Sommer på landet. Del 33

Sommar på landet. Del 33





Vi kom i otakt så jag slant ur henne men det rättade jag snabbt till. Vi älskade djurisk ett tag och brydde oss inte om några finesser. Det gick för mig och Ann blev ännu vildare när hon märkte det. Vi orkade inte längre och jag drog mig ur henne, vi kramades och flåsade av ansträngning. Ann lyfte ena benet och hjälpte mig komma in igen, jag höll hennes ben och tryckte på tills det tog stopp. Det var skönt men lite obekvämt. Ann stönade och juckade fram sin orgasm. Hon slängde upp det andra benet och slog benen runt mig och med bägge händerna på hennes rumpa lyfte jag henne upp och ner på min styva lem.



Hon var så svettig så hon gled ur mitt grepp och jag höll på att tappa henne i höt. Ann släppte sit grepp och blev stående bredbent med mig i sig. Vi stod alldeles stilla och kysstes försiktigt och den slaknade sakta för att till slut glida ur henne. Ann flinade och såg väldigt nöjd ut, får jag bara vila lite så kör vi igen skojade jag. Nej du det orkar inte jag kved Ann och kysste mig igen. Vi klädde oss och klättrade ned från skullen och Ann pekade på plankorna som låg i en trave mot väggen.



Det var lite olika långa men de skulle bli utmärkta bänkar till långbordet. Det blir fint Ann sa jag och smekte henne över rumpan, hon tittade bara på mig. Vi tar en dusch hos mig sa Ann och gick mot portarna. Vi klädde av oss och trängde in oss i duschen och lät det varma vattnet skölja av oss all svett. Ann tvålade in mig noga men lyckades inte få min lem att stå igen. Jag tvättade och smekte Ann ett tag och sen klev vi ur duschen. ”Skööönt” sa Ann och kysste mig länge. Sakta gick vi mot torpet och på håll såg vi de andra sitta i hammocken.



Vi trodde att ni rymt skrattade Anette när vi kom närmare, vi passade på att hångla i duschen en stund flinade Ann. Vad förvånade vi blir sa Anette och gick in och rörde i grytan. Mari tittade på mig och jag visste vad hon tänkte. Kristina avslöjade inte vad hon tänkte för hennes ansikte var neutralt. Karls gamla gröna Volvo kom skumpande längs vägen och svängde in på gräsmattan. Hej sa Kristin när hon öppnade dörren, jag hjälpte henne ur och passade på att hålla sig tätt intill mig när vi gick till hammocken.



Syrran kommer hem i morgon och jag tänkte fråga om det är ok om hon kommer med på lördag? Det är klart svarade Ann snabbt, Linn eller Mina? Linn är det som kommer svarade Kristin. Jag hade träffat Linn många gånger och söt var hon. Hon har en kille Ben så bort med tassarna skrattade Kristin. Hon kan väl ha flera sa jag och fick en elak blick av Anette. Spännande råkade jag säga högt, vilket då undrade Ann och spände ögonen i mig.



En ny tjej på torpet vad annars, har du inte så det räcker Ben undrade Anette. Kan det bli för många söta tjejer menar du? Anette fattade till slut att jag skojade. Oj, oj stönade Ann och höll sitt huvud mellan händerna vilket drog igång ett gapskratt. Titta Kristin sa Ann och drog av sig linnet, vilken fin! Sa Kristin och tittade närmare. Jag fick den i försenad födelsedagspresent sa hon stolt. Den är jätte fin Ann, gjorde det ont? Nej inte mycket.



Är du hungrig Kristin? Ja lite svarade Kristin, det blir gryta snart sa Anette och gick in igen. Jag satte mig bredvid Kristin och lade armen om henne, hur är det gumman? Jo jag mår så fint svarade Kristin och strök mig över kinden. Kristin doftade gott som vanligt och jag kunde inte låta bli att borra in fingrarna i hennes mjuka nackhår.

Hur är det med foten undrade Kristina? Det har slutat att värka nu så jag sover fint så länge jag inte rör mig för mycket. Det låter bra sa Kristina och satte sig på en stol vid bordet. Den är ganska komplicerad din fraktur fortsatte Kristina och vi pillade ganska länge med att få alla bitar på plats. Var det du som opererade Kristina? Inte bara jag utan två till som är ortopedkirurger. Du Kristin! Märker du att du bara kan springa i cirklar så vet du vem du ska kontakta skrattade jag. Kristina skrattade sitt medryckande skratt och försäkrade Kristin det finns garanti på jobbet.



Nu är jag jätte lugn skrattade Kristin och sken som en sol. Hade du kört av vägen med bilen eller vad var det som hänt undrade Kristina. Jag kom in i en lång böj och jag brukar ha uppställ genom hela böjen men motorn dog så jag fortsatte rakt fram och makulerade en mjölkpall. Åk med henne! Det är en upplevelse sa Anette som stod på bron. Om man har självmordsplaner så är det perfekt sa jag. Nu är du taskig Ben! Du har ju aldrig åkt med mig! Det är därför jag sitter här hos dig Kristin.



Kristina skrattade åt oss, ni har känt varandra ett tag det märks fortsatte Kristina. Jag träffade Ben då han var två år första gången och då var han lite blyg och inte alls lika störig som nu. ”Tack för den Kristin” det var så lite skrattade hon. När började han kladda på dig undrade Ann? Det var betydligt senare, nu räcker det avbröt jag. För det första var det du som började kladda på mig Kristin! Minns du när vi skulle åka och bada och vi satt i baksätet på pappas bil. Kristin rodnade faktiskt och spände blicken i mig men mest på skoj. Jag ”minns” sa Kristin och jag förslår att vi lägger ner? Ok det gör vi sa jag och pussade Kristin på kinden.



Gud vad gulliga ni är sa Ann, har du glömt när du kysste mig i mörkret i jordkällaren Ben? Nej du Ann det glömmer man inte så lätt. Vi lämnade minnena och började prata om festen på lördag i stället. Hur många blir det egentligen Ann? Vet inte Ben det märker vi skrattade Ann som antagligen visste exakt hur många det blir. Det ska bli kul för det var länge sedan det var fest sa Kristin lite tankfullt. Jag minns inte ens när jag var på fest sist sa Kristina. Men det blir dåligt med killar så Ben kommer att få dansa hela natten för att hålla oss tjejer igång skrattade Kristina.



Det blir tufft men angenämt arbete erkände jag. Fan! Sa Ann, jag har ju glömt att vi måste ju ha musik om vi ska dansa. Det löser sig, jag tar med min anläggning sa Anette och gick in till sin gryta. Då var Ann lugn igen. Jag lutade mig mot Kristin och viskade till henne ”minns du vinden på brygghuset”? Klart jag gör viskade Kristin. Vi hade många ställen som vi träffades på och ofta. Kristin fick något drömmande i blicken och det kom några tårar. Kristina tittade på oss och jag var övertygad att hon förstod vad vi tisslade om.



Det var fina och angenäma minnen som blossade upp och minnen som ingen skulle ta ifrån oss heller. Kristin hade haft tålamod med mig och lärt mig allt jag visste om kvinnor vilket jag haft god nytta av sista tiden. Inget blev som jag tänkt mig viskade Kristin och hon såg väldigt ledsen ut. Du lever fortfarande Kristin och du ska se att det kommer att hända saker som kommer att betyda mycket för dig. Det var fint sagt Ben och jag vet att du har rätt men just nu känner jag mig lite sorgsen och jag vet inte varför.



Jag kände att Kristina tittade på mig men jag vågade inte se efter. Vi satt tysta ett tag och sen gick jag och satte mig i knäet på Kristina och vänd mot henne med armarna runt henne. Det känns som jag förstör allt fint här Ben viskade Kristina. Inte alls Kristina du vänjer dig snart och de andra också för den delen. Det värmde mitt hjärta Ben viskade Kristina.



Hon var varm och hade känsla och empati som imponerade på mig. Jag kysste henne och hon höll hårt om mig och vi var borta länge.



Lomma väckte oss med ett utdraget gnäggande, kom sa jag och tog Kristina i handen och gick mot Lomma. Känner du dig ensam gumman sa jag och klappade Lomma som frustade. Jag hämtade hinken och pumpade den full med vatten och fyllde på vattenkaret. Lomma slafsade i sig lite vatten och tittade upp på oss. Hästar behöver visst sällskap de med konstaterade Kristina och klappade Lomma. Jag hoppade in till Lomma och upp på hennes rygg, kom Kristina sa jag och sträckte min arm mot henne. Kristina satt framför mig och jag höll henne om midjan.



Nu kör du Kristina! Smacka lite så börjar hon gå. Kristina smackade och Lomma började röra sig. Om du lite försiktigt nuddar henne med hälen på höger sida så svänger hon till höger och tvärt om förklarade jag. Kristina styrde Lomma hur fint som helst. Hur stannar man då? Enkelt ”proo” sa jag och Lomma stannade snällt. Jag hoppade av och smackade på Lomma som rörde sig sakta framåt igen.



Kristina red runt på Lomma och såg lite mallig ut. Hon blir nog en bra bondmora sa Ann eftertänksamt. Det kan du ge dig på Ann sa jag och kramade henne bakifrån med händerna under linnet. Ska vi? Viskade Ann och skrattade, sen gumman. Vi tittade på Kristina som var längs upp i hagen mot skogen nu och hon hade stannat och satt bara och tittade ut över landskapet. Jag tror hon gillar vår gård Ben, det kan du vara säker på Ann.



Kristina kom sakta emot oss och jag hörde hennes ”Prooo” och sen hoppade hon vigt av Lomma och klappade henne lite innan hon klev över stängslet. Det där var kul Ben! Jag var inte rädd en ända gång sa hon stolt. Det är något nytt varje dag, i går körde jag traktor och nu har jag ridit Lomma, och i kväll så rider du på Ben skrattade Ann. Kristina skrattade åt Ann med sitt medryckande skratt.



Det där gick ju bra Kristina sa Kristin och lade upp sin fot på stolen mitt emot. Tack svarade Kristina. Påminn mig om att jag måste rykta Lomma i morgon Kristina. Vad är det för något? Jo det är pälsvård och det går till så att man borstar pälsen och medhårs med en ganska hård korthårig borste som man sen rensar i mot skrapa. Du får hjälpa mig i morgon Kristina, det ska bli kul log Kristina.



Blir det ingen mat Anette! Ropade jag, Anette kom ut på bron och svarade att det blir det snart. Det kurrade i min hungriga mage bara jag tänkte på köttgryta. Ladan blir bra att ha festen i och jag tror plankorna räcker till att bygga ett bord också sa jag. Ann nickade bara medhållande, ska vi ta en sväng till bäcken undrade Kristina och tittade på mig. Vi strosade iväg mot bäcken på rad, Kristin ville hjälpa Anette i köket i ställe.



Vi satt som vanligt i en ring i lagunen och höll om varandra. Mari höll hårt om mig som hon var rädd att jag skull gå. Var ska du ha nyckelpigan Mari frågade Kristina, Mari ställde sig upp och pekade på höger sida på musen. Sexigt tyckte Kristina. Tror du Moa gör sådana intima tatueringar Kristina? Ja det tror jag svarade Kristina. Sitter fjärilen kvar sa Ann och vände ryggen åt oss. Den sitter fint där Ann sa Mari och satte sig ner. Var ska du vara i vinter Ben? Jag tror jag ska försöka få jobb på elfirman och försöka gneta ihop så mycket pengar jag kan Mari.



Men hur ska vi klara oss hela vintern utan dig? Ni får väl pilla på varandra skojade jag och ångrade mig med det samma när jag såg Maris ansikte. Förlåt mig men jag kommer och hälsar på så klart och ni kan väl komma till mig också. Det kändes inte bra när jag tänkte på det, jag skulle sakna dem efter fem minuter. Kan du inte hitta något jobb här då? Jo kanske men var ska jag bo då? Hos mig svarade Ann snabbt. Du skulle må då skrattade Mari.



Vi har ett gästrum som inte används Ben och jag kan fråga Pappa om du kan bo där i vinter sa Mari. Ni är så snälla! Vi får se vad det blir då sa jag. Jag fryser lite, ska vi gå till torpet sa Kristina och gick upp på land. Vi torkade oss och snubblade längs stigen mot torpet. Vi kände doften av mat när vi närmade oss och Anette ropade att maten var klar nu så det var bara att duka.



Dukningen gick snabbt och till slut satt vi runt bordet och åt gryta och smuttade på vinet. Grytan smakade underbart och jag backade upp för tredje gången och upptäckte att alla tittade på mig. Hur mycket kan du äta egentligen? Massor flinade jag och fortsatte att äta. Ann himlade med ögonen men låtsades inte se henne. Mer vin undrade Kristina och tömde på utan att vänta på svar.



Albin kom gåendes längs åkerkanten och hoppade över diket och kom fram till oss. ”Hej på er”! Hej svarade vi i kör. Vill du ha lite gryta? Sa Anette, ja det vore gott det. Albin fick en tallrik av Anette och satte sig vid bordet. Känner ni varandra Kristina? Ja Albin vi har lärt känna varandra de sista veckorna utom Anette som är min kollega sedan länge. Ja då förstår jag sa Albin och slevade in mer gryta. Ann tittade på mig och log lite.



Albin berättade när de köpte gården och att han köpt till mark med åren. Skogen uppskattade han till trettio hektar eller mer och han berättade också att skogen hade han inte rört på tjugo år. Vi lyssnade andäktigt när han berättade om gården och alla bestyr med renoveringar av boningshuset och ladan. Albin undrade lite om festen, inköp och annat och Ann hade koll förstås. Albin tackade för sig och gick hemåt.



Han verkar snäll din pappa! Sa Kristina. Ja han har alltid varit snäll mot mig sa Ann lite tyst. Hon var någon annan stans och hon tittade med tomma ögon. Du skulle ha visat din fjäril Ann! Sa Anette och klappade henne på huvudet. Kanske det sa Ann fortfarande lite frånvarande. Gumman vad är det sa jag och höll om henne lite. Inget! Jag blir lite deppig bara när jag tänker på att pappa och mamma ska separera.



Mari tittade på Ann med sorgsna ögon, stackars Ann sa hon och klappade henne på kinden. Nu när vi ändå är lite deppiga kan du inte berätta om olyckan Mari? Det ska jag göra Ann svarade Mari snabbt. Jag stod mellan två parkerade bilar på festplatsen när ett fyllo körde rakt in i den ena och jag blev klämd mellan bilarna. Jag blev krossad från naveln och nedåt och höll på att dö innan de fick loss mig. Det blev alldeles tyst ingen sa något, jag har opererats mer än trettio gånger sen dess och som ni ser så lever jag log Mari. Hemskt sa Kristina och reste sig och kramade Mari.



Det fattas lite prylar i mig, livmoder en njure och en bit tarm osv. Merys ena njure sitter här sa hon och pekade på höger sida. Mari! Nu räcker det sa jag. Ja vi kan prata om något annat men först måste jag berätta att hade den frågan kommit för några månader sen fortsatte Mari så hade jag inte orkat prata om det. Du är tuff Mari det måste jag säga sa Anette med gråten i halsen.



Vi lämnade ämnet och pratade om detaljerna inför festen i stället, Mari såg lite lättad ut. Jag berättade om iden att bygga långbord och bänkar av plankorna i ladan, hur mycket jobb är det eller rättare sagt hur lång tid tar det? Jag vet inte det beror hur mycket hjälp jag får svarade jag. Vi hjälper till allihop så klart menade Ann, så klart fyllde Anette i. Ska vi börja i morgon bitti Ann? Ja det blir bra Ben. Tjejerna enades om vad det skulle bli för mat och jag lyssnade bara lite förstrött på deras planerande.



Kristina tittade på mig så jag blinkade åt henne och fick ett varmt leende tillbaka. Hon var mysig och det hade visat sig att hon hade lätt till skratt och hade en underbar humor. Ska vi ta en skogspromenad när disken är klar Ben? Jag var i min egen värld och hörde inte Anns fråga. Ben från ”houston”, Jag tittade på Ann som skrattade åt mig. Vad är det undrade jag? Ska vi ta en skogspromenad sen? Ja det blir bra svarade jag. Kristin såg lite moloken ut för hon kunde inte hänga med.



Kristin! Du tar väl Lomma så får hon lite motion också? Ja det passar ju bra sa Kristin och sken upp. ”Tack” kunde jag läsa på hennes läppar. Jag reste mig och började plocka av bordet och fick snabbt hjälp av Mari, Ann och Anette. Ann började diska och Anette assisterade henne så jag kände mig överflödig och gick ut och lutade mig i gräset. Kristina lade sig med huvudet på min mage. Jag slocknade efter ett tag och jag vet inte hur länge jag sovit när jag väcktes av ett flygplan som passerade rakt över oss på låg höjd.



Det är Maris pappa sa jag och ställde mig upp. Han gjorde en stor sväng och kom tillbaka på låg höjd mot oss. Jag ropade på Mari som kom springande eftersom hon också hört ljudet. Vi vinkade när han passerade över oss och han vingtippade några gånger och steg sakta. Höjden var nog sex eller kanske sjuhundra meter nu när han kom dykande. Han tog upp nosen brant och fortsatte runt ett helt varv i en looping och planade ut på låg höjd för att sen stiga i fyrtiofem graders vinkel. John rollade ett varv och fortsatte stiga. Snyggt sa jag för mig själv.



Han gjorde en brant fallande sväng och passerade oss ännu lägre den här gången och nu såg vi honom tydligt när han vinkade åt oss. Han steg och till slut var det bara en liten prick på himlen. Privat flyguppvisning får man inte var dag konstaterade jag och lade mig på gräset igen. Kristina satte sig bredvid mig. Jag visste inte att det gick att flyga på det där viset Ben! Grabbarna som flyger tränar sådant hela tiden om jag fattat rätt Kristina. Fint var det Ben.



Klart ropade Ann och kom ut på bron. Jag reste mig och hoppade över stängslet och ropade på Lomma som kom sättande i full galopp så marken skakade. Jag öppnade stängslet och Lomma följde mig snällt ut. Jag hjälpte Kristin upp och så började vi gå mot skogsbrynet. Det doftade gott i skogen och Ann gick sakta och pratade med Anette och Kristina, Mari gick tätt intill mig och tog min hand i sin. Kristin red lite på sida om oss och hade jämt skägg att hålla sig kvar på Lomma.



Till slut gick vi alldeles tysta och bara njöt av skogens dofter. Lomma knäckte kvistar men det var också det ända som hördes. ”Gud så underbart” hörde jag Kristina viska. En timme gick och Ann ledde oss runt i en stor cirkel och snart såg vi gården på håll och det rykte i skorstenen. Lomma frustade högljutt och klippte med öronen, jag tittade mig omkring för att se vad Lomma sett eller hört men jag såg inget hur jag än ansträngde mig. Plötslig kände jag odören från något ruttet, där pekade Ann som var på alerten som vanlig. Där låg resterna av en stor älg och den hade nog legat där ett tag och kanske ett verk av tjuvjägarna.



Fortsättning följer.