Christines öde!

Christines öde!





Christine!

Den forne stolta och handlingskraftiga kvinnan, som hade tagit kamp mot den oövervinneliga Sara Loft! Som både plågat och njutit tillsammans med grevinnan som hade alla odds med sig!

Men det hade gått illa för Christine! Hon hade till slut fallit hårdare än Sara hade gjort och det såg inte ljust ut för henne. Hon hade varit en högstatusfru med gott anseende, innan Saras medarbetare Yoda, hade utnyttjat henne och hennes väninnor när de varit nedsövda och sedan hade det bara rullat på, men det var historia.

Christine som hade varit rakryggad och stolt visat upp sina överdrivet erotiska kurvor, satt nu i ett hörn på den psykiatriska klinik, där hon nu var intagen på obestämd tid efter att ha blivit fullständigt mentalt knäckt.



Hennes tidigare korta bruna, välfriserade och studsande hår, var nu ännu kortare och såg blankt ut efter att inte ha tvättats på nästan en vecka. Ansiktet som såg helt annorlunda ut nu i sitt nuvarande tillstånd, visade inga känslor, utan hon stirrade bara ner på golvet medan hon gungade lätt med överkroppen.

De stora tuttarna framträdde inte heller särskilt väl under den lite för stora ljusblå dräkten hon var tvungen att bära. Inte för att hon gjorde motstånd, hon visade i princip ingen egen vilja, utan lät personalen på kliniken bestämma allting. Och var det något som hade bringat Christine över gränsen, så var det att hon inte hade fått bestämma! Sara hade varit starkare och dessutom tagit sig igenom allt Christine hade utsatt henne för.



Livet på kliniken var enformigt och det var ingen stimulerande miljö, men så var de flesta av de som var just på den avdelningen inte heller särskilt mottagliga heller. Idag var det onsdag, inte för att Christine brydde sig, men idag var det duschdag och sköterskan Olof hade återigen fått på sin lott att hjälpa Christine att göra sig ren och fin.

Det var av praktiska skäl som håret hölls kort och de inte tilläts ha egna kläder. Han hade hjälpt henne förr och han visste att hon var lugn och foglig. Det gällde inte alla som var där. Ibland kunde man få en ung kvinna på femtio kilo som kämpade som en hundrakilos motorcykelknutte, vilket kunde vara extremt jobbigt, då de inte ville råka skada patienten.



Men som sagt, idag var det Christine och hon reste sig så fort Olof bad henne om det. Han var två meter lång och vägde en bit över hundra kilo. Han hade kort krulligt hår och snälla ögon. På sin fritid åkte han skateboard, vilket kunde väcka viss munterhet bland de unga killarna som såg honom fara fram som en ångvält. Men han var rätt duktig och trillade sällan!



På vägen till duschen behövde han inte ens hålla henne, utan Christine gick sakta vid hans sida, återigen utan att visa något uttryck i det osminkade ansiktet som såg rätt mycket äldre ut än det gjorde med lite sol och snyggt smink.

När de kom till omklädningsrummet började hon att dra av sig de blå kläderna och snart stod hon nästan naken, så när som på de enorma osexiga bomullstrosorna. Olof kunde inte låta bli att titta på Christines jättebröst som gungade så vackert när hon rörde sig och som hängde ner mot golvet när hon böjde sig fram. Christine brydde sig inte, utan klädde oblygt av sig inför Olof.



Så fort hon var helt naken, vände hon sig mot Olof, som inte kunde undgå att lägga märke till de breda höfterna, den smala midjan och de fantastiska tuttarna. Vilken synd på en sådan vacker kvinna!

-Bra, Christine! Då går vi in i duschen, så ska du få nya kläder sedan! sa han lugnt med sin barytonstämma och Christine vände sig om och gick in på det kaklade golvet och ställde sig under duschen. Det första vattnet som kom, när Olof vred på kranen var lite för kallt och Olof såg direkt hur Christines opåverkade, släta bröstvårtor reagerade och drog ihop sig så att vårtgården blev mindre och skrynklig. Bröstvårtorna blev som hårda små jordgubbar och det var inte lätt för en man att inte reagera på det i sin tur.



Men Olof var van och professionell. Han hade duschat många kvinnor och alltid klarat det utan problem. Det här var ju ett viktigt yrke!

-Hur känns det? är det för kallt? frågade han, men fick som vanligt inget svar. Han kände på vattnet med handen innan han stängde av vattnet efter ett tag, då Christine var våt nog. Han gick försiktigt på golvet i sina foppatofflor och fyllde sedan handen med schampo. Han började med hennes hår och gnuggade ordentligt in schampot i hårbottnen och fortsatte sedan neråt fast med duschtvål.

Han kunde inte förneka att han tvålade in de stora brösten med lite extra intresse. De var ju så härligt mjuka och tunga. Hans händer gled runt på dem och han kände de stenhårda bröstvårtorna mot sina handflator när han tvättade henne.



Christine själv märkte ingenting, utan bara stod rakt upp och ner och lät honom hållas. Han lämnade hennes byst och fortsatte till hennes smala midja och kände sedan hur de breda höfterna bredde ut sig och han tog nu mer tvål. Hans händer gled över den hala huden och när han kom ner till hennes underliv, kände han tydligt det bruna håret mellan sina fingrar. Han drog med handen en extra gång över det mjuka venusberget innan han lät handen glida in mellan benen och han såg till att det snabbt och effektivt blev rent även i springan mellan hennes ben.



Egentligen var det bara kvinnor som fick utföra det här arbetet, men de hade en tyst överenskommelse för att underlätta schemaläggning, att om någon patient inte brydde sig eller märkte skillnaden, så gick det bra att en man också kunde utföra dessa moment.



Olof visste exakt hur han skulle bete sig, men skämdes en aning när han i alla fall, fick stånd. Det var bara Christine som hade haft den effekten på honom och han ville inte erkänna det för de andra i personalen. Han fick väl stå ut! När han dragit sina fingrar några gånger längs Christines springa och sett till att gjort rent och fint, fortsatte han nedåt och avslutade md fötterna.

Men på väg upp kunde han inte motstå att låta handen löpa över hennes buske och sedan via brösten och upp till hennes axlar. När han klämde lite på axlarna, blundade hon, som om det var skönt, vilket i princip var den enda gång då hon visade någon form av reaktion, så han började så smått att massera hennes axlar.

Kanske de var trötta av att bära på de stora behagen?

Han ruskade på huvudet och såg till att hon fick sköljt av sig allt lödder, innan han ledde ut Christine på golvet och började torka av henne med en handduk. Han fick lyfta på brösten för att komma åt att torka inunder dem. Det var annars ett ställe där det lätt kunde bli hudproblem.

Christines bröstvårtor verkade inte vilja bli mjuka och släta igen, men det var väl kanske luftdraget som höll dem styva. Hursomhelst så torkade Olof hennes kropp lite för noggrant, men inte utan att han märkte det och återigen fick lite dåligt samvete.



När han skulle hjälpa henne på med kläderna, så satte han sig ner på huk, så att Christine kunde få in fötterna i de nya trosorna. Hon kunde själv klä av sig, men behövde gärna lite hjälp med att få på sig kläderna. När han satt där, tittade han mot hennes sköte och kunde inte låta bli att känna ofrivilliga drifter komma över honom, utan han delade på hennes ben för att se bättre.

Han tittade nervöst upp på henne, men hon tittade bara ner åt sidan och brydde sig inte en sekund om hans intresse av hennes fitta. Olof slickade sig nervöst om läpparna och föll för sina lustar. Något han aldrig gjort förr, men det var något speciellt med den här kvinnan! Han kunde inte hennes historia, för den var märkligt nog hemligstämplad, men någon form av trauma hade hon upplevt som verkligen satt sina spår.



Om en halvtimme skulle han behöva vara tillbaka och avlösa Britta-Karin, så om han skulle göra något, så var det dags att göra det nu. Svetten och adrenalinet gjorde sig påminda, när han försiktigt tryckte Christines knän åt sidorna och den lätt behårade fittan blev allt synligare. Han tittade på hennes ansikte igen – ingen reaktion – så han kröp lite närmre och drog nu med fingrarna genom hennes fitthår och lade sedan tummarna mot hennes fylliga yttre blygdläppar och pressade dem milt åt sidorna.

De rosa och något veckade, tunna inre läpparna tittade fram och Olof kände sin kuk hårdna allt mer. Fan! Det här var inte bra!



Han tog ett nytt grepp med tummarna och särade på hennes springa, så att han nu såg allt hon hade att dölja. Fortfarande ingen reaktion och ännu kunde han säkert hitta på en undanflykt till varför han undersökte henne, men nu skulle det bli svårare!



Han lutade sig framåt och sträckte ut tungan. Han slickade hennes fitta med försiktiga drag med tungan, medan hjärtat slog som en tryckluftsborr. Hon smakade gott och han fortsatte på ren instinkt och tryckte sim mun allt hårdare mot Christines fitta och slickade henne allt mer ingående.

Reagerade hon inte på det här, skulle han nog kunna göra vad som helst! Han drog hennes mindre kropp mot sig och såg till att hon nu nästan låg ner på bänken i duschrummet. Han slickade henne några gånger och smekte henne samtidigt med sin högra tumme, som efter någon minut gled in i det varma hålet mellan hennes ben.

Nu visste han att hon inte skulle märka någonting och han flämtade och sög på hennes klitta, som han tyckte nog hade svullnat lite under tiden. Men han var nu tvungen att dra ner sina byxor, så han ställde sig upp och drog ner dem till golvet. Kuken stod rakt upp mot taket och det brände i Olofs tinningar, när han tog tag om hakan på Christine och drog den försiktigt nedåt, så att hennes vackra mun öppnades.

Han stapplade lite, när han ställde sig vid hennes huvud och tryckte in sitt hårda ollon i hennes mun. Hon sög inte, men han fann det underbart ändå och juckade i hennes huvud någon minut, innan han särade på hennes ben igen och ställde sig i position för att låta sig sjunka in i henne.



Christine såg nästan sorgset omedveten ut, när Olof trängde in i henne. Han däremot, var nu röd i ansiktet och sköt ut hakan i en grimas av kåthet och ansträngning. Han fick ta lite hjälp av sin saliv, för att kunna sjunka ända in i henne, men sedan han väl var inne i den oväntat trånga och varma fittan, började han snabbt att knulla henne så att de stora mjuka brösten gungade runt i cirklar på bröstkorgen och slog emot hennes överarmar och haka emellanåt.

Det här var det dummaste, farligaste och mest upphetsande han någonsin gjort, men undermedvetet ansåg Olof inte att han var den som gjort fel. Christine var ju helt enkelt för inbjudande och vacker. Det var ju nästan en synd att något så vackert inte gick att få ta del av!



Det kändes en smula dumt att inte få någon respons alls av Christine, men han klagade inte, utan var alltjämt stenhård och väldigt upphetsad, när han juckade i hennes kropp. Snart kände han dock både pressen av att bli klar i tid och även av sin antågande orgasm, vilket fick honom att öka takten och titta ner på sin upphetsade kuk som pumpade in och ut mellan Christines läppar.

Så fort han närmade sig sin orgasm, drog han sig ur henne, klev fram mot hennes huvud och drog återigen ner hennes haka, så att munnen öppnade sig. Han runkade snabbt den våta kuken och satte sedan ollonet till hennes läppar så att de nästan mötte honom i en kyss.

Dovt stönande kände han hur han tömde sig, den ena brännande strålen efter den andra, rakt in i hennes ovetande mun, utan att spilla en droppe. När han hade ryckte klart i kroppen tog han bort sin kuk och hann se hur hennes mun nästan svämmade över av den vitgrumliga satsen, innan hon reflexmässigt stängde munnen och fick svälja två gånger innan hon lyckats få ner allting.



Olof stod bredbent och tittade andfått på det hela och kände upphetsningen blandas med skräck nu, över vad han gjort. Det här skulle kosta honom mer än det smakade om det skulle komma fram, men just nu kunde han nog vara lugn, eftersom ingen sett dem! Darrande drog han på sig sina kläder och sedan klädde han snabbt och fumligt på Christine och ledde henne tillbaka till sitt rum, inte utan dåligt samvete dock.



Han rådde om henne lite extra, som om för att ställa saker tillrätta, innan han gick för att lösa av Britta-Karin, som nog snart skulle börja undra var han blev av. Men han kom i tid och gav henne ingen anledning att tro att något var galet.



Britta-Karin var sitt namn till trots, ung. Hon tänkte inte mycket på det själv, men många andra undrade hur hon kunde ha fått ett sådan annorlunda namn, men hon kunde bara svara med det som hennes föräldrar sagt. Vill man vara unik idag kunde man inte döpa sitt barn till Liam, Tindra eller Hugo.

Britta-Karin, däremot, fanns det inte många av!

Hon var bara tjugo och hade just börjat jobba på avdelningen. Hon tyckte mycket om det och såg framför sig hur hon kunde hjälpa människor som hade det svårt och inte kunde rå för sig själva. Hade hon vetat vad hennes kollega Olof just gjort, hade hon blivit enormt sårad och chockad, men så hade hon en hel del att lära av livet.



Nu när Olof kommit och avlöst henne och tagit över ansvaret för att besvara eventuella larm, gick hon för att prata lite med en av deras nyanlända patienter. Det var en ung kille på arton år som hade försökt ta livet av sig. En allvarlig och fruktansvärd händelse, men han hade klarat sig i sista sekund från att ta permanent skada av sitt tack och lov, misslyckade försök.

Dock var han nu innesluten och var väldigt svår att få kontakt med, så varje dag gjorde de ett nytt försök att nå honom. Kanske någon av dem kunde hitta det som fick honom att öppna sig och berätta lite, så att det blev lättare att hjälpa honom?



-Hej, Micke! Hur går det idag? sa hon och tittade på den mörkblonda killen som satt på sin säng, medan hon satt sig på den enda stolen i rummet, för att inte verka för hotfull eller spänd.

Han svarade inte, men tittade på hennes späda kropp på en och sextio, hennes blonda hår, som var samlat i en proper hästsvans. Hon var mycket vacker, men hon försökte inte att utnyttja det genom att sminka sig, utan önskade ibland att hon kunde vara lite mer diskret och inte bli tagen för en snärtig böna, istället för det proffs hon så gärna ville bli.



-Micke! Jag vet att det är svårt att vara här, men du vet ju vad som hänt och vi vill bara ditt bästa! Vi hoppas ju att du snart ska må bättre och kunna fortsätta leva ett bra liv!

Ingen reaktion, annat än att han tittade bort från hennes docksöta ansikte och istället började pilla på sina naglar. Britta-Karin kände på sig att det ändå var något han ville få ur sig, men inte vågade. Men hur i hela fridens namn skulle de kunna få ur honom det?

Hon pratade en stund till och fick i stort sett inte mer än en och annan grymtning till svar på sina frågor. Så hon tänkte att hon nog fick ge upp och fortsätta efter att ha tänkt ut någon ny strategi, men så fick hon i alla fall en ide´. Den gick ju emot allt hon lärt sig, men av någon anledning så trodde hon på den.

Om det sen var på grund av desperation över att allt annat hade fallerat, eller om det var hennes kunskap om människor, visste hon inte.



-MICKE! Nu tar du och skärper dig och berättar vad i helvete du sitter och trycker på? Tror du vi har tid att sitta här och dadda lipsillar som känner sig ledsna och hängiga? Fram med det nu, innan jag sparkar di i röven tills du kan dansa squaredance per automatik! skrek hon och insåg att hon löpte risk att bli stämd för både det ena och det andra. Han kanske skulle sluta sig än mer nu, men nu kände hon att hon i alla fall gjort ett sista desperat försök.



Micke tittade chockat på henne och ryggade tillbaka över det oväntade utbrottet. Han hade väl blivit van vid alla väna och omtänksamma personer som försökte hjälpa honom med silkesvantar, när han hade ett problem som var av allt annat än lindrig karaktär.

-Va? Vaa? skrek han till och såg förvirrat på henne, som om hon vore något främmande som hade en tentakel växande ut från pannan..

-Kom igen din mes och fram med det! Jag har annat för mig också och jag börjar bli trött på att leka!



Micke verkade helt bragd ur fattningen och han såg ut att vilja gråta vilken sekund som helst. Hade hon gått för långt? Britta-Karin gjorde sig redo att be honom om ursäkt och försöka släta över det hela, men nu brast det för Micke till slut.

-Det är tack vare sådana som du! skrek han och skrämde nästan vettet ur henne.

-Vaa? Vad är det du säger, Micke?

-Ja! Alla jävla snygga tjejer som bara går omkring…………Ingen som bryr sig om mig alls! Jag……Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att………Ingen bryr sig om mig och jag mår bara allt sämre och sämre.

-Vad är det du säker, Micke? Är det för att du inte blir uppmärksammad av tjejer som du………?

-JAA! Okej? Nöjd nu, va! Låt mig vara nu! Jag orkar inte mera!

-Men du, Micke! Det är ju faktiskt inte hela världen att…………

-FÖR EN SÅN SOM DU, NEJ! Men tillräckligt för att jag inte vill leva längre, eller hur! skrek han med tårarna forsande från ögonen. Han kom på sig och vände sig generat om och slog armarna om benen, medan hans unga kropp hulkade av gråt. Hon skulle inte få ur honom mer nu, men hon ville inte lämna honom så här.

Skulle hon kunna få i honom något lugnande? Knappast!



-Micke?…….Micke?

Han reagerade inte.

-Micke? Vad är värst?

Hur skulle hon kunna fortsätta?

-Men , Mickegubben!

Britta-Karin lade handen på hans skakande axel och kände hur han ryckte till av hennes beröring, men han drog sig inte bort från henne. Kunde kanske en beröring göra mer än ord just nu? Hon lade andra handen på den andra axeln och klappade honom mjukt. Det tog en halv minut, innan hans gråtande lugnade sig, men han satt fortfarande likadant.

Hon vågade inte sluta klappa honom, utan kände att det var det bästa hon kunde prestera just nu. Det var ju det här hon hade haft som målsättning! Att hjälpa de behövande! Hon flyttade sig närmre den unga mannen och lade armarna om honom i en varm kram.



Mickes gråt var nu nästan helt borta och hon märkte hur han plötsligt lutade sig mot henne för att kunna ta bättre del av kramen. Hon började att gunga honom betryggande och kände hur mycket lugnare han blev av hennes närhet och omtanke. En mycket bättre medicin enligt henne. Synd att det fanns mindre av den varan än av receptbelagda kemikalier!



Britta-Karin log och blundade. Micke vände sitt huvud och nu kände hon hans varma andedräkt mot sin hals och dessutom lite väta av hans tårar som hade runnit ner från hans stora bruna ögon. Hon gav honom en puss på kinden. Kanske för att hon kände sig så trygg med honom på grund av att hon berört honom och fått någon form av kontakt till slut.



Micke slog armarna om henne nu och begravde sitt ansikte mot hennes hals och hon kände hur han drog långa djupa andetag och hur han andades ut långsamt. Hennes händer gled över hans rygg och hans svarade lite tveksamt, men snart kramades de lite mer än vad hon hade avsett, men hindrade honom inte, utan satte i stället sin ena hand i hans hår och rufsade honom i håret.

Han lyfte sitt huvud och tittade på henne. De bruna ögonen lyste av livslust just nu och något mer smickrande kunde hon inte tänka sig just nu. Tänk att hon hade fått honom att komma ut ur sin depression, även om det var tillfälligt! Micke blundade och närmade sig Britta-Karins ansikte och kysste henne på munnen. Hon blev förstås förvånad, men lät honom kyssa hennes heta läppar. Hon till och med besvarade kyssen och därmed var det hela egentligen allt för långt gånget, men det fanns annat att prioritera just nu.



Mickes mun var ivrig och han försökte nog så gott han kunde, men hans erfarenhet var omisstagbar. Den unga kvinnan försökte att föregå med sin mu och tunga och lära honom hur man gjorde och mycket riktigt härmade han henne och började att kyssa henne på ett likartat sätt.

Nu kände hon dessutom hur Mickes högerhand flyttade sig och hur den började att smeka hennes vänstra bröst genom plagget. Nu borde hon egentligen ha avbrutit det hela och försökt komma till sans, men de var inte kapabla till det och Britta-Karin fann sig själv bli upphetsad och började ta av sig på överkroppen. Det skulle bli hon som tog initiativen nu och kanske kunde rädda den här unge mannen från framtida dumheter!



Mickes ögon var stora när han såg hur hon började ta av sig. Hon hade bara en svart bikinitopp på sig och efter en frågande blick från honom och en nick från henne, satte han nu båda sin händer mot hennes unga bröst och kände hur mjuka de var och hur de plattades ut i hans händer.

Han såg ut som en fyraåring, som just fått en radiostyrd polisbil på julafton! Han kände noggrant på tuttarna och när så Britta-Karin med fingertopparna drog ner toppen så att hennes tuttar blottades, gapade han och såg om möjligt ännu gladare ut.

Tänk att hennes mjölkkörtlar kunde vara starkare än hans livshotande depression och att de dessutom inte fick användas i medicinskt syfte! Snacka om att gå över ån efter vatten!

Britta-Karin lät honom sedan kyssa hennes bröst ett tag, innan hon reste sig upp och drog upp honom också. Hon kramade honom på nytt och gav honom en varm kyss, innan hon snabbt knäppte upp hans byxor och drog ner dem tillsammans med hans kalsonger. Han var givetvis redan hård och hon gav hans kuk en snabb kyss innan hon drog av honom hans tröja.



Nu var han helt naken och Britta-Karin slet snabbt av sig sina egna byxor och sina trosor, medan hon hoppades att hon inte skulle bli efterlyst eller påkommen. Men det här fick vara värt det!

-Micke! Det som sker nu är för att jag gillar dig! Du ser att livet inte är så dumt ibland! Men det kan inte alltid vara det och det måste du acceptera! Är du redo att ha det lite skönt för en kort stund?

-Ja! Ja! Åh, vad du är fin! Jag vet inte vad jag ska säga!

-Säg ingenting! Bara kom in i mig med en gång! Jag hjälper dig! sa hon och lade sig bakåt. Hon lyfte benen och Micke gapade av upphetsning när han såg den lätt behårade fittan.

-Vi har inte tid med något avancerat, bara kom in i mig! sa Britta-Karin och smorde in hans kuk med sin egen saliv och drog honom mot sig. Han fattade galoppen och följde med och kände hur han nästan svimmade av den enormt stora händelsen han skulle få vara med om.

Hans kuk mötte hennes fitta och när han var på rätt ställe drog hon honom till sig. Han stönade när lemmen ryckigt kom allt längre in i henne, men snart var han inne i hennes inre och han skrattade ansträngt och log med hela ansiktet.



-Vad skönt att se ett ordentligt leende, Micke! Du är skön inuti mig! Knulla mig nu, Micke! Det gör ingenting om du kommer snabbt! Det är helt normalt!

Men Micke kom inte med en gång. Han stötte sig i henne gång på gång och hon kunde verkligen njuta av det hela, men fick ingen orgasm, vilket hon heller inte väntat sig. Micke försökte både kyssa henne, smeka hennes bröst och knulla henne samtidigt, men hon fick honom att bara knulla henne tills han slutligen kom.

Han nästan grät av lycka när han ryckte i hela kroppen och ryggen kröktes. Hans sperma fick äntligen hitta sitt åtråvärda mål och han hade nog kunnat ligga ovanpå och inuti henne hur länge som helst, men Britta-Karin välte över honom på rygg och klev av hans kuk. Hon gav honom en puss på munnen och log mot honom.



Han tittade lyckligt upp i taket och såg salig ut, medan hans lyckobringare snabbt gjord sig i ordning. Innan hon tog på sig trosorna hade hon snabbt torkat upp den sperma som fann sin väg ut ur hennes fitta, men hon väntade sig att det skulle komma mer, så hon lade lite papper i trosan för säkerhets skull!

Micke tog det bra och tackade henne ordentligt och lovade att inte berätta om hans mirakelmedicin så klart. Han verkade vara en ny människa och Britta-Karin kände sig ännu mer nyttig än hon någonsin varit då hon gjort sin lite mer normala medicinska plikt!



När Britta-Karin kom tillbaka och mötte Olof, kände hon hur hon nog var lite röd i ansiktet och tog sig lite kaffe, för att lugna ner sig.



-Gick det bra? frågade Olof uppriktigt intresserat.

-Öhh? Ja! Jo, det gick bra! Micke är nog på bättringsvägen! Jag tyckte att jag såg en liten förbättring idag! Hur gick det med fyran! Vad hette hon? Christina?

-Christine! Äh, hon verkar vara helt tom i bollen! Jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska bli bättre! Tiden får väl utvisa! Till dess ska jag ta hand om henne så gott jag kan! sa han och log.

-Gör du det! sa Britta-Karin och log för sig själv hon med!