”Hej!”, sa Alex. Annas bästa kompis. ”Vad är det med dina föräldrar?”
Anna hade ringt honom så fort hon vaknade och han gick med på att komma över.
Hon berättade motvilligt om gårdagen.
”Jag har inte pratat med dom sedan dess…”, avslutade hon.
Han bet sig i läppen. ”Skit.” Han satte sig på madrassen på golvet. ”Vad hände med honom sen då?”, undrade han nyfiket.
”Han kom tillbaka och frågade om jag ville gå på en dejt med honom.”
”Ofta att ni låg med varandra när din mamma var i rummet.”, sa han och skrattade.
Hon rodnade och lutade pannan mot handflatan.
”Men jag ser inte mina kläder och behöver din hjälp.”
Han skrattade igen. ”Tack för att det är anledningen till att du vill ha mig här.”
”Det är det inte alls! Du vet att det inte är det.”
”Du behöver inte bli sur. Jag bara skojade.”
Hon drog motvilligt på munnen.
”Du, kul med en dejt! Jag kanske borde bjuda ut någon tjej.”, sa han.
”Du ser ju iallafall vad du har på dig.”
Han reste sig upp och tog upp lakanen som låg på stolen bredvid dörren. ”Jag ska hjälpa dig.” Han puttade ner henne från sängen och började bedda om sängen.
”Sluta, Du behöver inte göra det!”, sa hon.
”Hade du tänkt göra det själv?” Hon svarade inte ”nej, precis.”, sa han och fortsatte.
Han satte sig på golvet bredvid henne. ”Ska vi gå och shoppa?”, undrade han.
”Aldrig i livet.”, sa hon.
”Ta inte illa upp, men du har inga snygga kläder.”
Efter att Anna sagt att det var för att hon inte kunde välja dom själv och Alex sagt att det var just där för dom skulle gå och shoppa, så gick hon med på det.
Dom åkte in till stan och gick in i olika affärer där Alex tvingade henne att prova kläder som han sedan sa inte passade henne. Men efter att hon provat en vit bomullsklänning, som räckte henne nedanför knäna, sa Alex: ”den skulle vara fin till skorna som du aldrig använder.”
”Men dom är så obekväma.”, sa hon.
Han tog tag i hennes axlar när han ställde sig bakom henne och såg in i spegeln. ”Den är super fin.”
”Visst.”, sa hon. ”Kan vi gå hem nu?”
”Du är så tråkig.”
Anna betalade och sedan tvingade Alex henne att följa med och köpa glass innan dom gick hem.
När dom kom hem till Anna så började det smådugga och Alex sa att han behövde gå.
”Hejdå!”, sa hon och kramade honom.
”Beretta hur det gick sedan.”
”Jadå.”
Hon smög in i sitt rum utan att stöta på någon i familjen, tog på sig klänningen och dom obekväma skorna innan hon gick ut och väntade.
Det regnade och hon stod och huttrade lite.
”Anna!” Hon vände sig om och tog upp händerna framför sig när hon hörde sin pappas röst. ”Vad gör du här ute? Det regnar ju.”
”Jag väntar på någon.”, sa hon kort och vände sig om igen.
”På killen? Du blir ju helt blöt.”
”Och?”
Hennes pappa suckade men gick in igen.
Efter vad som kändes som en lång stund i regnet så gick hon ner för gatan och gick rakt in i en man.
”Förlåt!”
”Det är ok. Var försiktig, det finns bilar här.” Anna hörde på rösten att det var en av hennes föräldrars kompisar.
”Tack. Men snälla, finns det ett hus här som är blått här i närheten?”
”Ja… Nilssons hus?”, frågade han.
”Ja! Vet du var?”
”Det är tvers över gatan. Jag kan hjälpa dig över.”
Han tog tag i hennes arm och gick över gatan.
”Tack så mycket.”, sa hon, gick mot dörren och knackade på.
En timme senare satt hon på Alex säng med hans tröja och en kopp te i händerna. På golvet bredvid låg det en madrass.
”Du vet att killar tänker med kuken.”, sa han.
”För det första, du är kille med. För det andra så kanske han bara hade något viktigare för sig.”
”Ah säkert.”
”Du är ju dum på riktigt.”, sa hon surt.
”Ahh, det är derför du får sova här nu eller?”
”Jag kan gå hem om det är det du vill.” Hon reste sig, slängde av sig tröjan, tog sin kläning och gick mot dörren.
Han grep tag om hennes hamdled och väste: ”lägg av! Tänker du på ricktigt gå ut i underkläder? Du är ju störd.”
”Jag kanske tänkte ta på mig klänningen?” Hon var riktigt arg på honom. Hon ville inte vara arg på honom men hon ville inte lyssna på rösten som sa åt henne att bli sams.
”Ge dig, gå inte.”, sa han.
”Kan du vara så vänlig stt bara släppa min arm?”
Han gjorde inte som hon bad honom. Istället drog han henne intill sig och kysste henne på ömt på läpparna. För första gången sedan dom träffades för tio år sedan.
Hon försökte ta sig låss men hon slutade snart och han behövde inte hålla fast henne längre. Hon placerade sina händer på hans axlar och sköt honom ifrån sig.
”Seriöst”, sa hon ”du är ju störd.”
Hon drog den blöta klänningen över huvudet och gick. Ut genom dörren och över gatan utan att veta ifall det komm en bil eller inte.
Tacksam för tips och kritik om det förs fram på rätt sätt 🙂
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym