Niklas och Isabel: Del 3 – Jag vill ha dig…

Del 3 – Jag vill ha dig…



Jag vaknade tidigt med ett ryck… Hade allt bara varit en dröm..? Hade inte Isabel kommit till mig…?

Jag kliade mig lite i ansiktet och öppnade ögonen och där låg hon… Isabel låg med sitt huvud på mitt bröst, ett av sina ben slängd över mig och hennes långa vackra hår kittlade mig i ansiktet, på bröstet och armarna.

Allt var perfekt.

Jag ville aldrig att det skulle ta slut, jag hade mer än gärna spenderat hela mitt liv i sängen med henne i min famn. Hon var min och jag var hennes. Alla andra som försöker säga något annat kan fara åt helvete, det vi har tillsammans är äkta och ingen kan ta det ifrån oss.



”Du har väl inte glömt bort att vi skulle iväg till den där festen ikväll..?” Jag såg oförstående på henne… Vilken fest..? Vi skulle väl inte på någon fest? Varför skulle vi på fest? Det här var väl ändå vår Dag tillsammans, utan andra människor, träningar eller nått sånt. ”Festen din polare från laget har tjatat så mycket om att våra öron började blöda? Sponsor grejen?”

Isabel såg hur alla kugghjul snurrade inne i skallen på mig och hur jag tillslut kom på vad det var hon snackade om. ”Just fan.. Var den ikväll?” Hon nickade medan hon stod och borstade tänderna, jag satt på badkarskanten och tittade på henne. ”Kan vi inte skita i det?”

Isabel tittade bara på mig genom spegeln och log medan hon satte upp håret i en knut. ”Du vet att vi inte kan göra det.” Jag suckade och var inte alls på humör för en brakfest, Isabel och jag hade nästan inte fått någon tid ensamma tillsammans. Förutom när vi sov, och ja då sov vi båda… Som vanligt visste Isabel exakt vad jag tänkte på och vände sig om och tog dom få stegen fram till mig. ”Jag vet hur du känner, men jag vet ett sätt som kommer att få dig att må bättre…”



Hon lindade armarna runt mig hals och kysste mig girigt, jag svarade genast och ställde mig upp. Jag lyfte upp Isabel i famnen och hon gav ifrån sig ett förvånat läte utan att avbryta vår kyss. Hon saxade genast sina ben runt min midja och höll om min nacke så att hon skulle ha balans medan mina händer var klistrade på hennes lår och rumpa.

Först tänkte jag bära ut henne till sovrummet, men glömde bort det helt när Isabel gjorde en rörelse med sitt underliv som fick mig att rysa av välbehag. Jag satte ner henne på ett badrumsskåp och började slita av henne kläderna, plagg för plagg, vilket inte var många eftersom vi precis hade klivit upp. Hon hade bara ett litet inne, string och ett par små shorts. Jag mer eller mindre slet sönder allt…

När jag äntligen hade fått av henne kläderna och hon var fullständigt naken så kastade jag mig nästan ner mellan hennes ben, innan hon ens hann reagera så slickade jag henne girigt. Hon stönade njutningsfullt och lutade sig mot spegeln. Jag la upp hennes ena ben över min axel så att det lutade fint mot min rygg.

Jag slickade Isabels fitta för glatta livet och njöt av hennes fittsafter som rann och rann. Isabel stönade och stönade, jag visste att hon började närma sin topp. Och från ingenstans så grep hon tag i mitt hår och pressade mitt ansikte mot hennes savande fitta och skakade nästan okontrollerat medan hennes orgasm rev genom kroppen.

”Är du okej älskling..?” Hon svarade inte men nickade och log innan hon kysste mig. Hon mer eller mindre tvingade in sin tunga i min mun och slet mer eller mindre i mitt hår. Hon slet av mig min T-shirt och drog mer mina mjukisbyxor och boxer. Innan jag hann göra något så var hennes läppar om min kuk och sög allt vad hon förmådde. Det var en sån intensiv känsla att jag mer eller mindre var dubbelvikt.

Jag höll om hennes huvud samtidigt som jag höll undan hennes hår. Hon sög hela tiden så djupt hon kunde och det fick mig nästan att tappa andan och komma på samma gång. Jag kunde inte hålla mig mer, jag drog upp henne i min famn och gav henne en snabb och slafsig kyss innan jag vände henne om och böjde henne över badrumsskåpet. Isabel putade sexigt med rumpan mot mig samtidigt som hon såg på mig genom spegeln. Jag pressade in min kuk i hennes väntade fitta hårt och snabbt, enda till botten av henne. Hon stönade till högt och pressade sig emot mig.



Jag började knulla henne hårt och snabbt, våra stön ekade inne i badrummet och för en sekund undrade jag om grannarna kunde höra oss… Jag plöjde in min kuk i Isabel med en rasande fart samtidigt jag försökte att smeka hennes bröst och klitta.

Jag drog mig ur henne och vände henne snabbt om så att hon satt på badrumsskåpet, Isabels händer flög ut och saftade tag runt min nacke och drog mig tätt intill henne så att jag både skulle tränga in i henne och så att hon kunde kyssa mig.

Jag kände hur min orgasm kom närmare och närmare, jag fick dom där härliga rysningarna genom hela kroppen och min andning blev hackig… Jag stönade fram att jag skulle komma närsomhelst… Inte för att jag tror att hon hörde mig för hon red redan iväg på sin andra orgasm och var i stort sätt helt borta.

Jag drog ur kuken ur henne och kom över hennes mage och fitta med ett högt stön. Vi såg varandra i ögonen medan vi pustade ut från vårt snabbknull i badrummet… Jag flinade lite medan jag lekte med kuken och smetade ut min säd över hela Isabels mage.

”Seriöst?” Jag flinade och skrattade för att sen kyssa hennes underbara läppar… Jag backade ifrån henne och gick till duschen, jag skruvade igång varmvattnet och gick tillbaka till Isabel. Jag lyfte upp henne i famnen och gick in i duschen, hon skrek förskräckt av det kalla vattnet och hon försökte mer eller mindre att klättra över mig för att komma undan det ännu inte varma vattnet. Jag skrattade samtidigt som jag försökte att klara av kylan.



När vi hade duschat klart så stod Isabel och tittade i garderoben, hon plockade fram några klänningar med matchande skor. Hon höll dom mot sig och försökte att bestämma vilken hon skulle ha ikväll. Jag låg nöjt i sängen och tittade på medan hon stod i string, bh och högklackat samtidigt som hon höll klänning efter klänning mot sin perfekta kropp.

Jag låg och små smekte min kuk utan att jag tänkte på det medan jag såg på henne. Hon var verkligen vacker min flickvän och varje dag blir jag kär i henne ännu mer. Tillslut plockade Isabel fram en klänning som glittrade lite i svart, hon övervägde den inte ens, utan la undan den nästan direkt hon tog i den. ”Den! Den klänningen ska du ha i kväll! Det är den klänning!” Isabel hoppade till när jag hade flugit upp från sägen i min iver över klänningen. Hon såg på mig skeptiskt och skakade lite på huvudet, jag visste att hon inte riktigt kände sig bekväm här, i USA. Hon visste inte riktigt hur hon skulle klä sig här och det gjorde henne osäker. ”Älskling, den här klänningen är perfekt för dig och din kropp! Du kommer att se så vacker, snygg och sexig ut i den! Så fort du sätter på dig den kommer jag nog att vilja riva av den från dig!”

”Om du river min fina klänning så kommer du att få en helt ny hudfärg…!” Jag kysste henne och la undan alls andra hennes klänningar, jag la till ett snabbt hot om att jag tänkte klippa sönder alla hennes andra klänningar om hon försökte byta.



Tiden hade sprungit iväg med oss helt plötsligt och vi var nu påväg till festen, Isabel hade satt på sig sin fantastiska klänning, lockat sitt hår en aning, sminkat sig så fint att jag började undra när hon hade lyckats utbilda sig till makeup artist. På fötterna hade hon satt på sig ett par skyhöga klackar, så nu var jag bara någon centimeter längre än henne, men det gjorde inget för klackarna gjorde henens ben och rumpa ännu sexigare och jag hade föreslagit att hon alltid skulle gå runt i högklackat, stay-ups, string och bh när vi var hemma men hon verkade inte tycka att det var ett bra förslag.

Isabel och jag hade kört sten-sax-påse om vem som skulle var nykter och köra denna kväll och hon hade slagit mig med hästlängder. Men det gjorde inget för jag skulle ju få vara med henne.

Vi kom äntligen fram och det var ett surrealistiskt stort hus och innan jag visste ordet av kom det en parkeringsvakt och öppnade dörren för både mig och Isabel. Jag fick en bricka och dom körde iväg bilen med försiktighet. Vi gick in och festen var redan i fullgång, vi anslöt oss till några av mina lagkamrater som var lika förbluffade som oss. Isabel ursäktade sig snabbt och gick iväg på en spanings runda, som hon typ alltid gjorde när hon kom till en ny plats. Lokalisera badrummen, baren, vägen till entrén, olika vägar till nödutgångar i fall att något skulle hända och massor av annat…



”Kom Isabel, det är någon jag vill att du ska träffa!” Jag drog med mig henne genom folkvimlet och tog omvägar runt människor för att inte slå omkull dom eller välta Isabel som mer eller mindre sprang bakom mig på sina skyhöga klackar, som gjorde henne assexig. Jag tappade taget om hennes hand men hon viftade med handen åt mig att fortsätta framåt, hon skulle komma ikapp så fort hon kunde. Jag högg tag i min vän som jag ville att hon skulle träffa och han gav mig genast en broderlig kram och en hård dunk i ryggen. ”Christian! Det här är min flickvän, min själsfrände, min bättre hälft och mitt livskärlek, Isabel! Älskling, det här är en god vän till mig, Christian Grey!”

Innan Isabel ens hann reagera, göra en grimas eller ens öppna munnen, hade Christian slagit till mig hårt på armen. ”Innan du säger nått! Jag är inte han från den där boken alla ni tjejer tycker om! Jag är en vanlig hederlig amerikan!” Jag märkte direkt på Isabel att hon inte gillade den där handen som Christian mer eller mindre hade i ansiktet på henne. När hennes ögon mörknade så där små läskigt och jag visste att hon skulle lätt, och utan att tveka, bryta hans arm om hon kände för det och om Christian inte skulle flytta den från hennes ansikte… ”Vad..?”

”Ta bort din hand från hennes ansikte…” Christian såg oförstående på mig och jag såg att Isabel hade svårt att kontrollera ilskan för hon hade en sånna där muskelryckningar runt tinningarna och dom fick hon enbart när hon var sekunder ifrån att explodera på någon. ”… Om du vill att den ska fortsätta vara hel…”

Christian skrattade högt och Isabels hand flög ut mot honom snabbare än vad jag hann reagera. Men innan den hann safta tag i honom så hade den fått tag i någon annans arm… Och personen som armen satt fast i hade slagit undan Christian så att han slog hårt i golvet. ”Nog, Christian! Jag har sagt åt dig förut, du startar inget när du är under mitt tak!” Isabel släppte taget om killen som stod emellan henne och Christian, hon såg på mig med en rådvill blick… Hon visste inte vem han var eller vad hon skulle göra. Killen vände sig om och log på ett sätt mot Isabel som fick mig att känna mig lite illa till mods… ”Jag ber om ursäkt för honom, han vet inte hur man uppför sig som en gentleman.”

Isabels drag mjuknade och hon log mot killen och nickade. Killen tog hennes hand och förde den till sina läppar och kysste den mjukt, och något inom mig gick i bitar. Det kändes som om någon högg mig i magen. Killen frågade om hennes namn och höll forfarande i hennes hand. ”Jag är Isabel… Jag är här med Niklas.” Hon knyckte med huvudet åt mitt håll så att den inte gick att missa. Jag kunde inte tyda Isabels blick eller kroppsspråk… Jag visste inte alls om hon var obekväm med det hela eller om hon kände sig smickrad av hans gentlemannamässiga uppförande. Killen släppte i alla fall hennes hand om vände sig mot mig, han synade mig från topp till tå. Ungefär på samma sätt man gör om man överväger att slå nån på käften…

Men det var som att någon tryckte på en knapp och genast så blev hans uppsyn trevlig och till en fullständig gentleman.

Han räckte fram handen och log, Isabel såg väldigt misstänksamt på den utsträckta handen, ungefär som om han siktade på mig med en pistol, jag tog honom i handen och han pressade min med ett enormt tryck… ”Bloodsworth, Samwood.” Isabel tappade hakan och höll på att tappa fattningen helt, själv lyckades jag att hejda alla mina impulser till precis allt och bara nicka och skaka hand med honom. ”Och du är..?”

”Niklas Zchmitzer.” Bloodsworth tittade på mig med höjda ögonbryn, jag tyckte att det såg ut som att han kände igen mitt namn men ansträngde sig till det yttersta för att se likgiltig ut. ”Du har redan träffat min flickvän, Isabel Oxenstierna.”

Han sträckte fram handen till Isabel igen och hon tog den och skakade sakligt, sa att det var trevligt och träffas. Han log mot henne på det där sättet som fick hela mig att rysa.



”Konstigt förnamn du har…!” Jag ville bara krypa ur skinnet och dö, varför var hon tvungen att vara så brutalt ärlig och förbannat framfusig?! Seriöst? Jag måste prata med henne om detta, för en vacker dag kommer någon att ge henne på käften, speciellt här i USA. ”Du kan inte ha haft det lätt som liten med det namnet… Bloodworth liksom…”

Bloodsworth log och skrattade lite, han skakade på huvudet lite som att han inte trodde på det hon sa. ”Samwood är mitt förnamn.”

Innan Isabel hann haspla ur sig något så knuffade jag till henne med armbågen. ”Nonu fofåror dodu goge dodigog foföror fofanon!” Visste inte om Samwood pratade någon svenska men jag tog ändå det säkra före det osäkra och började prata på rövarspråket, jag visste att Isabel skulle förstå för hon pratade jämt rövarspråket som liten. ”Totänonkok popå vovadod dodu sosägogeror, Isosabobelol!”

Hon såg på mig och log sen, jag vet att jag drog mer uppmärksamhet till oss genom att prata rövarspråket men jag brydde mig inte. Isabel verkade inte heller ha brytt sig om det jag hade sagt för hon fick ett väldigt illmarigt leende. ”Så du har ett efternamn som förnamn?”

”Vänner och familj kallar mig Sam.” Isabel granskade honom oblygt från topp till tå, och han rörde sig inte en tum. Han bara stod där medan hon synade honom. ”Isobel är inte heller ett speciellt vanligt namn…!”

Isabel var på hugget och mer eller mindre avbröt honom när han pratade. ”IsAbel, inte Isobel. Mitt namn är vanligt i Sverige.” Hon log åt Sam och sen flinade hon fräckt åt mig och blinkade snabbt till mig. ”Du får ursäkta mig, Samwood Bloodsworth, men jag tänker nu supa skallen i småbitar för min bättre hälft kör inatt!”

”Så du är svensk?” Bloodsworth tittade på min flickvän med en underlig blick, var han förvånad över att hon var svensk eller förvånad över att jag hade importerat flickvännen från moderlandet. ”Grattis måste jag då säga till dig, Niklas. Jag har hört att dom är svåra att knipa åt sig.”

Jag såg hur Isabel höjde handen för att örfila Bloodsworth men jag hann stoppa henne och få det att se ut som att jag bara ville kyssa hennes hand. Jag drog henne tätt intill mig och vi såg på Bloodsworth tillsammans. ”Det är inte det minsta svårt… Man måste bara ha det rätta knyckett.” Isabel och jag skrattade tillsammans åt min Saltkråkan referens och jag kysste henne på tinningen. Hon såg mig i ögonen och log innerligt och kärleksfullt mot mig. ”Sen hjälper det att prata språket.”

”Fast det absolut bästa sättet att få en svensk tjej att falla för en är att vara svensk.” Isabel kysste min kind och log det där illmariga leendet mot Bloodsworth, han såg ganska konfunderad ut över det hela. Isabel vände sig mot mig och tog mig i handen, hon började vända sig om och gå ifrån honom. ”Det var trevligt att träffas, Samwood Bloodsworth.”



Innan han hann svara hade Isabel redan lett iväg mig, hon drog med mig ut på dansgolvet och vi stod tätt sammanslingrade och rörde oss till musiken. Mina händer var överallt på henne och lika så var hennes på mig. Jag var helt uppslukad av henne, allt ifrån hur hennes hår såg ut, sminket hon hade, smyckena, klänningen och skorna. Ja, ikväll var hon helt perfekt!

Jag märkte på Isabel att hon inte var helt bekväm… Som att hon kände sig iakttagen utav någon… Hon var van vid att folk tittade bara förbi passerande på henne men inget mer… Hon var inte van på samma sätt som jag, och det gjorde henne obekväm…

Jag drog bort oss från dans golvet och hittade ett avskilt litet hörn, jag pressade upp henne mot väggen och kysste henne girigt. Hon svarade direkt och genast var mina händer på hennes kropp och i hennes hår, ja överallt. Vi hånglade ett bra tag, enda tills jag kände att hon hade glömt bort alla andra och hängav sig åt mig. Jag avslutade vår kyss och såg henne djupt i ögonen och log, jag skulle precis kyssa henne igen när någon knackade mig på axeln. Både Isabel och jag såg surt på den som hade stört oss…

”Ursäkta mig, mr. Zchmitzer och miss Oxenstierna, men mr. Bloodsworth har bjudit in er till hans privata sektion.” Både jag och Isabel tittade på tjejen som stod framför oss, vi kunde inget avgöra om hon drev med oss eller inte. ”Den här vägen.”

Tjejen vände sig om och gick utan att kolla om vi faktiskt följde med, jag tog Isabel i handen och började gå men hon stretade emot lite och skakade på huvudet. Jag övertygade henne om att det skulle gynna oss båda om vi gick dit och jag lovade henne att vi inte skulle stanna länge.

Tjejen ledde oss igenom en dörr som vaktades av två enorma personer och jag hörde Isabels röst viska fram anabola gorillor i mitt öra. När vi väl gick igenom dörren var det som att komma till en annan fest… Tjejen lämnade oss och vi båda två kände oss väldigt malplacerade helt plötsligt… Här stod nämligen New Yorks elit, alla dom mäktigaste familjerna i landet, A-kändisar, och alla andra som hade mer pengar än vad dom hade vett. Och här stod vi, ett hockeyproffs från Sverige med sin flickvän som båda kom från arbetarklass. Vi båda hade samma tanke och vände oss om samtidigt för att smita ut igen men vägen blockerades av tjejen som hade hämtat oss… Vi bestämde oss snabbt för att gömma oss i ett hörn ett tag och sen dra ifrån hela den här underliga festen. Vi gick till baren och beställde en redbullvodka till Isabel och en vanlig redbull till mig, men precis när jag skulle betala så vände sig bartendern och hjälpte nästa… Jag kollade på killen som beställde sina drinkar och han betalade inte heller… Det hela var väldigt underligt då man behövde betala för sig på andra sidan…

Jag och Isabel stod och pratade för oss själva i ett hörn och brydde oss inte om någon annan, vi ville bara att tiden skulle gå. Men precis när vi hade bestämt oss för att nu hade vi fullföljt vår inbjudan hit och var påväg att gör sorti så kom tjejen som hade hämtat hit oss igen. ”Mr Bloodsworth vill gärna att ni kommer och gör honom sällskap. Den här vägen om jag får be.”

Vi följde lydigt med henne och hon visade oss hela vägen fram till Bloodsworth, han satt i en stor fåtölj med ett glas konjak i handen. Han visade med sin andra hand av vi skulle sätta oss ner i en av sofforna, vi slog oss ner tätt intill varandra och Isabel satt och pillade förstrött på min hand som hon hade i sitt knä.

”Får det lov att vara något att dricka?” Han såg på oss med en väldigt artig blick och väntade lugnt på våra svar. ”Skulle gärna bjuda dig på en konjak Niklas men jag vet ju att det är du som kör… Och jag misstänker att du håller hårt på den svenska nolltolerans lagen när det kommer till alkohol och köra bil.”

Isabels grepp om min hand stelnade och jag kände att hon mer än gärna skulle vilja brinna av ordentligt på honom. Men hon tog ett djupt andetag och log emot honom överlägset. ”Jag tar gärna en whiskey, dubbel, ingen is eller vatten.” Bloodsworth ryckte till lite men nickade artigt, jag strök Isabel över låret och hoppades att hon uppfattade det som att jag var stolt över henne. ”Niklas tar gärna redbull eller Cola, eftersom att han kör.”

Det tog inte lång tid innan vår dricka kom och Isabel lutade sig mjukt tillbaka mot mig samtidigt som hon fräckt satt och iakttog vår värd. ”Hur länge har ni två känt varandra?” Jag såg mitt livskärlek i ögonen och log, hon log lika mycket tillbaka och smekte ömt min kind. Hon gav mig en snabb puss och vände sig igen mot vår värd. ”Ni verkar så samspelta nämligen så jag gissar på att ni har varit tillsammans från högstadiet i alla fall.”

Isabel skakade på huvudet och jag tänkte för mig själv att jag hade varit den lyckligaste mannen i världen om det hade varit så. ”Vi träffades för första gången för lite mer än 16 år sen.” Isabel såg ner på våra sammanflätade händer och jag lyfte dom mot min mun och kysste hennes hand, hon log tacksamt åt min lilla kärleksförklaring. ”Sen dess har vi gått in och ur varandras liv, vi blev inte tillsammans först än för ett par månader sen, Mr Bloodsworth.”

”Snälla, kalla mig Sam…” Isabel nickade och såg på honom med intensiv blick, jag tror hon försökte att läsa av honom så bra det gick men fick inte ut något av det. ”Hur har det kommit sig att ni har gått in och ut ur varandras liv i 16 år…?”

Jag suckade lugnt och drog handen genom håret, Isabel fnittrade till lite och hon sa till mig att jag kunde berätta den här delen. ”Ja du, vi har alltid gillat olika saker och haft olika prioriteringar i livet. För mig har hockey alltid varit viktigast, för Isabel har det varit allt som hennes farsa har lärt henne, allt från jakt, till båt liv, till djurhållning. Hon har fått jobba för allt, medan jag har fått det mesta serverat av mina föräldrar… Vilket gjorde henne väldigt arg på mig under en lång tid när vi var tonåringar och sen så uppförde jag mig som ett svin mot henne många gånget… Vilket bara slutade i att hon slog mig på käften…”



Sam såg lite förvånat på Isabel och hon bara log och smekte min kind, jag kysste henne mjukt på kinden och hon fnittrade lite. ”Jag har tränat olika kampsporter sen jag var 8 år gammal, uppvuxen i Stockholms förort och allt.” Hon rykte på axlarna och log, för henne var det inte en stor grej. Hon hade utövat många sporter innan hon hittade två som föll henne precis rätt i smaken, ridsport och kampsport. Båda fysiskt och psykiskt ansträngande precis som hon ville ha det. ”Plus att jag hade väldigt stora problem med humöret som liten.”

”ADD?” Jag stelnade till… Sist någon hade påstått att hon hade ADHD eller ADD, hade hon brutit näsan på den personen. Det var vår mattelärare som hade gjort det ödesdigra misstaget att trakassera och håna henne en hel dag, och när det väl brast för henne gjorde det henne till en legend på skolan. Eleven som gav sig på en lärare. Det gav henne också en väldigt lång avstängning och grova hot om ungdomsfängelse för att skrämma henne. Isabel gillar inte att prata om den händelsen, men av det lilla som jag fick veta om det var att enda anledningen till att hon hade klarat dig undan straff var att hon inte var straffmyndig… ”Asperger kanske?”

Jag bad till varenda Gud jag kunde namnet på om att hon skulle ha lite självkontroll och inte flyga på denna man i hans hem eller vad det nu var… ”Nej inte alls. Bara ett oberäkneligt sinne och ett väldigt hetsigt temperament. Jag har blivit utsatt för många utredningar angående mitt humör och mitt beteende, det visade bara att jag är smart och fungerar som vilken annan människa som helst.” Hon ljög. Smart var bara förnamnet och fungerar som vilken annan människa som helst? Isabel analyserar och kalkylerar det mesta, vinkeln hon ska kasta sina strumpor för att dom ska landa i tvättkorgen, vem som potentiellt skulle kunna vara en risk för henne, hon ser personers svagheter och styrkor direkt. Och har vid mer än ett tillfälle missbrukat sina egenskaper… ”Eller så gillar jag bara att slåss och vara våldsam…”

”Skulle du kunna ursäkta oss lite? Jag har fått ett meddelande som jag måste svara på…” Isabel såg lite orolig ut och tog min hand, hon försökte läsa av mig, se graden av allvar på mitt kroppsspråk… ”Finns det någonstans jag skulle kunna få ringa ostört..?”

Sam reste sig genast upp och visade personligen vägen, upp för en trappa, genom en korridor, en skarp sväng åt höger och in genom ett par dubbeldörrar. In i ett enormt sovrum. Det var givetvis inte hans sovrum, utan bara ett gästrum. Han berättade att vi kunde ta all den tid vi behövde och att ingen skulle störa oss här. ”Niklas… Vad är det som har hänt..?” Isabel stod nära mig och var riktigt orolig nu.. Och då fort dörrarna var stängda så kysste jag henne girigt. ”Sluta! Berätta vad det är som har hänt!

”Ingenting alls, babe. Jag pallade inte prata med Sam mer, han är väldigt… påträngande.” Jag kysste Isabel igen och tvinnade hennes hår med mina fingrar, jag tryckte henne lilla kropp emot mig och hon lindade sina armar runt min hals samtidigt hon besvarade min kyss. ”Jag vill bara ha dig för mig själv ett tag.”

Isabel kysste mig hetsigt igen och hennes händer smekte mig över ansiktet, halsen och nacken, ner för mina armar och runt över ryggen för att sen smeka mitt bröst. Själv var jag väldigt nöjd över att bara knåda hennes perfekta rumpa i hennes förskräckligt sexiga klänning, som inte lämnade speciellt mycket åt fantasin.

Hon pressade sig emot mig och stönade lite in i min mun, det fick mina händer att gå på upptäcksfärd… Fast dom fastnade ganska snabbt på Isabels bröst där dom snabbt drog ner klänningen lite grann så att hennes ursexiga bh tittade fram. Jag visste att Isabel hade valt ut sina underkläder just för att hon visste att jag skulle slita av henne klänningen när vi kom hem. Eller ja, jag skulle ta av klänningen snabbt och försiktigt för hon lovade mig tidigare att hon skulle spöa på mig tills jag hade regnbågens alla färger på kroppen om jag hade sönder hennes fantastiska klänning.

Isabels händer var i mitt hår, gled ner över min bröstkorg och stannade vid min kuk, hon började smeka den utan på mina byxor och jag kunde inte låta bli att stöna. Allt jag ville var att få av henne kläderna och tränga in i henne, men jag kände mig inte bekväm här… Det kändes som om något stod och tittade på oss så jag nöjde mig med grovhångel och tafsande. Jag var vansinnigt kåt och kuken dunkade medan Isabel smekte den… Jag funderade på om vi skulle klara oss hela vägen hem utan att bli galna av kåthet, i värsta fall skulle vi ju få stanna och knulla i bilen.



Vi lugnade tillslut ner oss och rättade till kläderna. När vi såg helt anständiga ut igen gick vi tillbaka till festen, vi tackade Sam för lånet av rummet och använde mitt ”brådskande” meddelande att dra ifrån festen.

När vi satte oss i bilen igen var den där kåta stämningen där igen… Vi hann knappt lämna gården innan vi hade varsin hand på varandra och smekte retsamt och lekfullt. Bilfärden hem gick snabbare än nånsin och så fort vi kom innan för dörren så slet vi av varandras kläder, vi hann inte ens in till sovrummet. Jag trängde in i Isabels savande fitta där på hallgolvet och tog henne djupt och så hårt att hon mer eller mindre skrek för varje stöt. Där och då insåg jag att jag älskade henne mer än livet själv



Från Isabels sida

Jag älskar verkligen att spendera varje dag med Niklas, jag älskar att vakna bredvid honom, jag älskar verkligen allt hos honom. Men Niklas tränar så mycket, han går tidigt på morgonen och kommer hem sent på kvällarna. Och sen är det alla matcher… Jag gillar ju att se honom spela, det är spännande och jag rycks med i matchen som alla andra gör. Helst vill jag ju sitta i klacken med alla andra människor. Inte uppe i en loge, med dom andra spelarnas fruar, dom som inte ens kan prata med mig för att jag inte har en ring på mitt finger. Det är så mycket skitsnack från dom om allt och alla att jag ibland undrar om dom ens har ett liv..?



Som sagt jag älskar verkligen allt med Niklas att göra… Men jag har inga vänner här… Och jag har inget att göra här… Allt jag har är hemma i Sverige. Så jag fyller mina dagar med att utforska New York på egen hand, jag har i stort sätt knallat runt hela New York. Men jag älskar att vara i Central Park, även fast jag var där varje dag. Niklas har sagt åt mig många gånger att ta hans kreditkort och dra och shoppa, och visst vill jag det… Men samtidigt, kommer en 10.000 kronors väska från Luis Vuitton göra mig lycklig i längden? Eller en klänning från Versace?

Och jag vet att Niklas faktiskt vill följa med mig och shoppa, även hur konstigt det låter. Han gillar att hjälpa mig att välja kläder, han kommer alltid med bra råd och synpunkter om vad som ser bra ut och mindre bra ut. Han tycker om det lika mycket som jag gillar att hjälpa honom att välja kläder. Vi kompletterar varandra på ett så bra sätt… Niklas Hr lovat mig att så fort han får en hel ledig dag från träning och matcher att han och jag ska dra och shoppa tillsammans.

Så tills dess så spenderar jag hans pengar på böcker, filmer och andra saker som får mig att fördriva tid och göra lägenheten hemtrevlig för mig också. Mycket av min tid spenderar jag också på olika caféer, men en bok som sällskap ofta medan jag äter lunch eller tar en fika.



”Miss Oxenstierna! Så trevligt att se dig här!” Jag hoppade till och såg mig omkring, och där stod han, Sam Bloodsworth. Lång och reslig som alltid, elegant klädd som vanligt och bredvid honom stod hans två livvakter, som såg fullständigt livsfarliga ut som dom alltid gör. ”Är Niklas också här?”

Jag log vänligt emot honom och skakade på huvudet. ”Nej, han är på träningsläger i en vecka, det är jättehemligt och han mer eller mindre smet iväg…” Jag skrattade och tänkte tillbaka lite snabbt på när Niklas hade berättat att han var tvungen att åka iväg i en vecka och all sex vi hade från och med den dagen han berättade att han skulle åka. ”Så jag får klara mig själv i ett par dagar.”

”Haha, ja så kan det vara när man är tillsammans med en proffsidrottare…” Sam gjorde en gest mot den tomma stolen bredvid mig och jag nickade. Han satte sig ner och genast kom en servitris rusandes fram till honom. Han beställde en kaffe av något slag och hans två extra skuggor slog sig ner vid ett bord i närheten med bittra miner. ”Hur går det med hemlängtan då? Börjar den bli svår?”

Oj, här sparar vi inte på krutet… Inte peta upp dörren till de privata, här sparkar vi upp den med buller och bång… ”Det är inte så farligt, är inte så beroende av min familj. Saknar där emot att jobba… Jag har aldrig riktigt trivts med att vara sysslolös…” Jag rykte på axlarna och gjorde en liten grimas. Tittade på dom bittra livvakterna som hela tiden hade ett vakande öga på allt och alla och framför allt Sam. ”Jag skulle bli tokig om jag hade två bittra följeslagare efter mig hela tiden… Jag skulle nog till och med göra en lek av att försöka rymma ifrån dom…”

”Jag är van, jag har alltid haft livvakter omkring mig.” Sam ryckte på axlarna och log. Jag kunde inte förstå hur han trivdes med det, det är som att hela tiden vara omgiven av människor men ändå alltid ensam… ”Och dom är bittra för att jag pratar med dig.”

Jag kände hur hakan smällde i bordet av överraskningen… Genast började alla cylindrar arbeta på högsta fart, vad kan jag ha gjort för att hans livvakter ska tycka illa om mig…? ”Varför?” Jag såg på Sams vakter och dom såg genast på mig. Jag hade sån lust att göra något som kunde uppfattas som hotfullt mot Sam bara för att se hur dom skulle reagera. ”Vad har dom för anledning till att ogilla mig? Har jag gjort något som kan uppfattas som hotfullt mot dig?”

”Eh… Nej.. Det är snarare så att dom inte litar på mig i närheten av dig…” Varför litar dom inte på honom i närheten av mig? Har jag verkligen sånt dåligt inflytande på människor som jag bara har träffat ett par gånger? ”Ja… Och de att dom kanske har problem med att läsa av dig… Och för att dom inte vet något alls om dig, oavsett hur mycket dom letar…”

”Det finns massor att hitta om mig… Man måste bara veta vad man ska leta efter…” Jag plockade upp mobilen och började knappa lite på den och när jag hittade det jag ville så reste jag mig upp. Sam såg förundrat på mig och jag höll upp en hand och bad honom att vänta. Jag kilade över till livvakterna och slog mig ner på en stol bredvid dom, dom var väldigt överraskade över det hela. ”Hej… Sam säger att ni inte litar på mig för att ni inte vet något om mig… Kolla här! Jag finns både på Facebook, instagram och snapchat. Det finns tävlingsresultat från när jag var 7 år gammal. Det finns massor. Ni vet inte hur man letar tydligen….”



Jag knallade tillbaka till Sam och flinade lite. Jag visste inte om dom skulle lita mer på mig mer nu eller inte, men jag kände mig väldigt nöjd. ”Hur ser ditt familjeliv ut då? Vilka består din familj av?”

Jag såg genast att Sam blev tillbakadragen och på sin vakt. Antingen gillar han inte att prata om sin familj eller så är han rädd för att jag har baktankar. ”Jag är singel och min familj består av mina föräldrar, och tre mina bröder, Wulfric, Jessie och Casey. Två äldre och en yngre…” Jag log och undrade genast om dom liknade varandra, och vilken av deras föräldrar som dom hade fått sitt utseende av. ”Mina bröder är jobbiga… Och mina föräldrar…”

”Hahahaha! Vems familj är inte det?!” Sam såg lite kränkt och jag fortsatte att skratta. Vad trodde han? Att han var den enda som hade jobbig familj? Min familj är inte precis lätt att ha att göra med, alla har stark vilja och backar inte för någon… ”Niklas föräldrar kämpade så mycket dom bara kunde för att deras barn inte skulle lära känna mig och min storebror. Dom har fortfarande lite problem med mig om jag ska vara ärlig. Dom tycker att jag korrumperar, fördärvar och har ett väldigt dåligt inflytande på deras son.”

Sam såg på mig med en väldigt häpen min, det verkade som att han inte visste vad han skulle säga eller så var han chockad över att jag delade med mig så öppet om just den här detaljen. ”Är det så då? Har du dåligt inflytande på honom?” Jag log och drack av min Cola, samtidigt som jag försökte att komma på om jag hade dåligt inflytande på honom eller inte… ”Någon form av sanning bakom orden måste det ju finnas…”

”Han är min och jag är hans. Fullt och helt. Han får göra vad han vill och jag får göra vad jag vill… Han får prata med vem han vill, dansa med vem han vill, för när natten kommer så är det i min säng han sover. Precis som att jag alltid kommer sova i hans säng.” Jag har aldrig varit svartsjuk av mig, speciellt inte när det har kommit till Niklas. ”Niklas har alltid haft ett speciellt temperament, och han är väldigt beskyddande av både vänner och familj. Och ja, jag kan vara orsaken till att hans sämre sidor ibland tittar fram men det är inte för att jag har dåligt inflytande på honom.”

Sam log mot mig med en underlig blick, jag hade så svårt att läsa av den här mannen att han nästan gjorde mig osäker…



Vi satt och pratade ett tag och servitrisen som verkade vara småkåt på Sam så som hon svärmade runt oss. Och så fort Sam inte såg så blängde hon surt åt mitt håll… Och tillslut så gav jag upp och reste mig. Jag ursäktade mig lite snabbt och sa att jag skulle till toaletten, och som den perfekta gentlemannen Sam är så ställde han sig så fort han såg att jag ställde mig.

Jag gick in på caféet och letade reda på servitrisen. ”Hej, ursäkta.” Servitrisen blev genast reserverad och på sin vakt. Jag försökte le avväpnade och se vänlig ut så att hon skulle slappna av. ”Jag har sätt hur du har tittat på min… Vän… Och hur du sen har glott förbannat på mig… Så jag tänker göra det enkelt för oss alla, han heter Sam och han är singel. Jag tänker fördriva tiden och gömma mig i 5 minuter, under den tiden vill jag att du tar tillfälle i akt och gör nått åt ditt begär efter min… Vän..”

Tiden tickade på och när 5 minuter hade gått så knallade jag ut igen och Sam såg så förbannad ut att han nästan fick mig att självantända. Jag satte mig ner och han verkade vara så arg att han inte kunde prata och jag tittade bort mot hans livvakter som satt och försökte att inte flina. ”Är du nöjd?!” Jag låtsades som att jag inte fatta vad han pratade om och blinkade oförstående mot Sam. ”Varför var du tvungen att göra så?!”

”Tillskillnad från dig så tycker jag att det är obehagligt när folk står och stirrar arg på mig. Och den tjejen är intresserad av dig och har gett mig the stinkeye sen du kom och satte dig. Så jag sa åt henne att gå och få saken ur världen.” Sam var nu så arg att hans ögon var alldeles mörka och hans händer små skakade lite. ”Vad gör det för skada?”

Sam rätade på sig och drog handen genom sitt perfekta hårsvall, han verkade försöka vinna tid så att han antingen kunde lugna ner sig, komma på vad han skulle säga eller ladda på och blir ännu mer förbannad. ”Hon är bara ute efter sex! Eller pengar! Eller sex och pengar!” Jag ryckte på axlarna och skakade snabbt på huvudet. Vad spelade det för roll om hon bara ville knulla? Hon såg ju bra ut och Sam verkar verkligen behöva dig ett skjut… ”Och hon är inte ens min typ!”

”Och vad har du för typ då?” Sam blev knäpptyst och hans livvakters hakor smällde i bordet så snabbt att dom inte ens hann reagera, jag såg hur Sam försökte att komma på ett bra och snabbt svar som skulle leda mig bort från samtals ämnet. ”Alla kan inte vara mångmiljonärer som inte behöver jobba eller lyfta ett finger om dagarna. Dom flesta av oss tjejer måste faktiskt jobba, och ofta med sånt vi inte vill för att det inte finns andra jobb. Så säg mig, vad är din typ? För det är tydligen inte söt servitris som vet hur man arbetar.”

”Jag har aldrig sagt att min typ är någon som är rik…!” Sam började bli riktigt irriterad och en aning frustrerad verkade det som. Och egentligen borde jag nog inte ha gått så hårt fram för det här angick ju inte mig egentligen inte, men jag kunde inte hejda mig längre och det var något med Sam som fick mig att vilja provocera honom. Jag gjorde en gest med handen för att visa att han fortfarande hade ordet och att jag ville ha en förklaring. ”Jag vill ha nån som dig! Jag vill ha dig!”



Kommentera gärna!