Hon blir min

Jag hör tre försiktiga knackningar på dörren. Tills vidare ignorerar jag dem. Jag vet vem det är och hon har blivit tillsagd att vänta så länge det behövs. Marie och jag träffades via nätet. Och snart började vi träffas i ”verkliga livet”. Vi blev snabbt på det klara med att vi passade perfekt för varandra: jag en lesbisk Mistress, Marie en lesbisk slavinna in spe. Vi pratade om allt och inget, om livet och drömmar och, inte minst kysstes under långa promenader i Stockholms vackra höstlandskap. Och nu var det dags för vår första BDSM-session.



Sittande i soffan svarar jag så småningom högt: ”Kom in!”



Marie kommer in och ställer sig framför soffbordet med sänkt huvud och blicken i golvet.



”Ja?”

” Jag vill tillhöra dig. Jag vill att du blir min Mistress.”

”Menar du att du vill bli min slavinna?”

”Ja.” nästan ohörbart.



———————————–

Den här novellen bygger delvis på upplevelser i levande livet, delvis på mina önskedrömmar. Vad som är vad får du själv fundera över. Den har tidigare, i litet annorlunda form, varit publicerad i en av mina bloggar.



Jag ser gärna att ni kommenterar. Både ros och ris är välkommet.



Puss & pisk!

Lady Caisa

”Jag kan inte höra vad du säger!”

”Ja! Jag vill vara din slavinna!” hennes röst är nu hög och stadig..

”OK. Då får vi se om du har vad som krävs, både mentalt och fysiskt. Ställ dig mitt i rummet och vänd dig runt väldigt sakta.”



Hon gör som hon blir tillsagd långsamt och graciöst.. Marie är ganska konservativt men ändå sexigt klädd: Svarta pumps, bruna strumpor, en grå kort kjol, en enkel vit blus och en grå kavaj. Hona har långt lockigt hår i en röd nyans som jag alltid associerat med Irland. Jag sitter ett tag och bara beundrar henne innan jag gör henne sällskap på golvet. När hon är vänd mot mig tar jag tag i hennes axlar. ”Du kan stanna nu, det var utmärkt. Låt oss se vad som döljer sig under de här märkeskläderna. Och titta in i mina ögon när det är överhuvudtaget möjligt. Förstått!?”

”Ja.”



Jag drar av henne kavajen, Marie rör beredvilligt sin kropp för att underlätta det. Jag kastar den på en stol. Jag funderar på att brutalt slita av henne blusen men istället knäpper jag långsamt upp den. Hela tiden lyder Maria min order att inte släppa mitt ansikte med blicken. Blusen gör snart kavajen sällskap på stolen. Jag knäpper upp hennes kjol och låter den falla till golvet. Med spetsen av min högra svarta högklackade sko hakar jag tag i kjolen. Marie kliver ur den, och med en kick av min sko flyger den upp till de övriga kläderna. Jag tar ett steg tillbaka och betraktar hennes kropp: BH, trosor , strumpebandshållare och strumpor alt i oskuldsfullt vitt. En förtrollande syn men nu vill jag ha henne helt naken.



”Ta av allt och lägg dem med de andra på stolen. Ställ dig sedan som du står nu”

”Ja, Mistress.”

Jag ger henne en hård dask på rumpan. ”Jag har inte accepterat din förfrågan ännu. När och om jag gör det skall du kalla mig Mistress. Men inte innan dess. Har du förstått?”

”Ja.”

”Bra, fortsätt!”



Marie knäpper upp BH:n, och tar av den. Bröstvårtorna är styva och mörka mot de gräddvita brösten. Medan hon går mor stolen med BH:n försöker Marie helat tiden se in i mina ögon. Min blick strövar naturligtvis fritt över hennes delikata kurviga kropp. Trosorna åker av härnäst och blottar hennes mutta, de inre läpparna sticker ut något mellan de yttre och det hela kröns med en landningsbana av rött hår. Hon återvänder till sin position och tittar frågande på mig. ”Skall resten också av?”

”Visst, jag sa allt och menade allt.”



Snart står hon där fullständigt naken inför mig. Sakta går jag runt henne och betraktar all det som snart kan bli mitt. Hon försöker desperat att hålla ögonkontakten. Jag stannar upp bakom henne och kupar hennes bröst i mina händer. Bollar med dem, kramar dem, knådar dem, nyper i vårtorna lyfter och skakar brösten. Hon svarar med en tyngre, häftigare andhämtning och genom att pressa rumpan mot mig. Innan jag han påminna henne om att stå stilla inser hon själv sitt fel och står blickstilla. Eftersom jag just nu inte är intresserad av att utmäta någon bestraffning låter jag det passera. Jag ställer mig tätt framför henne och låter ett finger glida in i den blöta fittan. Marie står absolut stilla och ser in i mina ögon. Det enda som avslöjar hennes reaktion är svaga ryckningar under höger öga.



”Hmm. Fysiskt verkar du uppfyll mina krav. Och du verkar villig att lyda och behaga. Jag kommer snart att testa dina reaktioner på smärta. Men först kan du ta och slappna av och bara låta din kropp och dina instinkter styra ditt handlande.”



Marie kastar genast armarna runt min hals och pressar sin kropp mot min. ”Tack! Tack!” Jag lägger en arm runt hennes midja med handen på hennes skinka och den andra handen runt hennes nacke.. Vi kysser varandra djupt och intensivt, att påstå att vi är upphetsade är att uttrycka sig milt.



Men hur mycket jag än njuter av stundens sötma måste jag leva upp till mina skyldigheter som Mistress och fortsätta testandet av min potentiella slavinna. Jag sätter mig i soffan med den nakna Marie i mitt knä.



”Nu har vi kommit till den del av testet där vi skall se hur du klarar av smärta. Men först skall du få ett säkerhetsord. Använd det och jag slutar genast med vad jag än gör. Många låter sina slavinnor välja ett själva eller väljer ett neutralt ord, till exempel röd. Men för att behålla stämningen även då du behöver ditt ord ger jag dig ditt säkerhetsord nu. Det är nåd, yttra ordet och jag avbryter.”



”Dags att gå från ord till handling! Jag vill ha dig över mitt knä för litet uppvärmning innan den verkliga smärttesten startar. Så upp med rumpan stumpan! Dags för litet gammaldags smisk!”



Hennes runda vita rumpa ligger inbjudande framför mig, jag börjar sakta smeka den med en och annan avstickare till hennes blöta fitta. Och sedan SMACK! Min hand träffar hennes vänstra skinka. Det vita avtrycket av min hand blir snart vackert rött. SMACK! Ännu ett handavtryck, denna gång på hennes högra skinka. Jag slår hennes skinkor i en jämn rytm. Marie gnyr stilla, om av smärta eller vällust är svårt att avgöra, Avtrycken av min hand smälter ihop till en jämn vacker röd nyans. Nu börjar Maries gnyende övergå till små utrop av smärta. Och jag börjar känna en viss smärta i handen och smärta är ju inget för en Mistress, eller hur. Så jag smeker hennes skinkor lätt innan jag kysser dem och säger till Marie att åter ställa sig mitt i rummet.



Jag plockar fram några vita bomullsrep från bakom bardisken och binder hennes händer framför henne. Sedan sänker jag ljuskronan som hänger i taket för att maskera att det egentligen handlar om att enkelt hissa upp slavinnor med hjälp av block och talja. Jag tar loss ljuskronan och fäster schaklet vid repet mellan Maries händer och hissar upp henne tills hon precis tvingas stå på tå. Jag tar ett steg tillbaka för att beundra min skapelse: Armarna som sträcks mot taket och som lyfter upp och skjuter fram de tunga brösten, den vackert röda runda rumpan, benens linjer från låren ned till de spända vaderna. Men min lilla leksak har glömt något.



”Jag sa till dig att alltid se mig i ögonen om det var överhuvudtaget möjligt- Gör du det nu?”

N n n nej.”

”Då har du gjort dig förtjänt av litet bestraffning, eller hur?”

”Jag antar det.”

”Antar?!”

”Ja, jag förtjänar det straff du ger mig.”

”Det låter mycket bättre,! Och bestraffad kommer du att bli.”



Åter går jag bakom bardisken, den här gången för att hämta en lagom lång bit rotting jag köpt en dag tidigare. Hela tiden kollar jag att hon verkligen försöker hålla ögonkontakt. När hon ser rottingen vidgas hennes ögon och hon flämtar omedvetet till. Medan jag närmar mig henne låter jag rottingen vina genom luften, ljudet den ger ifrån sig lovar mycket.



”Vänd arslet mot mig!”

”Ja.” stammar hon och lyder omedelbart.



Jag smeker hennes bak som fortfarande är het och röd och hennes blöta svullna fitta som talar sitt tydliga språk. Jag tar några steg bakåt, siktar med rottingen och ger henne ett slag tvärsöver båda skinkorna. Marie skriker till och ryggar undan men intar genast rätt position igen redo för mer. Jag ger henne ytterligare tre kraftiga slag och skapar ett # mönster på hennes rumpa. För varje gång rottingen träffa blir hennes små skrik alltmer fyllda av både smärta och extas. Jag ser de röda märkena svullna upp, vita där jag just träffat och sedan bli röda när blodet strömmar till igen. jag väntar mig att hon skall använda sitt säkerhetsord när som helst. Några slag till och jag vänder henne mot mig, tårarna strömmar nedför hennes leende ansikte, jag ler tillbaka och vänder åter hennes rumpa mot mig. Hon håller beredvilligt ut den mot mig. För varje slag av rottingen märker jag hur hon förgäves försöker hålla tillbaks skriken.



Nu vill jag se hennes ansikte medan rottingen träffar henne, vänder henne åter mot mig. Hon kommer ihåg att hela tiden hålla blicken på mina ögon men hon ser ju samtidigt hur jag siktar med rottingen mot hennes bröst. Hela hennes kropp spänns i förväntan, rädsla och längtan. Ögonblicket innan rottingen träffar hennes mjuka gräddvita bröst blundar hon ofrivilligt, när slaget träffar tränger det ljudligaste skriket hittills över hennes läppar. Hon öppnar genast de tårfyllda ögonen och håller fram bröstkorgen redo för mer. Tårarna rinner i strida strömmar och jag tvivlar på att hon ser särskilt tydligt. Tre gånger till landar rottingen på hennes bröst och hon skriker till och snyftar. När jag just skall utdela det femte slaget stammar hon fram sitt säkerhetsord.



”Nnnnåd, snälla du, nåd!”



Jag släpper på repet som håller hennes händer sträckta mot taket. Hon lutar sig mot mig, hennes tårar blöter ned min blus, mina armar stöder hennes darrande kropp. Jag låter henne hämta andan ett tag.



”Jag tror att du har alla förutsättningar att bli en utmärkt slavinna. Vill du fortfarande bli min?”

”Ja.” lyckas hon få fram mellan snyftningarna.

”Ja, vadå?

”Ja Mistress.”



Vi ler båda och ser in i varandras själar