Campa men inte gratis. [DEL 1]

En kvalmig sommardag i mitten av juli. Kvällen smyger sig långsamt på medan jag och farsgubben sitter utanför husvagnen och sorterar tältpinnar. Vi anlände till Daftö camping i Strömstad för bara några timmar sedan. Min mamma är ute och hälsar på våra grannar, nya som gamla. Vi åker hit varje år för att njuta av ett liv långt hemifrån – ”Så långt pengarna räcker” brukar farsgubben säga.

Jag är sjutton år gammal sedan slutet av Juni. Ögonen gnistrar ljust blått och mitt hår som normalt är av en mörk brun nyans har under sommardagarna tagit en mer ljusbrun ton till sig. Längden går upp emot 1,86cm. Jag är ganska tanig vilket min längd gör mer än synligt.

Det är första dagen och jag spenderar den med att bygga ihop förtältet tillsammans med farsgubben. Efter många ”och” och ”men” så blir vi till slut färdiga. För att fira att semestern äntligen kan börja knäcker farsgubben två öl, en till honom och en till mig. Jag är underårig, knappt fyllda sjutton år men vem är jag att tacka nej till gratis öl? Jag tar en, slår den mot farsgubbens flaska så den ger ifrån sig ett mäktigt vrål till skål innan jag tar och klunkar ner den i halsen.

Klockan närmar sig tolvslaget då min mamma kommer tillbaka.

– Det är fyra timmar sedan vi blev klara, vart har du varit egentligen? Frågar farsan med en och annan fyllehicka mellan orden.

– Jag sprang på Gunnar och Rebecka, visste du att dem har fått barn? Svarar morsan i en nästan euforisk ton, barnakär som hon är.

– Nej, ingen aning. Visste inte att Gunnar kunde få upp den ens…

– Ssch! Vi är på en camping för guds skull! Någon kan höra! Gunnar sa att dem andra tänker bege sig till pubben ikväll och de undrar ifall vi vill följa med, jag svarade ja. Sa mamma i en snäv ton.

Farsgubben förstod att slaget var förlorat. Vad han än säger så blir det ett besök till pubben. Han har alltid haft problem med drickandet. Det är inte så att det gränsar till alkohol men nära nog för att vi alla ska förstå att en kväll på pubben är inte bara en kväll, det är en hel natt.

– Hänger du på, Stefan? Eller ska jag våndas på egen hand med din mor? Frågar farsgubben i en allt för glad ton medan han tittar på mig.

– Du får klara dig på egen hand denna gång, jag vill ta en promenad till båtarna. Svarar jag och höjer ölen till axelhöjd som för att önska farsgubben lycka till i pubben.

– Låt gå, du vet var du har oss, får jag till svar från farsgubben.

De tar ut sina jackor från husvagnen och beger sig upp mot pubben. Husvagnen ligger nära ett berg som skiljer pubben från övriga campingen och båtarna.

Så fort jag ser att de har passerat tillräckligt långt bort för att inte se mig så rusar jag in i husvagnen, öppnar en till öl. Den är kall och lagom blöt, precis som i reklamen. Den perfekta kvällen tänker jag medan jag går ner till bryggan, mot solnedgången med en öl i handen.

Klockan är över tolv och natten är redo att ta över. Precis när jag tror att det inte kan bli bättre så ser jag hur moln närmar sig hastigt, blåsten tar vid och medan jag går ut längst med bryggan så vinglar båtarna kraftigare ju länge ut jag kommer. Trots de kalla vindarna så väljer jag att gå längre ut på bryggan. En spänning griper tag om mig och jag känner att det är lika riskabelt som det är spännande att stå emot de hårda vindarna.

När jag kommer längst ut på bryggan så ska jag precis till att sträcka upp armarna och imitera Titanic, bara för att jävlas med moder natur. Det är just då som en vindpust griper tag om mig, kastar mig sidleds och låter mig ligga i vattnet med ena armen lindad runt en boj. Den är täckt och sjögräs och väldigt hal. Jag måste ha slagit i huvudet i fallet för allting blir mer och mer suddigt. Mina ögon kämpar för att hålla sig öppna men dimman slår till huvudet likt en bakfylla och jag känner till sist hur min arm släpper taget om bojen. Vattnet tränger sig över mitt huvud och jag ska just till att drunkna när två händer sliter tag i mig, släpar mig upp på bryggan igen. Mer än så uppfattar jag inte innan jag svimmar av på bryggan.

Huvudet dunkar så hårt att jag undrar vad som egentligen fanns i den där ölen. Jag öppnar mina ögon och ser mig runt omkring. Framför mig har jag en stor LCD-skärm. Till höger är en ruta, alla persienner är neddragna. Till vänster har jag ett trångt kök och längst bort står ett bord med en soffa runt. Det är mörkt men jag ser tillräckligt för att förstå att jag ligger i en husvagn, dock inte min egen. I det lilla köket finns en dörr, troligen den som leder till toaletten. Handtaget trycks ned och ut kommer en man. Han är lika lång som mig, kanske längre. Mörkbrunt hår, tillräckligt långt för att rufsa men för kort för att kallas hockeyfrisyr. Kraftig ansiktsbehåring som jag sedan ser följer honom med lika mycket hår på hans barbröstade överkropp. Han står i vita mysbyxor och tittar på mig.

– Nämen, vaken nu ser jag. Hur mår du? Du tog ett ganska hårt fall i bryggan innan du trillade i vattnet. Säger han med ett leende i mungipan.

– Vem är du och vart är jag? Räddade du mig? Svarar jag, otacksamt mot min räddare.

– Tja, om du menar räddade som i att jag drog upp dig på bryggan innan du hann att drunkna så antar jag att jag är din räddare. Du är för ung för att dricka, jag såg ölen i din hand innan den flög i vattnet. Säger han med leendet kvar i mungipan.

– Vad hände… ska jag precis till att fråga när han avbryter mig.

– Du förstår väl själv att du inte kan gå ut på en hundra meter lång brygga när det blåser så kraftiga vindar? Det är livsfarligt! Om inte vattnet hade tagit dig så kunde en båt ha gjort det och då hade du kanske inte klarat dig likaväl. Säger han, nästan som en utskällning mot mig.

– Vem är du att kritisera mig för vad jag gör? Ger jag honom till svar. Jag försöker resa mig när jag inser att jag är naken under täcket som han lagt över mig.

– Namnet är Oskar. Jag har hängt dina kläder på tork här utanför så att du inte blir förkyld. Jag hade lånat dig mina om du varit mer tacksam, nu ser det ut som att du antingen får gå hem naken, blöt eller sova över här.

– Jag heter Stefan. Förlåt men jag känner mig väldigt förvirrad just nu. Tack, för allt! Hade det inte varit för dig hade jag säkerligen drunknat. Säger jag och räcker fram handen för att visa min tacksamhet.

– Ingen fara grabben, här, ta en kopp the och vila lite. Säger Oskar och ger mig en klapp på ryggen medan han skakar min hand.

Oskar räcker mig en stor kopp the. Det luktar honung och mynta ur den. Jag tar emot den och håller i den länge. Den är varm nog för att ge mig brännskador men jag bryr mig inte, jag känner hur värmen från koppen sprider sig längst med hela kroppen. Mina läppar går från blå, till vit, till röda.

Klockan som visas i en digital display i ena hörnet av tv:n visar 02:23. Farsgubben har minst två timmar kvar i pubben innan de kastar ut honom alternativt ber vakter att ta hand om honom. Fyllecellen är som ett andra hem för honom under sommardagarna.

– Jag tänkte att oavsett hur du gör så bör du stanna här och ta det lugnt i minst en timme innan du beger dig hem. Vart står din husvagn? Frågar Oskar.

– Den står precis bredvid berget mellan gångvägen till pubben och vägen till bryggan. En stor vit och grå husvagn är det, vi kom hit idag. Svarar jag och försöker förklara genom att gestikulera ungefär vart vi är.

– Jag tror att jag såg er när ni kom. Du och dina två föräldrar eller? Frågar Oskar utan att släppa blicken från mig.

– Japp, mamma och farsgubben. Inga syskon. Vilka är du här med? Ställer jag som följdfråga till Oskar, nyfikenheten tar överhanden.

– Jag är själv. Sällskap hamnar oftast i vägen och tvingar mig att göra sådant jag inte vill. Svarar han, nu med ögonen i det blå, som om han tänker tillbaka på gamla minnen.

Oskar hoppar över mig i sängen och sätter sig bredvid mig. Han öppnar en lucka över mitt huvud och tar fram en film, Den engelska patienten, och skrattar.

– Kanske inte den bästa filmen, eller den roligaste men nog fan är det något att göra istället för att sitta här och pladdra som två kärringar. När filmen är slut har kanske dina kläder torkat mer, vad säger du? Frågar han samtidigt som han öppnar dvd-fodralet för att se att skivan ligger kvar.

– Varför inte, det är nog ganska lagom för mig att dra mig hemåt när filmen är slut tror jag. Svarar jag innan jag tar mig en till klunk av mitt the.

Oskar kryper fram till LCD-skärmen och trycker på sidan. En ficka åker långsamt ut som han placerar skivan i och trycker tillbaka in. Menyn går upp på tv-skärmen samtidigt som Oskar lirkar fram en kontroll under kuddarna, han trycker på ”play” och filmen börjar spela.

– Shit, du är ju iskall under täcket, säger Oskar när han kommer åt mig av misstag samtidigt som han själv kryper under.

– Jag fryser lite men det släpper nog så småningom. Svarar jag oskyldigt och tittar på filmen.

Jag känner hur Oskar kryper närmre, värmer mig med sin kropp samtidigt som han tittar på filmen. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera eller vad jag ska säga så jag bestämmer mig för att inte säga något alls, bara titta på filmen och låtsas som att två män, i en säng, en utav dem naken, är fullkomligt naturligt när man campar.

– Det är ingen fara. Jag blir nog varm så småningom, säger jag för att bryta tystnaden och försöka få Oskar att flytta sig ifrån mig.

Han missförstår mig och flyttar ännu närmre.

– Inte ska du frysa, jag skyndar på lite så du blir varmare. Och du, det gör inget, det är helt okej. Säger Oskar och fnissar lite genant.

Jag ska just till att fråga honom vad han tycker är så roligt när jag själv inser problemet. Min soldat står i givakt under täcket och ju mer jag tänker på det ju mer känner jag hur försatsen letar sig ut och blöter ner täcket. I ren panik lyfter jag täcket och ställer mig upp. Jag går till dörren för toaletten.

– Jag ska bara tvätta ansiktet. Känner att jag behöver… vakna till lite. Säger jag panikartat inte jag slänger upp dörren och rusar in i ett rum som inte är större än ett städskåp.

Det tar stopp direkt och jag krockar nästan med handfatet. Min kuk står fortfarande upp men den börjar, troligen på grund utav paniken, att långsamt sjunka ner till en mer slak och naturlig form. Jag skvättar kallt vatten i ansiktet och även lite på kuken. Det slår mig att detta kommer göra mig ännu mer kall och att Oskar i sin tur kan få för sig att jag ska värmas ännu mer. Till vänster om mig, över toaletten så hänger en vit handduk. Jag tar den och börjar genast torka av mig.

Det knackar på dörren.

– Hörru, hur går det där inne? Mår du bra? Ropar Oskar dovt från andra sidan dörren.

– Ja, ingen fara. Jag ska bara torka av mig sedan kommer jag ut, svarar jag medan jag hänger tillbaka handduken.

Jag öppnar dörren och kliver ut ur vad jag vill kalla för ett minimalistiskt badrum. I sängen ligger Oskar och tittar på filmen. Jag går fram och kryper in under täcket. Det är knappt så jag hinner att dra täcket över min kropp innan Oskar flyttar sig närmre och åter påpekar hur jag behöver bli varm, denna gången är det dock väldigt annorlunda. Istället för att känna hans varma kropp mot min och byxsnörena som kittlar mitt högra lår så känner jag istället hur hans kuk pulserar. Jag tittar hastigt efter hans byxor och ser hur de hänger bredvid dörren och då slår det mig. Oskar är naken.



FORTSÄTTNING FÖLJER I DEL 2!