Rovdjurens Fälla

Rovdjurens fälla



Detta är en novell som involverar sci-fi (science fiction) och fantasy, om du bara gillar verklighets baserade noveller så är detta inget för dig. Detta är också en historia som tar ett tag att komma in i och vi kommer inte till sex delen för än en bit in i historian så om du är en otålig person så är det här troligtvis ingenting för dig.



Del 1



Marinsoldat Lukas Anderin gick över det öde landskapet, inte ett träd, grässtrå eller en fågel i synhåll, allt verkade öde och dött. Han var beväpnad till tänderna och var klädd i en brun dräkt som skyddade honom från det mesta. Han var långt borta från skeppet vid det här laget, han hade blivit utskickad för att spana, dom var här i ett enda syfte, att erövra och om det krävdes, invadera i imperiets namn. Marinsoldat Anderin rätade till något som liknade en blandning mellan en hjälm, en nattkikare och ett head-set. Han tryckte på en knapp och han hörde en klar och tydlig kvinnoröst.



Det här är WUI nyheter, klockan är 07:04, tisdag, januari, år 2124 och vi är här med…



Han tryckte på samma knapp igen och rösten försvann, han hade bara velat veta vad klockan var, han hade varit på marsch från skeppet sen 03:00 och han var både trött och hungrig. Men han vågade inte sätta sig ner för att dricka ett par klunkar vatten, han var i en främmande värld, långt hemifrån och han kanske aldrig skulle få komma hem igen. Han var på en annan planet, hur otroligt det än skulle ha verkat för någon för mer än 100 år sedan så var han faktiskt på en annan planet. Rymdfärder hade utvecklats långsamt över åren men 2099 så hade mänskligheten koloniserat en ny planet och sen dess hade dom spridit sig till fem andra planeter. Sökandet efter planeter som lämpade sig för kolonisering var lättare nuförtiden men ändå svår, för tre månader sedan hade den här planeten upptäckts, den hade getts namnet ”Haven” och marinsoldat Lukas Anderin var en av dom som följt med den första expeditionen för att utforska Haven för potentiella hot. Två av dom fem planeterna som mänskligheten koloniserat hade varit befolkade, mycket problem hade uppstått men på ett eller annat sätt så regerade dom nu över dom andra raserna. Lukas tryckte på en knapp vid visiret och han såg sig omkring och skannade området för tecken av liv. Inget, han suckade av lättnad och började tro att Haven var obebodd och att en invasion inte skulle vara nödvändig. Han satte sig ner och tog av sig hjälmen, han la ner sitt vapen på marken och drog fram en fältflaska med renat vatten som han tog några klunkar av. Han drog upp ett foto ur sin ficka och tittade på det, det var ett foto av honom, en kvinna och två små flickor, han saknade sin fru och sina döttrar, han hade gift sig när han var väldigt ung och snart så hade han och hans fru fått två tvillingar. Redan då hade han jobbat för WUI (the World Universe Imperium) men inte förrän hans döttrar var fem år gamla hade han blivit befordrad till marinsoldat, han hade varit motvillig att lämna sin familj men till slut så insåg han att han kunde ge både sin fru och sina döttrar ett bättre liv genom att anta detta välbetalda arbete. Han såg längtande på fotot och suckade, det skulle dröja länge än innan han fick se dom igen. Han tog upp sin hjälm och gick en bit, han såg sig omkring efter tecken av liv men upptäckte inga. Men när han tryckte på knappen som skannade området för livstecken en tredje gång efter att ha gått upp igen så blinkade den till och en svag signal en bit härifrån visade sig. Han vände sig genast mot området där signalen kom ifrån, han drog fram en liten mikrofon och tryckte på en knapp.



Marinsoldat Lukas Anderin här, min skanner plockar upp tecken på liv, det kanske inte är något men jag kräver ändå en mindre förstärkning, jag skickar mina koordinater med det här meddelandet, jag undersöker det så länge.



Han skickade meddelandet och höjde sitt vapen och gick med snabba steg bort mot stället han sett signalen, han såg ingenting i riktningen han gick, bara mil efter mil med platt sten och han undrade om det kanske varit ett misstag. Men så plötsligt tyckte han sig se något längre fram, något som tycktes slingra sig över marken, något stort. Han höjde sitt vapen och gick långsamt emot det tills han insåg att det var en jättelik spricka i marken, han gick fram till kanten och såg att den sträckte sig så långt ner att han inte kunde se bottnen, sprickorna var 1-3 meter breda, på vissa ställen upp till 5 meter och det hela kändes väldigt farligt. Han tryckte på knappen som skannat området igen och som han fruktat så kom signalen från långt nere i sprickan. På hans dräkt fanns en rulle med en stålvajer med en pik på, han satte fast piken i marken och så försiktigt han kunde virade han ner sig i sprickan, ju längre ner han kom desto bredare blev det, det verkade vara ett enormt grott system, det fanns hål i väggarna överallt och dom verkade sträcka sig mil efter mil, han stoppade linan vid ett av hålen och försökte se om han kunde använda ett slags ekolods system för att lista ut hur långt alla grottor sträckte sig. Men det kom bara upp ett error när han försökte, han suckade och började hissa ner sig själv ännu mer, han kunde fortfarande inte se bottnen och undrade hur långt ner det sträckte sig när plötsligt något hände. Han skanner började pipa och enligt skannern skulle en livsform som var nästan lika stor som han finnas inom 20 meters omkrets. Han skrek till av förskräckelse och snurrade runt på linan men såg inget.



Plötsligt så hörde han något, viskningar, men inte från någon av tunnlarna, viskningar som lät så tydliga som att någon hade stått bredvid honom och viskat i hans öra. Paniken grep honom och han sköt ett skott på måfå på klippväggen och skrek av förskräckelse, förutom oväsendet han förde och dom oändliga viskningarna hördes inte ett ljud. Plötsligt så kände han hur han började bli trött, viskningarna tycktes göra honom trög och han såg sig förtvivlat omkring, det stora vapnet gled ur hans hand och försvann ner i avgrunden. Plötsligt så råkade han komma åt knappen till linan och den låssade från piken som satt fast där uppe. Han skrek inte, han var för trött på att skrika, viskningarna var nu nästan det enda han kunde höra, han slöt ögonen och försvann från tanke och tid.



Lukas slog upp ögonen, han stirrade in i insidan till sin egen hjälm, han trevade omkring sig och kände genom dom metallklädda handskarna att han låg på hård sten. Han försökte röra på armarna, dom rörde sig, han försökte röra på benen, dom rörde sig. Inget verkade brutet, men det var omöjligt, han kunde inte ha fallit så långt utan att bryta någon, för att inte säga dött. Han reste sig upp och rätade till hjälmen, till sin förvåning upptäckte han att han kunde se, han såg upp på två klängväxter som gick runt hela nedre delen av grottsystemet, dom lyste med ett vitt sken, det var tusentals små vita blommor som tycktes lysa upp allting här nere. Han såg sig förundrat omkring när han hörde tassande steg bakom sig. Han snurrade runt och trevade efter sitt vapen, det fanns inte där, till sin förfäran upptäckte han att inget av hans vapen fanns där längre, alla var borta. Runt en krök hörde han hur någon kom emot honom, någon som inte tycktes ha skor på sig att döma av ljudet av fötterna. Utan att veta vad han skulle göra höjde han nävarna och stod beredd att kämpa mot vad det än var som kom. Runt kröken kom en varelse som tycktes lysa som väggarna, då insåg han plötsligt att varelsen bar kläder gjorda av klätterväxten som växte på väggarna. När han vant sig vid ljuset stirrade han in i två stora gröna ögon, det var ingen människa så mycket var säkert men den var mer lik en människa än någon annan utomjordisk livsform han hade sett. Den hade blått skinn, var ungefär lika lång som han, blodrött långt hår som gick långt ner på ryggen på den, ögon dubbelt så stora som hans, spetsiga öron, en lång ödlelik svanns som stack ut ur ett hål i klädnaden den bar och den hade ett par blodröda läppar. Det var en hona eller en kvinna, det hade han inget tvivel om, till sin förvåning såg Lukas att den hade bröst, två otroligt stora och välformade bröst som syntes tydligt genom klädnaden av blommor. Hon log mot honom och höll upp en kloförsedd hand med fyra fingrar och kupade den under sin haka. Hon log och tog några steg närmare, på något sätt så kände sig Lukas inte rädd längre, han kunde aldrig tänka sig att den här vackra varelsen någonsin skulle göra någon illa. All hans träning, alla hans order var meningslösa, så länge han bara fick fortsätta stirra in i dom dör vackra gröna ögonen. Han tog ett steg emot henne och hennes leende blev bredare och avslöjade vassa huggtänder. Han hade ingen aning om varför det var så här, den här varelsen var inte ens mänsklig och ändå… var hon så vacker, han hade glömt allt om sin fru och sina barn. När han sillslut stod framför henne höjde hon en hand och smekte hans kind, han rodnade utan att veta varför och plötsligt hördes viskningarna igen. Dom verkade komma ifrån henne men hon rörde inte på läpparna, han började svaja och föll pladask ner på baken. Hon log och hukade sig ner bredvid honom, hon smekte hans kind igen och lutade sig fram och kysste honom på pannan. Lukas var förvirrad, han visste inte varför det här hände, han brydde sig inte om det, hur det här hade hänt och varför hon gjorde så här verkade ovidkommande. Hon sänkte sig ner över honom och kysste honom, energi tycktes flöda genom honom, han lyfte en hand och la den emot hennes kind, den var varm och kändes knottrig, han lät sin hand glida över henne, hon var så perfekt formad, hennes svans gled upp och snurrade sig runt hans handled, den kändes naturlig, den förminskade inte på något sätt hennes skönhet. Han kysste henne, hennes läppar mot hans kändes underbart, hon drog lite försiktigt i hans dräkt, han insåg att hon ville dra den av honom och det hade han inget emot, han skyndade sig genast att dra av den, flera lager med ogenomträngbar rustning slängdes i en hög och han stod naken framför henne, hon hade rest sig och såg närmast nyfiken på honom, betraktade med en viss hunger hans ordentliga stånd som snart riktades mot henne. Intelligensen han såg i hennes ögon var igenomträngande, hon cirklade en tråd runt ett långt finger, ryckte till och hennes klädnad föll av henne. Han flämtade till, hennes nakna kropp var någonting han aldrig hade kunnat föreställa sig, området runt hennes mage var blekt, hennes lår var lagom stora och gick perfekt ihop med hennes breda röv. Hennes bröst var stora och bulliga, den märkligt blåa färgen verkade vara perfekt för hennes mystiska kropp, hennes bröstvårtor var ljust turkosa och hennes röda hår smekte in hennes höfter, hennes svans viftade lekfullt och Lukas gick fram och slog armarna om henne, han lät sin ena hand glida längst hennes svanns och lät den andra stanna vid hennes röv, han lät ett av sin fingrar glida in mellan hennes skinkor och smeka hennes mjuka rövhål, hon log fortfarande utan att säga något, Lukas lutade sig fram och viskade:



Vem är du?



Hon svarade honom inte men såg på honom som om hon förstod frågan, viskningarna började igen men istället för att bara viskningar som väste spöklikt i hans öron så fylldes hans hjärna med minnen, känslor, lukter och smaker. Han stirrade ner på henne och hans ansikte sprack upp i ett leende, han förstod, hon dolde en del av det men vad gjorde det? Han förstod äntligen vad det var som hände. Han kysste henne och hon lyfte ett ben och la det runt hans höft, han la en hand under hennes lår och smekte det kärleksfullt. Han höjde en hand och kupade hennes bröst, dom kändes underbara och hon lutade sig framåt och tryckte sina bröst mot hans bröstkorg. Hon la armarna runt honom och drog med honom ner på marken, hon särade benen för honom och han höll stadigt i sin pulserande kuk, hon var helt hårlös runt fittan och han tryckte långsamt in kuken i henne, hennes fitta kramade om honom på ett sådant underbart sätt att han trodde att han skulle spricka. Det kändes både bekant och främmande, i det ögonblicket existerade inte hans fru, allt som existerade och spelade någon roll var den underbara varelsen framför honom och uppgiften hon tilldelat honom. Han var helt inne i henne och han knullade henne hårt, hon hade slagit både armar och ben om honom och hennes svans hade virvlat in sig runt hans midja. Hon började framstöta djupa morrningar från djupt nere i halsen som han tog för stön. Hon juckade och virvlade så smidigt mot hans skrev att han nästan tappade andan, hennes ben flög upp och ner för honom, hennes vighet fick honom nästan att flämta till, medan han knullade henne djupare och djupare slängde hon huvudet tillbaka och blottade sina huggtänder medan hennes svans piskade fram och tillbaka och slog upp stenarna från marken. Hennes bröst vibrerade fram och tillbaka i sådan fart att han inte kunde slita ögonen från dom. Han la armarna om henne och lyffte upp henne medan han fortsätta knulla henne, hans kuk dunkade och han ville inget annat än komma i henne men inte än, han ville ha mer av henne. Medan han höll upp henne juckade hon smidigt mot honom medan han stod och höll upp henne med båda händerna på hennes breda skinkor, han stapplade framlänges och körde upp henne mot klippväggen och började knulla henne våldsamt, hennes djupa morrningar blev högre och hon slängde huvudet bakåt medan han kom i henne med ett högt tjut. Han flämtade och satte försiktigt ner henne, hon log hungrigt mot honom och gick ner på knä och ställde sig sen på alla 4 med sin breda rumpa och svans mot honom. Han log mot henne och snart var han över henne, han genomträngde hennes anal med lätthet medan han förde hennes svans åt sidan. Med en dov morrning så sjönk hon ner med ansiktet mot marken medan han började smiska henne i takt med varje stöt i hennes breda röv. Till slut så släppte han lös en våg av sperma i hennes röv också, hon reste sig då upp och log mot honom, han log tillbaka och dom omfamnade varandra. Viskningarna förstärktes och han föll baklänges raklång på rygg med kuken högt i vädret. Hon ställde sig över honom, särade på benen och skönk ner över hans kuk. Han stönade lyckligt medan hon började rida honom, hennes svans piskade hårt i backen och det ekade högt, hennes bröst flög upp och ner och en gång tyckte han att dom slog henne i ansiktet, han slöt ögonen och bara njöt medan han juckade upp mot henne. Till slut så slog han upp ögonen, flög upp och slog armarna om henne och sprutade henne full med sperma. Dom kramade om varandra och han kände hur hon flåsade honom i nacken när plötsligt något vasst skrapade mot hans nacke. Mer av en varning än så fick han inte innan skarpa huggtänder genomborrade skinn, kött, muskler och ben. Lukas stelnade till, det här var det hon dolt för honom och nu när det hänt kunde han inte stoppa det, viskningarna förlamade hans kropp, han kunde inte röra sig, med ett enda ryck slet hon kött muskler och ben från hans axel, han kände något varmt och laddat med energi rusa genom hans blodådror och han började gny av smärta. Hon reste sig upp, tuggade i sig delen av hans axel och smekte sin mage. Det började svartna för hans blick och det sista han såg var att hans skinn hade antagit en sjukligt blek färg och sen blev allt svart.



Del 2



Marinsoldat Miranda Farresten och marinsoldaterna Morgan och Hector gick över det öde landskapet på väg mot koordinaterna som skickats av marinsoldat Lukas, dom hade varit på snabb marsch några timmar och dom två andra hade börjat knota och klagade på hur dom var trötta och törstiga.



Nej! För sista gången nej!



Fräste Miranda åt dom två andra, hon var orolig för marinsoldat Lukas, hans meddelande hade inte nått dom förrän en timme efter att han skickat det. Hon var rasande, en ensam marinsoldat borde aldrig gå iväg och utforska nya livsformer ensam, han borde ha väntat på förstärkning och när meddelandet tillslut kom fram så kunde dom inte kontakta honom av någon anledning, dom hade försökt få kontakt med honom i över en timme men inget hade nått fram. Hon hade genast ryckt ut med två andra marinsoldater och försökte nu komma fram till stället han sist varit så fort som möjligt. Efter många timmars vandring var dom tillslut framme vid stället han skickat meddelandet, Mirandra såg sig omkring och slog på sin skanner.



Vi har en signal



Sa hon till dom andra två, och skyndade sig bort mot signalen, Morgan och Hector drog genast fram sina vapen och ställde sig på bägge sidor om henne som livvakter. Dom skyndade en bit till men allt dom kunde se var platt sten så långt ögat nådde. Plötsligt så såg dom alla tre något som tycktes slingra sig fram och tillbaka och dela sig i flera delar över hela området framför dom. När dom kom närmare såg dom att det var jättelika sprickor i marken, Miranda började få onda aningar av detta men satte återigen igång skannern, som hon fruktat så kom signalen där nerifrån. Hon svor och gav några snabba orders till dom andra som genast drog fram två pikar som satt fast i en stålvajer. Dom satte fast dom i marken, satte sig med fötterna dinglande över kanten, såg oroligt på varandra och började sedan hissa ner sig. Miranda drog fram sin egen stålvajer, satte fast den och började hissa ner sig själv, hon såg ner emot dom andra två som var några meter före henne, hon ropade åt dom att hissa ner sig själva så fort som möjligt och började sen själv lossa spärren tillräckligt för att hon skulle kunna komma ner fortare. Men dom hade inte kommit långt förrän Morgan och Hektor plötsligt stannade, dom började ropa och gasta och snurra runt på sina vajrar, Miranda ropade ilsket åt dom att behålla fattningen när plötsligt något hände. Viskningar hördes, dom hördes lika tydligt som om någon viskat henne i örat, hon uppfattade inte några ord bland viskningarna, bara ett mystiskt mummel. Hon tryckte på skannern ihop om att lista ut om det var något i närheten som gjorde detta. Hon fick signaler nedifrån men såg sen till sin förskräckelse att det kom en signal uppifrån, innan hon hann titta upp så såg hon att dom två vajrarna bredvid henne lossnade en efter en, rusade förbi henne och försvann ner i avgrunden. Hon stirrade neråt, Hector och Morgan var borta, hon tittade förtvivlat upp och såg en skepnad röra sig vid kanten, sen lossnade även hennes vajer, hon gav ifrån sig ett tjut av skräck och sen föll hon, viskningarna blev starkare, överväldigande och sen slöt hon ögonen och försvann ner i djupet.



Miranda slog upp ögonen när hon insåg att någon skakade henne och sa hennes namn, hon rörde sig försiktigt och upptäckte att inget var brutet, hon satte sig upp och såg att det var Hector som skakade henne. Hon såg sig omkring och såg Morgan se upp på väggarna en bit bort. Väggarna tycktes vara täckta av tusentals små vita lysande blommor som sken upp bottnen. Miranda reste sig upp och trevade efter sitt vapen, hon upptäckte att det inte fanns där, alla hennes vapen var borta, hon såg att Hectors och Morgans vapen var borta också, hon svor lågt och såg sig omkring. Alla tre var oroliga och försökte komma på något sätt att komma upp igen. Miranda drog fram en liten mikrofon från sin hjälm och försökte skicka ett meddelande, meningslöst, ingenting kom fram.



Plötsligt hördes snabba fotsteg och alla tre svängde runt, på avstånd så såg dom två varelser stå och iaktta dom med nyfikenhet. Dom hade blått skinn, röda ovanligt stora ögon, snövitt hår som hängde långt ner över ryggen på dom, spetsiga öron och en lång svans. Miranda höjde knytnävarna, beredd att slåss, när plötsligt Hector och Morgan gick förbi henne, armarna hängde jämnt med sidan och långsamt gående emot dom två varelserna med små fåniga leenden. Varelserna gick fram ur skuggorna, dom var klädda i samma lysande blommor som på väggarna, dom var utan tvekan honor och Miranda var tvungen att erkänna att dom hade en viss skönhet. Dom två varelserna tycktes helt ignorera henne, dom gick fram till Morgan och Hector och la armar om dom, smekte deras kinder och kysste dom på kinderna. Hector och Morgan i sin tur började genast undersöka deras kroppar, tog på dom vart dom än kom åt och snart klängde dom på varelserna med drömmande ansiktsuttryck. Miranda ropade ilsket åt dom när plötsligt en hand lades på hennes axel, hon stelnade till av rädsla och vände sig långsamt om och stirrade in i Marinsoldat Lukas Anderins ögon. Dom stirrade på varandra, hon hade känt Lukas länge och kände genast igen honom, men han såg annorlunda ut, hans skinn var likblekt, hans ögon spöklikt vita och en stor bit av hans axel tycktes ha slitits bort och det blödde kraftigt från såret. Han var naken och han hade ett kraftigt stånd som nästan petade henne i magen och han log med ett varmt leende. Hon såg över hans axel och såg att ännu en varelse stod där och betraktade scenen. Hon var lik dom andra två men ändå annorlunda, hon hade rött hår istället för vitt, gröna ögon istället för röda, var lite längre och hon var naken.



Miranda



Sa Lukas med en hes röst som gav henne gåshud.



Jag är så glad att du kom, men det är ändå synd, dom har ingen nytta av dig så jag är rädd för att i slutändan blir du inget annat än en leksak, jag är verkligen ledsen för det.



Miranda slog bort hans hand och backade undan och höjde knytnävarna, hon visste inte vad som hänt Lukas men hon var övertygad om att han var bortom räddning.



Miranda…



Började Lukas igen.



Jag uppskattar att du kom det gör jag verkligen men tyvärr så måste jag hålla dig… upptagen tills dom är klara med Hector och Morgan, det är en underbar upplevelse, dom har verkligen tur som har blivit givna denna sällsynta chans.



Han tog några steg framåt och tog blixtsnabbt tag i hennes handleder och tvingade henne att sänka nävarna, när hon gjort det knuffade han ner henne på golvet och var snabbt över henne, hans stånd petade henne hårt i magen och han tryckte en kyss mot hennes läppar. Hon hann inte stoppa honom och kunde inget annat än försöka dra sig undan från honom, hon försökte sparka honom men lyckades inte. Han skrattade åt henne och tog tag i kanten för hennes dräkt och började rycka av den. Hon försökte stoppa honom men plötsligt började viskningarna eka i hennes huvud och hon blev både trött och trög, hon sänkte händerna, la sig ner och lät honom slita av henne överdelen av dräkten. Han hade snart blottat hennes bröst, hon skämdes, hon var äldre än honom och hon var gift och hade en son, hon visste också att han var gift och hade barn, det hela kändes bara så fel. Han började ta på hennes bröst, leka med dom, klämma på dom, nypa i dom, han fnissade hest och såg på henne med blekt lysande ögon.



Vad är viskningarna för något?



Frågade hon andlöst, hon visste inte varför hon frågade men hon ville försöka uppehålla honom, hon hörde ett stön bakom sig och vred på nacken för att se Morgan ligga naken över en av varelserna och knulla henne så hårt han kunde.



Viskningarna?



Frågade Lukas frånvarande medan han nöp och smekte hennes bröstvårtor.



Viskningarna är deras sätt att försvaga sina byten, som varelser på jorden använder gift och liknande förmågor.



Han drog ner nederdelen till hennes dräkt och blottade hennes orakade fitta, han hånlog mot henne och stötte med en enda kraftig stöt in hela kuken i henne, hon skrek till och tårar rann ner för kinderna på sig, hon såg över Lukas axel att varelsen med rött hår smekte sig själv över sin släta fitta och såg med ett hungrigt ansiktsuttryck på dom.



Varför ser hon annorlunda ut än dom andra?



Frågade Miranda mellan flämtningar, hon brukade prata under sex så det kändes inte särskilt främmande. Lukas tycktes först inte ha uppfattat frågan så hon frågade igen och försökte ignorera hur han långsamt körde in och ut ur henne.



Om jag ska säga det i ord du kan förstå så kan jag väll säga att hon är som bidrottningen i en bikupa.



Miranda nickade, hon såg sig förtvivlat omkring, Morgan och Hector knullade dom två varelserna för fullt, Morgan stod över den ena varelsen som ställt sig på alla 4, han höll i hennes hår och drog hennes huvud bakåt i det medan han knullade henne hårt i röven. Hector stod upp med ögonen slutna medan den andra varelsen stod på knä framför honom med hans kuk i munnen. Lukas började knulla Miranda hårdare och hårdare och hon grät nu helt öppet, viskningarna tillät henne inte att kämpa emot, hon snyftade och såg sig villt omkring, hon gjorde sitt bästa för att inte se på Lukas.



Plötsligt hördes två igenomträngande skrik ifrån Morgan och Hektor, Miranda snodde runt huvudet och såg att dom två varelserna begravt huggtänderna i varderas högra axel.



Varför gör dom så här?



Viskade Miranda förtvivlat.



Dom håller på att dö ut.



Svarade Lukas i knappt mer än en viskning.



Hanar lever inte i mer än några månader och starka klimat förändringar har fått största delen av deras ras att dö ut, det finns knappt några hanar kvar och dom som finns är nära att dö. Vart tionde barn här är en hane så det finns snart inga fler. Vi har blivit givna den stora äran att hjälpa dom återuppbygga sin ras, dom tar kontroll över oss så vi kan förstå, så vi kan lära oss, så vi kan hjälpa dom lättare.



Han log ett bistert leende mot henne.



Dom har ingen användning för en kvinna, dom behöver bara män för att hjälpa dom återuppbygga sin ras.



Fotsteg hördes bakom Miranda och när hon såg upp såg hon Hektor och Morgan, stora delar av deras högra axlar var borta, deras skinn var likblekt och deras ögon spöklikt vita. Dom log samma gräsliga leende som Lukas och dom hukade sig ner på båda sidorna om henne och började ta på henne. Dom lekte och tafsade på hennes tuttar medan Lukas tillslut kom i henne. Hon tjöt och försökte resa sig upp men kunde inte. Morgan la sig ner och Lukas och Hektor lyfte upp henne och satte henne över honom och tvingade ner henne på hans styva kuk.



Dom andra har kommit för att titta…



Mumlade Lukas, Miranda såg upp medan hon tvingades rida Morgan och såg till sin förskräckelse att ner för grottväggarna kom flera av samma varelse, krypande som myror ner överallt omkring dom, alla hade vitt hår och röda ögon och såg på den rödhåriga med djup respekt. Hon kunde inte räkna dom, det var fler än hundra men mindre än tusen, alla klädda i blommor från klätterväxten och med hungriga ansiktsuttryck. Morgan drog henne till sig i en kyss medan hon snyftade och hon kände hur Hector kom upp bakom henne och särade på hennes skinkor, hon försökte skrika nej men fick inte fram mer än en hes grymtning, snart så hade hon en kuk i både fittan och röven och hon försökte skrika men kunde det inte. Alla varelserna stod omkring dom och betraktade dom, dom smekte sig själva medan som såg på det hela, Lukas ställde sig framför Miranda och tvingade upp hennes mun, tagen i tre hål samtidigt, knullad i förnedring och det hela inför över hundra främmande varelser. Till slut kom dom alla en efter en. Morgan kastade av henne och hon kröp ihop i en boll och snyftade, Lukas, Morgan och Hector backade undan från henne och genast sprang det fram varelser som började ta på dom. Hon kände snart att knottriga händer började ta på henne också, hon kom ihåg vad Lukas hade sagt, hon var en leksak och hon skulle inte komma undan från det. Medan flera händer tog och tafsade på henne grät hon och när sylvassa huggtänder genomborrade kött muskler och ben svartnade det för hennes blick.



Författarens tankar:

Jag skrev den här novellen både för att det var roligt, det var en sexig historia och för att jag inte kunde hitta något liknande någonstans och därför kändes det som om det var en någorlunda unik historia. Jag hoppas att ni har tyckt om min historia och jag ber er, om ni har klagomål så håll dom för er själva, positiva kommentarer är alltid välkomna så kommentera gärna om det är något ni gillar och om ni vill ha mer i samma stil. Detta är underhållning för underhållningens egen skull så snälla inga kommentarer om hur äcklade ni är eller hur sjuk jag är.