Pernillas mamma är snäll

Pernillas mamma är snäll!







-Pernilla? Får jag? sa jag och närmade mig hennes putande bröst med min hand.

-Lägg av! Du vet att jag inte vill! sa hon till mig och jag drog bort min hand. Varför var det bara hennes åsikt som räknades? Varför brydde hon sig inte om vad jag ville? Kunde det kanske ha med att göra att jag var en typisk tonårskille med alldeles för mycket hormoner som inte gick att hålla i styr?

-Men, Pernilla? Jag vill ju!

-Och jag vill inte, Jojje! Okej?

-Jaja! sa jag lamt och lade istället mina händer på låren och såg butter ut.

-Du får väl lugna dig? sa hon sedan något vänligare. Lugna mig? Vad visste hon om det? Vad visste hon om den brand inom mig som bara plågade varje minut av mitt liv. Allt jag kunde tänka på var ju att få komma till. Alla tjejer var potentiella mål, med syfte att tillfredsställa just mig! Klart jag visste att det inte låg till på det viset, men det var så det kändes.

Att dessutom ha en flickvän, men som inte ville ha sex, var en plåga. Kyssarna vi utbytte gjorde det hela än värre och min kuk var evinnerligt trött på att bringas till hårt stånd, som sedan bara besviket fick lägga sig tills jag kom hem och kunde tokrunka mig fri.

Hur skulle hon kunna förstå mina plågor, hon som tydligen hade full kontroll över sin kropp? Eller saknade hon sexlust överhuvudtaget?



Kvällen flöt på och vi satte oss i soffan bredvid hennes föräldrar, som hade bjudit på god mat. Elvira hade gjort en god kyckling och Evert hade gjort en sås som var så god att man kunde dricka den direkt ur såsskålen. Men min glöd efter att få röra vid Pernillas fasta bröst var där ändå.

För att inte tala om hur det skulle vara att äntligen få se hennes fitta, eller rent av få röra vid den, eller att få köra in sin kuk i hennes trånga, varma kropp? Nu värkte min kuk kolossalt och jag tvingade mig att följa den dokusåpa som Pernilla och Elvira så gärna ville se. Jag fick väl nöja mig med att äta chips!



Intrigerna avlöste varandra och det spelades musik som fick alla situationer att bli värre än de var, det var säkert ihopklippt dessutom så att man inte fick en korrekt bild av det som hände på den däringa ön.

Då ringde Pernillas telefon och hon svarade.



-Det var Jossan! Hon behövde hjälp med kläderna till i morgon! Jag skulle behöva hjälpa henne! Går det bra, Jojje?

-Visst! sa jag något surare än jag hade avsett.

-Det blir inte så länge! Åh, hon är helt hopplös! sa hon och reste sig upp.

-Hur ska du komma dit? frågade Elvira.

-Kan inte du köra mig?

-Jag har ju druckit vin! sa hon och pekade mot glaset.

-Pappaaa? vädjade hon då och han reste sig motvilligt. Han var inte så värst glad över impulsiva beslut. Särskilt inte när han var tvungen att ge sig ut och köra mitt i kvällen. Hans vackra dotter log och rufsade mig i håret, innan hon gick mot dörren och Evert letade efter sina nycklar och sin plånbok.



Shit! Nu skulle jag bli fast med hennes morsa och säkert åka på att diska med. Men Jossan ville jag ändå inte till, hon var ju helt väck och verkade inte gilla mig ändå. Kanske jag skulle ge mig av hemåt? Fast det skulle kanske verka oartigt, hon skulle ju ändå inte vara borta så länge.

Jag flyttade chipsskålen något närmre och tittade nu lite extra på de bikiniklädda våpen som svalt, men ändå inte kunde förmå sig vid att äta något som levt. Elvira hällde upp ett glas vin till och lutade sig tillbaka. Medan min grymma flickvän och hennes pappa gjorde sig i ordning.



-Vi är tillbaka om någon timme! Okej, Jojje?

-Visst! Visst! sa jag buttert och såg dem båda gå ut ur rummet. Evert skulle sitta och prata med Jossans pappa som vanligt och jag satt med Elvira och fick lida alla helvetets kval. Varken flickvän eller något bra att titta på! Var fan är chipsen?



Vi satt och tittade ett tag utan att prata med varandra. Vi hade hört bilen starta och sedan rulla ut från uppfarten, så vi var ensamma nu. Det tog kanske fem minuter eller så innan någon till slut sade något. Och denna någon var Elvira.

-Jojje! Du får inte vara arg på Pernilla!

-Vaa? Nää, jag är inte arg! Hon måste väl hjälpa Jossan! Det är bara det att jag saknar henne lite! sa jag förvånat.

-Jag menade inte på grund av Jossan!

-Va? Nähä? Va?



Elvira drack upp det sista ur glaset och fyllde på mer från boxen som stod på bordet. Hon gav mig glaset och tog Everts, som hon också fyllde. Jag tittade förvånat på glaset och på Pernillas mamma.

-Drick! Jag ska inte säga något! sa hon bara och jag tog en liten klunk. Jag hade smakat vin förr, men inte gillat det speciellt mycket. Smaken gick rätt upp i gommen och hela jag rös av obehag. Elvira skrattade till, men jag tog en klunk till, bara för att visa att jag nog kunde, jag med.



Hon tittade ordentligt på mig och jag kände mig nästan lite obehaglig till mods.

-Du, Jojje!

-Mmm?

-Det är jag som sagt åt Pernilla att hon inte ska gå för långt!

-Va? Vad menar du? frågade jag uppriktigt och såg nog dum ut.

-Jag vet väl hur killar i din ålder är! Jag bara säger att jag sagt åt Pernilla att vänta ett tag med att gå för långt, om du förstår vad jag menar?



Nu trillade polletten ner och genast blev jag alldeles röd i huvudet av skam.

-Drick upp, nu! Du ser ut att behöva det! skrattade hon. Jag svalde, hällde i mig hela glaset och tvingade ner det sura vinet i magen. Elvira skrattade igen.

-Errrchhhh! fick jag ur mig och rös till.

-Så! Nu blir det kanske lite lättare! Som sagt! Var inte arg på Pernilla, var arg på mig i stället!

Jag tittade nog på henne. Hon var givetvis väldigt mycket äldre än mig och jag hade aldrig tänkt på henne annat än som Pernillas mamma! Hon som lagade mat och tvättade och allt det andra. Nu skulle hon plötsligt bli personlig och prata om obehagliga saker med mig?



-Näh, jag är inte arg! sa jag och kände mig som Robert Gustavsson när han imiterade den där motorcykelkillen.

-Kom igen, Jojje! Du är så frustrerad att det ryker ur öronen på dig! Tror du inte jag ser det?

-Nä, det är jag inte alls! sa jag alltför snabbt och bestämt.

-Jo! Du går omkring som en äggsjuk höna och vill bara komma till!

-Va? Nej! Så är det inte! Jag älskar Pernilla!

-Okej! Det var fel av mig! Förlåt! Du vill inte bara komma till, så klart! Men erkänn att du är frustrerad!

-Men vad är det här? Varför pratar du om det här? frågade jag med lite panik i rösten. Jag ville verkligen inte detta!

-Som jag sa så är det jag som sagt åt Pernilla att ta det piano och jag vill bara inte att du ska bli arg på henne! Okej? Bli arg på mig i stället!

-Jag . . . . .Jag vet inte vad jag ska säga! sa jag och tittade skamset ner i bordet. Det här var ju ytterst pinsamt, men ändå skönt på ett sätt, då jag nu förstod att Pernilla kanske inte var den som stoppade mig egentligen. Fast mindre frustrerad blev jag ju inte så klart.



-Du behöver inte säga något! Jag vill bara att du och Pernilla ska ha det bra! Ta det lugnt bara, det kommer vad det lider det andra med! sa hon och log. Sen drack också hon upp sitt glas med vin och lutade sig tillbaka. Så det var henne jag skulle vara arg på! Fast det gick liksom inte! Hon gjorde ju bara sitt jobb som mamma och hon hade självklart rätt i att jag var frustrerad.

Eftersom jag inte visste hur jag skulle gå vidare, sade jag ingenting, rädd för att säga något dumt. Men Elvira missförstod mig.



-Är du så arg på mig att du inte ens pratar med mig?

-Nej . . . . . Jag . . . . . . .

-Okej! Då så! sa hon och reste sig upp. Fan! Nu hade jag ställt till det! Nu var Elvira arg på mig! Paniken över att behöva förklara för Pernilla varför hennes mamma hatade mig, gjorde mig nästan illamående och svagbent. Fanfanfanfan!!!

-Förlåt, Elvira! Jag menade inte alls så!

-Upp med dig! Jag sa, upp med dig!

Nu var jag alldeles förstörd och reste automatiskt på mig. Elvira gick fram till mig och tog mig hårt i armen.

-Aaaj! sa jag när hon drog mig från soffan. Shit! Så här hade jag aldrig sett henne innan! Jag ångrade allt och fattade inte riktigt hur det kunnat bli så här fel! Elvira drog mig ut från rummet och vidare förbi köket. Sedan tryckte hon mig framför sig upp för trapporna och till min stora förvåning mot föräldrarnas sovrum.



-M-men Elvira? V-vad gör du? Kan vi inte prata om det? Jag ber hemskt mycket om ursäkt för vad jag än gjort!

-In med dig! sa hon och släppte min ömmande arm, när vi var inne i det ljusa sovrummet.

-Snälla, kan vi prata?

-Jag fattar att du mår dåligt, men du får faktiskt ta och skärpa dig, Jojje!

-Jag . . . . . . .

-Så! Av med dem!

-Va? Vilka?

-Kläderna! Av med dem!

-Va? Här? Nä!

-Ska du inte kunna hålla dig lugn, så får jag väl se till att ordna till saker och ting! Ta av dig!

-Men snälla Elvira?



Då gick hon fram till mig. Hon var lika lång som jag och hon var förmodligen starkare än mig med. Hon drog upp min tröja och slog bara undan mina armar när jag försökte hindra henne. Vad höll hon på med? Var det här någon form av straff? Vad skulle Pernilla säga?

Så fick hon av mig tröjan och jag stirrade förvånat på henne.

-Klarar du resten själv? sa hon och började själv dra av sig sin tröja. Nu kunde jag rätt tydligt se hennes överkropp genom den tunna t-shirten hon hade på sig och hon hade verkligen stora och fina bröst, men jag förstod faktiskt ännu inte vad som hände. Då drog hon upp t-shirten med och nu stod jag bara och gapade vid åsynen av hennes nakna överkropp och de gungande brösten.

-Kom igen, Jojje! Vi har nog inte mer än en halvtimme på oss! Se till att få av dig, nu!



Nu lydde jag som en zombie och började ta av mig mina kläder, men utan att släppa Elviras vackra kropp med blicken. Hon tog snabbt av sig strumpor, byxor och trosor och ställde sig sedan med händerna på de runda höfterna och tittade p mig. Hon hade en svart triangel av fitthår mellan benen, lite mage, men hon var ändå snyggare än jag hade kunnat gissa.

-Åh, vad du är långsam! suckade hon och gick fram till mig och drog ner mina kalsonger till golvet. Min kuk sprätte ut och råkade träffa henne på hakan.

-Förlåt! sa jag bara alldeles matt och chockad.



-Hördu, Jojje! Jag försöker hjälpa dig lite här nu! Kom igen och hjälp till lite själv också! sa hon och tog genast tag om min kuk och började runka mig snabbt. Av reflex drog jag mig bakåt, men hon drog mig hårt framåt i kuken och fortsatte att runka mig med ett hårt grepp.

-Om du får släppa loss lite med mig, så kanske du kan vänta på Pernilla! Eller vad säger du?



Elvira väntade inte på svar, utan så fort hon fått mig tillräckligt hård, släppte hon mig och gick bort till sängen där hon lade sig ner på rygg.

-Kom nu och slicka mig våt, Jojje!

Hon särade brett på benen och den svarta triangeln av hår klövs en smula och rosa våt hud uppenbarade sig där mellan. Hon strök sin hand över fittan ett par gånger och jag såg hur hårstråna och de mjuka fittläpparna följde med.

-Kom igen och slicka mig lite! Det är inte farligt, det är bara att slicka!



Ivrig, villig, rädd, chockad och stum, satte jag mig ner på knä och stirrade storögt på det blottade könet. Jag svalde och lutade mig fram tills min mun mötte några hårstrån. Doften gjorde mig berusad av kåthet och nu kunde jag inte längre hålla emot, utan kysste ovant hennes fitta och smakade på hennes sköte.

Elvira stönade lätt och styrde mitt huvud och mun dit hon ville ha mig. Det dröjde inte länge förrän jag tydligt märkte att det började bli alldeles vått och smaken ändrades. Det kom från hennes fitta, så klart och jag begravde min tunga djupt i dess källa.

Hon lät mig inte hållas så länge, utan drog upp mig över henne så att jag låg ovanpå henne. Den ena handen gled ner mellan oss och hon fick tag på min hårda kuk och drog den mot sin fitta. Så fort jag kände att den kommit rätt. stötte jag mig framåt och upp i Pernillas mammas fitta och hon stönade nu ännu högre.



Själv var jag alldeles vimmelkantig, men sinnesintrycken dominerades av den värme och väta som omgav mig och hon hjälpte mig att hitta en rytm, men vilken jag gungande stötte mig in i henne. Hennes stora tuttar trycktes mot min bröstkorg och jag försökte smeka dem, men det gick inte så bra när jag samtidigt frö första gången nu fick knulla en kvinna.

De gjorde nästan ont i mitt skrev när den opålitliga första orgasmen kom. Jag ville så gärna hålla ut och ta tillvara på det här underbara, men min kropp ville inte som jag och jag sprutade och sprutade. Mina ynkliga stönanden och min darrande kropp avslöjade mig tydligt och jag var övertygad om att det nu var slut på det roliga.



-Det gör inget! Jag visste det skulle hända, Jojje! Bara kör vidare! Du är ung!

Mycket riktigt tappade jag inte ståndet, utan fortsatte att knulla Elviras fitta med allt högre takt och större självförtroende. Elvira kunde nu släppa mig och smekte både sina bröst och även sin klitta som dolde sig i det våta, svarta fitthåret.

Det dröjde väl et par minuter, sedan tryckte Elvira bort mig och jag ställde mig upp med min darrade ståkuk. Hon drog ner mig på sängen och tryckte ner mig på rygg, innan hon snabbt hoppade upp över mig och satte sig ner och lät sig själv spetsas på min kuk.

Nu kunde jag se henne så mycket bättre, speciellt de magiska tuttarna som jag så klart tog i mina hungrande händer. Elvira började rida mig och det var helt underbart att känna hur hon rörde sig på mig och hur jag gled in och ut i hennes heta fitta, som redan var hal av sperman jag redan fyllt henne med.



-Nu får vi skynda oss lite, Jojje! Kan du komma?

-Unnhhh! sa jag bara och nickade. Hon log varmt mot mig och började rida mig snabbare och jag spände mina höfter och länder allt vad jag kunde, för att maximera njutningen. Det gav önskat resultat och med ett litet skri, fick jag orgasm och lät ytterligare en sats med vit sperma flöda in i Elviras mogna fitta. Hon knep åt med fittan om mig och riktigt mjölkade ur mig satsen medan hon verkade njuta av mitt förvridna ansikte.

När jag darrat klart och tömt mig till sista droppen, klappade hon mig på kinden innan hon klev av mig och genast rann varm sperma ur henne och ner på mig och sängöverkastet.

-Ta på dig och gå ner där nere, så kommer jag snart! sa hon och gav mig en liten puss på kinden. Skälvande och med sus i öronen tog jag på mig och vacklade ner, utan att egentligen inse vad jag nyss varit med om.



Jag struntade i TV´n och chipsen. Minnesbilderna av Elviras vackra, heta kropp och det vi gjort fyllde mitt huvud. Mina kinder var alldeles heta och nu gällde det att försöka lugna sig. Elvira kom ner efter sex minuter och hade då samma kläder på sig som innan, men jag antog att hon tvättat av sig lite innan.

-Blir det lite lättare att ha tålamod nu, Jojje? sa hon och blinkade.

-Skojar du? Det här var det bästa jag varit med om!

-Blir det för jobbigt att vänta säger du till mig, va? sa hon och såg sedan på TV´n.

-Jaa! Ja, det gör jag! Jag lovar!



Det dröjde tack och lov tio minuter till innan Evert och Pernilla kom hem. Mina kinder hade återtagit sin normala färg och jag kramade om Pernilla och gjorde plats åt henne i soffan. Elvira verkade inte låtsas om någonting och kvällen förflöt lugnt tills det var dags att gå hem.

-Förlåt, Jojje, att jag var tvungen att åka till Jossan! Hon hade bråkat med sin kille, för han hade haft ihop det med en annan. Hon sade att jag hade tur som hade dig som var så tålmodig!

-Ojj! sa jag, uppriktigt förvånad.

-I morgon är mina föräldrar inte hemma, Jojje! Vad säger du om att . . . . . . . . Jag menar att vi kanske kan . . . . . . . . . . . Vi kan kanske prova lite? Vill du det?

Jag bara gapade och tittade på Pernillas glänsande ögon.

-Ja! Ja, klart jag vill! Men är du redo?

-Ja! Jag tror det! Det är min mamma som tjatat på mig om att vänta, men hon fattar ju ingenting! I morgon är det du och jag, men du får lova att ta det försiktigt!

-Jag lovar! Jag lovar! sa jag och kramade och kysste henne, innan jag begav mig av hemåt, både tillfredsställd och kåt på samma gång!