Vi Är En Kapitel 1

Datum: Söndag 29/08/2015



Bussen, nådde hållplatsen som vanligt ej i tid.

Jag klev in på bussen och scanna av min kort.



“Gäller till 24/09/2015”



Beep Beep



Min fot fortsätter att förda mig till min vanliga plats, om den är inte upptagen. Platsen ligger exakt sida vid sida med den andra dörren och är den perfekta plats för en person som mig.

Den vanliga fall så sitter jag intill fönstret, det finns inga vettig anledning till det men det är nog en del av våran preferens som gör att vi är en människa. Konstig nog så finns det inte den platsen kvar längre till för mig att sitta på, annan själ har redan lyckats att stjäla den från mig.

Jag var först lite osäker om jag skulle sitta brevid henne eller inte. Det vore konstig att sitta brevid en främling som ser ut som är i samma ålder som mig när det finns många andra lediga platser att välja mellan. Eftersom den här bussen har bara åkt förbi 3 hållplatser från den första.



Men jag satt brevid ändå.



Hon reagerade som vilket person som helst men tittade sedan bort och gick in i sitt egen värld genom fönstret. Jag var som luft till henne.



Jag kunde inte låta blir att titta på hennes ansiktet som om det var en magnets minus sida och mig själv som den possitiva. Hon har inte lagt märke till det än men för hennes skull och min egna så slutade jag att stirra. Hon hade en lång svart hår med en väldig utrustad kropp som hade allting en man skulle vilja har vid sin sida. Hennes bröst var ja, inte liten, inte för stor, de var perfekta för mig och idag var turen på min sida. Personen som sitter brevid mig hade en vit tröja och har sin tunna svarta jacka runt omkring sin kropp med ett öppet vit väg emellan hennes figur som gör att jag kunde ser hennes bröst plus lite närvaron av BH:n.



Bussen har redan passerat mer än 5 hållplatser från var jag klev in utan att jag vet om det. Så våran tid med varandra skulle nå sitt slut om 2 hållplatser, det var som om att tiden har inga nåd för min känslor, att den bara bryr sig om att nå till sin slutändan, den är interesserat i någoting annat.



Min destination har nått men inte hennes. Det är som att vi lever i en skild värld där vad du än gör kommer aldrig at lyckats även om du var personens idealet. Om det var det så har min hopp redan förlorat till den förflutna.



Jag steg av och bussens lufttryck blev mindre.



Jag var påväg mot min första tenta kurs inom Matematik som är en förberedelse för min sista året på gymnsiet. Det var nog för sent för mig att har det efter att min gymnasiet har redan öppnat för 5 dagar sen. Allting var som den ska sedan jag börjat där så det finns inte så mycket att disskutera om i detta område.



Min tenta klass var i en byggnad som ser väldig ung ut, jag undrar hur kunde de som organisera mina kurser anordnar sådana ny bygg byggnad för oss. Det måste kosta rejält mycket pengar för att hyra sånt lokal, men på andra sidan så blir den tenta kostnader plötslig rimlig om man skulle lägga till priset för hyran. Men det behöver jag inte bryr mig om.



Jag öppnade dörren och gick in.

Klassen var fullt med elever, det måste minst finns mer än 15 personer härinne och det finns fortfarande två tomma platser kvar att sitta på. Båda platserna var brevid varandra som låg längst in i den mörka hörnet. Så det spelade inga roll vilket av de två du väljer.



Jag satte mig på den plats som var på högre sidan, exakt samma plats som jag satt på bussen påväg hit.



Klassen startade i tid, det var helt olik från bussen och deras tider.



Jag började att anteckna dit och hit men min fokus ligger inte nu på undervisningen men på den tomma platsen. När jag tittar runt omkring mig så är bänkarna placerades med en tanke på att alla som har ansökt till den här kursen ska får en plats att sitta på, alltså platsen ska vara lika med antalet elever.

Det tog bara några sekunder innan min fråga är besvarades.



Tiden har redan gått 25 minuter sedan jag klev av bussen.



Någon knackade på dörren med den vanliga rhytmen, tack, tack , tack. Men knacket producera så låg våglängd att jag kunde knappt hör det mellan distansen från min plats till dörren. Lycklyckvist hörde magistern den knacken och behövde att avbruta sin undervisning för en liten stund.

Hon öppnade dörren och en främmande ljud avslöja sig själv.



“F-Förlåt att jag kommer för sent.”



Rösten var mjuk och söt, det känns som att man skulle kunna äta upp ljuden bara sådär.

Personen som ligger bakom den främmande röst kom fram och personens existens möter den främmande röst ansiktet mot ansiktet. Det passade inte alls, det var inte rimlig, det måste inte vara sant.

Den själ som jag trodde att vi levde i våran egna värld, visade sig framför mina ögon igen.



Hennes kropp börja att röra på sig och var påväg mot mig, nej, mot hennes plats, den plats som bara tillhör henne. Hon satte sig ner.



Men nu var jag inte hennes luft, jag var där, bredvid henne.



“Trevlig att träffas, Sofia”



Hon slutade sin vackra tal med ett leende som lyste starkare än vad månen skulle kunna.



Min reflex svarade, fortfarande inte mig själv.



“J-Jag med, -”



Jag kunde inte att hålla undan min nyfikenhet längre till om varför hon inte steg av samma hållplats som mig så jag frågade.



“Så det var du som satt bredvid mig på bussen….”



Hon sa någonting i lågt ton som jag kunde inte höra riktig men hon fortsatt.



”Iallafall, Jag var inne i min egen värld så jag glömmde att går av.”



Det var det? Men om det var hennes anledning så borde jag inte lägga mig i.



“Aha….”



Klassen avslutades och min dag var nu tomt. Jag hade ingen bättre för mig att göra än att studera och går till ett affär för att köpa något efter så jag stannade kvar i rummet och studerade. Förvåning nog så sitter Sofia fortfarande på samma plats som hon var på under hela undervisning även om den har redan avslutats. Hon pluggade inte men sov.

Det var i principen min första gång att ser en tjej i samma åldern som mig sov och är bredvid mig. Det var kawaii.

Jag kom på att jag hade tagit med mig en filt som jag skulle tar med mig till affären för att köpa en ny till min långvarig tjej kompis. Vi var vänner sedan vi föddes så det är inte ovanlig att hon kom över till våran hus och hjälpte min mamma att laga middag. Men endag när hon skulle går in i min mammas rum för att hjälpa till med städning så hittade hon filten på sängen och frågade oss om var vi har köpt den ifrån, det står över hela hennes ansiktet den gången att hon var väldigt förtjust i det. Så min mamma och jag bestämde oss att jag skulle köpa exakt version av filten efter att jag har studerat färdig idag som en tack gåva för hennes vänlighet som hon gav oss de senaste 3 åren.



Jag la filten över Sofia och gick sedan över till en automat som finns vid ingången till rumment konstig nog. Min hand satte in pengarna och tryckte först på siffror ”02” sen ”10”. Jag böjde mig ner och hämtade en Cola burk och en Fanta.



Min ben styr min kropp tillbaks till rummet igen, nu fick jag en någon annorlunda känsla, det var bara vi två i rummet. Alla har redan återvänt till var de kommer ifrån från denna morgon. Min känslor var som en storm inne i min hjärta. Vi kan säga att jag har aldrig varit tillsammans med en tjej ensam i en rum förut. Det var en ny känsla som när solen stiger upp för att öppna en ny dag.



Jag ville inte väcka henne så jag lägger Fantan på hörnet på hennes bänk och låt den dryck välkomma henne som första hon ser och känns när hon vakna upp till en ny tid igen.



Min studerande fortsätter tills kolackan var 17:30, när hela byggnaden måste stängas.



Sofia har redan vaknat förän dess och hon gick hem när jag var på toa. Hon lämnade en lapp som lyder så här:





“Tack för filten och Fantan, men hur visste du att jag gillade Fanta? Hur som helst, vi ses på skolan.”



Det var inte svår att tar reda på vilket dryck hon gillade när hon har båda ute fickor på hennes ryggsäck fullt med Fanta flaskor. Men den meddelande som hon lämnade kvar har gjort mig mår bättre.



“Så det är dags att går till affären och köper filten”



Jag sa det högt när ingen var i närheten



Ännu en dag nå sitt slut.







Datum: Måndag 30/08/2015







Jag tittade på mig på spegeln och jag små ler av någon anledning. Efter att jag har städat mig själv klart och är redo att jaga den sista bussen som jag måste tar för att komma i tid, gick jag ut och möter den nya värld och tid.



Idag var annorlunda än alla andra dagar hit tills i mitt liv. Den person som jag har någon sort av känsla för är där, på hennes vanliga plats och tittade på mig med en blick som tvingar mig att går till henne fortare.



“God morgon”



Hon svarade med samma ord men med en finare röst än mig själv, såklart. Som gjorde att de orden har helt annan betydelse.



“Vi kan ses senare i skolan, eller hur?”



När jag tänker efter så skrev hon någonting om att vi skulle ses i skolan på lappen, jag nästan glömde den, vad otänksamt och oansvarig av mig. Men jag visste inte att hon går i samma gymnasie som mig, jag måste har varit för litet ignorans i de senaste 2 åren här.



“Självklart, jag har min lunch klockan 12:45, efter min Svenska lektion. Du?”



“Jag är har inga lektioner från klockan 12:15 till 14:00 så det låter bra. Vi möt vid skolans ingång.”



Under våran buss resan var vi helt tysta. Det finns ingen anledning till det.



När vi var framme vid gymnasiet så säger vi farväl till varandra innan vi sepereras för en liten stund. Jag gick in i klassrummet och satte mig på en ledig plats bort från alla andra så att jag kan anteckna undervisningen i lugn och ro.



Efter min Svenska lektion så skyndade jag på mig till skolans entre’ som vi lovade att möttas. Det känns som ett evighet att tar fram till skolans ingång som ligger bara några meter från klassrummet där jag har min Svenska lektion. När jag egentligen är framme så väntas hon, Sofia redan där och börja låta hennes leende explodera över hela ansiktet som om hon har låst bort den medan tittar på mig med, en orolig ögon?



“Var ska vi äta?”

“Är sushi på Sushi Restaurangen, OISHI låter bra för dig?”

“Låter gott.”



Jag börja att leda min arme till målet för att kunna vinna denna kamp. Vi faller ner en efter en men våran trupper ställer alltid sig upp igen och fortsatt att kämpa.



Våran gymnasie erbjuder en matkort för oss elever för att använda den på lunchen i vilket restauranger som helst i radie två kilometer från skolan. Eftersom gymnasiet ligger mitt på mellersta stad så har vi tillgång till över 50 restauranger och gör att skolan kunde inte bygga en matsal..



När vi var framme vid restaurangen så blev vi bemöts av en kvinnlig servitris som jobbade där.



“Välkommen till, OISHI, Var vill ni sitta?”



“Två person bord person, tack.”



“Var vänlig och följ efter mig, snälla.”



Sofia snabbt beordrade servitrisen utan att jag hann tänka klart. Jag följde bara efter.

Servitrisen ledde oss djup in i restaurangen som om att två person bord ligger gömd någonstans i djupet. Men tillslut kom vi fram och satte oss.

Från den här bordet och alla andra fyra person bord så finns det enorma mellan rum som ser ut som att två person bord är placerades på ett speciellt sätt som om det vore för de som gå på dejt och vill inte blir stör av andra människor.

När jag tänker på dejt så måste det här vara andra gången jag sitter ensam med en tjej och åt.



Samma servitris som förut kom tillbaka med två menyn listor och är beredd för att anteckna order på samma sekund som hon släppte hennes hand på listorna som om hon gör sig förberedd att skriva ner alla bud på en auktion.

Det fanns många olika sorter av Japanks mat men det som jag gillar mest är ”Ramen” och det var självklart min order för idag.



“Ramen, Cola som drycka, tack.”



“3 Styckna Onigiri med ingen fyllning bara sjögräs, Fanta som drycka, tack.”



“ Ramen, Cola, 3 styckna Onigiri ingen fyllning, Fanta, behöver ni mer?”



Vi tittade på varandra och svara.



“Nej, tack.”



Servitris gav sig iväg kort därefter och lämnar sin order till köket.



Samtidigt som Sofia tittar på mig med en små leende och kanske lite röd i ansiktet om jag har inte inbildat mig själv.



Hon frågade.



“Vet du varför jag valde just den här restaurangen?”



Hon leer mer än förut nu och ser ut som att hon njut av denna stunden.



“N-Nej”



Jag svarade ärligt utan att lägga till teorier som har inga underlag.



“Jag ville….smaka en ny Sushi menyn…….”



Plötslig så rörde någonting som känns som en fot på min pommes frites som orsaka en stekt reaktion direkt. Hennes fot rör omkring den som en cirkle och min stekta pommes frite kan inte återvända till sin ursprunliga form nu. Jag var förvirrad.



“S-S Sofia? Varför?”



Jag kunde knappt säga någonting förän hon ökade takten för varje sekund som går.



“Ser ut som den har blivit hård.”



Hon ignorerade min fråga helt och hållet. Och fortsatt att titta på mig med en charmig ansikt uttryck,



Tillslut kunde jag inte hålla mig tillbaka längre till och drar ner min jeans och påsen. Sofia blev lite överraskad av det.



“Förlåt, Jag måste tar den ut.”



Hon ser ut som att vara nöjd men det behövs bara några sekunder innan hon försvann ur min sikt och visa sig igen med handen på min pommes friten medan hennes tunga slicker toppen på det som en glass men med en snabbare takt.



Hon var ännu inte tillfredsställ med vad hon har så hon gå djupare än förut.

Agghh… det känns varmt, blöt och lite tajt i hennes mun plus den snabba takt som hon gör med sin rörelse. Jag la mina två händer på hennes huvud utan att veta om det och ökade takten lite till.

Nu träffade min pommes frites dess tomma ketchup paket men fortsatt att trycka sig i även om det inte går längre till. Vulkanen är påväg att göra sin första utbrott i en hav.



“Jag kommer!”



Min pommes frite sprutade ut massa choklad sås i den fantastiska hålen. Jag drar ut den och sitt still.



“Du kom så mycket…..”



“D-Det var inte med m-meningen….. h-här… papper.”



Min reflex tog över min kropp och händerna snabbt leta efter papper till Sofia.



Men det var nog för sent.



“Gulp…..”



Hon leer som ingen annan, hon var lyckligare än alla vinnare, hon var nöjd med sitt arbete.



“…..Hehehe….”



“S-Sofia….! Men varför?”



“Det var första gång för mig, och varför tror du att jag gör gav min första gång till dig?”



Hon leer lite men nu titta hon djup i min ögon. Jag kunde inte tar sig i allt som just hände, en tjej som jag möttes på en buss, på min tenta och är samma person som min hjärta faller till, har just utfört någonting på mig som var helt oförväntat.

Men jag tar tag i mig och låt inte min kropp faller på knäet. Jag satsa allt, min relation med henne och min egen framtid på de uppkommade ord som jag ska säga.



“Gillar du mig?”











Författarens ord:



H-Hej där, hur är med dig? Gillade du denna ero novell? Det här är nämligen min första ero novell som jag har publiceras. Jag hoppas att du hängde med min skrivstil som ser lite annorlunda ut än andra författaren. I detta kapitel så är det ganska litet med alla roliga scener men det är bara för att gör det så trovärdig som möljigt. Några av er känner kanske till alla Japanska ord som jag lagt till i novellen men för er som inte gör det så betyder Kawaii, Söt. Ni kan förväntas mer användning av språket i de framtida kapitel.



Jag kan inte säga vad som kommer att hända i nästa kapitel men det finns en sak som jag är säker på: Ny dag väntas på våran karaktärer -.







Av HitoMizu