Piller Kåtre 4 & 5

Jag valde att smita. Jag hade slängt på mig brallorna och försvunnit fortare än en avlöning.

Lämnat den läckra och brunstiga tandläkaren Lorentzon till sitt öde. Hur hon reagerat och vilka eventuella konsekvenser det kunde få, orkade jag inte fundera kring.

Något inom mig sade att jag gjort klokt i att ta till flykten. Det han säkerligen varit en angenäm upplevelse att fullfölja orgien med Jennifer, men magkänslan sa: stick.

Det hade gått ett par dagar, i almanackan stod det söndag, och kommande vecka skulle vara min sista semestervecka för den här sommaren.

Pillerburken, jag och min kuk hade fått sig ett par dagars ledighet. Främst därför att jag inte funnit några möjligheter att lura i oskyldiga kjoltyg några rosa piller.

Så enkelt var det inte. Visst fick jag bara in pillret mellan deras läppar, så skulle de snart riva av sig trosorna. Men vägen dit, hur skulle jag gå tillväga?

Samma morgon hade flickan som sålde Aftonbladet frågat ifall hon kunde få dricka ett glas vatten. Det var onekligen Högsommar, och redan klockan tio på förmiddagen så närmade sig termometern 27 grader.

Tidningsflickan var lång, slank, rödhårig. Under hennes tajta linne kunde jag ana nyknoppade ungflicksbröst och en platt mage.

– Klart jag kan fixa vatten, hade jag svarat.

Under den korta promenaden till köket hade snuskiga tankar fyllt min skalle. Om hon fick smaka på en rosa, så skulle jag snart ha den nakna tonårsflickans små flickbröst i min hand. Och några minuter senare skulle hennes HM-trosor ligga på mitt sovrumsgolv, och min grova kuk skulle fylla hennes 16-åriga fitta.

Men det var just det, 16 år, som fick mig att tänka klart.

Jag hade serverat henne ett stort glas kallvatten, utan minsta preparering. Hon hade svalt det i stora klunkar, tackat och sedan skyndat vidare.

Själv var jag märkligt stolt över att undvikit att falla för frestelsen.

Så nu satt jag där på balkongen med min lista. Jo, jag hade börjat knåpa på en lista, en lista med tänkbara namn. Först hade jag kallat dem för offer, men det hade jag sedan strukit och ersatt med namn. Tänkbara namn, så stod det överst på a4-pappret.

Sedan följde en lista med sju namn, sju kvinnor som jag gärna skulle vilja sätta tänderna i, eller snarare: händerna på.

Pizzaflickan. Hon den där söta på Pizzerian, Malin eller Maria.

Bakom ”namnet” hade jag skrivit ett kort utkast till en plan.

Bakom Pizzaflickan hade jag skrivit: Försöka få henne leverera en pizza hem till mig.

Nu var inte denna plan lika enkel som det kan tyckas. För det första låg Pizzerian i huset bredvid, och för det andra var det inte hon som ansvarade för utkörningen.

Nog skulle hon bli misstänksam ifall jag ringde och beställde en pizza för hemkörning, 25 meter, och dessutom begära att hon var den som skulle leverera.

Nästa namn var Josefin. Hon jobbade som instruktör på det gym jag brukade besöka.

Perfekt kropp, alltid solbränd, charmig, sexig och flirtig. Vad mer kan man begära? Men hur skulle jag kunna lura i henne ”en liten rosa”, och dessutom försäkra mig om att vi skulle få vara ensamma?

Tredje namnet var min chefs fru, Rebecka Wallgren.

Helvete vilken vacker kvinna det var. Hon tangerade säkert fyrtiostrecket, men mot henne hade både gud och livet varit gott. Elegant, sensuell och lite mystisk, så skulle jag vilja beskriva denna kvinna. Vi hade träffats ett antal gånger på middagar och firmafester, och vid varje tillfälle hade jag lyckats få ett samtal på tu man hand med denna skönhet.

Hon hade alltid agerat reserverat men inte svalt, med undantag för ett tillfälle då hon fått i sig något glas vitt vin för mycket. Då hade hon istället varit flirtig och betydligt mera öppen. Hade det inte varit för att hennes feta man, min chef, dykt upp från ingenstans, så vet jag inte vart den kvällen hade slutat.

Jag lade ifrån mig blocket. Rebecka, jag hade snöat in på chefens snygga fru, hur skulle jag kunna lyckas med detta?

Tankarna på Rebecka fick min puls att öka och min kuk att styvna. Längtan efter en naken kropp att belägra, var det enda jag kunde tänka på.

Skulle aldrig låtit den där tidningskrängande tonårsflickan kommit undan, tänkte jag för mig själv. Eller skulle jag gå över och kolla ifall grannen var hemma. Ringa på hennes dörr, och så snart hon öppnat, trycka ner ett piller i halsen på henne?

Nej det lät inte som någon bra idé. Dessutom hade jag inte sätt skymten av Ida sedan vår sexfyllda natt.

Istället för att fantisera mer om grannar och rödhåriga tonårsflickor, så reste jag mig upp och gick ut i hallen och plockade upp min mobiltelefon. Utan att tveka, slog jag sedan numret till min chefs lantställe ute i skärgården.

Fyra, fem, sex signaler… sedan.

– Wallgren, hallå ja.

Jag kände naturligtvis genast igen Rebecka något hesa och släpiga stämma. Jag fyllde lungorna av luft och huvudet av självförtroende.

– Men tjena Rebecka, det är Robin. Hur är läget?

– Men hej Robin. Hon lät uppriktigt glad över att höra min röst och fortsatte:

– Med mig är det jättebra. Här lite väl hett kanske, men man skall inte klaga. Hur är det själv?

Vi fortsatte utbyta artighetsfraser under ytterligare någon minut, innan det att jag avfyrade frågan och blundade i väntan på svar:

– Hur är det, har du gubben hemma?

– Rolf menar du, nä han är ute och seglar med några affärsbekanta, kommer inte hem fören på tisdag.

Jag knöt näven i luften och kunde inte hindra mig själv från att ta små skutt i vardagsrummet. Jag samlade mig.

– Jaha jag, på så vis. Det var några papper som jag skulle behöva…

– Men du kan väl slå honom en signal, sa Rebecka.

Jag fann inte orden till min fortsatta lögn, men det visade sig inte heller behövas. Eftersom Rebecka yppade den underbara meningen:

– Eller så får du väl komma hit och hämta papperna du behöver, jag är hemma.

– Det kanske är enklast, svarade jag snabbt.

– Kom om ett par timmar, så bjuder jag på lunch.

– Låter utmärkt, svarade jag och kämpade med att dölja min upprymdhet.

– Och du, sa Rebecka, ta cykeln så bjuder jag på ett glas vin.

– Cykeln får det bli, sa jag och tryckte bort samtalet.

Jäklar, jäklar, jäklar. Nu gällde det att smida planen rätt. Jag började med att plocka ned min favoritglasburk från hyllan. Därefter satte jag mig på balkongen för att få ned pulsen.

 

En halvmil på cykel i 30 gradig värme, då gäller det att ta det vackert. Vill ju inte gärna dyka upp hemma hos Rebecka Wallgren med en skjorta blöt av svett.

Därför hade jag istället tagit det lugnt och gjort ett strategiskt stopp på vägen. Satt mig på en slänt, korkat upp en kall bira och tittat ut över det öppna klarblå havet.

Gjort en dubbelcheck i bröstfickan. Jo då, de låg där – två rosa piller. Hade plockat med mig ett extra utifall det skulle gå på tok med det första. En titt på klockan, strax halvett, då kunde jag cykla vidare. Jag hade säkert en kvart kvar att cykla, och att dyka upp vid den tiden kan knappast framstå som desperat.

Jag cyklade de sista metrarna fram till Wallgrens pampiga sommarhus. För inte kunde väl den flotta kåken gå under benämningen sommarstuga, utom möjligen i deklarationen.

Det vitkalkade stenhuset låg ett par hundra meter från ”stora vägen” och från det magnifika vardagsrummet med panoramafönster och den nyoljade tikterrassen bjöds man på en magisk utsikt över havet. Ett par hundra meter ned mot havet fanns naturligtvis en egen brygga, lusthus och bastu. Hit brukade fete herr Wallgren ta företagets kunder för samkväm under årets alla månader.

Jag hade just parkerat cykeln vid kombigaraget då Rebecka kom ut och mötte mig. I en fotlång vit tunn kjol, som var slitsad en bra bit upp på låret, ett svart linne som bara var snäppet bredare än en bikiniöverdel och vit sommarhatt, så stod hon framför mig.

Trots dyra shorts och kortärmade svarta skjorta från Huga Boss, så kände jag mig genast underklädd.

– Vad trevligt att få dig på besök, sa Rebecka och gav mig en kärleksfull omfamning.

– Trevligt att vara här, svarade jag och radade upp några komplimanger om hennes skönhet.

– Du vet hur man får en kvinna på gott humör, svarade Rebecka och log.

Hennes hud var solbränd, hennes kropp precis så välsvarvad som jag mindes den och hennes sinne öppenhjärtligt. Det sista misstänker jag sig kom av att hon säkert redan njutit av både ett och två glas vin under den heta förmiddagen.

– Gå du upp på verandan, så skall jag snart servera lunch, sa Rebecka och gjorde en välkomnande gest i riktning till det dukade bordet.

40 minuter senare hade vi hunnit med att kalasa på kokt lax, en underbart god kall sås och färskpotatis. Till detta hade de inmundigats två glas välkylt vittvin.

Vi hade talat obehindrat om vardagliga ämnen så som arbete, goda viner och båtliv. Rebecka verkade inte sakna sin man, utan talade istället om hur hon njöt av ensamheten vid havet.

– Men det är klart, när du hörde av dig då ville jag inte längre vara ensam, sa hon och gav mig en diskret blinkning.

Själv hade jag svårt att hålla blicken ifrån hennes inbjudande barm och den förföriska klyftan mellan hennes välformade bröst.

Hon verkar onekligen vara på ett lättsinnigt humör, kanske inte ens behöver nyttja ett rosa, tänkte jag för mig själv.

Efter ytterligare några klunkar vin och avslappnat samtal så säger plötsligt Rebecka:

– Det där dokumenten som du kom hit för att hämta, vill du göra det nu?

– Ja, jag kanske skulle ta mig en titt på det där, svarade jag.

Men uppenbarligen hade mitt svar inte låtit speciellt övertygande, då Rebecka i nästa mening sa:

– Det finns inga dokument, eller hur? Du kom hit för att träffa mig, inte sant.

Jag skruvade lite på mig och mumlade:

– Så är det nog.

– Jag visste det! Sa Rebecka och log självbelåtet, jag förstod det direkt.

Jag tog en klunk vin för att hinna samla tankarna, men jag behövde inte säga något.

– Jag är glad för att det är så, tro inget annat. Men det du hade hoppats på, och också jag till ens viss del, det är omöjligt.

– Vad syftar du på, svarade jag, och lyckades lika dåligt med mitt skådespel denna gång.

– Spela inte dum. Jag vet vad din baktanke med besöket går ut på. Att du och jag äntligen kunde få en dag, ja även en natt tillsammans. Att vi kunde göra vad vi båda längtat efter.

Rebecka såg allvarlig ut, och samtidigt lite sorgsen. Det var tydligt att även hon fantiserat om vad som skulle kunnat ske, då vi båda fick ostörd tid med varandra.

– Men som sagt var. Det funkar inte. Jag är gift, om än inte superlyckligt, men likväl gift.

– Om det varit annorlunda då? Frågade jag och såg djupt in i hennes bruna ögon.

– Då hade du och jag redan varit inne på efterrätten för länge sedan sen, svarade hon och gav mig ännu en blinkning.

Rebecka reste sig upp och började plocka med tallrikar och bestick.

– Men jag vill hemskt gärna att du stannar en stund till. Jag har mer vin, skall bara bära in disken först.

– Jag hjälper dig.

Jag hade samlat ihop ett par tomma skålar och en vattenkaraff. Då jag kom in i köket så stod Rebecka och sköljde tallrikarna i vatten.

Det är något med att komma in i svalka och dov belysning, då man just varit ute i stark sol och värme. Den redan påtagligt erotiska spänningen ökar genast ytterligare. Det är den enda förklaring till varför jag handlade som jag gjorde.

Efter att ha ställt ned disken på bänken, så ställde jag mig tätt bakom den vackra Rebecka. Jag stod så nära att hon kunde känna mig andetag mot sina nakna skuldror. Hon stod blixt stilla då jag böjde mig fram och kysste hennes nacke. Hon gjorde inget annat än att andas tungt, då jag förde upp mina händer och kupade dem om hennes bröst. Stilla och mjukt masserade jag hennes sköna bröst och strök lätt över hennes styva bröstvårtor utanpå tyget.

Hon lät mig hållas i någon minut, innan det att hon gav mig en vänlig knuff med ena armbågen.

– Det är underbart skönt, men du får inte. Sa hon och gjorde sig fri från mitt grepp och gick istället fram till kylskåpet.

– Här ta med dig flaskan ut, så kommer jag strax.

Rebecka räckte mig ännu en flaska vittvin i trehundrakronorsklassen, gav mig en lätt kyss på kinden och pekade mot terrassen.

Jag satt i solen och såg på hur det rosa pillret i Rebeckas glas, löstes upp i det kalla vinet.

Man är en skurk, tänkte jag för mig själv. En riktig djävul faktiskt, en kåt.

Några minuter senare var Rebecka åter på plats i stolen framför mig. Hon hade bytt sin svarta topp mot en vit bikiniöverdel, som avslöjade ännu mer av hennes vackra bröst.

Hon gillar att retas, hon gillar verkligen att retas, tänkte jag för mig själv.

– Jag tänkte ta ett dopp i poolen och undrar ifall du vill göra mig sällskap?

– Törs du bada med mig då?

– Tänkte ett dopp kunde göra dig gott, svalka av dig lite, svarar hon och ler.

Så tar hon två stora klunkar av vinet och jag knyter högernäven under bordet.

– Ja, det kanske är precis vad jag behöver, svarar jag. Kylas ner.

Rebecka böjer sig fram över bordet och jag erbjuds fri syn in mellan brösten:

– Ärligt talat så gäller samma sak för mig. Efter vad som hände i köket, så är också jag i behov av svalka.

– Tyckte du om det?

– Det vet du att jag gjorde, svarar hon snabbt och tar ännu en stor klunk ur sitt vinglas.

Vi ser på varandra. Hon är verkligen något extra. Hennes rena drag, släta hy och mörka hår för tankarna till en bildskön skådis från 50-talet, en ung Lana Turner, fast mörk.

– Har du något att bada i, frågar hon. Hennes blick är annorlunda nu, hon fuktar ideligen sina läppar med tungspetsen, smeker sin hals.

– Måste jag ha något på mig?

– Ja det måste du. Nu är det Rebeckas tur att inte låta övertygade.

– Gå ned till lusthuset, där ligger säkert ett par badbyxor du kan låna. Folk glömmer så mycket badkläder här.

Jag följer hennes uppmaning och går ned mot lusthuset. Där inne finns en soffgrupp i korg, ett glasbord, barskåp. På golvet ligger tjocka stolsdynor i en enda röra, förmodligen inkastade vid en häftig regnskur.

På en liten träbänk ligger säkert tio par badbyxor i varierade storlek och färg. Jag hittar på ett marinblå som inte är allt för stora i storleken. Jag har just fått dem på mig, när Rebecka öppnar dörren.

– Hur går det för dig?

Hon kliver in, och det första jag ser är hur hennes bröstvårtor styvnat, och nu håller på att tränga igenom tyget på det tunna bikiniöverdelen.

– Dessa borde funka, säger jag och pekar på medvetet på bulan som putar under badbyxorna.

Rebecka fastnar med blicken på min styva lem som skyls under tyget. Hon drar handen genom håret och andas tungt.

Jag går fram till henne, lägger mina händer på hennes höfter och pressar upp henne emot väggen. Hon möter min kyss och jag trycker min hårda kuk mot hennes platta mage. Jag låter ena handen smita innanför hennes kjol och kramar hennes fasta skinka med min hand.

Ååå, stönar Rebecka i mitt öra, innan det att hon knuffar bort mig, lite mera hårdhänt denna gång. Sedan försvinner hon ut genom dörren och går med bestämda steg upp mot huset.

Jag tvekar en stund, och fortsätter sedan efter.

– Skynda dig, hoppa i. Säger hon då jag är framme vid poolen. Hennes vita kjol ligger i en hög på stenbeläggningen.

Jag dyker i och tar några crawltag fram till henne. Vattenlinjen går strax under hennes bröst, och hon tar retliga små steg bakåt. Så når hon kanten och kommer inte längre.

Hennes ögon glittrar, vattenytan blänker och solen steker. Vattnet har gjort hennes bikiniöverdel nästan helt genomskinlig.

– Vad väntar du på? Säger hon.

Jag ser frågande på henne.

– Jag frågar vad du väntar på. Säger hon och drar ned sin bikiniöverdel och exponerar sina ljuvliga kullar.

Jag väntar inte en halvsekund längre. Utan tar tag om hennes midja och drar hennes slanka kropp intill mig. Med min ena hand börjar jag genast krama och smeka hennes bröst, min andra hand har redan Rebecka styrt ned mellan sina ben, och hon nafsar mig i öronsnibben då jag för trostyget åt sidan.

Jag låter långfingret glida längs hennes i dubbla bemärkelser våta blygdläppar och pressar mjukt toppen av min tumme mot hennes klitoris.

– Vill du att jag skall sluta, viskar jag?

– Aldrig, är hennes svar. Och jag ler stort för mig själv.

Sedan tar jag tag om hennes midja och lyfter upp hennes solbrända kropp på poolkanten. Vi hjälps åt med att få av hennes trosor. Så snart mina läppar och tunga funnit vägen till hennes väntande fitta, så lägger hon sig bakåt på den varma stenbeläggningen och njuter av hur min tunga utforskar hennes våta sköte.