32,5 timmar del 1 – Firmafesten

Det hade varit en ganska slitsam vecka och Madelene struntade i smulorna på köksbordet, leksakerna i hallen och att det inte fanns något fredagsgott i ugnen när Leif kom hem.

-Hallå, ropade han i hallen, men fick inget svar.

Mamma? ropade lilla Linda och slängde både jackan och dagisväskan på golvet.

Linda hittade mamma först. Djupt försjunken i en veckotidning låg hon och njöt i ett varmt skumbad. I freestylens hörlurar surrade ett gammalt Gilbert O’Sullivan-band, som väckte alldeles speciella minnen och på badkarskanten stod ett halvtoms vinglas och immade.

Med tårna släppte Madelene på ännu lite mer vatten. Veckans stress släppte ur kroppen och inte ens de övriga två familjemedlemmarnas indundrande kunde få hemmafrun i henne att vakna.

– Hej, svarade hon lojt. Hoppas ni haft det bra. Det har jag det nu i alla fall.

Leif morrade lite men det bekom inte Madelene det minsta. Vattnet och det röda vinet fick varje muskel i hennes nu varma kropp att slappna av. Det enda som berörde henne var ett litet pirrande i magtrakten inför kvällens fest och även om texten om filmstjärnans kärleksaffärer var välskriven kunde den inte riktigt fånga hela hennes uppmärksamhet. En liten del av henne hade redan börjat festen.



Stämningen blev inte bättre när Leif kom in i badrummet efter en timme för att ta reda på om hans fru hade drunknat medans han bränt varma mackor med prickig korv och letat fram fjärrkontrollen till TV:n.

– Jaha, du ska ha det kul ikväll ser jag, sa han – med en inte alltför väldold svartsjuk ironi i rösten-

Framför den fortfarande varmt immiga och bara delvis avtorkade spegel stod Madelene och följde sin läppkontur med en mörkröd nyans.

Ja, vad säger du – ska jag gå så här? retades hon, satta handen i höften och putade överdrivet förföriskt med läpparna.

Den svarta spets-bh:n hade samma blommönster som både stringtrosorna och strumpebandshållaren. Till och med spetsen längst upp på de tunna svarta strumporna hade, i all fall nästan, samma mönster.

Just i denna stund kände hon att halvtimmarna på solariet under veckan var väl investerade. Hon kände sig verkligen vacker. Och sexig.

Eller ska jag ta på den här också – i alla fall när jag går dit? frågade hon lika retfullt sturskt och lyfte upp galgen med den svarta klänningen från handdukskroken.

Hon visste hur mycket Leif gillade just den klänningen. Den var precis så lång att den skulle dölja strumpebandsspetsen och den satt som ett andra skinn utan att tyget mellan knapparna fram töjdes; inte ens över brösten, där pushupen kunde få Madelene att känna sig som en fotomodell. Och så den lilla öppningen på ryggen…
Jo, Leif gillade svanken som fanken – eller hur det nu var han rimmade på julklappspaketet.


- Äsch, sluta sura nu, sa Madelene och stoppade fötterna i de högklackade skorna. Ta hit dina nya jobbarkompisar ikväll och bjud dem på några öl. De kan ju hyra en video och hämta några pizzor på vägen hit. Leif svarade inte.

_ Linda somnar ju tidig och så kan ni ha en riktig grabbkväll här ikväll, fortsatte Madelene. Du kan väl kolla med dem i alla fall. 
- Ja, jo. Jag kan ju alltid kolla, svarade Leif som ett eko och vände på strumpsockan för att mikron plingade.

Hej då!

Bang! Dörren slog igen bakom Madelene. Kvällen hade börjat.



Det är inte alltid jämställdhetsombudsmannen har rätt, tänkte Madelene i slutet av glassbomben som bjöds till efterrätt. När det är fest på jobbet kan det vara en klar fördel att tillhöra en minoritet. Speciellt en sån här kväll, där alla verkar ha gått på ett sådant högvarv i veckan att de första, lite trevande, timmarna gick på två minuter. Sen var festen i full gång.



Johan, Peo och Lena hade kommit ner från Göteborg och höjde stämningen. Maten var god och festligan hade inte snålat med vinkontot. Som en av fyra tjejer fick Madelene all den uppmärksamhet hon kunde önska sig. Mer därtill, förresten.

Visst låg det en spänning i luften som bottnade i sex. Skämten var aningen råare än vanligtvis och tjejerna verkade vara på ett speciellt vasst humör just ikväll. Åtminstone kände sig Madelene sån och kontrade tufft på killarnas antydningar.

Att du var så fräck, viskade Peo till Madelene efter en riktigt dråplig kommentar. Han hade hamnat bredvid henne. På hans andra sida honom satt Lena, men hon och Johan hade verkat hitta varandra ordentligt i Göteborg. De släppte bara varandras uppmärksamhet när Lena fick visa upp sin nya app – med spännande vibrationsvarianter…

Jättekul! tyckte killarna, som ringde upp och ringde upp och ringde upp – för att de fyra tjejerna i tur och ordning skulle få hålla i telefonen när den vibrerade på olika sätt. Jodå, den känslan kände Madelene igen från sin gamla vän hemma i byrån.



Ring upp igen, sa Peo och tog telefonen från Madelene. Så fort den började vibrera höll han telefonen mot Madelenes lår. Ingen kunde se det under bordsduken, men Peo förde ner den vibrerande apparaten mot klänningstyget, mot insidan av låret och fortsatte sakta högre och högre upp.

Madelene protesterade inte mot ”skämtet” och det var väl därför som Peo, efter ytterligare en öl, ville ”testa” henne vidare innan det var dags att resa sig från bordet.

Alla lyssnade koncentrerat på en lång historia som någon berättade när Madelene kände hans hand mot sitt ben, strax över knät. Och det var ingen slump.

Handen låg kvar och liksom väntade på en reaktion. 
”Vi får väl se”, tänkte Madelene och låtsades som ingenting. Sakta började Peos hand vandra längre upp. En liten – men helt märkbar bit i taket. 
Vid klänningskanten stannade handen till extra länge. Madelene kände sig fräckare än på länge, böjde sig lite över bordet och passade samtidigt på att dela lite till på benen. Hon rörde fortfarande inte en min, inte ens när handen i mörkret under bordsduken nådde upp till spetsen på strumpan. Hon fick ett glimmande ögonkast som hon nonchalerade när finertoppama sikta vandrade längs med strumpebandet upp längs låret och landade bara några centimeter frän troskanten. 
Klänningen stretade emot, hindrade Peo att leta sig vidare och samtidigt som Madelene å ena sidan kände sig förbannad över sin och Peos fräckhet brände också en hetsig önskan om att knapparna skulle ryka all världens väg och det hemliga skådespelet under bordsduken kunde fortsätta, 
Någon kort sekund skymtade hon Leifs ansikte för sin inre syn och visste inte om det fick henne att vilja gå vidare eller bryta.



Bang! 
- Oj! skrek Lena, som råkat riva ner en tallrik mellan sig och Peo. Alla ryckte till. Handen försvann snabbt. 
Under det några sekunder långa tumultet passade Madelene på att snabbt försvinna in på toaletten. I det skarpa ljuset säg hon sig själv, blossande, röd om kinderna. Det snurrade ovant i henne av vinet och upplevelsen, känslorna rev och slet på olika håll och Madelene tog till lite kallt vatten för att landa.

Hon såg nog rätt stabil och kontrollerad ut när hon kom ut från toaletten – men inne i henne hade lågan inte slocknat. Hon njöt och skämdes om vartannat över sin fräckhet men trodde nog att hon hade bestämt sig.

OK – det här var väl kul, men inte längre!



Det tog två glas vin och fyra täta danser, där hon inte kunde undgå att känna hur hon berörde Peo fysiskt, att glömma löftet. Varför visste Madelene nog inte, men när Johan och Lena bad alla sätta sig vid bordet igen eftersom de skulle visa någonting drog hon med Peo från dansen.

Under bordsduken la hon sin hand, som en tydlig signal, på Peos ben. Med den andra handen knäppte hon i smyg upp de fyra sista knapparna i klänningen. Hon lät sätt knä falla mot hans ben och lämnade hela vägen, hela vägen upp mot skötet, fri.

Peos hand gjorde ett vågat språng och landade betydligt högre upp än förra gången. Snabbt gled han – förmodligen ganska förvånad över bristen på hindrande klänningstyg – upp längs insidan av låret. Tveksamheten fanns inte länge. Madelene kände Peos tumme glida längs troskanten och hans andra fingrar smekte den varma spetsen mellan hennes ben. Hon blundade. Handens rörelser blev mer och mer krävande utanpå tyget. 
”Fortsätt”, tänkte Madelene. ”Fortsätt!”

Men någonstans svek modet hos Peo. När de andra böljade applådera Johan och Lena – vad det nu var de hade sagt eller gjort – försvann handen till en applåd.

Ridå.



Resten av kvällen höll sig Madelene undan Peo. Och efter någon timme tyckte hon att festen börjat tappa stinget. Det pratades mest i klungor och några hade redan troppat av och dragit vidare till nåt ställe på stan.

Madelene gick upp på överrvåningen för att hämta sin handväska, som hon ställt vid sitt skrivbord och ringa efter en taxi.

Just när hon kom upp for trappan hörde hon en dörr stängas. Hon kände igen rasslet från persiennen på Johans kontorsdörr eftersom hon själv satt i rummet bredvid och ofta retade sig på att Johan alltid hade sina persienner nedfällda.

Det var bara på ett ställe en persiennvinge hade vikt sig så att Madelene kunde kika in i hans ganska stela och trista kontor från sitt eget rum.

Men nu verkade det mindre trist. När Madelene smög sig förbi hans dörr hörde hon ett illa dolt fnissande och väl inne på sitt eget rum kunde hon inte låta bli att kika in i smyg. Jo, Johan och Lena hade minsann dragit sig undan från de andra.

Det är klart att Madelene tänkt på de flesta på jobbet i ett sexuellt perspektiv. Hur de gör det, eller ser ut. Men både Johan och Lena hade stått utanför den sortens funderingar. Formdligen för att den ganske långe och seniga Johan alltid var så oklanderligt prydlig. ”Han sover nog i slips, blå nystruken skjorta och pressveckade byxor”, hade hon någon gång kläckt ur sig. Och Lena låg inte efter i prydlighet. Hon var ett par år äldre än Madelene och en smula mulligare. Aldrig ett hårstrå som låg fel och alltid klädd i sina blusar och välsydda byxor.

Nu såg Madelene dem tydligt i det blåvita skenet från gatlyktan utanför fönstret. Lena stod vänd åt Madelenes håll, åmade och jämrade sig. Bakom henne, med händerna ivrigt smekande hennes mage och bröst utanpå blusen stod Johan och det var uppenbart att Lenas gnuggande med rumpan mot hans kön hade

stor effekt. Ivrigt gav sig Johan hän åt de tvp knapparna och dragkedjan i Lenas byxor och de långa ekonomifingrarna letade sig in mot den bara huden under linningen.

Madelene hörde sitt eget hjärta slå, men kunde inte slita sig från sin hemliga utsiktspost. En sekund undrade hon om hon skulle få se hur dyr Lena var i drift på underklädskontot. Hon fick strax svar. Johan smekte sin kollega över höfterna och byxorna följde sakta med hans hinder nedåt. Madelene slutade andas. Lena hade gått på festen utan trosor! Och Johans seniga hand gled vant ner mellan hennes ben där hon, med undantag av en liten diskret trekant över venusberget, var belt renrakad.



Herregud, tänkte Madelene. I de lugnaste vattnen… Jojo…

Johan smekte henne intensivt, Lena stönade djupt och hennes ben verkade vika sig av kättja. Med byxorna neddragna sjönk hon ner på knä och vände sig vigt om. Hennes mörka kortklippta nacke dolde det Madelene nu helst skulle velat se – men det var ingen tvekan om vad Lenas så välmålade mun höll på med. Johan blundade och sa något som inte hördes genom glasrutan. Strax fortsatte Lenas mun att vandra uppåt längs magen och halsen på Johan, så fort de blev blottlagda – hennes händer gick före och knäppte upp knapparna.

Madelene var tvungen att ta ett steg tillbaka för att kväva en hostatack. När hon på nytt kikade in hade Lena lyckats få omkull Johan på golvet. Hans byxor satt över vaderna, som hon knutit ihop med livremmen och nu drog hon åt slipsknuten runt hans handleder. Armarna var sträckta över huvudet och änden av slipsen var bunden kring ett av bordsbenet.

I ljusstrimman som nådde honom på golvet stod hans stånd rakt upp och Lena reste sig och betraktade sitt verk, utan att veta att hon inte var ensam.

Sakta, och till synes mycket nöjd, gled hon förvånansvärt vigt ur sina byxor och ställde sig, rullande med höfterna, över Johans påtagliga medelpunkt. Där sänkte hon sig, sakta, sakta, ned och utan att ta hjälp av händerna förenades de båda kropparna i ljusstrimman. Långsamt – som i slowmotion – red hon sin fånge.

Först så djupt som möjligt och sedan så högt att han nästan föll ur henne. Johan försökte öka tempot men Lena hindrade honom retfullt genom att reterera varje attack. Hon viskade någonting som Madelene inte kunde höra och fortsatte att långsamt gunga upp och ner. Till slut bände hon sig över Johan, kysste hans mun och lossade både slipsknuten och livremmen. Hon lät honom långsamt glida ur henne och de båda stod strax upp tätt omslingrade. Johan pressade Lena framför sig mot skrivbordet, lyfte upp hennes runda rumpa på underlägget och trängde sig in.

Betydligt hetsigare stötte han snabbt och bestämt. ”Jag älskar att knulla dig”, sa han med en röst som Madelene inte kände igen men hörde mycket väl. Lena svarade osammanhängande och hennes stora bröst gungade i den allt snabbare takt de möttes i. Till slut knep Lena tag om Johan med sina båda ben och paret rev ner en hög med mappar när de vräkte sig ner på skrivbordet. Lena lät som en hund när det gick för henne och Johan stelnade som om han hade blivit skjuten innan han föll ihop över henne.



Madelenes knän var som gelé. Hon smög försiktigt bort från fönsterutan som skilde de båda kontorsrummen, öppnade ljudlöst dörren och tog smygande den andra vägen ner till de andra.





Fortsättning följer i 32,5 timmar del 2 – Efterfesten