Ingenjörens äventyr – lössläppt semester 2

? fortsättning?



Läs först:

”Ingenjörens äventyr – lössläppt semester 1”:



Notera: detta är en lång historia, förhoppningsvis är den värd tiden den tar att läsa ?



Nina upplever det nästan som i en dröm. Det kan nästan inte vara hon som befinner sig i den här situationen? Dagen innan hade hon specificerat material till en prototyp, kortlistat förpackningslösningar och printat en kopia med en lagkamrat fram till 02 på morgonen. Hade hon verkligen, bara för en kort stund sedan, låtit en kollega och rival slita av henne bikinidelarna? Hade det hänt i verkligheten? Hade hon slitit av och sönder lagledarens egna byxor? Hade hon legat i den våta sanden utan något annat på sig än denna produktledare, som hon nu visat varenda veck och vrå av sin kropp för, utan en sekunds tvekan? Låg hon nu och fick en ordentlig omgång bakifrån av samme man, medan två andra män med lystna blickar såg varje rörelse de gjorde? Jo… visst satan gjorde hon det. En sensation som ett extatiskt ljus sprider sig upp mot pannan inuti Nina.



Närvaron av männens blickar, alltmedan hon känner värmen från Kahles kropp bakom sig, hans skinn som kolliderar mot hennes, var gång deras kroppar möts och hans kön, som rör sig in. Och in. Och.. långt in igen – gör henne berusad. Sanden skrubbar hennes mage på bänken, när huden på hennes nakna kropp dras en bit fram och åter över skivan.



Hon håller i sig i bänkskivan medan Kahle knuffar henne omilt framåt med sin kropp, mot väggen, där den stora mellanrummet mellan träribborna avslöjar den där mannen som står där bakom, tryckt mot träplankorna. Hon kan se skymtar av hans kropp genom gliporna i väggen av gistet trä. Ett finger har han kilat in i en spricka, som för att hålla sig stadigt mot plankorna. Han skakar. Hon kan räkna ut vad han gör där bakom, med sig själv, medan han stirrar rakt på henne, utan att skämmas. Hon tycker att han blinkar till med ögonen mot henne igen, samtidigt som hon hör hur han börjar andas häftigare. Han är så nära henne, där på utsidan av det lilla skjulet. Han ser allt Kahle gör med henne, med hennes kropp. Han ser hennes uttryck i ansiktet, nästan som av ett slags lidande, när hon kommer allt närmre ett klimax, där hon ligger nedtryckt på bänken.



Niklas andhämtning är snabb och otyglad. Det finns ingen anledning för honom att gömma sin upphetsning, med Kahle och kvinnan som rör sig så lockande, kattlikt därinne i skjulet, kastar blickar åt hans håll, bjuder på sin intima akt och som också låter sina stön höras, ut genom de väderbitna väggarna.



Nina känner att mannen därute är åskådare till en förbjuden föreställning. Hon är det tämjda djuret i manegens mitt, som han tar in med glupande aptit. Men åskådaren är inte ensam. Där nära hörnet snett till höger om henne, kan hon se den andra figuren med sitt ansikte lite längre från ytterväggen. Han har fingrar från två händer inkilade i sprickan mellan träslåarna i väggen, medan han följer allt som händer därinne med en vaken blick. Regnskuren har dragit bort. Allt som hörs är andetagen, från paret inne i skjulet och de två på utsidan, havets brus, ljudet av de två kropparna som möts och bordsskivan som får sig en stöt, var gång Kahles kropp träffar Ninas.



Kahle har förstått vilka personerna är, som iakttar dem utanför väggen. Han blev ställd först av deras närvaro och undrade hur han skulle handla, men han valde att fortsätta flödet av händelser som verkade ta honom på en sensationell resa. Han ägnar sig åt Nina, vars kropp han äger just för stunden. Han försöker ta det lugnt och fint, men kan nu inte hålla tillbaka sig själv längre. Han sparkar på den lilla trälådan som står på golvet, får den i rätt läge och kliver upp på den.



Nina noterar med tillfredsställelse den bestämdhet, med vilken han fattar tag i henne, drar upp henne vid höfterna, så att hon lyfter från bänken upp mot hans mage, medan han liksom trär upp henne på sitt glänsande kön. Sedan liksom rycker han ihop deras kroppar och trycker ner sig själv i hennes omslutande kropp. Han rycker och stöter i en allt snabbare takt, tills han slutligen kommer, med ett ljudligt stön. Han släpper långsamt ned henne, glider ut och sjunker ned med sin kropp mot hennes rygg, medan de tillsammans flämtande hämtar andan, liggande tätt ihop i en hög på bänken. Både han och Nina känner den välkomna värmen från den andres kropp, och blir stilla för en stund, ovilliga att bryta upp den ljuvliga kontaktytan.



Välkommen, är precis vad han är, tänker hon. Äntligen hade han dykt upp och gett henne det tillfälle hon väntat på. Kahle, den fundersamme, men fantasirike, vackre killen som just låtit Nina få det utlopp hon så väl behövde, för hennes sedan länge uppdämda lusta. Anspänningen under den koncentrerade utvecklingen under Tylö-lägret, hade kanske knuffat henne över gränsen?



Men upprinnelsen till detta måste ha bestått i dagdrömmarna som infunnit sig, eller som hon fann på, var gång någon genomgång blev långsam. De sensuella drömmarna, om hur hon lät honom ta henne, lät honom tillfredsställa henne med tungan och allt vad hon skulle kunna göra med honom, om tillfället uppstod. Det var något med hans lugna, loja sätt och hans sammetsblick. Hans egna stil hade fångat hennes uppmärksamhet, och fantasierna om honom hade blivit ett sätt att underhålla sig själv, att kittla sin fantasi och sätta färg på tillvaron.



Men till slut hade det nästan blivit ett gissel, fått henne att längta för intensivt, efter den där åtrådda mansfiguren, med sin hårda kropp som hon skymtade när han då och då lättade något på den utstuderade klädseln. Hon hade längtat efter något som hon samtidigt inte tillät sig, så att anspänningen nästan blev fysiskt obehagligt till slut.



Nu ligger hon där under hans tyngd och känner hans våta lockar och hans ansikte mot sin ryggtavla, medan hans händer varsamt lägger sig vid hennes bröst och kramar om dem och med dem hennes kropp. Hon hade fabricerat drömmar. Nu hade denna, den mest vridna sensuella situation hon kunde tänka sig, alltså hänt på riktigt. Vad ska nu hända härnäst?



Hon vet inte ens vad hon vill ska hända. Men hon rider fortfarande vågen av rättfärdigad lycka, över att ha struntat i alla mänskliga konstruktioner och konventioner och lyssnat till lustan, som kallat på henne djupt inifrån. En drivkraft långt nerifrån uråldern, där den enträgna uppmaningen för första gången uppstått i ett medvetande att släppa taget, lösa upp sig själv och låta sig bli till en del av en enda lidelsefull kraft. Hon har besegrat monstret som velat hålla henne fången i ett enformigt mönster, och hon har gjort det med den här sagolikt skapta mannen. Hon ler.



Ian och Niklas har lämnat sina gluggar och drar sig några steg bort från skjulet. De tittar båda hänfört på varandra. – Ouah! Ian ruskar på huvudet och spärrar upp ögonen lite menande. Han nickar åt parkeringen – jag vill verkligen ha ett glas nu. – hänger du på? Niklas nickar stumt och följer sin polare upp mot tältplatsen.



Kahle rätar på sig och söker hennes hand för att dra upp henne till sig. Hans händer mot mellanryggen drar henne mot honom själv och följer baksidan av hennes kropp så att den i sin helhet trycks mot hans igen. Han struntar i att han kladdar ner henne på nytt, nu på framsidan. De ser på varann. De ler, de har verkligen gjort det här galna upptåget tillsammans. Lättad, över att ha kunnat se henne i ögonen utan att upptäcka någon form av ånger eller blygsel, möter han lite tafatt hennes läppar i en lätt puss. De håller om varann som för att visa den andre sympati i det här gemensamma företaget de halkat in på, med hjälp av sin åtrå, sina fantasier och kanske försynen.



Nina följer hans vackert utmejslade ansiktsdrag med fingret, samtidigt som hon känner hans hårda bröst som är tryckt mot hennes egna nakna, lena, och något ljusare bröst, som fått se lite mindre av solen. – får jag föreslå en tur ned till vattnet? frågar hon, som för att bryta deras alltför högtidliga tystnad.

Kahle nickar och följer henne ut ur den lilla kojan. Ian och Niklas har börjat gå upp mot tältet ser han, medan han själv går med sina bara fötter på de sandiga stenplattorna, som leder ned till stranden och vattenbrynet.



Nina tittar upp efter Ian och Niklas. – Ian…? Kahle möter hennes blick, – ja, det var Ian som tittade in på oss. Han och Niklas, sickna ena. De kom väl ned för att annonsera middagen….? Han känner sig lite generad och tittar ned. Hoppas det inte uppstår en alltför obekväm stämning mellan dem nu. Han skakar av sig tankarna, söker Ninas fingrar med sina och leker med dem mjukt, medan han fortsätter ut i sanden, lika naken som hon.



De går ner i havet igen och sänker ner kropparna i det svalkande vattnet, blir av med spåren av kroppsvätskor och vänder upp på stranden igen. Han ler mot Nina i ett mystiskt samförstånd. Fantastiskt att de kunde mötas så här, och att de lekt med varann som vildsint sextörstiga, rusiga ungdomar, Nina och han själv, två vuxna som knappt hunnit lära känna varann. Trots att de setts så kort tid, så känns de inte främmande för varandra. Han vilar blicken på de mörka hårtestarna, nu vågiga av fukt, konturerna av hennes bröst och ryggens vackra linjer, som han aldrig sett dem. Han undrar, vad som fått henne att så fullständigt, ge sig hän åt den här sexleken, som verkade uppstå ur intet, efter att ha framstått så professionell i varje situation och mest gett intrycket av att vara en arbetsnarkoman? Han har aldrig träffat en kvinna av det här slaget, det är han säker på. Hon verkar vara ett helt äventyr i sig själv, det gillar han.



Ninas blå klänning ligger något sandig, men relativt torr på bänken i skjulet, när de återvänder och hon drar den över sin nakna kropp. Den våta bikinin däremot får hon gå ned och skölja bort sanden ur. Kahle tittar på sina shorts och tvekar, sedan går han ned och sköljer även dem, vrider ur och drar på sig dem, med viss svårighet. – jag måste hämta bilnycklarna och få ut mina kläder, ler han mot Nina. – följer du med?



Nina ser på honom och nickar. Att träffa Ian igen, efter vad han precis bevittnat, hur kommer det gestalta sig, undrar hon.



Hon tänker inte skämmas, när hon ser honom.



Var han inte precis lika upphetsad som hon själv var, därutanför skjulet? De har haft sex, med ögonen. Nu får det visa sig, hur de tacklar kvällen. För sin inre blick, ser hon hans nästan svarta hår och skägg, med de ljusa skiftningarna i, hans ganska djupt liggande, mörka ögon med den där glimten i. Hur kommer han se på henne nu? Tänk om han skulle visa, att han inte tycker att hon är en ”lady” utan en smutsig slyna? Vad har han, som fortfarande räknade sig som britt (han var Waelsare), för värderingar egentligen, när det gäller tjejer? Inte kunde Ian med sina varma, charmiga ögon vara sådan, att han tittade ut henne så här för att sedan förkasta henne?



Han har ofta så tajta t-shirts, så att man måste låta ögonen vila på ryggens eller bröstets konturer och den oklanderligt vältränade magen. Hans kropp skiljde sig markant från andra män i hans ålder och såg läckrare ut än många yngres också. De gånger de språkats, har hon tyckt att han varit så elegant, i sitt sätt. Han har lite engelsk gentleman i sig, samtidigt som han var full i fan ibland och roade, med sin kvicka humor. Han var lika kvick på engelska, som på svenska, även om han kunde svänga över till engelska vid vissa tillfällen. Särskilt när han diskuterade teknik.



Hon traskar iväg upp över parkeringen med Kahle i sina plaskblöta, delvis genomskinliga shorts och hennes blick följer med förtjusning lårens och skinkornas muskler genom tyget.



De möter Niklas på vägen. Nina ser, att en ljus gestalt närmar sig. Hon förstår, vem gestalten tillhör. Hon känner hur hon sköljs över av känslor: blygsel, rädsla, fascination, och nyfikenhet. Hon får blinka hårt och ta sig samman. Han kommer närmre och hon får en tydligare bild av killen, som hon sett rakt in i ögonen under sexakten.



Hon får för sig att han påminner om en nordisk gud. Kanske en slags yngre asagud, från den nya världen i Gimle, som fått sitt gudablod utspätt med isjättars. Niklas stannar till och väntar in dem, med ett småleende, som leker under det blonda skägget och mustaschen.



– jag har lite såser att fixa, annars är det bara att lägga på grejerna nu, informerar han.



Niklas är en reslig man, lite längre än Kahle och en helt annan uppenbarelse överhuvudtaget. Hans långa, rödblonda hår är ihopsatt längre ned med någon läderrem eller liknande, som vilar mot hans ryggrad. Mörkblonda polisonger möter det omsorgsfullt skulpterade skägget. Han har halvlånga, bleknade svarta byxor som hänger på höften. Annars är han barbröstad. Lite blonda lockar pryder huden mellan bröstvårtorna och hans behåring går en bit ner över magen. Hon lägger också märke till mörka tatueringar, som täcker hans överarmar. Den ena axeln har ett runt märke, med tre flammande ormar som biter varann i svansen och som ligger liksom i ett mönster, med de tre huvudena som går ut som tre armar. Undertill har han låtit tatuera in stiliserade tistlar, eller om det är svärd. Hon får lust att fråga, vad hela bilden egentligen har för innebörd.



Niklas och Kahle tittar varandra i ansiktet under tystnad en stund. Niklas ger honom en svag nick, som av uppskattning och ett kvickt leende som returneras av Kahle. Det var inte dåligt av Kahle, tycker Niklas, att ragga upp den här vilda tjejen och fixa hela samlaget, med dem själva som stirrade på spektaklet utifrån. Tydligen är hon inte heller bortskrämd ännu. Hon verkar vara en speciell typ av person.



Han ser på Nina med en genomträngande blick, genom sina isblå ögon. Hon kan känna att det hettar i hennes hud. Den sugande blicken är hela tiden riktad åt henne och han ser ogenerat rakt igenom hennes ansikte. Han drar fram sin hand åt hennes.

– och jag heter Niklas

Hon tar hans hand och känner värmen från den lite grova handflatan.

– Nina. Hon returnerar hans blick utan att blinka.

– det är bara att slänga dig i en brassestol därborta, säger han och nickar mot tältplatsen.

– för du äter med oss ikväll.



Nina lyfter ansiktet och nickar en gång jakande med mungiporna svagt uppvridna.



– Jag tror faktiskt jag gör det.



Tänk att hon får ett pirr i kussimurran av den här karlen också. Han fascinerar på ett annat sätt, med sin rättframhet och intensitet. Hon tycker han har en skönhet, av lite dramatisk natur, som en krigare. Hon kunde föreställa sig honom i asagudens kläder med glänsande tunga skyddsplåtar och spännen, svingande något mäktigt spjut. Det får henne att le roat mot honom och han gör genast en lustig rörelse med ögonbrynen, som för att ifrågasätta hennes minspel.



– Vi har ett bra förtält vi kan krypa in i om det skulle bli nån mer skur, men det har ju klarnat upp fint, lägger Kahle till.



– det fanns tydligen bastu också längre bort, som ingen bokat, så den är reserverad för oss nu, Niklas riktar sig fortfarande till Nina, med en stadig blick som möter hennes.



Nina ger honom ett halvt strängt, halv lekfullt leende, återgäldar blicken och svarar, med ena ögonbrynet lyft. – du måste vara den mest förslagna i församlingen. Du har tänkt på allt?!



Niklas höjer på båda sina vilda mörkblonda ögonbryn I en självklar min – det är till mig du kommer om du saknar nåt, Nina. Han gör ett smackande ljud och ger henne en blinkning.



Niklas gör en ansats att fortsätta till bilen och Nina motstår sin impuls att prova hur huden på hans bröst känns.



– jag slår följe med dig, om du har nycklar, måste ha mina kläder, säger Kahle och ger Nina en kyss på halsen och ett ögonkast med ett smil – går du och håller Ian sällskap då? Han lär vara kvar vid tältet däruppe? Han blir glad att se dig..



De båda männen går mot Kian och lämnar henne att ensam fortsätta mot tältplatsen och deras gemensamme vän. Hon ser dem fortsätta bort mot sanddynorna, medan de samtalar lågt med varandra.



Nina kommer fram till den öppna platsen där tältet står. Det är en fin glänta där det borde fått plats många tält, men nu på sensommaren har de lyckats bli ensamma på gräsängen. Ett par täckta grillar står och osar en bit bort och ett bord med fat och flaskor står uppställt nära intill dem. Ian sitter i en brassestol med ett glas. – härligt att ni kommer äntligen, vi vart hungriga! Han skrattar och blinkar åt henne – nu kan vi langa på spetten på grillen!

Spetten som är upptrappade på ett stort fat ser ut att innehålla en rejäl mängd ingredienser, alla möjliga typer av kött, grönsaker och lite frukt.



– Ah! Just det, utropar Ian och far upp. Han går in i tältet och kommer tillbaka med ytterligare ett glas och en hink med 2 champagneflaskor i. Han ställer ned hinken framför stolen, räcker glaset till Nina och tar en flaska och skänker i champagne till henne. Han tar sitt eget glas och krockar emot hennes, medan han ser henne i ögonen med sina glada, varma ögon. Hon ler tillbaka och känner sig tillfreds. Ian

är allright. Hon sätter sig i en annan stol, medan Ian administrerar spetten och majskolvar på grillarna.



– Jag vet, att du såg mig utanför kiosken, börjar Ian utan omsvep, vänd mot grillen. Så vänder han sig mot henne ett ögonblick, ansikte mot ansikte, ser henne i ögonen.

– Det var skönt, att se vad han gjorde med dig.



Ofrivilligt ilar det till upp emellan benen på henne. Hon har gjort honom upphetsad. Den tanken är upphetsande, oroande och roande på en gång. Hon passar på att ta en bra bit mer än en smutt på champagnen och droppar i sin uppståndelse lite på klänningen, som för all del har så många blöta fläckar att det inte märks alls. Hon möter över champagneglaset hans mörkblå, nästan svarta ögon, och studerar dem. Han hade stått där, Ian, någon meter ifrån henne, när hon hade sex. Det är det snuskigaste hon gjort.

– så du gillade vad du såg? frågar hon lite avvaktande.

Ian stannar upp igen, tittar mot henne.

– jag vet att du ville jag skulle se, det var det som gjorde mig kåt.

Nina känner hur en varm ström går igenom hennes kropp med ens. Hennes hud i ansiktet blir varm igen.



Ian lägger märke till bröstvårtornas hårda knoppar som syns tydligt under det tunna tyget. Han upplever en angenäm känsla, stående precis intill henne, medan han fördelar köttbitar och tillbehör över glöden.

– mmm! utbrister hon förvånat, och tar glaset från munnen, den är ju helt ljuvlig att dricka!

– hehe, Niklas kan sina saker. Han är en riktig kännare och så farlig på att laga mat också, skrockar Ian, och Nina njuter av sättet han uttalar orden med sin engelska brytning.

– han är inte så blyg eller..? frågar hon.

Ian ler så att skägget och mustaschen brer ut sig över ansiktet.

– Nej, inte just den killen, mig veterligen, svarar han.

Ian räcker fram en träkåsa med rostade mandlar till henne.

– Jag känner mig konstigt nog inte heller blyg, säger Nina tankfullt medan hon stoppar två salta mandlar i munnen och smakar av dem med tungan. Hon minns figuren som andades och stirrade mot henne från andra sidan plankorna i skjulet. Hon sköljer ned mandlarna med mer champagne.



– vi har varit i samma lag nu i tre år, i duathlon alltså, Niklas och jag, tillägger han, vi brukar cykla ett gäng mil varje helg, men han har fått ta det lugnt på grund av skador i år. Tänkte det kunde vara schysst med den här turen. Och vi visste ju inte hur otroligt schysst det skulle bli, blinkar han åt Nina.



– nehej, säger Nina, inte jag heller…

Sedan ställer hon sig upp och tar tag i emaljmuggen, som står på bordet med en pensel i – jag penslar lite på de här, hon nickar mot spetten som är placerade på den ena av grillarna.

– ja, gör det, vänd dem gärna först

Nina penslar på köttet, dricker lite champagne, penslar lite till.

Hon sopar bort lite salt från sin hud på armen. – man behöver ju inte ta med sig salt iallafall, skrattar hon

– du såg att det fanns en dusch? frågar Ian med ett leende.

– åh..! Finns det en dusch? Saltet klibbar ner mitt hår och allt.

Ian nickar till vänster om tältet.



Nina lägger tillbaka penseln och ställer ifrån sig det urdruckna glaset på bordet. Champagnebubblorna värmer upp hennes själ inifrån, känns det som. Detta måste vara hennes pris för alla frustrerade timmar hon ägnat åt presentationerna, den hårda och ojämna kamp hon fört för erkännandet av direktionen. Hon går mot metallduschen på betongplattan, drar av den lite havssaltklibbiga klänningen över huvudet och blottar nu sin kropp för Ian.



– ingenting du inte sett förr, eller hur? ler hon med smala ögon.



– jag kommer över det, säger Ian med sin mörka röst, – gör vad du måste. Han tar en mun dricka och slänger runt ett stort spett med gaffeln. Han tittar upp igen. Ian ser på det sätt hon rör sig på, att hon känner sig iakttagen och njuter av uppmärksamheten. Hon spelar ut sin kvinnlighet nu. Låter honom värmas tills det svider såsom majskolvarna på glöden framför honom.

Halvvarmt vatten uppvärmt av solen sköljer ner på henne. Skönt färskt vatten som strilar ner över hennes stramande ansikte. Hon blundar, rör händerna över sin kropp, tvättar av huden och vrider så av kranen.



– du har inte lite tvål ? hojtar hon



– nej, men jag har olja… hörs en röst svara henne, mjukt, alldeles vid hennes öra. Ett par läppar snuddar vid hennes ytteröra. Två olivdoftande nävar tar om hennes axlar och masserar in olja över hennes våta hud. Så tar sig en varm hand in under hennes arm och rör sig fram och upp mot hennes bröst, tar om bröstet och smörjer in det med oljan rinnande mellan fingrarna. Den andra handen ackompanjerar med sina oljiga fingrar över det andra bröstet. Lite överrumplad vet hon inte riktigt hur hon vill reagera på tilltaget. Hon för upp sina egna händer till hans handleder, men drar inte bort dem. Niklas händer är varma och övertygande. Hon känner kårar av välbehag längs sin rygg. Den nya sensationen av Niklas kropp mot ryggen, den varma känslan av hans hud över bröstmusklerna, tryckt mot hennes hud, betvingar henne.



Niklas lutar sig nära hennes öra igen och viskar lågt: – jag måste ta i dig. Jag vill att du blir våt för mig också.

Han följer njutningsfullt den mjuka, halkiga huden, som han suktat på innan. Händerna rör sig smidigt och säkert och smörjer ut den glatta olivoljan över magen, låren …och det var en liten sträv buske över fittan, tänker han när han låter händerna stryka över den och sträcker en annan hand bak och masserar hennes stjärt och in i skåran. Han kan inte låta bli att låta en av de oljiga händerna kila in mellan benen på Nina och under blygdläpparna där han kan känna dem mot fingrarna. Ett lågt – åhh…. lämnar Ninas läppar.



Ian ser på Niklas som står bakom Nina och rör sina händer över det solfärgade skinnet. Han ser att hon motvilligt, njuter av hans handlag. Han svettas lite. Nu känner han hur det spänner innanför jeansshortsen och kuken börjar pulsera mot magen.



Han tar spetten som är kvar och lyfter varsamt upp dem ett och ett på faten. Sedan tar han sig runt och går med målmedvetna steg mot duschplattformen. Niklas har nu fått henne med på noterna ordentligt och hon blundar medan hennes händer följer hans över hennes inoljade kropp. Ian går framför henne och tar henne under hakan. Hon tittar upp på honom med en blandning av skratt och förvirring i ögonen. Han för varsamt hennes ansikte mot sitt och kysser läpparna, vilket Nina finner förunderligt behagligt. Sedan för han upp sin hand till hennes hårfäste och lutar hennes huvud bakåt, medan han kysser hennes hals och ner mellan de glänsande brösten. Nina suckar.



– åh, skönt…



Ian kysser bröstvårtan med handen runt själva bröstet. Han drar själv en djup suck och rätar på sig. Så ställer han sig framför henne.



Niklas för sina glansiga händer upp om brösten igen och nästan lyfter henne från marken. Ian sträcker fram sin hand, gör en grimas av upphetsning medan han för två fingrar in mellan Ninas ben och lägger en hand på hennes höft. Nina kvider till kort. Hon börjar bli helt upphetsad nu. Ian ställer sig raskt tätt inpå Nina och kysser henne lidelsefullt, medan han ljudligt drar in andan genom näsan och njutningsfullt borrar in sina fingrar i skötet. Niklas trycker henne mot sig bakifrån, så att hon känner hans hårdhet genom byxorna, tryckt mot hennes stjärt.



Ian tar ett steg tillbaka och Niklas tar hennes huvud mellan sina händer och vänder henne mot honom själv. Han tittar henne i ögonen och hon ser hans rödblondlockiga lilla skägg och de mörkare blonda ögonbrynen rama in ansiktet med de genomträngande ögonen. Han drar upp ena mungipan i ett fräckt leende. – hoppas du är i sjunde himlen nu, du ser fan ut att vara där.- mmm… sexig.. som… Han ser henne rakt i ögonen. Gör en ansats att vidröra hennes läppar vid sina. Väntar på hennes reaktion. Så särar hon på läpparna och ger honom en kyss på munnen medan hon håller hans blick.



– stygga flicka…

Nina hejdar sig och vänder på huvudet till vänster. Kahle står plötsligt bredvid dem. Hon upplever som en rysning längs sin nacklinje. Han står där i en löst sittande, svart, uppknäppt skjorta med uppkavlade ärmar och rödsvarta surfshorts. Han har kammat håret igen och lockar faller ner bakom öronen. Han blåser ut rök genom munnen. Så ler han illmarigt. Han säger ingenting utan håller upp sin hand med den perfekt rullade jointen mellan tummen och pekfingret framför Nina.



Nina tittar på honom. Han tittar tillbaka på henne. Han ser avspänd och glad ut. Hon tittar på jointen. Så tar hon den ur hans hand, för den till munnen och tar ett djupt bloss. Motstår en reflex att hosta. Ser upp på honom. Hon tar ytterligare ett bloss. Hon blåser långsamt ut en liten pelare med rök. Nina skrattar till. Hon lägger armen om Niklas axel.

– det är semester nu, Nina, eller hur? Säger Ian och ser leende på henne som för att få det bekräftat att hon förstått vad han säger. – känner du, du är i paradiset nu, woman..



Kahle tar jointen, drar fram en av stolarna och häller upp lite vin till sig. Sedan sätter han sig tillrätta och lutar sig tillbaka medan han tar ett nytt bloss.



Ian går ned på ett knä framför Nina. Niklas tar hennes ansikte och för mot sitt igen, håller fast henne framför sig, medan Ian skickligt placerar handens fingrar på Nina mellan blygdläpparna just på det sätt som ögonblickligen får henne att dra efter andan och färgen att blossa på hennes kinder. Hon kan inte säga exakt vad han gör men han vet vad han gör med sin pockande hand mellan benen. Nu för han tummen rätt ovanför hennes klitoris och börjar röra den, först i maklig, sedan allt snabbare takt över hennes känsliga njutningspärla.



Kahle smuttar på vinet och jointen och ser på med smala ögon. Han trodde att han inte skulle kunna bli upptänd igen men scenen ter sig helt underbar. Att se på det utifrån är en helt ny dimension, och marijuanan hjälper till att sätta stämningen för honom.



Nina upplever plötsligt fingrarna som om de bar henne och lyfte upp henne på salta havsvågor. Plötsligt känner hon tunga i hennes mun. Niklas… Niklas tunga och henne själv gungande på denna jättelika starka hand. Det finns bara hon och handen som är inne i henne och hon ser trädtopparna framför sig som rör sig i takt med vågorna. Är det Kahles hand eller Ian? Niklas? Nej, det spelar ingen roll. Hon känner hur huvudet fylls med ljud. Det är hon som låter. Hon kommer. Hon kommer och Niklas starka armar omfamnar henne så att hon kan luta sig lite mot honom. – Oooh.. Intense! Ian ger henne en kram medan Niklas liksom klämmer hennes olika muskelpartier mellan fingrarna som om han var tvungen att känna efter en gång till. Hon drar efter andan och lägger sina händer på deras rumpor. Hon ger dem båda ett menande ögonkast. Nickar.



När hon tittar upp ser hon ett par sammetsbruna ögon under en svart lock som hänger ner. – här, Nina. Kahle breder ut ett stort vinrött badlakan över hennes väl inoljade axlar och erbjuder henne att sitta med honom i stolen. Hon tar badlakanet och sveper om sig, medan hon tacksamt lutar sig tillbaka mot Kahle en stund. Hon ser på honom, loj, med sina svarta bakåtstrukna lockar, halvslutna ögon och nyrakade kinder. Hon ser på Ian och Niklas. Tre så olika individer, funderar hon halvt överväldigad och rusig efter sin upplevelse. Hur lyckas de fascinera henne allihop, var och en på sitt eget sätt? Hon kan verkligen känna något extra speciellt för var och en av dem. Kan det vara så fel att ha ett ”harem” av killar och att njuta av varje karl på deras individuella sätt? Hon tar en klunk champagne igen och sluter ögonen för en stund med ett förnöjt leende på sina rosiga läppar.



Ian och Niklas går över till att fixa det sista med maten och mixtrar med såser och färska örter medan de häller upp lite mer vin. Det vattnas i munnen. Nu är de redo för en riktig orgie, tänker Ian.



Fortsättning följer.





PS.

Tyvärr fick ni vänta ett tag på den hör delen. Jag var tvungen att göra om det jag skrev ihop från början till något som kändes mer rätt som följd. Hoppas ni också tycker att fortsättningen passar fint.



Som vanligt är jag intresserad av vad ni tycker. Skriv hur du upplever novellen, vad du har för tankar kring hur den är skriven eller annat.