Jonas och Monika, del 1.

10 minuter kvar tills bussen kommer, tänkte Jonas när han tittade på sitt digitala armbandsur. Jonas hade sökt en alltiallo tjänst till en liten klädbutik inne i Stockholms innerstad. Tjänsten, som varken krävde någon tidigare arbetslivserfarenhet eller högskoleutbildning, där arbetsuppgifter för det mesta bestod av att sortera kläder på lagret och hålla rent och snyggt i butiken och på lagret.

Jonas hade haft en jobbig barndom, där han i tidigt blev diagnosticerad med dyskalkyli, dyslexi, adhd, asperger syndrom, autism, dålig grovmotorik, dålig fin motorik och tics. På de intelligenstest han hade gjort så hade ett uppmätt iq på 90. De neurologiska handikappen gjorde att han blev mobbad och hade svårt för det sociala samspelet med de övriga elever i grundskolan.

Jonas hade hamnade framförallt i bråk med de som gjorde sig lustiga över hans tics. Det som kännetecknade Jonas tics var att han slogs sig själv upprepade gånger på bröstet med knutna händer. Han fick ökennamnen, ”cp-apan” och ”mongolid gorillan”. Efter 1-6 i grundskolan så blev Jonas placerad i särskolan från årskurs 7, på grund av sina svårigheter, trots att man egentligen behöver ett iq på 70 för att kvalificeras sig till särskolan.







Jonas protesterade vilt mot beslutet men hans föräldrar lyssande inte på honom utan lyssande enbart på läkarna och psykologerna som Jonas och hans föräldrar hade varit i kontakt med under hela hans skolgång i grundskolan. Det beslutet kom att prägla Jonas och hans föräldrars, pappa Johan och mamma Helena relation i negativ bemärkelse än i dag.

Efter högstadiet så blev det två år på en gymnasiesärskolan där han vantrivdes precis som i högstadiet, efter att Jonas hade gjort ett självmordsförsök, så gjordes det ett ny utredning av skoläkaren och skolpsykologen, där det konstaterades att Jonas blivit felplacerad.

Jonas kom in på ett iv-program, där han trivdes bättre och han gick där i tre år och tog studenten och fick ett samlat betygs dokument.







Efter studenten så skrev Jonas in sig hos arbetsförmedling för unga funktionshindrade. Efter att Jonas hade ordnat tre kortare anställningar hos tre olika företag med lönebidrag, så var Jonas arbetslös under en längre tid, han påpekade till sin arbetsförmedlare, Harald att han hade blivit utnyttjad av de tre företagen hade jobbat på, de hade aldrig någon intention att anställa honom, utan de sparkade honom så fort lönebidraget upphörde och han frågande efter en anställning. Men Harald brydd sig inte och ville bara att Jonas skulle söka nya jobb. Jonas blev sur och ledsen att hans förmedlare att inte engagerade sig mera för att hjälpa honom, så han bestämde sig för att söka ett jobb och försöka få en anställning utan lönebidrag och arbetsförmedlings ”hjälp”. Han hade sett ett jobbannons i en tidning, där en liten klädbutik sökte efter, en händig person, med glad och positiv attityd och som är serviceminded.





Jonas funderade om han skulle skicka sitt magra cv till företaget, då konkurrensen för jobbet antagligen var stor. Han skickade sitt tillslut sitt cv i ett, där skrev ärligt om vilka handikappa han hade. Två dagar efter att han hade skickat sitt cv via e-post fick han svar från Monika Jansson, vd och grundare av företaget, att han var välkommen till en arbetsintervju.

Ska du med bussen eller inte?, ropade busschauffören från den öppna dörren längst fram på bussen, Jonas vaknade från sitt djupt försjunka, translikande tillstånd och tittade på sitt armbands ur såg att det hade gått 10 minuter.

Han svarade att ska med och han bad om ursäkt att han inte var mer uppmärksam. Han steg på bussen och satte sig på en stol i ganska öde buss. Efter att suttit i bussen i 10 minuter så han steg av vid busshållplatsen där butik låg ungefär 50 meter ifrån. När Jonas hade nått till butiken så läste han på butiksskylten där det stod, ”Monikas Premiumkläder”. Han öppnade dörren och steg in i butiken.





Jonas kom in i butiken och fascinerades av exklusiva och moderna inredningen, allt var väl organiserat, det var lätt att hitta de kläderna man skulle ha som kund.

Jonas kände att någon petade på hans axel och han vänd sig för att se vem det var, när han vänt sig så mötes hans blick av en 175cm lång mullig lång kvinna med fasta bystiga d-kupor, i 30 årsåldern, klädd i jeans och med en långärmad tröja med blygsam urringning, långt rött hår och gröna ögon, hon hade högklackade skor på sig och ett välvårdat och sött ansikte. Hon sträckte fram, presenterades sig som Alva och frågade, om det är jag som är Jonas?. Jag sträckte fram min hand och tog tag i hennes hand och hälsade och sa, ja, det är jag som är Jonas. Jag ska ha en arbetsintervju hos er kl.15:30 vilket är om 2 minuter. Bra, då ringer jag Monika och säger att du är







här, svarade Alva och tog upp smart telefon och ringde. När Alva la på så sa hon till mig att jag ska följa efter henne. Det gjorde jag. Vi gick bakom kassadisken, där fanns det en dörr som ledde till ett lager vi gick igenom lagret. Alva, sa gå igenom den röda dörren framför dig och gå till vänster så kommer du ha ett litet kontor där Monika sitter. Jag tackade Alva för hjälpen. Jag gick igenom den röda dörren och gick till vänster. Jag såg ett kontorsrum med glasväggar, där glasväggen som var närmast byggnadens vägg och fönster var 30cm ifrån dem. Även dörren in till kontoret var helt i glas. Jag gick fram till dörren och såg en kvinna som pratade i telefon. Hon var otroligt vacker, 165cm lång runt 40års åldern,







bystiga fasta silikon e-kupor, djup urringning, klädd i byxdress med kavaj, högklackade skor, blond kort hår, blåa ögon, vältränad, välvårdad och välbevarad kropp. Hennes rumpa var stor och välformad. Jag såg att hon avslutade samtalet på den trådlösa telefonen och hon vände sig mot mig och vinkade in mig. Jag öppnade dörren och klev in och stängde den. Hon gick fram och sträckte fram sin hand och sa, hej det är jag som är Monika, trevligt att träffas. Jag skakade hennes hand och sa att jag heter Jonas och att också var trevligt att träffa henne. Sätt på den där stolen, pekade Monika på stolen framför hennes arbetsbord. Tack, svarade jag. Efter att vi båda hade satt oss, sa Monika att hon gillad mitt cv, eftersom att jag hade varit ärlig med vilka handikapp och svårigheter jag har. Hon frågade om jag tränade och hur min kondition var, jag svarade att jag inte tränade alls och att min kondition inte är så bra och att jag äter onyttigt. Hur kommer det sig frågande hon?. Då började jag berätta om hela min barndom, att jag blev







nedstämd och deprimerad av all mobbning och det har följt med mig ända till vuxenålder. Hon lyssnade med intresse och med en uppmärksam blick när jag berättade. När jag hade berättat klart, så sa hon att hon blev rörd av det jag hade berättat. Jonas sa Monika, jag anställer dig. Jag tittade förvånat på Monika, är du seriös? frågade jag. Ja, jag är seriös, även om vi har haft mer kvalificerade personer som har sökt till tjänsten än dig, så jag vill hjälpa dig, Jag och Alva kommer vägleda dig så att du kommer kunna att bli mer självgående och kunna klara alla arbetsuppgifter. Tack, så mycket Monika, svarade Jonas med ett leende. Hon tog fram två anställningskontrakt, skriv under de här två kontrakten en är för mig och en är för dig. Du kommer att bli fastanställd, med timlön på 110kr inklusive semesterersättning, arbetstider är från 8:00-17.00 och du börja jobba nästa måndag.

Monika la fram papperna och Jonas skrev under dem. Tack, Monika det här betyder jättemycket för mig. Ingen orsak, Jonas svarade Monika. Har du flickvän?, Jonas, frågande Monika. Jonas blev överrumplad av den fräcka frågan. Eeehh ummm, nej jag har aldrig haft flickvän, jag är överviktig och de tjejerna som jag frågat ut på dejt har sagt att jag är ful och äcklig. Jag tycker inte att du är ful och äcklig, jag tycker vacker och sött, svarade Monika. Tack Monika det värmer. Har du någon tid att passa, undrade Monika, nej svarade jag, mina föräldrar är på semester i en vecka i Japan så jag har hela hemmet för mig själv. Självdå undrade Jonas?. Nej, jag och min man skilde oss för 5 års sen och våran gemensamma dotter är utflugen och bor i USA med man och barn, så jag bor själv i en villa på Lidingö. Jonas sneglade på sitt armbands ur, oj är klockan redan 16:40, ni stänger om 20 minuter, jag bör nog bege mig hem åt. Vänta, Jonas. Monika reste sig ur stolen, gick bakom stolen där Jonas satt och viskade sensuellt i hans öra.







Jag har inte haft sex på fem år, det är hela fem år sedan en man smekte denna kropp, jag har varit kåt på dig ända sedan jag såg ditt foto i ditt cv. Jonas blev helt varm och kåt i kroppen, Monika jag vill bara säga att jag är oskuld och jag har erektionsproblem, sa han med en timid stämma. Monika log och kysste han på kinden, det är inget du behöver bekymra dig om, det finns flera sätt att tillfredsställa en kvinna än med bara kuken.

Hon gick från till skrivbordet och drog ut en låda och tog upp en ridpiska och en dildo och la de på skrivbordet. Jonas jag vill att du ska vara min herre och jag din slav, och vårat säkerhetsord är stopp, har du förstått det. frågande Monika. Jonas, satt som förstelnad och försöka komma till grepps med att ska ha sex för första gången







Jonas, har du förstått frågande Monika igen, ja har förstått svarade Jonas efter att hade kommit över chocken. Bra, svarade Monika. Jonas reste sig snabbt upp ur stolen och gick fram till Monika och tog tag i hennes stora bröst och började klämma frenetiskt på dem och slicka och spotta mellan urrininngarna. Monika tog tag om Jonas huvud med sina händer och tryckte hans ansikte mot sina bröst, hon var kåt och uppspelt.



Fortsättning följer.