SMS

Jag fick ett sms:

”Vad gör du?”

Från vem sms:et var skickat, gick inte att se. Så jag utgick genast från att det var en felskickning.

Jag tittade en stund på min telefon, och bestämde mig sedan för att inte svara.

Det var en fredagskväll och klockan närmade sig nio. Jag satt och njöt av ett glas rödvin framför den usla Tv-underhållningen. Planen var att jag skulle ner en sväng på kvarterskrogen, men just nu satt jag nyduschad i soffan och njöt av lugnet.

”Varför svarar du inte?”

Ännu ett sms, som denna gång avslutades med en emoji föreställande röda läppar.



Nu valde jag att svara: ”Vem är det som skriver?”

Jag lade ner telefonen på soffbordet och tog tag om vinglaset. Men jag hann inte dricka en droppe, innan det återigen plingade till i telefonen:

”Det är Lucia, jag undrar vad du gör?”

”Jag känner ingen som heter Lucia, så du har förmodligen skickat fel”

”Är inte du Jacob?”

Nu blev jag fundersam och tog mig en klunk vin. Hur vet denna Lucia vad jag heter? Och vem är denna Lucia? Är det någon rolig vän eller fjantig kollega som valt att ägna sig åt fredagsskoj?

”Jo, jag är Jacob. Men vem är DU?”

Jag hann ta två andetag, innan nästa pling:

”Lucia, som jag skrev. Vi sågs på bussen. Har du glömt mig?”



Nu blev jag lite het om kinderna. Vad är det här? Vem har förmågan att blåsa mig på detta viset? Vem vet att jag satt och bollade blickar med en ljuvligt vacker unga kvinna på bussen hem från jobbet?

Hon som satt snett emot mig, med sitt långa mörka hår, bruna ögon och slanka kropp. Hon vars toppiga bröst spändes mot sitt tajta träningslinne.

Jag hade varken sett någon kollega eller polare ombord på samma buss.

”Så vi sågs på bussen? Vilken buss, vilken tid?”

Jag kände hur pulsen ökade i väntan på nästa pling:

”Buss 44 klockan halvfem. Har du glömt?”



Dessa uppgifter stämde. Jag svepte i mig de sista dropparna och fyllde på mitt vinglas.

Pling:

”Du satt och tittade på mig väldigt mycket. Inte minst på mina bröst”

”Gjorde jag? Jag ber om ursäkt”

Nu blev jag nervös och hjärtat slog på ett annat vis. Var detta en bluff eller handlade det om att jag kränkt någon? Hur hade hon mitt nummer? Är det ens hon? Frågorna sprudlade i mitt huvud.

”Du behöver inte be om ursäkt. Jag tyckte om det”

”Hur har du fått mitt nummer?” I samma ögonblick som jag skickade min fråga, så plingade det på nytt:

”Jag blev våt av din blick” Ett sms som avslutades med en emoji av trosor.

Vad är det här? Jag törs inte fortsätta denna konversation. Tänk om det sitter ett helt gäng bekanta och skrattar kring ett bord. Vänner till mig som lyckas göra bort mig totalt!

Ännu ett pling:



”Hur svårt kan det vara? Jag hörde vad du heter i förnamn. Sen lite Facebook och lite Google. Telefonnummer är inte svåra att få tag på”

Även detta sms avslutades av röda läppar.



Jag reste mig ur soffan och gick ut i köket. Helt utan anledning. Jag öppnade kylskåpsdörren och stirrade med tom blick på flaska med vitt vin. Jag gick ett varv i köket och sedan in på toaletten. Där sköljde jag mitt ansikte med kallt vatten. Jag hade stängt dörren och satte kranen på fullt tryck. Detta för att inte höra hur vida det plingade, eller inte plingade i min telefon.

Ett par minuter gick jag tillbaka till soffan, lyfte upp telefonen och såg att jag hade tre sms att läsa:

”Kan du inte berätta vad du gör? Eller stör jag”

”Jag ligger i min säng och kopplar av efter duschen. Har tänkt på dig sedan vi sågs”

”Vart tog du vägen? Litar du inte på mig? Vill du ha bevis?”

Jag hade just läst färdigt det sista sms:et innan det återigen plingade.



Det var en bild. En selfie föreställande den undersköna kvinna jag borra ögonen i, för några timmar sedan. Hon låg på en vit kudde, men sitt svarta hår utspritt som en vacker kuliss. Hennes bruna vackra ögon såg intensivt på mig och hennes väl pyntade smala läppar log emot mig.

Jag svarade snabbt:

”Vacker bild, du är vacker. Du lurar mig inte va?”

Sekunder…

”Tack. Varför skulle jag göra det? Du kanske vill se mer?”

… nytt pling:

En bild på ett välformat fast och ljuvligt bröst, prytt med en styv bröstvårta i tilltalande nyans.



Det ryckte till min kropp, på flera sätt och flera ställen. Jag kände hur min kuk växte och hur värmen strömmade genom min kropp.

”Tror du mig nu? Eller vill du se ännu mera?”

”Jag tror dig…”

Jag tog ännu en klunk vin och försökte samla mina känslor.

Pling!

”Vilka ska jag välja? Bilden föreställde ett antal vackra uppsättningar av trosor och bh:ar som Lucia lagt ut över sin säng. Tunna vita och svarta underkläder med spetskanter.

Vilket fick mig att studera bilden en ganska bra stund.

”Har du bestämt dig, eller vill du ha mig naken?”

Om du bara visste, båda tänkta jag och sa jag, från min plats i soffan.

”De vita längst till höger skulle passa dig utmärkt”

Sms:et for iväg och jag var tvungen att rätta till min växande lem under mina boxers.



Vad är det som händer? Säg nu inte att detta är en bluff. Jag tog ett par djupa andetag.

Pling:

”Ring mig…” Sms:et innehöll en kort film där Lucia poserade i sina vackra underkläder framför kameran. Hennes slanka bruna kropp var ljuvlig att beskåda. Det där toppiga brösten som nu enbart doldes av det tunna tyget. Hennes slanka ben, platta mage och välformade stjärt. Hon lät sin hand smeka över kroppen. Som avslutning så berättade hon sitt telefonnummer, med sin hungriga blick riktad mot mig.

Självklart var jag tvungen att se om filmen, både en och två gånger. Dels för att få njuta av hennes skönhet, men också för att lyckas fokusera på vilket telefonnummer hon gav mig.



För att inte hamna i ett pinsamt och skandalöst läge, så gick jag ut på nätet för att kontrollera de siffror hon givit mig.

Lucia Caselli, Storgatan 15…

Jösses, detta verkar vara på riktigt. Adressen låg bara några kvarter från mitt hem och enligt den spionerade webben så fyllde denna ljuva gasell 24 år om bara en vecka.

Jag ringde upp…