One Less Lonely Girl kapitlel (2)

One Less Lonely Girl (2)



– Varför har du badbyxor? Ska vi till stranden? Skulle vi inte på ditt såkallade ’äventyr’?

– Hur vet du inte att äventyret är vid stranden? sa jag och la fingret under hennes haka och kysste henne.

– Smart där, jag ska också ta på mig badkläder antar jag?

– Smart där, ja det klart du ska!

– Åh, är så nyfiken! Vill veta nu, nu, nu!

– Du får veta snart om du bara skyndar dig så, sa jag och gav henne en blink innan hon försvann in på toan.



MELODY’S PERSPEKTIV:

– Du kan inte få nog av min mage va?, jag slet bort blicken och mötte Justins fina ansikte.

– Hehe jodå, mummlade jag och log. Han skakade på huvud för sig själv samtidigt som han skrattade.

– Kan inte vara lätt, jag menar, kolla på den! Han kollade ner på sin mage och hade ett brett leede på sina läppar. Jag puttade till Justin i axlen och brast ut i ett skratt.



– Den är hemsk Justin, klart det är lätt!, utbrast jag och han kollade frammåt. Han log snett och fattade sen tag om min hand. Han kollade ner i marken och följde våra steg med blicken.

– Varför ser du så ledsen ut?, undrade jag. Han mötte snabbt min blick och log.

– Nej, men du gillar inte min hemska mage., han släppte min hand och la handen överhans bröstkorg och drog långsamt fingrarna neråt. Jag började skratta.



– Sluta! Jag skojar fattar du väl! Kan vi inte skynda oss? Jag vill komma fram!, jag flinade emot Justin och han suckade glatt. Jag började småspringa frammåt men stannade då när jag inte hörde Justins fotsteg längre. Jag vände mig snabbt om och min blick mötte en skrattandes Justin.



– Fel håll!, ropade han och skakade snabbt på huvudet. Han vinkade till mig och började sen springa åt vänster. Jag suckade och började springa efter.



Efter ett bra tag så kom vi fram till en stor strand. Sanden var alldeles perfekt och vattnet var i en riktig turkos färg. Jag vet inte om det var medvetet, men plötsligt stod jag där med en öppen mun och stirrade ut över det stora havet.



– Mel, kom nu!, Justin flinade och tog tag i min hand. Han drog sen med mig till en stor båt. Den var vit med guldiga kanter. Den var så stor.. Så fin. Justin vände sig sen emot mig och log ett stort leende.



– Den är våran!, sa Justin med ett stolt och vackert flin. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skämtar killen med mig? Jag log sen stort och tog ett hårt grepp om Justins mjuka kinder och tryckte hans läppar hårt emot mina. Han la sina armar runt min midja och drog mig intill sig. Han la sig försiktigt ner i den mjuka sanden och jag la mig över honom. Jag kollade ner på honom och log.



– Jag älskar dig, tack Justin. Du hade inte b.., Justin satte ett finger framför munnen och gjorde ett ”shh” ljud.

– Det är lungt, jag vet att du är tacksam min lilla bebis! Du behöver inte tacka mer.., han log och jag besvarade hans leende. Jag böjde mig sen ner och kysste han en sista gång innan jag satte mig bredvid honom. Jag ställde mig sen upp och sträckte fram handen.



Justin tog den och jag drog upp honom, kanske lite för hårt, eftersom han flög rakt in i mig. Han började skratta och la sin arm runt mina axlar och vi började gå mot båten.



– Varför är det inga paparazzis här?, mummlade jag mot Justins axel och han ryckte på axlarna.

– Jag vet inte riktigt. Ingen visste ju att jag skulle komma hit.. Dom har inte hittat mig än!, Jag nickade emot Justin.

– Okej, svarade jag snabbt och Justin släppte sen taget om mina axlar. Han hjälpte mig på båten och gick sen på efter mig.



Jag kollade mig omkring och satte mig tillslut på en vit soffa. Det var så vackert här.



– Justin, jag måste få tacka dig, du hade inte behövt detta.., jag pratade snabbt för att Justin inte skulle hinna avbryta mig. Jag log sen och han mötte min blick.

– Jag älskar dig med, svarade han och jag fnös till.

– Vem säger att jag älskar dig?, mummlade jag. Han började skratta.



– Du sa det för 10 minuter sen, men visst älskling. Ska du komma och kolla? Hur man kör?, han blinkade emot mig och jag nickade snabbt.



Jag gick fram till honom och han drog ned mig i hans knä. Han började sen trycka på en massa knappar och jag försökte hänga med – men lyckades absolut inte. Han gasade sen och började köra bakåt, bort från stranden.



– Vart ska vi?, skrek jag till Justin för att överrösta den höga motorn.

– Du får se, svarade han med ett leende. Jag nickade och gick sen bort ifrån hans knä. Jag satte mig i den vita soffan igen och tog upp min iPhone. Jag knäppte en bild på Justin bakifrån och la sen upp den på twitter.



”Chiling with Bieber!” Skrev jag till bilden. Jag log innan jag la ner mobilen i fickan igen.



Efter 40 minuters åkande stannade Justin äntligen båten. Jag sträckte lite på mig samtidigt som jag försiktigt öppnade ögon. Men skräcken spred sig snabbt i kroppen.



– Du skulle bara våga!, utbrast jag. Han flinade och vände snabbt på den stora hinken. Det kalla vattnet mötte snabbt min hud och jag stelna till. Jag brast ut i ett högt skrik.



– JUSTIN!, röt jag och ställde mig snabbt upp. Justin backade bakåt och tillslut kom han till båtkanten. Jag flög på honom och vi åkte tillsammans ner i det varma vattnet. Jag tryckte ner Justins ansikte under vattnet och log. Jag skyndade mig upp på båten igen och kollade se framåt.



Det kändes som mitt hjärta slutat slå. Först nu insåg jag vart vi var. Det var så underbart.

Tredje kapitlet kommer jag skriva snart:)



Vill bara säga, att denna novellen är skriven av samma författare till dom andra novellerna med ”Justin Bieber”



TEX:

1:En sen kväll med med min pojkvän!

2:All i want is you

3:One Less Lonely Girl

4:Justin och jag.