Simon och Sofia, del 5

Simon och Sofia, del 5



Simon stod med den lilla tillslutna påsen i handen. Det kändes som något mjukt inuti. Påsen var svart och lappen med Sofias nummer var gul. Simon anade vas som kanske fanns i och hans hjärta bultade lite hårdare… Det kändes som en högtidsstund att öppna den och han ville inte göra det riktigt ännu även om han var nyfiken så han kunde spricka.



Simon gick och satte sig vid datorn. En av hans kompisar från skolan var online, en av få eftersom han höll sig rätt mycket för sig själv. De pratade om en fotbollsturnering där olika skolor i regionen skulle ställa upp med var sitt lag. Simon intalade sig att han verkligen var intresserad av hur det skulle gå i turneringen och det var väl inte helt osant. Simon brukade själv spela på rasterna och var ganska duktig. Idrottsläraren som hade hand om uttagningen till laget hade berömt honom och sagt att inte i år men nästa år så kanske han blir uttagen. Men mest handlade det om att fokusera på något och glömma hur mycket han saknade Sofia. Det lyckades bättre än han vågade hoppades. Naturligtvis dök Sofia upp i huvudet då och då, men genom att gömma undan den svarta påsen, chatta med folk på nätet och pyssla med sin bilmodell så lyckades han fördriva större delen av lördagen. Lamborghinimodellen var visserligen färdigbyggd, men nu skulle den målas också, något som tog lång tid om det skulle bli bra…



Han insåg att han inte kunde ringa Sofia, för riskabelt. Tänk om syrran skulle bli för nyfiken på vem hon pratade med. Så han beslöt sig att vänta på att hon hörde av sig, hon visste ju att Simon var ensam hemma. Sent på kvällen gjorde hon det, när sportbilen var helt gulmålad och Simon låg i sängen.

”Kan jag skicka en bild?” stod det och numret stämde med Sofias.

”Ja” svarade han kort, han visste ju inte hur lång tid Sofia hade på sig.



Så plingade det till och bilden kom. Den föreställde Sofia ensam i flickornas tält. Hon hade ett ett vitt linne på sig som avslöjade att hennes bröstvårtor var styva under. Hon hade en kudde bakom ryggen, benen var instoppade i en sovsäck, men hon hade dragit ner blixtlåset i sovsäcken så hennes trosor syntes. De var också vita, och tunna kunde Simon konstatera. Men kunde se hela… hur tunna var de egentligen? Simon zoomade in, tittade igen och så trillade polletten ner. Det var inte att de var tunna, det var blöta! Åtminstone i en stor fläck som täckte hela hennes kön. Det var därför Simon kunde se Sofias ”blomma” nästan som om Sofia var naken. Under bilden stod det. ”Tänker på dig”



Nästa meddelande förklarade att Sofia måste kila tillbaks till de andra och att hon trodde att hon skulle vara hemma kl 23 på söndagskvällen, alltså nästan om ett dygn…



Simon tittade på den heta bilden på Sofia. Han blev varm i hjärtat och naturligtvis började det röra sig i hans pyjamasbyxor. Simon tittade på bilden, på den svarta påsen, och på sin webbkamera och en idé formade sig i hans huvud. En vågad idé, men en röst i hans huvud sa att han skulle göra det, hur nervöst den än var.



Han skulle spela in en liten film. Nu gällde det att påsen innehåll det han trodde annars skulle det bli fel. Han klädde av sig naken och satte igång kameran. Han hade bara begynnande stånd än så länge och det bar meningen. Så tog han fram påsen och öppnade den. Han hade gissat rätt! I påsen låg trosorna som Sofia haft när de hade… och de var blöta, väldigt blöta och doftade kåthet. Simon höll upp påsen med trosorna mot ansiktet och drog in doften. När han gjorde det så insåg han exakt hur blöta trosorna var och blev yr av doften som var starkare än han kunde anat. Men effekten blev den planerade, Simons kuk reste sig mer och mer, utan han rörde vid den. Han lät Sofia se det, hur hennes doft påverkade honom och hoppades innerligt att hon skulle gilla det hon såg. Tänk om hon tycker jag är sjuk i huvudet sa en röst i huvudet men han slog undan den.

Snart hade han fullt stånd. Nu tog han försiktigt upp trosorna och de var verkligen plaskvåta! Den våta fläcken på bilden var inget, verkligen inget mot det här. De hade inte en fläck, fläcken hade spridit sig över hela trosan ända upp till kanten där bak. Och framtill och i grenen var de fortfarande så våta så Simon kunde samla upp safterna med fingrarna och… det var nu han avvek från ”manus” och improviserade. Han tog safter från sin ”favoritblomma” och smorde in sin nu stenhårda lem..

Genom hela ”filminspelningen” var Simon jättenervös. Han önskade att Sofia, även om hon inte kunde vara hos honom nu, kunde uppenbara sig som ett hologram om så bara för en sekund, för att ge honom det där varma, uppmuntrande leendet. Men nu stod han alltså där ensam och kunde bara hoppas att han inte gjorde sitt livs största misstag. Han stod med kuken insmord från toppen till roten i Sofias ”nektar”. Samma nektar som den skulle ligga inbäddad i om han i detta nu hade varit inne i Sofia, gett sin oskuld till henne. Den tanken fick hans egna safter att strömma till. Inte så att han kom direkt men så att utlösningen gjorde sig påmind. Han förbannade sin korta uthållighet och hoppades att Sofia skulle acceptera honom som han var med sin sprutglada kuk. Det hade hon ju, när allt kommer omkring visat att hon gjorde flera gånger hittills under den korta tid de fått tillsammans. Så han började onanera och tittade in i kameran och försökte hålla tillbaka en liten stund. Och en liten stund blev det, sedan riktade han sin kuk ner mot trosorna i påsen, och var noga med att det syntes i bild när sprutade stråle efter stråle av varm vi sperma mot just den del av trosan som hade täckt Sofias blomma. Trosorna badade nu i deras gemensamma safter. Simon återförslöt omsorgsfullt påsen och kastade en slängkyss mot kameralinsen innan han stängde av.



Efter Simons enmansshow satt han och grubblade. Vad var det han precis hade gjort? Något perverst och äckligt som han borde radera och aldrig någonsin visa för någon, och allra minst Sofia? Eller ett fint, ärligt och utelämnande bevis på sin åtrå, ja rent av sin kärlek till henne? Jag har ett dygn att fundera tänkte han, jag kan inte skicka förrän då..



Påsen gömde han omsorgsfullt. På något sätt lyckades han somna trots tankarna i hans huvud och sova ändå till förmiddagen. Han tittade på klockan. 10.30. Tolv och en halv timme. Tills Sofia skulle vara hemma. Han kunde inte sluta tänka på filmen. Vad skulle han göra med den? Även om han raderade den, tänk om Sofia bad att få tillbaka sina trosor? Skulle han ge de som de är? Tvätta de? Men vad skulle det ge för signaler, tvätta bort Sofias nektar?



DVD. Så fick det bli. Han skulle sträcktitta på ”24” ända tills hans klockan 24, eller tills Sofia hörde av sig. Planen funkade halvt om halvt. Ångesten kunde han inte ta död på, han vred och vände på sig i soffan. Men han fick tiden att gå.



Till sist blev klockan 23.15 och Simon hoppade till när ett meddelande från Sofia fick hans mobil att plinga till. Han var nu helt slut i kroppen p g a sina funderingar och sin ångest över filmen och nu bara orkade han inte oroa sig mer. Han hade till slut glömt tiden och hajade till en gång till när han såg på klockan. Han stängde av mitt i ett avsnitt. Skit samma om Jack Bauer lyckad rädda USA från en katastrof, jag har annat att tänka på sa han halvhögt.



”Hemma”, läste han i meddelandet. Sedan följde en kvarts messande om huruvida den andre verkligen ville fortsätta träffas. ”Vill du vara med en äldre tjej?” ”Vill du vara med en yngre kille?” ”Tycker du inte jag är omogen?” ”Men om inte DU vill så..” ”JAG VILL!! Jag älskar ju dig. Alltså verkligen ÄLSKAR!!” Och så var den saken utredd.



Sedan gick de över till att planera att kunna ses, om så bara i fem minuter. De jämförde skolscheman, diskuterade platser. De kom fram till att på måndag hade både långlunch mellan 12 och 13. Och det fanns ett ställe i skogen en bit från hennes skola. Det gick inte ens ens stig dit, man fick liksom sicksacka mellan träden tills man kom till en glänta. Om man har gps påslaget på mobilen kan man se precis, förklarade Sofia, koordinaterna är….



De beräknade att Sofia kunde gå till platsen på 20 minuter. Och Simon kunde cykla och sedan gå på samma tid. Då skulle de mötas 12.20 och få 20 minuter innan de behövde gå och olika håll.



Med detta bestämt så var det bara en sak kvar. Filmen… Simon tänkte, skickar jag den inte så får jag aldrig en lugn stund. Jag måste få det ur världen! Han darrade så mycket när han skrev meddelandet så han fick skriva om varje ord 5 gånger, det blev fel hela tiden. Men till slut kunde Sofia läsa. ”Jag spelade in en film med webbkameran.”

”Med dig på? Skicka! ;)”, svarade Sofia

”Har den på datorn, loggar in där”

”Ok”

Han satte sig vid datorn och loggade in för att skicka filen. Allt som behövdes nu var att klicka och dra filen till rätt fönster så skickades filen till Sofias mobil.

”Jag får ingen film. Vill se min älskling ju! :(”

”Jag vågar inte”

”Snälla… blir så nyfiken”

Efter lite messande fram och tillbaks så tvingade Simon sina händer lyda och skicka filen. Nu bankade hjärtat, tinningarna bultade, han blev illamående. Han hyperventilerade och värst av allt, det skulle ju ta ett tag för Sofia att först få filen, sedan spela upp filmen för att sedan kommentera den.

Efter en evighet (för Simon) så syntes en liten symbol på skärmen, en symbol som betyder ”Sofia skriver ett meddelande”

”Nu har jag sett filmen. Simon, det är två saker jag måste säga till dig…”