För Felicia

För Felicia



1.

”Nej, jag kan inte förstå varför ni inte kan spela som det står i noterna. Ni har ju haft ett helt påsklov på er för att öva in det här. Seså, nu försöker vi igen. Från takt 14.”

Felicia försöker förtvivlat hitta takt 14, men Elisabeth har redan börjat räkna in igen. Noterna framför henne ser ut som ett enda stort trassel och hon är så ledsen över att det inte går. Hon har ju gjort läxan, övat jättemycket, men alltid är det samma sak. Så fort hon möter Elisabeths bistra uppsyn så låser sig allt, noterna rör i hop sig och plötsligt känns det som om hon aldrig tidigare har hållit i en stråke.

Emma och Maja lyckas komma in på rätt taktslag och med hjälp av tonerna från deras fioler lyckas Felicia trots allt hitta rätt bland noterna. Det går bra ett tag, och Felicia tycker att hon får till de svåra triolerna riktigt fint. Så plötsligt tjuter det till från Majas fiol. Felicia tappar koncentrationen för en kort stund, vilket är tillräckligt för att Elisabeth genast ska avbryta musiken.

”Nu missade du d:et igen Felicia”.

Elisabeth stirrar stint på henne och skakar sakta och uppgivet på huvudet. Hon lägger ifrån sig taktpinnen och lämnar sin plats bakom pianot. Felicia förstår att Elisabeth tycker att hon har spelat fel en gång för mycket. Hon känner hur skräcken fyller henne, hur den får henne att knappt våga andas, samtidigt som gråten sakta men säkert börjar att svida i halsen.

”Felicia. Du gör både mig och dina kamrater besvikna när det visar sig att du inte har haft lust att göra läxan ordentligt. Har du själv något förslag på hur jag ska få dig att förstå att det här är på allvar, va?”

Felicia sitter tyst och tittar ner på fiolen i sitt knä. Den tycks nästan titta tillbaka på henne, lika strängt som Elisabeth, och Felicia kan inte längre hålla tillbaka tårarna.

”Svara på min fråga flicka”, fortsätter Elisabeth.

”Men jag har faktiskt gjort läxan”, snyftar Felicia. ”Det är bara det att det liksom inte går när du ska vara så arg hela tiden…”

”Det var nog det löjligaste jag har hört, och snudd på det fräckaste också. Ni då, har ni några förslag?”

När Elisabeth vänder sig mot Emma och Maja känner Felicia ett ögonblicks lättnad. Kanske förstår Elisabeth att det inte bara är Felicias fel.

”Nähe, inte det”, konstaterar Elisabeth. Jag får väl ge er en chans till. Takt 14.”

Tårarna har inte direkt gjort det lättare för Felicia att få kontroll över notpapprets gytter, och dessutom räknar Elisabeth in i ett tempo som är betydligt snabbare än vad de tidigare spelat i. De hinner knappt börja innan Elisabeth bryter igen. Hennes utbrott verkar vara långt ifrån över och syndabocken är alltjämt den samma.

”Nu är jag trött på dig Felicia”, säger hon och reser sig från pianopallen. Rösten är plötsligt förrädiskt samlad och lugn.

”Res dig upp!”

Hon tar ett hårt grepp om Felicias långa, ljusa hår. Felicia gör som Elisabeth säger och blir genast ledd till det svarta pianot.

”Seså, ta av dig dina byxor.”

”Va?”

Felicia tittar förvirrat upp. Vad menar Elisabeth? Varför ska hon ta av sig byxorna? Felicia försöker få stöd hos Emma och Maja men möts bara av bortvända blickar. Det känns som om hon har hamnat i sin värsta mardröm.

”Gör nu som jag säger”, uppmanar Elisabet i samma lugna ton, samtidigt som hon återigen tar tag om Felicias hår. Felicia kan inte göra något annat än att knäppa upp jeansen och dra ner dem längs de långa benen.

”Duktig flicka, men du måste ta av dig dem helt”, fortsätter Elisabeth.

Felicia har sina nya högklackade sandaler på sig. De är så jobbiga att ta av och på, men hon kan inte dra jeansen över sandalerna. Hon känner att Emma och Maja följer hennes tafatta kämpande med blicken.

Till slut har hon fått av sig jeansen helt och ställer sig åter upp bredvid pianot. Hon förstår vad som kommer hända med henne och undrar om Elisabeth tänker använda taktpinnen eller bara handflatan. Sedan försöker hon bestämma sig för att bara låta det hända, att tänka att hon är någon helt annan stans, i sommarstugan på landet till exempel. När det är över ska hon springa här ifrån och sedan ska hon aldrig mer i hela sitt liv gå på Elisabeths fiollektioner. Fast Emma och Maja kommer hon ju vara tvungen att fortsätta träffa… Vad tänker de nu? Kommer de att berätta något i skolan?

”Seså, trosorna också.”

Elisabeths röst skär som ett knivblad genom Felicias tankar. Det kommer inte gå att försöka fantisera sig bort. Nu rinner tårarna nerför hennes kinder och hon kan bara göra som Elisabeth säger, det är enda sättet att få ett slut på mardrömmen. Hon drar ner sina trosor och med stöd av pianot lutar hon sig sedan framåt. Nu kan det inte bli värre, förnedringen är total. Hon visar upp sig fullständigt och förstår inte vad Elisabeth väntar på.

”Men herre gud flicka, vad tar det åt dig. Trodde du att jag tänkte slå dig?” Elisabeths röst är triumfatoriskt skadeglad.

”Eller ville du bara ta chansen att visa upp dig? Va? Men det passar sig inte här förstår du. Varken jag eller dina kamrater är särskilt intresserade av ditt underliv. Klä på dig nu så försöker vi från början igen.”

Felicia sjunker ihop på golvet.





2.

”Jag sticker nu”, säger Sonja och snörar på sig halsduken. ”Jag kommer nog inte in förrän imorgon igen.”

”Ok”, svarar Tine från sin plats bakom receptionsdisken. Bredvid foldrarna om tjejkvällar och lussefika står två små prydnadstomtar och Tines leende är varmt och engagerande, inte alls inställsamt nyfiket.

”Du ska på ett hembesök, eller hur var det?”

”Nja, inte riktigt”, svarar Sonja. ”Hon kommer hem till mig i stället. Jag brukar ju inte göra så i vanliga fall, men idag är det lite speciellt. Det är sista gången med den här tjejen, och jag känner faktiskt att jag kommer att sakna henne mycket… Och så går hon på Bäckagymnasiet och där finns ju så tråkiga lokaler så där vill man ju liksom inte vara. Och här är ju alla mysrum uppbokade till Linn och Annas projekt med Rönnegårdsgymnasiet. Fint julpynt förresten, för det är väl du som har fixat det?”

”Ja, det stämmer. Jag gick genom stan på lunchen och kunde inte låta bli att handla lite. Jag är ju verkligen en fanatisk julälskare, som ni kanske har märkt. Ni får säga till om det blir för mycket.”

”Ingen fara. Jag tycker att det är jättemysigt.”

Och det tycker verkligen Sonja. Och så tycker hon att Tine är jättebra. Fast att hon själv inte är sexualpedagog så verkar hon ha en sådan bra förståelse för verksamheten. Till Lena, den förra receptsionisten, hade Sonja aldrig vågat berätta att hon bjudit hem en brukare till sin egen lägenhet. Lena var strängt skolad i landstingsbyråkrati och regelverksdetaljer och förstod aldrig nödvändigheten av att på en sexologmottagning då och då kunna improvisera en aning.

”Hoppas ni får det fint nu då”, säger Tine när Sonja går mot dörren.

”Det får vi säkert”, svarar Sonja. ”Hej då!”

Ute har det börjat att snöa. Sonja fäller upp kapuschongen och tänker på vilket bra beslut det var att klippa av sig håret. Med hennes nya, korta, frisyr har en massa vardagspraktiska detaljer blivit mycket enklare, även om hon fortfarande ägnar en lång stund framför spegeln varje morgon. Att få en frisyr att bli rufsig på rätt sätt kräver mer arbete än vad man tror.

Under det tunna snötäcket är det halt och Sonja är glad för att hon tog vinterkängorna på sig. För många av dem som hon möter verkar vintern ha kommit som en större överraskning. Gamla som unga halkar omkring på de små gatorna, men alla ser ut att vara glada för att snön äntligen har kommit. Sonja går förbi Storkyrkan. I den lilla parken utanför är det en kvinna i hennes egen ålder som just är i färd med att göra en snöängel. Bredvid står hennes man eller pojkvän och ler lite besvärat åt upptåget. Som så ofta skänker Sonja sitt eget kärleksliv en grubblande tanke. För tillfället känner hon inget behov av en fast partner, och kanske beror det på all den närhet och allt det känslomässiga utbyte som hon för genom jobbet. Eller också är det tvärt om, att anledningen till att hon engagerar sig allt mer i jobbet är att hon då får en ursäkt till att slippa ta tag i sitt privatliv, att slippa slå sig till ro och typ… börja planera för familj.

Grubblandet gör promenaden hem kort. När Sonja hänger av sig sin snöiga jacka i hallen noterar hon att det är gott om tid, precis som hon har planerat. Hon vill göra allting så fint som det bara går, och verkligen inte stressa. Hon ska ta vara på den här eftermiddagen, och kunna minnas den för lång tid framöver. Trots kängorna har strumporna blivit lite blöta. Barfota går Sonja in i lägenheten och tänker som vanligt på hur bra hon trivs här. Det är inte jättestort, men i gengäld väldigt mysigt och med en fungerande kakelugn som hon blev stormkär i vid första ögonkastet. Och så trägolv. Alltid har hon tänkt att trägolv mot ens bara fötter måste stå för den optimala hemtrevnaden.

Sonja drar ur telefonjacket och sätter mobilen på ljudlöst. Sedan dröjer det inte länge innan hon har fått upp en sprakande eld i kakelugnen. Den börjar genast att värma upp de kalla kinderna, och minnen från barndomens utflykter slår emot henne.

Jag ska bjuda Felicia på choklad när hon kommer, tänker Sonja och går genast ut i köket för att leta upp en burk kakao. Sedan drar hon av sig tröjan och knäpper upp jeansen. I bara underkläder slår hon sig ner framför kakelugnen igen. Hon sträcker ut sig som en katt på den stora fårskinnsfällen och låter sig omfamnas av värmen och mjukheten. Som insvept av en gyllene dimma kan Sonja se sin kropp speglas i ugnsluckornas blanka mässing. För ett ögonblick befinner hon sig inte i sin lilla vindsvåning utan i ett hett pulserande beduintält. Runt omkring henne, på orientaliska mattor och stora färglada kuddar, sitter människor och betraktar henne. Feta, vattenpiprökande män och mystiska silkesbeslöjade kvinnor…

Ända sedan högstadiet har Sonja med jämna mellanrum fått höra att hon har en snygg kropp. Kompisar och kvinnliga släktingar har kommenterat hennes slanka figur, killar har fixerat sig vid brösten och rumpan. Länge protesterat hon avvärjande, försökte skaka av sig blickarna och berömmen. Inte så sällan har hon tyckt att det har varit obehagligt och nästan äckligt, tolkat det som en uppmaning till att ta på sig bylsigare kläder. Början av gymnasietiden var svårast. Under vissa perioder kunde hon knappt se sig själv i en spegel, och skydde som elden allt som hade med sex och med kroppen att göra. Sedan lärde hon känna Lisa och Hanna, och sakta men säkert blev allting väldigt mycket bättre.

Det är här mitt val av arbetsbana kommer in, tänker Sonja. Det är därför jag brinner för att hjälpa unga tjejer, att få dem att inse att de är vackra och hur mycket de kan njuta av sina kroppar. Jag vet hur svårt det kan vara, och hur underbart det är om man lyckas komma till insikt.

Sonja låter en hand löpa över de svarta bh-kupornas välvda kanter, fortsätta ner över magen. Det slår henne att hon inte riktigt har resonerat med sig själv om varför hon har bjudit hit Felicia. Vilket är det egentliga skälet till att de inte ska träffas på sexologmottagningen, som de ju brukar göra? Att det är sista gången, och att det därför ska vara lite speciellt, känns inte som någon fullständig förklaring till att hon frivilligt blandar ihop jobb och privatliv på det här sättet. Inte heller att alla mysrummen är uppbokade. Linn och Anna hade säkert kunnat ordna så att hon och Felicia fick plats.

Ska jag vara helt ärlig så kanske det handlar om en förhoppning, tänker Sonja och reser sig upp. En mer eller mindre omedveten förhoppning om att detta trots allt inte är den sista gången. En förhoppning om att det i stället är början på något nytt.

Hon tar upp händerna bakom ryggen, knäpper upp bh-spännet och går för att sätta på duschen. En sak vet hon i alla fall säkert. Hon vill vara med Felicia framför kakelugnen.





3.

När det ringer på dörren är Sonja fortfarande kvar i badrummet. Hon har precis målat tånaglarna, och insvept i Johans sedan länge glömda vita kostymskjorta ordnar hon handduken till en turban. Hon har svårt att göra sig av med den vanan, trots den korta frisyren. På samma sätt har hon svårt att sluta svepa in sig i Johans skjortor. De är så behagliga mot hennes nakna, nyduschade hud. Dessutom är det väldigt mycket bättre att ha dem på sig än att se dem hängande på krokar, som ständiga påminnelser om att hon nog borde ringa honom.

Sonja knäpper snabbt några av skjortans knappar, och går mot dörren. På något sätt var det så här hon ville ha det, att hon skulle framstå som lite överraskad när Felicia kom. Men leendet som fyller hela Sonjas kropp, när hon slår upp dörren och möts av Felicia, är långt ifrån spelat.

”Hej, gumman! Vad underbart att se dig!”

”Hej, Sonja!”

De förenas genast i en kram. Men i samma stund stelnar Sonjas leende. Det beror inte på Felicia. Hon är lika fantastisk som vanligt, med sina lugna men förväntansfulla ögon och långa ljusa hår, för dagen uppsatt i två flätor under den snöiga mössan. Det beror på att Felicia inte är ensam. Hon har med sig någon, som Sonja inte har en aning om vem det är eller hur hon ska förhålla sig till. Hon känner sig så oerhört överrumplad att benen nästan viker sig under henne, och hon ser att Felicia märker det direkt.

”Ja, det här är Paula… Jag hoppas att det är ok…”

”Hej. Jag ska så klart genast presentera mig. Jag heter alltså Paula och är Felicias styvsyster.”

”Sonja”, säger Sonja och tar den utsträckta handen.

”Vi har länge tänkt att det kanske skulle vara bra om någon av oss kvinnliga familjemedlemmar följde med någon gång. Och idag är väl sista gången om vi har förstått den rätt, och det visade sig att jag hade möjlighet att komma ifrån.”

Tusen panikartade tankar far genom Sonjas huvud. Vad vet hon om mig?… Har hon någon som helst aning om varför Felicia går hos mig?… Vad vet hon om vad vi brukar göra?… Har Felicia berättat?… Varför vet jag inte att Felicia har en styvsyster?… Varför har jag aldrig frågat om hennes familj?… Ser hon att jag varken har byxor eller bh på mig?… Så klart att hon gör!

”Jaa… Välkommen. Kom in”, får Sonja ur sig samtidigt som hon försöker avläsa Felicia. Vill Felicia att Paula ska vara här?

”Vad mysigt”, utbrister Felicia och hänger av sig sina våta ytterkläder. Jag hade hoppats att du hade tänt i kakelugnen!”

Sonja har verkligen sett fram emot det här ögonblicket, att få visa sin lägenhet för Felicia. Tidigare har hon översköljt Sonja med frågor om hur hon bor, och lyssnat intresserat när Sonja har berättat lite grann. Fast nu kan Sonja inte njuta. Hon känner sig helt förlamad.

Paula ser ut att vara i hennes egen ålder, klädd i mörk kjoldräkt och med uppsatt mörkt hår och svarta glasögon. Sval, snygg och elegant strikt är Sonjas första intryck. En klassisk kontorskvinna, kanske någon sorts chef. Lite avvaktande betraktar hon Sonja och lägenheten, utan att för den skull verka ta sin egen närvaro som något annat än självklar.

Sonja har i och för sig varit i liknande situationer förr, med kompisar, mammor och mostrar som har velat följa med. I de flesta fall har Sonja kunnat övertyga dem om att deras vän, dotter, eller släkting är i trygga, professionella händer. Om att vikten av integritet måste få gå före behovet av kontroll och att det därför är bättre att vänta utanför, att ta en promenad och sedan komma tillbaka om någon timme. Men då har det varit på mottagningen. Nu är de hemma hos Sonja och det gör det omöjligt att ens försöka.

Felicia tittar nyfiket runt och Sonja vet inte vad hon ska fokusera på. Hade hon varit själv med Felicia hade hon ju varit intill henne nu, kanske hand i hand. I stället står hon och förtvivlat försöker ta reda på vad Paula vet och tänker.

”Du har det fint”, säger Paula och Sonja lägger märke till en lätt, knappt hörbar brytning. Förmodligen på spanska eller kanske portugisiska, vilket stämmer väl överens med Paulas bruna hy och stora mörka ögon.

”Tack. Vill ni ha något”, svarar Sonja. ”Varm choklad kanske, eller kaffe?”

”Ja tack! Choklad”, säger Felicia som kommit tillbaka från sin lilla rundvandring. ”Det är ju perfekt en sån här snöig dag!”

”Ja, visst”, instämmer Paula sakligt. ”Tack så mycket.”

Sonja smiter ut i köket och får sällskap av Felicia. Paula stannar kvar, till Sonjas stora lättnad. Hon tar genast sin chans och vänder sig mot Felicia.

”Hej igen… Verkligen kul att se dig. Och du är så söt idag.”

Sonja tar lite lätt i Felicias tjocka flätor, kramar om hennes smala kropp igen och tittar sedan allvarligt Felicia i ögonen.

”Är du och Paula bra kompisar, frågar hon med sänkt röst.”

”Ja, ganska. Tycker du är dumt att hon följde med?”

”Nja… Nä. Bara jag kan vara säker på att du kan vara helt avslappnad. Vems förslag var det?”

”Mammas… och Paulas.”

”Men frågade de dig?”

”Mm.”

”Och vad svarade du då?”

”Att det gick bra att Paula följde med. Men nu vet jag inte… Inte om du kanske tycker att det var dumt.”

”Nej, men det gör jag inte. Men vet hon vad vi brukar göra och så. Har du berättat om våra tidigare träffar?”

”Ja… Inte precis allt kanske, men lite grann. Skulle jag inte ha gjort det?”

”Jovisst, gumman… Jättebra. Jag visste bara inte.”

De kramas igen. Felicias ärlighet, tilltro och oro för att göra fel får det att göra ont av kärlek i kroppen på Sonja.

Lugnad tittar Felicia storögt runt i köket, studerar Matisse-planschen och burkarna med linser och teer. När chokladen är färdig häller de upp den i tre stora koppar. Felicia väljer en bricka med kattmotiv och tillsammans går de ut till Paula igen. Hon har slagit sig ner i 50-talssoffan och stärkt av det korta samtalet med Felicia tänker Sonja att det kanske ligger respekt, snarare än skepticism, i Paulas lite avvaktande attityd.

”Förlåt om jag har verkat lite förvirrad”, säger Sonja när de alla tre har kommit på plats kring det lilla bordet. ”Jag var bara inte riktigt beredd på att du skulle följa med.”

”Jag förstår”, svarar Paula, och hennes leende kommer som en befrielse för Sonja. Det är vackert leende, och det ger Paulas ansikte en ny karaktär.

”Jag hade så klart tänkt att höra av mig innan, men det kom liksom lite plötsligt på. Jag hoppas att du förlåter mig.”

”Ja visst. Jag har redan försäkrat mig om att du och Felicia står varandra nära och att Felicia kommer att kunna vara helt avslappnad. Det är ju i och för sig ganska självklart, eftersom ni är systrar, men som du kanske förstår så är det ju lite speciellt när det rör sig om sexualpedagogik”

”Ja, naturligtvis. Ingen fara. Jag har en väninna som har varit hos en sexualpedagog, och sedan har ju Felicia berättat en del.”

”Ja, jag förstår det”, säger Sonja, lättad över att höra det från Paula. ”Det är jättebra.”

Småpratet över chokladen känns ganska otvunget, och Sonja känner att det hela trots allt inte är så farligt. Fast det känns lite dumt att sitta nästan halvnaken bredvid den strikt klädda Paula. Och så längtar hon efter Felicia nu och hoppas att hon kommer att kunna hänge sig med samma innerlighet som de senaste gångerna, trots hennes styvsysters närvaro. Men hur kommer Sonja själv att känna med Paulas ögon på sig? Det har hon ännu inte hunnit att fundera på.

”Felicia, vad tror du om att göra det lite mysigt för oss framför kakelugnen”, frågar Sonja när chokladen är så gott som urdrucken.

”Det blir nog bra”, svarar Felicia och Sonja tycker sig höra en aning nervositet i hennes röst.

”Fast det gäller ju att vi får det riktigt mjukt och bekvämt. Jag har två reservmadrasser som jag tänkte att vi kunde ta”, förklarar Sonja och reser sig upp. ”Följ med!”

Felicia följer med henne in i sovrummet och från en garderob plockar de tillsammans fram de hoprullade madrasserna. De bär ut dem till golvet framför kakelugnen och lägger sedan fällen och några kuddar över. När Sonja slutligen går tillbaka till sovrummet för att hämta några handdukar känner hon hur hjärtat börjat slå snabbare. Tänk om Paula trots allt har missuppfattat.

Än så länge verkar Paula dock anse att allt är som det ska. Hon sitter kvar i soffan och bläddrar förstrött i en inredningstidning som legat framme på bordet. Utanför fönstret bakom henne har det börjat mörkna och det ymniga snöfallet har bildat en liten vall på den nedersta fönsterkarmen. Paula har tagit av sig kavajen och Sonja kan inte låta bli att lägga märke till hur hennes vita blus spänner över den fylliga bysten. Paula distraherar, och Sonja vet inte vad hon ska tycka om det.

”Vad fint det blev”, utbrister Felicia och ler sitt stora vackra leende. ”Och vad fin du är i håret!”

Sonja har virat av sig handduksturbanen och drar snabbt med handen genom den korta frisyren”

”Tack så mycket… Det är lite ovant, och så behöver det ju egentligen fixas till. Fast det tror jag inte att jag känner för nu. I stället tänkte jag fråga dig Felicia om du har lust att göra mig sällskap här på fårskinnsfällen, och om du först skulle vilja klä av dig lite grann?”

Felicia nickar högtidligt och Sonja sätter sig ner på knä framför elden. Hon betraktar Felicia som snart drar tröja och linne över huvudet. Hon ser till att flätorna är intakta och rättar till silverlänken som hon har runt halsen. Sedan får hon även av sig jeansen och strumporna. Hon är så oerhört vacker i ljuset från elden. Smal och ganska lång, olivfärgad hy, lena mjuka linjer. Klädd i bara ett par rosa bomullstrosor och en vit liten bh slår hon sig ner bredvid Sonja. En lätt rodnad har färgat hennes kinder och hon vågar inte riktigt möta Sonjas blick. De sitter tysta en stund. Sonja kastar ett snabbt öga på Paula. Hon har lagt i från sig tidningen och verkar också på något sätt tagen av den plötsligt andaktsfulla stämningen. Hon fäster upp en förrymd hårlock och rätar på sig i soffan.

”Du är så vacker”, viskar Sonja och rör lätt vid Felicias ena knä.

”Tack”, svarar Felicia och rodnar ytterligare.

”Som du vet är det ju idag sista gången som vi träffas så här… och det känns verkligen så dubbelt. Dels tycker jag det är så sorgligt att det gör ont i bröstet på mig. Dels är jag så klart jätteglad för att du har lyckats genomgå en sådan fantastisk förändring. Att du har lärt dig att älska din kropp igen, att du har lärt dig att känna genom din kropp igen, att du har lärt dig att njuta! Att du har förstått att ingen annan har rätt att kväva dina känslor.

Felicia nickar och när hon tittar upp ser Sonja att hennes ögon är tårfyllda.

”Gumman, kom…”, säger Sonja och åter igen möts de i en kram. Sonja kysser Felicias panna och torkar leende bort tårarna.

”Hur känner du nu inför Elisabeth och det som hände?”

Det är Paula som ställer frågan. Den kommer plötsligt, och instinktivt känner Sonja att den är till för att störa, att Paula kanske tyckte att det plötsligt blev för intimt och känslofyllt.

”Det känns bra”, svarar Felicia. Hon fick ju sluta och jag tänker faktiskt inte alls på henne längre… Men jag tycker också att det är sorgligt att det här är sista gången.”

De kramas igen. Länge. Sonja funderar på om hon ska säga något till Paula, be henne att inte blanda sig i, men beslutar sig för att strunta i det. Allt för att rädda stämningen. I stället ser hon Felicia i ögonen igen.

”I dag tänkte jag att vi ska prova en lite ny grej”, säger Sonja. ”Jag skulle vilja att du verkligen kände efter hur du vill att jag ska röra vid dig. Men du får inte säga någonting. I stället får du visa genom att röra vid mig. Förstår du, tycker du att det verkar bra?”

Felicia nickar allvarligt och de sätter sig till rätta, mitt emot varandra. Sonja sluter ögonen, tänker sig att de är ensamma och känner snart Felicias lite försiktiga händer mot sina axlar. Hon för händerna neråt och smeker fjäderlätt hela vägen ner till fingertopparna. När Sonja öppnar ögonen ler Felicia lite generat. Sonja nickar och upprepar omsorgsfullt smekningen över Felicias axlar och armar.

”Känn nu verkligen efter Felicia”, uppmanar Sonja och sluter åter igen ögonen. Det dröjer ett tag, men så plötsligt hör hon hur Felicia rör sig och och sekunden efteråt känner hon en snabb puss i sin nyklippta nacke. Felicias leende är nu mer uppspelt än generat och hon tycks verkligen njuta när Sonja kryper runt henne. Sonja lägger fram Felicias flätor och kysser henne precis nedanför det blonda hårfästets delning. Hon väter några av de ljusa små fjun som pryder den lena huden.

Nästa smekning är än mer djärv. Sonja sitter på knä och Felicia lägger händerna på hennes nakna lår. Hon smeker varsamt dess yttersidor och låter till slut händerna nå upp till Sonjas höfter och rumpa. När Sonja ger Felicia samma behandling låter hon fingertopparna möta Felicias troskant. Hon greppar lekfullt om de runda skinkorna och Felicia fnittrar till.

Sonja blundar igen och känner snart Felicias hand mot sitt ena nyckelben. Den dröjer sig kvar och efter ett tag måste Sonja öppna ögonen för att försäkra sig om vad Felicia vill. Felicias drar med ett finger över den vita skjortkragen och hennes blick är allvarlig och lite frågande.

”Vill du att jag knäpper upp skjortan”, säger Sonja och för upp händerna mot knapparna. Felicia nickar.

För en tid har Sonja nästan glömt bort Paula, men nu blir hon plötsligt högst medveten om hennes närvaro. När Sonja låter skjortan öppna sig försvinner det lite lekfulla inslaget, plötsligt har det blivit allvar på ett helt nytt sätt. Felicia har sett och även rört vid Sonjas bröst flera gånger förut, men naturligtvis inte inför någon annan.

Felicia fingertoppar har blivit en aning fuktiga. När hon försiktigt låter de dansa över de nakna brösten kan Sonja känna det. Hon ryser till, vilket genast för hennes bröstvårtor att styvna. Hon undrar om Paula lägger märke till det och blir lätt yr när en väldig kåthet fyller hennes kropp. Fast hon vågar inte titta mot Paula. I stället ler hon varmt mot Felicia.

”Jättehärligt”, viskar hon, samtidigt som Felicia för bort sin hand igen. ”Om jag förstår dig rätt så vill du att jag ska smeka dina bröst nu, Felicia. Stämmer det?”

”Mm”, svarar Felicia kort.

Hon tar upp händerna bakom ryggen och strax efteråt ligger den vita bh:n bredvid henne på fällen.





4.

Felicias bröst är små och uppnosiga. Trots att hon kutar ryggen en aning tycks de pocka på all uppmärksamhet. Bröstvårtorna står rakt ut och vårtgårdarna är stora, ljusa och toppiga.

”Du är jättefin, Felicia. Sträck lite på dig, visa hur stolt du är”, säger Sonja.

Lite generad rätar Felicia på sig, svankar en aning och skjuter bak axlarna.

”Och vilket sött halsband”, fortsätter Sonja. Är det nytt?”

”Nej, inte så värst, fast jag har det kanske inte så ofta. Jag fick det av min kompis Linnéa en gång.”

Sonja fingrar en stund på det lilla hjärta som hänger i silverlänken. Så släpper hon det, låter det finna sin plats mellan Felicias nyckelben, och kupar istället handen ömt runt Felicias vänstra bröst. Dess ovansida pryds av ett litet brunt födelsemärke.

”Märker du hur dina bröstvårtor styvnar, precis som mina mot din hand?”

”Ja”, svarar Felicia blygt. Starka känslor tycks fylla hennes kropp och snart kramas de igen. De står på knä mitt emot varandra, håller hårt och länge, känner hur de nakna brösten trycks emot varandra. Sonjas skjorta har helt glidit av henne. Nu har de båda bara trosor på sig.

”Vad vackra ni är.”

Den här gången känns inte Paulas röst inkräktande. Hon viskar, och verkar väldigt mån om att inte störa.

”Håller du med om det gumman”, frågar Sonja. ”Tycker du också att vi är vackra?”

”Kanske det”, svarar Felicia och Sonja ler snabbt mot Paula.

”Ska vi fortsätta sådär som vi gjorde förut”, frågar Felicia efter ett tag.

”Ja, om du vill?”

”Mm”

De sätter sig ner och Felicia lägger återigen sin hand i Sonjas knä. Den här gången är det insidorna av låren som hon intresserar sig för. Sonja avvaktar ett tag, betraktar och njuter av Felicias smekningar. Så lutar hon sig lite bakåt, samtidigt som hon särar lätt på benen. Felicia fortsätter. Hennes hand vågar sig allt högre upp, och så tittar hon återigen lite frågande på Sonja.

”Du får gärna smeka över mitt sköte, Felicia. Är det det du vill?”

Felicia nickar och Sonja låter benen falla isär ytterligare. Hon sväljer och känner hur hennes puls ökar takten. Det är första gången som Felicia tar ett sådant här initiativ. Under de senaste fyra träffarna har Sonja smekt Felicias underliv, men det har aldrig varit ömsesidigt. Tidigare har Sonja varit med om ömsesidig underlivsstimulans med en handfull andra klienter. Samtliga gånger har det varit väldigt speciellt, och lämnat kvar starka minnen hos henne.

När Felicia smeker med yttersidan av handen över Sonjas venusberg vågar hon inte möta Sonjas blick. Kanske märker hon att den laddade stämningen har gjort det svårare för Sonja att hålla upp sin pedagogiskt lugna fasad.

Felicia ena finger letar sig sakta neråt, rör vid Sonjas sköte. Fåran mellan blygdläpparna framträder allt tydligare genom trosornas silkestyg, och Sonja känner hur fuktig hon har hunnit att bli. Så tittar Felicia upp igen, samtidigt som hon tar försiktigt om troslinningen.

”Ja, Felicia… Jag vill gärna vara helt naken inför dig. Vill du ta av mig dem?”

Sonjas röst skälver till en aning, och hon undrar vad Paula tänker. Hon kanske tycker att Sonja ger ett oprofessionellt intryck när hon blir helt tagen av stundens hetta. Sonja vågar sig på att kasta ett snabbt öga mot soffan. Paula har dragit upp fötterna, gjort det bekvämt för sig. Det är med ett varmt leende som hon betraktar scenen framför sig.

Sonja lägger sig ner på rygg. Hon lyfter lätt på rumpan när Felicia drar av henne trosorna. Helt naken öppnar hon sig sedan för Felicia, låter vänsterbenet vila i hennes knä. Hon vill inte verka blyg eller tvekande. Att Felicia känner sig trygg och säker är det viktigaste av allt, och Sonja försöker att inte tänka på att hon även blottar sig för Paula, en kvinna som hon bara har känt i någon timma.

Felicia fortätter att smeka Sonjas lår. Hon har blicken fäst vid sina händer, tycks inte riktigt vara beredd till ytterligare initiativ.

”Jag vet inte riktigt om jag vågar…”, säger hon tyst och skrattar till.

”Men… vill du då”, frågar Sonja och försöker hålla rösten stadig.

”Mm”.

Sonja tar om Felicias högra hand. Hon håller i den ett tag, stryker långsamt med tummen över knogarna. Så för hon handen mot sig, placerar den stillsamt över sitt eget sköte. Felicia skrattar till. De ler mot varandra, samtidigt som Felicias fingrar genast börjar utforska Sonja.

”Du rör så fint vid mig”, viskar Sonja efter ett tag. ”Känner du hur våt jag är?”

”Ja… det gör jag. Fast jag kanske inte riktigt vet hur jag ska göra.”

”Det är inte så lätt att veta, första gången med en ny person. Alla tjejer vill ju ha det lite olika, så man får prova sig fram, och fråga… Sedan kan du ju alltid tänka på vad du själv tycker är skönt, hur du brukar smeka dig själv, när du onanerar och så… Men du smeker mig jätteskönt nu Felicia… Jättefint.”

”Ok… Tack.”

Felicia har hittat Sonjas klitoris, men letar sig också allt längre in mellan de våta blygdläpparna. Det är så skönt att Sonja känner att hon snart måste avbryta. För att behålla sin pedagogiska kontroll kan hon inte redan ge sig hän åt sin njutning, trots att frestelsen är stor.

”Om du vill så får du gärna sticka in två fingrar i mig, sedan kanske vi måste byta igen. Vi får ju inte glömma vår lilla lek.”

Med allvarlig min låter Felicia fingrarna sakta sjunka in i Sonjas slida. Det går lätt, men Sonja kan inte låta bli att kvida till av den starka känslan.

”Vad det för snabbt”, frågar Felicia med orolig min.

”Nej då… ingen fara.”

När Felicia för ut fingrarna glänser de i skenet från elden. Hon ler mot Sonja och byter ställning.

”Ska jag ta av mig mina trosor nu… eller ska du göra det?”

”Jag kan göra det om du vill. Lägg dig på rygg bara, och slappna av.”

Felicia lägger sig ner och Sonja sätter sig på knä bredvid henne.

”Vad modig du var som vågade smeka min slida”, säger hon och stryker halvt masserande med båda händerna över hela Felicias slanka kropp. Hon stannar upp för ett slag vid de små brösten, nyper lätt i de uppåtstående bröstvårtorna. Sedan fortsätter hon neråt, känner hur revben och höftbenen spänner ut den lena huden. På väg ner mot låren får hon med sig de rosa trosorna, och så är även Felicia helt naken. Hon sträcker på sig, åmar sig på den mjuka fällen. Till synes utan att tänka på det särar hon brett på de långa benen, samtidigt som Sonja lekfullt kittlar lätt över Felicias mjuka mage. De skrattar till lite grann och stämningen är nu en helt annan. Den här situationen är både Felicia och Sonja lite mer vana vid.

”Jag vill ligga här för alltid”, utbrister Felicia. ”Jag har aldrig varit med om något så här mjukt och skönt!”

Sonja tänker att hon har så många olika starka känslor inför Felicia. Dels är hon ju så himla söt och framkallar vad Sonja inte kan beskriva som något annat än ömma moderkänslor. Dels är hon obeskrivligt snygg och väcker en åtrå som lämnat Sonja sömnlös under mer än en natt. Felicia vet att hon har den här dubbelheten, det är Sonja övertygad om, och hon älskar att spela på den.

Den lätta, ljusa könsbehåringen skyler bara delvis Felicias intimaste delar, och springan mellan hennes blygdläppar glänser inbjudande ljust rosa. Som om det var den naturligaste sak i världen glider Sonjas hand ner mellan Felicias särade ben. Försiktigt greppar hon om hela Felicias underliv.

”Du är också väldigt våt, Felicia. Känner du det?”

”Mm… Det brukar jag alltid vara när jag är med dig”.

Sonja minns första gången hon smekte Felicia sexuellt. Det var i våras, strax innan Felicia skulle sluta nian, och det var deras tredje träff. De hade som vanligt suttit och pratat länge och Sonja hade vågat styra in samtalet på ämnet onani. Fullt påklädda hade de allt mer gått över till att visa snarare än prata om hur man kunde göra. Felicia satte sig efter ett tag gränsle över armstödet till besöksfåtöljen och när det inte längre handlade om att bara visa var Sonja tätt intill henne. Felicia drog på eget initiativ upp tröjan ovanför brösten. Hon hade inte någon bh på sig. När orgasmen plötsligt sköljde genom hennes kropp höll Sonja båda hennes bröstvårtor mellan sina fingrar. Det var Felicias första orgasm sedan det där med Elisabeth, och efteråt upplevde hon stark ångest. Men Sonja var hos henne, höll henne hårt i sina armar och sedan dess har allt bara blivit bättre.

”Åh, det är så skönt”, kvider Felicia. Hennes bröstkorg höjer sig samtidigt som hon allt mer rytmiskt börjar gnida sig mot Sonjas hand. Sonja känner hur Felicias blygdläppar öppnar sig för hennes fingrar, hur den blyga slidan visar sitt förtroende.

”Jag kanske ska ha en spegel”, säger Felicia plötsligt och tittar upp på Sonja.

”Ja, det brukar vi ju ha”, svarar Sonja. ”Vänta så ska jag gå och hämta en i badrummet.”

”En spegel? Jag har en spegel”.

För Sonja hade det återigen hunnit bildas en bubbla kring henne och Felicia. När Paula nu sträcker sig efter sin handväska och plockar upp sin sminkspegel spricker den bubblan. Sonja känner att det nog inte gör så mycket.

”Ok, vad bra”, säger hon samtidigt som Paula reser sig upp. Hon kommer fram till fällen och räcker spegeln till Felicia. Sedan går hon inte tillbaka till soffan, utan står kvar. När Sonja tittar upp kommer frågan.

”Är det okej om jag sitter här hos er i stället? Jag ska inte störa.”

Sonja tvekar några sekunder, innan hon lämnar över beslutet till Felicia:

”Vad tycker du Felicia, går det bra?

”Ja, det gör det, så klart.”

Paula och Felicia verkar verkligen stå varandra nära. Sonja måste fatta det nu, och sluta oroa sig. Felicia tycks vara mer avslappnad än någonsin. Hon placerar en kudde under sitt huvud och öppnar sedan spegeln som hon för ner till sitt underliv. Nu kan hon se sig själv, uppleva Sonjas smekningar med ännu ett sinne.

”Såja, ligger du bra nu gumman”, frågar Sonja och drar med två fingrar över Felicias slidmynning.

”Mm”

Paula har satt sig till rätta på andra sidan om sin Felicia. Hon doftar gott. Mild honung och något annat, något lite tyngre. Sonja tänker att det har med Spanien att göra, med flamenco, djupa dekolletage… Paula betraktar engagerat sin syster, hennes våta sköte och Sonjas smekningar.

”Nu skulle jag vilja att du andas djupt tre gånger Felicia”, instruerar Sonja. ”Och när du andas ut den tredje gången så kommer jag att föra två fingrar djupare in i din slida. Okej?”

Felicia nickar allvarligt och gör som Sonja har sagt. När hennes vagina fylls får de starka känslorna henne att stöna högt.

”Såja, jättebra… Kan du känna mina fingrar i dig?

”Mm… Det känns så mycket…”

Försiktigt börjar Sonja föra fingrarna ut och in. Samtidigt smeker hon med den andra handen över Felicias klitoris. Paula böjer sig ner över Felicia. Hon har kysst hennes panna och nu stryker hon ömt över Felicias kind. Felicia fortsätter att stöna ogenerat. Hennes kropp rör sig i allt snabbare och större rörelser.

”Du öppnar dig så fint för mig nu Felicia!”

”Mm…”

”Ser du att jag har tre fingrar i dig nu?”

”Mm…”

Paula tycks allt mer leva sig med i de starka känslor. Hennes omsorger om Felicias sexuella tillfredsställelse gör Sonja på samma gång förbryllad och djupt upphetsad. När så Paulas hand glider ner över sin systers bröst blir det till någon sorts förlösande signal. Utan att Sonja riktigt förstår hur det går till möter hon plötsligt Paula i en djup kyss. Stående på knä, på var sin sida om Felicia, slingrar sig plötsligt deras tungor vilt kring varandra. I samma stund tar orgasmen Felicias kropp i besittning. Hon skriker högt och pressar sig så hårt hon kan mot Sonjas hand.

”Släpp efter för orgasmen nu, Felicia”, uppmanar Sonja. ”Du är så duktig.”

Paula och Sonja har återigen riktat all sin uppmärksamhet mot Felicia, försöker hålla om henne samtidigt som hennes kropp spänns i en vid båge. När hon sjunker ihop igen rinner tårar ner för hennes kinder.

”Ååhh…så himla skönt… Du måste ha kvar handen… Åååhhh… Ha kvar handen Sonja!”

”Ja då, gumman.”

Sonja fortsätter att smeka över Felicias underliv, men i ett betydligt långsammare tempo. Hon kan känna hur orgasmen har fått slidväggarna att svälla. Samtidigt känner hon sig lätt förvirrad över det som precis hände. Kysste de verkligen varandra? Att båda nu har all fokus riktade mot Felicia gör att deras korta möte genast känns avlägset och ganska otroligt.

”Det var så fint när ni kysstes”, säger Felicia när hon hämtat sig en aning. ”Vill ni göra det igen?”

Sonja rodnar och måste titta ner för ett ögonblick. Det tycks inte finnas någon återvändo.

”Tycker du det”, hör hon Paula säga. ”Det kan bli så där i bland… när det hettar till. Men det kanske var dumt av mig. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan”

”Nej, varför då”, svarar Sonja snabbt. Sekunden efteråt möts deras läppar igen.





5.

Sonja börjar genast att treva efter knapparna i Paulas spända blus och måste ta upp sin våta hand. Felicia kryper undan lite. Blus, kjol, och strumpor har snart fallit av, trots att Sonja och Paulas tungor är så gott som oskiljaktiga. Paula är sagolikt vacker. Den bruna hyn är så fin mot hennes bh och trosor i vit spets, och hennes passion är djup och okonstlad. Känslan är hisnande när hon kramar om Sonjas bröst, när hon andas tungt vid hennes öra och låter kyssarna leta sig fram till nacken. Sonja kastar en snabb blick mot Felicia, ser att hon har lagt en hand över sitt våta sköte. Stillsamt smeker hon sig själv samtidigt som hon betraktar Sonja och Paula.

”Ni är jättefina”, kommenterar hon.

Samtidigt som Paula tar av sig glasögonen och släpper ut sitt långa mörka hår befriar Sonja henne från bh:n. Brösten är så stora… så tungt fylliga mot Sonjas skälvande händer. Hon ler mot Paula som inte lyckas dölja att hon för ett ögonblick blir lite blygt generad. Sonja tycker sig i leendet se en glimt av Paula som ung flicka, obekväm och på samma gång upprymt fascinerad över sin kropps snabba utveckling. De möts i en kram och Sonja trycker sina läppar mot området bakom Paulas vänstra öra, försvinner för ett ögonblick in i det tjocka hårsvallets väldoftande böljningar.

”Jag vill se er tillsammans.”

Orden hoppar ur Sonja innan hon hinner tänka. Hon viskar dem bara. Men Paula har hört.

”Ja, och jag vill vara med Felicia”, svarar hon efter vad Sonja tycker känns som en hel evighet. ”Min syster är värd bådas vår ömhet.”

Paula ger Sonja ännu en kyss innan hon vänder sig mot Felicia.

”Hej, söta du”, säger hon glider ner vid Felicias sida.

”Hej…”

Paula börjar stillsamt att kyssa sin lillasyster, utan att Felicia tar handen från sitt underliv. Med brett särade ben för hon sakta två fingrar ut och in mellan blygdläpparna. Paula smeker långsamt över Felicias kropp, viskar något i hennes öra. Så flyttar hon sig lite uppåt, och stödd på armbågen ger hon sina bröst till sin lillasyster. Felicias läppar sluts genast kring den ena bröstvårtan. Hon suger med slutna ögon samtidigt som hennes onani blir intensivare. Paula böjer huvudet bakåt och kvider till av välbehag. När Felicia hämtar andan fortsätter hennes tunga att virvla över Paulas bröst, och Sonja kan se att den moderligt stora bröstvårtan har styvnat. Hon njuter starkt av att betrakta den undersköna scenen, och undrar om det verkligen är första gången som Felicia och Paula möts så här.

Snart är Felicias hand inte ensam längre, den får sällskap av Paulas. De båda systrarna fnittrar upprymt mot varandra när Paula allt mer tar över smekningarna. Det dröjer inte länge innan Felicia kan ta bort sin hand helt. Sonja finns hela tiden vid deras sida. Hon låter Felicias ena ben vila i hennes knä, hjälper Felicia att hålla benen så brett isär som möjligt. Paulas smekningar är grundliga och ganska djupa. Hon växlar mellan att snabbt gnida över sin sin lillasysters klitoris och att låta fingrarna försvinna ganska långt in mellan de ljusrosa blygdläpparna.

Felicias fingrar är fortfarande våta och plötsligt gör hon något som får Sonja att haja till. Felicia för upp handen till Paula som genast omsluter de glänsande fingrarna med sina läppar. Gesten tycks beröra både henne själv och Paula starkt och hon förenas genast med sin syster i en lång, djup kyss. Samtidigt får Paula av sig sina trosor och Sonja kan njutningsfullt åse hur deras nakna kroppar slingrar sig om varandra.

Sonja älskar att se Felicia fullständigt gå upp i nuet, bara göra precis vad som faller henne in. För några gånger sedan visade Sonja Felicia den bild- och filmdatabas som hon och de andra sexualpedagogerna byggt upp. En av sekvenserna är filmade i vad som ser ut att vara ett omklädningsrum i en idrottsanläggning. Två flickor i fotbollskläder kommer in. De snörar av sig sina skor, tar av benskydd och strumpor. Efter att de dragit ner shortsen är de stilla ett tag, som för att försäkra sig om att de är helt ensamma. Så plockar den ena flickan upp en mobiltelefon. Den andra tar av sig även sina trosor. Hon sätter sig på en av träbänkarna, håller undan tröjan och särar brett på benen. Flickan med mobilen fotograferar samtidigt som hennes kompis visar upp sitt nakna kön. Efter ett tag lägger den fotograferande flickan ifrån sig mobilen. Hon tar av sig sin tröja och gör den andra flickan sällskap på bänken. De börjar kyssas djupt, samtidigt som de båda intensivt onanerar. Flickan utan tröja viker efter ett tag upp sin sport-bh ovanför brösten, och snart övergår de allt mer till att smeka varandra. Vid ett tillfälle tar den ena flickan upp sin hand och låter de våta fingrarna slinka in mellan hennes väninnas suktande läppar.

Felicia tycktes mest bli generad av scenen, osäker på hur Sonja ville att hon skulle reagera. Samtidigt verkar det nu som om den har gjort ett starkt intryck på henne. De båda fotbollsflickorna har inspirerat, precis som det var tänkt.





6.

”Vill du vända på dig lite”, frågar Paula mitt emellan två kyssar.

”Mm”, svarar Felicia.

De båda systrarna lösgör sig tillfälligt från varandra. Felicia vänder sig om och Paula ställer sig på knä bredvid. Hon masserar Felicias rumpa ett tag men låter snart en hand sjunka in mellan de fasta skinkorna. Felicia svankar så mycket hon kan, lyfter på rumpan så att Paula kan komma åt så bra som möjligt. Det dröjer inte länge innan Felicia har kommit upp på alla fyra, stödd på knä och armbågar. Hon stönar högt och taktfast, samtidigt som Paula för sina fingrar ut och in i de öppna slidan. Paulas stora bröst gungar tungt med i armens stötande rörelse. Så böjer hon sig ner, för att stimulera Felicias underliv med sin tunga. Sonja står bredvid, samlar ihop Paulas långa hår så att det inte ska vara i vägen. Som tack får hon en djup kyss utav Paula, och kan tydligt känna Felicias milda smaker, förmedlade via Paulas tunga.

”Jag vill att Sonja också ska få slicka mig”, kvider Felicia efter ett tag. Det hörs på hennes röst att hon är nära en ny orgasm.

Paula ger plats åt Sonja och för första gången ger Sonja Felicia oralsex. Det är helt underbart. Felicia smaker är fyllda av kåthet och hennes blygdläppar öppnar sig så mjukt för Sonjas tunga. Samtidigt känner Sonja Paulas händer på sin kropp. Hur de tar om brösten, smeker över rumpan och då och då försvinner in mellan hennes skinkor.

Sonja slickar Felicia grundligt, samtidigt som hon med jämna mellanrum låter fingrar glida in. Ibland låter hon tungan virvla över Felicias analöppning, trycka lätt mot det trånga hålet, och får genast reflexmässiga sammandragningar och gälla små skrik till svar från Felicia. Efter ett tag flyttar Paula på sig. Hon lämnar helt över ansvaret till Sonja och lägger sig istället framför Felicia. Med särade ben tar hon deras systerliga relation till ännu en nivå. Med slutna ögon och båda händerna om de väldiga brösten ger hon sin moderliga kropp till Felicia.

Sonja kan känna när orgasmen fyller Felicia, känna hur den unga vaginan dras sig samman kring hennes fingrar. Felicia skriker rakt ut och begraver sedan hulkande sitt ansikte i sin systers sköte.

”Åhh, det är så skönt hela tiden!… Ni gör det så skönt för mig!..”

”Jadå, gumman. Det är så underbart att se dig njuta”, förklarar Sonja i lugn ton. Hon plockar upp en handduk och torkar försiktigt över Felicias lår och underliv. Så rullar hon ihop handduken lite grann och lägger den mellan Felicias ben. Felicia lägger sig ner på magen, med skötet mot handduken. Trots två orgasmer är hon fortfarande rusig av kåthet och hennes rumpa börjar sakta att röra sig upp och ner, samtidigt som hon slickar sin storasyster.

”Åhh… ljuvliga Felicia”, kvider Paula. Hon har flätat samman sin ena hand med Felicias, med den andra smeker hon över Felicias hår. Då och då trycker hon sin syster emot sig. Stönande lyfter hon lite på rumpan så att Felicia kan slicka henne djupare.

Sonja har satt sig bredvid. Ogenerat smeker hon sig själv, och betraktar hur Felicia omsorgsfullt gör det skönt för sin syster. Paula är till stora delar slätrakad och Sonja kan tydligt se hur Felicias fingrar och tunga arbeta mellan de våta blygdläpparna.

”Åh, vad vacker du är…”, säger plötsligt Paula och tittar på Sonja. ”Kan du inte komma hit till mig?”

”Jo, gärna”, svarar Sonja.

Hon är först lite osäker på vad Paula menar, men blir genast visad. Snart står hon på knä, gränsle över Paulas ansikte. Hon tar ner en hand för att sära på blygdläpparna och i samma stund känner hon Paulas ivriga tunga mot slidmynningen. Det känns oerhört skönt. Sonja tänker att hon verkligen kan ge sig hän nu. Hennes professionella fasad är nedmonterad och hon kan släppa den pedagogiska kontrollen. Hon tar om sina bröst och stönar högt av det djupa välbehag som Paulas tunga ger henne.

Efter ett tag lämnar Felicia plats åt Sonja och hon kan möta Paula i en klassisk sextionia. Paulas underliv känns på något sätt mer erfaret än Felicias. Blygdläpparna är större och mörkare och slidan öppnare. Sonja känner sig som en del av en urscen, och tänker att de tillsammans frammanar en kraft som starkare än allt annat: extatisk kvinnlig sexualitet.

”Det går för mig snart”, förklarar Paula sakligt. Sonja går då av henne och låter Felicia ta över igen. Felicia börjar genast att stöta tre fingrar ut och in, samtidigt som hon slickar över klitoris. Paulas kropp böljar i taktfasta rörelser, och Sonja fångar in de stora, gungande brösten

”Nu, nu… Aaaahhh!”

Paula skriker ut orgasmen och stöter sitt sköte mot Felicia. Hon tycks försvinna in i sig själv för ett tag, förvissad att hon är i trygga händer. När hon stillat sig möter hon Felicia och Sonja i var sin djup kyss. Sonja kan se hur Paula rodnar lite grann. Dock verkar verkar hon lika lite som Felicia tveka om vad som nu står på programmet. Snart har Sonja båda systrarna över sig. Tillsammans turas de om att kyssa, slicka och penetrera henne. När orgasmen kommer är det Felicia som suger och slickar över hennes bröst. Paulas tunga virvlar upp och ner mellan blygdläpparna. Genom en skimrande dimma av hulkande välbehag kan Sonja samtidigt känna sin analöppning dra sig samman runt ett av Paulas fingrar.

Orgasmen är lång och kraftig, och innan den riktigt är över tycks den ha övergått i en ny. Sonja vet inte vem som tagit initiativet, hon själv eller Felicia, men plötsligt sitter Felicia gränsle mellan Sonjas ben. Deras sköten möts och med närmast djurisk intensitet börjar de genast att gnida sig mot varandra. Paula hjälper Felicia, håller om henne, smeker över de små brösten. Med sammanbiten min jobbar sig Felicia mot ännu en orgasm och vilt skrikande kan hon snart förenas med Sonja i extasen…





7.

”Vet ni vad jag tror?”, säger Paula och bryter en lång tystnad.

Hon ligger vid Felicias ena sida, Sonja ligger vid den andra. Deras utmattade kroppar är slingrade om varandra, och allting är ytterst stillsamt. Händer leker lugnt med varandra, lätta kyssar utbyts, hårslingor stryks varsamt undan. Den falnande elden i kakelugnen ackompanjerar med sitt allt tystare knäppande.

”Jag tror att det här inte alls var sista gången som ni två träffades”.

Paulas ord gör det alldeles varmt i Sonja. De bekräftar vad Sonja just har insett.

”Det tror inte jag heller”, svarar Felicia och vänder sig mot Sonja. ”I alla fall så hoppas jag att det inte var sista gången”

”Inte jag heller gumman…”

Det blir tjockt i Sonjas hals och hennes ögon fylls av lyckotårar. Hon måste svälja några gånger för att kunna fortsätta.

”Fast i fortsättningen så kommer jag inte längre att vara din sexualpedagog. Någon sådan behövs nämligen inte när man har två älskarinnor och kan få tre orgasmer på rad.”

Felicia rodnar och de börjar alla tre att skratta.

”Kan man säga att alla vi tre, från och med nu, är älskarinnor till varandra”, frågar Felicia efter ett tag.

”Mm, det tycker i alla fall jag låter fint”, svarar Paula. Hon kysser lätt sin systers nacke samtidigt som hon ömt kramar om henne bakifrån. Felicias bröst står uppnosigt rakt ut, men bröstvårtorna är inte längre lika markant styva. Paulas varma närhet har fått de ljusa vårtgårdarna att breda ut sig som små mjuka maneter.

”Ibland kanske det bara blir du och jag som träffas, Sonja”, fortsätter Felicia. ”Ibland kanske det blir vi alla tre, som idag. Ibland kanske det bara blir jag och Paula, och ibland kanske det bara blir ni två.”

”Mm”, säger Sonja och ler mot Felicia. ”Det låter ju alldeles fantastiskt bra.”