Drottningens Fall – Del 2

VARNING: Denna del innehåller: BDSM, bondage, förudmjukning, spanking, piercing och tortyr i olka former. Om något av detta anses stötande, läs ej vidare.



-Allt i novellen är ren fantasi-



—————————————————————————————- —————————



Regnet tilltog när Jocelyn äntligen fick lämna det stora torget i huvudstaden Talandras. Gatorna låg mörka och stadsborna hade alla gått för att sova, det enda ljuset kom från de tre stora månarna som nu funnit en glipa i det tjocka molntäcket som skymde större delen av natthimlen. Det kalla regnet forsade förbi i rännstenen och sorlade med ett lugnande ljud, ett ljud som Jocelyn kände trygghet i, mitt i allt ovant och all osäkerhet av vad som hänt henne den senaste timmen. Hon visste inte riktigt vad som väntade henne men med den nya titlen ”Drottningen av Smärta”, som hon tidigare fått, kände hon på sig att det troligen inte var något speciellt trevligt.

Jocelyn såg ingenting alls i lädermasken hon nu bar, då någon dragit igen dragkedjorna för de små ögonhålen, och över sorlet från regnet och rasslandet av hennes tunga kedjor mot kullerstensvägen, hörde hon ljudet från säkert tjugo tunga läderkängor som långsamt klampade bredvid henne i samma hastighet som hon kröp i. För krypa det skulle hon göra, det hade generalen bestämt.

Jocelyn kände sig väldigt instängd och sårbar utan sin skarpa alvsyn och troligen var det just det generalen visste. Trots att hon inte såg något, kunde hon känna allas hungrig blickar, efter hennes mjuka runda bröst och hennes perfekta rumpa, nu med röda stripor på. Om det inte vore för generalen som stadigt ledde henne framåt, skulle hon nog blivit våldtagen på plats.

”Varför behövs det tjugo vakter när jag är så tungt fängslad?” Tänkte Jocelyn förargat när någon ryckte i hennes koppel för att få henne att öka tempot. Svaret på hennes fråga var nog att general Zieth’Khan inte tänkte ta några som helst risker, eller så var det att stadens vakter inte hade något emot att se den vackra Drottningen av Smärta krypa naken i kedjor och lädermask längs stadens gator. Troligen det senare.

Efter att Jocelyn hade krupit i vad som kändes som kilometer, stannade äntligen den bessynderliga karavanen. Hon hörde en stor port som, med gnisslande gångjärn öppnades en bit framöver. Sedan ryckte det i hennes koppel och hon tvingades att fortsätta krypa framåt, och hon fick ytterligare ett (helt oförtjänat enligt Jocelyn) piskrapp över skinkorna och hon drog oförberett efter andan.

När de kommit in i skydd från regnet hörde Jocelyn att den stora träporten stängdes efter dem med en smäll. Hon leddes sedan ner för en trappa som hon visste med säkerhet vart den ledde.

Hon hade själv sett på när fångar torterats här nere, och nu var det hennes tur. När de kom ner till botten av trappan hördes en dragkedja gå upp och någon slet av Jocelyn lädermasken.

Det var ganska mörkt i den stora tortyrkammaren på slottet i Talandras med untantag av några strategiskt utplacerade facklor och en stor ugn, som ondskefullt kastade ett fladdrande ljus över de annars kala stenväggarna.

Förutom Jocelyn så var det nu fem andra personer i fängelsehålan, två vakter i full rustning och piskor i händerna, två män i svarta kåpor och vita, skrattande masker och generalen Zieth’Khan som fortfarande höll i hennes koppel.

”Stå.” Sa en av männen i de vita maskerna, som Jocelyn visste var landets tortyrexperter.

När hon tvekade ryckte de båda vakterna upp henne på fötter så att hennes kedjor klirrade mot varandra.

En av de maskbeklädda kom sedan fram och låste upp hänglåsen till kedjan som band samman hennes händer och fötter, och sedan låste han upp hennes vänstra handboja.

Jocelyn såg sin chans, och slog direkt till mannen med sin högra han. Helt oberädd på detta föll han baklänges ner på stengolvet. Hon tog sedan tag i kedjan som ledde till hennes stålkrage och ryckte den ur händerna på den också oförberedda generalen.

Hon tog några inte allt för smidiga steg in i rummet då hon fortfarande hade stålbojorna runt fötterna, vände sig sedan om, och hann precis ducka för en av vakterna som slängde sig mot henne.

Den andra vakten sprang ilsket mot Jocelyn, som bara backade och såg sig om för en väg ut. De fyra andra var nu alla på fötter och tog också dem upp jakten.

Tillslut fann sig Jocelyn inträngd i ett av hörnen i den stora fängelse hålan och alla fem slängde sig över henne. Hon gjorde så gått motstånd hon kunde men hade inte så stor chans mot de fem stora männen som snabbt fick tag i hennes armar och bände dem bakom hennes rygg tills hon låg stilla. Hon kände att de låste fast bojorna bakom hennes rygg, och hon suckade besviket.

”Hon är kedjad från topp till tå och kämpar fortfarande..” Sa en av männen i vit mask.

”Hon vet inte riktigt vad hon vill ännu, men det ska vi nog snart ändra på.” Svarade generalen.



De ställde Jocelyn upp igen, och hon såg att de tog fram något som såg ut som en stor svart tröjärm

av läder, med en massa spännen och hänglås på. De hjälptes alla åt att trä den runt hennes bleka armar. Sedan fäste de den med två läderremmar över hennes smala axlar och började sedan dra åt alla spännen som gjorde att den slöts tightare och tightare runt hennes båda armar.

Hon trycktes sedan ner på knä och kollade med en mördande blick upp mot sina väktare som nu samlats framför henne.

”Jag tror att vi gett henne för lite smärta hittills, det är därför hon försöker fly. Drottningen av Smärta måste ju vara van vid mer än så här.” Sa generalen, med ett leende.

Jocelyn tittade ner i golvet igen, då hon inte lyckats döda någon av dem med blicken.

”Ja då får vi se till att ge henne vad hon suktar efter då.” Sa en av männen i vit mask.



Det hördes steg och Jocelyn kollade instinktivt upp och fick syn på generalen som stegade iväg mot ett av borden med verktyg och instrument. Han kom sedan tillbaka med en lite trälåda som Jocelyn inte såg vad det var i. Hon väntade med frågande min och fick snart svar på vad det var i lådan.

Hon såg att generalen tog upp en ballgag, men istället för att föra in den i hennes mun gick han runt henne med ett onskefullt flin. Vakterna böjde Jocelyn framåt och någon särade på hennes skinkor sedan kände hon trycket från den stora svarta bollen mot sitt anus, och hon ryckte instinktivt till. Hon kände att vakterna höll i henne med järngrepp.

”Snälla, snälla.. ” Försökte hon förtvivlat. Men generalen var obeveklig, och tryckte långsamt men bestämt in bollen djupt i hennes anal så att bara spetsarna av läderselen stack ut. Hon hade aldrig under sina 298 år tagit något i rumpan.

Hon skrek av smärtan som kändes som knivar, och hennes skrik ekade i det stora rummet. Som tur var så varade inte den skarpa smärtan så länge och byttes ganska snart ut mot en ganska behaglig ömmande och uppfyllande känsla som Jocelyn nästan gillade.

De ställde henne sedan upp och det kändes konstigt att ha något i rumpan, men ändå lite upphetsande.

Jocelyn fördes till några kedjor som hängde ner från taket, och väktarna fäste hennes läderärm med tre kedjor lite för högt så hon tvingades stå på tå.

De båda vakterna tog sedan fram sina piskor, och ställde sig på varsin sida om Jocelyn. De första piskrappen träffade henne över skinkorna och brösten. Men denna gång skrek hon inte, det var som att hon hade längtat efter att få känna piskans svidande rapp igen. ”Vad är felet på mig?” Tänkte hon ilsket, medan hon tog piskrappen utan att ge ifrån sig ett minsta ljud av smärtan.

När de var klara var Jocelyn varm i hela kroppen, det var som om hon hade njutit av smärtan och hon andas ut men en suck. ”Var det verkligen som generalen sa, skulle hon uppfylla sin nya titel?” Var en tanke som for genom hennes huvud.

Väktarna kopplade sedan loss henne från kedjorna i taket och förde henne till en järnpall, där de satte henne ner och hon påmindes om vad hon hade i rumpan.

De fem männen samlades sedan framför henne och hon såg upp mot dem med en frågande blick.

Männen i vita masker hade varsitt skrin i händerna.

”Drottningen av Smärta, ers höghet. Ni har varit utan era kronjuveler länge nog.” Sa en av dem, och tog upp en väldigt tunn guldring med en liten safir på.

”Eftersom era fingrar inte verkar vara ’tillgängliga’ just nu, vart skulle ni vilja ha denna smakfulla ring?” Sa den andre med ett flin, samtidigt som han tog upp en nål från sitt skrin.

Jocelyn rös till när hon förstod vad de menade, men vägrade svara.

Efter en stunds väntande, tog den första till orda igen. ”Som expert vad som är det senaste modet på ert hov… kan jag hjälpa er med valet. ”

Vakterna höll i henne hårt när männen i vita masker böjde sig fram och tog tag i hennes högra bröst.

Jocelyn tog ett djupt andetag och en av männen tryckte snabbt nålen genom hennes bröstvårta. Hon skrek inte, men tårar rann ner för hennes kinder när de sedan satte guldringen på plats i hennes nypiercade bröstvårta. Hjärtat bultade hårt och trots tårarna av smärta kände hon sig samtigt upphetsad och vätska rann ur hennes fitta. Hon fick sedan en ring i sin vänstra bröstvårta också, och när de satte en i hennes högra blygdläpp, kom hon så hårt att hon skvätte ner den vita masken på mannen som böjt sig ner med nålen.

”Elegant! Så ser en riktig drottning ut.” Sa en av vakterna när det sedan ställde henne upp igen.

Generalen ledde henne sedan till mitten av rummet upp på ett träbord.

”Ner på knä, och böj dig fram.” Sa generalen, och Jocelyn som fortfarande var yr av smärtan från piercingen, sjönk tacksamt ner på bordet.



Generalen gick runt Jocelyn och lade sin stora kuk mellan hennes röda skinkor.

”Nu är det dags för mitt pris, för alla år som du gått runt och låtit männen dräggla över dig. Jocelyn, det är dags att ge upp din sista stolthet, jag vill att du ska säga att du ger mig din analoskuld!”

Jocelyn suckade uppgivet. Vad hade hon för val egentligen, om hon vägrade skulle hon bara få mer piskrapp eller få en ny guldring någonstans.

Efter en stunds väntade sa hon med darrande röst. ”Hela min kropp tillhör ju dig, jag är Drottningen av Smärta.”

”Perfekt!” Sa generalen och började långsamt trycka in sin stora kuk i Jocelyns rumpa som redan hade ballgaggen i sig. Det var väldigt trångt och Jocelyn snyftade till av smärtan men lyckades låta bli att skrika. När halva kuken var inne, kunde hon hålla tillbaka skriket. ”Snälla, snälla.. inte djupare!”

Men generalen gav ingen notis och fortsatte långsamt att pressa in kuken, Jocelyn skrek, ryckte och slet i sina kedjor. Tillslut var han helt inne, och började i långsamt tempo knulla Jocelyn.

Detta var något som Zieth’Khan väntat på länge och han njöt av varje sekund, och började öka tempot mer och mer. Jocelyn snyftade i takt med generalens utrop av tillfredställelse.

Tillslut kände Jocelyn något varmt fylla hennes ändtarm följt av högt stön från generalen, han hade kommit i henne. Efter en stund drog han ut kuken och stoppade tillbaka den i byxorna, sedan gick han fram och började långsamt dra ut ballgaggen ur Jocelyns anal. Han lät bollen stanna i några sekunder just där den vidgade hennes ringmuskel som mest, och jocelyn stönade till av den plötsliga smärtan.

Generalen såg gillande på Jocelyns frågande min när han äntligen drog ut den helt, han höll den framför hennes vackra ansikte och den droppade av sperma och andra vätskor. Deras blickar möttes för första gången i samförstånd, drottningen var besegrad och de båda visste det.

Jocelyn blundade, öppnade munnen och tog emot bollengaggen, sedan spände generalen fast den runt hennes huvud. Hon fick lädermasken över huvudet igen och någon stängde hålen för ögonen.