Rävens tid 1

Jag är en sån människa som gillar att leva och njuta egentligen. Jag tycker om att skratta, att ta chanser, att kasta mig ut där och prova nya saker. Men det har inte varit många chanser på senaste tiden att skratta. Min situation har gjort att jag obönhörligen liksom stängts in och isolerats, samtidigt som jag oroat mig för min mamma som blivit sämre och sämre. Kort sagt, jag känner mig ensam och långt ifrån den plats där jag skulle vilja vara. Jag tror jag aldrig känt mig så nära desperation. Det underliga är, att det är just nu det händer. Något av det märkligaste som någonsin måste ha hänt på Slöjdgatan 107. 





Efter en vanlig dag på jobbet har jag gått av bussen och styrt mina trötta steg till den rödmålade porten och kommer in i den slitna entrén. Jag tänker att det är något tappert hos den där stora färgflagan som hänger där i det välvda taket år från år utan att ramla ned. Imponerad av somliga redan döda tings överlevnadsförmåga, går jag in i hissen. Innan jag hinner åka upp, tränger sig en person, något längre än jag, med mörk tygjacka och huvan uppfälld, in sig i hissen bredvid mig. Vem av mina grannar har den här typen av besökare undrar jag förstrött.
 Jag trycker på trean och åker upp med den mörka figuren ståendes vid sidan av mig, medan mina fingrar nervöst trevar över den kalla hisstången.



När jag kommer upp till min våning och ska skjuta upp hissdörren, befinner han sig plötsligt framför mig och har smidigt greppat tag i mina händer och trycker upp mig mot hissväggen. Det luktar svagt av tjära. Jag ser rakt in i huvan, och han har som en mask över halva ansiktet. 
– är du Batman eller, tänker jag att jag ska säga eller liknande, men innan jag hinner yttra mig trycker han mjukt men krävande sina läppar mot mina, och beslutsamt tar han hela min mun i anspråk. Mina läppar bjuder motstånd och hindrar hans tunga från att sära på dem något vidare. 
Kanske borde jag reagera kraftfullare när den första shocken lägger sig och jag börjar fatta vad som händer, om jag bara inte var i det här sorgliga tillståndet där det känns lite som att det kan kvitta vad jag gör och vad som sker. Men det händer också någonting med kyssen som talar till mig i min belägenhet. Det är den sortens sugande kyss som sänder signaler till din cortex som gör din hjärna berusad och sätter igång processer upp emellan benen. Alltså är jag så gott som paralyserad när han fortsätter trycka mig hårt upp mot väggen och samtidigt trycker in hissknappen. Han fortsätter kyssa mig med en tunga som är övertygad om att vinna slaget utan att ta fångar och den vinner utrymme hela tiden. Han kysser mig oavbrutet hela vägen upp till högsta våningen. Väl uppe trycker han in knappen för bottenvåningen igen och fortsätter. Jag gör en rörelse för att titta bakom honom men han drar snabbt upp sin hand över mitt huvud, tar tag i håret och skjuter in huvudet mot väggen. Min skalle dunkar till i väggen och mitt långa hår, som han ryckt i, hamnar slarvigt över halva mitt ansikte. Han lyckas på något sätt att stadigt nagla fast mig till väggen medan han djärvt smeker mig längst kroppen. Jag kan känna fingrarna runt mitt bröst genom min blus och tummen som roat stryker längs undersidan av det. Han smeker med stadig hand längs skinkan in där jag nästan börjar fuktas av hettan som stiger i min kropp. Men naturligtvis stannar han inte där. En hand letar sig in mellan våra kroppar och upp mellan benen, där en hård tumme i samma säkra stil rör sig fram och tillbaka över området kring min klitoris.

 Plötsligt är vi nere på bottenvåningen, och vips står jag där ensam. Jag hör porten slå igen efter honom och jag flämtar till. Trevande söker jag knappen till tredje våningen, trycker in den och börjar uppfärden mot min bostad igen,

medan jag stryker undan det trassliga håret, skälvande i benen och brusande i hjärnan.






Kanske hade jag aldrig gått till konstmuseet ensam, om inte den bisarra händelsen med mannen i huvan hade inträffat. Då jag inte har någon att gå med, brukar det förstärka känslan av att vara ensam. På något sätt verkar det som att den sanningen inte längre gäller, efter de skälvande minuterna i hissen.

På bussen, på väg upp mot entrén och på väg in genom spärrarna till museet, har jag sällskap av bilden och känslorna i bakhuvudet, från upplevelserna med den maskerade killen.

Efter lite planlöst strosande hittar jag en utställning med tavlor som visar vackra damer. Jag börjar studera några målningar av Tamara de Lempicka med färggranna men föga naturtrogna kvinnor. Kvinnornas drömska blickar från tavlorna får mig att uppleva utställningen lite som en alternativ verklighet att glida in i där jag låter mig själv vila ett tag.

 Jag stiger på i ett nytt litet rum och befinner mig så helt själv. Fler kvinnor ser ner på mig från dukarna, med värme och med en inbjudande grace. Deras kroppar, deras poser är så suggestiva, så självklara och får mig medveten om min egen kropp, på ett angenämt sätt.
– Gerda Wegener, läser jag, fransk art deco… erotik.. , kvinnlig frigjordhet…
Mina ögon glider ifrån tavla till tavla och huvudet bäddas in i mjuka bolster och lockande känslor. Jag ska just lämna rummet, när en hård hand på min arm knuffar mig tillbaka in. Jag hinner se en skymt av den svarta huvan, känner på nytt doften av tjära och finner mig återigen tryckt upp mot väggen i den lilla salen med art deco damer. Han kysser mig nästan andtruten. Jag hinner tänka att hans mun smakar gott. Jag undrar om han fick ila fram till mig där innan nån kom, eller om han är mer upphetsad denna gång av situationen? Tanken på hans upphetsning gör att det ilar i mig. Hans ena hand känns nu plötsligt kall mot min nakna mage och den gör inga dröjsmål på väg mot mina tunga bröst,med bröstvårtorna ihopdragna i förväntan. Jag drar efter andan, och mina läppar och min tunga skiljs tillfälligt från hans vilket får honom att på nytt erövra min mun i en djup kyss. Båda hans händer nu på mina bröst innanför min bysthållare, smeker girigt utan tanke på någon som helst tillåtelse. Det bultar upp mellan låren och jag tänker att jag inte skulle kunna stoppa honom, även om någon kom in nu genom den där dörröppningen. Innan jag tänkt tanken till slut har han avslutat vår kyss. Han drar häftigt upp såväl min blus som bysthållaren och tar vällustigt en munfull av mitt vänstra bröst. Han suger och smakar på mina bröst en stund och kramar idem med sina händer, sedan låter han händerna resa ned under kjolens och stringtrosaens linning och kramar mina skinkor hårt. Jag gör allt som står i min makt för att hålla andningen under kontroll så jag inte ska förråda oss, men så slocknar ljuset. 

Förnimmelsen får mig att tappa andan, när jag känner honom mot mina bara ben, under min kjol. Området kring klitoris dunkar och jag darrar, lutande min kropp mot väggen där jag tar spjärn för att hålla mig kvar med mina händer. En annan hand för han upp längst skåran mellan mina skinkor och krokar fast i stringtrosan som bryskt rycks nedåt med ett ”ritch”.

Fjäderlätt förnimmelse av hans huvud mot insidan av låren som närmar sig mina bara blygdläppar får mig att dra en suck av åtrå. Tungan snuddar läpparna längst ned. Nu följer den hela skåran. Sedan kommer en kraftig och djup slickning hela vägen nerifrån slidan upp till klittan och jag måste häftigt dra efter luft igen. Jag hinner hoppas att ingen hör mig. Hans naglar borrar sig in i mina skinkor medan han äter mig som en hund, slickande och sugande. Jag jämrar mig så tyst jag kan och lägger mina händer på den främmande mannen under kjolen. Sensationerna som sprids från klitoris är som färgsprakande svall som tar över kroppen. Jag trycker hans huvud upp och in mellan mina lår och känner hur det dånar i skallen på mig. 
Hans tumme tränger in emellan mina läppar och nu ökar han trycket med sin tunga mot klitoris ett tag. Han nafsar i läpparna och min klitoris och så känner jag plötsligt hur han avlägsnar sin tumme och istället för in ett par, nej, tre, nej fyra fingrar in i mig! Hans hand trycks längre och längre in i min blöta fitta med krävande rörelser och han smaskar och suger på min klitta tills jag kommer så kraftfullt att jag nästan ramlar ner från väggen.

En sista gång får jag bli upptryckt mot väggen i en hård och bestämd kyss, som smakar av min egen upphetsning. Jag ägnar mig åt att njuta av kyssen efter krafturladdningen en stund och trycker hans välformade stjärt i jeansen mot min egen kropp. Så öppnar jag försiktigt mina ögon och smyger upp en hand mot huvan. Jag hinner dra den halvvägs upp över hjässan innan han får fatt i min hand och drar bort den. Sedan försvinner han bort igen.





Fortsättning följer…