(Berättelsen om Elin fortsätter. Kommentera gärna! Tycker ni om den blir det en fortsättning.)
När Elin vaknade upp nästa morgon visste hon först inte var hon var. Hon såg sig omkring, men rummet var främmande. Efter några sekunder kom minnena av gårdagen tillbaka, och hon kände sig med en gång klarvaken. Hon hade träffat en främmande kvinna, som hade tagit kontrollen över henne fullständigt. Elin förstod inte hur det hade kunnat hända. Hade det varit något mer än bara alkohol i det där glaset? Oavsett vilket var hon fast besluten att låta det sluta.
Hon klev upp ur sängen och sträckte sig efter sina kläder. Stolen bredvid sängen var tom. Elin svor för sig själv medan hon såg sig om. Rummet var litet, och hon kunde snart konstatera att kläderna inte fanns någonstans. Försiktigt öppnade hon dörren, stod helt stilla och lyssnade. Ingenting hördes.
Elin gled tyst ut ur rummet. Planen var att hitta något att ta på sig, och sedan ta sig ut så fort som möjligt. Hon hann inte många steg innan nästa tanke slog henne. Hon hade inte en aning om var hon var. Hon hade haft ögonbindel på sig, och inte sett mycket mer än mörker när den väl togs av. Nåväl, det gick nog att lösa. Elin smög vidare ut i vardagsrummet.
God morgon.
Rösten fick Elin att hoppa till och vända sig om. Kvinnan satt i en fåtölj med en kopp te i handen och log milt mot Elin, som försökte skyla sig med händerna.
Du verkar vara på väg någonstans? Sitt ner så får vi prata.
Elin öppnade munnen, men hittade inga ord. Återigen fanns det något i kvinnans röst som fick Elin att känna sig underlägsen. En bestämdhet, som utan att vara direkt hotfull ändå klargjorde att det bästa var att göra som man blev tillsagd. Elin satte sig långsamt ner i soffan.
Du har säkert många frågor till mig. Men den viktigaste frågan borde du ställa dig själv.
Elin förstod ingenting.
Jag vet vad du har gjort med Eva och Per. Och med Filip.
När kvinnan nämnde Filip drog hon åter lätt på munnen.
Och vi vet båda två vad som hände igår. Har det inte fått dig att undra vad det är du egentligen vill? Du underkastar dig lydigt, men jag tror att du har möjlighet att göra så mycket mer.
Elin fick äntligen fram ett ord.
Mer?
Jag skulle kunna förklara för dig, men jag tror att du helst vill upptäcka det själv. Stanna hos mig så ska jag visa dig.
Stanna…här?
Just det. Jag behöver någon som hjälper mig att ta hand om hushållet. Du kommer inte att sakna någonting. Vad har du egentligen att återvända hem till?
Elin kände hur det gick runt i huvudet. Hon visste att hon borde svara nej, få tag i sina kläder och ge sig av. Men någonting fick henne att tveka, och istället för att resa sig satt hon kvar.
Jag har redan förberett din arbetsklädsel. Prova den så får vi se om den passar.
Kvinnan visade på en trave kläder som låg på ett mindre soffbord. Överst låg en svart behå, som Elin tacksamt tog på sig. Nästa plagg var ett par lika svarta stayups.
Det ser ut som att jag har råkat glömma trosorna. Ta på dig resten så länge, så får vi se om jag lyckas ordna det senare.
Elin blängde på kvinnan, och tog på sig den svarta kjolen, som var snäv och slutade halvvägs ner till knäna. Det mjuka tyget smet åt ordentligt mot hennes bara skinkor. Det enda kvarvarande plagget var en vit blus, som fullbordade klädseln. Elin ställde sig upp och fick syn på sig själv i en spegel. Synen som mötte henne var en hushållerska, eller en piga. Hon drog djupt efter andan och vände sig på nytt mot kvinnan i fåtöljen, som just tömde sin tekopp.
De passar perfekt, som jag trodde. Hädanefter ansvarar du själv för att hålla dig i presentabelt skick. Och det gäller både dina kläder och din kropp.
Elin nickade.
Dina arbetsvillkor är mycket enkla. Du utför de sysslor som jag ger dig. Även om du givetvis är fri att fråga vad du vill, uppskattar jag en tystlåten piga. Jag är dessutom en strikt matmor. Varje försök till olydnad, vägran eller slarv kommer att bestraffas, och respektlöst beteende korrigeras. Förstår du?
Elin svalde hårt och nickade tyst. Med tanke på gårdagskvällen kunde hon inte låta bli att bli orolig inför utsikten om bestraffningar.
Som sagt kommer jag att fordra respekt. Från och med nu tilltalar du mig ’frun’. Förstått?
Ja, frun.
Kvinnan reste sig upp och gick mot ytterdörren.
Skönt att vi är överens. Nu har jag ärenden att uträtta. Din första uppgift är att damma nedervåningen. Du hittar utrustning i städskåpet i köket.
Ja, frun.
En sista sak innan jag åker: Ytterdörren hålls låst, och är inte till för tjänstefolk. Om du i ditt arbete behöver gå ut, går du genom köksdörren. Och du får under inga omständigheter lämna tomten utan mitt sällskap.
Elin tog till sist mod till sig.
Frun?
Ja?
Var är jag någonstans?
Kvinnan såg henne rakt i ögonen.
Du är hemma, givetvis. Där du ska vara.
Dörren slog igen. Hon gick fram till fönstret och såg bilen försvinna in bland träden. Elin letade upp städskåpet och hittade en dammvippa, som hon började använda till uppgiften hon blivit ålagd.
*
Några timmar senare satt Elin på en stol i köket och stirrade tomt framför sig. Hon hade dammat hela bottenvåningen, eller i varje fall de rum hon kom in i. Några dörrar hade varit låsta. Samtidigt som hon dammade hade hon försiktigt letat efter svar på sina frågor, men inte hittat någonting. Hon hade gått igenom lådor och skåp, byråer, skrivbord allt utan resultat. Det fanns ingenting som skvallrade om vem kvinnan var. Ingenting som berättade var hon var. Och det fanns ingen telefon, ingen radio, ingen tv och ingen dator. Hon visste inte ens hur lång tid som hade gått, för det fanns inga klockor någonstans.
Mörkret hade börjat falla, och stämningen började bli spöklik. Medan det fortfarande varit ljust hade Elin tittat ut genom fönstren. Det fanns öppen mark några hundra meter i samtliga riktningar, och sedan en tät skog. Inga andra hus syntes, inga vägar eller andra tecken på mänskligt liv.
Det hade hunnit bli helt mörkt när Elin äntligen hörde bilen återvända, nu tillsammans med en annan bil. Ytterdörren öppnades och hennes husfru klev in genom dörren, tillsammans med en man och en kvinna, båda i femtioårsåldern.
Här är min nya piga som jag pratade om.
Elin kom på fötter, och neg tyst. Kvinnan log nöjt.
Om en halvtimme är det middagsdags. Vi äter här i vardagsrummet.
*
Kvinnan visade Elin var det fanns mat, och Elin fullgjorde sina plikter som piga och serverade middag åt kvinnan och hennes två gäster. Mannen och kvinnan var uppenbarligen gifta, och alla tre verkade känna varandra nära. Efter maten serverade Elin kaffet, och märkte först då hur mannen tittade på henne.
Det verkar som om min make är intresserad av din nya piga.
Elin kände plötsligt en hand över sin rumpa.
Han får gärna prova henne, hon är mycket foglig.
Mannen började knäppa upp sin gylf. Elin ryckte till när hon insåg vad hon förväntades göra. Hon tittade mot sin matmor, som nickade mot fåtöljen där mannen satt. Elin vände sig om och gick ner på knä. Mannens kuk var fortfarande halvslak, men i Elins varma mun styvnade den snabbt och blev till en hård påle. Elin arbetade metodiskt med sin tunga, och hoppades att hon skulle slippa ta kuken i stjärten.
Under tiden fortsatte de båda kvinnorna att konversera som vanligt. Efter en lång stund vände sig kvinnan till sin man.
Nå, är du färdig med provsmakandet snart? Hur är hon?
En ivrig tunga, men hon behöver träning.
Det kommer hon säkert att få. Är du klar, så att vi kan fortsätta? Du är inte här för att bli avsugen av en piga.
Mannen grymtade besviket och drog ut kuken ur Elins mun.
Låt mig bara känna på henne bakifrån också.
Elin tog ett djupt andetag, vände sig om och hoppades innerligt att det inte var hennes röv mannen hade syftat på. Mannen lyfte upp hennes kjol och blottade hennes nakna underliv. Till hennes lättnad började han smeka hennes fitta, som genast svarade på behandlingen. Elin blev ordentligt våt, och kom att tänka på att hon inte blivit knullad på vanligt sätt på flera veckor. Hon hade upplevt de mest perversa sexakterna i sitt liv, men senast hon fick en ordentlig påsättning var när Per tog henne första gången, när hon låg fastbunden på rygg. Hon hade saknat det, och när mannen nu lät sin kuk glida in i hennes fitta kändes det fantastiskt. Elin svalde förtreten av att de båda kvinnorna såg på, och kände hur orgasmen närmade sig i takt med att mannen började knulla henne i en jämn, stadig rytm.
Mjuk som sammet, och hon behöver inte motiveras.
Till Elins besvikelse drog sig mannen ur henne långt innan hon var klar, och hon fick skamset ställa sig upp och rätta till kjolen.
Mannens fru tittade på Elin med ett leende.
Är hon lika glad för kvinnor?
Tyvärr inte, men det ska vi försöka ändra på.
Elin rös.
Säg bara till om jag kan hjälpa till. Jag visar gärna den där sötnosen hur man tillfredsställer en annan kvinna.
Elins matmor log.
Jag lovar att höra av mig. Men nu börjar klockan bli mycket.
Elins matmor höll fram två stickor i sin hand, och lät sina båda gäster välja var sin. Mannens sticka visade sig vara klart längre, och han tittade på sin fru med ett brett leende. Elin förstod inte vad de just dragit lott om, men kvinnan som dragit en korta stickan såg långt ifrån nöjd ut.
Du kan duka av bordet medan vi är borta. Ät gärna av resterna.
Kvinnan och hennes två gäster försvann till andra ändan av huset, in genom en av dörrarna som varit låsta tidigare på dagen. Elin hörde hur dörren låstes på nytt, och hon återgick till sina kökssysslor. Men först fanns det något som hon kände sig tvungen att göra. Sittandes på en av köksstolarna drog hon upp sin kjol och började smeka sig själv, först över blygdläpparna och sedan med tre fingrar över klitoris. Efter bara någon minut fick hon sin efterlängtade orgasm, och bet sig i läppen för att inte stöna högt.
*
Efter vad Elin uppfattade som ungefär en timmes tid kom de båda kvinnorna och mannen ut igen. Elin följde dem till dörren och såg dem ta avsked av varandra. Mannen och Elins matmor var på gott humör, medan mannens fru var betydligt mer dämpad. Elin tyckte att hon såg ut som om hon gråtit.
När gästerna åkt iväg och dörren stängts vände sig kvinnan till Elin.
Du har varit duktig idag. Du har dammat fint, och du skötte dig väl vid middagen.
Tack, frun.
Men det är två saker jag inte är nöjd med.
Kvinnans ansiktsuttryck blev genast mörkare, och Elin kände rädslan komma smygande.
Du får inte snoka igenom lådor och skåp efter hemligheter. Och du får verkligen inte onanera utan lov.
Elin rodnade. Hur kunde kvinnan veta om det?
Sådant syns lång väg på unga flickor som du. Du måste lära dig att jag bestämmer över dig nu, och det gäller oavsett hur våt du är. Nästa gång du vill ta hand om dig själv frågar du om lov.
Ja, frun.
Frun satte sig i soffan och tecknade åt Elin att komma med. Hon fick lägga sig tvärs över kvinnans knä med rumpan uppåt, och när frun drog upp hennes kjol förstod hon vad som skulle komma. Elin hade aldrig fått smisk förut.
Eftersom det är första gången ska jag vara barmhärtig.
Kvinnans röst var behärskad, och Elin blev något lugnare. Kanske skulle det inte göra så ont ändå.
Kvinnans öppna handflata träffade Elins vänstra skinka med ett hög smäll, och Elin skrek överraskat till. Nästa slag träffade den högra skinkan, och snart föll slagen i en strid ström. Elin försökte vrida på sig, men kvinnan höll hennes rumpa i ett järngrepp med vänsterhanden medan hon slog med den högra. Elin gav upp och lät sig smiskas. Varje slag fick henne att jämra sig, och hon kände en intensiv hetta sprida sig över stjärten. Tårarna vällde fram och Elin gjorde inga försök att hålla dem tillbaka.
Till slut var kvinnan klar, och Elin fick ställa sig på knä på golvet och hålla upp sin kjol medan kvinnan inspekterade sitt verk. Det kändes som om skinkorna glödde.
Nu vet du vad husaga betyder. Jag har ett antal verktyg och många fler metoder, så du kommer snart att lära dig lyda mig.
Kvinnan fick Elin att resa sig upp och vända sig om, fortfarande med kjolfållen i sina händer.
Jag förstår att det är svårt att låta bli den där söta lilla fittan, men snart kommer du att förstå. Nu får du gå och lägga dig, men först har vi en sak kvar. Jag tror du vet vad.
Elin neg.
Tack, frun.
Kvinnan nickade, och Elin återvände till sitt rum för natten.
(Fortsättning följer)
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym