Noire games del 3

Noire Games del 3



Förklaringar 1) Ett lågintensivt krig utkämpas i luften över och omkring den Noire staden Tiram som skyddas av välbefästa murar och luftvärnsbatterier. Gangsterklanerna som dominerar stadens gator, försvarar också luftrummet med jaktflyg som piloter. De, regerar som feodalherrar men är isåfall väldigt oridderliga. Radar och radio fungerar sparsamt p ga störningar. Så enstaka bombräder är ibland framgångsrika.





En Metixo-bombare dök upp bakom de snöklädda bergen en klar morgon och svepte över stadsbebyggelsen som en gigantisk svart skugga. Den påminde nästan om en gamfågel. Men isåfall, var den redo att lossa sin dödliga last över de delar av staden som inte redan låg i ruiner. Tiramhimlen lystes då upp, i eldrött plötsligt sken från häftig luftvärnseld dundrandes från höghustaken. Det dova smattrandet från kanonerna ackompanjerades av en symfoni av sirener och vrålande skrik från gatorna. Stadsbefolkningen rusade i panik mot närmsta skyddsrum.



Men Joshua och Marianne valde att stå kvar mitt i kaoset av springande folk, stillastående och förvånat blickandes uppåt. De höll varandras händer. De skrattade åt explosionens avgrundsmuller. Båda var fulla och höga på gröna moralhöjande piller och nyförälskelse. Larmet var som musik för dom. De log berusade upp mot pelarna av rök och lågor som nu höjde sig olycksbådande från grannkvarteret och Marianne härmade sirenerna gapskrattande medan eftersläntrare fortfarande kom sprintande över trottoaren för att hinna sätta sig i säkerhet. De måste båda ha känt en släng av odödlighet. Vad var det, tänkte Joshua. Hopp?… I Tiram?… Han kunde inte låta bli att skrocka mörkt. Befann han sig i en musikal?… Luftvärnet missade bombflygplanet. Det fortsatte ut till havs, ljudet från dess motorer brummade bort och det skulle inte återvända för en andra runda.



Hon bar en ny vit gangsterkostym, ingen blus men med en svart kritstrecksrandig slips, en nattsvart femora och silkestrumpor med höfthållare under en kort kjol. Ett dollartecken i fejkat guld som välsignelse prydde den korta slipsen och hon höll en liten vit väska fylld med handelsvaror. Han hade byteshandlat allt detta åt henne. Hon var hans brud nu.



De hade just kommit ut från Gagnosyltan den dagen. De hade kvällen före ätit en finare middag med saftig biff och fet sås. Serverad utan potatis. Nejdå, bara färskt grönt från växthusodlarna. Tomater och kryddor och sånt, sällsynta grejer. De hade druckit importerat vin från Yukon och sedan hade de roat sig åt musik, med dans och show inne på den rökiga bullriga syltan. Herr Gagno hade dansat med Marianne och nickat gillande mot sin detektiv. Herr G´s rådgivare däremot hade varit mer skeptisk när hon slagit sig ned bredvid honom, förstulet sneglandes på honom och hans blickar på Marianne Elles.



Men Joshua visste att Bossens syster alltid var avundsjuk på vackra kvinnor som han kom dragande ibland. Miss G, pratade varnandes med honom medan hans nya partner var upptagen. Som oftast var hon lågmäld men ändå obehaglig. Vacker för en kvinna i början av medelåldern, men ändå skrämmande. Tätt viskande Gagnorådgivaren i hans öra under dansen och Joshuas leende hade dött undan. Det kom instruktioner, farhågor, och misstankar. Joshua lovade att undersöka, kontrollera, försäkra sig.



***



Gatan var nästan tom på folk och Joshua fångade in Marianne´s midja för att trycka henne till sig. Han höll henne hårt i armarna och stirrade dominerande ner i hennes leende lite bakfulla klarblå ögon. Han kysste henne eldigt med stängd mun lite som på film, och lyfte snabbt upp henne i famnen för att bära henne mot sitt hyreshus intill. Portvakten öppnade snabbt för dom med en orolig blick mot morgonhimlen. Hennes klackade skinnskor dinglade med underbenens pendelrörelser när han bar in henne genom portarna.



De fortsatte vidare in mot kontoret och hans lägenhet men utanför stod Herr Johnson med mössan i hand.

”Vad står på?”, log Joshua snett utan att släppa ner Marianne från famnen. Hon log ironiskt och knäppte på sin femora hälsande med fingrarna åt hyresgästen. Herr Johnson som hade en vandrande blick, kunde inte undvika att låta den svepa över den unga kvinnans nästan blottade lår, så eggande förpackat i de dyra smugglade silkesstrumporna. Men han fann sig snabbt.



”Hyran, Herr Gagno jag är så hemskt ledsen att jag är sen den här månaden?”

Joshua, skakade på huvudet. Han hade inte glömt det men valt att ägna dagen åt annat.

”Det är bra. Gör inte om det och lägg på 10 varor.”

”Ja, Herr Gagno.”, Johnson betalade snabbt i svartvita foton av pinuppor. Han arbetade nämligen på en underjordisk fotoatalje och det var så han alltid betalade tribut till Gagnoklanen. Varje synd hade sitt värde. Varje last kom med en bitter frukt av beroende och bismak av ohälsa. Därmed kunde den handlas med och bytas vidare mot andra varor.



Marianne, fnittrade och dinglade med sina fötter igen medan Herr Johnson noga sorterade upp bytesvarorna och nervöst räknade högt.

”Har Juanita tagit min hund till källaren med er andra?”, frågade Joshua leendes åt Mariannes gyckelspel. Hon hade börjat flirta fräckt med hyresgästen som ett skämt. Herr Johnson började kallsvettas ännu mer och rev i sin gamla hatt. Hennes bröst var lite sammanpressande av kroppställningen vilket förstärkte urringningens effekt på Herr Johnson.

”Ja, Herr Gagno. Jag skulle tro att hela huset ligger och trycker därnere. Ni kommer väl efter?”

”Inte än, mycket att göra på kontoret.”



Joshua log lite elakt och nickade adjö till sin perverse hyresgäst medan han pressade upp ytterdörren med knäet och lyfte in Marianne. Hon såg spelat paff och förvånad ut tillbaka mot Herr Johnson och slängde en luftkyss innan Joshua hunnit stänga igen dörren.



Han satte ner henne stående på golvet. Hon började då att gå sakta baklänges och blinkade förföriskt leende med ena ögat medan hon rörde sig vidare in mot lägenheten. Joshua krängde leende av sig sin Trenchcoat utan att släppa hennes blick och följde sakta efter. Hon retade honom med sina rytmiska sensuella rörelser. Hon kunde konsten att gå på ett sätt som hetsade män. Några meter in i hallen drog Joshua av sig sin skjorta och sedan hängslor från de breda muskulösa axlarna. Hennes blick spelade över den mäktiga bringan och det svarta kroppshår som stack upp ur den vita ärmlösa undertröjans nackparti.



Hon backade snabbare. Nästan duckade retsamt från en hand som försökte snärja hennes midja igen. Men Joshua förföljde. Han skymtade sitt sovrum bakom hennes vickande höfter och den bäddade sängen därinne.

”Var inte en sån retsticka, ok?”, men hon bara log och vinkade med pekfingret. Hennes leende var så fräckt nu.



Hon lyckades inte undvika honom en andra gång. Joshua pressade upp henne mot väggen och smakade hennes mun i djupa kyssar. Samtidigt som han knäppte upp hennes kavaj. Hon bar endast en svart spetsad bysthållare under, syndigt genomskinlig. Han drog ner den för att blotta dom runda vackra brösten. Han kupade dom med båda händerna och kysste sugande över det ena och slickade med tungspetsen sakta över vårtgården. Marianne, slöt ögonen och placerade händerna på hans axlar. Han kunde höra hennes ökande andhämtning när han fortsatte att regna kyssar upp mot hennes hals. Hennes hud doftade av dyr parfym. Han sög länge på nacken, och sen tillbaka upp mot de röda läpparna igen.



Joshua drog tungan över det andra bröstet och kysste kring bröstvårtan innan han sög in den i munnen nafsande. Han fortsatt neråt och drog ner hennes trosor med båda händerna. Sedan dök han in med ansiktet mellan hennes lår. Marianne log med fortfarande slutna ögon och flämtade till när tungan började glida eggande över hennes fuktiga skåra och klitta. Hon fick stödja sig på hans axlar för att inte glida ner till golvet när han pressade in två fingrar och rytmiskt började att lugnt fingerknulla henne samtidigt som han slickade henne.



När hennes små stön övergick till ett mer regelbundet flåsande och han kunde se hur hela hennes kropp hävde sig och började skälva. Reste han sig upp. Han tänkte ta henne mot väggen. Kanske bakifrån och mindes plötsligt den andra natten i gränden. Tegelväggen, elden och regnet. Första gången han hade haft henne.



Ståndet reste sig trängande i hans byxor och Marianne hjälpte till att lösgöra det genom att rycka loss livremmen och gräva fram det ur kläderna. Hon gillade att hålla hans hårda lem i handen och rev med andra handens fingrar över Joshuas muskulösa skinkor för att byxorna skulle glida ner ordentligt mot golvet. Sedan sjönk hon sakta ner. Marianne drog själv av sin korta kjol, och satt därför bara i dessa syndiga underkläder framför honom på knä.



Han hade tänkt knulla henne, men detta var ju nästan bättre. Joshua kunde se hur hennes läppar särade sig. Hur munnen sedan närmade sig sakta, men inte för att reta honom utan bara för att långsamt dra ut på det, för att förhöja upplevelsen. De nästan skamligt röda läpparna vidgade sig till ett gap som närmade sig att omsluta hans väntande kuk med sin väta och värme och upphetsande sugtryck.



Han stönade till morrande och stödde ena handen mot väggen medan hon började suga i en fast djup takt och hon mötte hans ögon med lika kåt brinnande blick när han såg ner mot vad hon gjorde. Hans hand flög ner mot hennes huvud och han greppade det tjocka blonda hårsvallet i sina kraftfulla ärrade händer. Joshua började dra henne fram och tillbaka i en takt som mest förnöjde honom. Det var en smula ansträngande för henne, det kunde han se. Men hon tog emot den djupt och villigt trots storleken på hans kuk. Hon visste att han skulle komma snart om hon fortsatte så. Det borde ha varit en besvikelse och ett tecken på att göra ett litet avbrott. Låta saker lugna ner sig tillfälligt för att strax istället fortsätta i sängen, där han kunde ha tillfredställt henne på liknande sätt.



Men hon tillät det. Joshua började att knulla hennes mun tills han snart började spruta okontrollerat. Hon flämtade till och drog sig bakåt. Han stönade till gutturalt och gjorde ett underligt ansiktsuttryck medan han med handen onanerade ut det sista. Strålarna av sperma som inte redan rann från hennes mungipor och haka träffade hennes kind och bröst. Hon stönade till andfått och såg ner på hur det rann över huden sakta i en rännil och fick den att glänsa i sitt spår av sperma blandat med saliv.



Det var okej. Marianne bara log sakta, med med ett litet sting i blicken. Hon skulle tvätta av sig och sedan skulle de fortsätta hela dagen. Joshua skulle få kompensera det här övertrampet förstås. Det gjorde han.



***



Det var minnet av allt detta knullande direkt efter bombräden. Samt minnet av när de hade stått där på gatan alldeles före, till synes osårbara tillsammans och barnsligt lyckliga, trotsandes döden och den ständigt närvarande hopplösheten som alltid kännetecknade livet i det monochroma Tiram. Som Joshua alltid ville erinra sig när han tänkte tillbaka på minnet av Marianne Elles. Han hade förvisso ogillande men ändå lydigt följt Miss G´s råd. Letat och nystat och spårat. Gjort sin detektivgrej. Det hade tagit några dagars arbete och nu blickade han upp på resultatet.



Clownen dinglade sakta i det bruna tvinnade hamparepet som han hade hängt sig i. Den enda lampan i rummet hade fått sin skärm avryckt, så därför bildade kroppen skrämmande rörliga skuggor i rummet medan denne fortfarande vagt dinglade. Han hade hängt sig själv, uppenbarligen och inte en minut innan Joshua sparkat upp dörren till det lilla kyffet till lägenhet i arbetarkvarteren där clownen levde ovanjord. Det var en tung mutant, fet. Ansiktet bisarrt missbildat som man kan förvänta sig. Sminket rann fortfarande av tårar i strimmor längsmed pajasens vitmålade kinder. Trots detta tycktes ansiktet ändå på något vis skratta ner åt Gagnodetektiven. Joshua blängde surt på liket men noterade också en svag doft av bensin i rummet.



Han irriterade sig på de så livliga skuggorna. Men behövde inte kontrollera närmare om tunnelmannen var död eller ej. Han kunde se att nacken hade brutits av den grova snaran när denne begått självmord genom att sparka undan pallen som clownen själv stått på. Istället tog Joshua av sig hatten och studerade avskedsbrevet som låg vikt två gånger på ett enkelt rispat träbord. Det var skrivet med färglada kritor i en slarvig handstil. Han läste noga under några minuter och knycklade sedan ihopa papperslappen. Tydligen var dom två, som hade förälskat sig i Marianne Elles. Joshua fick en impuls att boxa in likets pösiga mage med en knuten näve. Men nöjde sig med att bara ta sin hatt och gå.



Den här bruden var inte den hon utgett sig för att vara…så vad var hon?



***



Epilog



Gagno´s hejdukar stormade över den nattmörka stenstranden som en första våg när de attackerade S´s and S´s smuggelgrotta. Arbetarna utanför sträckte händerna i vädret direkt och släppte sina trälådor för att ge upp och be om nåd. Några föll för gangstrarnas bollträn och kofotar. Sedan dök Ss´and Ss´s vaktstyrka upp innefrån grottans mynning och öppnade började skjuta vilt… Herr G, stod lugnt kvar uppe på strandvägen och vinkade signalerade med sin glödande cigarr framför sin vita Rolls Roader. Då rusade gangsterstyrkan ner mot grottan, klädda i mörka kostymer och svarta Femora hattar. K-Pistar, hagelbössor och revolvrar sjöng en hetsig melodi och fabrikörernas oerfarna vakter segnade ner. Men, när Gagno´s började tränga in genom grottöppningen hördes en kraftfull explosion därinnefrån och detta lyste upp hela stranden med ett ettrigt eldsken.



Joshua såg på från avstånd där han stod helt nära havet. Hans dyra läderskor fylldes sakta med vatten och sand men han var inte förvånad över explosionen. Hejdukarna sprang nu som svarta siluetter fram och tillbaka framför grottan och hämnades på de besegrade fabrikörerna och deras arbetare. Bollträn och blydaggar höjdes och sänktes framför eldskenet. Detektiven visste att den här branden inte skulle dö ut i första taget. Men den visade samtidigt vägen tills hans mål. Där…en reflektion i vattnet. Joshua började småspringa ditåt.



”Du? Hur visste du?”…

Marianne vände sig överraskat om när hon såg Joshua dyka upp från dunklet. Hon bar sin svarta kappa med kåpa och en läderportfölj i handen. Ute i vattnets skum, där de inrullade vågorna dansade i det avlägsna eldskenet. Låg en mini-ubåt för ankare, med upplyst kajuta som skyddades av ett hölje förstärkt glas. Bredvid Marianne stod en grodman, med en avskärmad tung ficklampa och en cyklop som fick hans ansikte att se oproportionerligt ut. Dykaren bar simfenskor och gummidräkt med Submarinernas treuddsemblem sytt i guld på armen. Joshua drog sin pistol och blängde hotfullt.



”Du trodde kanske att din mutant skulle rädda dig en sista gång och offra sig för dig, Marianne. Det gjorde han inte. Pajasen tog den lätta vägen ut och hängde sig. Men inte utan att avslöja vad du gjort. Så, han fick sin hämd för din otrohet till slut.”…

Marianne såg överraskat sorgsen ut inför nyheten. Men var det för att hon förlorat sin trogne följeslagare eller för att han svikit henne innan självmordet? Joshua betraktade henne noga men kunde inte avgöra vilket.



Plötsligt hördes ett väsande ljud och Joshua segnade ner på knä med en metall-harpun i sidan. Han vrålade till och grimaserade av smärtan. Men kunde inte hindra att grodmannen snabbt sparkade pistolen från detektivens hand. Marianne stod kvar osäker på hur hon skulle agera. Under tiden kom den andra grodmannen fram ur sitt gömställe med avskjuten harpun under armen.

”Frau Ellez, schade… men momentet ärrr förlor-at.”…Grodmannens utländska brytning fick Joshua att väsa ilsket. Men han kunde inte röra sig från marken med den stora harpunen i kroppen.



De båda submarinerna tittade på varandra i sina cykloper en gång. Nickade och vände sen ryggen mot Marianne som skrämt sneglade ner på Joshua. De började gå med plaskande simfensteg ner mot sin undervattensfarkost.

”Vänta, prototypen är förlorad men formelsamlingen har jag fortfarande. Jag stal den från Herr S.”, med en viss darrhänthet stoppade Marianne snabbt ett litet papper i munnen och stirrade på dom menande, som om hon hotade att svälja det.



Grodmännen vände sig halvt och nickade efter en kort tankepaus.

”Dann sagen vi zo. Komsi!”…Marianne nickade och började småspringa efter dom ner mot ubåten. Hon vadade den sista biten. Joshua kände blodet flöda från såret och satt kvar hjälplöst fastnaglad i sanden. Han följde dom med blicken. Hon vände sig en gång och såg på honom storögt. Innan hon försvann ner i farkosten och luckan stängdes. Innan den blivit helt osynlig under vattnet hade Joshua börjat se dimmigt. Var han döende?…



Men han uppfattade ändå att en Gagnohejduk som kom springades ropade hans namn. Joshua höjde armen med en ansträngning. Den unge mannen kallade då högljutt på hjälp. Kanske skulle han klara det. Kanske inte. Eldeskenet från grottans mynning lyste fortfarande upp strandpartiet och utan det skulle han säkert ha dött här.



Fler hejdukar anlände och de hjälpte upp den sårade Joshua. Nästa gång han vaknade låg han i en sjuksäng med vita lakan och kroppen inlindad i bandage. Ändå hyste han inga större agg eller hämdbegär mot henne. Hon hade potential till att bli en Femme Fatale av rang. Hon gjorde vad hon kunde för att komma framåt i världen. Klättra uppåt med de medel som stod henne till buds. Hon hade inte stått på någons sida. Inte på fabrikörerna som trodde att dom kunde knulla henne. Inte på Joshua Gagno´s som trodde att han kunde knulla henne. Bara på sin egen. Marianne Elles var en ung kvinna som fastnat i en rävsax mellan klanerna och de förrädiska S´s and S´s och manövrerat sig ut ur den. Hon blev en förjäkla spion helt enkelt. Vilken brud…



***



Joshua reste sig med ett kvidande i sjukhussängen och tände en cigg. Sedan blängde han moloket ut i Tiramnatten genom ett regnigt fönster i flera timmar.