Faller fritt – Del 2

”Kom ihåg, jag vill att du ska lära mig allt du kan!”



Det var det sista hon sade till mig, innan hon försvann ut från kontoret. Det tog flera sekunder innan jag fattade vad som hade hänt, vad hon hade sagt.



Vad menar hon? Vad menar hon egentligen?



Jag hade tänkt på det hela kvällen. Sara hade inte märkt någonting, såklart. Jag hade kunna ha clownnäsa och turban på mig och hon hade inte märkt någonting. Hon hade kommit hem strax innan elva och gått direkt till sängen. Sade att hon hade skulle ha ett viktigt möte idag. Hon var borta redan innan jag vaknade.



När jag går i korridorerna fram till mitt kontor så försöker jag skaka av mig känslan. Känslan av att hon flörtar med mig, leker med mig. Om hon bara visste hur det var mellan mig och Sara. Eller rättare sagt, vad som inte hände mellan mig och Sara. Vi har inte haft sex på 412 dagar. Inte för att jag räknar eller något.



”God morgon!” säger hon redan innan jag kommer in i kontoret.



”God morgon! Hur visste du att det var jag?” säger jag och ställer ner portföljen.



”Hörde det på dina klackar. Tror du är den enda läraren här på skolan som inte har foppatofflor eller sunkiga gamla sneakers.



Jag tittar ner på mina svarta skor. Inte riktigt kostymskor, men långt ifrån sneakers. Snygga, stilrena. Det är inte något jag har reflekterat över, att mina skor sticker ut.



”Men det är grymt! Alltså, om du trodde att jag dissade dig. Det är alla med foppatofflor och sunkiga gamla sneakers som jag dissar. Dina skor är grymma!” säger hon stapplande.



”Det är lugnt, det är lugnt. Jag fattar.” säger jag och skrattar.



Samma strama hästsvans. Där varje hårstrå är perfekt placerat. Hennes svarta glasögon och hennes smaragdgröna ögon. Svart kjol, den kan knappast nå ner till knäna. Slanka, brunbrända ben. En skir, vit blus. Ser konturen av en ljusrosa BH under blusen.



Jag vänder bort blicken, hänger upp min jacka. Förstår inte vad jag håller på med. Jag är lycklig. Jag är lycklig tillsammans med Sara. Hon är perfekt, på alla sätt och vis. Vi älskar varandra, det gör vi verkligen.



Jag sätter mig ner och kollar igenom mailen. Reklamutskick och mötesförfrågningar. Ämneslärarträff, arbetslagsträff. Nu börjar allt rulla igång igen. Så ser jag ett mail från ”Sigrid Vik”. Hon vill boka upp mig mellan 13 och 16. Det tar en sekund innan jag fattar att det är samma Sigrid som jag sitter mitt emot.



”Du kunde ju ha tagit det öga mot öga …”, säger jag och skrattar till.



”Äh, lika bra att göra det officiellt!” säger hon och ler brett.



Perfekt, vita tänder. Tänder som blänker som i reklamfilmerna.



Jag börjar skriva på en planering om litteraturhistorien, för mina elever i svenska. Lika bra att göra en bra planering från början, så det är gjort.



”Ska du inte svara, eller?” frågar hon plötsligt.



”Jag har inte bestämt mig än …”, säger jag och ler.



”Men din tönt!” säger hon och kastar en penna mot mig.



”Okej, okej! Jag ger mig!” säger jag och klickar på ”Acceptera”. ”Kommer det någon dagordning också? Om det nu ska vara så officiellt?”.



”Det kommer, det kommer! Hejda dig!” säger hon och börjar knappra på tangentbordet.



Jag försvinner iväg på mina möten och Sigrid på sina. Jag har uppstart med svensklärarna och hon ska på uppstart med de estetiska lärarna. Trots att vi har så skilda ämnen så har vi förvånansvärt mycket gemensamt. Gemensamma referenser i historien, liknande saker som vi har pluggat.



Efter att jag har käkat min trista matlåda så går jag och kollar mailen och ser att jag har fått ett mail från Sigrid. ”Dagordning!” är rubriken. Jag öppnar den bifogade filen och börjar läsa.



Först en punkt om studiebesök. Sen en punkt om skolbiblioteket. Sist en punkt om ämnesövergripande arbete. Inget konstigt. Jag plockar ihop mina saker och går mot salen som hon har bokat.



”Vi kunde ju ha suttit på kontoret …”, säger jag när jag kliver in i salen.



Alla lektionssalar är tomma, eftersom eleverna inte har kommit än, därför så kan man ha alla möten i tomma lektionssalar.



”Känns ändå bra att komma ut därifrån, se hur salarna ser ut och hur de fungerar.” säger hon glatt.



Jag sätter mig mitt emot henne och öppnar upp mitt anteckningsblock. Vi går snabbt igenom regler och rutiner kring studiebesök och vad som brukar fungera med eleverna som går på skolan. Sen så ställer hon några snabba frågor kring skolbiblioteket, hur det fungerar och hur vi arbetar med det.



”Vad har du för tankar kring ämnesövergripande arbete?” frågar jag till sist.



”Jo, eftersom vi sitter på samma kontor, kommer arbeta med samma elever, så tänkte jag att vi kan arbeta lite tillsammans!” svarar hon glatt.



”Vilken chockerande tanke!” utbrister jag.



”Eller hur? Helt wild and crazy!” säger hon och skrattar.



Jag kan inte låta bli att skratta åt henne. Hon förstår precis hur jag tänker. Hon förstår mig på ett sätt som Sara aldrig har gjort. Sara hade aldrig förstått min typ av ironi, min typ av humor. Hon hade svarat; ”Nej, det är inte alls en chockerande tanke. Det är logiskt.”. Som att hon vore från Star Trek. Men jag älskar henne. Jag älskar Sara.



”Men jag hade tänkt såhär. Vi kan båda mycket om historia, både litteraturhistoria och konsthistoria.”



”Mmmmmh …”, svarar jag.



”Och inom alla ämnen så ska man jobba med könsroller och sex och samlevnad …”



”Mmmmmh …”, fortsätter jag.



”Så jag tänkte att vi kan jobba med sexualitet inom litteratur och konst!”



Jag känner hur en rysning går igenom hela kroppen, från tårna upp till hårstråna. En skön rysning. Som en pirrning. En kittling. När hon sa ”Sexualitet” så var det som att hela min kropp vaknade till liv. Som att varenda liten nerv plötsligt väcktes till liv.



”Eller?” frågar hon plötsligt.



”Jo, alltså, det är en skitbra idé, det låter skoj …”, säger jag.



”… men?” frågar hon avvaktande.



”Nä, inget men! Alltså, jag försöker tänka igenom det lite, hur man kan göra det!” svarar jag direkt.



”Ah, puh! Vilken tur! Alltså, det är inte alla som vill jobba med sex, vissa tycker det är lite för intimt, men jag gillar det! Sex alltså. Att jobba med sex.” svamlar hon.



Jag kan inte låta bli att skratta åt henne, hur hon snubblar över orden.



”Men kul att du är så öppen, med att du gillar sex. Jag skriver upp det här i min anteckningsbok, så jag vet framöver.” säger jag och skrattar.



Jag ser hur hon rodnar och tittar ner i bordet. Hennes kinder blir ljust rosa och den sprider sig ner över halsen, ner mot hennes bröst. Jag kastar snabbt bort tanken, tanken på hennes bröst.



”Jag menade …”, börjar hon.



”Jag vet vad du menar, jag skämtar bara. Men det låter kul! Har du några idéer?” frågar jag.



”Jo, men jag tänkte att jag kanske kan jobba lite med hur den nakna kroppen har avbildats genom konsthistorien, så kanske ni kan läsa lite olika sexskildringar inom litteraturen?” förklarar hon.



”Så vi ska sitta och läsa sexnoveller?” säger jag och ler.



”Om du har någon favorit, så visst!” säger hon och ler ett mikroskopiskt leende.



”Jag ska nog kunna hitta lite alternativ, men du kan ju tipsa mig om du har någon favorit.” svarar jag direkt.



Flörtar vi nu? Gör vi det, eller inbillar jag mig igen? Det känns som att det inte är på riktigt, som att det bara är på låtsas. Det känns svårt att hålla isär fantasi och verklighet. Inte för att jag har fantiserat om Sigrid, verkligen inte. Jag är gift med Sara. Jag känner på ringen med fingrarna, den känns med ens väldigt tung, trång.



”Men jag tycker det låter som en jättebra idé! Vi kan lyfta lite olika ideal som har framkommit under historien, med fokus på lite olika sexuella praktiker …”, berättar jag.



”Precis! Och så kan du få med både antika kärleksdikter och nutida romaner, som ”Femtio nyanser av honom”.” förklarar hon.



”Femtio nyanser av honom? Är inte det bara tantsnusk och killar som bestämmer allt?” säger jag tvekande.



”Tyst med dig! Dissa inte något som du inte själv har läst. Jag tycker att den handlar mycket om kvinnlig frigörelse, fast inte på ett traditionellt sätt. Och så kanske vissa gillar när killar tar kommando.”



”Okej, okej. Du har rätt!” säger jag och håller upp händerna som för att skydda mig.



Vi skissar på en preliminär planering och skriver upp lite tankar och idéer på saker som vi vill göra. Det känns roligt att göra någonting med Sigrid, annat än att sitta på kontoret med henne. Inte för att det är tråkigt, men det är roligt att göra något riktigt med henne, riktiga lektioner. Vi går tillbaka till kontoret och jag sätter mig vid datorn och börjar renskriva våra idéer. Jag tittar igenom mina böcker om litteratur och plockar ut intressanta sexskildringar, men hittar inget som är särskilt rafflande eller beskrivande. Det känns som att i nästan alla exempel så tar det slut precis innan det kommer till själva sexet. Det är mycket kyssar och smekande, men det tar slut precis innan någonting händer på riktigt.



Jag börjar googla på exempel och hittar snabbt några och reserverar några på biblioteket. Jag hoppas att jag inte träffar på någon jag känner när jag ska hämta ut böckerna, det skulle bli pinsamt. Stå där med en näve full med sexböcker.



Så plingar det till i mailboxen och jag ser att jag fått mail från Sigrid, med en bifogad fil. Ämnesraden är tom och i mailet så står det bara ”Tips”. Jag klickar på den bifogade filen och märker direkt att det är en novell av något slag.



Jag börjar läsa igenom den. Den handlar om en chef på ett multinationellt företag och hans sekreterare. Han är gift, äldre, erfaren. Hon är ny inom företaget, singel, lite flörtig. De jobbar nära varandra, lite för nära. Trånande blickar, retsamt flört. Han blir mer och mer frustrerad. Han vill ha henne, ta henne, men han får inte. Oetiskt, otrogen. Fel på så många sätt, men samtidigt så rätt. Han vill inget annat än att slänga ner henne på konferensbordet och ta henne. Hårt, vildsint.



Det kunde lika gärna vara jag. Jag känner det som han känner, jag tänker det som han tänker. Jag vill ha Sigrid. Jag erkänner det för mig själv. Jag förstår nu hur hon flörtar med mig, retas med mig. Spelar ett spel, där jag bara är en liten pjäs. En bonde. Hon har säkert flörtat sig igenom hela utbildningen. Korta kjolar, skira blusar. Visat lite för mycket hud.



Jag märker hur min kuk är stenhård innanför mina jeans. Jag hade inte ens tänkt på det, inte en sekund. Jag känner hur den bultar, hur blodet pumpar igenom det hårda skaftet. Jeanstyget spänner, allt känns trångt och obekvämt. Jag tittar upp, möter hennes blick. Hon sitter och tittar på mig, bevakar mig. Hon ler ett omistligt litet leende, innan hon vänder blicken till sin skärm igen.



Novellen fortsätter, det blir tätare och tätare stämning mellan dem. Det känns som att det när som helst ska hända något, men det gör inte det. Spänningen bara byggs upp och byggs upp. Långsam, olidligt. Ingen av dem vågar ta första steget, de fortsätter bara dansa samma laddade dans.



Men till slut så brister det för honom. Han klarar inte av det längre, han vill inte. Sekreteraren gör ännu en sexuell antydan genom sitt språk, genom sitt ordval. Hon viskar att han ska lära henne allt som han kan. Precis som Sigrid hade gjort, första dagen. Det brister för honom, han tar henne på orden. Han förklarar att han ska lära henne allt som han kan. Verkligen allt.



Sen så läser jag sida efter sida av erotiska, snuskiga och perversa beskrivningar av vad de gör tillsammans, vad de upplever tillsammans. Saker som jag knappt kunnat fantisera om. Saker som jag knappt trodde var möjliga.



När jag kommer till slutet så har jag inte märkt att det gått en timme och det har hela tiden varit knäpptyst på kontoret. Jag vet inte om Sigrid ens vidrört sina tangenter. Jag tittar upp från skärmen och möter hennes blick igen, håller kvar den. Hon förstår att jag har läst klart, att jag har slukat vartenda ord.



Jag vet inte vad jag ska tänka, varför hon skickade den till mig. Absolut, vi hade skämtat om att hon skulle skicka mig tips på litteratur, men det här är ju snusk! Porr! Knappast litteratur. Men jag kan inte neka till att jag är otroligt upphetsad, det bultar i hela kroppen. Jag känner mig varm, som att det kokar inombords. Som att jag ska sprängas av upphetsning.



Upphetsningen bultar inom mig, jag vet inte vad jag ska göra av den. Om jag hade varit hemma så hade jag tagit en lång dusch och runkat. Men nu kan jag inte det, nu kan jag inte göra någonting alls. Jag ser hur Sigrid tittar på mig, låter ett leende smyga sig över ansiktet. Jag vet inte vad hon tänker, det ser ut som att hon är nöjd. Belåten med sig själv.



Men så är det något som brister inom mig.



”Du fattar väl att du inte kan skicka sånt här snusk över jobbmailen? Vad fan tänker du med?” skriker jag åt henne.



Hennes leende försvinner, hon ser inte längre belåten ut. Hennes smaragdgröna ögon bakom glasögonen vidgas. Hon trodde att hon hade kontroll, men nu tappar hon allt.