Simtävlingen

Mariette och jag var bästisar och hade hängt ihop som ler- och långhalm ända sedan första dagen på dagis. Dagen då vi träffades minns jag som om den vore igår. Vi kom till dagis ungefär samtidigt och när vi kommit in stod våra mammor länge och pratade med varandra.



Framför den främmande mamman stod en lika främmande flicka i spikrakt blont hår. Hon sa ingenting och det gjorde inte jag heller på en lång stund. Jag tyckte mest att hon stod i vägen, men plötsligt räckt hon ut tungan åt mig. När jag gjorde så tillbaka på henne blev hon arg och räckte ut tungan en gång till. Ju fler fula grimaser vi gjorde åt varandra desto mer började vi skratta.



Efter en stund tyckte våra mammor att vi flickor kunde gå och leka med varandra istället och det gjorde vi. Vi gick in i det stora lekrummet som var fullt av madrasser och mjuka kuddar som man kunde hoppa på. Då berättade flickan att hon hette Mariette och att hon bodde lite längre upp i skogen förbi mitt hus, i ett område som hette Mullvaden. Samhället där hon bodde hette Mullvada.



Vi lekte hela dagen och när det var dags att gå hem och min mamma kom och hämtade mig stod Mariette i dörren och ropade hej då och vinkade åt mig. Från den dagen var vi oskilj-aktiga och lekte alltid ihop. Om jag någon gång lekte med några andra kompisar blev Mariette arg på mig. Om killarna slogs eller var elaka emot oss tjejer skyddade vi varandra.



Vi blev som ett oslagbart team som alltid hängde ihop och när vi slutade på dagis hamnade vi i samma grupp på förskolan. Mina föräldrar hade valt att vänta ett år med min skolstart eftersom jag var född så sent på året och Mariettes föräldrar hade gjort likadant. Mariette var född under sommaren, mitt i juli, men hennes föräldrar hade ändå valt att vänta ett år.



Själva tyckte vi bara att det var bra, för det innebar ju att vi hamnade i samma grupp igen. När vi började ettan hamnade vi i samma klass eftersom parallellklassen där Mariette egentligen skulle ha gått redan var fulltalig. I vår klass gick även ett annat barn som också egentligen skulle ha gått i den klassen, men som inte fick plats.



När vi började skolan hamnade vi i c-klassen, men när vi skulle börja mellanstadiet delades vår klass upp på a och b. Plötsligt blev vi dubbelt så många i varje klass, men fortfarande var Mariette och jag tillsammans. Inför delningen fick vi svara på frågor om vilka vi helst av allt umgicks och lekte tillsammans med och då kom det fram att Mariette och jag helst höll ihop i vått och torrt.



Vi gillade samma saker och hade alltid något intressant att prata om. Vi skrattade åt samma skämt och hade verkligen roligt ihop. Dessutom ogillade vi båda två när någon skämtade på ett elakt sätt.



När vi började mellanstadiet började vi ha klassfester på skolan där vi ordnade våra egna discon. Det tyckte vi var roligt. Både Mariette och jag älskade att dansa, men av någon underlig anledning ville ingen av killarna dansa tryckare med oss när det spelades lugna låtar.



Först blev vi chockade, ledsna och undrade vad det var för fel på oss, men när samma sak hade upprepat sig flera gånger gav vi upp och en dag frågade jag Mariette om inte vi kunde dansa tryckare hemma hos mig istället. Det gjorde vi också och till en början fnissade vi lite och tyckte att två tjejer ska väl egentligen inte dansa med varandra, men samtidigt hade vi också tröttnat på att ingen av killarna ville dansa med oss. Om ingen ville dansa med oss kunde vi väl dansa själva.



Nu gick Mariette och jag i åttan. Vi hade idrottsdag och samtliga klasser stod vid skåpen och väntade på att följa med sin lärare till bussen. Hela högstadiet skulle åka till simhallen och ha simtävlingar hela dagen. När klassföreståndaren för respektive klass hade kommit gick vi i samlad tropp till bussen och åkte iväg. Naturligtvis satte Mariette och jag oss bredvid varandra.



Vi var spända, förväntansfulla och lite nervösa och det spred sig som ett sus i bussen när alla som satt bredvid varandra ivrigt diskuterade vad som komma skulle och hur roligt det skulle bli.



När vi kommit fram och fått våra nycklar fick alla så bråttom att en tjej i 7 d snubblade i trappan och genast började alla undra hur det gick för henne. När hon med lite hjälp av en lärare lyckats ta sig bort från trappan fick vi i uppmaning att ta det lugnt och inte störta iväg alla på en gång.



Mariette och jag väntade tills de flesta hade gått upp och till slut kom en tjej i vår klass och gav klartecken till oss att vi också kunde gå upp. Annica som ramlade grät och hade så ont i huvudet att hon behövde vila sig ett tag. Hon fick en egen hytt med en säng där hon kunde ligga och vila tills huvudvärken hade släppt.



Borta vid skåpen var det trångt och stressigt. Jag frågade om vi inte skulle ta en hytt istället, så att vi slapp trängas med de andra. Det tyckte Mariette var ett mycket bra förslag och medan hon gick ner och bytte till en hyttnyckel stannade jag kvar och såg hur några andra tjejer också valde att följa vårt exempel.



Till slut sa även en lärare till oss att vi skulle ta det lugnt. Det var ingen panik. Vi skulle säkert hinna med och när flera av de andra tjejerna också valde hyttplatser blev det heller inte lika trångt och gick också mycket bättre.



När vi hade duschat och skulle byta om till baddräkt kunde jag inte låta bli att låta blicken vandra över Mariettes mycket vackra kropp. Hon var inte längre ett barn, utan en ung kvinna som hade fått en fantastisk kropp.



Hon var inte jättefet, men inte heller trådsmal. Några av de andra tjejerna var lite runda om magen och en tjej var till och med riktigt fet. Ja, hon såg faktiskt riktigt äcklig ut, men Mariette hade fått en kropp som var alldeles perfekt, med de former som en kvinnlig kropp normalt ska ha.



Det blonda och spikraka håret hade blivit mellanblont och fått ett självfall som var mycket vackert. Dessutom var det nästan lika lent som babyhull. När jag nu såg henne i hela sin prakt tyckte jag att det var mycket märkligt att hon inte hittat någon pojkvän ännu. Hon var ju verkligen en så söt tjej att vilken kille som helst skulle kunna falla pladask för henne.



Hon drog på sig en svart baddräkt med vita adidasränder på sidan som var perfekt skuren över rumpan och höfterna och frågade om jag var klar. Jag hade tagit på mig en marinblå baddräkt som täckte rumpan. Eftersom det kunde vara halt på det blöta golvet valde vi att hålla armkrok när vi gick in i simhallen.



– Jag fattar inte varför folk måste ha så fruktansvärt bråttom! stönade Mariette och skakade uppgivet på huvudet. Man kommer inte fortare fram för att man tränger sig, utan istället blir det bara trafikstockning som slutar i panik!

– Ja, jag håller med! Det var tur att vi valde att byta om i en hytt istället.

Både Mariette och jag skulle simma både bröst- och frisim, fast olika lopp. Hon skulle simma det första loppet och jag det andra och när alla klasser hade simmat både bröst och fritt skulle det anordnas en lagkapp för sjuor, åttor och nior. När Mariette simmade sina lopp hejade hela vår klass på henne, men när jag skulle simma mina lopp hejade alla på mig och då menar jag verkligen alla.



Inte bara vår klass, utan alla som satt på läktaren, lärarna som fungerade som funktionärer – alla hejade på mig, men jag brydde mig inte om dem, utan koncentrerade mig helt och hållet på att simma. När jag kom upp ur vattnet efter att ha simmat klart reste sig Mariette upp och gav mig en blöt grattiskram av henne som luktade klor.



– Vad duktig du var, Hanna! berömde hon. Verkligen jätteduktig!

När alla lopp var klara skulle lagkappen gå av stapeln, men där hade varken Mariette eller jag valt att delta. Istället satt vi bredvid varandra på läktaren och såg på de andra som tävlade. När dagen var slut och vi åkt tillbaka med bussen till skolan frågade Mariette mig om hon fick följa med mig hem en stund och eftersom ingen av oss hade något speciellt för oss gick det bra.



När vi kommit hem till mig gick vi in på mitt rum och plötsligt såg Mariette väldigt allvarlig ut. Jag förstod att det var något mycket viktigt hon skulle säga. Vi brukade alltid dela alla hemligheter och hade egentligen inget att dölja för varandra.



– Hanna, det är en sak som jag länge har tänkt på och som jag känner att jag måste berätta för dig, sa hon allvarligt.

– Jaså?

– Jag vet att det är många tjejer i klassen som tycker att jag ser bra ut och som därför tycker att det är lite märkligt att jag inte träffat någon kille ännu.

– Ja, det tycker jag också, för jag måste faktiskt säga att jag tycker att du är riktigt söt. Jag hade utan tvekan blivit ihop med dig om jag hade varit kille.

– Killarna i vår klass är egentligen ganska tramsiga och det enda de snackar om är sex.

– Precis!

– Jag gillar inte det!

– Nej, det gör inte jag heller. Det är verkligen inget bra sätt att få en tjej intresserad, om de nu skulle tro det!

– Fast jag gillar egentligen inte killar, utan tjejer. Det är så att jag är lesbisk.

– Jaha, ja det förklarar ju alltihop! Då förstår jag, för jag tycker ju att det har varit väldigt märkligt och undrat varför du inte har förälskat dig i någon, men nu känns det lite lättare när jag vet orsaken.

– Tycker inte du att jag är äcklig då?

– Nej, varför skulle jag göra det?

– Men tycker inte du att det är konstigt eller fel på något sätt att två tjejer är ihop?

– Nej, varför skulle det vara det? Tjejer håller ju helst ihop två och två även som kompisar, så vad är det så för skillnad om de även skulle pussas och kramas eller inte?

– Nej, det är klart. Det har du rätt i, Hanna. Du är alltid så klok, vet du det?

– Nåja, kanske inte alltid, men oftast. Varifrån har du förresten fått det där med att homosexualitet skulle vara äckligt?

– Jag vet inte riktigt, men snacket går ju så och hela tiden tycks det gå ut på att den som inte tycker att det är äckligt är konstig på något sätt. Det kan räcka med att vi ser ett inslag på TV en kväll där någon som mamma eller pappa vet är homo så ska de alltid börja prata om hur äckligt det är. En sångare som mamma gillar gick nyligen ut med att han är bög och efter att han hade gjort det blev han så fjollig, så feminin och konstig, rent ut sagt.



– Jo, men det är väl ändå en viss skillnad på killar och tjejer. Du tänker förstås på Sebastian Lindahl.

– Ja, men vad menar du med att det är skillnad?

– Killar har helt enkelt ett annat sätt att umgås. Har du till exempel sett två killar kramas bara för att de är bästisar?

– Nej.

– Just det. Där ser du. Om en kille visar sig vara lite annorlunda och sticka ut, börjar det direkt snackas om att han är bög, men det är däremot inte lika vanligt att en tjej som är lesbisk sticker ut i lika hög utsträckning.

– Nej, det kanske är sant, men jag undrar varför killar är så rädda för att kramas.

– Jag vet inte, men de är väl rädda för att uppfattas som bögar. I vilket fall som helst tycker inte jag att du är äcklig.

Mariette reste sig och satte på kassettradion som stod på fönsterblecket. Hon letade fram en lugn låt och vi smög intill varandra i en mjuk och mysig tryckare. Låten som Mariette hade letat fram var den mycket finstämda balladen ”Right Here Waiting For You” med Richard Marx och det var en av de låtar som ingen av oss fick chansen att dansa till på klassfesterna i skolan.



Mariette knäppte händerna om mitt ryggslut och jag höll runt hennes nacke. Jag drog ett djupt andetag, slöt ögonen, slappnade av och bara njöt av att få vara så nära min allra bästa vän. Vi var bästisar som hade hållit ihop i vått och torrt, så vad var egentligen mer annorlunda nu emot tidigare? Det kändes som om vi blev ett, att vi hörde ihop på något sätt. Visst var det hon berättat tidigare lite omtumlande, men samtidigt fick det alla pusselbitar att äntligen falla på plats.



När den första låten var slut ville vi dansa en gång till och den här gången valde jag låt. Det blev ”Nothing Compares 2 U”. Även den var en av de låtar som ingen av oss fick dansa till när den spelades på klassfesterna. Under dansen pussade jag henne på halsen. Jag vet inte varför jag gjorde det, utan det bara hände. Kanske fick den underbara dansen mina känslor att också börja bubbla utan att jag hade kontroll på dem, men vad gjorde det? Jag njöt av att bara få vara så nära min bästa vän.



Efteråt såg vi på varandra för ett ögonblick. Mariette pussade mig på munnen och jag gjorde likadant. Försiktigt frågade hon hur jag kände och jag svarade att jag aldrig hade känt något liknande i hela mitt liv. Jag blev bara så otroligt bubblande lycklig. Våra läppar möttes ännu en gång och denna gång vågade vi ta steget fullt ut och kyssa varandra.