nakna! Kom nu! Sist i är en åsna!



Det var ett oförglömligt, magiskt och förtrollat ögonblick att få skåda hennes nakna kropp. Brösten såg helt och hållet magnifika ut. Ögongodis för den mest kräsne bröstgourmén. De gungade och skuttade runt där hon sprang ner till vattenbrynet för att strax dyka i. Jag kom strax efter och simmade fram till henne. Vi började direkt att stänka ner varann och brottas med varandra i vattnet. Hon tjöt var gång jag lyckades stänka ner henne. Vattnet var ännu varmt efter den varma sommaren. Det smekte våra kroppar.



Slutligen höll jag om henne bakifrån efter en brottningsmatch vi haft i vattnet. Mina handflator vidrörde de knottriga styva bröstvårtorna. Kuken växte sig kolossal där den låg inbäddad i hennes stjärtskåra. Ingen sa något. Det behövdes inte. Hon vände sig slutligen om och kysste mig. Kyssen kändes ändlös. Det var som om någon hållit mig i fotlederna och snurrat mig runt, runt i cirklar. Hennes hand trevade efter och fann snart min kuk. Hon drog förhuden ner och upp och kuken växte sig ännu hårdare och styvnade hysteriskt. Chiara flåsade nu där hon såg mig rätt in i ögonen. Hennes ögon var alldeles simmiga av kåthet.



– Tim, sa hon med hes, knappt hörbar stämma. Har du gjort det med en tjej nån gång? Jag skakade på huvudet.



– Skulle du vilja det?

Jag nickade försiktigt utan att släppa hennes blick. Känner strax hur hon för kuken till sin fitta. Först låter hon den gnugga runt en stund sedan åker den in.



Jag är i chocktillstånd, fullständigt och innerligt chocktillstånd men kuken den står som ett järnspett! Chiara saxar benen om min midja och lägger armarna om mina axlar. Hon släpper inte min blick för en sekund. Sedan sjunker hon ner över kuken och låter den glida så långt upp att jag känner det tar emot rejält. Hon sluter ögonen och stönar betänkligt, drar sig ut igen sedan tillbaks. Hon börjar sucka och flämta. Slutligen hyperventilerar hon medan hon juckar rytmiskt ut och in. Det är hon som knullar mig – inte tvärtom och jag känner mig som jag fått tillfällig audiens i den sjunde himlen.



Hon för min hand till sin klitoris och manar mig att massera den. Hon för handen ovanpå min i runda cirkelrörelser.



– Bra! Så… viskar hon hest… snart går det för mig, Tim… snart…. ahhhhhh! Åååååååhhhh! N-n-n-nuuuuuuu!!!! Oooooåååååhhaahh!



Jag känner hur hennes fittmuskler kniper om min kuk och nästan mjölkar den. Det blir alldeles för mycket för mig. En stark stråle träffar hennes inre och följs av minst tre, fyra stycken lika hårda. Nu kommer också hon. Benen kramar om min midja så hårt att jag inte längre kan röra mig. Fittan kramar i omgångar om min kuk tills vi båda är klara. Efteråt kan jag inte tro att det är sant. Jag har knullat en tjej för första gången men inte vilken som helst utan den absolut snyggaste tjej – alla kategorier. Hon var ett rent önskeknull och en helt fenomenal introduktion till sexlivet framöver.



Chiara log brett och såg mig rätt in i ögonen.

– Alltså… du… Tim… wow! Det där har du inte gjort för sista gången. Det kan jag lova dig!



Jag kunde inte släppa greppet om henne, inte heller hon greppet om min midja. Vi stod bara där som två profeter som skådat en gudomlig uppenbarelse i varandras ögon. Hon böjde nacken och kysste mig länge medan hon fortsatte krama min ännu hårda kuk med sina fittmuskler.



– Visst förstår du att det var mer än en tillfällighet att du och jag skulle träffas, Tim? Det var jag som tjatade på mina föräldrar att vi skulle pröva bo en tid i Sverige, ingen annan. Nu förstår jag varför. Jag håller om skälet till det just nu. Jag känner att du har en helt enorm och mycket varm själ där innanför bröstkorgen, Tim. Du är vacker på fler än ett sätt och jag ska hjälpa dig att bli – mannen du var tänkt att bli. Det är du värd efter alla dessa år i fångenskap.



Hon tittade på mig och log ett busflin.



– Ännu hård?! Kom! Hon drar mig mot stranden med handen i ett fast grepp om kuken. Hela tiden ser hon sig om på mig och fnittrar.



– Det här heter missionärsställningen och är jätteskön för båda två.

Hon lägger sig och för upp benen med handflatorna under knäveckan. Chiara är ett under av skönhet, något en man bara kan ha i sina önskedrömmar då han runkar av sig på toaletten. Här ligger hon nu och ber mig köra in kuken i henne?!? Det är helt och hållet otroligt!



– Lägg dig på mig så att våra bäckenben möts när du kommer in. Ligg sedan och gnugga runt då du är i botten av mig.



Jag blundar då jag åter träder in i denna skönhet. Jag kramar om hennes fantastiska bröst i runda vida cirkelrörelser. Chiara blundar, slickar sig om läpparna och kastar huvudet ömsom åt höger, ömsom åt vänster medan hon stönar. Jag känner hur jag hårdnar likadant som nyss. Hur blodkärlen vidgar sig och fyller ut kuken så den tjocknar. Hon savar som en ungbjörk om våren. Jag glider ut och in i henne med löjlig lätthet. Är det så skönt att ha sex så är jag torsk på livstid minns jag att jag tänker.



Chiara öppnar bara ögonen svagt och ser på mig med ett bedjande ansiktsuttryck. Hon njuter, det syns tydligt och klart. Hon flåsar och stönar och kastar av och an med huvudet. Hon för min hand åter till sin klitoris och ber mig massera försiktigt. Snart böjer hon nacken bakåt och flämtar. Jag gnuggar på allt mer samtidigt som jag ökar takten med höften. Ett smaskande ljud hörs då min pung daskar emot hennes skinkor. Hela tiden hör man henne gå allt högre upp i tonläge ”Ååååh! Åååååååh! Åååååååh!!”.



– Jag…. k-k-k-an…. inteeee…. hålla…. emot. Jag…. jag… ahnnnnaaghhhh! Jag kooomeeeeeer…. nuuuuuuuu!



Chiara kramar om nacken hårt med sina ben medan hon rycker i orgasm-spasmer. Det är som om hon kämpar emot något vilddjur och är nära att förlora kampen. Vilddjuret vinner, orgasmen tar över och ruskar om och sliter i hela hennes varelse. Hon darrar och skakar som ett asplöv. Hon hyperventilerar, suckar, frustar och pustar. Jag kör mig rätt i botten och hon spärrar upp ögonen på vid gavel. Sen kommer hon på nytt. Jag trycker ännu hårdare och hon griper om min hårkalufs och drar hårt i den medan hon kniper ihop ögonen i smärtfylld njutning.



Jag ser mig om för att kolla om vi har åskådare men uppenbarligen har ingen hört oss, konstigt nog, för vi har nog hörts. Bilar åker förbi några hundra meter bort och folk cyklar hem från jobb och möda. Chiara ligger och juckar emot medan orgasmen sakta ebbar ut. Efteråt ser jag hennes bröstkorg resa och sänka sig i allt lugnare takt.



– Tim… nu är det kört… nu vet jag att jag bara måste ha dig. Det är fullständigt kört för mig.



Orden kommer mellan flåsningarna. Fortfarande är min kuk stenhård där den ligger och trycker i botten av hennes fitta. Jag reser mig och fortsätter jucka ut och in i henne. Hon smeker min bröstkorg och ler innerligt emot mig. Det är som om flera år av jävelskap blåst iväg. All mobbing, alla slag och sparkar. Allt hån och förlöjligande. Här är jag med en kvinna och jag ”äger”, jag duger mer än väl. Hon hade kunnat gå fram till vem som helst och dra hem honom… men…. hon valde… mig… av alla…



Förstå mig om hela den här dagen känts helt och hållet surrealistisk och overklig bortom all tänkbart fattningsförmåga. Hon tittar upp på mig.



– Tim… du har inte kommit. Vill du det? Jag nickar.



– Får jag suga av dig? Nickar återigen.



– Har någon gjort det på dig förr? Jag skakar på huvudet. Har bara sett det på bild och filmklipp.



– Bra.



Hon ställer sig på knä, fäller det blöta håret åt sidan och för ollonet till sina vackra läppar. De omsluter snart ollonet. Jag bara skakar på mitt huvud. Något så vackert och fullständigt imponerande är det svårt att ge uttryck för. Jag sluter mina ögon och känner hur jag kommer allt djupare ner i hennes hals. Hör ett gurgel och frustande då hon kommer ut men snart är hon på igen. Slutligen juckar hon kuken ut och in i halsen. Jag smeker hennes hår medan det pågår och känner att nu kommer det och det med besked. Jag tappar henne på axeln men hon fortsätter målmedvetet. Slutligen exploderar jag ner i hennes hals. Jag vacklar rent av där jag står på knäna. Det är som jag ser stjärnor. Hon frustar och sväljer, slickar och smackar. Jag hör ”uuhmm” och ”vad gott”, ”mums”.



När hon är klar faller jag till sanden som en torrfura. Jag försöker samla tankarna men allt är bara ett enda virr varr där inne i bikupan. Hon böjer sig fram och kysser mig. Jag känner hur det doftar och smakar sperma av kyssen men för mig är det, från den här stunden i mitt liv, doften av KÄRLEK.



Chiara går ner till stranden och doppar underlivet medan hon vaskar av sig kletet mellan benen. Hon lägger sig bakåt och ser till att bli ordentligt översköljd. Sköljer munnen och stiger sedan uppåt. Det ringer i min ryggsäck jag hinner ta telefonen innan signalen slutat. Det är morsan, hon är i panik eftersom hon trott att hockeybusarna gett mig ännu en omgång. Chiara tar av mig mobilen.



– Han är med mig, fru Granfelt. Jag heter Chiara Balzano och är hans flickvän.



– Oj, visste inte att han hade nån…



– Nej inte förrän nu. Jag älskar er son, fru Granfelt, så mycket.



– Du kan kalla mig Iris… ehh det är också vad jag heter.



– Ja. Okej, Iris. Jag undrar om jag kan låna honom en stund till. Sen skjutsar jag hem honom innan det är för sent. Blir halv elva det?



– Okej, det är ju litet i senaste laget men jag känner jag litar på dig… Kina…



– Chiara…. tack så mycket Iris. Ha det så bra. Ciao!



– Nu åker vi hem till mig och käkar lakrits! Hoppas du gillar lakrits för det gör jag.



– Älskar det, svarar jag.



– Men du ser… som gjorda för varann!!



Jag hänger på henne backe upp och backe ner. Slutligen kommer vi farande med full fart inpå gården. Hon tjuter glatt. Hennes hår fladdrar och far i vinden. Vi springer uppför trapporna till entrén och öppnar dörren. Luigi hinner inte ens med och står med förvånad blick och ser oss rusa upp till hennes rum. Vi slänger oss i hennes säng fylld på gaveln med stora tjocka myskuddar man bara sjunker ner i. På kortväggen står en 75 tums storbildsteve. Hon plockar fram två stycken handkontroller till Playstation 4.



– Okej, vad gillar du? Call of Duty? Horizon Zero Dawn? Far Cry? Har senaste. Uncharted? Vi kan spela i team, okej?!



Vi slänger oss in i spelet och skriker och tjoar. Mellan oss finns en stor skål med all tänkbar lakrits och en flaska källvatten i fruktsmak. Vi låter oss smaka av alltihop. Efter några vändor släpper hon handkontrollen och vänder huvudet mot mig. Vi börjar återigen passionerat att kyssa varandra. Ligger säkert där och hånglar i över en trekvart då hon upptäcker tiden.



– Oh shit! Den är nästan halv elva! Luigi! Luigi! Luigi kommer rusande.



– Tim behöver skjuts hem, jag lovade hans mamma att han skulle vara hemma halv elva. Det brådskar. Snälla Luigi, kan du göra det?



Luigi rusar ner och vi hänger på. Han kör fram en BMW och vi hoppar in. ”Tryckaregränd 43” svarar jag då han frågar efter adressen. Väl framme följer Chiara med mig. När morsan öppnar dörren får hon en smärre chock. Chiara ler sitt breda, välkomnande leende.



– Chiara Balzano, Iris. Lovade skjutsa hem din son i tid och här är han. Tack för lånet. Morsan fick inte målföre ens då hon gick iväg. slutligen fann hon sig.



– Var… var.. det där…. din…?



– Jaa, mamma, det är det och hon är helt enkelt UNDERBAR!!! Mer än underbar… hon är gudomlig!



– Sååå vacker hon är! Nu måste du berätta, Tim. Jag redogör för allt som hänt. Hur hon avväpnat Morgan och hela hans entourage. Vad hon sagt och ser snart tårarna rinna nedför mammas kinder.



– Tack Gud för bönesvar! hör jag henne säga tyst. Morsan går i kyrkan och har bett för mig hela tiden mitt elände pågått. För henne är Chiara ett svar på en mycket utdragen kamp mamma fört för mig. Vi sitter länge och pratar med varann innan jag går upp, duschar och lägger mig i säng.



I morgon ska bli början till en ny era i mitt liv.