Simon och Sofia, del 19

Simon och Sofia, del 19



Simon och Frida vaknade av att Fridas mobil ringde. Frida greppade telefonen slentrianmässigt och svarade.



”Hej.. Ja, vi nickade till.. Ja han också vadå då?… Ja, vi har gått igenom de.. Nej, vi ska göra det en gång till sen..”

Simon gnuggade sina sömniga ögon medans Frida pratade. Han såg henne få en bekymrad rynka i pannan. Hon hade rest sig upp i sängen och Simon lät ett pekfinger löpa längs hennes ryggrad.



”Nej, ingen har ringt.. Nej, jag tror inte.. ” Hon vände sig mot Simon. ”Har någon ringt eller messat på din telefon?” Simon tittade efter för säkerhets skull. Nej, inga missade samtal och inga meddelanden. Han skakade på huvudet.



”Nej, inte på hans heller.” En röst pratade i Fridas telefon. Frida lyssnade.



”Nej jag vill vara här med Simon, han tar hand om mig..” Simon höjde ögonbrynen. Vem var det som ringde. Var det Sofia?? Hade hon ångrat sig? Ville hon att de skulle avbryta och komma hem? Och i så fall, stretade Frida emot? Simon började sträcka sig efter telefonen. Hade Sofia ångrat sig så måste de avbryta direkt och åka hem var och en till sig. Spelar ingen roll att det var hennes idé från början.



”Men mamma!” Simon ryckte till. Var det hennes mamma som ringde? Varför hade Frida sagt till hennes att han tog hand om henne?



”Jag vet hur det funkar mamma!.. Ja, vi skyddar oss, okej!? Sofia hjälpte mig med p..” Frida slog handen för munnen, som om hon just insåg vad hon hade sagt. Simon blev kallsvettig.



”..med piller”, avslutade Frida meningen. Hon insåg att hon inte kunde ta tillbaka det nu. Simon spetsade öronen.



”Det var bara det jag ville veta älsklingen”, hörde han Fridas mamma säga i telefonen. ”Jag har också varit tonåring, jag vet.. det viktiga är att ni er rädda om er. Men lova att du hör av dig direkt om du hör något från Sofia nu.”



”Jag lovar”, sa Frida dämpat.



Simon stirrade oförstående på Frida.

”Vad var det där?”, fick han ur sig till sist. Hans hjärta bankande. Hade Frida just avslöjat för sin mamma att de hade haft sex?? Vad skulle hon tro då? Att de var tillsammans? Simon såg framför sig hur Sofia och Fridas mamma Lena skulle ringa till hans mamma och fråga om hon visste att Frida och Simon hade ett sexuellt förhållande. Och att hans mamma skulle fråga Angelica om hon visste. Och att Angelica skulle säga att det var Sofia han var tillsammans med. Och sen.. ja han visste vad som skulle hända sen, men det gav honom panik.



”Sofia..” började Frida. Simons ögon blev stora. ”Har Sofia berättat!?”, sa han. Frida ruskade på huvudet.

”Hon.. de vet inte var hon är…”

”Men de skulle ju vara hos henne över helgen. Alltså hon Lina och syrran.”

”Ja, de skulle mötas upp utanför skolan.. men Sofia kom inte. De ringde men de kom inte fram. Å nu är de hos er istället. Alltså Lina och din syrra. ”

Simon fick en klump i magen och han såg att Frida hade en också.

”Kan hon ha… alltså det var ju fredag. Kan hon ha blivit övertalad att följa med på någon fest? Och mobilen kan ju vara urladdad, och hon kanske inte hade laddaren..” Frida nickade.

”Ja det kan ju finnas en naturlig förklaring..” Men Frida lät mer som om hon försökte lugna sig själv.



”Tänk om hon.. tänk om hon ångrat sig??”, tänkte Simon högt.

”Ångat vad?”

”Det här.. det vi gör… tänk om hon bara stuckit iväg någonstans för att få vara ensam.. Hon kanske är ledsen och..”

Frida tittade ner i täcket.

”Frida.. har hon gjort illa sig själv någon gång.. alltså när hon varit ledsen eller mått dåligt?”

Frida skakade på huvudet.

”Om Sofia ångrat sig, då kan vi inte…”, började Simon.

”Jag vet”, svarade Frida…



De gick upp ur sängen men det var inte längre tal om att gå nakna. Frida letade upp ett nytt par trosor i sin packning och tog på de. De var små, tunna, vita, sexiga. Frida såg sexigare ut med trosorna än utan de eftersom de lämnade lite lite åt fantasin, även om Simon nu visste hur Frida såg ut utan de. Han beundrade henne innan han med en dämpad suck letade fram ett par nya kalsonger och så tog de på sig i tystnad. Frida var så fin, den vita kjolen mot hennes ben som var bruna efter sommarens sol och bad. När han fått på sig byxor och skjorta tog han tag i Frida som hade börjat gå mot köket. Han kramade om henne, hon kramade om honom och så stod de en lång stund. Sedan slog det Simon.



”Vad var det där sista ni sade!? Med piller och det??”

Frida gömde ansiktet i händerna som om hon försökt förtränga det. Som om hon intalat sig själv att hon bara tänkt det och inte sagt det högt.

”Hon.. hon sa att jag nog borde gå hem, och du med… men jag sa att jag ville vara här med dig. Och då var det som om hon fattade och började fråga om vi skyddade oss och sådär. Och så slängde jag ur mig att vi gjorde det! Fast jag sa ju aldrig att vi verkligen hade gjort något, bara att jag tog pillren..”

”Ok, bara hon inte börjar dra för stora slutsatser och säger till folk att vi är…” Han avbröt sig. Det viktiga just nu var att Sofia måste komma tillbaka. De gick ut i köket för att göra lunch i tystnad, och äta den lika tyst. Båda var lika oroliga men ingen ville spä på den andres oro. Istället försökte de lugna varandra genom att vidareutveckla idén med att Sofia hade följt med en klasskamrat någonstans och att hennes telefon inte fungerade när hon skulle ringa och berätta det. Det hade bara gått en natt, det fanns säkert en naturlig förklaring..”



På något sätt fungerade det, åtminstone i någon mån. De bestämde att de skulle slå på TV:n i vardagsrummet och se om det gick någon film. Underförstått så de fick något annat att tänka på, men det sa de inte högt. De hittade en kanal där en film just skulle börja, och med armarna runt varandras axlar och en filt över deras knän, fokuserade de allt vad de kunde på handlingen, där hjälten genom list och mod var tvungen att ta sig in på en hårt bevakad anläggning och sedan stoppa detoneringen av en ny sorts bomb som kunde utplåna allt liv i hela Nordamerika. Med blickarna fastnaglade på rutan lyckades de ta sig igenom filmen.



Men när eftertexterna rullade och inget livstecken hade dykt upp från Sofia (de hade båda ringt och messat innan filmen) så brast det för för Frida och hon orkade inte hålla optimismen uppe.

”Fan!.. de slutade tidigt igår och skulle gå direkt hem till oss, hon har vart borta mer än ett dygn nu! Det måste ha hänt något!” Sedan kom tårarna. Utan någon om helst sexuella avsikter drog Simon Frida till sig så hon satt gränsle över honom i soffan med huvudet mot hans axel. Han smekte henne över huvudet gång på gång och stålsatte sig för att kunna trösta och lugna henne så gott han kunde utan att det brast för honom också. Till slut, efter att ha skapat en stor blöt fläck på Simons skjorta så lugnade Fridas andhämtning ner sig och tårarna hade slutat trilla.



En timme senare satt de fortfarande likadant men nu blötte Simons tårar ner Fridas axel och Fridas fingrar svepta fjäderlätt över Simons korta svarta hår. Så förflöt eftermiddagen. De höll om varandra, fångade kärleksfullt upp tårar på varandras kinder med sina läppar för att sedan ge tröstande pussar. Några gånger övergick pussarna till kyssar och en gång gled Simons händer upp under Fridas kjol, men som på kommando avbröt de sig. Mentalt var det helt inställda på att inte gå längre. Om det fanns minsta risk att Sofia ångrat sig så fick det inte ske. Då skulle Simon vara otrogen på riktigt. Mot Sofia, hans livs kärlek, hans dröm som blivit sann.



Men deras kön gav helt andra signaler. Simons kuk höll på att spränga jeansen. Fridas trosor var helt nerblötta och hennes safter lämnade blöta märken på och omkring Simons gylf. Men nej, de fick inte, fick inte.



På kvällen ringde Fridas mobil igen. Mamma Lena berättade att de tyvärr inte hört något från Sofia utan de hade bestämt sig för att ringa polisen och anmäla hennes som försvunnen. Frida började snyfta igen medan hon och hennes mamma gjorde sitt bästa för att lugna varandra. Polisen kommer säkert hitta henne. Får vi bara hem henne kommer allt bli bra…



Någonstans i samtalet lyckades Frida flika in att hon och Simon inte var tillsammans. Han var bara så himla omtänksam och de hade blivit bästa kompisar förklarade hon. Han hade tagit hand om henne som han hade tagit hand om Sofia när hon var sjuk.



Simon hörde hur Lena inte ville säga emot utan bara sa ”ok”.



Eftersom Lena inte hade några lugnande besked att ge så fortsatte kvällen likadant som eftermiddagen. Ibland satt de tysta bredvid varandra, ibland kastade sig Frida om halsen på Simon hamnade återigen grensle över honom.



De hade räknat med att inte få en blund i ögonen men den gnagande oron och gråten hade gjort de helt utmattade så sent på kvällen somnade de där de satt, med Frida gränsle över Simon.



Mitt i natten vaknade de. Simon spärrade upp ögonen, han kände hur hans bultande hårda kuk omslöts av en våt värme som inte gick att ta miste på.

”Frida, vi får inte!!”

Frida spärrade upp sina ögon och sa samma sak.

”Simon, vi får inte!!”

Hon hoppade av honom.

”Simon jag drömde att vi gjorde det, men jag tror inte jag gjorde något på riktigt! Alltså medvetet!”

”Inte jag heller!”

De tittade skräckslaget på Simons styva kuk. Toppen var insmord i Fridas safter, längre in hade den inte varit.



Frida sprang och hämtade en handduk från badrummet. Den lade hon framför Simon där han satt soffan.

”Runka och tänk på Sofia!”, sa hon med ett skärrat tonfall. ”Tänk på när ni knullade!”

Frida pekade på toppen av hans kuk. ”Du måste tänka att det där är från HENNES fitta! Blunda och tänk på när hon tog din oskuld!”



Han blundade. Och tänkte. Sofia nyduschad och naken i sängen. Han stönade hennes namn.

”Kom in i mig” sa Sofias röst. Inte bara i hans fantasi, han hörde den på riktigt. Han slog upp ögonen.

”Sofia!! Är du här??”, skrek han ut. Men i rummet fanns bara Frida, med en hand som smög sig ner inför de små trosorna. När Frida såg hans öppna ögon rusade hon fram och drog sin hand nerför hans panna för att visa att han måste blunda.



”Jag är Sofia, Simon. Jag ligger naken i sängen..” Simon förstod. Frida gjorde en obeskrivligt perfekt imitation av hennes storasysters röst. Han ville öppna ögonen och trycka Sofias nakna kropp till sig, men han tvingade sig att blunda, plågsamt medveten om att Sofia skulle försvinna annars.



”Jag har några vattendroppar på brösten som jag missade att torka av efter duschen. Min.. min kärleksblomma glittrar av längtan efter dig. Hela jag längtar efter dig.”



Simon var tillbaka i Sofias säng.

”Jag kysser din panna, Sofia” sa han. ”Jag kysser dina ögonlock. Dina örsnibbar, din mun, din haka” Simon svalde och fortsatte. ”Jag kysser dig mellan brösten, jag tar dina bröstvårtor i munnen, en i taget, jag… kysser dig nerför magen, sticker ner tungan i naveln, jag.. kysser vänster ben, hela vägen ner, foten, tårna.. en och en. Andra foten, upp igen.. uppför andra benet.. du är våtare nu..”



”Mmm jag längtar så..” stönade Sofias röst. Återigen ville han öppna ögonen, känna Sofias kropp..



”Jag slickar dina blygdläppar, roterar tungspetsen över klittan.. sticker in tungan i blomman, jag slickar..”



Sofias röst stönade högre, ville ha honom..



”Jag lägger mig mellan dina ben, kysser dig, och tränger in..”

”Mmm, din kuk är så hård och skön”

”Nu är jag helt inne och du..”

”Kommer!! Åh det går för mig Simon!”

”Och du får mig att komma! Du mjölkar min kuk! Jag sprutar i dig!”

”Spruta mig full Simon!”

”Jag sprutar massor!”



Och det gjorde han. På handduken som Frida hade lagt ut. Han öppnade ögonen och såg vilken jättesats han hade sprutat ut. Han såg Frida. Hennes trosor låg på golvet nu. Hennes hand var mellan hennes ben. Två fingrar var inne i henne och hon höll de helt stilla, som om de var Simons kuk som var helt inträngd i henne och som nu precis slutat spruta. Frida slog upp ögonen.



En röst i Simons inre talade, och skrämde honom. Rösten frågade vad i helvete de höll på med. Titta på henne, sa rösten. Sitter och pullar, när du kan ge henne vad hon vill ha…



Simon tystade rösten. Han rafsade ihop handduken och tog den i handen. Han gick till sovrummet och drog bort det nerblötta täcket från sängen. Det var torrt nu, men doftade…

Han slängde in sakerna i tvättmaskinen och satte på. När han kom tillbaka till vardagsrummet hade Frida fått på sig kläderna. De gick tysta till sängen för att försöka sova lite mer. Täcket behövde de inte, det var varmt så lakan räckte gott.



”Vilket imitation!”, sa Simon till slut.

”Jag har ju hört henne när…”

”Ja, det förstås, men ändå… ”



Simon undrade hur det hade varit för Frida att se honom återuppleva den där stunden med Sofia. Hur hon kände. Men han visste inte om han borde fråga och hur han i så fall skulle fråga. Efter ett tag hörde han Fridas snyftningar igen. Han visste inte om det var för att Frida var borta eller om det hade något att göra med det som hänt i vardagsrummet. Han visste bara att det skar i hans hjärta.



De var vakna till morgonen. Någon fång runt 7 nickade de till för att vakna en timme senare. Ute i vardagsrummet stod TV:n fortfarande på, de hade sänkt ljudet när filmen var slut och sedan bara glömt den på. Nu var det nyheter. De bestämde sig för att titta. Fridas hår stod åt alla håll och deras ögon var röda när Simon höjde volymen. Nu började nyhetsuppläsaren prata om en flicka som blivit kidnappat i deras område. Kidnapparna hade ringt flickans familj och framfört krav, men polisen var förtegen med detaljerna. I slutet av inslaget visades en bild på flickan. Simon och Frida hoppade högt i soffan.