Novell utan sex

Detta är en avskrivning från en film som heter ”Neckless Less”!! Förökte göra texten sexig, men filmen är sexigare 😛







Bland ett stort antal sökande till samma prao-plats, blev John den lycklige valde. Han hade redan bestämt sig för att det var den enda plats han skulle godta. Anledningen till detta var att det fanns en ny prao-plats det året. En prao-plats som lockade många, killar som tjejer, men John hade altså turen på sin sida. Och varför prao-platsen var så populär, jo; Det var firman „Rackit“ som hade givit ut denna möjlighet och de var ett kvällstidningsföretag till en mycket säljande tidning. Självklart skulle det vara roligare än att skura golv i någon gammal bensinmack, som resten av hans årskurs (nio) skulle få göra. Men John var varken intresserad av vare sig firman eller media i allmänt, han hade sin egen anledning att söka platsen. Rackit hade nämligen en del i tidningen med lättklädda fotomodeller, och att få träffa en sådan var John mer än nyfiken på. Kvällen före den första praodagen satt han och bläddrade i en utav de senaste utgåvorna från Rackit, och hoppade såklart fram till fotomodell-delen. Så kunde han sitta i minuter och dregla över bilderna på de halvnakna tjejerna. Ja, Rackit var en barnvänlig tidning, så etra var bilderna censurerade med hjärtan och stjärnor, eller så var modellerna på bilderna bortvända från kameran. Det retade John lite, men innan han somnade lovade han sig själv att han någon gång under veckan ska ha sett minst en utav fotomodellerna helt naken.

Morgonen därpå var tidig. John skulle börja redan vid 07.30 och eftersom det inte gick några bra bussförbindelser, blev han tvungen att promenera. I tid skulle han komma också. Det var någonting han absolut inte brukade göra, eftersom han var en av de ‚tuffa’ killarna som kom när de kände för det. Han skulle som omväxling också breda på sig ett leende. Allt för att verka så trevlig som möjligt, så att han förr eller sennare skulle få vara med vid fotograferingen av de nakna tjejerna. Rackits avdelningschef Andrew blev genast förtjust i den lille praoeleven med det ständiga leendet. Allt gick som smort. Redan vid rundturen fick John gå förbi dörren till fotograferingsrummet.

„Ska vi inte gå in och kolla?“ frågade John, och log ännu bredare.

„Jo, men självklart!“ Sa Andrew. „Visst måste man se hur det ser ut överallt.“ Han plockade upp nyckeln ur fickn, men hejdade sig sedan. Och började tala med John igen.

„Eller om vi gör så att du stannar på övertid och är med på fotograferingen vi ska ha här på eftermiddagen?“

John visste självklart svaret redan, men låtsades ändå som om han behövde lite betänketid.

Dagens sysslor satte igång och John överraskade sig själv med hur flitig han kunde vara. Kanske han skulle kunna bli bra i skolan trots allt. Det var ju det han hade hört vid varje utvecklingssamtal; ‚Pojken har hjärna, men använder den inte på bästa sätt’

Hur som helst var det lite busfrö kvar i honom, eftersom han pront ville stanna och (förhoppningsvis) få se både det ena och det andra.

Äntligen blev klockan fem och Andrew sa att det var dags för John att gå.

„Nej!“ tänkte John. „Har han redan glömt?“

Men i Andrews stressiga situationer behövar man ibland tid att tänka efter och minnas.

„Eller just det, du skulle ju vara kvar och kolla på fotoshootet ja, så var det.“

John drog en pust av lättnad och följde med Andew in i fotograferingsrummet, där han blev introducerad till både det ena och det andra. Det var kameror hit och green-screens dit, men John var i själva verket bara intresserad av när fotograferingen skulle börja. I ungefär en halvtimme var han tvungen att ge sig till tåls innan det hördes knackningar ifrån dörren. In kommer en överviktig man med amerikansk brytning.

„Jag är ledsen att vi är sena. Rödljusen och det..“ ursäktade sig mannen och skakade hand med mig och Andrew.

„Samantha håller på att göra sig klar, det borde inte ta så lång…“ sa han sedan, men blev avbruten när dörren öppnades på nytt. In kom ett par sminkare och en blond attraktiv kvinna i morgonrock. John förstod genast att det bara kunde vara modellen och han spanade noga in hennes kurvor. Något han fastnade för var hennes kristallblå, klara ögon. Ögon som han nästan inte vågade titta in i. Efter lite kort babblande med Andrew och de andra gick modellen (Samantha som hon ju hette!) fram till greenscreenen och slängde av sig morgonrocken. Synen av hennes perfekta kropp fick John att hoppa till direkt. Hon var så smal och fast. Stora, välformade bröst (svåra att avgöra om de är naturliga), fin midja och bäst av allt; Så små kläder att man nästan såg allt av henne. Klädesplagget som hon bar var inte lätt att avgöra vad det skulle föreställa. Det var väl någon slags väldigt (väldigt väldigt) liten och tajt baddräkt, som knappt symde någonting. 90% av hennes bröst var synliga. Det var bara de där störande banden som gick tight över hennes vårtgårdar och knöts ihop bak i hennes nacke. Och tittade man längre ner satt de vita banden så tight att man kunde se formen på hennes (you know.)



Samantha hade haft en jobbig dag och var knappt på humör för det hon skulle göra. Medan hennes chef pratade med firmans chef fick hon stå och se sig om en stund. Plötsligt fick hon syn på en ung grabb (John) som stirrade på henne och såg välmående ut. Samantha blev genast osäker på varför en kåt liten tonåring skulle vara där inne. Hon såg ju hur han stirrade på henne och flinade och det kändes riktigt obekvämt. Hon smög fram till Andrew och frågade vem den stirriga grabben var, och med det blev John presenterad som praoeleven.

„Varför är han här..“ frågade Samantha sin chef Ric, men han verkade inte bry sig särskilt mycket.

„Äsch, det kan väl va kul för pojken & se hur allt går till“ viskade han bara tillbaka.

„Jo, visst skulle det bli kul för pojken att se…“ tänkte Samantha och började känna sig osäker och obekväm igen.

Så klappade Andrew med händerna och ropade:

„Jaha, lets take a few photoshots then..“

Rätt belysning ställdes in och Samanta började posera under Ric’s befallningar. Andrew stod bakom kameran och efter varje bild sprang sminkarna fram och rättade till Samanthas hår.

John stod bara och njöt. Detta kunde Samantha väl märka på hans självsäkra flin och dessutom ställde han sig och tittade i de vinklar som (för henne) kändes mest osäkra. Om hon böjde sig framåt stod han precis bakom henne och väntade säkert bara på att hennes utstyrsel skulle spricka.

Och det var ju nästan vad John tänkte också. Han ställde sig så nära henne som möjligt utan att bli med i bild och han förökte hela tiden se om han fick syn på någonting intressant. Han tittade på henne ifrån sidan i hopp om att ett bröst kanske skulle slinka ut ifrån de tighta banden. Samantha hade väldigt svårt att slappna av där hon stod och visade upp sig och hon undrade varför inte Ric eller de andra reagerade på hur John höll på.

Det onde lilla busfröet John var tillbaka och nu ville han minsann se lite naket. Det var lätt för honom att uttnyttja Samanthas osäkerhet mot honom och han ville nästan få henne att känna sig så blottad som möjligt. Plötsligt ropade Ric till igen:

„Jaha, då kör vi lite topless då..“

John’s ögon växte till golfbolls-storlek och han kände hur saliven rann i hans mun. Samantha däremot var inte nöjd med beskedet.

„Men, jag skulle ju inte..“ försökte hon som en ursäkt och tittade oroligt mot John.

„Det är lugnt, du behöver ju inte visa någonting. Håll bara för dem eller så vet du ju“ ropade Ric tillbaka.

Samantha vände sig snabbt bort med framsidan från John. Han skulle minsann inte få se mer än nödvändigt. De tighta banden lossades och la sig mot hennes midja istället. Kvickt täckte hon så mycket hon kunde av sina bröst och kunde vända sig mot kameran igen. Några shots till och sen var det klart. Men när hon tittade sig om efter John kunde hon inte se honom längre. Hon hoppades mer än trodde att han hade tröttnat på showen och gett sig av. Samantha skulle precis spänna på sig banden igen, men Ric sa:

„Vi kör några ifrån sidan också, utan din underdel tänkte jag..“

Samanthas kroppsspråk ropade „NEJ“ men ändå blev hon tvungen att nicka och började spana efter John igen. Hon kunde inte se honom, men visste att han antagligen var i hennes närhet och fick sig några riktigt vackra vyer för en femtonåring. Långsamt drog Samantha av sig alla kläder och tittade hela tiden efter John. Hon försökte hålla för alla sina privata delar, men eftersom hon bara hade två händer gick det inte så bra.

Andrew och Ric tittade konstigt på henne och undrade varför hon plötsligt blivit så blyg.

„A, ställer du dig på knä då kan du ju göra så tar vi lite bilder ifrån sidan.“, sa Ric

Samantha satte sig ner med händerna över sina bröst och med låren korsade. Men långsamt blev hon tvungen att flytta isär benen, svanka och stödja sig med händerna mot golvet.

„Så kan du ju skymma boobsen med armen närmast kameran“ sa Andrew och vinkade emot henne. Samantha gjorde som hon blivit tillsagt och snart var bilden tagen. Då hörde hon hur någon andades bakom henne och när hon vände sig om stod där John, bara någon meter ifrån henne. Mobilkameran hade kan i högsta hugg och hade säkerligen fotograferat och spelat in varenda centimeter av hennes kropp när hon inte såg det. John hann ta ett par bilder till på helnakna Samantha innan hon hann ställa sig upp och skymma sina kroppsdelar. Flinande gick John sedan iväg och bläddrade i sin telefon för att se hur bilderna hade blivit.

Samantha ropade att det ju inte skulle bli några nakenbilder, men Ric svarade direkt, att det ju inte hade varit några, och sen lämade han och Andrew rummet. Kvar stod Samantha och spanade efter John som ännu en gång hade försvunnit. Men när hon tröttnat och övertygat sig själv om att han inte var kvar kunde hon släppa taget med sina händer och gå mot sin morgonrock. Men bakom den stod förståss John och fick ännu en perfekt helkroppsbild av Samantha framifrån. Hon raffade snabbt åt sig morgonrocken och spände ännu snabbare på sig den. Hon talade inte med John, hon gav honom bara en arg blick och lämnade även hon rummet. John var nöjd med sin första praodag och såg fram emot resten av veckan.