Professorn!

Professorn!















-Ja, då var det slut för idag! Glöm nu inte bort att ingående studera den sociala aspekten och dess konsekvenser för förortsprogrammet! Försök att gå igenom det med en kompis, för sedan kommer det andra områden som berör detta och då är det bra om ni är samkörda! Nu ska jag inte tjafsa mer, utan önskar er en trevlig helg! sa jag och plockade ihop mina papper som låg utspridda över katedern.



Alla studenterna reste sig samtidigt och de nerfällbara sitsarna slog upp och de förde ner skrivskivan i ryggstödet framför sig. De pratade och det hördes ljud av dragkedjor samt mobiltelefoner som slogs i gång, med medföljande kakafoni av meddelandesignaler.

Det var verkligen en kontrast till den lugna atmosfär vi haft, då endast en person i taget talade i den något för varma föreläsningssalen på universitetet där jag jobbade.



När mina papper var samlade i sin plastficka och jag stoppat ner den i min slitna väska, tog jag min rock och gjorde mig beredd att gå. När jag tittade ut över studenterna märkte jag till min förvåning att en av de unga flickorna tittade rakt på mig. Det var inte ovanligt att studenterna hade frågor och jag väntade till hon kom ut från sin rad och snabbt gick ner mot mig.

Hon hade inte lika bråttom härifrån som de andra studenterna som snart hade utrymt salen. Det var en blond flicka som hette Vera och hon såg målmedveten ut. Hon hade en svart jacka och en mörkgrå kjol, höga stövlar som klarade höstrusk och en stickad mössa i handen. Över hennes smala axel hängde en stor tung väska.



-Hej, professorn! sa hon glatt.

-Hej, Vera! Vad har du på ditt lilla hjärta? sa jag och log lugnt.

-Nä, jag ville bara tacka för en bra föreläsning! Det blir så mycket lättare när man har någon som är så saklig och tydlig som ni!

-Åh, tackartackar! Det var roligt att höra! Det värmer en gammal professors hjärta!

-Äh, ni är inte gammal! Men det var bra i alla fall! sa hon och backade bak några steg, som för att visa att hon nu tänkte gå.

-Jaja! Jag kan nog räkna! Höhö! Men ha nu en riktigt fin helg, så ses vi nästa vecka och glöm nu inte att studera!

-Nänä, det ska jag inte göra! Glömma alltså! skrattade hon och trippade lätt trots väskans vikt mot dörren och gick ut.



Jag log för mig själv och kände en viss lättnad över att det ändå fanns så pass trevliga unga människor. Man vågade kanske gå i pension i alla fall! Nu var det ju femton år dit, men ändå.



Den helgen kände jag mig märkligt uppåt och förstod faktiskt inte varför. Men mina vänner lade märke till det och jag sade att de måste inbilla sig. Nästa vecka kom och med viss glädje såg jag Vera sätta sig tillsammans med de andra studenterna. Jag gjorde mitt jobb och tyckte att det var lite extra roligt när man fått lite beröm. Det kanske var vad alla tyckte, eller bara Vera, men det gjorde ingenting. Bara ingen klagade så! För det var nämligen rätt vanligt, även om jag ofta kunde se igenom det hela och tillskriva de flesta problemen som togs upp, till studentens bristande intresse, motivation eller intelligens.



Föreläsningen gick bättre än väntat och jag fick faktiskt ett par små applåder, när vi var klara. Tydligen hade jag skött mig ännu bättre idag! Studenterna reste sig och samma procedur upprepades, med den lilla skillnaden att tre studenter sökte upp mig vid katedern med olika frågor. Dock inte Vera!

Jag hjälpte dem och tog sedan på mig rocken och gick ut ur salen. Jag släckte och bröt strömmen till AV-skåpet, innan jag låste dörren utifrån.

När jag började gå genom hallen utanför, reste sig Vera från en bänk och började gå mot utgången hon med, som av en ren händelse. Jag log och nickade mot henne.



-Tjena, professorn! Du var extra duktig idag! sa hon och log tillbaka.

-Tack, kära du! Ja, jag måste tillstå att det gick över förväntan idag!

-Kanske frun som lagat favoritmaten i helgen? skrattade hon sedan.

-Ehm! Jag är tyvärr inte gift! sa jag med lite mer dämpad ton.

-Åh, förlåt Professorn! Jag visste inte det! Jag bara antog att……………

-Att………..?

-Tja, du är ju en sån jävla hyvens karl! Du är ju inte någon liten förläst universitetsråtta, eller så! Är du sambo då?

-Nej! Jag lever själv! Det har liksom bara blivit så! Du vet, jobb och studier och så! Ta det försiktigt så du inte också råkar ut för det! sa jag och blinkade, samtidigt som jag ändå markerade med rösten att jag inte tänkte gå mer in på detta ämne, som jag tyckte inte riktigt passade sig.



-Okej, professorn! Jag lovar! Jag ber om ursäkt igen! Du kan få gå ut med mig om du vill! sa hon och såg på mig.

Jag skrattade till åt det uppenbara skämtet, samtidigt som våra vägar nu skildes. Hon var väl för rar, men när jag såg på henne, så skrattade hon inte, utan log bara. Jag förstod inte alls! Hade jag missta något?



Hela kvällen höll jag på att grubbla över det besynnerliga och varje antagande jag gjorde, avskrev jag som löjligt, omöjligt, opassande eller bara som en ren kommunikationssvårighet. Hon hade bara velat vara snäll och försöka släta över sitt lilla misstag.

Något lugnad satte jag mig i soffan och tittade på de utländska nyhetskanalerna, som jag ansåg var så mycket bättre på att visa icke vinklade nyheter. Ibland undrade jag hur andra människors omvärldsbild såg ut efter att ha tittat på svenska nyheter och läst svenska tidningar. Om jag förstod saken rätt, så fanns det inga andra uppdrag för en journalist än att hitta alla möjliga fel och brister och återge dem på ett så chockerande sätt som möjligt! Detta för att kanske sälja fler lösnummer och trygga sina jobb. Men samhällsansvaret då? Alla de som köpte det negativa! Hur var deras syn på att faktiskt väldigt bra land, internationellt sett?



Jag suckade djupt och reagerade först inte på det plingande ljudet i min telefon. Men sedan tog jag den. Ett SMS från ett okänt nummer? Jag klickade på det och läste med kisande ögon, då jag inte hade på mig mina läsglasögon.



”Förlåt igen! Det var okänsligt av mig! Men om du vill ta en promenad och prata, får du gärna höra av dig! Puss o kram Vera ;-)”

Vad var detta? Vadå puss o kram? Fick man skriva så idag till sin professor? Jag måste medge att jag fick en liten chock av det hela. Föreslog hon att vi skulle träffas privat? Det hade jag verkligen inte trott, för det fanns en hel rad med regler, varav en del oskrivna, som gjorde detta helt olämpligt.

Vad skulle jag skriva tillbaka? Vad hade jag blivit indragen i? Sen lugnade jag mig igen och intalade mig att hon bara varit vänlig och ville gottgöra sin fråga. Det var nog helt normalt och jag fick agera efter det. Det dröjde en halvtimme innan jag komponerat mitt kortfattade svar till henne.



”Bästa Vera! Återigen, det gör ingenting! Du är en mycket rar flicka och jag tackar dig för ditt erbjudande! Vi ses åter på nästa föreläsning! Oroa dig inte för mig, utan se istället till att studera så att jag inte får möjligheten att underkänna dig!”



Så! Nu borde väl det hela vara avklarat! Men alls icke!

Redan efter några minuter lät det i telefonen igen.

”För det första! Hotar du att underkänna mig? För det andra är jag en kvinna och inte en flicka! Okej?”

Genast förstod jag att det nu gått fel. Satan också! Nu kom jag ihåg varför jag aldrig gift mig!



Jag darrade på fingrarna när jag svarade:

”Förlåt mig! Du är en ung kvinna, ingen flicka! Sedan var det inget hot, jag försökte bara skoja och lätta upp stämningen lite! Jag hoppas att du förstår och förlåter mig i din tur! Med ödmjuka och vänliga hälsningar!”



Nästan skakande väntade jag på nästa SMS. Sådant här kan få en förödande effekt i den akademiska världen och jag hoppades verkligen att hon skulle förstå mig!

”Det här vill inte jag ta på SMS! Jag kommer hem till dig, eller så möts vi ute!”



Men herrejösses! Nu gällde det att fixa detta. Åt skogen med alla billiga journalister och deras mediafiffel! Jag skickade som förslag att vi skulle kunna ses vid hörnet på botaniska trädgården och prata ut om mitt misstag. Hon meddelade kort att hon skulle vara där om fem minuter, vilket gjorde att jag fick bråttom, som uppenbart bodde längre där ifrån än vad hon gjorde.

Med andan i halsen kom jag dit och där stod Vera med händerna djupt nerstoppade i en tjock jacka. Man såg bara hennes söta ansikte som nu inte såg så värst glatt ut.



-Hej! ”Pust” Hej, Vera! Förlåt mig! Du förstår…………

-Om du skriver på det viset i ett SMS, måste du lägga dit en smiley så att jag fattar att du skämtar! Jag har lagt mycket tid och mycket pengar på att studera och jag blev skiträdd, professorn! sa hon direkt och med ilska i rösten.

-Men…….men………..

-Och så är jag ingen flicka!

-Nej, det förstås! Det är klart! Återigen får jag be dig om ursäkt för detta grova missförstånd! Jag kan inte det där med smajlisar! Förlåt! Kan du förlåta mig?



Hon snurrade lite på kroppen och tittade skeptiskt på mig.

-Om du bjuder mig på fika! sa hon surmulet och sköt ut den lilla söta underläppen. Jag skulle gå till helvetet och tillbaka för att få den här historien ur världen och accepterade genast. Dock gick vi mot ett lite äldre kondis, där få studenter kunde tänkas befinna sig i den här studentrika staden.

Det var skönt att komma in i värmen och våra kinder blev genast blossande röda. Vi tog av oss våra jackor och mössor och satte oss vid ett bord en bit från ingången. Vi var de enda som satt där och det kom bara in någon kund då och då, vilket gjorde så att det plingade trevligt i den gamla klockan som satt i en bladfjäder.



Det kom en äldre kvinna bort till oss och jag beställde en kaffe och en kanelbulle till mig. Vera beställde två sockerbullar och en Coca-Cola. Kvinnan så inte förvånad ut en sekund och gick genast för att hämta det vi beställt.



-Jag bjuder! Kan du finna i ditt hjärta att förlåta mig nu?

-Kanske! Om sockerbullarna är goda nog, så! Och om du faktiskt berättar om dig själv!

-Tja, det är väl just inte så mycket att berätta! Tråkig gubbe! Läser mycket! Tar en tur ut i naturen när jag hinner. Det blir inte så ofta, mest på sommaren och våren. Förr var jag mycket mer ut, fiskade, gick i fjällen, åkte skidor! Man gör inte sådant idag, känns det som! Man åker till Thailand i stället!

-Kanske hade varit något för professorn? Varmt, exotiskt, vackra kvinnor!



Nu satte jag nästan i halsen på kaffet jag nyss fått. Vera tog en klunk av sin läsk och log roat åt mig.

-Nej, gudbevars! Dyrt, exploaterat och vad sen kvinnorna beträffar så vågar jag inte tänka på vad de varit med om, de stackarna!

-Nej, det är klart!

Hon tog en tugga av sim ena sockerbulle och det slog mig att hon verkligen var söt, där hon satt med röda kinder, kort blont mössrufsigt hår och vita tänder som bet ner i bullen. Hon kunde givetvis inte motstå att slicka sig kring munnen och sensualiteten och det sexuella i handlingen fick mig att rodna och titta bort.



-Vad är det professorn? Du vet väl att det är omöjligt att inte slicka sig!

-Mm-hmm!

-Fast om jag ska vara ärlig så är det nog mer omöjligt att slicka sig! sa hon skrattande.

-Men, Vera!!! sa jag barskt. Tänk om din mor hade hört dig!

-Äh, hon är lika god hon! Förlåt professorn! Jag kan vara lite grov i mun ibland!

-Snälla? vädjade jag och knäppte händerna.

-Jaja! sa hon och sträckte på sig. Hon var fortfarande ordentligt klädd med en tjock vit tröja, men tack vare att lampan satt rakt ovanför oss, kunde jag inte undgå att se hur skuggorna förtydligade hennes brösts former under tyget när det spändes. Man kunde nästan till och med skönja var hennes bröstvårtor torde befinna sig. Jag tittade upp och såg att hon denna gången inte lagt märke till vart jag hade tittat. Tack gode gud för det!

Nu var det verkligen dags att dra sig hemåt och avsluta detta.



-Så! Är du färdig?

-Va? Vill du gå redan?

-Ja! Jag har lite jag behöver gå igenom där hemma! Du vet hur det är!

-Jajemen! Vad sägs om att vi gör följe hem?

Det lät mer som ett kommando än en fråga och ville hon gå med mig till botaniska så var det värt det i och med att vi nu förstod varandra bättre.

Jag betalde och vi tog på oss och gick ut i den bitande blåsten. Vi sade inte mycket under tiden, men så kom vi till vår tidigare mötesplats.



-Ja, tack då, unga dam! Tack för att vi rätade ut det lilla frågetecknet! Nu ses vi väl som vanligt och jag önskar dig all lycka med dina studier och hoppas att du kommer ihåg mig med ett leende!

-Tack, själv! Men du! Jag fick ett mess innan från min kompis som jag delar lägenhet med och hon vill vara själv!

-Öh, va?

-Ja, alltså hon har typ fått ett ragg, eller så och vill inte att jag kommer hem på några timmar!



Ett ragg! Jag var verkligen för gammal för det här! En ung kvinna som raggar! Bevare mig väl!

-Vad? Vad menar du?

-Åhh! Hon har fått dit en kille som hon ska……

-Schhhhh! Jaja, den biten förstår jag, men vad ville du?

-Ja, jag kan tänka mig att hänga med dig! Jag kan hjälpa dig med dina förberedelser! Det vore kanske nyttigt för mig, eller det är hemligthemligt?



-Men kära du! Du kan ju inte följa med mig hem!

-Vad ska jag då göra? Frysa?

-Men, Vera! Jag kan ju inte hjälpa att din rumskompis, öh, ja alltså! Har du inga andra vänner här?

-Inga som är hemma! Men jag får väl gå och sätta mig på något café eller så och vänta!



Nu kände jag mig riktigt obekväm! Jag ville ju så klart lämna henne så här, men vad hade jag egentligen med detta att göra? Det här fick hon faktiskt lösa själv!

-En liten stund, bara då! sa jag och undrade var det hade kommit ifrån. Vera hoppade på sina små fötter och började genast gå. Jag skakade på huvudet och visste att han tagit fel beslut, men gick sedan snabbt efter den pigga flickan. Nu var jag verkligen inte van vid kvinnor och jag kände en panik inombords som jag inte känt sedan den tid då det hade förväntats att jag skulle ut och dansa. En tid jag helst ville glömma. En tid då jag, smart som jag var, fick stå tillbaka till förmån för resligare, tuffare och modigare killar.

Bittert såg jag de unga kvinnorna som lockade mig, svassa bort med deras armar om axlarna, medan jag stod och förbannade mig själv. Jag tog min tillflykt allt längre in i vetenskapen och den akademiska världen.



Vera visste bättre än att störa mig som såg så bekymrad ut, där jag gick strax bakom henne. Bortsett från några anvisningar om vägen, var vi tysta. Väl framme låste jag upp dörren till min bostad och tittade mig för säkerhets skull omkring så att ingen såg mig släppa in en ung kvinna.

Väl inne kände Vera att det inte bodde en kvinna här på grund av att det luktade så instängt. Det var inte ostädat eller luktade ungkarlssvett, utan det var helt enkelt inte vädrat på länge. Hon sade ingenting om det, utan tog bara av sig sin kappa och hängde den på en av krokarna innanför dörren.



Jag tog av sig skorna och hängde av sig han med.

-Hur länge tror du att du behöver….?

-Känner jag henne rätt, så är han färdig om ett par timmar!

-Han? Sade du inte att det var en annan fli……..kvinna du delade lägenhet med?

-Jo, alltså, det är det! Men han kommer vara färdig då! Hon kommer att se till det om professorn förstår?

-Ehhh…..Oj! Jösses Amalia! suckade jag och gick ut i köket.



Utan att tänka på det, satte jag på kaffe, vilket jag alltid gjorde när jag kom hem. Nu var jag dessutom lite frusen, märkte jag. Men så kom jag på att Vera också kanske ville ha något.

Jag frågade henne, men hon ville inte ha kaffe, hon kunde tänka sig lite varm choklad, men jag hade ingen mjölk hemma alls, så hon fick tråkigt nog nöja sig med en flaska mineralvatten. Hon verkade dock inte ta illa upp, utan satt vid köksbordet och tittade sig runtomkring.

-Spännande!

-Va? sa jag.

-Kök! Vardagsrum och hallar, badrum och entréer, de brukar folk alltid tänka flera gånger på hur de ser ut, men köket brukar vara den plats som säger mest om en människa.

-Oj! Och vad säger mitt kök dig, då?

-Jag vet inte! Du är mycket ordningsam och har bra minne!

-Jaså, du? sa jag och skrattade nervöst.

-Ja! De flesta människor har för vana att sätta upp lappar för tandläkartider, eller annat de måste komma ihåg och då brukar köket vara en bra plats. Men du har ingenting uppe, eller har du lapparna någon annanstans?

-Nej! Jag behöver inte lapparna! Jag kommer ihåg allt!

-Som jag trodde! Varför bor du själv?



Frågan slog mig i magen. Jag var inte beredd och min tvekan avslöjade mig.

-Förlåt igen! Jag bara pratar!

-Nejnej! Jag förstår att det kan verka märkligt. De flesta lever ju ändå i någon sorts förhållande! Jag har, som jag sade innan, inte blivit riktigt färdig!

-Du är rädd för kvinnor! sa hon, men på ett omtänksamt sätt.

-Rädd? Neej, jag……..

-Det gör inget! Är du oskuld, då?

-Men Vera! Verkligen! sa jag och reste mig hastigt upp. Men hon såg på mig som om hon förväntade sig ett svar.

-Kom igen, berätta! Du kan ändå inte slänga ut mig! Hur skulle det se ut om en universitetsprofessor ringde polisen och bad dem om hjälp att bli av med en ung studentska, som inget annat gjort än att ställt frågor? Du vet att alla utryckningar blir officiella och riskerar komma ut!

Vera! Vad är det här för fasoner? Ställa sådana personliga frågor?



Men Vera satt händerna under hakan och log med huvudet på sned.

-Men jag är rätt söt ändå, va? sa hon sockersött och det var oerhört svårt att inte hålla med.

Jag suckade djupt och satte mig ner vid köksbordet som jag tagit med mig från mitt föräldrahem.

-Nej, jag är inte oskuld!

-Men det är länge sedan, eller hur?

-Varför ställer du dessa frågorna?

-Jag vet inte! Kanske för att jag tycker du är söt! Jag gillar intelligenta män!



Det enda som hördes i köket förutom oss två, var brummandet från kyl och frys, samt tickandet från klockan på väggen. Även den från mitt föräldrahem. Tänk om mor och far hade kunnat se mig nu! Jag rös vid tanken!

-Ja, det var länge sedan! Nu tycker jag inte att vi behöver fördjupa oss i den känsliga frågan! sa jag bestämt och var faktiskt rätt stolt över mig själv.

-Okej! sa hon.

-Bra! sa jag nöjt.



Hon tog en klunk mineralvatten och satte så ner flaskan igen.

-Du runkar väl i alla fall?

Jag satt helt stilla med kaffekoppen just framför munnen, redo att dricka. Darrande satte jag ner koppen och tittade på henne.

-Säg inte att du inte gör det! För då vet jag att du ljuger!

-Ehmm? Vera! Hrmmmm! Nu får jag verkligen be dig att lägga band på dig!

-Amen, kom igen! Alla killar gör det ju! Bara säg som det är!



Varför jag inte kastade ut henne, vet jag inte, men jag tror att det var för att det här var den första gången jag träffat en kvinna som Vera. En kvinna som faktiskt verkade nyfiken av hur jag hade det! Även om situationen inte var den ideala, för att komma med en underdrift.

-Nåväl! Om det lugnar dig, så! Ja, det händer!

-Visste jag väl! Vad runkar du till?

-Nej, du! Nu får det vara nog!

-Hyr du porrfilmer? Köper porrtidningar? Eller är du modern nog att porrsurfa och streama? Du kanske till och med laddar ner?

-Nej! Jag gör inget utav det! sade jag, lite stolt över att hon faktiskt inte kunde gissa rätt oh över att jag inte hänfallit åt dessa, i min åsikt, låga sätt att finna njutning.

-Så, vad?



Stämningen i köket var olik allt annat jag varit med om och jag visste att jag skulle svara henne! Hur kunde hon få mig att berätta allt detta? Varför ville hon veta?

-Hrrm! Jag läser klassikerna!

-Vaa? Vadå för klassiker? Finns ”Långt ner i halsen” på bok? sa hon och skrattade klingande och avväpnande. Jag ville inte bli förknippad med erotik av det slaget, utan kände mig tvungen att fortsätta.

-Nej, verkligen inte! Jag talar om författare som Anais Nin, Henry Miller och böcker som Fanny Hill och Lolita! Det finns mycket att välja på därute, som tilltalar både kropp och själ. Jag vill helst inte bli matad med vulgära scener, utan istället bygga upp allt inuti mitt huvud!

-Och så runkar du till det?

-Öhhh? Det………Det är det slutgiltiga crescendot i den bild som byggts upp och den slutgiltiga belöningen! sa jag och visste att mina kinder var högröda. Jag tog en stor klunk kaffe i någon sorts reflexiv handling, som om det skulle dölja mig, eller avleda samtalsämnet. Fördröja i alla fall!



Hon satt tyst och tittade forskande på mig. Hon verkade se rakt genom mig och jag kände att jag måste bryta tystnaden, samt byta ämne.

-Ska du inte höra om du får lov att komma hem nu? frågade jag rakt ut, utan att bry mig om att det kunde uppfattas som oartigt.

-Hon hör av sig! Tänk inte på det, du! Tycker du det är obehagligt att prata med mig?

-Du som person, nej! Samtalsämnet, ja!

-Kan du inte läsa för mig?

-Hursa?

-Ja! Någon av dina böcker! Kan du inte bara läsa någon väl vald sida i någon av dem, så jag får försöka leva mig in i hur det är!

-Men, Vera! Tycker du inte att det räcker nu? Du kan få låna någon av dem, eller låna dem på biblioteket, de finns där!

-Jag sätter mig i ditt vardagsrum så länge! Så väljer du ut en bok och läser några sidor för mig! Jag kan vända mig bort från dig om det känns bättre om du vill?

-Det här är verkligen ingen bra idé alls!

-Kom igen, professorn! Ingen vet att jag är här! Ingen av oss har någon respektive att ta hänsyn till och dessutom är jag vuxen och kan ta ansvar för mig själv!

-Ja, men du är även min elev och dessutom över trettio år yngre än mig! Jag har hela min karriär på spel!

-Hur lätt tror du det blir för mig om det kommer ut skvaller? Dessutom är historien full av män och kvinnor med stor skillnad i ålder! Det borde ju du veta, professorn!

-Det var helt andra tider, Vera!



Vera reste sig upp.

-Jag sätter mig inne i vardagsrummet. Jag vänder mig bort från dig och så kommer du in, sätter dig och börjar läsa! Jag är bara så nyfiken! Snälla, raaaara? sa hon och plutade ut med munnen och hade sorgsna hundögon.

Jag skulle protestera, men orden kom inte ut ur min mun.

-Bra! Leta upp något bra, nu! sa hon och nästan skuttade vidare ut från köket och in i vardagsrummet. Det var helt tomt i huvudet och mot min vilja fann jag mig snart stå i mitt sovrum och välja böcker i bokhyllan.

Jag tillfredsställde mig inte så ofta, så det var ett tag sedan jag hade läst de flesta böckerna, men till sist valde jag en bok av en fransk författare som skrev ingående om en prostituerad kvinna på 1700-talet. Den var inte för grov och dessutom en smula romantisk, trots det smutsiga liv kvinnan levde.

Kapitlet om hur hon tog emot sin första kund, var ett kapitel som tillhörde mina favoriter och jag bedömde att det kanske kunde vara tillräckligt avancerat.



När jag kom in i vardagsrummet var endast en fönsterlampa tänd och rummet var dunkelt, men varmt. Den ensamma fåtöljen bredvid soffan var vänd med ryggen mot mig. Endast hennes korta blonda hår syntes just över kanten på ryggstödet.

-Öhhm! Jag har valt en fransk bok, skriven på 1800-talets början och jag………..

-Bara slappna av och läs, professorn! Vill du röra vid dig under tiden, så går det bra!

-Nej, verkligen inte! sa jag och funderade genast på att gå därifrån. Men Veras lena röst hade inte varit annat än vänlig och jag tänkte att jag kunde läsa några rader, innan hon förhoppningsvis skulle kunna ge sig av hemåt.



Jag läste!

”Frederique! Kom här min flicka! Möt direktör Vouline! Han är en av stadens mest framgångsrika affärsmän och är god för mycket pengar! Du kan väl lära känna direktörn och se till att bli honom en kär vän? Den väna Frederique var bördig från landsbygden och inte alls så okunnig om det som kunde förete sig mellan man och kvinna! Hon hade sett både boskap, hästar och till och med två pigor som tillsammans rullat runt i sensommarhöet med två fräcka drängar, som oblygt lagt sina händer utanpå pigornas vita blusar.

Men hon hade aldrig blivit invigd i kärlekskonsten, utan bara fått fantisera om hur det var. Helst hade hon velat gå i skolan, men nöden var stor i Frankrike just nu och sedan hon nu på grund av sjukdomar var alldeles allena, hade hon måst söka hjälp någonstans.

Madame Boullier var denne någon och nu var det dags att betala tillbaka den mat och logi hon hade erbjudits. Hon förstod allt för väl!

Direktör Vouline log hungrigt när han såg den unga smala kroppen, med de spetsiga tonårsbrösten som anades under blusens tyg. Frederique rodnade och tittade ner i det vitsåpade golvet.

Kom här min flicka! Kom och gör en vänlig gammal man ung igen! sa mannen med gula tänder i munnen, luktandes av tobak och svett.”



Jag läste om hur den unga flickan fick finna sig i att bli avklädd och hårt smekt av direktörn. Hur han lade henne på sängen och utan förspel lade sig över henne med byxorna neddragna. Att försöka få ihop benen var lönlöst och när hon kände hans styva mandom leta mellan hennes ben, började hon gråta och viskade böner om att få slippa!



Fast jag bara hade tänkt läsa några rader, läste jag hela kapitlet, som slutade med att Frederique, efter att ha känt skam och smärta, ändå fann att hon hade någon form av makt! En makt hon senare i boken kom att bemästra och hon kom att bli både berömd och rik! Hon rörde sig i de översta kretsarna i Frankrike och kunde på många sätt till och med påverka landet, genom sina trogna älskare, som oftast var gifta och ibland till och med satt i landets styre.



-Så! Det var det kapitlet! Du kan få låna den om du vill! sa jag och lade boken på soffbordet. Jag fick inget svar, men fåtöljen snurrade sakta runt och Vera tittade på mig med glansiga ögon och röda kinder. Hon hade benen uppdragna och hade sin vänstra hand innanför tröjan, som om hon höll om sitt bröst. Den andra handen var nedstoppad i linningen på hennes uppknäppta byxor och det var ingen tvekan om vart hon hade handen.



-Men herregud! utbrast jag.

-Jääääävlaaar, professorn! Om du visste hur våt jag är nu! stönade hon liderligt.

-Men, Vera! Det här passar sig inte alls!

-Jo, det gör det! Försök inte stå emot! Du kommer inte att lyckas! Ta för dig istället!



Hon drog ut händerna och ställde sig upp på golvet, vinglade till lite, men drog sedan genast ner sina byxor och klev ur dem. Hon drog upp tröjan och knäppte snabbt upp bh´n och slängde den mot mig. Nu stod hon i endast strumpor och trosor. Hennes kropp var vit som alabaster, bröstvårtorna små, hårda och rosa. Kinderna röda och ögonen brinnande.

-Kom! Jag behöver komma! Ner på knä, professorn! kommenderade hon och slängde sig snabbt på rygg i soffan och drog upp benen mot axlarna. Jag såg hur de tunna trosorna satt spända om hennes mjuka bulle längst upp mellan låren. Hon vinkade mig till sig och när jag tveksamt började sätta mig ner, drog hon sakta trosorna åt sidan, så att hennes blygdläppar gled fram en i taget.



Hennes fitta var alldeles hårfri och det mjuka vecken och läpparna syntes i all sin skönhet.

-Kom igen! Jag tror du vet vad du ska göra! Gör det! Gör det nu!

Förtrollad av det vackra framför mig, böjde jag mig framåt, men hon var tydligen otålig, för hon tog tag om mitt huvud och tryckte det hårt mot sitt sköte. Jag var på väg att skrika, men att känna det mjuka, lena, varma skötet mot min mun, var allt för överväldigande.

Jag kysste henne! Jag blundade och satte min sökande mun mot det varma, det våta!

-Åååååååhhhhhh, jaaaaa! Skööönt! stönade Vera och höll hårt om mitt huvud. Det här var faktiskt fösta gången jag smakade på en kvinna och jag var som förbytt. Jag vet inte vart jag fick modet ifrån, men jag sträckte ut min tunga och slickade henne. Hela fittan! Nerifrån och upp, gång på gång! Smaken av den väta som fanns i överflöd, fick mig att reagera på avsett vis och jag kände hur min kuk redan var stenhård och riskerade att få en för tidig utlösning.



Jag lyfte på huvudet och andades flämtande, desperat över att få någon form av kontroll! Men Vera tryckte ner mitt huvud igen och nu såg hon till att jag främst slickade hennes klitta, som nu tittade fram från sitt lilla skydd. Hon vred sin späda kropp under mig och trots mina försök, kunde jag pinsamt nog inte längre hålla mig.

När hon började rycka i underkroppen och stöna allt kraftigare, fick vi en gemensam orgasm. Hon med min mun mot sitt underliv och jag inuti mina kalsonger.



När dyningarna lagt sig, lutade jag mig bakåt mot soffbordet, medan Vera låg framför mig med benen åt vars ett håll. Hon försökte inte skyla sig, utan visade mig sin rosa fitta och de härliga blygdläpparna som var alldeles blanka av saliv och fittsafter.

-Ja, jävlar, professorn! Det var skönt! Men nu är det min tur! sa hon och satte sig genast upp.

-Ja, det var bara det att jag råkade……..

-Äh, det gör inget! Det fixar jag ska du se! sa Vera och dök fram mot mig och började rycka och dra i mina byxor. Varje tafatt försök att stoppa henne, slog hon undan och snart hade hon dragit ner byxorna och såg då den stora, våta fläcken i mina kalsonger. Jag skämdes, men hon bara drog ner dem och såg då hur det rann stora klumpar med vit sperma från min förhud.



Kuken var fortfarande hård och hon grep snabbt tag om den och drog ner förhuden. Den sperma som ännu inte hade runnit ut, gjorde nu det och rann ner över hennes smala, delikata fingrar. Jag skämdes, men hon bara började röra handen upp och ner och log upp mot mig.

-En sån fin slickepinne, professorn har! Får man smaka? sa hon och innan jag hade hunnit säga något, dök hon fram och sög in mitt kladdiga ollon i munnen och rörde sedan huvudet i cirklar och sedan upp och ner, upp och ner! Det här var också nytt för mig och det var med nittiofem procents njutning och fem procents skam, som jag lät den unga kvinnan suga av mig.



Att det var så skönt hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Det var som om hela mitt underliv befann sig i himmelriket. Så mjuk hennes mun var! Så mjuka läpparna var! Så härligt tungan lekte med min stake! Aldrig tidigare hade jag haft ett sådant stånd som jag hade nu, inte ens i min ungdom!

Vera tittade ibland på min kuk och runkade mig lite, medan hennes käkar fick vila.



-Nu vill jag ha professorn långt upp i mig! Kom igen, bara!

-Det är inte lönt att protestera, va?

-Helt rätt! Du lär dig fort! Kom, bara! Jag ska göra det så skönt för dig! sa Vera, samtidigt som hon särade på benen och smekte sina små bröstvårtor, för att sedan lägga sig bakåt på rygg. Den rodnade och blanka fittan lockade mig. Alla tvivel och tveksamheter var som bortblåsta. Jag positionerade mig lite ovant över henne och flämtade när hon tog tag i mitt skaft och drog kuken mot sitt våta hål.

Så fort jag kände hur blygdläpparna gled runt mitt ollon, lade jag mig ner över henne och stönade högt när kuken sakta gled in i hennes kropp. Vera stönade hon med och jag såg hur hon blundade och lutade huvudet bakåt. Själv tittade jag snabbt ner för att se hur min kuk försvann in i henne, som om för att verkligen få det bekräftat.



-Åhhh, professorn! Så sköönt!

Jag svarade inte, utan började bara jucka som om jag var arton på nytt, eller som om jag hade en del att hämta igen. Hennes späda kropp rörde sig under mig och de fasta brösten slog upp och ner på bröstkorgen, tills hon lade sina små händer på den och smekte bröstvårtorna.

-Åååååhhhhnnnn! Åh, jaaaaaaaaa! Jaaaaaaaaa! stönade hon medan jag pustade och flämtade ovanpå henne. Men snart kände jag hur jag var på väg att komma igen och jag drog ner på takten för att inte komma igen. Det här ville jag verkligen njuta av och dessutom ville jag gärna att Vera också skulle få ut något av det hela.

Vera passade då på att putta bort mig och istället lägga sig på sidan med det ena benet uppdraget mot bröstkorgen så att jag såg hennes mjuka yttre fittläppar mellan låren. Det fanns ett fint vitt skum mellan dem och jag förstod att det var hennes väta som uppenbarligen tagit denna form.



-Kom in i mig igen, professorn! sa hon och sträckte ut handen efter mig. Jag närmade mig henne med styv kuk och utan vidare lät jag den glida in i henne igen. Hon kändes mycket trängre när hon låg på det här sättet och hennes värme omfamnade min hårda kuk.

Snabbt började jag knulla henne igen, utan en tanke på det omoraliska. Hon stönade och jag befann mig i en annan verklighet just nu. En bättre värld, där jag kunde få njuta och få ta del av det som jag saknat mer än jag kunde föreställa mig.

Vera gungade under mig och nu fanns det inget som höll mig tillbaka. Den annalkande orgasmen kom och jag stönade högt när jag sprutade all sperman inuti henne. Först efter en stund kom jag på mig själv och skulle just dra ut min kuk, men hon höll mig tillbaka och de sista dropparna gled lätt in i hennes villiga hål.



-Åhhh! Det här är inte klokt, Vera! flämtade jag.

-Vadå, professorn? Det var väl skönt, va?

-Om du bara visste! Om du bara visste! skrattade jag och drog ur min kuk ur henne. Det kom en hel del sperma rinnandes ut från hennes smala springa och ner över den undre skinkan. Synen var helt underbar.



-Kom och knulla mig en gång till, professorn!

-Åh, jag tror inte jag klarar det, kära du! sa jag sanningsenligt.

-Ska vi slå vad? skrattade hon och klev snabbt upp på knä och lutade sig ner med överkroppen. Hennes bak sköt nu upp mot mig och hon särade brett på benen så att jag såg hennes våta underliv i all sin prakt.

Hon lade handen mellan benen och drog fingrarna över fittan och gned runt det kladdiga så att huden blänkte vackert. Sedan särade hon på sina delikata fittläppar med fingrarna och sökte sig därefter in med långfingret i sin rosafärgade slidmynning. Fingret gled lätt in i henne och det var nästan så att jag kunde se hur sperma och fittsaft pressades ur henne.



Min kuk reste sig utan bekymmer och när hon vände sig om, skrattade hon åt mig.

-Vad var det jag sa? Kom nu, då! Knulla mig så hårt du kan!



Ja, jag var ju inte sen att lyda, utan tryckte utan problem in min kuk i den unga studentskan. Det var det skönaste jag varit med om och ingen hade kunnat tro att jag nyss redan fått två orgasmer, så hård jag var. Att se hur min tjocka lem gled in mellan de bulliga läpparna var som att se himmelriket och att dessutom få känna hennes trånga, våta hål omsluta mig, ja, jösses!

Tack vare sperman och hennes våta fitta gled jag ända in i henne med en gång och jag lade sedan all min vikt på henne, så att hon gnydde av vällust, innan jag började knulla henne med hårda stötar. Nu var jag desto uthålligare och vi höll på ett bra tag.

Vera stönade och jag flämtade, medan rummet även fylldes av de andra karaktäristiska knulljuden av väta och våt hud som kolliderade.



Ingen av oss pratade, utan vi bara njöt av varandra ända tills Vera kom i en efterlängtad orgasm, som spände runt min kuk i omgångar. Då ökade jag takten på mina stöta ytterligare och efter en liten stund, så var det även dags för mig. Jag drog ut min kuk och fattade ett grepp om det hala skaftet med min höger hand, medan Vera smekte sin fitta med ivriga fingrar.

Jag tappade då kontrollen fullständigt och runkade tills jag kom igen. Sperman rann ur mig i tjocka klumpar som jag placerade mitt över hennes lilla anus och sedan såg jag hur det rann ner mellan hennes fittläppar och hur hon smorde och smekte runt i sperman med fingrarna.

Hon var på väg att komma och just som hon gjorde det, tryckte hon lätt in tre spermaindränkta fingrar mellan sina läppar och in i fittan.



Om jag hade den minsta antydan till svagt hjärta, skulle det visat sig där och då, men jag klarade mig och såg bara hennes fingrar som lekte runt i det varma paradiset. Fast jag satte mig till slut ner och kände hur min bröstkorg hävde sig när jag försökte få luft. Kuken låg kladdig men slak mellan mina ben och Vera lutade sig strax bakåt mot mig med huvudet på min bröstkorg.



-Vad säger du, professorn? Det var väl inte så dumt, va?

-Vera! Vera! Vera! suckade jag djupt. Vad i hela fridens namn har vi tagit oss till? Du unga flicka!

-Hörru! Om du inte har fått in det än, så är jag ju en kvinna! Det märkte du väl?

-Jag får nog försöka inse det! pustade jag ut.

-Bra! För att jag kommer att besöka dig fler gånger! Även efter att jag inte längre är din student, så du ser att det inte är därför jag gjorde detta!

-Kan jag göra något för att hindra dig? sa jag när blodet återvänt till min hjärna och jag kunde tänka lite mer klart.



Vera tittade forskande upp på mig och log.

-Hmmm!………..Nej!