Den svarta hushållerskan. Del 2.

Adanna, en 24 årig svart kvinna med rötter i Nigeria tar anställning som hushållerska hos ett par ur den högre societeten i Malmö. Att anställningen innefattar mer än att diska, tvätt, damma och laga mat blir hon snart varse om, och hon dras mer och mer in i en tillvaro hon inte kunna drömma om.

Denna novell innehåller rasistiska inslag. Stör det dig, läs den inte. Novellförfattaren fråntar sig allt ansvar när det gäller mardrömmar, overkliga verklighetsuppfattningar, brist på respekt av det kvinnlig könet, oavsett hudfärg, eller en snedvriden syn på societeten i Malmö, som skulle kunna uppkomma efter att ha läst denna novell.

Alla förekommande personer i novellen är påhittade, förutom en, som så vitt jag vet finns i verkligheten.

Etnisk särskiljning kan på sin höjd få förekomma i en fiktiv novell som denna för att ämnet i sig kan vara sexuellt upphetsande, men inte i verkliga livet.

Trevlig läsning, hoppas jag.

Den svarta hushållerskan. Del 2.

”Du får alltihop. Det är inte mycket, men du kan kanske få ut något för det i alla fall.” sa Adanna, och svepte med handen över sina möbler som stod i lägenheten.

”Jag kan inte flytta med dem, och du har varit snäll, och låtit mig slippa betala ibland.”

Hyresvärden gick runt och tittade, småsparkade och klämde på hennes saker.

”Ett par hundra, kanske en tusing, knappast mer.” sa han buttert.

”Är det allt du har?”

Adanna nickade skamset mot honom.

”Täcker ju inte en tredjedel en gång. Får väl bränna skiten. Har du mens?”

”Va? Nej, vadå?” Svarade Adanna, förvånat och överrumplat på frågan.

” Ja va fan tror du. Ska du klara av resten av skulden så räcker det inte med den där negertruten fattar du väl. Så bra är den inte.” Tonen var hånfull och han småflinade åt henne.

Adanna slog ned blicken och svalde. Han hade aldrig velat ha henne på det sättet förut, och hon hade aldrig velat ha honom, inte nu heller.

”Ok. Hur vill du ha mig?” sa hon med låg röst.

Hyresvärden började fumla med sitt skärp,

”På sängen. Det räcker med byxorna.”

Adanna gick fram till sängen, tvekade först, men tog sedan av sig sina byxor med ryggen vänd mot honom.

”Brett negerarsle. Det har sådana som ni bara för att ni sitter på den hela dagarna istället för att jobba, som vi andra.”

Med sammanbitna tänder lade sig Adanna på rygg i sängen, och särade på sina ben, och såg hur hyresvärden trädde på en kondom på sin redan styva kuk.

– Och nu kommer det något om kondomen. – tänkte hon och suckade tyst, och hörde honom säga,

”Lika bara att köra med kådis, annars trillar väl kärlekspinnen av om ett tag. Hoppas det räcker med en.”

Adanna blundade när hyresvärden klumpigt klättrade upp i sängen och tungt lade sig över henne.

Lukten av svett och gammalt rakvatten fyllde hennes näsa, och hon kunde inte låta bli att rynka på näsan.

Hans styva kuk trycktes mot hennes fitta, överallt, utom där hennes öppning var.

”Fan, jävla negerhora, ligga still!” fräste han, och lyckades till slut hitta rätt.

Adanna gnydde till, knappt hörbart när han trängde in i henne.

– Du ska inte få nöjet att veta att det gör ont. – tänkte hon sammanbitet och kände hur han med tunga stötar fick hela sängen att gunga.

”Nej fan. Det här går inte.” sa han plötsligt, och Adanna tittade förvånat upp mot honom honom, och såg hur han sträckte sig efter handduken som hängde över stolen vid sängen, och slängde den över hennes huvud.

”Så, mycket bättre!”

Adanna riktigt kände hur nöjd och stolt han var över sig själv, och hur sängen återigen började att gunga.

– Tack, nu slippar jag känna svettlukten i alla fall. – tänkte hon och hörde hur han mumlade,

”Veronica, Åh Veronica, åh Veronica, åh, åh, åh!”

Adanna gjorde en grimas åt honom under handduken, säker på att den där Veronica var blond både upptill och nedtill. Hans kuk fyllde kondomen inne i henne, och hon låg helt stilla när han snabbt gled ur henne och steg ur sängen.

”Får väl önska dig lycka till med nya jobbet i alla fall.” sa han, och hon kände hur något landade på magen, och efter ett kort stund hörde hon hur ytterdörren slogs igen.

Hon tog bort handduken, och såg den kladdiga kondomen ligga på magen.

Tidigt nästa morgon slängde hon en blick över sin axel och såg in i sin lägenhet, tog upp väskan med allt som hon skulle ha med sig, och gick ut genom dörren med en sprudlande känsla av förhoppning att nu skulle hennes liv börja sin resa mot den lyckliga framtiden.

Dörrens dån när hon slog igen den ekade i trapphuset medans hon sprang ned för trapporna och ut genom porten. Solen hade redan gått upp och med lätta steg skyndade hon sig mot bussen som skulle föra henne till sin nya arbetsplats, och sitt nya liv.

När Adanna nästan var framme vid de stora svarta grindarna vid paret Von Asters hus, så såg hon hur de öppnades, och hur en stor svart bil körde in genom dem.

– Imorgon förmiddag kommer herr von Aster hem, och då vill jag att du är på plats. – fru Von Asters ord ekade i huvudet på henne när hon skyndade sig fram mot grinden, som stängdes precis när hon kom fram.

– Fan, hoppas det inte var han! Fan, det är bara morgon nu, inte förmiddag! – tänkte hon nervöst och tryckte desperat på knappen som var infälld i muren, och såg hur bilen körde upp mot huset.

Surrandet ifrån kameran fick henne att titta upp, och strax därefter öppnades grinden och Adanna skyndade sig upp mot huset och såg samtidigt hur en man klev ur bilen framme vid huset.

Mannen, som såg kort och rund ut, gick runt bilen och öppnade den bakre passagerardörren, och en lång man klev ur och gick med bestämda steg upp för trappan och in i huset.

Mannen som hade kört bilen gav Adanna en snabb blick när hon nästan sprang mot personalbostaden innan han satte sig i bilen igen och körde iväg runt huset och försvann.

Adanna slängde andfådd sin väska på sängen i det lilla rummet, öppnade snabbt garderoben, och såg tre likadana uppsättningar arbetskläder hänga på var sin galge.

– Jisses. – tänkte hon och rev av sig sina kläder, och tog ut en av de svarta klänningarna med ett tillhörande vitt förkläde.

Snabbt krängde hon klänningen över huvudet, såg på sig själv i spegeln som hängde på väggen.

– Åtsittande, och kort! – tänkte hon lite ogillande när hon såg hur det svarta tyget stramade när hon drog den över höfterna och hur den slutade bara en liten bit ned på de mörka låren.

Efter att ha knutit det vita förklädet runt sin midja, och knäppt knapparna upp till halsen, så tog hon ett djupt andetag, och höll på att lämna rummet, men såg ned på sina nakna fötter.

– Skor! – tänkte hon och öppnade garderoben igen, och såg hur ett par svarta skor stod på golvet.

Stressad stack hon sina fötter i skorna och skyndade sig sedan ut ifrån personalbostaden, och upp mot paret Von Asters hus.

”Har du inte talat om reglerna för den?” sa den långa mannen som stod bredvid fru Von Aster i köket när Adanna kom in.

Med en bister min såg fru Von Aster på Adanna och svarade med en ursäktande röst,

”Jag har inte hunnit det än, men jag ska göra det älskling.”

Herr Von Aster vände sig om och gick förbi Adanna ut ifrån köket, utan att se på henne, och sa samtidigt irriterat,

”Gör det då.”

– Den?- tänkte Adanna och visste inte riktigt vad hon hade gjort för fel, utan bara såg ned i golvet, och blev förvånad över sig själv när hon utan att tänka sig för neg när han gick förbi henne.

”Kom!” Sa fru Von Aster och gick före Adanna ut till tvättrummet. Den svarta hunden reste sig ifrån golvet och gick precis bakom fru Von Aster, Adanna följde efter.

”Här.” Sa fru Von Aster och pekade på en liten matta som låg bredvid ytterdörren,

”Ställer du dina skor när du kommer in. Personalen tillåts inte ha skor inne. Det drar in smuts, och repar golven, och det låter mot parketten. Klipp klopp, klipp klopp.”

”Ja, fru Von Aster” sa Adanna och nickade, och tog av sig sina skor, och sneglade på fru Von Asters svarta ridstövlar.

”Inget sjungande, gnolande, eller visslande. Bara svara på tilltal, utom när du absolut måste fråga något. Finnas men inte höras. Förstår du?” Tonen i fru Von Asters röst var barsk, Adanna nickade ivrigt och svarade så tydligt hon kunde,

”Ja fru Von Aster.”

”Toaletterna i huset är som du vet inte till för personalen. Behöver du gå, frågar du först.”

”Ja Fru Von Aster.”

”Som du märkte är Herr Von Aster bestämd, och tål inga motsägelser. Saker och ting skall vara på ett speciellt sätt.” sa Fru Von Aster och tog ett steg närmare Adanna, och knäppte snabbt upp de översta knapparna i hennes klänning, och fortsatte med en min och en tydligt ogillande suck,

”Så det är bäst att saker och ting får vara på ett speciellt sätt.”

Fru Von Aster vände på klacken och gick med snabba steg ut ifrån tvättstugan, följd av den svarta hunden.

Adanna följde henne först med blicken, och sneglade sedan ned på de uppknäppta knapparna i klänningen.

– Tror inte att det är du som har bestämt personalens kläder Fru Von Aster. – tänkte hon, och särade lite på glipan mellan de uppknäppta knapparna och kunde inte låta bli att småle åt Fru Von Asters tydliga ogillande, och blev lite varm i kroppen av tanken på att Herr Von Aster nog var den som hade bestämt att hon skulle bära just denna klädsel.

– 40 tvätt, 60 tvätt, vit tvätt – Adanna stod framåtlutad över tvättkorgen och sorterade tvätten så gott hon kunde när hon plötsligt kände sig iakttagen.

Hon sneglade mot dörren in i huset, och såg ett par herrskor stå i dörröppningen.

Hjärtat började slå snabbare, och hon insåg att hennes ända, där hon stod framåtlutad över tvättkorgen med klänningen som förmodligen hade glidit upp en bit, var vad han i dörröppningen stod och tittade på.

Med stigande puls och kinder som hettade koncentrerade hon sig på tvätten i korgen, och böjde sig nästan obemärkt längre ned och kände hur klänningen gled upp en bit till.

– 40 tvätt, 60 tvätt, vit tvätt. Nej, 60 tvätt! – Tanken på blicken som satt fastnaglade på hennes ända störde hennes koncentration, och det blev svårare och svårare att sortera, till slut flyttade hon bara runt tvätten utan att sortera alls.

Med en tydlig puls mellan sina ben sneglade hon åter mot dörren, och såg hur Herr Von Aster hade vänt sig om, och hörde honom säga,

”När du är färdig kommer du in med en kopp kaffe till mig i biblioteket. Svart, inget socker.” sedan gick han.

Så fort Adanna stängt luckan till tvättmaskinen och satt igång den, så skyndade hon sig ut i köket och fyllde på kaffebryggaren med vatten och pulver.

Hon stod otåligt och väntade på att vattnet skulle rinna klart. Och när det gjort det hällde hon upp en kopp med svart kaffe, såg till att glipan i klänningen glipade, och gick nervöst in i biblioteket, och såg hur Herr Von Aster satt tillbakalutad i en av fåtöljerna och väntade på henne.

Hon vågade inte möta hans blick när hon gick fram till honom med koppen, utan satte ned den på bordet bredvid honom med darrande hand och vände sig om för att gå, men tvärstannade när hans hand lades på utsidan av hennes lår, och hon kände hur pulsen rusade.

Utan att säga ett ord förde han upp handen under klänningen och Adanna kände hur hans fingrar sökte sig in under troskanten, och började dra dem nedåt.

Hon såg oroligt mot den halvöppna dörren, men såg ingen där, kände hur trosan drogs ned över rumpan och ned över låren.

Hon slöt sina ögon, darrade i kroppen, kände trosan lägga sig runt fötterna och hur handen sökte sig in mellan hennes ben och smekte henne på insidan av låren.

När hans hand nuddade hennes nu varma fitta så öppnade hon sina ögon, och såg den svarta hunden genom den halvöppna dörren.

– Satan. – tänkte hon och stelnade till när hans fingrar smekte mellan blygdläpparna. Hon såg inte Fru Von Aster utanför dörren, men där hon är, är hunden, som stirrade på henne med sina mörka ögon genom dörren.

”Din sort brukar finna sin plats rätt fort, och jag känner redan hur mycket du trivs med att få lov att vara här.” sa han och förde in ett finger i henne.

Adanna skruvade lite på sig, skämdes över att behöva höra att hon blivit kåt av hans hand, att behöva stå med hans hand mellan sina ben samtidigt som hunden stod i dörren och fixerade henne med blicken.

”Ja Herr Von Aster.” svarade hon viskande.

– Gode gud, låt henne inte komma in, inte nu. – tänkte hon oroligt och kände hans finger röra sig inne i sin våta fitta.

”Sköt dig, och vi kommer komma överens riktigt bra. Men den här pälsen ska bort. Vi vill inte ha några apor inne i huset.” sa han och drog lite i hennes könshår.

”Ja Herr Von Aster.”

Herr Von Asters drog tillbaka sin hand, lyfte kaffekoppen och sa torrt,

”Strunta i dem i fortsättningen.” Adanna förstod att han menade trosorna, som hon snabbt böjde sig ned och plockade upp, och svarade nästan viskande,

”Ja Herr Von Aster” och gick sedan snabbt ut ifrån biblioteket, förbi hunden som stod i dörröppningen, och mötte Fru Von Asters bistra min där hon vid sidan om dörren stod lutad mot väggen med armarna i kors.

Adanna sänkte blicken, ville sjunka genom golvet, och skyndade sig därifrån med de fuktiga trosorna i handen.

– Detta har inte börjat bra. – tänkte hon när hon plockade ur tvättmaskinen.

– En förmiddag, och jag har redan kommit försent, klätt mig fel, gått med skor inne, gjort mig ovän med Fru Von Aster. Men jag tror Herr Von Aster gillar mig. – Den sista tanken fick henne att le när hon slängde den våta tvätten i torktumlaren.

”Men jag skulle behöva en toalett!” sa hon tyst för sig själv, och gick för att hitta någon av paret Von Aster.

Adanna hittade Fru Von Aster ute vid poolen i en solstol. Bredvid poolen gick mannen som hade kört bilen som Herr Von Aster hade kommit med på morgonen och plockade lite skräp som hade blåst ned i poolen.

Han synade Adanna, och nickade sedan kort. Adanna nickade tillbaka, och frågade tyst, så han inte skulle höra,

”Fru Von Aster, får jag gå på toaletten? Jag behöver kissa, det går fort.”

Fru Von Aster öppnade inte sina ögon när hon svarade,

”Nej. Det hinner du inte. Vi ska snart äta, så du har fullt upp med att fixa maten.”

Adanna suckade ljudlöst, visste att hon utan problem skulle hinna både kissa och fixa maten, men anade att detta var en hämnd för vad Herr Von Aster hade gjort med henne tidigare.

Hon gick ut i köket och plockade fram vad hon behövde till lunchen, och kände hur blåsan gjorde sig mer och mer påmind.

Hon hörde hur paret Von Aster satte sig till bords inne i matsalen, och skyndade sig att lägga upp mat på tallrikarna.

När hon ställde tallriken framför Fru Von Aster så frågade hon igen,

”Fru Von Aster, jag skulle verkligen behöva gå på toaletten.” Adanna sneglade på Herr Von Aster när hon frågade, men såg ingen reaktion hos honom alls.

”Vi äter mat nu! Ställ dig där borta i hörnet och vänta, tills vi behöver dig igen.” svarade Fru Von Aster spydigt och tog upp sina bestick.

Adanna gick lydigt och ställde sig i hörnet, och såg på hur paret Von Aster åt av maten hon hade lagat åt dem.

– Jag behöver kissa! – tänkte hon och såg hur Herr och Fru Von Aster skålade med sina vinglas.

När paret Von Aster ätit färdigt och Fru Von Aster torkat sig om munnen med sin servett sa hon,

”Hämta en skål med mat åt Rufus.”

Nästan glad över att få röra på sig, istället för att stå still och knipa, med ett brinnande behov att få kissa, gick Adanna ut i köket och hämtade en skål med mat åt hunden.

Fru Von Aster nickade mot golvet, och Adanna ställde ned skålen, och hunden kom fram direkt och började att äta.

Adanna skulle precis fråga om toaletten igen, men hejdades av Fru Von Asters hand, som pekade mot hörnet igen, och Adanna gick med stela steg och ställde sig i hörnet.

Hon knep ihop allt vad hon kunde, kände hur en liten droppe sipprade ut,

– Jag måste få gå nu! – tänkte hon lätt panikslagen, och kunde se framför sig hur det skulle se ut ifall hon inte kunde hålla emot, utan kissade rakt ned på golvet där hon stod i hörnet.

Hunden slafsade i sig maten, Adanna gnydde till tyst för sig själv, blundade, och ville bara försvinna när hon kände hur det började att rinna nedför benen.

”Men herregud! Är den inte rumsren!” Utbrast Fru Von Aster och stirrade på pölen som bildades mellan Adannas fötter.

Adanna flackade med blicken mellan paret, visste inte vem eller vad hon skulle se på, ville inte se på någon av dem. 20 av hennes 24 år hade bara rasat av henne, och hon kände sig som en liten flicka som inte hade hunnit gå på toaletten.

Skamset mumlade hon,

”Förlåt.” och kände hur tårarna inte var lång borta. Hon blinkade snabbt för att få bort dem, svalde för att bli av med klumpen i halsen, mötte Fru Von Asters blick, och såg hur de lyste av skadeglädje och ett litet flin formade sig runt hennes mun.

”Torka upp efter dig! Herregud!” sa Fru Von Aster och Adanna rusade för att hämta något att torka med.

Ute i städskåpet hittade hon en handduk som hon snabbt torkade sig om benen med.

När hon kom tillbaka med skurmopp och hink, och började torka upp efter sig i hörnet, hörde hon Fru Von Aster säga,

”Ska vi verkligen ha sådana i huset?” Hennes röst var nästan anklagande.

”Det ska vi. Hon lär sig snart.” svarade Herr Von Aster lugnt, och svepte det sista ur sitt vinglas, och fortsatte,

”Är hon hungrig?”

”Ja Herr Von Aster.” svarade Adanna och lyfte upp hinken ifrån golvet.

”Hämta då en tallrik mat på vägen tillbaka.”

Ute i köket ställde sig Adanna lutandes mot köksbänken och försökte dra så djupa andetag hon kunde.

Aldrig hade hon känt sig så förödmjukad och liten förut.

– Om den där skatan bara hade låtit mig gå på toaletten! – tänkte hon irriterat, och svor tyst för sig själv när hon mindes den skadeglada blicken hon fått av Fru Von Aster.

Med en tallrik mat tvingade hon sig att gå in till paret Von Aster igen, och när hon kom fram till bordet sträckte Herr Von Aster fram handen och tog tallriken ifrån henne, och satt ned den på golvet bredvid hundens skål.

”Varsågod.” sa han torrt.

Adanna stirrade först bara på honom, gav sedan Fru Von Aster en snabb blick, och böjde sig ned, ställde sig på knä och lutade sig framåt, och började försiktigt att äta ifrån tallriken.

´Genast kände hon Herr Von Asters hand på sin rumpa, hur den mjukt smekte henne samtidigt som hon försökte äta utan att kladda ned sig allt för mycket.

– Gud så förnedrande! – tänkte hon och svor återigen tyst över Fru Von Aster.

Men Herr Von Asters smekande hand fick henne att glömma bort Fru Von Aster, och hon kom på sig själv med att äta långsammare än hon kunde, bara för att få känna handens smekningar en stund till.

”Ja, jag går till stallet en stund.” sa plötsligt Fru Von Aster och reste sig hastigt ifrån bordet.

Den svarta hunden följde med henne ut, och Adanna slickade upp de sista av såsen ifrån tallriken, och höll på att skrika till, mest av förvåning, när Herr Von Aster tig ett stadigt tag om hennes ena skinka och sa,

”Kissa gör man på toaletten, inte inne på golvet. Det vet till och med hunden. Sådant beteende uppskattas inte. Gör inte om det!”

”Nej Herr Von Aster.” snyftade Adanna och kände hur hans fingrar grävde sig in i den ena skinkan, för att sedan släppa den helt, och han reste sig och lämnade henne stående på alla fyra på golvet.

Senare på kvällen, när Adanna äntligen var färdig med dagens sysslor och stod i duschen och lät vattnet strila ned för kroppen, hörde hon ytterdörren slå igen och hur någon ryckte i dörren till badrummet.

”Skynda dig! Fru Von Aster söker dig.” ropade en röst, som Adanna misstänkte tillhörde mannen som hon delade personalbostad med.

Hon stängde snabbt av duschen och virade ett badlakan runt sin kropp, och låste upp badrumsdörren.

”Så här sent?” frågade hon mannen utanför.

”Ja, hon sitter i biblioteket. Hans förresten, kalla mig Hasse.” sa han och gick in till sitt rum mitt emot Adannas.

Snabbt slängde Adanna på sig kläder igen, och skyndade sig upp mot huset. Innanför dörren tog hon av sig sina skor och ställde dem på den lilla mattan, och gick sedan in och bort mot biblioteket.

Fru Von Aster satt i en av fåtöljerna iklädd en sidenrock, och den svarta hunden låg bredvid och såg ut att sova.

”Fru von Aster ville mig något.” sa Adanna med andan i halsen och mötte först fru Von Asters blick, men sänkte den snabbt när fru Von Asters blick tycktes borra sig in i henne.

”Ja.” sa fru Von Aster och reste sig ifrån fåtöljen, och den svarta hunden som tycktes sova reste sig snabbt ifrån golvet.

Med bestämda steg gick hon mot det stora skrivbordet,

”Herr Von Aster, min man,” fru Von Aster tystnade, för att låta orden sjunka in hos Adanna, innan hon fortsatte,

”är en väldigt attraktiv man, som kvinnor finner tilltalande.” Fru Von Aster slängde ett snabb öga mot Adanna, snörpte på munnen och fortsatte,

”och de, kvinnorna, gör vad den kan för att fånga hans intresse. Få honom att göra felsteg, lura honom, och få honom att mot sin egna vilja svika löftet han gav när vi blev make och maka.”

”Ja Fru Von Aster” sa Adanna, utan att egentligen veta vad hon skulle säga eller göra.

”Kom.” sa Fru Von Aster och vinkade till sig Adanna fram till skrivbordet, och Adanna skyndade sig fram till henne.

”Idag, din första dag här hos oss, fick du honom att göra felsteg. Det tog inte änns en dag!” sa Fru Von Aster med en frän ton.

Adanna hoppade till, mindes Herr Von Asters fingrar som pressade sig in i hennes fitta, hur hon hade stått och hoppats att Fru Von Aster inte skulle komma in i rummet, och att han inte skulle sluta med vad han gjorde.

”Me men jag” stammade Adanna.

”Men vadå! Vadå men! Inga men! Jag hörde och såg dig allt, din lilla svarta, svarting!”

”Förlåt, jag visste inte, ville inte, det var han som” började Adanna ursäkta sig men avbröts tvärt av Fru Von Asters skarpa röst.

”Han som blev lurad ja, precis! Och i mitt hus tolererar jag inte sådant beteende, så nu får du välja, avsluta din tjänst och lämna ägorna direkt, eller böja dig över skrivbordet här!” Fru Von Aster pekade med ett finger på skrivbordsskivan samtidigt som hon stirrade på Adanna, och hade Adanna vågat se upp mot henne så hade hon sett hor det ryckte i Fru Von Asters mungipor och hur det riktigt lyste om hennes ögon.

– Lämna ägorna direkt, inget jobb. Vart skulle jag ta vägen, har ingenstans att bo – tänkte Adanna, och såg på skrivbordsskivan.

Utan att se på Fru Von Aster tog hon ett steg fram mot skrivbordet, försökte svälja bort klumpen i magen och lutade sig långsamt ned över bordsskivan, och kände genast Fru Von Asters fingrar innanför sömmen på den korta klänningen, och hur hon drog upp den över de breda höfterna.

Adanna blundade, kände hur skammen sköljde över henne av att ligga över bordet med rumpan bar inför Fru Von Asters blickar.

”Precis vad jag misstänkte, helt naken under! Vad hoppas du på, att Herr Von Aster lättare ska kunna känna doften av dig, ditt kåta tjänstehjon!” sa hon spydigt och smekte Adanna över skinkan.

”Men han,” började Adanna protestera, men avbröts tvärt av Fru Von Asters hand som med en ljudlig klatsch träffade skinkan, och istället drog hon häftigt efter andan av förvåning.

”Jag ska nog lära dig veta din plats här i huset!” väste Fru Von Aster och träffade skinkan igen.

Adanna bet ihop, knöt sina händer och drog häftigt efter andan varje gång Fru Von Asters hand ljudligt träffade. Slagen kändes rakt upp genom kroppen, och svedan blev intensivare varje gång handen om vart annat träffade hennes skinkor. Om det var av skammen eller svedan, eller båda, som fick ögonen att tåras visste hon inte, men när Fru Von Aster plötsligt slutade att smiska henne och förde ned en hand mellan hennes ben och särade på de mörka blygdläpparna och hånfullt sa,

”Precis som jag sa, ett kåt tjänstehjon! Våt så det rinner om henne!” så kunde inte Adanna hindra tåren som av skam föll ned mot bordskivan.

Stöten upp genom koppen av Fru Von Asters nästa träff med sin hand fick fler tårar att falla ned mot bordskivan, och Adanna knep ihop sina ögon ännu hårdare och snyftade nu varje gång handen ljudligt landade på hennes brännande skinkor.

”Hej min älskling! Jag håller bara på att lära denna vad hennes plats är. Du kanske vill hjälp till? Se här vad blöt och svullen hon är, den lilla kåta slynan!” skrattade Fru Von Aster och ryckte retfullt i Adannas ena blygdläpp för att visa hur våt fittan var.

– Nej! Gud nej! – tänkte Adanna, och ville bara försvinna när hon kände Fru Von Aster sära på hennes fitta och visa hur våt hon var.

Hon kände Herr Von Asters blickar, skakade på sitt huvud, försökte blinka bort tårarna och önskade just nu att Fru Von Aster inte hade funnits alls!

En fot sparkade isär hennes ben, och fick henne snabbt att inse vad som höll på att hända. Hon höll andan, stirrade rakt fram genom sina glansiga ögon och väntade spänt på att få känna Herr Von Asters kuk mot sin fitta, och när kuken först ströks mot blygdläpparna, och sedan sjönk in djupt i henne slöt Adanna sina ögon och andades ut med en djup suck.

När han drog sig tillbaka, och sedan kraftfullt stötte sig in igen, så tog Adanna tag i kanten på skrivbordet och höll emot så gott hon kunde när han gång på gång bottnade sin kuk i henne.

”Stöna nu! Det är ju detta du har gått och väntat på hela dagen!” sa Fru Von Aster spydigt i Adanna ena öra.

Adanna hörde, men hennes röst lät som om den kom långt bort ifrån. Hon var helt koncentrerad på känslan i sin fitta där den hårda kuken snabbt gled fram och tillbaka och som fick hennes hjärta att slå snabbare och snabbare, och det pulserande dunkandet mellan benen att öka.

Små stön varje gång hans bäcken slog emot henne ekade ikapp med hans, ända tills hon hörde hur han tystnade, spände sig, och kom ryckande djupt inne i henne.

När han drog sig ur vred Adanna på huvudet och sneglade bakåt, och såg Hasse stå bakom henne med sin slaknande kuk hängandes mellan sina ben.

Han flinade snabbt mot henne, och gick sedan ut ifrån biblioteket.

”Trodde det var någon annans kuk va?” sa Fru Von Aster sarkastiskt, och slog till Adanna på ena skinkan.

Adanna blundade, och visste nu att hon inte tyckte om Fru Von Aster alls.

Fortsättning följer…

Av Lorden, någonstans i Sverige den 17 Augusti 2014