Hardcore romantik

– Det här är inte Edens lustgård! Besinna dig! utbrast han med rädsla i rösten från sin sida utav glasskivan.

Men det var för sent att dra sig ur, fastän han inte ens hade stoppat in den ännu. Han kunde bara passivt bevittna hur hon strippade inför allmänheten på trottoaren.

Snart dansade hon endast iförd högklackat till ljudet av ett tickande trafikljus.

Hans hjärta skenade iväg när han uppmärksammade att hon bar rosa nyanser på läppstiftet och nagellacket.

Han blev så upphetsad att han blödde näsblod ymnigt, snabbt svalde han några livsviktiga benzo tabletter och kröp ihop i fosterställning.



Att låsa dörren hjälpte föga när kvinnan i hans liv klirrade badrumsfönstret och gled igenom hålet som en stor blek mask. Halvvägs igenom stannade hon upp och lät vind och regn piska den nakna bubbelbaken, hon kände sig ett med alltet och kunde inte längre skilja

på sina egna safter och regnvattnet som täckte låren.



Röda rosblad från rabatten satt som fastklistrade utav vätan, och skänkte hennes kropp en majestätisk aura. Med utsträckta händer och ett snedvridet leende bad hon om assistans, för hon insåg svårigheten i att förföra män som sätter sig på tvären och spelar svårfångade. Tungan var exponerad och orörligt utsträckt, pupillerna växte sig stora som cocktailtomater.



– Om du inte leker med min kropp så trashar jag hela lägenheten. Klargjorde hon vildsint.

Sättet som hon penetrerade hans lägenhet på gjorde starkt intryck på honom. Han kände sig desorienterad och osäker på sin roll i den abnorma akt som skulle följa.

De svullna behagen fungerade som airbags och bromsade hennes klumpiga fall till golvet.

Hon spelade avsvimmad för att locka honom närmare, så ondskefull och beräknande kunde hon vara när lusten löpte amok.

Försiktigt närmade han sig, hypnotiserad utav bubbel-trubbel-bakens dimensioner och omfång. Så vitt han visste, utan att vara upplyst, så fanns det en skatt vid varje regnbåges slut och i varje kvinnas stjärtskåra.



Han hade visserligen fått sin privata sfär både spräckt och knullad, men erfor till sin förvåning att det inte gjorde ont.

Det existerade rentav en lättnad över att hon brutit sig in i bostaden.

Den förbjudna lyckan var nära förestående.

Ni vet, de där känslorna som inte behövs i ett modernt rationellt samhälle. Inte ökar de produktiviteten precis, och hur ska de snuskigt rika kunna bli rikare utan fler varor och tillhörande tjänster?

Kvinnan ville tjäna systemet och vara nyttig idiot men i det här fallet tog egoismen över, så som den allt som oftast gör.



Mannen var också övertygad om att han ville praktisera samlag, frågan var bara hur man gjorde? På hemdatorn hade han fått nys om att folk fick till stånd en hel del konstigheter, varav vissa påstods kunde leda till barn? Kanske var allt det han hade läst bara propaganda från

statens institut för osedlighet. Nåväl, han betade av varje por i sin jakt efter genitalier av betydelse.

Hon tycktes vara kittlig och de tafatta ansträngningarna ledde snabbt till frustration. En annan sak som irriterade honom var att snoppen hade styvnat till och var således i viss bemärkelse i vägen för hans livs viktigaste examensarbete – kvinnlig anatomi.



En uppenbar slutsats som han kunde dra, var dock att nästippen passade alldeles förträffligt i analmynningen. Att hon dessutom tjöt vid ett sådant påhitt kunde bara tolkas som ett bekräftande.

Han hittade snart en trivsam rytm där han både kunde andas och gräva efter det bruna guldet.

Aldrig tidigare hade någon flörtat så tillgivet med en restprodukt.

Molnen drog ihop sig utanför huset, tarmen likaså. Det mullrade från himlavalvet,

bakdelen å sin sida väste och pyrde. Han hade svårt för doften till en början, men intalade sig att det handlade om successiv tillvänjning.



Varje gång han dragit ut sin näsa i tron om att orgasmen var nådd, fick hans kvinna ett återfall i begäret och tryckte tillbaks huvudet igen. Hennes njutning var en drog och mannens näsa blott ett stimulus.

Deras tidigare möten hade bottnat i uppgivna

axelryckningsprocesser utan initiativtagande, men nu tog mannen för sig som om han vore den första hackspetten på trädet i fråga.

In och ut, ut och in, på repeat. Mungipsfradgan ritade linjer över skinkorna och skapade spår som var enkla att följa och ligga kvar i.



Medtagna av varandras lycka sjönk de ihop till en gemensam köttklump i sängen. De rökte varsin Lipton classic påse och stirrade slött in i den imperialistiskt blodröda tapeten.

– Du är min grova daggmask. Sade han lite på känn.

– Gud vad glad jag blir. Jag var jätterädd att du inte skulle känna så.

Hon tog hans hand i sin. En tår trevade ner längst med hennes kind, hey! vem försökte hon lura? Det var helt uppenbart en svettdroppe.

Han pysslade om hennes revben bakifrån och de kysstes med stil.



När paret hade det som ljuvligast knackade någonting på dörren. Mannen tittade ut genom dörrögat och såg till sin förskräckelse att en hotfull gräns hade blivit dragen med utplacerade varningskoner.

Det var ett avslut som kommit dit för att lindra pinan av denna novell och för att återställa balans och ordning.

Avslutet sade med förmyndarröst:

– Jag förklarar er härmed förbrukade.

Det skakade deras händer med stor värdighet, tackade för den tid som varit och önskade dem lycka till.

Sedan sprang avslutet sin väg av rädsla för att få på änden.



Mannen såg på sin själsfrände en sista gång. Innan han hann säga farväl slog deras värsta farhågor in. Orden som utgjorde deras värld slets loss ur sina meningar, glosorna bildade en oläslig svart gröt av bokstäver och punkter. Grammatiken imploderade med ett sista rytande när dess maktstruktur kollapsade.

Inte ens bubbelbaken bestod efter att analfabetismen dragit förbi som en tornado med förödande kraft.

Men mannens och kvinnans sista stund hade varit vacker före katastrofen.

Och någonstans i den språkliga kyrkogården ligger det perfekta ordet för att beskriva just detta ögonblicket.