Anton den äldre.

Sommaren 2007 jobbade jag på ett äldreboende i Sydsverige. Hade ingen tanke på att stanna längre än till augusti. Jag skulle flytta längre upp i landet, börja om. Den senaste tiden hade varit uppslitande. Inom loppet av några månader hade min mor dött i cancer, och i samma andetag gjorde min pojkvän slut. Min pojkvän och min bästa vän. Hans ord ekade i mitt huvud när jag matade gamlingarna med puré.

”Det är inte dig det är fel på. Jag måste vara fri.”

Det störde mig att han använde så klyschiga ursäkter. Det var en standardmall som användes vid avslut, inte anpassad efter våra premisser eller vår historia. Fri från vad och varför? Höll jag honom tillbaka? Frågor han aldrig gav ett rakt svar på, och jag trodde vi kunde prata om allt.



Jag fann ändå en liten tröst i jobbet. Det tunga, monotona arbetet fick mig oftast att glömma den dystra verkligheten. Och på rasterna tjattrade kollegorna om barn, grillkvällar, kändisar, Ullared och sina underliv. De visste att jag var bög, det var därför de var så avslappnade i mitt sällskap. Jag var van vid det där, att kunna inta en naturlig position i kvinnogrupper. Givetvis berodde det på deras övertygelse om att jag som homosexuell hade en känsligare mer feminim sida, en som förstod hur ”killar var”. Som jag själv var en könlös varelse, en slags enuck som vaktade hemligheter om båda könen men inte ägde något själv.



De gamla på äldreboendet var dementa, ”grönsaker” som vissa i personalstyrkan kallade dem. Och mellan Ullareds- och underlivsutläggningarna luftades ibland existentiella tankar om livet och döden såsom ”det vore bättre om vissa av dem bara fick somna in”. Jag höll väl med. För de flesta på boendet var livet egalt. Förutom en.



Innan jag berättar om den här personen vill jag bara klargöra en sak. Jag är helt säker på att det som skedde den sommaren skedde med samtycke. När talet försvinner pratar ögonen åt människan. Ögonen är själens speglar för att använda ett slitet uttryck, men jag tror det.



Vi kan kalla honom Anton, en man som för längesen passerat 80-sträcket. Rullstolsbunden sen flera år tillbaka. Han hade svaga,tunna ben men ett par rejäla nypor. Skallig och skrynklig, med tunna läppar. Ändå var det så lätt att se hur han var som ung. Något lyste igenom, en styrka. Och hans ögon. De var klarblå som arktiskt vatten.



Vår ”grej” började en morgon när han skulle duscha. Jag hade aldrig duschat honom förut och visste inte hur han skulle reagera. Vissa utvecklar en slags vattenskräck när de blir äldre, den yttrar sig i skrik och våldsamt viftande när duschmunstycket far fram över deras kroppar. Men Anton var lugn när han låg på duschbåren. Han slöt sina ögon och tippade huvudet bakåt. Jag hade på mig plastförkläde och plasthandskar när jag skrubbade hans kropp med en tvättlapp. När jag kom till hans intimare delar spärrade han blixtsnabbt upp ögonen. ”Jag är försiktig”, sa jag och började tvätta pungen sakta. Han hade riktigt stora kulor. Jag började tänka på mitt ex och svävade iväg. När jag kom tillbaka till duschrummets karga verklighet möttes jag av ett rejält stånd. Antons kuk hårda kuk låg slickad mot hans mage. Jag såg på honom och han såg på mig, menande. Hans ögon sa ”gör det.”



Jag började sakta tvätta hans kuk med tvättlappen. Den parfym- och allergivänliga tvålen löddrade och rann ner mellan hans slappa skinkor. Den måste ha varit minst 20 centimeter och nästan lika grov som min underarm. ”Gillar du det?” frågade jag även om jag visste att jag inte skulle få något svar. Jag tog av mig plasthandsken och började runka honom, riktigt kände kukens ådror i min hand. Jag själv började bli kåt nu. Jag visste vid det här laget att jag hade passerat en gräns och att vi aldrig mer kunde återvända. Jag sänkte mitt huvud och tog hans svullna ollon i min mun. Jag lät det bara vara i munnen. Samtidigt letade sig mitt finger in i hans rövhål. Var förvånansvärt trångt. Sen började jag suga ut försats ur honom. Den fyllde min mun. Till skillnad från unga mäns försats som är tunn och en aning söt var Antons seg och sträv.



”Vill du knulla mig”, frågade jag återigen medveten om att han inte skulle kunna säga varken ja eller nej. Jag låste dörren till duschrummet och tog av mig byxorna och kalsongerna. Anton stirrade intensivt på mig, alternerade mellan mitt kön och mitt ansikte. Jag satte mig på huk över honom och guidade sakta in honom i mig. Jag visste inte hur långt in han skulle kunna komma i mig eftersom han var så stor. Sakta men säkert gled jag ner över hans kuk, jag blundade. Sen kände jag hans mage mot min röv, då visste jag att hela han var inne i mig. Hans kuk darrade i min tarm. Jag började rida honom, upp långsamt, ända upp till ollonet. Det var på gränsen att hans kuk ploppade ur mig, men jag hade full kontroll. Sen sakta ner igen. Efter fem gånger kände jag hur han tömde sig i mig. Han fyllde mig med sin säd. Och när han drog sig ur rann den ner längs med mitt lår. Jag hoppade av duschbåren och ställde mig bredvid honom. Han hade somnat. Jag duschade klart honom och bäddade ner honom i sängen. Sen gick jag ut i personalrummet med ett bultande anus.

”Vad lång tid det tog att duscha, var han omedgörlig?” frågade en av kollegorna.

”Nej, inte alls, vi glömde bara bort tiden.”