Matriarken – vår gudinna.

Observera att följande saga är uppdiktad – så gott som fullständigt, namn, utseenden, plats… Det enda som egentligen är sant är att det är min fantasi.



—————————————————————————————- ————————-



Vi visste aldrig riktigt varifrån hon kommit. Hon var en konstant, någon som alltid fanns. Vi hade alla vinkat åt henne på vägen hem från gymnasiet, alla hade vi någon gång ätit hembakta bullar i hennes skumt upplysta trädgård mellan syrener med mörka blad och höga ekar. Hon hade aldrig brytt sig om att presentera sig, och det var liksom ingen som heller brytt sig om att fråga. Hon var allas ”kärvänliga dam” eller ”snälla tant”.



Vi var fyra stycken; Jag, svarthårig, blåögd och förhållandevis muskulöst byggd, jag hade alltid ett mycket allvarligt ansiktsuttryck.

Markus, aningen kortare med ett spretigt brunt hår och klara, lysande gröna ögon, och alltid lite gladare än jag.

Linnea, lång, slank, mörkhårig… Den perfekta i många avseenden, eftersom hon var lika intelligent som hon var vacker.

Och slutligen ”lilla” Tanya, vars far var amerikan, som vi kallade ”lilla” för att hon var åtminstone två decimeter kortare än vi andra trots att hon var ett år äldre, nitton, med lysande vitblont hår och ljusgrå ögon.



Vi läste sista året på gymnasiet och satt vid vårt reguljära matsalsbord då Linnea kläckte en idé: ”Har ni aldrig undrat över den där gamla… Ja, tanten?”

”Vem då tant?” undrade Markus.

”Du vet, hon som vi brukar äta bullar hos ibland”, svarade Tanya. ”Hon utanför centrum.”

Vår stad var förhållandevis liten. Trots att det var en hel del rörelse blev det alltid lite tystare och lite lugnare av att komma in hos den äldre damen och hennes trädgård som skuggades av väldiga träd. I mina tankar var hon ständigt en dam, inte en tant, eftersom jag aldrig sett så mycket som ett ålderstecken i hennes ansikte – och ändå sade pappa att hon bott här redan då han var arton.

”Jag tycker vi ska gå och hälsa på henne”, sade jag. ”Är ni på?” Markus hängde alltid i mina ledband, men tjejerna var alltid en gåta. Mina farhågor skingrades dock; ”Självfallet”, sade Linnea, och därmed var eventuella motsägelser uteslutna.

”Jag har alltid tyckt att det är något särskilt med henne”, sade Markus. ”Något… Sensuellt.”

Tanya fnös, men jag förstod precis vad han menade. Med sin doft av kanel och glögg var hon ständigt inbjudande, och hennes ögon och leende var mycket djupa och känsloframkallande.



Sagt och gjort, vid dagens slut svängde vi av mot vägen förbi centrum, nära skogspartiet, gick in genom järngrinden och gick fram mot det relativt lilla huset mellan dessa fyra enorma ekar som skyddade allt från starkt solljus. Vi knackade på, väntade några sekunder, och sedan stod hon i dörröppningen.

Hennes hår var mycket långt, blänkande svart och krusigt, lockigt, ögonen stora och nästan svarta, hyn bronsfärgad, befriad från minsta tillstymmelse till rynka, bysten inte särdeles stor, midjan och höfterna smala och fötterna instuckna i nätta små sandaler. Hon bar en lång röd-blå-vit morgonrock av siden.



”Men hej barn”, sade hon och gav oss ett varmt leende med sin mörka röst. ”Jag undrade just när ni skulle komma. Kom in, kom in, jag har en panna kaffe på värmning och bullar i frysen.”

Ett par minuter senare satt vi i hennes kombinerade vardagsrum och sovrum; en jättesäng med vita lakan stod i rummet med mörka paneler, en plattskärms-tv hängde på väggen mittemot och bokhyllor belamrade väggarna jämte gobelänger och mörkröda draperier för fönstren utanför vilka syrenhäckarna skymtades.

”Var det något särskilt ni ville? Jag tycker mig se tankar i era blickar”, sade hon till oss apropå ingenting alls.

”Vi var… Ja… Lite nyfikna på er”, erkände Tanya lite generat.

Damen tittade frågande tillbaka på oss med ett roat leende på läpparna.

”Som vadå?”

”Kanske hur gammal ni faktiskt är”, insköt Linnea, ”även om varje redbar människa inte frågar efter åldern på en dam.”

”Denna första fråga kan jag inte besvara”, sade hon. ”Fler?”

”Hur länge har ni bott här?” undrade jag.

”Trettiosju år”, svarade hon. ”Ja, din far var en liten krabat på tolv år när jag först bjöd honom på bullar.”

Jag höjde på ögonbrynen åt denna oväntade information. ”Du då, Markus?” undrade hon härnäst.

”Kan man få ert recept på bullar?” undrade han och flinade åt skämtet i frågan. Hon skrattade och viftade åt en hög papper jag absolut inte sett innan. ”Ta med er åt era mammor. De kommer att tycka om det.”

”För att komma till sak”, sade Linnea, ”är vi väldigt, väldigt nyfikna på er – vad gör ni egentligen för att förtjäna ert uppehälle?”

Den här gången tittade den antagligen ganska gamla kvinnan tillbaka över kanten på sin kaffekopp bakom till hälften stängda ögonlock, ställde ifrån sig koppen och gick mot en gobeläng bakom våra ryggar, till höger om sängen.

”Jag föddes i Jerusalem år 1922”, sade hon med rösten just ovan viskning. Det lät som om hon väntat väldigt länge på att få säga det. ”Jag kom hit i början på fyrtiotalet och har levt här runtom i Sverige sedan dess. Min mor var exceptionellt vacker och min far likaså, och jag gissar att det florerade inavel i min ätt för att frambringa förmågan att bevara sig genom tiden. Min ätt arbetade med något särskilt…” Hon vände sig mot dem. ”Min familj har i århundraden försökt frambringa barn; då de åsett århundraden, årtusenden, av krig och farsot, bestämde de sig för att deras uppgift var att skapa så många nya människor som möjligt genom andra människor. Jag inser vansinnet i detta, och det gjorde även mina föräldrar, och jag är den sista av tre årtusenden avelsherrar. Idag känner alltför många till preventivmedel och abort är tillgängligt så ofta och så enkelt, och därmed är själva tanken bakom allt nästan omöjlig att föra vidare. Jag har övergivit projektet, och lever på min ätts guld, men…” Den här gången vände hon sig mot fönstret och kliade sig förstrött i håret med en nätt hand. ”Skulle ni vara intresserade av att lära er tillfredsställa varandra på sätt ni inte ens trodde var möjliga av en expert som jag?”



Vi tittade på varandra. Vi var ett evigt gäng som varit ihop med varandra i perioder och som upplevt det mesta tillsammans. Vi såg länge, alla på varandra i tur och ordning, innan vi såg på damen borta vid fönstret som såg på oss. Vi nickade.

”Utmärkt”, sade hon. Som svar på mina och Markus hungriga blickar svarade hon: ”Jag är dock inget objekt för sådant här snusk”, flinade hon.

Hon tryckte på en liten knapp i väggen och genast drogs gardinerna för fönstren och rummet blev aningen skummare. Vi satte oss ned på sängkanten. Hon knäppte med fingrarna en gång mot Tanya, som började knäppa upp halsband, ta av sig ringar och armband och härnäst lyfta linnet över huvudet. Härnäst knäppte hon åt Markus, som raskt drog t-shirten över huvudet och avslöjade ett vältrimmat sexpack. Linnea hörde hennes fingrars skarpa knall och slängde av sig svart tröja och t-shirt och slutligen jag, som hoppade ur munkjackan.

”Lägg er”, sade hon och vi lade oss ned. Hon drog av oss våra byxor och avslöjade mitt och Markus stånd – hon log åt synen. Härnäst drog hon med vänliga, mjuka fingrar av Linneas tights och en flämtning hördes från henne då hennes svarta tanga avslöjades och Tanyas jeans, innan damen knäppte upp deras bh:ar och lade dem mjukt på nattduksborden. Deras bröst var fylliga, Linneas bara aningen större än hennes och Tanyas stora och mjuka.

”En fråga, min dam”, sade Markus hest och kikade förbi sitt stånd, ”vad heter ni?”

”Kalla mig Matriarken”, sade hon. ”Flickor, klä av pojkarna.”

Linnea hoppade över Markus och dök ned mellan mina ben där hon ivrigt slet av kalsongerna och avslöjade min pulserande artoncentimeterskuk som hon omedelbart lade handen om. Jag undslapp mig ett stön och snodde in handen i hennes långa mörka hår då hon började slicka längs strängen på undersidan och suga. Hon var en drottning på området.

Till vänster om mig hade Tanya lagt sina bröst på varsin sida om Markus ståfräs och masserade den mellan dem och sin och hans blandade saliv. Markus var mager och kunde utan problem kyssa henne djupt samtidigt som hon fortsatte kukmassagen. Linnea noterade vad de höll på med och tog efter detta medan hon spottade någon hektoliter spott på sina välformade pattar. Just då var det betydligt mer upphetsande att gripa tag i dem, och jag tog omilt tag i hennes våta, glänsande bröst och spelade med tummen över den nyinsatta piercingen i hennes vänstra bröst. Hon stönade högt av njutning; vi verkade nästan ha glömt bort att Matriarken nöjt stod och tittade på.

”Pojkar, er tur”, sade hon härnäst och gick runt sängen medan jag lobbade upp Linnea på den och med ett snabbt ryck dragit av henne trosorna. Jag kastade mig i strid med henne flödande kåtsafter, de rann ned mot hennes anus och fick hennes välformade lår att glänsa. Jag slickade upp och ned i springan, lekte med klitorisen mellan tumme och pekfinger medan mitt andra pekfinger bearbetade hennes inre. Hon var varm, trång och våt.

”Du är underbart våt”, stönade jag och drev in mitt långfinger.

”Bra, bra!” sade Matriarken upphetsat och sjönk ned på knä intill mig. Hon drog ur mina fingrar och placerade dem på Linneas bröst och började själv bearbeta Linneas klitoris. Linnea kan omöjligt ha haft något att invända, trots att Matriarken så uppenbart var kvinna; hennes mörka röst neutraliserade kvinnligheten något, och hennes doft så oemotståndlig att det inte spelade någon roll för någon inblandad. Det tog inte lång stund innan Linnea knyckte hit och dit med underlivet; jag tog ett hårt tag om hennes glänsande bröst och nöp henne i bröstvårtorna; Matriarken drev upp ett finger i Linneas inre och frenetiskt gnuggade hennes klitoris. Linnea tjöt och tårar trängde fram, så skönt var det. Jag tror hon slocknade som hastigast, men det var högst förståeligt.



Matriarken gick runt mig och sjönk ned intill Tanya på sängen och hjälpte även här till, men här tog hon över fullständigt. Markus slängde hon ned i en stol, där han smårunkade lite av och till medan blicken var glansig av kåthet då han åsåg hur Matriarken sög på Tanyas ena bröst och med tummen gned hennes knapp och med två fingrar gav sig i kast med hennes kärleksgrotta.

”Bra, bra”, mumlade Matriarken över Tanyas gnyn och skrik då hon också uppnådde klimax. ”Jag kanske glömde påpeka att jag är lesbisk.” Detta uttalande verkade inte störa oss ett dugg.

”Låt oss fortsätta”, sade Linnea och lade sig i den bortre delen av dubbelsängen.

”Vänta lite”, sade Matriarken, och all atombaserad rörelse utom hennes stannade upp. Hon lämnade rummet och kom nästan genast tillbaka med en liten låda hon ställde på sängen. Hon lyfte på locket och avslöjade ett urval dildos och liknande leksaker. ”Här har ni”, sade hon och gav en mörklila dildo åt Linnea och en svart analplugg åt Tanya. ”Ni ser vem som ska tränga in var”, sade hon med ett roat leende och ett höjt ögonbryn. ”Sätt igång.”

Utan att riktigt fatta vinken började jag tränga in i Linnea som gnydde och sög på dildon. Jag hörde Matriarken ropa: ”Nej, nej, nej, hon ska ha dildon i fittan och du ska in i baken på henne!” Om man inte varit så kåt hade men säkert asgarvat åt hennes språk. Jag bytte hål, smorde henne med saliv och fittsafter, trängde in med först ett finger och sedan två. Hon stönade högt och snodde ena handen om sitt piercade bröst och lekte med dildon i sin våta, våta fitta. Slutligen vände jag henne, hon hade ett fast grepp om dildon och körde in kuken i analen på henne, bit för bit – och hörde henne skrika. Först blev jag skiträdd och trodde att jag gjort henne illa, men jag upptäckte att hon hittat vibrationen på dildon i samma ögonblick som jag kört in den i hennes trånga anus. Jag körde fram och tillbaka, fram och tillbaka, in och ut, ut och in, och hela tiden skrek Linnea ohörbarheter:

”Åhhhhh! Ja! Ge mig… MER! Ah, auuu… Åh, åh, åh…” Hon hade nu en kuk i röven, en dildo i fittan och gnuggade sig själv över klittan. Jag körde extra snabbt ut och in, stönade fram hennes namn flera gånger; jag var själv på väg att komma medan jag kände musklerna bearbeta min balle som jag bara såg som hastigast nu och då eftersom jag körde så snabbt.

Med ett sista, snabbt tryck drev jag in den så långt jag kunde; Linnea tjöt och jag vrålade, jag fyllde henne bakersta hål med varm, kletig sperma. Jag drog mig ur henne och sekunden efter följdes mitt blåsvullna ollon av sperma. Linnea föll ihop på sängen, flämtade, och hennes vackra hår låg över hennes svettiga ansikte. Jag böjde mig fram, kysste hennes bröstvårta, hennes nyckelben och hennes läppar medan jag drog bort det mörka håret från hennes ansikte. ”Linnea”, mumlade jag. Jag tror jag var nyförälskad.



”Tur att man kan tvätta”, hörde jag Matriarken mumla i bakgrunden, och jag vände mig och såg henne stirra på den växande fläcken på lakanen där min sperma blandades med Linneas konstanta strömmar av feminina sekret. ”Nu så”, sade hon till Markus och Tanya, som förstenat tittat på; Markus fortfarande med huvudet till hälften mellan hennes ben, Tanya med fötterna på hans axlar. ”Nu är det er tur.” Hon tog försiktigt analpluggen, svepte upp en burk glidmedel ur en ficka på morgonrocken och smorde in Tanyas bakre hål innan hon mer eller mindre drämde dit analpluggen. Tanya tjöt och grimaserade; det gjorde antagligen lite ont, men Matriarken hyssjade henne, mumlade vackra ord och kysste henne på pannan. ”Markus”, viskade hon och klev av sängen. Hon ställde sig intill med armarna i ärmarna och lät Markus ta över jobbet. Han trängde försiktigt in i henne, kysste henne och började driva hårt in och ut. Tanya gnydde, och vi hörde henne nästan skrika i Markus mun: ”Jaaa, mer! Ge mig mer, Markus, jag låter…. Gnnngh… Ahhh… Åh, snälla”, grät hon, tårar steg upp i hennes ögon, och jag antog för ett ögonblick att det var av hur skönt hon hade det, men så hörde jag ljud.

Matriarken satt vid en svart flygel en kort trappa ned, alldeles intill oss en meter längre ned på andra sidan ett minimalt trappräcke, och hon spelade en underskön melodi.

Den var fängslande, skön, otroligt vacker, hög och ljus. Matriarken verkade nästan själv ha tårar i ögonen, men hennes röst var alldeles stadig när hon svarade på min och Linneas blick.

”Den här lärde min far mig”, sade hon. ”Han skrev den för att jag skulle använda den vid ett sådant här tillfälle.” Den höga pianosången tilltog i styrka och hastighet, den var som en godnattvisa i ett snabbare tempo, den hoppade upp och ned på tonskalan, varierade flera oktaver. ”Precis när vi åser vad ni nu gör”, sade hon och nickade mot mig och Linnea, som kysstes djupt, ”och vad som sker bakom era ryggar”, nickade hon åt Markus och Tanya; Tanya hulkade fortfarande tyst, tårar av skönhet och härlighet rann nedför hennes bleka ansikte; Markus ansikte glänste även det av tårar och jag blev plötsligt förvånad över det våta på mina egna kinder. Med sin överjordiska sång och sköna ord, samt den längtan som hördes i hennes röst, vad hon själv nästan aldrig upplevt och tillfredsställt med enkla föremål, ledde hon oss alla till känslosamhet. Hennes saga var så otroligt vacker.

Plötsligt kysste Linnea mig, och nästa akt tog vid. Vi var kärleksfullare den här gången, lugnare, med mer kyssar, och i ”rätt” hål – kanske bara för att vi grät medan vi älskade, njöt av varandras sinnesnärvaro och kropp. Hela tiden spelade Matriarken sin sång, om och om igen, och nu sjöng hon omväxlande vissa stycken; inga faktiska ord, enbart variationer av olika vokaler. Sedan spelade hon plötsligt lägre, men ändå så flygelns toner hördes klart, och tog åter till orda: ”Detta är min främsta glädje”, sade hon, ”att åse hur ungdomar älskar; att se glädje och vänskap utvecklas; att se band knytas som kommer att vara i evighet; hur kunskapen om älskog och njutning förs vidare, och framförallt att se så ren och oförvanskad kärlek.” Vid hennes sista fyra ord brast både jag och Linnea plötsligt i gråt och kysste varandra igen; jag borrade in ansiktet i hennes hår och somnade där, liksom jag bakom min rygg hörde Tanya åla sig ned intill Markus och med en nöjd suck lägga huvudet mot hans bröst och somna där.



När vi vaknade var det morgon. Det hade varit fredag då vi gått till Matriarken och jag antog att det var lördag morgon – till all lycka var våra föräldrar, som för övrigt också umgicks, borta den här helgen. Vi skulle inte behöva oroa oss för eventuella telefonsamtal från min hysteriska hönsmamma eller Markus pappa med ny fru.

”God morgon”, sade jag till Linnea och gav henne en mjuk puss på ögonbrynet. Hon doftade så erbarmligt gott; inget gick upp mot Linneas doft. Hon mumlade svagt något i stil med ”jag älskar dig”.

”Ja, god morgon”, sade Matriarken hurtigt och kom uppför den lilla trappan med en frukostbricka, och över armen hade hon fyra vita morgonrockar. ”Jag har slängt era kläder i tvätten”, sade hon, ”det var lika bra – under tiden får ni de här.”

Vi åt bullskivor med grädde och sylt och drack te till detta. Matriarken verkade osynlig och ohörd försvinna då och då, och stannade enbart upp för att dricka en kopp te.



Så var det plötsligt måndag, vi hade spenderat helgen med att ta efter Matriarkens tankar och ord och lovat henne att inte avslöja hur gammal hon var, och det sista vi åtnjutit av hennes gästfrihet var de fyra skivor hon delat ut. När vi sedan lyssnat på dem hemma hos mig, visade de sig vara fyllda med otroliga pianomelodier, och sist var hennes godnattvisa, och hennes ord intalade på samma spår.



Det är säkert förståeligt vad vi spenderat helgen med… Många fler gånger besökte vi Matriarken, många fler gånger förundrades vi över hennes doft, hennes ungdom, hennes mat, och många gånger gick vi därifrån betydligt gladare och piggare än vi varit då vi kommit dit.



Hon var en verklig konstant; hon var evig.



——————————————————————————————- ———————-



Matriarken är, i likhet med allt annat som jag nämner ovan, påhittad. Hela hennes karaktär har jag länge haft i tankarna, och äntligen fick jag ge liv åt dem.

Jag hoppas några av er gillade allt hennes kärleksprat, hennes musik, alla tårar som rann och vackra ord som utväxlades. För historiens skull skall det sägas att ”jag” och Linnea blev ett par och Markus och Tanya ett.

Några år senare dog Matriarken till sist, och de var bland de enda på hennes begravning och bar sålunda kistan – ”min” far var också där. Då ”jag” och mina tre vänner bar kistan märktes det att den var alldeles för lätt; Tanya vågade sig på att i smyg öppna kistan och flämtade till: ”Den är tom”, sade hon.

Var är hon? Vad hände Matriarken? Var är hon nu?



Det är ju något ni kan tänka på.



//Maraad