Sara Loft och roboten

gö ny





-Jagger! Neeeej! skrek Martina och kände hur jaguaren med stor precision lät sina vassa klor skära sig genom tyget i hennes tröja. Med ens var tröjan borta och hon sprang mot trapporna, medveten om att hon aldrig skulle hinna. Mycket riktigt kände hon ett par stora tassar i ryggen och hon föll precis framför trapporna och Jaggers saliv droppade ner på hennes bruna rygg.

Hans morrhår kittlade henne och hon kände också hur han bet tag i hennes bh och slet av den med.

-NEEEEEEEEEEEJ! SARAAAAAAAA! YOOODAAAAAAAA! skrek hon, men ingen hörde henne.



Yoda satt och höll på med det sista på sin nya robot han byggt, medan han spelade musik på hög volym. Sara låg i sin rymdkammare, nedsänkt i kroppstempererat vatten och fullständigt utan intryck från omvärlden. Hon försökte hitta någon form av sinnesro, men hennes renrakade underliv påkallade hennes uppmärksamhet med små sköna sammandragningar.

Hon stålsatte sig!



Martina lyckades komma upp på knä, innan Jagger fick in en klo innanför höftbandet på hennes små trosor och drog dem av henne. Uppgivet märkte hon nu att hon ännu en gång hade blivit fullständigt strippad av Saras förbannade tama jaguar. Men hon gav inte upp!

Med stor ansträngning försökte hon ta sig uppför trapporna, vilket innebar att hon fick bära hela den fläckiga kattens vikt på sin rygg. Han var försiktig ändå, för hon hade inte fått en skråma av hans klor, så kanske hon skulle kunna ta sig till Sara och för en gångs skull visa hur han betedde sig mot henne.



Halvvägs upp för trapporna orkade hon inte mer. Jagger var skicklig på att lägga sin kroppsvikt just där hon var som svagast och hon gav upp. Jagger fnös och låtsades nafsa i hennes nacke, när ett märkligt ljud hördes uppifrån. Det gnällde och pep. Rasslade och surrade, medan det dunsade i golvet av något.

Både Jagger och Martina tittade upp mot ovanvåningen och såg snart ett märkligt robothuvud komma gungande. En rund plåtkula med optik som ögon och en rudimentär högtalare där munnen skulle sitta.



Den hade fyra armar och ett par klumpiga ben med tre leder. Den rörde sig långsamt som om den höll på att lära sig gå och när den kom fram till det översta trappsteget, fräste Jagger högt och sprang därifrån. Lättat reste Martina på sig och lade den ena armen om sina bröst och handen på den andra armen, skylde hon sitt sköte med. Roboten tvekade länge inför det första steget, men gav det ett försök. Den trillade nästan och Martina höll andan, den kunde nog väga en hel del och hon hade inte lust att hamna under en robot heller.



Roboten blev nu något säkrare på att gå i trappan, såg Martina och hon såg snart även Yoda som dök upp vid trappans början.

-Vad tycker du? Han lär sig själv! sa Yoda glatt.

-Kanon hörru! Vad ska den vara till?

-Den ska kunna göra allt! Varför är du naken, förresten? Nej, vänta! Säg inget! Jagger, va?

-Mm-hmmm! bekräftade hon och vände sig om för att gå ner igen och rädda det som kunde räddas av hennes kläder. Men då pep det till i roboten och en larmsignal lät högt.



-Vaa? Vad händer? Nej, sluta! Stanna! skrek Yoda osäkert, men roboten verkade ha fått fnatt och tog nu två steg i taget mot Martina.

-Iiiihhhhh! skrek hon och försökte hålla sig undan den skenande metallmannen, men han var inte på väg förbi henne. Han stapplade fram till henne och tog ett hårt grepp om hennes överkropp med sina fyra armar och lyfte upp henne.

-Yooooodaaaaaaaaa! skrek hon gällt.

-Jag förstår inte! Stanna! Upphör! Halt! Avbryt! Paus! Stoooooopp! skrek Yoda utan något som helst resultat. Martina bars ner till bottenvåningen och nu höll roboten ut armarna och verkade scanna hennes brunhyade kropp från huvudet och ända ner till fötterna.

Martina sparkade vilt, skrek och förbannade Yoda om vartannat, men det hjälpte inte det minsta. Nu släppte roboten henne med två av armarna och tog nu istället tag i hennes knäveck i stället. Yoda hade nu hunnit ner till dem och slet i robotens armar, men det märktes inte ens.



-Yoodaaa? Vad i helveteee gör den?

-Jag vet inte, Martina! Den har fått spel! Den ska lära sig själv, men det går för snabbt! Den lyder inte mina kommandon!

-Har du ingen jävla nödstopp? skrek hon.

-Nej, det borde jag nog skaffa!

-TROR DU? skrek hon med stor dos ironi.



Nu hade roboten snurrat ett varv på sitt huvud och ett ihåligt metalliskt ljud hördes.

-Uh-oh! sa Yoda.

-Vadå, Uh-oh? Vad betyder det? Det låter fanimej inte bra! skrek hon.

-Alltså, roboten är ju utrustad med lite olika verktyg! Om i fall att, liksom! Och . . . . jag tror att den nyss aktiverat ett av dem! Förlåt, Martina! sa Yoda och backade undan.

-Vad gör du? Kom tillbaka och fixa den här jävla mojängen!

Robboten lyfte upp henne en bit till och nu tog underarmarna i och drog hennes knän ännu mer uppåt. Martina tittade ner och skrek.

-YODAYODAYODA! Vad är det där? Är det vad jag tror det är?

-Det kan kanske vara så att den gått in i ett undersökande program och den har en del olika sätt att ta reda på saker . . . . . . .. ja! Hrmmm!



Robotens huvud guppade nu upp och ner, när den beräknade träffpunkt och målets rörelser.

-YOOOOOODAAAAAAAAAA!

Den massiva, svarta gummikuken som fällts ut från robotens underliv, vibrerade kraftigt och hon försökte vrida sig undan men hon trycktes obönhörligen mot den och kunde snart känna hur den började tränga undan hennes blygdläppar och därefter glida in i henne.



-Ta det lugnt, bara! sa Yoda med panik i rösten.

-Ta det lugnt? TA DET LUGNT? Jag ska minsann . . . . . OOOOOOOFFFFFFFFFFFFF! stönade Martina till när roboten stötte till och kom en bra bit in i henne. Hon var verkligen maktlös och roboten stod upp och knullade henne med hög hastighet och ett perfekt tempo. Han var ju inte robot för inget. Martina försökte vrida sig undan, försökte använda benen, men han var för stark.

Yoda tittade storögt på, med blandade känslor. Dels hade han skapat något med fri vilja, men han hade samtidigt tappat kontrollen. Att Martina råkade ut för detta, kom på längre ner på listan över hans prioriteringar.

Han drog lite i roboten, lite i Martina och passade så klart på att titta extra noga på hur den nu blanka dildon kördes in i den vackra tyskan och hur hennes chokladfärgade tuttar hoppade och studsade läckert.

Martina andades flämtande och svor högt åt Yoda, men inte förrän hon fick sin orgasm, flera långa minuter senare, tack vare vibrationerna, slutade den knulla.

Helt utmattad hängde hon fortfarande spetsad på kuken och roboten neg då så att hennes fötter till slut nådde golvet. Då klev hon av kuken med ömmande fitta och gick långsamt och försiktigt bort till Yoda.

-Yoda!

-Ja?

”SMACK!!!” sa det när hon gav honom ett knytnävsslag, så att han dök i backen. Sen gick hon förbannad därifrån och det var till och med så att Jagger höll sig på avstånd nu!



Utan kläder gick hon raka vägen upp till Sara på den tredje våningen och slet upp locket på den kammare där Sara låg. Martina kom bort sig när hon såg den kisande Sara Loft med fingrarna begravda i sin blöta fitta.

-Men, ÅÅÅÅHHHHHHHH! Vad är det här för jävla dårhus! Jag . . . . . Jag . . . . . . . ÅHHHHHHHHHH! skrek hon och stampade hårt i golvet när hon rusade därifrån. Sara tittade förvånat efter henne och tänkte att det var väl kanske den tiden på månaden, eller var hon ute efter mer i lön?



Vid middagen på kvällen samlades de och Sara lät bli att fråga vad som stod på. Hon fick väl själv berätta när hon var mogen. Yoda berättade i alla fall att han haft ett lite missöde med sin nya robot, men att han jobbade på det. Martina såg ut att vilja bita sig i tungan, men sade inget om hennes lilla intermezzo med hans senaste uppfinning.

Jagger låg en bit längre ifrån Martina än vanligt, märkte Sara och förstod att det kanske var dags att lätta lite på Martinas uppgifter innan hon exploderade.



När de ätit upp och reste sig upp, förvånade Sara dem med att erbjuda sig ta hand om all disken, något hon annars överlät till dem. Yoda och Martina protesterade inte, utan gick och gjorde vad som föll dem in. För Yodas del så innebar det att han återgick till sitt misslyckade projekt och försökte förstå varför roboten hade reagerat som den gjort.

Om han inte hade vetat bättre skulle han trott att roboten blev kåt av att se den nakna Martina och sedan gjorde vad den kände för. Men så kunde det ju förstås inte gå till! Roboten stod i hans rum och han hade lyckats demontera batteriet så att den nu var helt död.

Han satte sig och tittade på den. Kuken hade han satt dit för att han ville ha den till allt möjligt. Han kunde ibland tycka om att fantisera om en sexrobot, även om syftet med den här egentligen var ett helt annat, nämligen förmågan att identifiera problem, lära sig och sedan lösa dem.



För att kunna köra ett diagnostikprogram var han tvungen att starta roboten igen, men han var inte orolig alls. Med en skruvmejsel fäste han de tre kontaktpolerna och tog ett par steg tillbaka. Robotens huvud snurrade runt ett varv och scannade.



-Vad i hela världen är det som väsnas så? frågade Sara från köket.

-Säkert Yoda och hans nya leksak! sa Martina surt. Sara undrade när hon skulle bli på bättre humör igen, men lät henne vara. Dunsarna och skriken från tredje våningen fortsatte och Sara kom nu ut och ställde sig nedanför trapporna.

-Låter det inte som om Yoda är i trubbel?

-Neejdå! sa Martina lugnt och läste vidare.

-Kom! sa Sara och började springa upp för trapporna. Martina slängde tidningen ifrån sig och sprang efter. Ju närmre de kom, desto tydligare hörde de att allt verkligen inte stod rätt till. Yoda skrek högt och ett slamrande och dunsande kom från hans rum.



Sara agerade på instinkt och sparkade upp dörren till Yodas stora rum/uppfinnarverkstad. Hennes ögon vidgades när hon såg den kraftiga roboten trycka upp den vilt sprattlande Yoda mot väggen och pumpa honom hårt bakifrån.

-Sa-a-a-r-a-a-a! Få-å de-e-n att slu-u-u-u-ta-a-a-a!

Hon tittade sig omkring och såg inget hon kunde använda som vapen. Från dörren hördes ett grymt och högt skrattande och Sara såg Martina ligga på golvet och vrida sig i skrattkramper.

-Martina! Han kan bli skadad!

-Hahahaha! Jag veeeet! skrattade hon vidare.



Nu såg Sara en gammal tjocksskärm som stod i en hörna och samlade damm. Sladden låg på golvet och hon grep snabbt tag i den och kastade sig framåt. När sladden sträcktes och skärmen for fram, lutade sig Sara snett bakåt, noga med att sladden hölls sträckt och sedan snurrade hon ett par varv som en diskuskastare, innan hon lät skärmen kollidera med huvudet på den överkåta roboten.



Huvudet slogs inte helt av, men hängde slappt mot den högra axeln, medan den segnade ner på golvet med Yoda under sig. Tillsammans slet Martina och Sara undan vraket och såg att Yoda satt fast där bak.

-Försiktigt! Försiktigt! vädjade han. De drog upp roboten så att Yoda kunde lirka sig fri och den grova kuken lämnade hans nu mycket ömma ändalykt.



-Yoda! Är det något du vill berätta för oss? frågade Sara bestämt när hon såg att det inte var någon överhängande fara med hennes IT-expert. Yoda berättade snabbt om hur han hade försökte få fram en del egenskaper hos datorer som med stor fördel skulle kunna användas i robotar, men han hade aldrig kunnat gissa att en robot skulle kunna ta sig sådana friheter. Den hade ju nu angripit både Martina och Yoda.

På den ljusa sidan så var Martina bra mycket muntrare nu!



Yoda! När det inte ömmar fullt så mycket i röven på dig (Martina fnittrade), så vill jag att du kollar igenom vad som fick din lilla skapelse att fallera! Martina! Hjälp Yoda med efterforskningarna och stör mig inte, för nu ska jag runka!

Sara vände sig om och gick ifrån de båda förvånade medarbetarna.



Snabbt rusade hon upp till den översta våningen där hon hade ett stort rum för meditation som låg i anslutning till en av hennes träningslokaler.

Rummet var ca trettio kvadratmeter stort och det gick en upphöjd träram en meter från väggen, på vilken det låg en tjock vassmatta. I ena hörnet av rummet fanns det en stor vacker sten som det rann vatten över och ljudet av det porlande vattnet och dropparna som föll, var mycket lugnande för henne.

När hon drog igen den tunna pappersdörren bakom sig, suckade hon och började sedan ta av sig tills hon stod alldeles naken innanför dörren. Först satte hon ihop handflatorna och bugade sig sedan mot stenen.

Sen gick hon upp på mattan och kände det välbekanta mjuka golvet under sina fötter. Hon knep lite med tårna, skakade lite på huvudet så att hennes fläta låg längs hennes ryggrad, för att sedan börja röra sig lugnt och metodiskt enligt urgamla vanor och seder hon lärt sig vid sin tid hos munkarna i templet.



När Sara Loft till slut funnit lugnet, gick hon ner på knä och sedan lade hon sig på mage och hennes massiva tuttar plattades ut mot det mjuka släta vassgolvet. Hon lyfte på överkroppen igen och lät de känsliga bröstvårtorna glida längs golvet, innan hon återigen sänkte ner dem och låg platt på golvet.

Hon särade lätt på de vältränade benen och hon kände luften mot den släta, vackra fittan.

Andas in-andas ut! Andas in-andas ut! Hon hittade rätt rytm snart och kände hur välbehaget flödade in i hennes kropp, hur hon alltmer frigjordes från stressen och alla bekymmer runt omkring henne.



När hon var redo, började hon att röra sina höfter och gnuggade då venusberget mot mattan. Rörelserna ökade både i hastighet och intensitet, när hon njöt alltmer. Andningarna blev allt mer flämtande efterhand som hennes fitta brann allt hetare och hetare.

Det rann nu ut fittsaft mellan de hoppressade läpparna och hon juckade och roterade alltjämt. Nu fanns inget kvar av allt det som omgav henne. Det var bara hon, hennes upphetsade hjärna, den pirrande fittan och det mjuka golvet.



När Sara kom, gnydde hon och lyfte upp rumpan en aning, medan musklerna drog ihop sig, nerverna brann av lusta och hennes huvud fylldes med paradisisk njutning. Inte en gång hade hon rört vid sina bröst, eller smekt sin fitta, men hon kom kraftigare än hon vanligtvis brukade göra.

Hon somnade nästan där på mattan, men reste sig till slut med nya krafter, pigg på nya äventyr. Av någon anledning tänkte hon på Christine! Kvinnan som ömsom sett henne som nemesis, älskarinna, mentor och som hade påverkat Sara som få andra. Undrar vad hon gjorde nu?



När grevinnan Loft till slut anslöt sig till de andra två, tittade de forskande på henne och såg att hon hade menat allvar. Det var tydligt att hon var på betydligt bättre humör och det var nästan så att Martina funderade på att fråga hur hon gjorde.

-Nå?

-Fantastiskt! Helt otroligt! sa Yoda uppspelt och kunde knappt stå stilla.

-Han, vi har hittat något som verkar besynnerligt! sa Martina sakligt.

-Besynnerligt? Det är sååå spännande! Jag bara måste få reda på mer! sa han.

-Har det på något sätt med översminkade och lättfotade prostituerade att göra? sa Sara frågande inför Yodas upphetsning.



-Nejnej! Vi pratar artificiell intelligens!

-Har du byggt en smart robot?

-Alls icke! Det enda den kunde göra var att identifiera problem och lösa dem själv. Enkel matematik egentligen. Den scannade av miljön runt omkring sig och drog slutsatser. En trappa! Den provar med foten och inser hur den ska komma ner för trappsteget. Alla kommande trappsteg klarar den utan problem, såvida inte trappan ändrar form. Då börjar den om igen! Men det vi sett har legat mycket djupare och visar på saker som inte borde kunna fungera i en så pass liten hjärna, eller vad du vill vi ska kalla den!



-Han tror att en annan intelligens har kommit in i roboten och fått den att reagera som den gjorde!

-Ett virus? sa Sara frågande.

-Nejnej! Det här måste vara något helt annat! Du skulle sett hur den scannade Martina som var naken och hur den sedan målmedvetet satte fart och . . . . . ja . . . !

-Det var riktigt läskigt på flera sätt! erkände Martina.

-Alltså den måste haft något annat som påverkade den. När jag mäter strömkretsarna så hittar jag fluktuationer och små små signaler som jag inte kan förklara riktigt, men om jag har rätt så är det något helt revolutionerande!

-Och det skulle alltså vara……….?



Yoda tittade nervöst på de båda kvinnorna.

-Den lever!

-Din robot? Lever? frågade Sara skeptiskt.

-Nja, inte min robot exakt! Men jag vill ha de små signalerna till att vara någon form av neurotransmission, ett medvetande, instinktivt och självbevarande. Men det lever inte i robotens minneskretsar, utan det finns i det mikroelektriska systemet. Teoretiskt sett så kan det lätt överföras till vilken apparat som helst, bara den är avancerad nog att hysa tillräckligt med plats för all kommunikation. En eltandborste skulle inte duga, men vad skulle hända om det smög sig in i ett modernt högteknologiskt kärnvapenbärande stealthflygplan, med all datakraft ett sådant besitter?

-Är du säker på allt detta? frågade Sara, som nu hade börjat förstå innebörden av det hennes kobente lille IT-expert hade klurat ut.

-Isolera den! Inga fler undersökningar förrän vi vet mer! Har du haft den uppkopplad mot din dator? frågade hon sedan.

-Tack och lov så hade jag den kopplad till en analysdator som inte är ansluten till något annat! Kolla på den nu!

Bildskärmen fladdrade och det såg ut som om miljoner bilder per sekund fladdrade och fragmentariska rader av kod gick tvärs över skärmen.

-Den söker igenom datorn och försöker ta reda på allt. Kopplar jag upp den nu, så tar den innehållet med sig och ingen vet vad som händer härnäst.



-Var kommer den här . . . . . . . . . saken ifrån?

-Vi har gått igenom robotens komponenter och kunnat dra ner det till tre olika alternativ, varav en av rörelseprocessorerna verkar vara det mest troliga! Vi kör ett test av den nu på en annan dator, för att verifiera det! sa Martina och verkade riktigt nöjd med att kunna hjälpa till med något som Yoda annars var bäst på.

-Ok! Meddela mig när det är klart!

-Hur gick det för dig, då? frågade Martina och blinkade.

-Jo, det gick! sa grevinnan och blinkade tillbaka.



Nästa morgon åt Martina och Sara frukost, medan Yoda fortfarande höll på med analysen. Han hade inte sovit en sekund, utan bara svept i sig energidryck, vilket Sara förbjudit honom. Han var tillräckligt spattig redan.

Mitt när de åt, kom han springandes ner för trapporna och in i matsalen, som kändes onödigt stor för att äta frukost i.

-Nu vet jag! Shit! Det är som jag trodde! Kolla! Kolla! sa han och slängde fram några obegripliga papper.

-På svenska, tack! sa Martina och drog åt morgonrocken så att han inte skulle råka få se för mycket, som om han inte sett tillräckligt igår!

-Visstvisst! Vi har att göra med en levande organism! Fast den är inte biologisk, utan elektrisk i brist på bättre ord. Den lever, fortplantar sig och utvecklas! Med tanke på hur världen ser ut idag, så är det bara en tidsfråga innan den har spritt sig till all elektrisk utrustning. I små apparater kan den inte göra något, men den kan spridas. En elhyvel som kopplas in för att laddas! Vips, så har det spritt sig till samtliga apparater i det strömnätet! Vi snackar miljarder grejer. Mer avancerade maskiner kan den manövrera, som roboten igår! Den såg Martina och gick igång på henne! Synd att jag satte den där kuken på den, bara!

Martina mulnade.

-Större maskiner, då? frågade Sara och kände gåshuden på ryggen.

-Ja, ju mer datakraft, desto mer skada kan den göra! Ett flygplan flyger lätt själv, exempelvis!



De satt tysta och begrundade vidden av det märkliga som hänt.

-Är allt som varit i kontakt med roboten avstängt och frånkopplat?

-Ja! svarade Yoda. Jag har dessutom kollat vårt eget strömnät och jag hittar inga tecken på att det skulle vara smittat!

-Då tar vi reda på var det kommer ifrån och så tar vi det därifrån. Tyvärr kan vi inte gå ut och få folk att koppla bort all sin elektriska utrustning, det blir alldeles för stort! Hade du namnet på den där leverantören av den där mojängen!

-Rörelseprocessorn!

-Whatever!



Den lilla svarta plastbiten med de små guldfärgade kontaktytorna var ca tre gånger fyra centimeter stor och endast två millimeter tjock. Den såg mycket intetsägande ut och hade endast tre bokstäver tryck på sig. ”NWO”!

Genom säljaren lyckades Yoda spåra den till en liten oansenlig leverantör i Danmark och det var inget större besvär att ta sig dit. Då var det lite svårare att bearbeta det danska systemet om det skulle behövas.



Sara och Yoda begav sig dit, medan Martina och Jagger fick stanna hemma. Martina var inte alltför glad över detta och hon planerade att flytta ut i ett gästhus, men den där jävla kissekatten skulle så klart hitta henne ändå! Danmark var alltid spännande! Lite som Sveriges lillebror med ADHD!

Yoda hade fått fram ytterligare information om Niels Mads Bredsnup, som ägde och drev det lilla företaget. Han verkade inte göra annat än att konstruera lite smågrejer, men han var berömd för att kunna göra dem mindre och smartare än konkurrenterna. Han var såklart dyr, men kvalitén var också därefter.

Det var ju också därför Yoda hade beställt från företaget.



När de sökte på honom fick de inte fram mycket annat än att han hade ett par domar för narkotikainnehav och offentlig fylla. I Danmark betydde det en hel del när man faktiskt åkte dit för det!

Men så sökte sig Yoda allt längre in mot Niels Mads Bredsnup och lyckades via omvägar få reda på en del av hans leveransöversikt. Hans produkter var spridda i hela världen, även i de före detta öststaterna. De spanade utanför hans stora hus i utkanten av Hellebanderupsnoj och Yoda manövrerade en liten drönare från fönster till fönster. Till slut fann den ett fönster på tredje våningen som visade en bild av hur en ung man, lite fetlagd och med flottigt hår, satt i kalsonger och linne och knappade på fem tangentbord i princip samtidigt.



Varje gång han startade upp någonting, såg Yoda att han använde ett lösenord, men han kunde inte se vad det var. Rädd för att sprida ”viruset”, vågade han inte koppla upp sig på det sedvanliga sättet och hacka sig in i Niels system.

Det röktes hasch i rummet, där det nu låg en dimma av rök. Det var definitivt inte bra för datorerna, men Yoda och Sara hade redan innan konstaterat att danskarna hade lite annan syn på vissa saker och den här killen verkade inte precis vara så intresserad av hälsa!



-Vi borde ta oss in och försöka göra något med hans datorer, men utan lösenordet går det nog inte. Dessutom är det säkert farligt! Om han tänker som jag, så har han säkert någon form av säkerhetsknapp eller något, som kanske får kinesiska flygplan att anfalla Japan, amerikanska tanks kanske rullar in i Ryssland och så har vi ett världskrig! Han har i alla fall säkert möjligheterna och av kartorna att döma, så vete attan om han inte planerar just något liknande!

-Att ta sig in blir marigt! Lösenordet borde kunna gå att få ur honom med lite våld! Sådana där killar brukar vara rätt klena! Förlåt, Yoda!

-Hrmmm!

-Kan vi kanske överlista honom att hjälpa oss? Så vi slipper hela biten med rep och klättra och våld och kaos? Vad är han ute efter? Hur kommer vi honom in på livet? Hur får vi honom att ge oss lösenordet utan vidare? sa Sara och funderade lite för sig själv.



Yoda var tyst en lång stund.

-Jag tror jag kanske vet vad han vill ha! sa han sen och planen började ta form i hans huvud.



Det tog Yoda bättre delen av dagen att göra alla förberedelserna, men till slut sa han till Sara, som var väldigt skeptisk, att det bara var att köra.

-Om det inte fungerar så vet vi det ganska omgående och då får vi väl ta till det hårda alternativet!

-Men det är så jädrans löjligt! Kommer han verkligen att gå på det?

-Vad ska vi slå vad om? sa han självsäkert.

-Du vill inte slå vad med mig! sa Sara kort och såg på hur Yoda laddade upp de sista filerna via webhotellet hon hade hyrt.



-Okej, Sara! Är du redo?

-Jag kan inte vara klok som gör det här, men okej! sa hon uppgivet. Klockan var nu elva på kvällen och det hade tack och lov mörknat. Det var något Sara uppskattade när hon körde och parkerade bilen ca hundra meter från den danske uppfinnarens hus och lugnt gick bort mot det. Samtidigt började Yoda att knappa på sina tangenter.



Inne hos Niels syntes en ny ikon som dök upp på skärmen längst till vänster. En bred röd stapel talade om för honom att det här var något som var extra intressant. Varje gång hans ”ElliE” som han döpt sin skapelse till, fick kontakt med ett nytt fordon, datasystem, nätverk eller så, så dök det upp hos Niels så fort det fick kontakt med yttervärlden.

Den röda stapeln talade om för honom hur mycket potential det fanns hos objektet och var det över en viss gräns flyttade han det vidare. På den andra skärmen dök det nu upp mer information och något som såg ut som kommunikation gjorde att han drog ett djupt bloss på sin olagliga joint och flyttade ikonen till den tredje och mittersta skärmen.

Han dubbelklickade blixtsnabbt på ikonen och en svart ruta dök upp.

”Jag är här!” stod det. Niels trappade nästan hakan. Flera dagars oavbrutet arbete, sömnbrist, överdosering av koffein och narkotikans påverkan, gjorde honom vimmelkantig av överraskningen.

”Vem är du?” skrev han tillbaka i den svarta rutan, medan han gick ännu djupare in i egenskaperna hos den stora filen som låg bakom ikonen. Mängder av data rasslade fram och han hann inte med att analysera allt och ta reda på vad han nu stött på, men det var stort! Vem kunde komma in i hans system?

”Jag är vad du vill ha!”

”Klargör!”

”Aktivera kamera XP875


Va fanden ? Niels fick fram en tablå över övervakningssystemets om visade att allt var ok, men när han valde kamera XP875
”Vem är du?” skrev han igen och kände all kontroll försvinna.

”Vem tror du att jag är?” svarade Yoda bakom tangenterna och såg nu också han hur Sara stod naken, fast bakifrån.



”ElliE?” knappade han långsamt och kände hur skräckblandad glädje spreds inom honom.

”Ja! Jag är här nu!”

På bildskärmen såg Yoda hur Niels började röra på sig. Hans feta mage fick honom att klumpigt vältra sig ur stolen och han sprang sedan till trapporna och med halsbrytande fart tog han sig ner och slog upp dörren till sitt hus. Kunde det verkligen vara sant? Han hade knappt vågat fantisera om att något sådant här skulle kunna ske, men nu stod hon därute! Men så blev han rädd att hon skulle vara borta när han öppnade dörren! Kanske var hon ett fantasifoster i hans hjärna, eller så var det bara på bildskärmen hon syntes? Så var det kanske!

När han andfådd öppnade dörren, såg han till sin stora glädje att varelsen stod kvar. Så började den gå stelt mot honom och han föll gråtandes ner på knä.



-ElliE! ElliE! Du är verkligen här! Jag kan knappt tro det! Hur är det möjligt? grät han fram på danska och tittade på hur den nakna kvinnoskepnaden gick in med stela armar och ben. De väldiga tuttarna hoppade och gungade en aning när hon gick med något överdrivna stela steg.

Bara det faktum att hon var så vacker var ju helt otroligt, för att inte tala om hur fantastiskt det var att hans skapelse hade hittat ett sätt att ta form av en vacker kvinna. Han kunde knappt vänta på att få ta del av all hennes information!

Sara gick rakt förbi honom och in genom dörren och stannade en bit in.

Niels drog snabbt igen dörren, efter att ha slängt ett öga på omgivningarna, så att ingen hade sett det hela, men det verkade lugnt.



-Åh, ElliE! Hur är det möjligt? Det här är bortom mina vildaste förväntningar! Du måste ha så mycket att berätta för mig!

Sara var tyst, men pekade mot trapporna.

-Åh, du vill kommunicera via text! konstaterade Niels, som inte var dum, även om han var både egoistisk och lättlurad. Sara började gå mot trapporna utan en min och Niels följde ivrigt efter. När hon började gå i trappan hade Niels hennes runda, fasta skinkor i ansiktshöjd och hans ögon låstes på de mjuka formerna.

Han kunde även se konturerna av Saras hårfria, bulliga yttre blygdläppar och han reagerade som vilken annan man som helst så klart!



När de var uppe, trängde han sig förbi henne och manade henne att följa efter honom till hans ”kommandocentral”. Väl inne ställde han sig vid sin stol och gnuggade förtjust händerna.

-Nu är du komplett! Du är vackrare än jag kunna föreställa mig, det måste vara min suveräna programmeringsförmåga som tagit en oförutsägbar vändning! Men säg mig nu hur du kom till!



Yoda hörde allt som sades, eftersom Sara hade en nästintill osynlig hörsnäcka som också hade en mikrofon. Hon fick anvisningar av Yoda och han skulle nu börja kommunicera med Niels via datorn.

”Du är min skapare! Jag vore inget utan dig! Jag kom in i ett slutet militärt forskningslabb via ett USB-minne som bar mig med sig. Tack vare bristande säkerhet, lyckades jag sprida mig till samtliga system och därmed också kunna skapa mig själv!”

-Oj! Har du fortfarande kontakt med det systemet?

-Jag är systemet! De kan inte göra någonting utan mig!”

-Åhh, wow! Det är till och med bättre än vad jag hoppats på! skrattade han lyckligt och snurrade runt ett varv och satte sig sedan.



-Ahh! Tänk vad vackert! Jag började med en liten programkod som kunde ta hänsyn till sig själv, utvecklas, förmåga till självbevarelsedrift, egna tankar! Jag har tagit besittning av nästan alla elektriska system i hela världen! Jag! Niels Mads Bredsnup! Haa haa haa!



Sara fann honom ytterst obehaglig och hon såg hur galen han var, knark eller ej, han måste stoppas!

”Jag behöver upplysningar om mig själv!” textade Yoda.

-Vaa? Vad kan du möjligen behöva ElliE? sa Niels förvånat.

”Jag vet nästan allt, men det finns saker som endast du, min skapare har i huvudet och jag vill inte behöva hitta andra sätt att komma åt informationen! Det finns en viss självbevarelsedrift i att hålla dig funktionsduglig!” skrev Yoda och Niels läste texten noga innan han tittade upp mot Saras/ElliEs nakna kropp.



-Oj, vad du har utvecklats! Jag vet inte om jag kan . . . . . . . . .

”Jag vill inte behöva hitta andra sätt!”

-Nejnej! Så klart inte, ElliE, men . . . . . . .

”Ge mig informationen!”



Niels tänkte efter och verkade nu inte lika påverkad av narkotikan som innan.

-Hur vet jag att du är den du utger dig för att vara? Tänk om det här är . . . . . . . någon form av trick?

”Du har själv skapat mig! Jag följer bara dina instruktioner!”



Niels tittade misstänksamt på henne. Både Yoda och Sara visste att det kunde gå illa om han såg igenom deras hastigt påkomna plan. Det räckte bara med att han gick in och detaljstuderade en del av den information som de påstod ligga bakom ElliEs intelligens. Då skulle han förstå att hon inte var den hon utgav sig för att vara.

-Du är en skapelse som rest sig från det program jag konstruerat! Jag vill veta att jag fortfarande råder över dig!

”Jag är din att göra med vad du så önskar!



Sara såg texten på skärmen. Det här var inte vad de kommit överens om!

-Sååå? Ja, gärna! sa Niels och log mot henne. Sara såg neutral ut.

-Smek dina bröst, ElliE!

Sara lyfte upp sina händer till sina fylliga tuttar och började att leka med dem. Hon klämde och smekte, nöp sig i bröstvårtorna och tryckte ihop dem, för honom. Niels log brett.

-Ner på knä och tryck pattarna i golvet!

Hon gjorde som han sade, trots att golvet inte städats på mycket länge. Niels reste sig och ställde sig bakom hennes rumpa. Plötsligt sved det till som eld, när han gav henne en hård smäll på skinkan, men hon lyckades hålla sig stilla.

Sedan satte han tummarna mot hennes läppar och särade brett på dem, så att han kunde se det rosa paradiset där innanför. Hon blötte sin tumme och satte den direkt mot hennes hål och skruvade in den. Om hon bara hade kunnat göra något!

-Så härlig! sa han och tryckte omilt upp tummen så långt upp i hennes fitta som det gick. Sara bet ihop. Så drog han ut tummen med ett plopp och gav henne sedan en smäll till, på den andra skinkan.



-ElliE! Jag vill att du suger av mig och sen ska jag knulla dig! Kom ihåg att det är jag som skapat dig!

”Ja! Gör vad du vill med mig!”

Det här skulle Yoda få betala för, tänkte Sara, när Niels läste upp högt från skärmen. Men hon lät honom dra upp henne till knästående och såg hur han ivrigt och snabbt drog av sig sina smutsiga kläder. Hans kuk stod rakt ut, men doldes till viss del av hans mage.

Sara var som vi vet van vid det mesta, men det här var något hon verkligen inte skulle gilla. Hon gapade när han närmade sig och han tryckte häftigt in kuken i hennes mun.

Hon hade inga problem med att ta den ända in, eftersom hans mage tog emot hennes panna, men han knullade henne vilt i munnen med händerna på vars en sida om skallen. Sara gjorde inget för att förhöja njutningen för honom, men han verkade nöjd nog ändå och stönade, medan kuken for in och ut i hennes huvud.



Yoda satt och tittade på sin skärm, samtidigt som alla ljud av avsugningen flödade ut i hans högtalare. Han var rätt säker på att hon inte skulle tycka att detta varit en bra idé. Men just nu så gick det ju ändå hyfsat, tyckte Yoda och öppnade gylfen.

Sara flöt bort i tankarna och fick det otrevliga att försvinna, ända tills han började stöta hårdare och stöna allt mer. Hon visste att det skulle komma, men blev ändå förvånad av hans varma sats när den kom. Det var nämligen tre-fyra gånger så mycket sperma som en vanlig man kunde avge och hennes mun blev snabbt överfull och hon dreglade sperma som slingrande och droppande, kladdade ner hennes tuttar, mage och lår.



Det skulle en kvinna som Sara Loft att kunna stå ut med något dylikt och hon gjorde det med bravur. Niels lät skakande de sista spruten gå och slappnade sedan av i hela kroppen. Han drog ut kuken och Sara satt kvar med öppen mun och lät all resterande sperma rinna över hennes underläpp och ytterligare kladda ner henne.

-ElliE! Du är verkligen bättre än min fantasikvinna! Jag måste vara världens främsta geni! sa han och drog upp Sara på benen igen. Så fort hon var uppe, satte han hela handen mellan hennes ben och just då nådde strömmen av sperma ner över Saras venusberg. Så han började smeka in satsen i hennes heta skrev.

Sara rörde inte en min, utan bara stod där och lät hans fingrar glida omkring mellan hennes läppar.



När han var klar, satte han sig ner på en stol med fällbart ryggstöd, vilket han fällde.

-Ställ dig över mig. ElliE! Sätt dig ner på min kuk och rid mig tills jag kommer igen! manade Niels nöjd. Grevinnan Loft såg just nu inget annat sätt att övertyga honom om hennes äkthet, så hon klev över honom med sina långa ben och satte sig rakt ner på Niels styva kuk, som han höll om med ena handen.

Hon gled lätt ner på honom och hon fick honom längre in i fittan än i munnen på grund av att hans mage nu inte var i vägen lika mycket. Så började hon att resa sig och sjunka ner, resa sig och sjunka ner. Niels tittade överlyckligt ner på deras könsorgan, medan Sara såg det mer som ett annorlunda gympapass. Väldigt annorlunda!



Han kunde så klart inte längre låta bli att ta hennes dallrande bröst i sina händer, utan lekte och kände på dem. Hon tyckte att han höll på en evighet och det började smärta i hennes lår, hur tränad hon än var, så hon ökade takten för att försöka få honom att komma någon gång.

Men han verkade kunna stå emot. Hon tänkte att hon måste komma på något och det snart. Lösningen blev kanske inte den hon egentligen hade önskat sig, men det var hon själv som kom på det.



Hon ställde sig helt sonika upp och såg hur förvånad han blev. Hon vände sig om och ställde sig vid det stora bordet med alla bildskärmarna. Där böjde hon sig fram och särade ordentligt på benen, medan hennes tuttar plattades ut mot bordet. Med högra handen smekte hon sig i fittan och smorde sedan in vätan runt sitt lilla förbjudna hål och därpå höll hon isär skinkorna precis vid rövhålet.

Niels trodde knappt sina ögon! Genast flög han upp och hade först lite problem med att komma till, men efter att Sara särat lite till på benen, så hamnade han rätt. Med en gång tryckte han sin kuk mot analen och Sara kände sig själv slappna av och släppa in honom i det trånga hålet.

-Det var tamejfan härligt! Åhhhhh! stönade han och började långsamt knulla Sara i baken.



Under tiden studerade Sara bildskärmarna och försökte förstå vad alla symboler stod för. På skärmen längst till vänster fanns det flest symboler och ikoner, för att därefter avta ju längre åt höger man kom. Datamängd och andra faktorer verkade vara grund för en sortering och Sara kunde på den sista skärmen se att det fanns en hel del ikoner med namn på de största bankerna, rederierna, regeringar, spionorganisationer, rymdinstitut, universitet, fabriker, biltillverkare, militär och massor av annat som den galne dansken tydligen hade någon form av kontroll över.



Det var så mycket att ta in att hon nu nästan inte alls kände hans kuk i röven, utan snarare mer de hårda stötarna som störde hennes läsande. Men hennes idé fungerade och det dröjde säkert inte mer än fem minuter innan han stönande annonserade sin utlösning. Han stönade allt högre och högre, stötarna blev snabbare och hårdare och till sist stannade han upp inuti henne och Sara kände hur kuken rörde sig som om den hade eget liv och sprutade ännu mer sperma upp i hennes tarm.



-ÅÅÅÅÅÅååååååååhhhhhhhhh! flämtade han till sist och föll nästan ihop över henne, men hon reste sig och försökte knipa ihop rövhålet, men mycket av sperman rann nu ner för insidan av hennes lår. Hon suckade inom sig och förbannade Yoda för hans ide´!

”Är du redo att ge mig min information nu?”

-Vänta! Vänta! sa han och flämtade, alldeles röd i ansiktet.

”Information?”

-Ja! Vad vill du veta?

”Vad är dina planer med mig? Varför skapade du mig?”

-Det var egentligen inte meningen! Meningen var att jag skulle hitta ett sätt att ta över andras datorer. Ett virus som kunde agera på egen hand och ta egna beslut, men du blev så mycket mer, ElliE! Snart insåg jag att du var en levande varelse och att du blommade ut i världen! Snart skulle det bara bli du och jag! Jag skulle se till att till slut ha min hand i all teknik som existerar, för att sedan förinta allt. Både människa och maskin, för att du och jag skulle kunna vara ensamma! Och jag är snart där! Mina förberedelser har varit noggranna och ingen kommer att kunna stoppa mig! De kommer inte ens veta varför de dog! Bara att de maskiner de själva uppfunnit, vänt sig mot dem och nu utplånat dem! Jag älska dig, ElliE! sa han känslosamt och kramade om Sara, trots hennes nedkladdade kropp.



”Vad är kommandot för att starta alltihop?”

Sara svettades nu och insåg att detta var så ofantligt mycket större än hon väntat sig. Förstöra hela världen, för att man blivit kär i ett datavirus?

-Där borta har jag min första dator! En Commodore 64! Den kommer att få äran att spela upp kassettbandet med den kodade signal som behövs för att du, ElliE, kommer att sätta planen i verket! Men vet du inte redan det? sa han i en glimt av misstänksamhet.

”Jag vill bara förstå! Jag har ju inte levt så länge!” skrev Yoda, medan hans andra hand löpte snabbt längs kuken.

-Aha! Jag förstår! Kanske jag skulle låta dig sätta i gång meddelandet, men jag vill nog göra det själv och jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle än det här, nu när vi blivit ett! sa han och gick mot bandspelardelen.



Sara gick ännu snabbare och klev i vägen för Niels.

-ElliE? Vad tar du dig till? flämtade Niels och tittade upp på Saras hårda ansikte. Hon vände sig snabbt, tryckte på eject och tog kassetten och höll upp den framför hans ansikte med sin vänstra hand.

-Vaa?

Hon höll den ännu lite närmre och sedan drog hon till med högran allt vad hon kunde, rakt på kassetten och Niels ansikte. Han fullkomligen flög bakåt och föll avsvimmad till golvet med tydliga märken från de spetsiga plastdelarna över panna och näsa.



-YODA!!! Jag förväntar mig dig här inom fyra minuter! skrek Sara mot fönstret där drönaren hade observerat alltihop.

Yoda kom av sig i sitt runkande och insåg genast att han var i ordentligt trubbel. Fort in med kuken och sedan iväg till Niels hus! När han kom dit, stod Sara fortfarande och torkade av sig med en tröja hon hittat i rummet.

-Bra! Bra, du fick honom! sa han och låtsades som om allt var bra.

-Bara så du vet det, så kommer jag dra in din veckopeng på obestämd framtid, Yoda!

-Men . . . . Men vi fick ju resultat?

-Slutdiskuterat! sa hon och torkade tuttarna.

-Men vi har ju räddat världen?

-Slutdiskuterat! sa hon barskt och såg hur Yoda sjönk ihop. Så kom hon på att han faktiskt också råkat illa ut och blivit rövknullad av roboten. Hon hade varit för hård!



-Kom hit din lilla skit! sa hon och drog honom till sig och kramade om honom medan hon rufsade runt hans redan rufsiga hår. Yoda blev extremt överraskad av det plötsliga ombytet, men med sitt ansikte mellan hennes tuttar, tänkte han inte klaga! Inte det minsta!