En värld av njutning 1

Detta är första delen i en liten serie med temat fantasy vid sidan om erotiken. För att ge lite krydda åt det hela. Jag tar gärna emot kommentarer om novellen, men inte om själva temat. Om inte fantasy faller er i smaken är det helt ok att läsa någonnannan novell istället.



Miriam snubblade till och landade med ett brak i ett taggigt snår. De långa, fingerliknande grenarna trasslade in sig i hennes hår och höll kvar henne. Den unga kvinnan gav upp en snyftning, rädslan började ta över alla hennes sinnen. Bara ett tiotal meter bort hörde hon sina förföljare. De två stora männen brakade fram likt elefanter i skogen, grymtade kommandon åt varandra och såg sig vilt omkring. Miriam slutade sparka emot i snåret och tryckte sig istället längre ner i det. Hon drog en kvist med gröna löv över huvudet och hoppades att den skogsgröna, långa kjolen skulle smälta in i snåret. Männen stannade bara några steg från henne och såg sig omkring. Båda hade helt rakade skallar med tydliga klantatueringar ovanför öronen, de tillhörde Bergsklanen. Miriam lät en darrig hand leta sig upp till kindbenet där hennes egen tatuering avtecknade sig, tre mörkgröna prickar för Skogsklanen. Hon hade säkert brutit mot ett dussin klanlagar när hon gick över på Bergsklanen territorium, men det hade varit ett rent misstag. Miriam var inte en unge mer, vid 18 år förväntades de flesta kvinnorna ha hittat en partner, och framförallt förväntades de lyda såväl klanlagar som sina män.



När två starka händer plötsligt lyfte upp henne ur gömstället skrek hon högt. ”Släpp NER mig era vidriga klumpar!”. Miriam måttade en spark mot den ena mannens mage, men träffade nåt som kändes som en sten. Mannen skrattade högt och knackade sig på sina magmuskler. I Bergsklanen var de hårda som berg. Såväl kvinnor som män hade enorma, stenhårda muskler, gråsvart hår och grå ögon. I Skogsklanen var det så gott som tvärtom. De hade ljusbrunt, nästan gyllenbrunt hår, varma, bruna ögon och slanka kroppar. Männen var skickliga bågskyttar, kvinnorna var skötare. Alla hade sina uppgifter, och kvinnornas var att vakta barnen och göra maten medan deras makar jagade. Det var ett ganska lugnt och behagligt liv, men Miriam ville ha mer. Männen som försökte vinna hennes hand var alla intetsägande och tråkiga. Hon ville inte ens tänka på att ha sex med dem. Deras parningaritualer inföll bara vartannat år, så att kvinnorna skulle ha tid att uppfostra ett barn ett år innan det nästa kom på tal.



Ett lätt slag mot huvudet fick flickan att sluta sparka och fäkta med armarna. ”Lugna ner dig, skogsflicka”, brummade mannen som höll i henne. Miriam svalde gråten och höll sig om huvudet där slaget träffat. Det hade inte varit ett hårt slag, men en liten bula hade redan bildats. ”Vart för ni mig?!”. Rösten bar inte riktigt som hon hoppats på. Männen sneglade på varandra och log ett olycksbådande leende. Både Miriam och männen kunde klanlagarna; om någon från en annan klan går över på annat klanterritorie har de brutit mot lagen. Den andra klanen får använda lagbrytaren så som de önskar.



”Noorik, store klanledare. Vi har fått fast en lagbrytare”. Mannen som burit Miriam slängde nu ner henne på marken. Hon landade på hårt, svart berg vid en enorm mans fötter. Klanledaren. Långsamt vände han sig om, de gråa ögonen tycktes genomborra Miriams. Han synade henne några sekunder utan att röra en min. ”Ta henne till mitt vindskydd”. De båda männen bugade och grabbade tag om varsin arm på Miriam.



Vindskyddet var stort, större än de andra i lägret. Det var byggt av stadiga stockar och djurhudar, på golvet låg en samling hudar som troligen var en sovplats. Mitt i rummet fanns en liten eldstad med en utslocknad eld i. Askan pyrde när Miriam slängdes ner på de mjuka djurhudarna intill. ”Stanna här, klanledaren vill ha dig”. Hjärtat bankade i bröstet på flickan. ’vill ha dig’, hon skulle alltså överleva tills vidare. Plötsligt öppnades ’dörren’ av djurhudar och den enorma mannen kom in. Miriam stirrade oartigt på klanledaren. Hans magmuskler avtecknade sig tydligt och över bröstet löpte snirkliga tatueringar. Han bar bara ett par mörka skinnbyxor och ett bälte av flätad bark. I bältet hängde ett antal vapen. ”Det är inte ofta flickor som korsar territoriegränserna”, brummade mannen. Han synade Miriam på ett sätt som fick henne att rysa. Hon kröp ihop på djurhudarna och drog knäna upp till hakan. Mannen tog ingen notis om henne, utan började ta av sig bältet och byxorna. ”Vad tänker ni göra med mig?!”, flämtade flickan. ”Det som varje man har rätt till”, svarade klanledaren och släppte ner byxorna på golvet. Han bar inga underkläder, som männen i Skogsklanen gjorde, utan blottade genast en enorm kuk. Den gigantiska lemmen fick flickan att spärra upp ögonen. Visst hade hon sett såna förr, men skogsmännens snoppar påminde om deras kroppsform; slanka och intetsägande.



”Ta av dig kläderna”, kommenderade Noorik. Hans mörka, hårda stämma fick Miriam att rycka till. Hon gjorde ingen ansats för att klä av sig. Noorik rynkade på ögonbrynen, klart överraskad av att en kvinna gjorde motstånd. Men istället för att bli arg och riva av henne kjol och topp vände han ryggen till. Han fumlade med nånting som Miriam inte kunde se, men plötsligt vände han sig om och slängde nånting i eldstaden. En klarlila låga flammade upp från ingenstans och släppte lös ett rökmoln i vindskyddet. Röken luktade sött och tjockt, och Miriam sniffade i luften för att fånga upp doften. Ett välbehag fyllde flickan, och hon slappnade långsamt av. Ett litet pirr spred sig från magen ner mot benen. Miriam kom på sig själv med att sitta med handen under kjolen. Hon rörde försiktigt vid sina trosor. De var en aning fuktiga, och pirret blev starkare. Vad var det i den här röken? När flickan höjde blicken såg hon att Noorik stod bara en meter från henne och runkade. Långsamt förde han förhuden bakåt och framåt, blottade det stora, glansiga ollonet. Hans gråa ögon genomborrade återigen hennes bruna. En rysning gick igenom flickans kropp när hon stirrade på hans kuk. Den var väldigt tilltalande, hon ville röra vid den, känna på den med sina händer och läppar. Långsamt hasade hon sig framåt på djurhuden tills hon stod på knä vid mannens fötter. ”Sug”, beodrade klanledaren. Som i trans nickade Miriam långsamt och böjde sig framåt.



Ollonet smakade underbart av salt och snusk. Ett par droppar trängde ut och Miriam slickade villigt i sig dem. Hennes fylliga läppar slöt sig helt om ollonet och hon lät tungan virvla runt det. Långsamt började hon röra huvudet framåt och bakåt, hom greppade kuken med båda händerna vid roten. Noorik lutade huvudet bakåt och stönade av välbehag. Han lade en stor, grov hand bakom flickans huvud och styrde henne över sin kuk, stack den längre in i henne. Med små flämt ur näsan sög Miriam vilt. Kuken var aldeles för stor för hennes lilla mun, och hon kämpade mot kväljningarna. Plötsligt drog Noorik sig ur hennes mun. Hon såg förvånat upp på honom med lite dimmiga ögon, omtöcknad av syrebristen. Plötsligt slängde han ner henne på djurhudarna. Med en enda rörelse rev han sönder flickans topp och blottade ett par runda, välformade bröst med mörkbruna, hårda bröstvårtor. Miriam gjorde inget motstånd när han till näst drog av henne den långa, gröna kjolen och alla de tunna läderbältena. Hennes tunna trosor var genomvåta, de klibbade mot hennes savande sköte. Noorik drog av dem också och slängde dem på den lila elden. Med ett fräsande ljud brann de upp och bidrog till att fylla rummet med ännu mer söt, tung rök.



Noorik lät de grova händerna vandra över skogsflickans kropp. De guppande, mörka brösten, den platta magen och runda rumpan. Han hade säkert kunna bryta av hennes armar som pinnar, och båda handlederna fick plats i hans ena hand. Omilt vände han på flickan så att hon låg med ansiktet ner i de mjuka pälsarna. Miriam ryckte till när något placerades vid hennes svullna blygdläppar. Hon vände klumpigt på huvudet och såg Nooriks enorma kuk försvinna bakom hennes rumpa. Långsamt förde han ollonet upp och ner i den lilla, våta springan. Hennes unga tonårsfitta var fortfarande oanvänd, sparad till hennes blivande partner. Mannen lät ollonet stanna vid flickans hål en stund innan han började pressa in det. Ollonet försvann centimeter för centimeter, och Miriam skrek av smärta och rå nutning. Smärtan exploderade genom den sköna, behagliga transen och fick henne att slänga upp huvudet.



Noorik fortsatte in utan att ta notis om skriken. Ollonet var nu helt begravt i den trånga fittan. Han njöt av de varma, släta väggarna som kramade om honom. En oskuld, och dessutom en från Skogsklanen! Det var rena jackpoten här. Kvinnorna i Bergsklanen var hårda och ganska tråkiga. De var inte särskilt upphetsande heller, med sina enorma muskler och små, hårda rumpor. Nöjt daskade han till den solbrända, mjuka, runda rumpan. Den dallrade till på ett underbart sätt, och han slog den en gång till. Röda streck bildades på skinkan där han slagit, och flickan fortsatte skrika. En bris fick vindskyddets väggar att darra, och röken blåste runt i utrymmet. Han drog ett djupt andetag av den upphetsande röken. Örten han slängt i askan hade upphetsande effekt och fattade lätt eld. Han kände hur huden spände runt sin enorma kuk och hjärtat bankade på lite extra hårt. Med en upphetsad grymtning körde han in sig ännu mer mer i flickans trånga hål. Han var lite mer än halvvägs in när han bottnade i den mjuka, varma grottan. Nu började han dra sig ur, nästan hela vägen ut, för att sedan köra in den igen. Miriam kved, den brännande smärtan var outhärdligt skön. Hon var galet kåt och kände hur det krampade nertill. Ett litet ”Aaaaah”, letade sig ur hennes mun, och hon bet tag i sin knutna näve för att inte skrika rakt ut av välbehag. När klanledaren nått botten och sedan började knulla henne påritkigt kunde hon inte mera hålla sig. Med svankade rygg putade hon med rumpan mot honom och gnydde. Det var så galet skönt, hon ville ha mer, och hon ville ha det hårt. Det var såhär som sex skulle vara! Mannen ökade farten, slog i botten allt hårdare för varje gång.



När Noorik kände hur skogsflickans väggar kramade om hans kuk i en orgasm körde han in sig så långt han kunde. Det pulserade på ett underbart sätt, och han tillät sig själv komma i henne samtidigt. Flera, starka strålar sprutade in i flickan. Han grep hårt tag om flickans skinkor och lutade huvudet bakåt. Hennes flickiga tjut ringde i hans öron. När han till sist slutat spruta drog han sig långsamt ut. Den jättelika lemmen hängde en aning, och lite av hans vätskor rann ur hennes uttöjda hål.



Miriam sjönk ihop på pälsarna, flämtandes. Kroppen darrade när klanledaren svängde henne om så att han kunde se henne i ögonen. För ett ögonblick tyckte Miriam att hon skumtade ett leende, men det var borta lika snabbt som det uppenbarat sig på hans stenhårda ansikte. I en lätt rörelse drog Noorik ner en djurpäls från väggen och slängde den över flickan. Röken hade lättat en aning, och Miriam beundrade den halvslaka lemmen som nu försvann in i hans byxor igen. Hon orkade inte ens stå, men ville redan ha mera av sin herres kuk. Hon rynkade ögonbrynen när hon märkte att hon tänkt på Noorik som sin ”herre”. Det var självklart fel, man fick bara välja partners från sin egen klan, men det här kändes rätt. Hon ville för alltid tjäna den här mannen. Hennes nya herre.