Sara Loft i Australien

Ytterligare ett äventyr med vår hjältinna, grevinnan Loft.

Mvh Snabel-a







Sara Loft i Australien







-Vad lagar du? frågade Sara, som hade gått ut i köket för att se efter vad det var som luktade så gott. Hon ångrade inte att hon nu anlitade personal som lagade maten, eftersom de hade visat en helt annan motivation än vad fröken Kretsch hade gjort.

Mr. Clarke hade varit bättre än henne, men haft en rätt begränsad meny.

Nu kunde hon ta in vem hon ville och på så sätt få stor variation.



-Idag blir det smörstekt svärdfisk med grillade grönsaker och en mycket god sås var ingredienser jag inte kan avslöja! sa den unge manlige kocken. Han var lång och bred över axlarna. Håret var mörkt och hängde ner över det stiliga ansiktet.

Sara uppskattade att han var i trettioårsåldern.

-Så vad innehåller den? försökte Sara.

Han tittade på henne förvånat.

-Det tänker jag inte berätta, men jag lovar att det är den godaste sås du smakat! lovade han.



Sara gick ett varv i köket och funderade. Sedan hoppade hon vigt upp på bänken bredvid honom i sin ljusgula sommarklänning och lyfte upp sina ben mot taket så att hennes vita bomullstrosor syntes.

Från ingenstans trollade hon fram en liten svart kniv, drog ut trosorna och skar snabbt genom tyget så att de gick sönder och nu avslöjade hennes underliv för den nu stort gapande kocken.



-Apropå goda såser! Smaka på den här!

Mannen såg först tveksam ut, som om det var ett skämt, men tog sedan två steg mot henne och ställde sig mitt framför den skrevande grevinnans rakade kön.

Med stor självkontroll böjde han sig framåt och började kyssa Sara runt hennes mus, för att långsamt jobba sig inåt och till slut lätt kyssa hennes läppar.

Nu var Sara våt och han började lugnt slicka hennes safter från springan innan han delade på den med tummarna och begravde munnen mot fittan.



Sara stönade nu av hans spelande och sökande tunga i sitt våta sköte och slog benen om hans rygg. Under tiden han var upptagen där nere, släppte hon ut sina vackra bröst och började direkt att hårt smeka sina bröstvårtor. Mannen var bra på att slicka och han lyckades på kort tid få Sara att komma i en kraftig orgasm som fick henne att begrava sin fingrar djupt i de mjuka brösten.



Så fort hon var redo tryckte hon bort honom och satte sig på knä framför honom. Redan genom förklädet han hade på sig såg hon en imponerande bula.

Hon drog förklädet åt sidan och knäppte snabbt och vant upp hans byxor som snart låg på golvet runt hans fötter. Kalsonger hade han inga, den stygga pojken!

Kuken var mycket riktigt stor och styv. Sara tyckte den såg aptitlig och god ut och lät sig inte hindras en sekund innan hon började slicka hans pung som hastigt drog ihop sig vid beröringen.

Hon gick uppåt längs skaftet med sin tunga och kysste honom då och då med de fylliga läpparna.

När hon nådde hans redan våta ollon, stönade han högt av vällust och verkade bli svag i benen när hon tog ollonet i sin mun och virvlade runt med tungan så gott det gick där inne.



Han blundade och höll sig fast i bänkskivan när Sara började ge sig ner djupare på honom och till slut kände han hur hela hans kuk var uppslukad och hur den varma tungspetsen återigen slickade honom lite på pungen innan hon fick ge sig uppåt efter syre igen. Aldrig hade han varit med om något så skönt!

Detta upprepade hon sex-sju gånger innan det blev för mycket för honom och han grimaserande släppte kontrollen över sitt underliv och lät det krampa i extas och fylla Saras mun med säd, samtidigt som hon runkade honom snabbt.



Han tittade ner just som Sara lät ollonet glida ur sin mun. Hon tittade upp mot honom, öppnade munnen och lät sperman leka runt så att han kunde se den innan hon slöt munnen, böjde bak huvudet och svalde alltihop.

Hon ställde sig upp och kysste honom på munnen så att deras båda smaker delades i deras munnar.

Efter den andfådda kyssen tittade hon på honom.

-Smakar såsen bättre än våra så kan du behålla ingredienserna!

Han gav henne de hemliga ingredienserna och Sara log stort och gick ut ur köket!





De blev hämtade på morgonen efter en ljuvlig måltid kvällen innan, där Sara sett spjuveraktig ut, till de andras förvåning.

Martina hade en stor grön militärryggsäck som packning och hon slängde oförsiktigt ner den i bilens bagageutrymme. Yoda, som just nu inte stod högt i kurs lastade försiktigt in sin hårda svarta koffert innan han också satte sig i bilen.



De åkte under tystnad till flygplatsen och tänkte allihop på hur skönt det skulle bli med lite avslappning. Sara känd att det nog kunde behövas efter den senaste tidens strapatser där de råkat illa ut och fått lära känna varandra lite mer än nödvändigt.

Väl framme lastade de ur sitt bagage och begav sig in på flygplatsen.

Allt var ett virrvarr och Sara kände att hon inte ville hålla på och anstränga sig på professorsnivå för att hitta rätt, utan högg helt sonika tag i en liten man i gul skjorta som såg ut att jobba där.



-Hej! Vi ska med planet till Australien. Är du så vänlig och visar oss vägen dit?

-Men hallå! Ni kan inte bara rycka tag i folk på det viset! Allt har sin plats och tid!

-Du jobbar här, va?

-Ja, men….

Sara tittade sig omkring för att se om någon tittade, sedan drog hon ner sin tröja, som hade en väl tilltagen urringning, så att hennes högra bröst hoppade fram. Hon tryckte bröstet mot mannens ansikte och släppte honom sedan.

Tröjan drog hon upp så att tutten hoppade in igen. Mannen såg högst vimmelkantig ut och stammade:

-D..d..den här vägen, o..om jag får be!



Yoda och Martina stirrade chockat på Sara.

-Vadå? Vill ni virra runt här? Det är så enkelt att få saker gjort åt en ibland. Du har en del att lära, Martina! Det kommer vara lite svårare för dig dock, Yoda! sa Sara och skrattade.

När de var framme bugade den lille gule mannen åt Sara och vinglade lycklig iväg. Nu var det dags för incheckningen och säkerhetskontrollen.

De hade inga problem att checka in, förutom att Yodas bagage vägde för mycket, vilket de fick betala extra för.



Sedan kom de till säkerhetskontrollen.

Yoda gick igenom utan problem. Martina gick igenom utan problem, förutom att de tittade lite extra på hennes kropp. Hon förbannade tyst mansgrisarna som jobbade där.

Men när Sara skulle genom pep det.



-Ursäkta mig damen, har ni något av metall på er?

-Ja! Tretton spikar i vänstra benet, sju i höften och två i höger arm! svarade Sara vant.

-Vi måste kontrollera det, vill ni vara vänlig att följa mig!

-Nej! Jag vill verkligen inte försena flyget! sa Sara och knäppte blixtsnabbt upp byxorna, drog ner dom och trosorna till golvet, för att sedan dra upp tröjan och visa sin nakna kropp i sin helhet, till omgivningens stora förvåning.

Alla gapade och en mamma täckte för ögonen på sin tonårige son, som dock lyckades se genom hennes fingrar med saliv rinnandes från mungipan.

-Så! Räcker det, eller ska ni ta hit en röntgenapparat också?



Mannen gapade precis som alla andra, men fann sig efter några sekunder.

-A..a..allt verka r var i sin ordning, fröken! Ja, jävlar! Perfekt, måste jag erkänna!…..Ni kan passera!

Sara fixade snabbt till sin klädsel och möttes av en arg blick från Martina.

-Ska du hålla på sådär hela tiden? Du är ju inte klok!

-Förlåt, men jag blev bara så trött på samma rutin. Han kommer nog att tänka sig för i fortsättningen! skrattade Sara.



När de så väl satt på planet kunde de slappna av för första gången på länge. Sara försökte bara vila hela resan, men hon höll alltid ett öga öppet efter en viss flygvärdinna som hon träffat på i tidigare äventyr, men hon hade kanske bytt karriär.

Martina försökte också vila, men hon hemsöktes hela tiden av minnen av saker hon råkat ut för. Av någon anledning var det alltid hon som råkade värst ut och Yoda hade hon ännu inte förlåtit för vad han gjort mot henne på sistone, även om han tvingades till det.

Hon rös till när hon mindes hur han bland annat trängt in i hennes rumpa med sin kuk, eller när han förde in sin hand i hennes…huh! Nä, hon var tvungen att tänka på något annat nu!



Yoda satt i princip hela flygningen på tretton timmar, vid sin laptop och verkade programmera eller något.

När de skulle av, fick de hjälpa Martina, för hon hade konsumerat så stora mängder alkohol att hon knappt kunde stå på benen.

Tänk att de aldrig hade märkt att hon varit så glad för sprit innan?

På flygplatsen gick allt fint sedan de väl stänkt vatten i Martinas ansikte och Sara gett henne några örfilar.

-Varför jag? Varför får alltid jag stryk hela..hick…tiden? grät hon i Saras byst.



Hon gick sedan själv med röda ögon och grumlig blick, mellan Sara och Yoda.

Hotellet som Sara bokat rum på var av enkel typ ute i bushen och för att komma dit, var de nu tvungna att ta ett litet propellerplan. Här var det ingen byråkrati, utan när de kommit rätt var det bara att stuva in allt och klättra in och bälta sig. Piloten såg erfaren och väderbiten ut och Sara kände sig omedelbart trygg.

Det dånade och de hade alla på sig kåpor för att dämpa nivån på oljudet. Martina såg fortfarande dålig ut och det dröjde inte länge förrän luftgroparna fick henne att avyttra en del av det hon druckit tidigare.



Yoda var en hjälte och höll påsen och torkade henne med våtservetter. Hon var för illamående för att protestera.

Efter en timmes färd hörde Sara piloten säga något.

-Crikey! We gotta land! Sandstorm´s comin´!

Sara tittade fram och såg hur ett stort rött moln av sand sträckte sig upp framför dem.

Piloten förklarade att han inte kunde gå runt eller över och genom skulle de aldrig komma, så han gasade på och dök nedåt för att hitta en bra plats att landa på.



Martina och Yoda som satt där bak höll i sig för glatta livet.

-Kommer du ihåg senast vi störtade, Yoda? skrattade Sara och tittade bak på honom. Den bleka färgen i ansiktet antydde att han gjorde det. Martina klamrade sig nu fast vid sitt tidigare hatobjekt och försökte hålla tillbaka tårarna.

-Varför kan det inte vara lugnt och fridfullt någon gåååång! skrek hon, men ingen hörde.



Planet landade på en flat yta med endast en del små träd och buskar och allt såg ut att gå väl tills planets ena hjul bröts av i en håla piloten inte hade sett och fick hela planet att slå runt på rygg innan det till slut stannade.

Sara och hennes vänner kände efter ordentligt om de var skadade, vilket de inte var. Piloten John, däremot, hade inte samma tur.

En metallstötta från vingen hade lossnat och trängt in genom flygplanets vänstra sida och gått igenom hans bröstkorg och gjort processen kort med honom.



Plötsligt såg de allihop hur svart rök började komma från motorn och de fick plötsligt bråttom att ta loss bältena och komma ut. Sara och Yoda kom snabbt loss, men Yoda fick hjälpa Martina med sitt bälte, för det hade snott in sig så att spännet inte var vänt på rätt håll.

När han hjälpt henne ut ur planet var det nästan övertänt och de ställde sig och tittade klentroget på vraket där nu deras pilot grillades framför deras ögon tillsammans med all deras utrustning.



Nu var deras problem dock sandstormen som närmade sig med stormsteg. Det enda skydd de hann se innan allt blev rött av sand var en liten utskjutande klippa, dit de sprang och tog skydd.

De hade inte hunnit få med sig något annat än Saras lilla ryggsäck och den innehöll ingenting som kunde hjälpa dem nu, så de fick dra upp sina tröjor och försöka skydda ögon och luftvägar så gott det gick. Stormen ven och slet i deras kläder och hår. Det gick inte att prata alls, eller företa sig någonting, så de fick helt enkelt sitta och vänta ut ovädret.



Det dröjde till natten innan det lugnade sig och på morgonen sken åter solen ner på dem.

-Vi måste bort till planet och se om vi kan rädda något av värde! sa Sara. De reste på sig och borstade bort sanden och dammet, men det var nästan lönlöst. Det hade kommit in överallt och de var alldeles röda, vilket lockade fram några små skratt i denna svåra belägenhet.



Planet visade sig vara djupt begravt i sand och det var ändå inte särskilt sannolikt att någon av värde klarat sig undan branden. Däremot hade Sara gärna sett att planet hade varit synligt så att de kunde hittas lättare. Som det var nu så visste ingen var de var, utan skulle förmodligen inte söka särskilt länge med tanke på att de nog dukat under i stormen.



-Om jag inte minns fel, så ligger det en flod västerut! sa Yoda.

-Det stämmer nog. Vi får ta och försöka hitta den och sedan följa den till någon form av civilisation. Vad har vi i vatten och matväg? sa Sara.

-Vi har ingenting! sa både Martina och Yoda.

-Jag har en halvlitersflaska med vatten och ett paket halstabletter. Det klara vi oss inte länge på! sa Sara bistert, men inte utan hopp.



De gjorde sig snabbt i ordning och började sedan gå västerut. Solen stekte och svedde deras huvuden medan svetten knappt han börja rinna innan den avdunstade.

-Det är viktigt att hålla huvudet svalt! sa Sara och tog av sig sin tröja och virade den om huvudet så att svetten skulle hållas kvar och sänka temperaturen någon grad kanske.

-På mindre än ett dygn har du visat brösten tre gånger nu, Sara! Har du svårt att hålla dem inne? hånade Martina henne.

-Du vet att jag har rätt om det här, Martina! Tröjan på huvudet båda två!



Yoda knöt sin tröja runt huvudet och tittade på Martina som grimaserade hånfullt till honom när hon drog av sig sin t-shirt och han kunde se att hon hade en osexig sport-bh under. Tji fick han!

Delvis exponerade gick nu trion så mycket i skugga som de kunde för att inte bränna sig. Speciellt Saras byst var utsatt. Hon tog på sig ryggsäcken bak och fram ibland för att skona huden, vilket fick hennes tuttar att tryckas ut åt sidorna på ett väldigt trevligt vis, tyckte Yoda.



När de gått nästan hela dagen och smådruckit av det lilla vatten de hade, bestämde de sig för att vila i skuggan. De lade sig under ett eukalyptusträd och flämtade. Halstabletterna gjorde bara att de kände sig ännu mer hungriga.

Saras bröst flöt ut åt sidorna när hon låg ner, men behöll annars formen fint. Yoda såg att hennes vårtor inte var styva, utan runda och mjuka utan knottror.

-Vi behöver något att äta snart men vatten är ännu viktigare! De små fåglarna vi har sett måste gå att få tag på. Synd vi inte har något att skjuta med. Inget av virket vi har här duger till en båge.

-Kanske det går att göra en slangbella? sa Martina.

-Jaa! Jag är en jävel på att skjuta slangbella! sa Yoda. Jag och mina bröder hade riktiga tävlingar där vi träffade lika små mål som de där fåglarna.

-Okej! Men var får vi tag på gummi till slangbellan? sa Sara.



Martina var den som först kom på det uppenbara svaret, men hon knep ihop läpparna. När Sara såg hur hon höll inne med något, förstod hon också var svaret låg.

-Martina! Det finns ingenting att diskutera! Allas vår överlevnad hänger nu på att vi samarbetar!

Yoda fattade ingenting.

-Du ser! det är alltid jag som måste offra mig! Hur kan det komma sig att Yoda aldrig behöver gå med snorren bar? skrek Martina.

-Vill du att han ska gå med snorren bar? sa Sara med ett leende.

-Neej! sa Martina lågt.

-Kom igen! Av med den!

Martina tittade surt på de båda andra och drog sedan av den svettiga sport-bh´n medan hon vände sig bort från Yoda. Sara tog den och drog prövande i resåren.

-Kan du använda den? sa Sara och kastade plagget till Yoda som genast satte det till näsan och drog in doften. Martina gapade av ilska och chock, medan Yoda skrattade och höll ut händerna.

-Jag bara driver med dig, Matte! sa han och började sedan att undersöka plaggets egenskaper på ett mer praktiskt plan.



Med hjälp av en kniv från Saras ryggsäck hade han snart fixat en slangbella av en träklyka och den kraftiga bh-resåren. Han samlade ihop runda stenar i rätt storlek och försökte läsa sig att skjuta rätt med den.

-Yoda! Du går på jakt, så går Martina och jag och letar efter något att dricka. Vi samlas här igen om två timmar. Håll nu koll på var ni är och märk gärna ut var ni går så vi kan hitta varandra eller hitta tillbaka!



De delade på sig och Yoda började lugnt smyga runt bland de låga träden med en sten i slangbellan. Martina och Sara gick nedför en kulle för att se om det kunde finnas grundvatten längst ner någonstans. Det var en vacker syn att se de båda vackra kvinnorna komma gående i det karga landskapet med nakna överkroppar och svetten rinnande vilket gjorde spår i deras dammiga hud.



Två timmar senare samlades de igen. Yoda presenterade stolt fyra fåglar, dock inte mycket större än domherrar, men ändå mat. Han gav två till Martina och hon såg på honom, men sade ingenting. Däremot var hon inte fullt lika noga med att skyla sina bröst för honom resten av dagen och kvällen.



Yoda fick dricka en hel flaska med sandigt vatten som de båda kvinnorna lyckats finna, men de hade inte lyckats ta med sig mer än vad deras enda flaska hade rymt. Däremot hade de druckit rätt mycket på platsen. De fick snabbt igång en eld med Saras eldstål och grillade därefter de saftiga fåglarna på pinne innan de åt dem med god aptit.



Tidigt på morgonen gick de allesammans till stället där de hade hittat lite vatten dagen innan. De drack vad de kunde och fyllde sedan flaskan med vatten innan de fortsatte färden västerut.

Efter tre timmar höll de rast och vilade lite. Yoda tittade på de båda halvnakna kvinnorna när han kunde och insåg att han ännu tydligen var tillräckligt välmående för att känna kuken styvna i byxorna vid åsynen av kvinnornas dammiga behag.

För att inte visa sitt tillstånd reste han sig och gick bort en bit under förevändningen av att han letade efter något att äta.

Sara och Martina bara nickade.



När han kommit ungefär tjugo meter bort fann han en aluminiumbit som såg ut att ha tillhört ett flygplan. Han hittade ytterligare en, en bit bort.

Nu tog nyfikenheten överhanden och han började samla ihop bitarna för de verkade höra ihop. När han pusslat klart så såg han att de bildade en stjärtfena till ett förmodligen militärt flygplan, som en gång i tiden hade varit målat i en sandfärgad ton.



Han gick bort till damerna och meddelade sitt fynd. Martina låg på rygg och ville inte följa med, men Sara reste sig och kollade på fyndet.

Genast blev hon på alerten.

-Vet du vad det här är?

-En flygplansfena?

-Kolla på formen! Detta är stjärtfenan från en Viggen! Ett svenskt flygplan! Vad i helvete gör det här i Australiens ödemark?

-Är du säker på det, Sara?

-Kolla på toppen. Den har den högre fenan, vilket betyder att det är jakt eller skolversionen. Vi måste se om vi hittar mer, Yoda!



Sara sprang bort till Martina och drog upp henne. Snabbt bildade de en söklinje och inom fem minuter hade de hittat det utbrända skrovet liggandes halvt begravt i sanden.

-Fantastiskt! sa Sara.

-Är det ett sådant plan som vattenbombar? sa Martina trött. Annars går jag och törstar ihjäl igen!

Sara gick runt vraket och tittade kunnigt och intresserat.

-Utbyggnaden under kroppen för kanonen och den enda sittbrunnen visar tydligt att detta är en JA37 Viggen, men luftintagen och motorn stämmer inte!

-Hur då? svarade Yoda och såg undrande på sin amazon till chef.

-Jo, luftintagen på Viggen är ovala, utan några rörliga delar. Den här har mer rektangulära intag med ett variabelt inlopp, vilket gör att man kan flyga fortare. Vid högre farter begränsar man inloppsytan, lite som när du kniper ihop en vattenslang så att vattnet kommer fortare!

-Vattenslang! sa Martina drömmande och såg en slang med kristallklart vatten för sitt inre öga.

-Sedan har Viggen ett reverseringssystem med tre klaffar som vänder jetstrålen för att kunna stanna på korta vägbanor. Det saknas här och jag tycker mig kunna bedöma att det är en annan motor i den också, även om den är rätt förstörd. Så vad vi har här är en okänd version av Viggen i Australiens öken. Och jag undrar så klart varför!



Till och med Martina såg nu lite intresserad ut, men de fick snart ge upp spekulationerna och gå vidare.

Sent på eftermiddagen stapplade de fram och insåg att de var i stort behov av vatten.

Luften dallrade av hettan och de var helt tysta. Men så fick Yoda syn på något.

-Kolla! är det inte människor? De andra tittade med kisande ögon och såg två dallrande konturer som gick nästan parallellt med dem.



Snabbt gick de nu mot de andra människorna och såg snart att det var två aboriginer som kom gående smidigt med lätt packning och bara ett höftkläde på sig.

Aboriginerna verkade inte alls förstå deras försök att kommunicera, utan satt still i skuggan och tittade då och då på varandra.

Inte förrän Sara pekade på deras kalebasser, verkade de reagera.

Dom gjorde drickande rörelser och verkade försöka få dem att förstå att det var vatten i dem.

Sara och de andra nickade och försökte få dem att förstå att de gärna ville ha lite av vattnet, vilket fick de båda männen att tyst viska till varandra.



Den ena pekade sedan på Sara och Martina och rabblade en lång mening, som de inte begrep.

När de såg oförstående ut, lutade han sig fram och vidrörde Saras och Martinas bröst, innan han lutade sig tillbaka och lade handen på sitt könsorgan som nu hade rest sig under tyget.

-Sara! Han menar väl inte….?

-Vi behöver vatten! Vi kan slå ner dem, men orsakar då eventuellt en fiende vi inte kommer att kunna rå på i den här miljön!

-Amen, va faaan! Inte nu igen! Du får göra det i så fall!



Saras försök att skakande på huvudet när hon pekade på Martina, verkade inte fungera. De pekade på de båda kvinnorna igen och höll fram kalebasserna med klunkande vatten.

-Time to take one for the team, alltså! sa Martina bittert. Jag kommer att ta upp visa saker på nästa lönesamtal, Sara!



När båda kvinnorna nickade log de båda aboriginerna och ställde sig upp och lät sina långa penisar glida ur trasorna.

-Yoda! Du är vänlig och tar en promenad om du vill ha något att dricka! sa Sara som om det handlade om någon liten småsak.

Yoda såg vansinnig ut, men hans törst övervann hans avundsjuka och stolthet och han gick med nedböjt huvud en bra bit bort och satte sig under en buske och tittade åt ett annat håll.



Sara var först framme på knä och tog tag i den resliga lemmen med handen och gapade sedan över ollonet. Hon hade trott att det skulle smaka av svett och smuts, men det var inga problem, så hon började suga av den smala mannen med långa drag.

Den andre aboriginen log menande åt Martina och ställde sig demonstrativt framför henne. Martina log ett inställsamt, ytligt leende och gapade sedan över hans darrande kuk och tog den så djupt hon kunde.



Männen grymtade förnöjt och höll takten när de stötte sig in i munnarna. Efter en bra stund drog de sig ur och tecknade åt kvinnorna att ta av sig på underkropparna. De lydde och lade sig sedan ner på rygg och särade på sina ben.

-En ordentlig löneförhöjning ska jag ha! sa Martina och gjorde sig redo för sin partner.



Han smekte hennes bruna bröst innan han satte kuken mot hennes fitta och började trycka sig inåt. Saras aborigin bara spottade sig i handen och smorde in ollonet innan han lade sig ovanpå och lätt gled in i Saras underliv och började knulla.

Det var surrealistiskt att ligga här i den heta luften bredvid Martina och bli knullade av dessa båda urinnevånare för lite vatten, men det var ett sätt att överleva ännu en dag, så det var bara att bita ihop.



Männens kukar for som pistonger in och ut ur kvinnornas sköten medan de stönade högt. Sara och Martina stönade lite grann av stötarna, men inte så mycket av njutning. Nåja! Kanske Sara en aning

En stund in i knullandet, drog Saras älskare ut sin kuk och försökte sikta in sig på hennes anal istället, men hon gav honom en liten smäll och såg allvarlig ut, så han gled återigen in i hennes slida med viss besvikelse. Tänk att till och med stenåldersmänniskor skulle knulla i röven!

När det var dags för männens orgasm, drog sig Sara loss.



-Martina! Nu gör du som jag! Vi måste göra allt för att överleva och hålla oss i god form!

Sara tog mannen i munnen igen och sög honom snabbt och hårt, tills han kom i en kraftig orgasm inne i hennes mun. Hon spillde inte en droppe, för hon ville ha varje uns av näring när hon i nästa stund svalde ner hans stora sats som smakade som alla andras.

Martina såg mer tveksam ut, men började också suga av sin partner tills han sköt sin säd i hennes mun. Hon svalde med en grimas och brydde sig inte om den nöjda blicken hos sin aborigin.



De fick de båda kalebasserna och gick, efter att ha tagit på sig på underkroppen, bort till den buttre Yoda.

Martina räckte fram sin kalebass till Yoda som tittade på henne och sedan log ett varmt leende. Tänk att de gjort detta och låtit honom ta del av det. i sådana här situationer märker man vad folk är beredda att göra för en.



De drack allihop under tystnad och började sedan slå läger. Nu skulle de klara sig en bra bit i på morgondagen. Aboriginerna hade gett dem sitt vatten, men de som visste hur man levde här skulle snabbt kunna fixa nytt. Det var synd att det inte gick att kommunicera med dem, för det hade underlättat en hel del.



-Faan, David! Det var jävlar i det inte dumt! Satan vad hon med pattarna kunde suga!

-Jag sa väl att du inte skulle ångra att du hängde med på lite bushliv! Även om jag inte hade planerat att det skulle gå så här bra! Negressen var svårflörtad, men fan vad skön hon var, John!

-Synd! Vi skulle ha bytt och knullat den andres också! Nåja, vi tar väl en extra öl i lägret i kväll, va?

-You bet, ya! Mate!





När de slagit läger för kvällen och Yoda skjutit två fåglar och Martina fångat en liten ödla, åt de och pratade. De undvek att tala om aboriginerna och talade mer om Viggen-vraket det hittat. Sara visste att Australien varit intresserade av Viggen, men köpt amerikanska plan istället.

Tydligen hade intresset varit större än vad som framgått och det hade funnit åtmistone ett specialbyggt flygplan för Australiens behov. Sara skulle forska lite i det när hon kom hem, med Yodas hjälp att ta sig in i databaser. Han började få lite abstinens av att inte ha fått pilla på en dator på flera dagar nu.



Nästa dag började de gå med kalebasserna tömda till hälften. Solen sken lika obarmhärtigt i dag och de sparade så mycket de kunde på vattnet, för de visste ju inte hur långt det var kvar.

På kvällen började de dock se växtlighet vid horisonten. Där skulle det säkert finnas vatten, så de gick vidare och drack nu upp allt vattnet. Yoda tittade lysten på hur en vattendroppe landade på Saras vänstra dammiga bröst och rann ner till hennes bröstvårta, där den stannade upp innan den föll ner till marken. Om en vattendroppe hade kunnat vara lycklig, så var den nog det nu.



De nådde fram till vattnet just innan det blev mörkt och drack så mycket de vågade för att inte få ont i magen. Eftersom de visste att det fanns mycket krokodil så vågade de inte hoppa i, utan slog läger för natten och kände hoppet återvända. De somnade i det fladdrande skenet från deras lilla lägereld, hungriga med inte törstiga längre. Mat fick de fixa i morgon.



Så fort solen var på väg upp, gick Sara och Martina fram till vattenbrynet, alldeles täckta med rött damm och smuts. På några sekunder hade de tagit av sig de få resterande plaggen och Sara sträckte sig uppåt med armarna, vilket fick hennes byst att lyftas på ett väldigt vackert sätt, innan de gick ner i vattnet.

Yoda var nästan tårögd av åsynen av de båda vackra, nakna kvinnorna i det orangea morgonljuset, med vattnet rinnande över deras nu blanka, våta kroppar och hans stånd började så klart att resa sig.



-Hoppa i Yoda! sa Martina och vinkade dit Yoda.

Han gick sakta ner i vattnet och skylde sig noga, men de båda kvinnorna såg hans tillstånd och bestämde sig för att retas med honom. De ställde sig närmre ihop och lät sina blöta bröst snudda vid den andres. Bröstvårtorna gneds mot varandra innan de lutade sig, så att brösten trycktes ihop och drev Yoda till vansinnets brant.



Just då hördes ett skott i närheten och de båda kvinnorna och mannen ryckte till. Nu brydde de sig inte om det faktum att de alla var nakna och att Yodas kuk stod rakt upp, vilket den nu slutade med.

-Människor! Vi är räddade! utbrast Yoda.

-Lugn i stormen, Yoda! Vi måste kolla vad det är för människor först, annars kan vi hamna i ännu mer trubbel! sa Sara bestämt. Ni båda går upp till lägret och förstör alla spår av att vi varit där, så ska jag simma bort och kolla vad det är för några!



De gjorde som hon sade och tog samtidigt på sig det lilla de hade.

Sara simmade bort till den flodkrök där skottet hade hörts och lade sig stilla under några grenar. Det låg en sliten båt i aluminium vid stranden och Sara såg nu hur en man och en kvinna gick omkring en bit in från stranden. De var båda en smula berusade och mannen drog med visst besvär upp en tvåmeters krokodil mot den plats där han uppenbarligen tänkte flå den.



Kvinnan verkade upphetsad och drog i mannen hela tiden, medan han irriterat försökte få det blodiga jobbet gjort. Hon var nog inte mer än arton och var klädd i jeansshorts och en knuten blus. Hennes mörka hår var kortklippt och hon verkade göra allt för hans uppmärksamhet.

Mannen var säkert tio år äldre och såg ut att vara en van jägare om än inte så gentlemannamässig.

Tre-fyra gånger knuffade han undan kvinnan medan han slet på den tunga reptilen som han olovligen hade dödat. Men kvinnan var envis och satte handen i skrevet på honom och tryckte sig återigen mot honom.



Till slut blev han irriterad och svor åt henne, men hon fortsatte och då gav han med sig.

Snabbt började han knyta upp hennes blus, men slet den åt sidorna istället när han inte fick upp knuten, så att de solbrända tuttarna släpptes ut. Han kysste dem och bet till så att hon gav till ett förnöjt skrik, vilket hördes tydligt bort till Sara.

Kvinnan drog själv ner sina shorts och hon hade inget under dom annat än den mörka triangeln av hår mellan benen, där han nu satte sin grova, blodiga hand och smekte henne hårdhänt.



Hon fick fram hans kuk ur hans jeans och böjde sig ner för att suga på den, men han knuffade bort henne och ställde henne med magen mot ett träd. Med sina fötter särade han på hennes ben och tog sedan tag i sin kuk och ledde den rätt.



Kvinnan bet sig i underläppen när hans kuk trycktes upp i hennes slida underifrån och han började knulla henne hårt och vilt. Hon njöt uppenbarligen av behandlingen medan krokodilen började dra till sig flugor. Sara såg hur kvinnans bröst pressades mot trädets bark och hur huden blev röd av friktionen.

-Ta mig, Bruce! Ta mig som en riktig man! Oh, yes! Yes!



Han såg bestämd ut och drog sig sedan ur henne och siktade om, vilket hon först märkte efter någon sekund, men det var redan försent.

-Bruuce! Nej, inte där! Aaaaajjjj! Sluta, sluta!



Han hade snabbt skiftat hål och lyckats träffa rätt och juckade sig nu snabbt upp i hennes bak mot hennes vilja. Av hans min att döma var han nöjd med denna bestraffning för att hon inte låtit honom vara när han höll på med krokodilen.

Hennes lätta kropp lyftes av hans kraftiga stötar och hon var snart helt nere på hans skaft. Det trånga hålet tog ut sin rätt och han hade inte knullat henne där mer än tre minuter innan han helt lyfte upp den skrikande kvinnan och lät sin sperma fylla hennes bak.



Så fort han satt ner henne drog hon sig argt loss från honom och höll sig om baken. Han fortsatte bort mot krokodilen och stoppade in sin kuk i byxorna utan vidare, medan hon skällde på honom och kallade honom för omanlig och annat, medan hon gick nedåt vattnet med naket underliv och brösten ute.



Sara kände att hon gärna ville lära dem en läxa, så hon satte av under vattenytan i riktning mot kvinnan som satte sig ner vid vattenbrynet och började tvätta sitt underliv och bak med flodvattnet.

Just då sköt Sara upp och tog fast kvinnan och drog ner henne under vattnet i ett järngrepp. Hon hann skrika till, men inte mycket mer.



Mannen hörde hennes skrik och det stora plasket. När hon inte syntes till vid vattnet drog han den uppenbara slutsatsen att en krokodil hade tagit hans flickvän och sprang ner för att försöka hjälpa till, men hon var borta.



Så fort de kommit ur synhåll bakom grenarna dök Sara upp med den panikslagna kvinnan, men Sara höll för hennes mun för att hon skulle vara tyst. Sakta bogserade hon bort kvinnan till Martina och Yoda som inte förstod vad som pågick, men genast gjorde som Sara sa och höll henne fast och tyst, medan Sara tog på sig sina shorts och med gungande bröst gick bort mot det ställe där mannen fortfarande vankade omkring, chockad och rådvill.



-G´day! började Sara när hon kom inom hörhåll.

Mannen ryckte till och sträckte sig efter sitt gevär, men när han såg att det var en vacker halvnaken kvinna avbröt han rörelsen och stirrade på henne istället.

Sara såg att det inte var med lust han såg på henne, utan förvåning. Så han brydde sig om kvinnan i alla fall.

-Vem i helvete är du? Jag måste få tag på polis, min tjej blev just tagen av en krokodil! sade han med gråten i halsen och satte sig skakande ner på en stock.

-Jag är bara på besök, men jag kanske kan hjälpa dig!

-Va?

-Jag kan inte undgå att se att du håller på med tjuvjakt. Alla vet att krokodiler är fridlysta!

-Jag skiter i krokodilerna! Min tjej har just dödats!

-Skulle du sluta slakta krokodiler om du fick henne tillbaka?

-Vad är det för jävla fråga? Hon kan inte komma tillbaka. Hon sitter fast i rötter under vattnet nu och kommer bli uppäten om en vecka när hon är mör. Det är så de gör, dom jävlarna! snyftade han.

-Om hon kom tillbaka oskadd, skulle du sluta då, frågar jag igen?

-Ja, för helvete! Hon är min egen lille wallaby! Jag vet inte vad hon ser hos en sådan som mig, men jag skulle ta mig fan göra allt för att få henne tillbaka! hulkade han med ansiktet för händerna.



Sara gick en bit bort och vinkade till de andra, som började gå med den blöta kvinnan mellan sig.

När de var ca hundra meter ifrån släppte de henne och hon sprang och slängde sig i mannens famn. De båda grät och verkade inte veta om de skulle vara arga eller glada över det som just skett.

-Förlåt! Jag var bara tvungen att få ett slut på den här meningslösa jakten. Jag avskyr när man jagar djur som är skyddade, förstår ni! Se det på den ljusa sidan, ni vet ju hur mycket ni betyder för varandra nu.



När mannen lugnat ner sig och slutat skälla på Sara efter att till slut fått en örfil av henne, satte han sig ner igen.

-Vill ni ha en öl? fick han ur sig.

-Hell, yes! var Saras svar och de tog vars en ljummen öl som smakade bättre än paradiset efter deras strapats.

Känslorna lade sig snart och de började skära upp krokodilen, som ju ändå var död och började grilla.

De åt allihop med glupande aptit och Sara och Martina lyckades få kvinnan som hette Noe att låna dem ett par blusar. De var lite för små och Saras bröst såg ut att anstränga textilierna till den absoluta bristningsgränsen när hon knäppte de knappar som överhuvudtaget gick att knäppa.

Det var bättre än ingenting ansåg de nöjt.



Under tiden de satt och åt började de prata om det flygplansvrak de hittat.

-Min farfar jobbade här med hemliga saker! berättade Noe. Han sade att de faktiskt gjorde fem mindre atombombsprov här, men att deras flygplan störtade till slut och allt sopades över för att dölja verksamheten. Det var ett annat land som stod för mycket av det tekniska och han avslöjade aldrig vilket. Jag tror att det var Sydafrika, om jag skulle gissa!

Sara och de andra satt tysta och begrundade det osannolika.

Skulle Sverige ha utfört hemliga atombombsprov i Australiens ödemark? Ja, det var inte helt osannolikt. De hade ju byggt ubåtar åt Australien, så det fanns kanske ett visst samarbete. Collins-klassen hette de visst.



Noe berättade allt hon visste för de nyfikna främlingarna och Sara gjorde vad hon kunde för att ge Bruce ideer om vad an kunde göra istället för att jaga krokodil. Turismen borde gå att utnyttja i den här fantastiska terrängen.

Bruce berättade då om några av hans polare som var aboriginer. De bodde i staden och kom ut hit då och då för att leva lite vildmarksliv.

-Två killar i din ålder? Du skulle inte vilja beskriva dem för oss? sa Sara misstänksamt och lutade sig framåt.



Sara och Martina var rasande av naturliga skäl! David och John hade en hel del att vänta sig om och när de träffades nästa gång. Vilken fräckhet att kunna bete sig som de gjort mot folk i nöd!

Tyvärr gick det inte att leta upp dem nu, för vårt gäng var tvungna att ta sig till civilisationen och ge sig tillkänna efter att de försvunnit och rapportera om pilotens död. Dessutom ville Sara forska lite mer i de uppgifter de fått hittills angående vad de funnit.



Men det är en annan historia!