Sommar på landet. Del 36

Sommar på landet. Del 36



Vi tittade varandra i djupt ögonen, hennes vackra ansikte strålade av kärlek när hon log mot mig. Jag låg alldeles stilla och bara njöt av hennes värme, hon knuffade lite försiktigt med underlivet. Jag vaknade ur min trans och fortsatte röra mig i henne, hon blundade och suckade tungt. Mari andades ryckigt och skakade lite, hennes mus kramades några gånger och sen låg hon alldeles stilla. Jag drog mig sakta ur henne och rullade på rygg och drog Mari med mig, med hennes varma bröst mot min bringa och kind mot kind låg vi stilla och njöt.



Ann andades lugnt, hon sov. Vi somnade så småningom och sov långt in på nästa dag, Mari hade lagt sig på sidan av mig med huvudet på min axel. De andra var uppe redan och jag hörde dem prata på undervåningen. Ann låg på rygg med benen lite isär och snarkade ljudligt, jag smekte henne på magen utan att väcka henne.



Mari rörde sig och hostade lite, ”god morgon älskling” viskade hon och pussade mig på kinden. Jag är hungrig förkunnade Mari och reste sig upp, vi tassade ner för trappan utan att väcka Ann. Anette stod vid spisen och Kristina satt vid bordet och bläddrade i en tidning God morgon ungdomar, vill ni ha kaffe sa Anette och ställde två koppar på bordet utan att vänta på svar. Kristina tittade på mig med sina vakna ögon så jag blinkade åt henne, hon log och skickade en slängkyss.



Nu får vi besök sa Anette och pekade, Albin kom över åkern med raska kliv. Jag gick ut och mötte honom på bron. Jo, började Albin, det ringde en Stig som är polis och undrade om ni var hemma. Jag berättade att ni var här, han kommer och hämtar er klockan tio och han skulle bjuda på tårta sa han. Tack Albin, sa jag och slängde en blick på klockan som visade drygt nio. Vill du ha lite kaffe Albin? Nej jag har precis fått en kopp, men tack ändå sa Albin och gick.



Vi ”hörde” sa Anette när jag kom in, bäst att väcka Ann sa jag och med tre kliv var jag på övervåningen. Ann låg precis som när vi gick ner, jag kunde inte låta bli att smeka henne över musen. Först reagerade hon inte men plötsligt särade hon på benen och tittade yrvaket på mig. Vi hinner inte gumman, Stig kommer och hämtar oss snart. Ann fattade inte först men började resa sig när hon fattat. Ann slog armarna runt mig och kysstes ivrigt, jag smekte henne över rumpan. Kom nu Ann sa jag och styrde henne mot trappan, hon satte sig vid bordet och gäspade ljudligt.



Anette sköt en kopp kaffe mot henne, Ann smuttade lite på det varma kaffet. Var det inte onsdag nästa vecka vi skulle hälsa på Stig? Du har rätt Ann, sa Kristina. Det spelar väl ingen roll, vi har väl ändå inget för oss idag sa Ann mellan tuggorna. Ska du ha kläder på dig idag Ann skrattade Anette, nej då syns ju inte min fjäril sa Ann utan att röra en min. Vi skrattade åt henne, åk till Kristin Ben och förvarna henne så hon hinner med! Bra tänkt Anette sa jag och gick ut. Kom Lomma så ska du få röra på dig ropade jag och gick mot hagen, Lomma tittade upp och frustade.



I gallopp passerade jag Albins gård och ned för backen, Karl kom ut från ladugården när jag kom runt knuten och tittade förvånat på oss. Jag sneddade upp på gårdsplanen och lyckades få stopp på Lomma. Stanna här sa jag och hoppade av, Kristin kom ut för hon hade hört oss. Hej Kristin! Stig kommer och hämtar oss klockan tio, hinner du bli klar tror du? Ja visst Ben, sa Kristin och gick in. Med ett hopp var jag uppe på Lomma och styrde henne mot Karl som tittade på oss.

Hej Ben! Jasså du är ute på en ridtur på morgonen flinade Karl. Jag berättade mitt ärende och att Lomma behövde röra på sig. Jag vinkade åt Karl och satte hälarna i Lomma som glatt satte fart. Albin vinkade när jag passerade i full fart, Lomma ville inte stanna så det blev ett extra varv på åkern. Jag lämnade Lomma i hagen och gick in, Mari och Kristina höll på att sminka Ann. Jasså det ska bli krigsmålning Ann skrattade jag, Ann bara glodde på mig. Jag gick till bäcken och tog ett snabbt dopp, jag torkade mig och slängde handduken över axeln och gick mot torpet.



Jag satte mig på bron och lät tjejerna sköta sitt, Lomma slafsade i sig vatten från hon och slängde med huvudet. Efter ett tag blev det obekvämt så jag flyttade till hammocken, med händerna under huvudet låg jag utsträckt och tittade på ormvråkarna som cirklade runt. Kristina kom och satte sig hos mig, hon hade sin korta svarta kjol och vit blus och läppstift som passade bra på henne. Hej ”snygging” sa jag och höll om henne, Kristina klappade mig på kinden och pussade mig i pannan.



Mari och Anette kom ut och pratade i munnen på varandra, Anette hade gjort en fläta på Mari men Mari ville inte att hennes skadade öra skulle synas. Ben berätta för Mari att hon är jättefin! Mari kom fram till oss och tittade mig i ögonen. Du är jättefin sa jag, fläta blir det sa Mari och log, jag menar det Mari sa jag. Hon såg nöjd ut när hon gick in igen, Anette var i sitt esse för hon älskade att hålla på med hår och sminka. Du får snart träffa en riktig snygging Ben sa Anette allvarligt, vem då? Vänta och se sa hon bara.



Här kommer hon Ben! Ann hade kort blommig kjol och vit blus med håret åt sidan med ett spänne. Jag bara gapade och tittade på henne, Ann tittade på mig och väntade antagligen på någon elak kommentar. När hon inte fick någon kom hon fram till oss och snurrade ett varv, ”fin va”? Ann, du är jätte läcker sa jag och tog henne runt midjan. Hon tittade forskande på mig för hon trodde jag skojade som vanlig, jag menar det Ann sa jag och tittade henne i ögonen.



Ann vände sig om och pekade på sin fjäril, blusen var skuren så nästan hela ryggen syntes. Kristina hittade den när vi handlade i går sa hon stolt. Hur känns det att ha kläder på sig skrattade Anette, jag skippade trosorna för att inte vara alldeles påpälsad flinade Ann. Vi skrattade åt henne, Ann är Ann sa Mari. Ann visa dina nya skor också, hon satte ena foten på stolen. Skorna var vita med halvhög klack och remmar runt vristen, skitsnygga Ann sa jag uppriktigt och mötte hennes blick..



Ann sken som en sol när jag kramade henne, vilken ”snygging” viskade jag i hennes öra. Nu kommer Stig sa Anette och pekade mot vägen, en blå folkvagnsbuss kom skumpande och bromsade in på gräsmattan. Hej på er sa Stig och tittade runt på oss, vilka fina tjejer fortsatte han. Vi packade in oss i bussen och började åka. Vi får stanna och hämta upp Kristin förklarade jag för Stig som nickade.



Kristin stod utanför när vi kom så det var bara att plocka upp henne och åka vidare. Ann satt i fram med Stig och hon pratade hela tiden som vanligt, Stig verkade gilla sällskapet. Det gick fort att åka in till stan och Stig stannade framför en stor port som öppnade sig automatiskt. Kom med mig sa Stig när han parkerat bilen, hissen tog oss flera våningar upp och till slut öppnade sig dörrarna. Hans kom emot oss när vi lämnade hissen, ”hej på er” vad trevligt att se er igen! Hans tog oss i hand i tur och ordning.





Har ni fångat några bovar den senaste tiden skrattade Hans, ”nä” vi har bara latat oss sa Ann allvarligt. Ska vi gå ett varv så får ni se hur vi har det sa Hans och tog ledningen genom korridoren, här är vårt ”KC” och här sköts radiotrafiken till våra bilar. Det satt två personer som skötte radioutrustningen, det här är ungdomarna som fångade tjuvjägarna förklarade Hans. När ska ni börja hos oss undrade en kille och log mot oss, Hans ledde oss vidare och i ett annat rum satt Jörgen som reste sig när vi kom in. ”Hej på er”, jasså ni hittade hit sa han och räckte fram handen.



Efter en omfattande rundvandring satt vi i deras fikarum. En lång polis med massor av guld och streck på kavajen steg in i rummet, det blev tvärtyst. Det här är polismästare Einarsson sa Hans, vi presenterade oss och skakade hand med polismästaren. Han tittade på oss ett tag innan han började tala, jag är imponerad av vad ni uträttade i skogen och Hans har berättat hur han kom i kontakt med er. Jag har nominerat er till medalj för ert rådiga ingripande och mitt ord väger rätt tungt flinade han.



Jag vill gärna höra er berätta hur allt gick till fortsatte Einarsson, Ann nappade direkt och började berätta. Vi hjälpte henne fylla i med detaljer, Ann pratade lugnt och samlat vilket inte är likt henne. Flera poliser kom in i rummet och lyssnade uppmärksamt på oss, till slut var vi klara. Ja det styrker Hans och de andras lovord sa Einarsson högtidligt, polismästaren började jag, Säg Anders du! Anders vi vill förstås tacka för att vi fick komma hit och att vi lärt känna en massa trevliga poliser.



Tårtan var jättestor och vi var säkert tjugo personer runt bordet, Ann satt bredvid Anders och han fick höra hennes planer vare sig han ville eller inte. Han verkade väldigt sympatisk och jag tror Ann gillade honom. Mina damer och herrar sa Anders och reste sig, plikten kallar men sitt kvar ni. Hoppas vi ses igen sa Anders och tryckte min hand, det hoppas jag. Polismästaren lämnade rummet och pratet kring bordet fick ny fart. Flera timmar hade gått och det kändes lagom att röra på oss. Vi tackade alla och följde Stig mot hissen, vi lämnade stan och det var bara Ann som pratade på vägen hem.



Han var trevlig den där Anders, han har en dotter i min ålder som har drogproblem och han hade gjort allt för att få henne att sluta sa Ann och tystnade. Det måste vara för jävligt fortsatte Ann, han har haft det tufft utan tvekan sa Stig sammanbitet.



Stig bromsade in på gräsmattan framför torpet och vi steg ur, vi ses på lördag då sa Stig innan Ann stängde dörren. Han vände och vi vinkade åt honom när han åkte. Skönt att vara hemma konstaterade Ann och skyndade sig in, några minuter senare kom hon ut i trosor och linne. Vi skrattade åt henne, hur ska du klä dig i vinter Ann undrade Kristina? Det ordnar sig flinade Ann.



Är vi hungriga? Undrade Anette och tittade på mig, ja snart så svarade jag och fick ett soligt leende. Vart tog den där snygga tjejen vägen förresten, vem då Ben? hon med den fina kjolen och snygga benen! Anette log men Ann lade pannan i väck. Han menar dig Ann förklarade Anette, ”gubben” sa Ann och tryckte sina läppar mot mina och kramade mig hårt.



Vi satte oss i gräset och jag lutade mig på rygg med händerna under huvudet, Ann lade huvudet på min mage. Snart låg vi alla i en hög på gräsmattan, tänk så mycket som hänt på kort tid suckade Anne. Solen värmde oss och vi bara låg alldeles tysta, tänk om man kunde stoppa tiden tänkte jag. Sekunderna senare säger Anette ”nu stoppar vi tiden”, jag ryste och blev alldeles knottrig på armarna, det var inte första gången Anette läst mina tankar.



Jag tittade på Anette och drunknade i hennes stora blå ögon som granskade mig uppfodrande, hon böjde sig sakta framåt och kysste mig mjukt. Förtrollningen bröts när Ann putade med sina läppar och ville ha en kyss, Anette skrattade och slängde sig på rygg i gräset. Kristina tittade undrande på oss ett tag. Nu blir det mat sa Anette och reste sig och började gå, Ann sprang före in på torpet. Det kommer en bil, sa Kristina och pekade och mycket riktigt så kom det en svart bil efter vägen. När den svängde in på gräsmattan så såg jag att det stod ”Press” på ena solskyddet.



En man och en kvinna steg ur bilen, hej jag heter Lotta och kommer från tidningen och det här är Krister min fotograf, jag skulle vilja höra lite om hur ni fångade tjuvjägarna sa kvinnan och tittade på oss. Det går väl bra sa jag och reste mig, Ben sa jag och sträckte fram handen. Anette skyndade sig in till Ann för att hindra henne att komma ut halvnaken.



Ta det från början Ben, Lotta fattade pennan och började skriva i ett stort anteckningsblock.

Jag han inte börja förrän Ann tog ordet och började berätta, jag hade hört henne komma upp bakom mig så jag anande vad som skulle komma. Skönt att slippa tänkte jag och lyssnade på Ann, hon hade blivit riktigt bra på att berätta.



Lotta avbröt Ann ibland och frågade om sånt hon inte han med att skriva. En knapp timme senare så var Lotta nöjd, hon ställde upp oss och Krister fotograferade. Ta lite bilder på omgivningen också sa Lotta och svepte med handen. Tack för oss då, Lotta gick mot bilen med Krister i släptåg. Bilen vände och försvann efter vägen i ett dammoln. Vi återställde högen på gräset, var det inte någon som pratade om mat för ett tag sedan, undrade jag? Visst ja, Anette reste sig och började gå mot dörren.



Ann reste sig motvilligt och följde efter henne









Fortsättning följer.