Adrians Äventyr: Del 3 – Tvivel

Del 3, Tvivel

”Är du inte riktigt klok människa?! Nej, nej, nej, nehej, nej, aldrig, nej inte en chans, NEJ!! Vi träffades igår! IGÅR!” Jag flög upp ur soffan och stormade runt, jag kunde inte stå still, vad var det för fel med människan?! Man kan inte gilla någon på det sättet efter en kväll, efter ett par timmar, nej det finns inte en chans till det.

Antingen är han hög, dum i huvudet eller bara galen… Underbart, jag har lyckats locka till mig en galen man som är hög och dum i huvudet, hur fan lyckas jag egentligen? Men det är väl min vanliga tur, som vanligt… Kan man ha mer oflyt än jag? Fan! Jag visste att det var för bra för att vara sant! Japp, så är det, han är galen!

”ADRIAN!!!” Jag hoppade till och stirrade vettskrämt på Adam, varför skriker han så? Jag står stilla och känner hur hjärtat bankar i panik, vad tänker han göra? Varför är han arg? Är han ens arg? Men om han inte är arg, varför skriker han då? ”Äntligen… Adrian, lugna ner dig… Jag tar tillbaka det, jag skulle inte ha sagt något… Det var dumt, jag inser det nu…”

Adam vände sig om och gick ut ur rummet, han lämnade mig ståendes mot en bokhylla och jag kunde inte röra mig… Jag insåg nu att jag verkligen hade sårat honom med mitt betende och mina ord, han hade varit ärlig och jag hade kastat det tillbaka i ansiktet på honom, sen när är jag den okänslige? Mitt skrikade huvud hade tystnat tvärt och jag kunde inte tänka alls helt plötsligt… Det enda som snurrade runt i skallen på mig var att jag hade sårat Adam och att jag måste gå och fixa det igen…

Jag bestämde mig för leta reda på Adam och jag smög genom hans lägenhet. Han låg på rygg i sin säng med fötterna dinglandes utanför sängkanten och stirrade upp i taket, jag försökte få fram nått att säga men det gick inte. Fick inte fram ett enda ord…

Så jag satte mig på golvet och lutade ryggen mot sängen, jag försökte förtvivlat att få fram något att säga… Men jag kunde inte ens förmå mig att ge ifrån mig ett endaste litet pip. Jag vet inte hur länge jag satt där på golvet, men helt plötsligt kände jag ett par händer på mina axlar som gled ner en bit till och tog tag om mitt bröst och drog upp mig i sängen. Adam la sig tillrätta och höll i mig varsamt, som om han var rädd att jag skulle gå sönder.

”Förlåt… Jag skulle inte ha sagt något, jag glömde helt bort det som har hänt med din bror och det som hände igår. Jag var självisk…” Jag kröp närmare Adam och la min hand på hans kind så att jag kunde vrida hans ansikte mot mig. Jag sa ingenting utan bara låg och såg in i hans vackra skarpa blå ögon, jag ville inte förstöra något. ”Förlåt…”

Jag blundade ett tag och drog ett djupt andetag, jag funderade över hur den här väldigt självsäkra killen kunde gilla mig redan… ”Det är nog jag som borde be om ursäkt… Jag är en skitstövel som inte vet hur man uppför sig. Jag borde inte ha reagerat på det sättet jag gjorde, det var inte speciellt vänligt av mig. Förlåt.” Jag satte mig upp i sängen och bara satt där och tittade på Adam ett tag, jag försökte febrilt komma på något mer bra att säga för att få denna vanligtvis så självsäkra killen att tro på mina ord och inte förstöra hans självförtroende ännu mer. Men allt jag kunde tänka var att det inte var sant. Att han ljög och försökte lura mig på något sätt. ”Jag vet inte vad mer jag kan säga än förlåt…”

”Du behöver inte säga något mer. Jag godtar din ursäkt om du tar emot min.” Jag nickade och han satte sig upp, han la sina händer om mitt ansikte och drog mig närmare sitt eget, han sänkte sitt ansikte mot mitt och jag trodde att han skulle kyssa mig. Jag blundade och väntade, men i stället för satt kyssa mig så satte han sin panna emot min och viskade på ett språk jag inte förstod. Sen kysste han min panna och log mot mig utan att släppa mitt ansikte. ”Allt förlåtet och glömt? Vatten under bron?”

Jag log igen och lutade mig fram och kysste honom mjukt och ömt. Han besvarade min kyss med eldig passion och började genast att dra i mina kläder. Jag blev lite chockad av hans iver och innan jag visste ordet av så hade han ryckt av mig T-shirten och kastat iväg, mina jeans var nästa på tur för en flygtur genom luften. Jag försökte att få av honom hans T-shirt och han verkade bli frustrerad av mitt fumlande med den för han knuffade bort mina händer och slet av sig den själv. Igen blev jag helt stum av honom, hans kropp och tatueringar… Jag kastade mig över honom och välte ner honom på rygg i sängen.

Mina läppar och händer var överallt på honom, han stönade nöjt när jag kysste och slickade hans bröstvårtor. Hans ena hand hade letat sig upp i mitt hår igen där den tog ett stadigt tag i håret. Adam verkade otåligt då han började att skjuta mig neråt, han försökte att pressa mig neråt mot hans skrev. Samtidigt som han pressade mig neråt så kände jag hans hårda kuk innanför byxorna när han små juckade emot mig. Jag lät honom styr och bestämma och gled lydigt neråt, knäppte upp hans byxor och smekte handen över hans gömda kuk. Adam stönade njutningsfullt och fortsatte med sitt juckade.



Jag böjde ner ansiktet mot hans kuk och kysste ollonet som stack upp ovanför boxerlinningen, och det var som en stöt gick genom Adam när jag gjorde. Hela kroppen skakade till av välbehag.

Jag drog ner hans boxerkallingar och tog tag om kuken med ena handen, den stavad försats och jag sträckte ut tungan och slickade bort lite. Jag hade hela tiden ögonkontakt med Adam och han höll på att komma bara av den lilla slicken. Jag log och fortsatte att slicka retfullt över hans ollon, Adam andades häftigt och ryckigt, han ansträngde sig verkligen för att inte skjuta sin sats över hela mig. Jag drog ner hans boxerkallingar och sög in den redan stenhårda kuken i munnen, Adam gav ifrån sig ett nästan gnyende när jag gjorde det.

Han höll fortfarande i mitt hår men nu var det inte speciellt hårt, det var mer så att han höll undan det från mitt ansikte, den andra hade ett hårt grepp om lakanet. Jag sög så länge jag trodde att Adam skulle klara sig och precis när han var på gränsen till att komma så slutade jag att suga av honom. Han verkade knappt märka när jag kröp upp till honom och la mig med huvudet mot hans axel, jag kysste honom mjukt. Han märkte det knappt. Jag väntade lugnt på att han skulle komma tillbaka till verkligheten, komma tillbaka till mig… Jag låg bara och tittade på alla hans tatueringar och undrade hur många timmar det hade tagit att göra dom.

Medan jag låg och funderade så kvicknade Adam till och vred på sig lite, kysste mig hårt och började att gnida sin, fortfarande hårda, kuk emot mig.

Jag kunde inte låta bli mer och gned mig minst lika mycket tillbaka emot honom. ”Snälla, Adam… Knulla mig nu!” Han tvekade inte att kasta sig över mig, han kastade runt mig så att jag låg på mage. Han knådade min röv och jag kände hans kuk emot gnugga emot min röv där han satt på knä bakom mig. Han brummade nöjt bakom mig samtidigt som han smekte min hål med tummen. ”Adam…”

Han tog lite saliv i handen och masserade det mitt hål, sen la han an sin kuk och började att skjuta på.



Hans ollon trängde sakta men säkert in i mig och det spände lite, och jag stönade högt. Adam stönade han med och hans hand gled snabbt ner till min kuk, han runkade av mig snabbt och tryckte sig längre och längre in i mig. Tillslut nådde han botten och brummade nöjt bakom mig. Han släppte min kuk och tog tag om mina höfter, han började att knulla mig våldsamt snabbt och hårt.

Jag stönade oavbrutet och bara stod och tog emot Adams sköna behandling, han stack in handen under mig igen och runkade mig skoningslöst. Min orgasm kom inte krypande, den kom rasande fram lika skoningslöst som en storm. Jag hände hur Adam grävde i sina naglar i mig och tog i för kung och fosterland. ”Jag kommer snart…” Adam vräkte sin in och ut ur mig i rasande fart och höll i mig så hårt att jag visste att jag skulle ha både blåmärken och sår efter hans naglar, men innan han kom så kastade han runt mig och trängde sig in i mig igen. Han höll i mig så hårt att jag var lite smårädd att han skulle knäcka mig. ”Nu…!”

Adam stötte in en sista gång allt vad han orkade och jag skrek rakt ut. Adam kom i ett högt vrål, jag höll i honom allt vad jag orkade och Adam kollapsade så fort han hade kommit. Min orgasm kom bara något ögonblick efter Adam och den var så stark att jag var tvungen att klänga mig fast vid Adam för att jag inte visste var jag skulle ta vägen.



Jag måste ha däckat efter att jag kom och Adam verkade inte så pigg han heller för han gjorde ingen som helst ansatts till att resa sig eller väcka mig heller för den delen. Jag vaknade och vred lite på mig, Adam låg halvt om halvt över mig och sov som en stock. Det var varmt och jag försökte komma loss och började försöka vicka mig loss, varje gång jag försökte att flytta hans arm så kom den tillbaka. Jag svor tyst för mig själv och testade igen, då slängde han ett ben över mig också. Jag svor igen och försökte att bara resa mig men hans grepp hårdnande.

Jag gav upp och blev liggandes kvar i sängen, jag svettades och ville bara komma bort från elementet som hette Adam. Jag låg bara där och stirrade upp i taket… Från ingenstans kom det ett ljud som kunde ha kommit från himlen, Adams mobil ringde!

Han vaknade och sträckte sig över mig, tog mobilen som låg på nattduksbordet och svarade, han drog mig närmare sig och pratade sömndrucket i någon minut. När han hade pratat klart så trodde jag att han skulle lägga ifrån sig mobilen, men han la sig närmare mig och jag tror han tog en bild på oss. Sen tog han bara en till bild som bara var på mig. Han kastade ifrån sig mobilen och kysste min panna, jag öppnade ögonen och log emot honom. ”Du är varm som fan…” Han flinade på ett sexigt sätt och drog mig ännu närmare sig. ”Seriöst..?

”Bara för att du tycker jag är het…” Jag skrattade och han skrattade också, jag pussade honom och försökte att knuffa bort honom. Han gjorde genast lite motstånd och försökte att kittla mig. ”Om jag är så het, så får jag väl gå och ta en dusch då, babe.”

Han reste sig upp och gick med sin sexiga tatuerade kropp mot badrummet, jag såg vad jag hade råkat göra med hans rygg så flämtade jag till… Han vände sig om och såg på mig. ”Adam, jag är så ledsen….” Han såg helt förvirrad ut och kom tillbaka till mig, han pussade mig mjukt på pannan och såg på mig ömt. ”Jag har rivit dig på hela ryggen…”

”Babe, det är lugnt.” Han kastade undan täcket som låg om mig och pekade på mina höfter. Jag såg några blåmärken och små sår efter Adams naglar, jag drog fingrarna över höfterna och det gjorde lite ont när dom nuddade vid blåmärkena. Jag var inne i min egen skalle och väcktes av att jag hörde Adam skrocka lite. Jag såg upp på honom och han pekade nu på min mage. ”Jag är inte den enda som behöver en dusch.”

Jag följde med Adam in i badrummet, vi duschade och sen hamnade vi framför tv igen, där låg vi och såg på tv resten av dagen och kvällen.



Jag vaknade med ett ryck när Adams alarm ringde, jag kollade runt i panik och kom på att det inte var mitt alarm eller min mobil som ringde. Jag knuffade hårt på Adam och han vaknade och såg väldigt förvirrad ut. Han stängde av alarmet och jag höll på att somna om igen, men han knuffade på mig och sa att det var dags att kliva upp. Jag försökte ge honom onda ögat, för det var okristligt att kliva upp så här tidigt. Det funkade inte, Adam skrattade åt mig och klev upp.

Adam stod i köket när jag äntligen hade klivit upp, han gjorde havregrynsgröt och kaffebryggaren puttrade mysigt samtidigt.

”God morgon.” Jag muttrade bara något till svar och satte mig ner på golvet, jag var inte en morgon person… Helst av allt ville jag bara lägga mig i Adams helt underbara säng igen och sova många timmar till. ”Vad vill du ha till frukost?”

Hade lust att säga något oförskämt men jag hejdade mig, jag mumlade fram att gröt skulle nog vara gott. Adam sken upp och la upp gröt i en skål till mig, han skulle precis hälla upp en stor kopp kaffe till mig när jag hejdade honom och bad om att få ett glas mjölk istället. Han ville att jag skulle komma och sätta mig vid bordet men jag rörde mig inte från golvet. ”Hur ser planen ut för idag då?” Adam satt i sina egna tankar ett tag och jag kände inte för att stressa fram ett svar från honom. Jag ville bara veta om han ville att jag skulle dra eller inte. Misstänkte att jag hade stannat för länge. ”Eftersom vi är vakna denna okristliga timme…”

Adam skrattade och log mot mig. ”Ja, det är lite upp till dig. Jag tänkte fråga om du ville följa med till gymmet, vill ju fortsätta vara med dig.” Ville han att jag skulle med till gymmet? Det förvånade mig inte att han ville gymma för han är ju fit som fan, men varför ville han att jag skulle hänga med dit. Jag skulle ju inte vara mycket till hjälp… Antagligen skulle jag bara komma i vägen för honom och alla andra. ”Och jag misstänker att du inte vill dra hem eller till dina föräldrar. Och jag vill gärna vara med dig, så jag tänkte släpa med dig till gymmet. Inte för att du behöver det! Men jag behöver det för att hålla min kropp i den konditionen den är i nu, och för mitt sinnes skull…”



Sagt och gjort så följde jag med till gymmet, Adam grävde fram lite gymkläder till mig och lyckades smuggla in mig på gymmet. Han var verkligen en van gym besökare då han hade en hel rutin i hur allt skulle göras. Först så skulle vi värma upp genom att jogga på löpbandet, sen skulle vi gå över till maskinerna… Jag tackade snabbt nej, och sa att jag skulle hålla mig till löpbandet. Det skulle duga gott och väl för mig.

Innan vi hade kommit in i själva gymmet så, behövde ju byta om, utan att kasta oss över varandra eller börja kladda, men ingen sa något om att retas. Adam var nog den som började i och med att han drog av sig sin T-shirt, och satte inte på linnet han tänkte träna i. Jag såg att han gick och spände sig lite, jag höjde ena ögonbrynet och undrade för vem han gick och spände sig för… Jag ryckte på axlarna och drog av mig min T-shirt, slängde den i väskan och drog fram ett linne som åkte på utan krusiduller. Sen skuttade jag i shortsen som jag hade fått låna av Adam, dom var för stora så jag fick dra åt dom ordentligt i midjan så att dom inte skulle immigrera söder ut…

Jag tog min mobil som Adam hade haft i säkert förvar och vattenflaskan, drog igång Spotify och knallade ut ur omklädningsrummet. Adam kom efter mig och vi letade fram ett varsitt löpband. Efter kanske 10 minuters joggande sa han att han skulle till bänkpressen. Själv stannade jag trofast vid löpbandet, jag ökade bara farten och vinkeln jag sprang i. Jag höjde musiken och försvann in i min egen värld, jag petade också igång ett förinstallerat program som varierade hastighet och vinkeln på löpbandet med jämna mellanrum. Mot slutet av programmet sprang jag allt vad jag förmådde, tog i allt som fanns kvar i kroppen. Det var så befriande att få springa utan att bry sig om någon annan.

När programmet var klar jobbade jag av, sänkte pulsen och sprang ur mjölksyratröskel som fanns i benen. Lungorna värkte lite och benen var lite stumma, men det kändes skönt ändå. Jag sänkte också musiken och kom tillbaka till verkligheten, då upptäckte jag att det satt en kille på löpbandet bredvid mig och tittade på mig, jag tog en klunk med vatten medan jag joggade ner. Mest bara för att munnen var så torr. ”Jävlar vad du kan springa!” Jag såg på honom förvånat och drog ena hörluren ur örat, jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. ”Fan, jag var helt bombsäker på att du skulle ramla eller nått när du kuta järnet.”

”Eh… Tack..?” Jag sänkte farten ytligare lite och nu var det mer en rask promenad fart. Killen satt kvar och stirrade på mig och jag kände mig lite obekväm med situationen, försökte att ignorera honom så jag tog vattenflaskan och drack mer än vad jag behövde… Men mobilen ringde och fick mig att verkligen ignorera honom, det var Daniel… ”Dö din jävel!”

Jag la på i örat på honom och höll på att skicka mobilen genom fönstret men hann stoppa mig själv innan jag gjorde något dumt. ”Problem eller?” Jag blängde på killen och började att höja farten på bandet igen. Killen gick inte, han stannade… Han verkade vara en sån som var van vid att alltid få svar och mest troligt som han ville. ”Förresten vad har hänt där på ögonbrynet?”

Jag tröttnade och hoppade av löpbandet, tog min vattenflaska och gick. Jag gick till Adam lite snabbt och muttrade att jag skulle gå och byta om. Han nickade bara och fortsatte med sitt. Jag gick till skåpet och slängde in vattenflaskan, slet fram handduken och började ta av mig dom svettiga träningskläderna. Jag tänkte bara ställa mig i duschen och min ilska rinna av mig, vattnet var skållhett, precis som det ska vara. Jag stod där under det varma vattnet och kände spänningarna släppa bit för bit, men kände mig ändå lite obekväm… Som om någon iakttog mig.

Jag bestämde mig för att ta min handduk och gå in i bastun ett tag, det var fortfarande så tidigt att det inte var speciellt mycket folk ännu så jag fick vara ensam inne i bastun. Jag hällde på massor av vatten och värmen steg snabbt, jag blev mer och mer avslappnad, nästan så att jag höll på att somna.



Jag ryckte häftigt till när bastudörren slog igen. Jag satte mig spikrak och rättade till handduken som hade glidit ner lite, in kom killen som hade stirrat på mig medan jag sprang. Han var minst lika stor som Adam, nästan större, han hade ett fräckt leende som mer eller mindre bländade mig, han hade en sån där frisyr som det såg ut som att han inte hade gjort något alls med håret men i själva verket lagt ner hur mycket tid som helst på. Han var helt tatuerad och mer tränad kille fick man leta efter, han hade så mycket självförtroende att man visste att han var en sån person som fick folk att vrida på nacken för att titta extra på honom. Han föll mig dock inte i smaken alls, det var något med honom som fick mig att vilja dra mig undan och inte var av närheten av honom.

Han gick och satte sig på samma lav som jag, men på andra sidan. Han sträckte ut sig och särade väldigt mycket på benen. Själv så skulle jag inte ha något alls emot att krypa ihop som en boll… ”Shit, vad varmt och skönt det är här inne. Neh?” Jag vred på huvudet och såg på honom, jag ryckte på axlarna och orkade inte bry mig om hans kallprat. ”Är verkligen nöjd med den här bastun…”

”Det skulle ju vara skönare om det fanns högtalare här inne så man kunde lyssna på musik.” Helvete, varför måste jag alltid säga det jag tänker…? Idiot. Nu kommer han ju vilja prata ännu mer! Fan också.

Killen verkade vänta på att jag skulle utveckla min idé, men jag tänkte inte prata mer. ”Åh fan, tycker du det? Får väl kanske sätta in ett par högtalare då.” Jag tittade förvånat på honom och han flinade bara. Hade han sånt inflytande här? ”Jag äger gymmet, och jag vill alltid att förbättra det. Nya maskiner, bättre lokaler osv.”

Jag nickade och kom inte på något att säga. Jag lutade ryggen mot väggen och försökte att slappna av igen. Jag pallade inte snacka med honom, han var lite för på för min smak. ”Förresten, vad heter du?” Jag höjde ena ögonbrynet och såg på honom, varför vill han veta mitt namn… Jag försökte att läsa av honom men det var svårt att läsa av någon som var praktiskt taget naken och så förbannat självsäker, utan att få det att se ut som jag kollar in honom. ”Jag har aldrig sett dig här förut, så du måste vara ny…”

”Jag heter Adrian.” Killen nickade och det verkade som att han väntade på att jag skulle berätta hela mitt namn, var jag kom ifrån, hur gammal jag var och var jag bodde. ”Vad heter du då..?”

Killen log brett och sträckte på sig lite. ”Jag heter Kain.” Jag såg på honom och tänkte att det namnet verkade passa honom bra. Jag tyckte att han var på vippen till arrogant och hade mer än gärna satt på honom på plats som han var en av mina polare, men så var inte fallet så jag lät bli. ”Jag är 25 år gammal, bor här i krokarna…”

”Du bor här på gymmet inte sant..?” Killen såg chockat på mig och jag såg att det jag sagt var sant, även fast han inte formulerade ordet JA. ”Kain… Det är väl ett bibliskt namn?”

Han såg fundersamt på mig och sen log han ganska gulligt. ”Fanatiska föräldrar… Mina brorsor heter Abel och Set…” Jag skrattade till lite och Kain skrattade han med, fanatiska föräldrar… Han måste ha haft det tungt som lite med sånna föräldrar och ett sånt namn. ”Det är sant förresten, det du sa… Jag sover inne på kontoret, det tog slut med exet för tre dagar sen…”

”Trist…” Jag kom inte på vad jag skulle säga, jag kände ju inte honom alls… Och här öppnade han sig helt och fullt för en främling… ”Om det får dig att känna dig bättre så har jag en polare som heter Nicodemus Tiberius Amadeus Morgonstierna… Hans namn är så långt att det inte ryms på körkortet.”

Kain skrattade, och hand skratt var högt och klingande. Ett sånt skratt man bara ville ryckas med och skratta. Han kanske inte var en skithög trots allt. ”Det var som fan, den killen borde ha haft det jobbigt när han växte upp.”

Vi satt inne i bastun och snackade länge och väl, tills jag kom på att jag kanske skulle se var Adam hade tagit vägen. Jag sa till Kain att jag skulle duscha och han hängde med ut till duscharna. Jag skruvade igång vattnet och ställde mig med ansiktet mot väggen. Innan jag visste ordet av så blev jag uppressad mot väggen av Kain, han kysste mig på halsen och knådade mig röv.. Han stönade dovt i örat på mig och lika snabbt som han hade tryckt upp mig mot väggen var han borta… Röster hördes från omklädningsrummet, som var på väg mot duscharna. Jag skruvade av kranen och gick snabbt till skåpet. Där stod Adam och bytte om.



När vi lämnade gymmet så pratade vi knappt, eller Adam pratade på och jag hummade fram svar. Jag kunde inte sluta tänka på Kain, visste han att jag spelade för båda lagen? Eller var han bara så pass kåt att han inte brydde sig om jag gillade killar eller inte..?

Borde jag kanske berätta för Adam vad som hände med Kain… ”Har det hänt nått eller..?” Jag ryktes ut ur mina funderingar och jag ruskade snabbt på huvudet först få i ordning på tankarna. Adam såg orolig ut och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. ”Du verkar ganska disträ… Och du verkade lite arg när du sa att du skulle gå och byta om…”

”Daniel ringde när vi var på gymmet… Och den där killen som stirrade på mig medan jag sprang var lite väl irriterande och jobbig” Adam såg orolig ut och han funderade på något såg det ut som. Jag ville veta vad det var men samtidigt ville jag inte stressa fram ett svar av honom. ”Det är lugnt, jag blev bara lite irriterad… Måste väl ringa honom någon gång och prata igenom det som har hänt…”

Adam log och klappade mig vänligt på axeln, allt jag ville var att få en kram från honom men han var inte lika öppen med tillgivenhet som jag var. ”Killen på gymmet är Kain, han är lite excentrisk men han menar väl. Han äger gymmet och ser alla som gymmar där som sin familj, han hjälper till att pusha dom som gymmar. Oavsett om dom har det tungt eller som du, som kan springa tills du stupar.” Jag blängde på Adam och tänkte att jag inte alls kan springa tills jag stupar, jag har lite självbevarelse drift… Jag brukar sluta när det gör ont i lungorna och benen värker… ”Han är faktiskt ganska kul när man har lärt känna honom och om man kan ha överseende med hans ego och all hype.”



Vi gick och småpratade tills vi kom hem till Adam, jag stannade i hallen med skorna på. Jag sa till honom att jag skulle åka hem, att det var lika bra att ta itu med Daniel, sig kunde nu trots allt inte skjuta upp det i all evighet.

Adam sa att han förstod och även fast han gärna ville att jag skulle stanna så var det alldeles rätt att åka hem. Jag bad om hans nummer, men han sa att han redan hade lagt in det i min mobil. Han ville att jag skulle höra av mig när jag kom hem.

Och med dom orden i huvudet så gick jag hem, eller ja, jag gick till bussen och tog den hem.

Jag tryckte på knappen till hissen, jag kände mig så uppgiven… Jag ville inte bråka med Daniel. Hissfärden upp till lägenheten kändes som en hel evighet och när jag upp till vårt plan så stod jag bara där… Tillslut tog jag mod till mig och tryckte in nyckeln i dörren, låste upp och gick in…



Kommentera gärna!