Min lärare och jag; ”Så Lycklig”

ej alla! Här är fjärde delen av ’min lärare och jag’. Rekommenderar som vanligt att läsa de andra delarna först^^

Och hoppas som vanligt att ni kommer gilla novellen, kommentera gärna =]







Del 4





Fem underbara dagar… 120 timmar 7200 minuter, 432000 sekunder och 432000000 millisekunder. En plats på jorden bara för mig och Joakim. De här dagarna, timmarna, minuterna och sekunderna är de värdefullaste jag haft. De bästa jag haft.



Det var en vacker och varm höst, som om även den var tilldelad mig och Joakim. Ytterligare en sak skapad för honom och mig. Det var så det kändes, som om allt i världen handlade om oss, var ämnat för oss, som om jorden bara kretsade kring oss. Vi var det ända viktiga, i en värld där inget annat spelade någon roll.

Vår kärlek hade slagit ner som en bomb, och tryckvågen hade utplånat allt annat.

Jag minns allt det vi gjorde den här veckan… kanske inte är ämnat för att berättas, alla de gånger som… allt det där… underbara, sköna, vackra… passionen, glöden, erotiken… saker som inte var ämnat för andras öron, saker som var min och Joakims hemlighet, saker som jag för alltid kommer att minnas, saker som jag bara vågar tänka och sätta ord på när jag är ensam, som nu.



Jag kommer ihåg känslan av att vakna upp för första gången med någon som jag älskar intill mig…

Jag kommer ihåg hur solljuset hade letat sig in mellan de tunna gardinerna och skapat mönster över våra kroppar. Kommer ihåg att en solstråle kittlade mina ögonlock och hur jag blinkade mot ljuset, att jag långsamt öppnade mina ögon.

Jag visste precis vart jag befann mig, jag hade vetat det redan innan jag vaknat, känt värmen och tryggheten leta sig ända in i mina drömmar, och att vakna var som att vakna från en perfekt dröm, till en ännu bättre.

Joakim sov fortfarande. Jag hörde hans lugna, tunga andhämtning, det enda ljudet i rummet. Jag kurade ihop mig mot hans bröst. Han höll fortfarande om min midja, på samma sätt som när vi somnat. Jag blundade lite och andades in hans varma doft, kisade sedan upp mot hans sovande ansikte. Så lugn och så vacker, fortfarande djupt in i sömnen. Jag log lite och snuddade vid hans kind med mina fingrar. Undrar vad han drömde… undrar om hans drömmar var lika underbara som mina…

Han suckade och flyttade sig lite i sömnen, lite närmare mig, lutade ned sitt ansikte i mitt hår.

Jag slöt ögonen igen, dröjde mig kvar en stund i sömnen, dröjde kvar en stund i tryggheten och värmen. Vi hade all tid i världen…

Jag ville inte väcka honom… Han var så fin när han sov, så lugn och avslappnad. Jag ville bara se på hans ansikte, och veta att han var här.

Jag låg och såg på honom länge, följde hans ansiktsdrag med blicken och bevarade den bilden av honom djupt i mitt minne.

Han började sakta vakna upp. Han såg på mig genom trötta, halvslutna ögon och ett litet svagt leende fick hans ena skrattgrop att bli synlig.

”Hej… God morgon” viskade jag.

”Morrn… ” mumlade trött han med ett bredare leende och strök sin hand över mitt hår. ”Sovit gott?” jag nickade.

”Du då?”

”Bättre än på länge” svarade han och kysste min panna, kysste mina läppar. Så ömt… så mjukt.

Hans ögon mötte mina och hans ansikte var klätt i ett brett leende.

”Jag brukar tycka att morgonens första cigarett är något av det bästa som finns, men det där slog det.” Han snuddade sina läppar vid mina igen.

Vi dröjde kvar ytterligare en stund, myste i varandras kroppsvärme länge innan vi steg upp.



Morgonen var vacker. Daggen glittrade fortfarande i gräset och droppade från de gulnande löven på träden.

Vi hade ingen vidare mat hemma i stugan. Bara något gammalt te och några alldeles för gamla och torkade skorpor, som vi bestämde oss för att slänga. Vi hade alltså ingen frukost, men varken jag eller Joakim var några vidare frukostmänniskor, så det spelade inte så stor roll.

Lite senare åkte vi in till den lilla affären i samhället för att införskaffa allt sånt där man behövde. Mjölk, bröd, mat…

Jag hade alltid tyckt att staden där jag bodde hade varit liten, men det här stället var ännu mindre, ett sånt där typiskt ställe där alla kände alla i princip, så vi fick många nyfikna blickar. Några dömande? Ja… somliga. Vi gömde inte vårt förhållande här, så vi fick ett och annat ögonkast, visst. Men det spelade ju ingen roll, vissa människor skulle helt enkelt aldrig förstå, just av den anledningen att de inte ens ville. Det var bara mest synd om dem.

Det var ändå ett fint ställe, liksom orört. Semesterfirarna hade ännu inte hunnit slå ned sina rötter här.

Jag som i princip kunde anses som Stockholmare, trotts mina sju mil från Stockholm, tyckte hela det här stället var idylliskt, så klart.

Men det låg otillgängligt från staden. En av anledningarna till att samhället höll på att avbefolkas mer och mer… det fanns inte många arbeten här, och skolan sträckte sig bara från låg till mellanstadium. Högstadium fick man gå på annan ort. Joakim hade förklarat att det var ytterligare en av anledningarna till att de tvingats flytta. I samband med att den yngsta brodern fötts, hade det samtidigt varit dags för Mikael, den äldsta av dem, att börja högstadiet.

Jag förvånades lite över hur lätt Joakim hade att prata om sin döde bror, efter allt det som hänt… Det var fortfarande svårt för mig att vänja mig vid det, men för Joakim var det en självklarhet. Inte för att det inte spelade någon roll längre, utan för att som han sa, det fanns viktigare saker. Det fanns glädje. Det fanns kärlek.



Precis när vi kommit tillbaka till stugan möttes jag av min mobil som låg och ringde på köksbordet. Jag tog upp den och svarade.

”Hallå?” sa jag. Det var mamma som ringt.

”Hej, det är jag. Jag har ringt säkert fem gånger… Blev orolig, du sa ju att du skulle ringa igår när du kommit fram men sen när du inte gjorde det började jag oroa mig och jag var bara tvungen att se att allt var okej. Varför svarade du inte först?” hennes röst lät upprörd, inte på grund av irritation utan på grund av hennes ständigt jagande oro.

”Just det… sorry jag glömde.” det hade ju funnits så mycket annat att tänka på… ”Vi var till affären, har precis kommit hem nyss.”

”Okej… ja, ja det gör inget nu när jag vet att du är okej.” Hon suckade, lättad ”Har ni det bra?”

”Du oroar dig för mycket..” sa jag menande. ”Allt är bra här, jätte fint.”

”Bra… och tågresan?”

”Den gick fint.”

”Okej. Har ni varit in till staden nånting?” frågade hon.

”Vi hade tänkt åka in i kväll, kanske. Det finns så mycket här också, så vi får se.”

”Ja… okej, jag ska väl inte uppehålla mer då, ni får väl ha det så trevligt hoppas jag. Du får väl hälsa… Vi hörs då.”

”Mm, hej.” jag la på och la ifrån mig telefonen igen.

Joakim hade börjat packa upp kassarna och vände sig mot mig när jag pratat färdigt.

”Säg inte att jag försatt dig i trubbel igen?” sa Joakim halvt på skämt, såg på mig och log lite. Jag besvarade hans leende.

”Nja… Jag hade lovat att ringa henne igår och så, hon var väl lite tjurig, men… sak samma.” jag ryckte på axlarna ”Det är bara det att..” jag mötte hans blick och log lite bredare. ”När jag är med dig så glömmer jag helt enkelt bort allt annat.” Joakim skrattade lite och lade sina armar om mina höfter i en varm omfamning.

”Jag vet, likadant för mig. På lektionerna när du är där glömmer jag allt oftare bort vad jag ska säga.” han drog på munnen och gav mig en mjuk kyss. ”Kan inte hjälpa det, älskar dig för mycket.” han strök ett finger längst min käke, och mitt hjärta slutade för en sekund att slå.

Mjölken och osten glömdes bort.



Lite senare satt vi ute på altanen i en liten hammock och bara njöt av att få finnas till. Njöt av lugnet, skönheten, den glittrande sjön, de gulnande löven och de svala brisarna, njöt av varandras närvaro.

Jag halvlåg med Joakims armar om mitt bröst, hans haka var lutad mot min axel och våra händer var sammanflätade.

”Du…” sa han plötsligt. ”Du vet väl att jag älskar dig?” ett leende lekte i hans ansikte.

”Jag tror du nämnt det..” svarade jag och drog lite på munnen.

Han skrattade till.

”Jag antog det.” han kysste min axel ”Men det är ord som behöver sägas mer än en gång…” han smekte försiktigt upp sin hand innanför min tröja och på ett sätt som gjorde att det kittlade lite i min hud och jag ryckte reflexmässigt till. Ett lekfullt leende dök upp på Joakims läppar.

”Kittlig?” han höjde ena ögonbrynet.

”Nja…” invände jag och avbröts av mitt eget ofrivilliga skratt när Joakim rörde sin hand innanför min tröja så att mina nerver spratt till.

”Jasså inte det?” sa han med ett roat skratt och kittlade sin hand upp för min mage.

”Nej, nej..! Sluta” Fick jag fram mellan skratten. Jag försökte vrida mig undan men han hade låst sina armar om mig och fortsatte kittla mig med sina händer. Jag höll redan på att kikna av skratt ”Joakim!” tjöt jag och försökte sprattla mig loss, hammocken knakade lite oroväckande.

”Tro inte att jag tänker släppa dig, det är för gulligt att se dig skratta för det.”

Jag lyckades ändå ta mig loss och flyga upp ur hammocken, för att springa vidare med Joakim efter mig. Vi jagade varandra upp för en grässlänt, innan Joakim han ikapp mig och mjukt drog ned mig på rygg i gräset. Han satte sig gränsle över mig och låste mina armar under hans knän för att fortsätta kittla mig. Jag vred mig av skratt.

”Herregud jag dör!” flämtade jag och kippade efter andan. Han slutade kittla mig och såg ned på mitt ansikte, log sitt roade leende.

”Gör inte det.” sa han och böjde sig ned mot mig. ”Då måste jag överväga tabletter igen. Kan inte leva utan dig, min fina Tim” han lutade sin panna mot min och gav mig en snabb kyss. Jag sträckte ut min hand för att röra vid hans hår. Jag blundade och suckade utmattad efter allt skrattande. Jag log lite.

Jag drog mina fingrar genom hans mjuka hår och strök ned handen för hans nacke och rygg, lät den sedan trött falla tillbaka i gräset.

”Jag kommer att ge igen någon gång…” sa jag. Joakim skrattade och kysste mig igen. Han lade sig bredvid mig i det mjuka gräset. Vi blundade och flätade samman våra händer. Jag kunde inte förstå att det någonsin funnits en tid innan Joakim och jag möttes, jag kunde inte förstå att jag kunnat vara utan honom ända tills nu. Jag hade alltid behövt honom, jag hade hela tiden vetat det, att jag behövde någon lika trygg och kärleksfull som honom att älska och älskas av. Och äntligen… äntligen var vi här båda två.

Jag vände ansiktet mot Joakim och såg på honom. En vind krusade sig i hans fina hår. Han strök sin hand över min kind, flyttade närmare mig och lutade sin panna mot min. Fan ta allihop som tyckte det vi gjorde var fel, fan ta alla regler. Fan ta att jag var elev och han lärare, det spelade ingen roll. Kärleken infinner där den vill, den bryr sig inte om mänskliga hinder. Det som först bara hade varit upphetsning och begär så fort jag såg honom, hade fort utvecklats till så otroligt mycket mer, utan att jag ens förstått hur, eller när.

Joakim smekte ner sina varma händer för min rygg, ner för min svank och sedan upp under min tröja. Han flyttade sina händer till min bröstkorg och smekte ned över min mage. Jag ryckte till lite först.

”Oroa dig inte, jag ska inte kittla dig igen” sa han med ett litet skratt och kysste min nacke, fortsatte att smeka sina händer över mitt bröst, som varma solar. Jag hade blivit kall av att ligga där i gräset den kyliga höstdagen, men Joakims händer fick värme att spridas i min kropp igen. Jag rös, men inte av kylan.

Han rörde sina händer i vida cirkelrörelser över min hud. Jag blundade och njöt av det. Det var skönt, att bara ligga där och känna hans varma, lena händer och långa fingrar röra vid mig, på ett sätt som jag inte kunde förstå hur jag förtjänade… hur jag förtjänade just hans händer.

”Tack för att du vill vara med mig och står ut med mig..” sa jag ”och älskar mig trotts alla tusentals brister och fel jag har… trotts att jag är så blyg, och klumpig, och ja.. rätt så korkad, och ful och…” han tystade mig med att lägga ett finger över mina läppar. Ett ömt leende dök upp på hans läppar

”Inte trotts, utan på grund av. Tim, du ser helt andra saker än vad jag gör” han strök sitt pekfinger över min underläpp. ”Det du ser som något fel, ser jag som något vackert.”

Jag visste att det inte var första gången han sa det här, men ändå… ändå träffade hans ord mig så. Och ändå… ändå kunde jag fortfarande inte förstå vad han såg i mig. Det var obegripligt för mig, och det fick mig att fortsätta att älta det här trotts att jag visste…

”Förlåt… jag vet, men…”

”Säg inte förlåt.”

”Förlåt, jag menar.. nej, förlåt, eller… äsch..” han skrattade till.

”Tim…”

”Det är bara det att…” han lade fingret över mina läppar igen

”Tyst och låt mig kyssa dina underbara läppar istället” viskade han och lutade sig över mig, slöt sina läppar om mina, särade dem med sin tunga och kysste mig djupt. Jag skulle aldrig kunna förstå… ändå var jag så lycklig. Så obegripligt lycklig.

Hans andra hand rörde sig under min tröja och strök upp över mitt bröst, stannade precis vid mitt hjärta. Han måste ha känt mina snabba hjärtslag, för jag kände hans läppar le.

Han drog plötsligt av mig min tröja och jag kände det kalla gräset kittla min hud. Plötsligt slog ömheten om till lust. Och det eskalerade fort…

Han tryckte ena tummen mot min bröstvårta och jag stönade till mot hans läppar. Jag smekte mina händer ned för hans bröst och jag kände hans egna bröstvårtor under mina händer avteckna sig som hårda utbuktnader under t-shirt tyget.

Hans tunga och hans läppar lekte hett med mina i ett mjukt hångel som trotts sin känslomässiga ömhet var extremt upphetsande.

”Mh…” mumlade jag och kände hans hand smeka ned för min bröstkorg och mage, ner till linningen till mina jeans. Han knäppte upp knappen och smekte ned ena handens fingrar, retade min pirrande hud. Jag andades ut i en darrande flämtning.

Jag märkte på hans kyssar hur djupt upphetsad han plötsligt blivit, han flämtade mot min mun och brottades hungrigt med min tunga. Hans plötsliga upphetsning tände mig och fick min egen kropp att börja glöda som hans.

Det gick så fort…

Jag blev så här tänd igen, så brinnande, bara av att hans händer rörde min hud, bara av hans läppar och tunga. Och han var så… så himla sexig. Så fylld av manlighet, så fylld av het hunger. Hans blick satte mig helt ur spel, hans mörka, glansiga och glödande ögon som såg på mig genom halvslutna ögon… Och hans mjuka, fuktiga och särade läppar som andades varma andetag mot min hud, hans sötaktiga andedräkt… Jag kände huden darra där Joakim rörde mig.

Jag förde mina händer nedåt, kände utbuktningen som hade tagit form innanför Joakims jeans. Hård och ivrig… jag började flämta, så tänd blev jag av att känna det. Min puls susade i öronen. Han såg på mig med mer begär än vad jag någonsin sett förut.

Våra händer for hetsigt över varandras kroppar, inte lika lugnt och metodiskt som de brukade, utan hungrigare. Joakims säkerhet och hets smittade av sig på mig, och det var nu jag för första gången skulle få erfara hur okontrollerat vild och upphetsad han kunde bli, hur hans lust tog över.

Vi hade inte tid att vänta…

Plötsligt hade våra jeans dragits av och våra händer bara fortsatte. Jag kände hans flämtande andetag mot min nacke och hans varma, blöta tunga mot min hud.

Jag kysste hans bröstkorg med sin halvt uppdragna t-shirt och strök mina händer ner för hans starka rygg och svank samtidigt som jag kände honom dra av mina underkläder. Att vi låg här ute i gräset en kylig höstdag spelade ingen roll.

”Jag vill ha dig…” flämtade han i mitt öra och nafsade löst min örsnibb. Jag vände mitt ansikte upp mot honom och mötte hans blick. Han var så vacker…

”Jag ger dig allt du vill.” viskade jag. ”Allt…” han lade sin hand om min käke, drog mitt ansikte mot mig och gav mig en djup kyss.

”Jag vill bara ha dig, Tim”

”Jag är redan din…”

Hans ögon glittrade till och han smekte lent sin hand över min kind. Han strök sin kind och sitt ansikte mot min hals, andades in min doft och drog oss så nära varandra vi kunde komma.

Jag ville ha honom också… nu. Jag ville inte vänta en sekund till. Mitt nakna, hårda stånd låg tryckt mot hans, ville ha hans nakna kön mot sig, ville gnida sig mot hans kropp, och på hans puls genom det tunna tyget som var det enda kvar som skiljde våra kroppar åt kunde jag känna hur hans kön ville samma sak. Det gick inte att vänta länge…

Han vände mig plötsligt till mage och lade sig försiktigt över mig. Jag kände hans fuktiga tunga slicka huden i min nacke, gräset kittlade mot min nakna hud, men det var inget som spelade någon roll. Jag särade mina ben för att göra mig själv tillgänglig för honom att tränga in.

Han drog hastig av sig tröjan innan han drog ned sina kalsonger och äntligen lät sitt kön smälta samman med min kropp.

Jag var stödd på mina armbågar och lutade bak min nacke och vände mitt ansikte för att snegla bak mot honom. Mina läppar var särade och jag andades hetsigt, jag höll på att nå min gräns.

Joakim smekte min nacke och kysste min hud hett.

”Nu…” viskade han mot mitt öra och trängde in sitt hårda stånd in i mig. Jag ryckte till och stönade högt när han plötsligt trängde sig in. Han lät det gå så fort att jag inte ens hann tänka på om jag skulle bli nervös eller inte. Plötsligt var han i mig och en stark våg av njutning slog emot mig. Först när jag känt hans ollon trycka mot min öppning spändes min kropp några sekunder, men slappnade sekunden efteråt av. Jag blundade och kände mer och mer av honom tränga in i min kropp.

”Aaah…” stönade jag med särade läppar.

Det ömmade fortfarande lite i mig efter gårdagen, men bortsätt från det trängde han sig lätt in i mig. Hans kön var halt av försats, så han gled mjukt in. Inuti mig var det som om jag kunde känna varige liten millimeter av hans kön. Som om jag kunde känna hans ådror och pulsen i dem. Han rörde sina höfter mjukt och han flämtade hett mot min nacke, varma andetag som fick det att ila i mig på ett så skönt sätt.

Jag lät min överkropp falla ned i gräset och sträckte ut mina armar. Med kinden lutad mot marken kunde jag känna doften av gräs och jord. En doft som fick det vi gjorde att kännas vilt, nästan djuriskt.

Han ökade takten i sina rörelser och stönade njutandes med läpparna tryckta mot min axel, nafsade löst i min hud. Händerna smekte ivrigt över min kropp, smekte upp för min ena sida och upp för min skuldra, smekte min nacke, smekte ned längst min ryggrad.

Varenda stöt in i mig var så skön, och den snabba takt vi fallit in i var så tillfredställande att jag inte kunde hindra mig själv från att stöna högt för varige gång han tryckte sig tillbaka in i mig. Jag blundade hårt och pressade samman mina käkar.

”Hårdare…” stönade jag. Han saktade ned i sina rörelser och rörde istället sina höfter djupare och intensivare. Det kändes så… så himla skönt, helt enkelt, att känna hans kön hårt pressas in i mig och sedan glida ut, känna hur det spändes i hela mig av njutning. ”Aaaah…” stönade jag och knep hårt ihop ögonen och knöt mina händer i gräset, grävde ner fingrarna i jorden. ”Åh, shit, ahh…” mitt inre höll på att slitas i bitar av njutningen inuti mig. Mer… jag måste få mer…

Det fanns ingen begränsning för hur mycket jag kunde njuta och hur fylld av lust jag kunde bli. Jag skakade…

Joakims händer var så lena, så mjuka. Det lugna sättet han smekte mig blev en så underbar kontrast till hans intensiva sätt att ligga med mig.

Han strök sin hand över mitt hår och drog sina fingrar genom det. Plötsligt kände jag hur hans hand knöts och han stönade till i ett mjukt stön nära mitt öra. ”Mmh…”

Mina händer hade redan slitit loss allt gräs framför mig, när jag kände hur jag var på väg fanns det inget stabilt kvar att klamra sig fast vid när vågen skulle komma över mig.

”Joakim..” kved jag och kände genast hur hans läppar snuddade vid min axel.

”Jag är här” viskade han och kysste upp för min axel, upp för min hals. Hans andetag blev bara snabbare och snabbare, jag hörde dem som hesa viskningar mot mitt öra.

Jag kände hans ena hand smeka ned för min ena sida, kände hur han lirkade in sin hand mellan min kropp och marken, hans hand som smekte ned för mitt bröst.

Han tryckte sitt kön djupt in i mig, hårt, och våra stön blandade sig med varandra. Jag kände hans hand smeka längre ned för mitt bröst, ner för min mage, ner. Ner mellan mina särade ben till mitt bultande kön. Lusten var så stark att jag inte klarade av den längre… Jag klarade inte av att hålla den kontrollerad, jag släppte den fri. Kände den fylla min kropp helt, sudda ut alla andra känslor, sudda ut all smärta, all sorg, all ensamhet. Det hörde till en annan Tim, en Tim som inte längre fanns kvar, till den Tim jag hade lämnat kvar någon annanstans på vägen. Jag var någon annan… en kropp fylld av njutning, åtrå, lust och kärlek, så fylld av det att det kändes som om jag skulle sprängas i tusen bitar.

Med läpparna särade och ögonen hårt slutna stönade jag högt, nästan skrikandes.

Joakims fingrar var slutna runt mitt hårda stånd, hans långa, vackra fingrar…

Så skönt… Vi var så nära…

Det var som om jag svävade.. som om min kropp löstes upp i partiklar. Det var precis den känslan som svallade över mig sekunderna innan jag kom. Jag visste att jag var på väg, jag kände det i hela mig.

Samtidigt märkte jag hur Joakims andetag och rörelser förändrades, hur han tappade kontrollen över dem.

”Jag kommer..” kved han ”Aah.. Nu. Mh…” jag kände hans kön tryckas hårt in i mig, samtidigt som jag kände varenda muskel krampaktigt spänna sig i min kropp. Min rygg böjdes upp i en båge och jag böjde ned min nacke, stönade. ”AAHh!” jag spärrade upp mina ögon men utan att se, det hade svartnat framför mina ögon och mina öron hörde inget annat än min egen rusande puls och hur Joakim stönade njutandes i sin orgasm. Alla mina sinnen hade stängts av, det enda som fanns var njutandet, var mitt bultande hjärta och kön. ”AAaahh.. AH!” stönade jag kvidandes och kände Joakims varma utlösning sprutas in i mig, kände hur det rann mellan mina ben av både min egen och hans sperma. Mina händer var knutna och det kändes som att hela min kropp ryckte precis som mitt kön.

”Mmmh” stönade han med sina läppar tryckta mot min hals.

Joakim vände mitt ansikte bak mot sig och han kysste mina stönande läppar, stönade sina egna stön mot dem och slickade sin blöta tunga över min underläpp.

Sekunder som känts som en evighet… sekunder som våra kroppar helt gått upp i njutningen.

Lugnet efteråt, när varenda spänd muskel långsamt slappnade av och det sista stönet lämnade mina läppar. Tystnaden.

Vinden i träden… Jag vände mitt ansikte mot Joakim. Han hade lagt sig på rygg i gräset bredvid mig. Han andades fortfarande svagt flämtandes och hade slutit sina ögon.

Vi bara låg så en lång stund. På rygg, nakna i gräset bredvid varandra. Höstsolen glittrade i svettdropparna på Joakims hals.

Hans hand sökte min och jag la den mjukt i hans hand.

Min Joakim…



Senare duschade vi av oss. Stod tillsammans i duschen bara med armarna om varandra, lugnt. Lät vattnet rinna över våra kroppar, svalka oss.

Efter det tog vi bilen in till stan. Det var kväll, och solen hade börjat sjunka bakom träden.

Ett leende omöjligt att sudda bort hade intagit mitt ansikte. Lycka… en tidigare okänd känsla som nu mer allt oftare bara svämmade över. Jag fick vara med Joakim, och det var allt. Att hålla hans hand, som nu, räckte.

Joakim tog plötsligt sin blick från vägen och lutade sig mot mig, tryckte en kyss mot min kind. Innan han hade hunnit dra tillbaka sitt ansikte svarade jag med att kyssa hans läppar.

Bilen sladdade plösligt till och vi tvingades sära på oss. Halvägs ned i diket lyckades Joakim få kontroll över bilen igen. Vi skrattade båda två och Joakim tryckte ännu en riskfylld kyss mot min kind, innan hans koncentration tvingades till vägen igen.

”Jag säger ju att jag inte kan koncentrera mig med dig Tim. Jag tappar allt så fort du ens ser på mig” han log brett.



Vi åkte in i den upplysta staden. Det var tidig kväll, men hade redan hunnit mörkna.

Gatorna myllrade av människor. Dov musik och glada skratt hördes från restaurangerna. Jag och Joakim, hand i hand längst Avenyn.

Här smälte vi in. Vi var en del av världen. Vi två var ett, bland många andra. Ingen visste, ingen hade någon aning om att vi faktiskt begick lagbrott helt öppet på gatan. Ingen skulle ens kunnat gissa.

Gud vad jag trivdes i den här staden. Visst var det stort, främmande och skrämmande, en storstad, men ändå på något sätt kändes det som om jag hörde hemma här. Jag vet inte om det bara berodde på att jag var med Joakim, eller om det faktiskt var så att jag för första gången hittat en plats som kändes som min.

Vi tog spårvagnen till hamnen. Först hade vi bara tänkt åka dit för att kolla runt, men såg sedan det enorma pariserhjulet som stod precis vid vattnet. Det skulle tydligen vara Europas största, och att bara titta upp mot det gav mig lite svindel. Jag hade alltid haft höjdskräck, bara någon meter över marken kunde få det att gunga framför ögonen. Det var säkert en vacker vy där uppifrån, och jag hade nog gärna velat se det om det inte gjorde mig så förbannat skraj. Jag fattade inte hur man vågade åka en sån där grej, det var helt vansinnigt och…

”Tänk att åka upp där. Måste vara fantastiskt att se allt där uppifrån” sa plötsligt Joakim. Jag tittade storögt på honom. ”Skulle du vilja åka den?” jag var på väg att skaka på huvudet men stannade upp. Tittade på hjulet igen. Min höjdskräck var rätt patetisk egentligen… nog skulle jag kanske kunna övervinna den, för Joakims skull då… för jag såg verkligen hur gärna han ville, och jag ville inte vara något hinder för det. Det kändes bara dumt. Så…

”Kan vi väl..” svarade jag och försökte låta säker. Egentligen började jag bli extremt nervös av tanken.. men gjorde det ändå.

Så fort vi satt oss i en av de inglasade gondolerna började jag ångra mig. För sent för det nu…

Hjulet började långsamt röra sig och vi kom länge och längre ifrån marken. 60 meter, så högt upp skulle vi komma, och jag började redan bli nervig. Jag kramade min hand som redan var sluten i Joakims hårdare om hans fingrar.

Vi stannade till halvägs uppe för att släppa på fler på hjulet. Redan härifrån hade man en vacker vy över den upplysta staden, men jag kunde inte koncentrera mig på det.

Människorna var som myror där nere. Det var så högt. Det var som om.. marken gungade där nere, eller så var det bara inbillning men…

Hjulet sattes i rörelse igen. Jag svalde lite. Jag började faktiskt bli rädd på allvar, började tvivla på den här grejens faktiska säkerhet, och tanken på att vi låg så nära vattnet skapade en bild av hur hjulet skulle lossna från sina fästen och rulla rakt ut i vattnet. Skratta inte, löjligt jag vet, men en fobi är en fobi.

Det snurrade lite i huvudet och jag kände hur rädslan grep tag i mig. Min hand var nu så hårt kramad runt Joakims hand att mina krogar vitnade.

”Tim?” Joakim rörde vid min axel och jag slet min blick från marken och vände den mot honom. ”Är du okej?” han lutade huvudet lite på sned.

”Jadå..” svarade jag men hörde själv att rösten inte riktigt bar. Vi var nästan högst upp nu. Joakim log lite.

”Är du höjdrädd?” frågade han. Jag slet undan blicken från marken där den hamnat igen.

”Egentligen så… jo, ja… lite” sa jag och slog undan blicken.

”Men, Tim varför sa du inget om jag vetat det så…”

”Äsch, jag… klarar mig” jag drog efter andan när en hisnande känsla kom över mig. Vi var högst upp. ”Bara… håll mig i handen”

60 meter upp i luften… shit…

Joakim kramade tillbaka min hand.

”Tim, titta inte på marken, titta utåt istället” jag lyfte tvekande min blick.

Det var… vackert. Fortfarande galet otäckt, men vackert. Sista strålarna sol färgade hösthimlen i vackra färger och fick vattnet att gnistra. Staden var upplyst, som tusentals prickar av ljus i kvällsdunklet. För några sekunder glömde jag bort min rädsla och mitt grepp om Joakims hand lättade lite. Kanske jag skulle överleva ändå..

Hjulet skulle gå 6 varv, och de tre sista kunde jag faktiskt njuta av. Jag hade min kamera med och var bara tvungen att ta flera kort ut mot havet, ut mot den upplysta staden. Jag tog ett kort på Joakim också. Det blev en bra bild. Hans intensiva blick gick rakt in i kameran och ena skrattgropen syntes tydligt i hans kind. Han var så fin att mitt hjärta började hoppa lite.

Sedan lånade Joakim kameran och knäppte en bild av mig.

”Jag står nog hellre bakom kameran…” invände jag men tittade blygt in i linsen. Antog att jag skulle se ut sådär precis som om jag sett ett monster titta ut ur den.

”Tycker du är helt perfekt framför också” sa han och drog mitt ansikte intill sitt, gav mig en liten kyss. Jag hörde ett klickande från kameran.

”Tog du kort på det?” sa jag och såg lite förvånat på honom.

”Ja, så du aldrig glömmer” svarade han och kysste mig en gång till.

Som om jag någonsin skulle kunna glömma….

Efter att vi åkt det sista varvet och landat på marken igen, skönt ändå, gick vi bara hand i hand längst vattnet, på ett sätt nästan som löjligt nykära. Men det var ju faktiskt precis vad vi var.

Joakim lade sin arm om min midja istället, och så gick vi, med våra huvuden tätt ihop och med en känsla för varandra som om vi var de enda betydelsefulla i världen.

Vi satte oss på en bänk en stund. Hopkurad med huvudet lutat mot Joakims axel såg jag solens sista strålar försvinna bort och slukas av havet. Det var nästan för perfekt.

Jag och Joakim.

Kärlek.

Det vackraste som finns.



Det var så här våra dagar såg ut. De var underbara, och vi glömde nästan allting utom varandra. För en stund glömde jag till och med vem jag egentligen var. Jag glömde bort den där andra Tim, den mobbade, blyga och rädda Tim, som alltid var tvungen att se sig över axeln så att han inte blev förföljd av Matte eller någon annan som honom och hans gäng. Jag glömde bort att jag var annorlunda.

Jag glömde till och med bort att det här inte skulle vara för evigt. Det var vår tredan vår tredje dag, och kväll. Jag försökte att inte tänka på det.

Till huset hörde också en liten brygga. Den hade för längesedan hunnit bli ganska murken, men då de bodde här fanns det en liten båt som de ibland tog ut på sjön. Vi hade hittat den där båten under några buskar bakom förrådet.

Det var en vit platsbåt, som saknade en åra. Den såg rätt illa medfaren ut, den hade säkert legat där hur länge som helst, men Joakim bedömde den som fullt sjöduglig.

”Du kan väl simma?” hade han sagt och skrattat. Så, sagt och gjort drog vi ut båten på sjön. Den flöt, precis som Joakim sagt.

Nu låg vi där på botten av båten, bredvid varandra på rygg. Hörde vattnets kluckande och såg stjärnorna som börjats tända på himlen. Vi flöt fritt, och jag kände mig friare än någonsin.

Joakims kropp var varm, trygg. Jag hade kinden lutad mot hans bröst och kände hans andetag, lugna, djupa, bröstkorgen som hävdes och sänktes. Jag suckade mjukt och blundade en stund.

Hans fingrar lekte ned för min nacke och fick mig att rysa av behag.

”Vill du bada?” sa Joakim plötsligt och jag skrattade till, trodde att han skämtade men förstod att han var allvarlig. Jag tittade upp mot honom och han log frågande.

”Seriöst? Men det är ju iskallt…” han ryckte på axlarna. ”Men.. jag har ju inga badkläder eller så heller…”

”Tror du jag har det då?” han log lekfullt och jag kände hur jag ofrivilligt rodnade. Han satte upp och drog av sig sin tröja. ”Kom igen!” sa han och knyckte med nacken mot vattnet. Han skrattade lite och fortsatte med att ta av sig jeansen. Jag tog av mig min egen tröja och tittade tveksamt ned i vattnet.

”Jag är väl lite av en badkruka…” började jag men han inte längre innan det plaskade till bredvid mig. Joakim hade redan hoppat i från båten och jag mötte honom med en förvånad blick när han kom upp till ytan. Han kippade efter andan men log.

”Helvete..” skrattade han.

”Kallt?”

”Inte sådär jätte” sa han utan att anstränga sig för att dölja sin lögn. ”Om jag berättar hur kallt det verkligen är får jag ju aldrig i dig” han flinade lite och simmade fram till båtkanten, sträckte upp sin hand och tog tag i min. Första gången jag faktiskt känt kyla från hans händer. ”Kom! Det är… jätte varmt. Lovar”

”Lögnare” sa jag och skrattade, men hade ändå blivit tillräckligt övertalad. Det var vansinne att bada när det var så här kallt, men, men… det var liksom det som gjorde det.

Jag klädde av mig och tittade tveksamt ned i vattnet igen. Inbillade mig att jag såg små isflak som flöt omkring. Men, ändå. Jag lyfte ena benet över kanten på båten och ryckte till så fort jag kände vattnet träffa min fot. Det var iskallt. Verkligen iskallt. Jag mötte Joakims blick och han höjde lite på ögonbrynen och skrattade.

”Kom!” sa han igen och drog lite lekfullt i min arm. ”Du får en puss om du hoppar i nu” han log inbjudande och jag kunde inte låta bli att skratta till.

”Och om inte..?”

”Ja då… får du en puss ändå. Kan inte hjälpa det. Men ju förr, desto bättre, eller hur?” han log det där leendet som jag älskade. Okej, jag var övertygad. Jag dök i.

Kylan slog emot min kropp och jag kippade efter andan när jag nådde ytan. Iskallt var inte ens rätta ordet för hur kallt det var.

Joakim simmade fram till mig och gjorde vad han lovat, gav mig en mjuk puss på munnen. Han log brett och gav mig en till.

”Tycker så mycket om dig” viskade han och lade sin hand mot mitt bröst, kysste mig på riktigt med sin tunga smekandes min överläpp.

I vattnet var våra ansikten på precis samma nivå och de ungefär två decimeterna det skiljde gjordes obetydliga.

Jag lade mina armar om hans nacke och svarade hans kyss. Jag tyckte så mycket om honom också… Han anade inte hur mycket.

Hans hand lades mjukt om min käke och han höll ut kyssen länge, länge. Hans tunga lekte ivrigt i min mun. Våra läppar skiljdes åt och han såg på mig en lång stund. Jag kunde känna hans kropp genom vattnet, kände hur vår hud då och då ströks lent mot varandra. Han lutade sig ned mot min axel och kysste mjukt min nacke, jag blundade och njöt av det.

Jag ryckte plötsligt till, kände något stöta emot mitt ben

”Vad var det där?”

”Vad tror du…?” svarade Joakim och jag kunde känna en rodnad spridas över mitt ansikte. Joakim skrattade dovt mot min nacke. Jag kände nu vad det var och en liten pirrning for genom min kropp.

”Vad vill du att jag ska göra?” frågade jag försiktigt med läpparna mot hans öra. Han lyfte sitt huvud från min axel och mötte min blick

”Allt jag behöver är dina mjuka händer…” viskade han.

Och jag gav honom dem.



Fortfarande lite kall efter badet låg jag hopkrupen under det tjocka täcket. Joakim var inte här än, han duschade fortfarande. Jag längtade efter hans värme…

Efter någon minut kom han in i rummet. Han släkte i taket men nattduksbordslampan var fortfarande tänd. Han log lite.

”Är du fortfarande vaken, Tim?” frågade han och kröp ned under täcket bredvid mig.

”Jag väntade på dig” svarade jag och makade mig närmare honom. Han lade båda sina armar om min kropp och höll mig tätt mot hans varma bröst. Han kysste mitt hår.

”Jag är trött..” mumlade jag.

”Jag med” svarade han och suckade mjukt. Jag mötte hans ögon, de var så vackra.

Vi släkte lampan och lade oss tillrätta.

”God natt..” sa jag och slöt trött ögonen.

”God natt Tim” svarade han och smekte sin hand över mitt hår, lutade sig ned över mig, kysste mina läppar. Kysste fjäderlätt mina ögonlock. Lugnt, ömt.

Hopkurad och sluten i hans trygga famn föll jag i sömn.



Om jag hade haft möjlighet att välja någon annan än Joakim, vem som helst, hade jag gjort det då?

Aldrig.

Om jag hade haft möjligheten att ändra något hos honom, hade jag gjort det då?

Aldrig.

Joakim var perfekt. Joakim var mitt allt. Inget kunde ändra på det.



Det var kväll den fjärde dagen, vår sista kväll innan vi skulle börja resan hemåt.

Men det var liksom inte som att det var ’hem’ längre. Hem var här, med Joakim. Mitt hem kunde bara vara där Joakim var, ingen annanstans. Han var det enda i mitt liv som faktiskt betydde något. Han gjorde mig vansinnigt upphetsad, men det var inte bara det, det var mer än så.

Dagen till ära regnade det såklart. Hela dagen hade varit mulen, som om till och med himlen sörjde att det var våran sista dag, som skulle bli på länge.

Jag satt lutad mot Joakims bröstkorg i soffan i vardagsrummet. Vi hade hyrt en film, Hannibal. Vi hade upptäckt att det var bådas favoritfilm. Jag hade säkert redan sett den fem gånger, men jag tyckte alltid den var lika bra. Jag älskade en av de sista scenerna där Hannibal högg av sin egen hand för Clarice. Jo, ja, filmen var ju klassad som skräckfilm, men i mina ögon stod den för skönhet och kärlek, en annorlunda tolkning kanske, jag vet.

Filmen gick mot sitt slut, det var allra sista scenen, stillbilden av Hannibals ansikte som mörknade ut efter kanterna in mot mitten, tills bara ögat var kvar, stunden innan bilden svartnade helt och följdes utav eftertexterna och den lugna operan ’Vide Cor Meum’.

Jag suckade, lutade bak mitt huvud mot Joakims axel och blundade några sekunder. Jag kände Joakims lena fingertoppar smeka mjukt över min kind. Jag förstod nu… tidigare hade jag aldrig kunnat förstå i den här filmen när Hannibal högg av sin hand istället för Clarices. Jag hade inte kunnat förstå hur en annan människa hade kunnat betyda så mycket att man valde den andra personen framför sig själv, hur man kunde älska någon så mycket. Nu förstod jag. Jag förstod precis.

Han log sitt vackra leende och lutade sig fram för att kyssa mig. Hans läppar slöts om min underläpp och jag kände hans tunga sakta smeka längst den.

”Tim..” viskade han med sina läppar mot mina.

”Ja?” svarade jag och öppnade sina slutna ögon.

”Jag älskar bara att få säga ditt namn.” han gled med sina läppar över mina, fuktade dem med sin tunga. Jag rös. Jag blev varm. Jag blev så mycket…

Joakim sneglade som hastigast mot TV:n, stängde av den med ett klick från fjärrkontrollen, lät sedan sin blick åter förankras i mina ögon. Våra andetag och regnets smattrande mot fönsterrutan var nu de enda ljuden som hördes. Ett inbjudande leende lekte över hans läppar, och samtidigt som han återigen förenade våra läppar, tryckte han mig försiktigt bakåt i soffan. Han följde mig ned, lutade sig över mig, nästan helt utan att våra läppar skiljdes åt.

Joakim satte sig gränsle över mina höfter och såg ned på mig med sina bruna ögon, betraktade mig en stund. Uttrycket i hans ansikte visade så mycket ömhet och mjukt begär att jag nästan trodde att jag skulle gå i bitar.

Våra ögon möttes i en sekund av samförstånd, en sekund då vi delade allt med bara en blick, en sekund som var allt. Förtrollningen bröts lika plötsligt som den kommit, men den hade varit ett ögonblick som mitt hjärta aldrig skulle kunna glömma.

Han lade sina varma händer på min bröstkorg, smekte sakta ned för mitt bröst och mage och lät dem stanna vid linningen till mina jeans. Det var som om hans händer hade förflyttat någonting inuti mig. Jag kände den där känslan ta form i mig igen, och den rörde sig i samma riktning som hans händer, men tillskillnad från Joakim så stannade inte känslan där, utan fortsatte vidare utan minsta tvekan. Jag slöt ögonen, kände det numera välbekanta pirret i mellangärdet. Jag särade mina läppar och släppte ut en liten flämtning.

Joakim drog upp min t-shirt en bit över min mage, smekte huden som darrande skrek efter honom. Min kropp ryckte till av hans beröring, och jag kunde se ett hastigt leende blixtra till över Joakims ansikte. Han mötte min blick sekunden innan han lutade sig ned över mig och lät sina läppar snudda samma plats hans fingrar nyss vidrört. Jag kände den varma fukten när hans tunga sträcktes ut och slickade ned för min mage. Min hud kittlades av hans läppar som kysste nedanför min navel. Han smekte med hela handen tryckt mot mig, upp för min mage, upp under min uppdragna tröja och upp över mitt bröst. Jag stönade till, njöt. Njöt av hur hans hand fick min hud att knottras och håren resa sig i nacken. Av hur det blev varmare och varmare i mitt kön.

”Joakim..” mumlade jag och strök min hand över hans rygg och nacke, trasslade in mina fingrar i hans hår. Hans kind låg lutad mot mitt bröst och han andades in min doft. Jag kunde känna hans tyngd. Jag visste att det jag skulle säga nu egentligen inte behövde sägas, för vi båda visste det redan och hade redan bestämt oss. ”Jag vill”

Och med de orden var allt som någonsin skulle behöva sägas ikväll sagt.

Undertiden som vi bara hade legat där och kyssts, smekts, hade jag känt hur en bula under Joakims jeans hade tagit form alltmer. Den var nu tryckt mot min egen, bultande kuk. Alla hormoner i mig rusade som galna, adrenalinet… blodet i mig pumpades ut i kroppen av mitt snabbt dunkande hjärta, och det slog så som om det försökte slå sig ut ur min kropp.

Joakim drog sig upp mot mitt ansikte, stannade med sitt ansikte över mitt i precis ögonhöjd. Hans läppar var särade och jag kunde känna hans fuktiga andhämtning mot mitt ansikte. Hans ögon… det var som om all längtan, iver, lust och upphetsning som fanns rymdes just i den blicken. Som ett svart djup med bottenlös sensualitet och dragningskraft, och de förförde mig mer än vad någonting annat kunde göra.

Joakim lutade sin panna mot min, blundade. Jag kände hans varma och lite rökiga andetag mot min kind. Det var en lugn stund, men våra bådas kroppar var i ett inre uppror.

Joakim lyfte plötsligt sin panna från min, förde upp sina fingrar under min redan uppdragna tröja och drog den längre upp, drog slutligen av den.

Han tog min hand mellan båda sina händer, kysste mjukt mina fingrar. Jag smekte mina fingertoppar över hans mjuka läppar, ville röra vid dem. Känna den varma fylligheten. Han blundade, lät sin tunga snudda vid mitt långfinger. Hans hand strök ner för min handled, ned för min arm, mot min axel. Han lutade sig lite framåt, lirkade sin arm under min rygg och drog upp mig till sittande. Sin ena arm lade han om min midja och sin andra hand om min käke, kysste mig, djupt. Hans ivriga tunga gled över mina läppar och jag särade dem, sträckte ut min egen tunga och strök den över hans. Han smakade så gott. Och jag ville ha mer.

Jag slingrade mina ben om hans kropp, drog fördel av deras längd för en gångs skull. Jag tryckte mig närmare, pressade hungrigt mina läppar mot hans.

Om någon för fem veckor sedan hade sagt till mig att jag nu skulle sitta med min kropp tryckt mot någon annans, sitta med mina ben lindade om dennes kropp, ha tusentals hormoner rusandes i blodet, slingra min våta tunga om någon annans, stöna in i den personens mun, smekta mina glödande händer över den personens nakna rygg, och inte känna ett uns av tvivel, inte känna en sekund av osäkerhet, hade jag antagligen skrattat lika mycket åt det som om någon sagt att det fanns rosa elefanter.

Men det var precis vad jag gjorde nu. Jag lade mina darrande händer om Joakims skarpt markerade käkar och kysste honom med så mycket hunger, att jag knappt kände igen mig själv.

Han drog av sig sin tröja, lät våran nakna hud smälta samman för att förbli ett resten av den här kvällen. Hans händer var pressade mot min rygg och hans starka armar drog mig närmare. Han strök dem nedåt utmed min rygg, strök sitt finger ned längst min ryggrad och jag kände en ilande pil skjutas ned längst den. Han lade sina händer om min rumpa, smekte den, smekte mina lår. Jag flämtade. Min andning var ostadig, andetagen blandades med Joakims. Hans kupade händer pressades mot mina skinkor och gjorde att jag drogs ännu närmre hans kropp. Jag kunde tydligt känna hans stånd tryckas mot mitt, och, även med kläderna på, var det så skönt att känna hur han mjukt rörde sin kropp för att gnida sin kuk mot mig. Så skönt att jag stönade av behag.

Jag var beroende av honom. Han var som en drog, något man inte kunde vara utan, och bara ville ha mer av.

Jag kände hans händer smeka ned innanför mina jeans, ned över mina nakna skinkor. Min hud pirrade, och stötar som av elektricitet gick igenom min kropp. Mitt kön… åh… det fanns inte ett enda ord som skulle kunna förklara allt som hände i mig.

Joakims ena hand lämnade mig, och han började istället knäppa upp sina jeans med ena handen. Han smekte ned sina egna fingrar, smekte sin egen kropp. Han kunde inte låta bli, och det kunde inte heller jag. Mina händer följde Joakims, ned innanför hans jeans. Han stönade mot min nacke.

”Ingenting kan göra mig så upphetsad som du gör” viskade han och nafsade löst i min hud

Jag kände hur jag rodnade. Jag kunde inte hjälpa det. Det blev så varige gång Joakim sa sådana saker, saker som bekräftade mig, som fick mig att känna mig… betydelsefull.

Han drog av sig sina jeans, knuffade mig mjukt bakåt igen och lade sig över mig. Han kysste min hals, lät sin tunga reta min hud. Jag halvslöt mina ögon och njöt.

Plötsligt kände jag hur hans fingrar tryckte mot mitt stånd. Jag andades häftigt ut. ”Aah…”

Hans läppar gled ned för min hals, ned för mitt bröst, min mage, kanten till mina jeans. Han knäppte upp dem, drog ned gylfen och smekte först ned sina fingrar, kunde sedan inte hejda sig själv utan drog helt av mina jeans och kalsonger.

Mitt kön skrek efter hans beröring, skrek efter hans välbekanta fingrar. Bara själva förväntningen inför hur han skulle göra det fick det att kännas som att jag blev ännu hårdare än vad jag redan var.

Jag kunde se hur han log när han sträckte ut sina fingrar och fjäderlätt smekte mig och gjorde precis det jag längtat efter så länge.

”Du är så vacker…” viskade han ”Så otroligt fin, lova mig att du aldrig någonsin glömmer det” han mötte min blick, log ett så vackert leende att jag kände mitt hjärta slå ett extra slag. Jag skulle försöka att inte glömma, för Joakims skull. Det var svårt.. svårt att inte tänka på mig själv som något fult och otillräckligt. Det var ju det jag alltid hade blivit behandlad som, tills nu.

Jag blundade, kände hans hand långsamt, långsamt smeka min hårda kuk, nästan olidligt långsamt. Mina andetag var snabba, flämtande.

Jag kände plötsligt något fuktigt, varmt, röra vid mitt ollon. Jag flämtade till och slog upp mina ögon.

Joakims tunga gled lent över mitt ollon, han slöt sina läppar om det, sög mjukt. Jag blundade igen, hårt, kved svagt. ”Ååh… mh..”

Joakims händer smekte längst mina särade lår, smekte upp sin tumme i min ljumske och det fick mig att rycka till av behag. Hans läppar lämnade mitt kön och jag kände dem istället mot mitt lår, kände hur de kysste ned för det, kände hans tunga glida över min hud. Det han gjorde var bara en upptakt till vart han verkligen var på väg, men han ville retas lite med mig först, för han visste hur upphetsad och frustrerad det gjorde mig.

Jag kände hans läppar kyssa sig uppåt för insidan av mitt lår och han tunga slickade min ljumske. Jag stönade svagt.

Han fortsatte, närmare och närmare, tills han var där, tills hans läppar slöts om mitt pulserande kön igen, tills stönen tvingades från mina särade läppar. Jag njöt. Tappade kontrollen och njöt. Njöt för mycket, anade att vi var tvungna att sluta, trotts att jag inte ville. Men vi båda insåg att det var dags. Joakim slutade, men han såg upp på mig med en glödande blick. Han var sexigare än någonsin, med särade läppar och tunga andetag.

Han drog sig upp mot mig, log, kysste min käke. Det darrade fortfarande i mitt kön efter hans beröring. Han lutade sin kind mot min hals, drog in min doft.

”Tim…” sa han plötsligt och lyfte kinden från min hals, såg på mig. ”Vill du komma in i mig?” Jag blinkade till, mötte hans ögon. Hans fråga.. den hade kommit så oväntat. Och först nu kände jag nervositeten sätta sina klor i mig igen.

”O-om jag… vill… komma in i.. dig?” stammade jag och flackade lite med blicken. Han log varmt, smekte sina fingrar längst min käke.

”Vill du det?” frågade han med sitt ömma leende återspeglat i hans ögon. Jag drog efter andan. Jag… inuti.. honom… mitt hjärta slog ett hårt slag.

”Jag… vet ju inte hur man gör…” sa jag osäkert.

”Jag ska visa dig” svarade han och gav mina läppar en lätt kyss. ”Om du vill.” Jag nickade. Ja, ja jag ville. Men jag visste inte hur, och jag började nästan bli lika nervös som jag hade blivit vår första gång. Om jag inte gjorde det tillräckligt bra… Det var nästan som att det var en andra oskuld.

Han log igen, kysste mina läppar.

”Kom” sa han och vände sig till sida, lade sig ned bredvid mig. Han drog av sig sina kalsonger, och jag låg bara som paralyserad inför förväntningen. Han lade sina armar om min midja, kysste mig ännu en gång. ”Närhelst du är redo” sa han. Jag nickade nervöst och han bekräftade med en nickning. Han vände sig till rygg, och jag la mig över hans kropp, mellan hans särade ben. Han såg på mig, och jag såg på honom. ’Nu då..?’ tänkte jag nervöst. Han lade sina armar om min rygg, lyfte upp sina höfter. Han drog mjukt sin hand genom mitt hår, log lite.

Jag var så upphetsad att jag kunde ha exploderat, men jag hade ingen aning om hur man skulle göra. Om han inte tycker om det… tanken slog mig igen.

”Joakim… jag kan inte…” sa jag skamset. ”Jag vet inte.. jag… jag vill, men jag vet inte hur…” jag tystnade.

”Jag vet att du kan” svarade Joakim och smekte ömt min kind. Han reste sig på ena armbågen, lyfte sitt ansikte mot mitt och gav mig en djup kyss.

”Låt mig visa” viskade han och lade sina händer om min stjärt. Han drog mig nedåt, och jag följde med, lät honom vägleda mig. Han lade sina fingrar om mitt kön, ledde mig in i honom. Jag kände mitt ollon pressas in i hans värme…

Han slöt sina ögon, jag såg senorna på hans hals spännas och ett mjukt stön lämnade hans läppar. ”Åh…”

Jag darrade… jag fortsatte på egen hand, fortsatte att långsamt tränga mig in. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag flämtade, kände hans trånga värme slutas runt mitt stånd. Gode gud… det var så… så… obeskrivligt…

Jag var inuti honom… kände hans muskler spännas. Det gick lätt att tränga in, han var van…

Det var skönt att bara vara så, bara vara still, bara vara omsluten av hans värme. Jag lutade ned min panna mot hans axel, flämtade.

Jag rörde mig lite, ovant. Sköt tillbaka min höft och drog mig en bit ur honom, trängde tillbaka igen. Joakim stönade mot mitt öra, bet mig löst i örsnibben ”Mmmmh…”

Han tryckte sina händer mot mina skinkor och drog mig längre in. Vi stönade båda två. Han visade mig hur jag skulle göra, visade mig rätt takt och rätt sätt. Han rörde sina höfter tillbaka mot mig, och vi föll in i en mjuk, skön takt. Joakims stön var annorlunda än de brukade, tätare, mer kvidande.

Ååah det var så skönt, så skönt. Det spändes i min kropp. Ruset… ruset, jag kände det komma svallande över mig, inte än, tänkte jag och försökte hålla tillbaka. Nej, nej! Men jag var hjälplös, oförmögen att hindra vad som höll på att hända.

”Joakim.. aah, ah.. jag.. nej vänta, åh gud.. ah, vänta…” jag kved och bet mig hårt i läppen. Han smekte sin hand över min rygg.

”Det gör inget..” viskade han och slöt hårt sina armar om mig, höll mig mot sitt starka bröst när jag kom. Jag kunde inte hjälpa det…

”Aaah..” kved jag och bet mig hårdare i läppen, blundade hårt. ”AAH… MH… ah, aaah..” Jag skakade. Kände mitt mellangärde krampa ihop i orgasm, kände min utlösning sprutas in i honom. Jag hade inte kunnat stoppa det… jag njöt alldeles för starkt, och lusten i min ovana kropp hade stigit så fort att det var oundvikligt. Jag kved, kände de sista kramperna i min kropp. Jag tryckte mitt ansikte mot Joakims axel. Flämtade.

”Förlåt..” mumlade jag mot hans axel. Jag hade misslyckats… jag hade kommit ljusår för tidigt. Jag hade knappt hunnit komma in i honom innan det hände. Jag hade helt misslyckats. Jag var otillräcklig, det här var beviset..

”Säg inte förlåt” viskade han. Lyfte upp min haka och kysste mig ömt. ”Det är ingen fara. Det var så skönt ändå. Gudomligt skönt.” han log mjukt. Men ändå… jag hade velat ge honom så mycket mer..

”Jag misslyckades ju… Jag hade velat ge dig allt det du alltid ger mig.. men…” sa jag skamset. han lutade sitt huvud lite på sned.

”Tim, förstår du inte nu att du redan gett mig det, för länge sen. Varige gång.” jag slog undan min blick.

”Men ändå..”

”Det gör ingenting” lovade han och log. ”Jag lovar dig”

”Men jag vill kunna göra någonting för att… kunna tillfredställa dig också” invände jag och mötte hans blick igen.

Han såg avvaktande på mig, rörde mina läppar med sina fingrar.

”Det finns en sak du skulle kunna göra…”

”Jag gör allt du ber mig om” sa jag, men visste att han aldrig skulle be mig om något som var mot min vilja.

”Om du vill… dina läppar..” jag förstod vad han menade och satte mig upp. Han reste sig också, till halvliggande. Han lutade sig mot soffans armstöd. Mjukt smekte han min kind.

”Jag vill” sa jag. Han nickade, särade sina ben. Jag lutade mig ner mot hans styva kuk. Jag sträckte ut min tunga och slickade hans ollon. Jag var där igen… gjorde något jag inte helt visste hur jag skulle göra.

Jag slöt osäkert mina läppar om hans hårda kuk. Kände hans ådror mot min tunga, kände pulsen genom dem. Jag kände hans smak… jag älskade den, kände igen den, från allra första gången då mina läppar först rört vid hans kön. Den var salt, men smakade gott, smakade så mycket Joakim och luktade så mycket upphetsning. Jag blundade. Tänkte inte, bara gjorde. Jag ville lyckas den här gången.

Jag sög in hans stånd i min mun, så långt jag kunde klara av utan att känna den där kvävningskänslan i svalget. Jag hörde honom stöna mjukt.

”Just så..” mumlade han och lade sin hand om min käke, smekte min nacke så jag rös. Jag slöt ögonen, njöt av Joakims smak och rörde mig mjukt mot hans kön. ”Åh… Tim..” stönade han. Trotts att jag var osäker på hur jag skulle göra, och trotts att jag inte kunde mäta mig med Joakim, verkade han ändå njuta så starkt. Han knöt sin hand i mitt hår och han började röra sina höfter tillbaka mot mig.

Han verkade inte veta vart han skulle göra av sina händer, ena stunden smekte dem min nacke, ena stunden drogs dem genom mitt hår, lades om mina käkar. Han flämtade, lutade sig framåt, vartefter han lutade sig bakåt igen, som om han inte visste vart han skulle göra av sig själv… betydde det att han var nära? Jag sög ivrigare på hans stånd, tryckte prövande min tunga mot hans ollon.

”Mmmmh” stönade han utdraget, blundade hårt. ”Tim jag kommer..” kved han. ”Aaah, MMh… åh..” jag kände hans utlösning sprutas i min mun, kände den lena, kladdiga sperman blandas med min saliv. Hans smak.. hans smak.. jag älskade den. Jag kände hans andra sprut, och min mun fylldes med mer av hans sperma, jag svalde den, kände hur ett nytt sprut lämnade hans skakande kuk. Han stönade högt. Flämtade. Hans kön sprutade för sista gången. ”Ahh…” mumlade han och suckade mjukt.

Jag slickade längst skaftet på hans kön, ville inte gå miste om en droppe av hans välsmakande, varma utlösning.

Jag sjönk sedan ned i soffan bredvid honom. Hans ansikte vändes mot mig och han log.

”Tack..” viskade han. Jag hade lyckats ändå..

Lyckokänslan spreds ut i bådas kroppar. Jag blundade. Jag var… bara så lycklig.







Så var det slut igen!

Den här gången blev det en aning kortare än de andra, kan bero på att det var lite svårt att skriva och fortfarande hålla det inressant den här gången. Det blev ju så intensivt, när det bara var Joakim och Tim. Gick ju liksom inte så bra att blanda runt det, och min inspiration var väl inte på topp, så jag känner att det blev aningen fail, men men… Hur som helst, hoppas ni gillade det ändå^^

Fortsätter skriva om ni vill. =)

Nu börjar ju skolorna och allt det där igen, så till en början kommer jag nog vara lite frånvarande och inte lägga upp nya noveller lika ofta, men, ha tålamod! =D

Ses snart igen, antar jag