Robins mamma

Robins mamma







Dörren slog igen med en smäll och hon hörde hur bildörren slog igen. Han varvade motorn för högt och det skrek till i asfalten när framhjulen slirade till av hans för höga gaspådrag och hastigt uppsläppta koppling. De hade haft ännu ett gräl och Louise suckade djupt och undrade vad det var som höll på att hända.

Hur var deras förhållande egentligen? När hade de senast sagt något snällt till varandra? Det verkade som om allt handlade om att hitta fel hos varandra och att försöka göra den andra illa. Vad hade de att vinna på detta?

Louise visste inte vad hon skulle ta sig till. Jörgen hade ju varit så snäll och trevlig. Tagit hand om henne och ofta överraskat henne med små oväntade presenter och hon hade försökt att vara en lika bra partner tillbaka.



Men att något var fel var ju uppenbart. De hade varit tillsammans i sjutton år. Sjutton rätt bra år, trodde hon. Hon hade inte velat gifta sig och kanske det var där skon klämde? Hon visste inte!

Bara deras gräl inte hade väckt Robin, deras son, som förhoppningsvis sov hårt. Hon ville verkligen försöka hålla ihop familjen för hans skull och nu gällde det att försöka reda ut vad som hänt. Jörgen var oftast ovillig att erkänna att de hade ett problem, även så nu på morgonen. Det var det som till slut fick honom att ta bilen och köra därifrån.



Med huvudet i händerna satte hon sig vid bordet och försökte tänka, men blev snart störd av att det knackade på dörren till groventre´n. Inte skulle väl Jörgen knacka? Hon hade dessutom inte hört bilen, så vem kunde det vara?

Innan hon öppnade såg hon till att morgonrocken var ordentligt knuten och att håret inte såg allt för illa ut. Hon låste upp och öppnade.

-Tjena! Robin hemma? sa den uppenbarligen pigge unge mannen utanför dörren. Louise log plikttroget och släppte in honom. Tydligen var inte alla medvetna om att folk kanske inte var uppe på helgmorgnar, eller att det vore lite hyfsat att vänta till klockan nio åtminstone.



-God morgon, Stumpen! sa hon för att försöka hinta om det olämpliga, men det missades helt och hållet den sextonårige Hans, som alltid kallats Stumpen så länge hon visste. Han sover, men vänta här i köket, så ska jag väcka honom strax!

Han satte sig tillrätta och hon frågade om han ville ha lite kaffe eller mjölk, men han tackade artigt nej. Louise kunde se att han dock sneglade ner mot hennes byst, bråkdelen av en sekund när han tittade på henne och hon var tacksam att hon inte öppnat i underkläder i tron om att det var Jörgen.



Mamman gick bort till Robins rum och knackade lätt på dörren, men hon fick inget svar, så hon gick in i det mörka rummet och fann till sin förvåning att hans säng var tom och att det låg en lapp på hans kudde.



”Jag är hos Lina. Står fan inte ut med ert grälande!!! Kommer hem sen.”

Inget mer.

Louise fick genast tårar i ögonen och satte sig ner på sängen och grät tyst i flera minuter. Allting såg så svart ut och hon kände hur paniken vällde över henne. Var allting förgäves? Skulle de aldrig kunna bli en lycklig familj igen? Hon kämpade till slut tillbaka gråten och torkade ögonen så gott det gick, innan hon gick till sitt sovrum för att bara se till att hon inte såg för illa ut.

Ett ögonblick glömde hon nästan att Stumpen satt i köket och väntade.



Stumpen! Han hade tittat mot hennes byst, hade han inte det? Jörgen brydde sig knappt längre. De gånger han fick som han ville, brukade han sätta igång en film med hårdporr och titta på de unga opererade tjejerna som utförde de mest smärtsamma och akrobatiska saker, medan hon fick tillfredsställa honom med munnen under tiden.

Hon var absolut inte intresserad av sin sons kompis, men hon bytte i alla fall om snabbt till träningsbyxor och just som hon skulle ta på sig sin bh-topp, beslöt hon sig för att skippa den, utan drog bara på sig sin lite för lilla t-shirt så att hennes mogna byst framhävdes ännu mer. Det kändes lite mer påklätt än nattlinne.

Kanske ett par blickar från Stumpen skulle kunna få henne att känna sig lite bättre innan han ändå skulle gå, eftersom Robin inte var hemma?



Så fort hon kom in i köket, såg hon hans oväntat kraftiga reaktion i ögonvrån. Hans haka föll ner och han stirrade obehindrat på hennes överkropp. Louise låtsades inte om det och så fort hon vände sig mot honom slog han undan blicken med rodnande kinder.

-Hur var det? Du ville inte ha kaffe? sa hon bara för att ha något att säga.

-Jooo! Öhh! Jo, tack! Alltså, jag har ändrat mig. Om det inte är till besvär, alltså!

Det hade hon inte väntat sig, nu var hon tvungen att göra kaffe till honom och varför hade hon inte ännu sagt att Robin inte var hemma?

När hon vände sig om för att ta fram kaffebryggaren, tittade hon ner på sin rosa tröja och såg att hon kanske gjort ett misstag. Av alla hennes tröjor var denna gjord av det tunnaste tyget, vilket inte bara fick hennes bröstvårtor att tydligt synas, utan till och med den knottriga vårtgården syntes klart och tydligt.

För att göra det hela lite mer pinsamt ändå, så var hennes bröstvårtor stenhårda och det fanns inte en chans i helvete att han undgått att se sin bäste kompis mammas styva knoppar framträda. I sovrummets lite dunklare belysning hade hon inte sett detta, utan funderade nu febrilt under tiden hon laddade kaffet, på hur hon skulle kunna göra något åt saken utan att det framgick vad hon gjorde.



Men så suckade hon. Om inte Jörgen brydde sig och familjesituationen var så mörk som den var, så var detta inte hennes största problem just nu och hon hade ju blivit en aning smickrad av blicken hon fått innan. Hon kunde känna Stumpens ögon i ryggen och vände sig hastigt om.

Brösten gungade till ordentligt under tyget och hon såg hur Stumpen fick kämpa för att rikta sin blick någon annanstans. Först tittade han uppåt och sedan åt sidan, som om han just fått syn på något. Hon log lite i mjugg!



-Vill du ha socker eller mjölk i kaffet?

-Ähum! Både och tack! sa han och tittade henne nu i ögonen, noga med att inte bli påkommen med att stirra.

Louise hade träffat Stumpen många gånger under de år hennes son och han varit kompisar, men hade för sitt liv aldrig kunna föreställa sig en sådan här situation innan. Hon ville bara att kaffet skulle bli klart och att han skulle ge sig därifrån, så hon kunde börja reda ut allt dumt som skett.

Tystnaden var lite obehaglig, men så pratade de plötsligt samtidigt.

-Sover han så hå…

-Du sa både socker och mjölk, va?

-Va? Öhh, ja!

Det blev dumt och Stumpen vågade inte fråga igen om Robin. Louise kände sig dum nu att hon inte sagt att Robin var hemma. Hon skulle ha sagt det istället för att erbjuda kaffe till en sextonåring, men nu var det som det var. I med kaffe i grabben och ut med honom!



Varje gång hon tittade bort eller gjorde något under tiden det gurglade om bryggaren, såg hon tydligt hur hans ögon följde hennes behag. Han hade aldrig tittat så här på henne tidigare och Louise blev alltmer nervös.

Så äntligen var kaffet klart och hon hällde upp en liten kopp till honom så att det skulle gå fort att dricka upp. Det syntes tydligt att han inte var van vid kaffe, om han ens provat tidigare. Mjölken gjorde att det nästan rann över och när de fyra sockerbitarna trillade i, rann det över ordentligt.



-Oj, förlåt!

-Det gör ingenting, jag torkar upp det!

Louise hämtade en disktrasa och lutade sig fram över bordet och torkade snabbt upp kaffet, men såg genast att han återigen tappade hakan och stirrade. Hon insåg direkt att hon glömt sig och att han nu såg rakt in i t-shirten och att hennes bröst gungade fritt innanför. Hon stannade till mitt i rörelsen och tittade på honom.

Illröd i ansiktet, tittade han snabbt ner i bordet och lät henne torka färdigt. Hon sköljde av disktrasan och hängde den på kranen innan hon vände sig mot honom.

Utan att hon behövde säga något, viskade han fram ett lågt förlåt.



-Det gör inget, Stumpen! sa hon och beslöt sig för att byta ämne. Varför kallas du för Stumpen?

Men hon ångrade genast frågan, för hon ville inte ha någon konversation som rörde sex med sin sons kompis och det var ju kanske en känslig fråga att börja med.

-Alltså, det har inget att göra med….. du vet! Min storebror var alltid så klumpig och kallades då Klumpen och jag då som var mindre fick heta Stumpen. Klumpen och Stumpen, lät ju sött och så, men nu önskar jag att jag hade ett bättre smeknamn, så klart!

-Åh, förlåt! Hans, är det, va? Jag ska se till att du kallas Hans hos oss, är det ok?

-Äh, jag är van nu. Kalla mig vad du vill!



Återigen tystnad. Stumpen drack sakta sitt heta kaffe och Louise tittade ut genom fönstret och kände att vårtorna fortfarande var hårda. Hon hade ägglossning just nu dessutom och det fick henne alltid att bli extra upphetsad, det var säkert det som skedde nu, intalade hon sig.

Hon såg bra ut, Louise, med mörkblond tjockt hår, som hon ofta satte upp. Hon motionerade regelbundet på gym, det var svårt att springa tyckte hon på grund av den hyfsat stora bysten, men det gick att göra annat, så det var inget hon sörjde över.



Stumpen var en normal tonåring. Smal, men med breda axlar och ett självlockigt brunt hår som han fick stryka undan från ansiktet då och då. Nu plötsligt kom Louise på sig med att försöka tänka sig hur han skulle se ut utan kläder, men skämdes genast och försökte fokusera på sina problem med Jörgen.

-Vad sa Robin? försökte han nu.

-Åh, förlåt! Han var inte hemma! Han hade tydligen sovit över hos Lina!

-Hos Lina? Men varför sade du inte det med en gång? sade han uppriktigt förvånat.

-Jag…öhh…jag har haft lite annat att tänka på. Förlåt! Jag är inte riktigt i balans!

-Så du bjöd mig på kaffe istället för att säga till mig att Robin inte var här? Han såg misstänksamt och förvånat på henne. Louise svarade inte, hon visste inte själv varför.

Han reste sig sakta och en smula osäkert, utan att dricka upp kaffet. Louise tittade nästan skräckslaget på honom när han gick mot henne och ställde sig bara någon decimeter från henne.

-Eller ville du något annat? Hon började svettas och kände sig darrig i benen, hon ville fly, slå armarna om huvudet, men hon stod kvar. Hon blev plötsligt medveten om hettan och ilningarna i hennes underliv. Hon blundade och svalde. Tystnaden var allt han behövde!



Hon gav till ett litet flämtande när hon kände hans hand sluta sig om hennes ena bröst. Varför gjorde hon inget? Tårarna var nära att tränga ut genom de slutna ögonlocken och snart kände hon den andra handen mot hennes andra bröst.

Hans tunga andhämtning hördes tydligt. Nej, nej! Det var inte detta hon ville! Få ut honom! Nu!

Men hon varken rörde sig eller sade något, utan lät den upphetsade ungdomen känna på hennes längtande bröst. Han passade på att känna och klämma och hon tyckte det dröjde innan han vågade dra upp tröjan så att de bleka brösten föll ut ur tröjan.

Nästa sinnesintryck blev av hans mun som slöts om den vänstra bröstvårtan och hur den sög och nafsade i den innan han skiftade bröst och den andra knoppen fick samma behandling.



Louise visste att hon inte kunde stå emot just nu. Detta hade gått för långt och hon skulle ha sagt till innan, men det var ju fel det här! Stumpen var ju hennes sons kompis och hon ville inte vara otrogen mot Jörgen, hur han än betedde sig mot henne.

Men vad gör man när kroppen vill en sak och hjärnan en annan?

Till slut öppnade hon ögonen och tittade ner på pojken som sög, nafsade och smekte hennes fria bröst med en iver hon aldrig varit med om. Hon lade handen bakom hans huvud och denna gest av tillåtelse gav honom ett tydligt fritt fram. Oväntat stark, lyfte han upp henne och omfamnade hennes kropp så att hans ansikte försvann in i de ljuva behagen. Han satte henne på den största köksbänken och började slita i hennes träningsbyxor.



Louise lyfte sig uppåt så att han kunde dra av henne både trosor och byxor, samtidigt som hon förbannade sig själv. Så fort han hade krånglat av henne de båda plaggen, tog han tag om hennes knän och särade långsamt hennes ben medan han stirrade på stället där hennes lår möttes, han tog in åsynen av det första kvinnliga könsorgan han någonsin sett.

Hon brukade alltid raka sitt underliv, inte för Jörgens skull, utan bara för att hon inte gillade burret där nere. Stumpen såg ut som om han vunnit högsta vinsten på Lotto, Keno och V75 samtidigt, när han såg de rosa hudvecken och hur våt och blank hon var där.

Han satte sig ner på knä, men reste sig en smula då han kom för lågt. Så dök han fram med ansiktet och satte sin hungriga mun mot Louises kön med ett plaskande ljud. Hon var våtare än hon trott, hon hade dessutom gärna tvättat sig lite snabbt, men Stumpen brydde sig definitivt inte, utan smakade på hennes våta underliv.

Tungan och läpparna sökte, smekte och utforskade hennes blygdläppar, klitoris och slida. Robins mamma stönade och släppte efter nu. Det var på tok för sent för att hindra detta nu. Hon brydde sig inte, hon ville bara ha bekräftelse och stilla sin kåthet. Skit i följderna!



Stumpen slutade inte självmant, utan Louise sade till honom att ta av sig. Med blankt ansikte stirrade han förtrollat på henne och började sedan slita i byxor och bälte.

Att det var första gången var uppenbart och Louise visste att hon skulle ångra det här, men hon kunde kanske göra någon lycklig idag! När Stumpen fått ner byxorna såg hon att han inte levde upp till sitt namn. Hon gjorde en snabb bedömning att han var ca 17cm lång och dessutom kraftigare än Jörgen. Ollonet var svullet och blankt och han verkade nu mycket uppstressad.



Hon drog honom mot sig och han började genast söka runt mellan hennes ben, men uppetsningen tog ut sitt pris och med ett dovt stön och kroppen ryckandes, sköt han ur sig sin stora spermaladdning , med ollonet tryckt mot hennes blygdläppar så att hon blev ännu mer kladdig.

-Så! Det gör inget! In med dig nu, Hans! Kom djupt in i mig nu!

Hon lade försiktigt sin hand just bakom hans kladdiga ollon och satte honom rätt mot slidmynningen. Det var allt han behövde, för sedan gled han in i henne, djupare än hon var van vid.

Hans ögon höll på att gå i kors av njutningen och den längtan han hade haft efter att få komma till.

Att det skulle bli med Robins mamma hade han aldrig kunnat gissa dock, men han verkade lycklig och började genast stöta sig i henne, styrd av manliga gener som lärt sig genom årmiljonerna.



Den äldre kvinnan kunde nu njuta fullt ut, nu när hon släppt på den mentala spärren. Hans stötar kändes i hela hennes underkropp och hon välkomnade det. Hade saknat det och ville nu bara få det hon sedan länge velat ha. Det var inte personligt, utan bara djuriskt och köttsligt. Hon ville ha kuk och gärna hårt och länge.

När hon kom den första gången, grep hon om honom med benen och begravde fingernaglarna i hans axlar, så att han nästan såg förskräckt ut. Men så fort han förstod vad det var som hände ökade han takten och såg till att hon dessutom fick en ännu kraftigare orgasm, strax efter den första.





Hennes slidas sammandragningar fick den unge mannen att komma en gång till och han tryckte sig så hårt och djupt in i henne han kunde när hans sats äntligen fann sitt mål, djupt inne i hennes varma och trånga fitta, stönandes och med kroppen i konvulsioner.

Svettig bet hon sig i underläppen och log mot honom. Han skrattade nervöst till och verkade inte vilja dra sig ur henne. men det gjorde han efter några sekunder och Louise kände hur det kom en laddning sperma rinnandes från slidan och ner mellan hennes skinkor och ner på köksbänken.



Han stod rakt upp och ner på golvet, andfådd och med kuken på halvstång. Den var alldeles blank av fittsaft och han såg stolt ner på den och sedan på Louise, som hoppade ner på golvet och genast började dra på sig sina hoptrasslade trosor och byxor. Hon drog sedan ner t-shirten och såg allvarligt på Stumpen.



-Tack!…Tack!…..Tack! var allt han sade just nu. Leendet gick verkligen från öra till öra och hon ville egentligen inte förstöra hans lyckliga stund, men hon hade gjort fel och tagit en oerhört dum risk genom sitt agerande.

-Hans! Det här var verkligen inte meningen! Det var jag som gjorde fel och jag tar på mig ansvaret för det som skedde. Du måste på allt som är dig heligt, svära på att aldrig tala om detta för någon, allra minst Robin. Åh, herre min skapare! Vad fan har jag gjort! suckade hon och höll händerna mot kinderna så hon omedvetet fick en liten kycklingmun.



-Förlåt! Jag kunde inte stå emot dig! Särskilt inte när du….när man såg dina tuttar så där!

-Tro mig! Det var inte meningen! Inget av detta skulle hända! Vi måste glömma detta nu, okej?

-Du tror väl inte jag kommer att kunna glömma detta? Jag kommer vara dig evigt tacksam och vårda detta minne så länge jag lever!

-Fine! Men som sagt, inte ett jävla ord!

-Jag lovar! Jag svär! Okej?



Louise sade farväl till Stumpen när han tagit på sig, som glatt trippade iväg över stenläggningen som om han var kung över världen. Kvar stod Louise och kämpade med olika känslor. Den sexuella njutningen hon känt, skulden mot Jörgen, skammen inför Robin, samt den till synes omöjliga familjesituationen hon kände sig tvungen att lösa.

Hon ställde sig i duschen och stod där i en timme, under tiden hon tänkte. Och tänkte. Och tänkte!

Det kom även en skvätt kiss!

Hon kom fram till att hon ville ha familjen hel, så hon gjorde vad hon kunde för att få Jörgen att hålla sig lugn. Vissa saker var omöjliga att få honom att förstå, så hon lät bli.

Deras minskande grälande verkade positivt på Robin. Han tillbringade mer tid hemma och verkade lite mer harmonisk. Det kändes visserligen som om Louise fick stå tillbaka en hel del, men det fick det vara värt. Familjen betydde allt och Louise gjorde nu vad hon kunde. Kanske skulle saker och ting bli allt bättre nu? Jörgen blev också alltmer harmonisk, tyckte hon.



Men Louise hade en liten ventil, hon föll tillbaka på efter två månader.

-Är det Hans? Jag undrar bara………om du kanske ville ha en kopp kaffe? Om du har möjlighet, alltså?