Bibel-Eva (Del 1)

Del 1:



Då jag inte är särskilt begeistrad i meterlånga prologer – så kastar vi oss istället raskt in i det skedet där mitt liv började formas efter omgivningens sjuka krav. Detta hände strax före kärlekens systematiska avveckling i samhället; människor var mindre mekaniska i sina begär på den tiden, och våra handlingsmönster var både raskare, käckare och sundare. Analogt var populärare än analt och musikkanalen spelade fortfarande musik enligt logikens oböjliga lagar. Vi hade dessutom fortfarande ideal och välvilja nog för att skona vissa privilegierade djurarter i vår närhet. Och mitt i all den här konservativa lyckan frodades jag: En liten skinntorr tjej med namnet Eva; taget utav det faktum att jag var familjens förstfödda dotter. Redan i ungdomen var jag alldagligheten personifierad, en stor beundrare utav Ingvar Carlsson, punktligt söndagskristen och en vardagsromantiker av svårskattat mått.



Mina allra första sexuella erfarenheter kolliderade lustigt nog med samma motsvarande debut inom arbetsmarknaden på 80-talet. Jag var ung, naivt blond och trodde på materiell lycka vid sidan av Jesus Kristus – vår masochistiska frälsare. (Jag skulle senare i livet ta steget till fullfjädrad nystalinist men det hör ju inte hit.) Sommarjobbet i sig var okomplicerat och jag behövde inte ens använda min begränsade tankeförmåga för att förtjäna den första lönen. Däremot så tafsades det och kladdades det en hel del,och arbetskamraterna ville gärna följa hur mina bröst utvecklades från dag till dag. I början klagade jag över hur man behandlade mig inför arbetsledaren, men han vidhöll att detta var helt normalt och jag trodde till sist på allt övrigt han sade också. Bröstkorgen förblev dock platt som en planka, kanske var detta vår Herres sätt att straffa alla som tog sig friheter gentemot stackars mig.



Man kallade mig i alla möjliga sammanhang för ”finludret” fastän jag fortfarande var oskuld. Löjligt inte sant? Nåväl, det fanns ju folk som hade det värre än mig i Afrika tänkte jag och antog rollen som ett självuppoffrande finluder. Det hände att jag accepterade övertid där jag fick mottaga smisk, en annan vanlig böjelse var chefens behov av att se mig stå på knä och be med knäppta händer. Ibland lirkade den skojaren in sin penis däremellan mitt under bönen, och han ursäktade sig med att säga att jag var en gåva ovanifrån, samt att man som ateist lämpligast hyllade mig genom köttslig lek. Min anställning inom företaget var lika ljus som en lyckad kärnvapenprovsprängning, för jag hade den där speciella potentialen som andra finare flickor bara kunde drömma om i sina pryda obetydliga liv.



Ryktet om mina undergivna meriter och fingerfärdighet spred sig allt högre inom koncernen, inom några månader hade även Bernard – som var det högsta hönset – blivit intresserad utav ryktesspridningens omfattning. Jag blev från hans sida uppvaktad med mycket grova ”kärleksbrev” och batteridrivna gummileksaker. En gång kom det till och med en bukett med ogräs plockad från den store mannens egen trädgård. Jag ville inte vara sämre än min hängivne beundrare, så jag skickade honom mina sparade mjölktänder, hårstrån från borsten, nakenfotografier och mycket annat som var starkt associerbart med riktig fysisk närhet. Mitt första distansförhållande var därmed ett faktum som förståeligt nog oroade mina strikta och

traditionellt kristna föräldrar. Farsan predikade att mitt beteende fick gamla testamentets mörkaste delar att framstå som en barnsaga. Jag lyssnade förrädiskt på dövörat, men nickade samtidigt för att undslippa oxpiskan i källaren.



Efter veckor av upptrappningar och tjatiga ömhetsbetygelser på min telefonsvarare, övergick jag och VD:n till rena rama telefonsexorgierna – där även Bernards fru och deras grannpar deltog hämningslöst. Det blev också bestämt att min riddare med järnportföljen skulle förföra mig under ett kommande besök på arbetsplatsen. Jag var överlycklig inför det väntande

steget in i vuxenvärlden. Nu skulle det bli allvar minsann, och mina teddybjörnar hamnade i soporna när den stora flickan förberedde sitt nya stora liv på dess stora övergripande plan. Jag kände lust till livet och till skrattet, och om en man stod i vägen för lusten så var jag redo att attackera honom med en lång harang av impulsivt osammanhängande behov och hysteriska utbrott. Mitt komplicerade väsen kunde nog ingen riktigt förstå sig på – mina frekventa sorgattacker förtjänade en uppsättning på teater mitt bland de stora grekiska tragedierna.



De uppgifter jag hade om Bernard var få: Det sades att han föredrog 5ans träklubba i alla situationer samt att han vägrade använda puttern på greenen. Dessutom så kunde redovisade diagram med spikrak tillväxt väcka tyrannen inom honom. Vid dessa tillfällen kunde han stå gömd i mörker bakom de helt öppnade kontorsdörrarna; därifrån övervakade han verksamheten med ett förvridet sadistiskt leende – som till och med skrämde bekanta i den närmaste kretsen. Det var tydligen ingen ovanlig syn för kontoristerna: Att dörrhandtaget i rummet där de satt plötsligt började vicka upp och ner i samband med viskningar. Exakt vad som yttrades var oklart, men enligt flera berörda skall meningen: ”Alla dörrar är vidöppna, världen kapitulerar under mig.” ha återkommit regelbundet. Somliga lärde sig att leva med det onaturliga dörrinslaget, medans andra krävde att få bli förflyttade utan lyhördhet från de lägre chefernas håll. Jag tyckte hur som haver att VD:n lät som en jättespännande person, en sådan där excentriker som man inte kan vara utan helt enkelt.



Dagarna kröp sakta fram, jag våndades och blev febrig vid tanken på synderna som jag och Bernard skulle bocka av på önskelistan.

…Så var det äntligen dags att träffa honom, samtliga från fabriken inklusive mina föräldrar och släktingar var samlade i konferensrummet. Alla ville få en skymt av den snuskiga union som var formellt inplanerad denna dag. Vilken VD han visade sig vara! Långt mycket stiligare och med en aningen mindre grotesk potatisnäsa än jag hade förväntat mig. Han såg näst intill civiliserad ut i sin mörka Boss-kostym och de skinande skorna. Slipsen var dessutom stel som en pinne och utstrålade en enorm potens och uthållighet. Om man var ignorant nog att missa den uppenbara auran av övermänniska, så gick det inte att vifta bort betydelsen av smyckena i dyrbara elfenben och noshörningshorn som trängdes i sina omslutningar runt grisfingrarna och tjurnacken. Ingen karl hade gjort mig lika knäsvag innan och det krävdes assistans för att leda mig fram till honom.



Jag föll vant ner på alla fyra inför honom och han erbjöd mina läppar sin håriga hand. Min räddning kittlades och jag skrattade ytligt som om porten till nästa rike stod på vid gavel. Han såg på mig med brinnande förakt och det kändes skönt att han inte var så där likgiltig och kall som han varit över telefonen efter sexakterna. Jag tänkte resa mig upp för att omfamna honom, men han höll mig kvar och förminskade mitt hungrande ivriga hjärta. Han synade min kärleks uttryck noggrant och antecknade sina iakttagelser på ett A6 block, därefter fick min kind tillåtelse att vila mot byxbenet. Jag ville smaka på och leka med tyget i munnen, men det fick jag inte för byxorna var nytvättade och exemplariskt strukna.



– Det är inte ett veck i min klädnad som jag kräver utav er. Detta sade han sakligt och höll fram kontraktet som skulle ge honom full laglig kontroll över min sexualitet när det väl var signerat.



Fortsättning följer…